Referenser (123 st)
Gud svarade: "Nej, men Sarah, din hustru, ska föda en son och du ska ge honom namnet Isak [hebr. Jits-chak från verbet för att skratta], och jag ska upprätta (etablera) mitt förbund med honom som ett evigt förbund för honom och hans säd (efterkommande, ättlingar) efter honom.
Men mitt förbund ska jag upprätta (etablera) med Isak, som Sarah ska föda åt dig vid denna bestämda (avtalade, överenskomna) tid nästa år."
Och Abraham gav sin son, som föddes åt honom, som Sarah födde till honom, namnet Isak. [Isak (hebr. Jits-chak) betyder han skrattar. Då Isak är en viktig bild på Jesus är det värt att notera kopplingen till att han kommer med glädje.]
Och Abraham omskar sin son Isak när han var åtta dagar gammal som Gud (Elohim) hade befallt honom.
Och Abraham var 100 år gammal när hans son Isak föddes åt honom.
Barnet växte och blev avvant. Och Abraham gjorde en stor fest på den dagen då Isak blev avvand. [Förmodligen först vid 4-5 års ålder.]
Därför sa hon till Abraham: "Driv ut denna tjänstekvinna och hennes son, för tjänstekvinnans son ska inte vara arvtagare tillsammans med min son, min Isak."
Och Gud (Elohim) sa till Abraham: "Låt inte detta vara smärtsamt (sorgligt, bedrövligt) i dina ögon på grund av ynglingen och på grund av din tjänstekvinna. I allt som Sarah sagt till dig ska du lyssna på hennes röst (det hon sagt), för i (genom) Isak ska säd (avkomlingar, framtida generationer) uppkallas efter dig.
Han (Gud) sa: "Ta nu (jag ber dig) din son, din ende (dyrbare – hebr. jachid) son som du älskar (hebr. ahava) – Isak, och gå till Morias land och offra honom där som brännoffer (hebr. olah) till mig, på ett berg som jag ska berätta för dig om."
[I den här versen används ordet jachid för första gången. Ordet beskriver något som är dyrbart. Abraham hade ju även Ismael, men Isak är den ende, enfödde sonen till Sarah. Även ordet för älska ahava används första gången i GT här. Ahava betyder att älska eller kärlek. Det är signifikativt att på samma sätt som Abraham älskar Isak, är Jesus Guds älskade Son. Hela detta kapitel är en bild på hur Gud kommer att offra Jesus för hela mänskligheten. In i minsta detalj ser vi här många förebilder till det som kommer ske längre fram. Gud bevisade sin kärlek till oss genom att han utgav sin ende Son. Faktum är att här finns en viktig förutsättning för fortsättningen på det förbund som Gud ingick med Abraham i . Om Abraham är villig att offra sin son är Gud beredd att göra samma sak, vilket också sker 2000 år senare. I ett blodsförbund måste båda parter vara villiga till samma uppoffringar för varandra.]
Abraham steg upp tidigt nästa morgon och sadlade sin åsna. Han tog med sig två av sina unga män (hebr. naar) [tjänstefolk] och Isak, hans son. Han klöv ved till brännoffret, steg upp och gick till den plats som Gud hade talat om för honom.
Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak. Han tog elden i sin hand och kniven och de gick båda tillsammans.
Isak pratade med sin far Abraham och sa: "Min far" och han svarade: "Här är jag, min son." Han sa: "Vi har eld och ved men var är lammet till brännoffret?" [Detta är andra gången som Abraham säger "här är jag" i detta kapitel, se även och .]
Och de kom till platsen som Gud (Elohim) hade berättat för honom om och Abraham byggde ett altare där och lade i ordning veden. Sedan band (hebr. aqed) han Isak, sin son, och lade honom på altaret ovanpå veden. [Inom judendomen har denna berättelse fått namnet Akedah – "bindandet" av Isak.]
Istället ska det vara någon från mitt land och från mina släktingar och du ska ta (söka upp, leta reda på) en hustru åt min son Isak."
Låt det ske att den unga kvinna till vilken jag ska säga: Ställ ner din kruka så att jag får dricka, hon ska då svara: Drick och jag ska även ge dina kameler att dricka, låt det vara den som är utvald för din tjänare, för Isak, så att jag kan veta att du har visat nåd (omsorgsfull kärlek) mot min herre."
Isak kom på vägen från Beer Lachaj Roi, för han bodde i landet i söder (Negev).
Vid aftontiden gick Isak ut på fältet och funderade (var försjunken i tankar) och han lyfte upp sin blick och såg, och se där kom kameler (gående).
Rebecka lyfte upp sin blick och när hon såg Isak steg hon av sin kamel.
Tjänaren återgav (räknade upp – hebr. safar) för Isak allt vad han hade gjort.
Isak tog in henne i sin mor Sarahs tält och äktade Rebecka och hon blev hans hustru och han älskade henne. Isak blev tröstad efter sin mor.
Men Abraham gav allt han ägde till Isak.
Men till konkubinernas söner, som Abraham hade, gav Abraham gåvor. Och han sände iväg dem, bort från sin son Isak, medan han ännu levde, österut, till de östra områdena.
Isak och Ismael, hans söner, begravde honom i grottan i
Machpela på fältet som ligger framför Mamre, det som
(tidigare) tillhört Efron, Tsoars son, hettiten.
Efter Abrahams död välsignade Gud (Elohim) hans son Isak, och Isak bodde i Beer Lachaj Roi.
[Här kommer en ny "toledot-enhet" (den nionde av tolv i Första Moseboken). Skapelseberättelsen inleder och sedan följer 11 enheter som börjar med det hebreiska ordet toledot, se ; ; ; ; , ; , ; , ; . Berättelsen tar vid från kapitlet där Isak får sin hustru Rebecka. Den nya information som läsaren får här är att Isak var 40 år när han tog Rebecka till hustru.]
Detta är Isaks, Abrahams sons, redogörelse (fortsatta historia – hebr. ).
Abraham blev far till Isak.
Och det var så
(hebr. vajehi) att
Isak var 40 år gammal när han tog Rebecka, dotter till araméen Betuel från
Paddan-Aram och syster till araméen Laban, som hustru åt sig.
[Detta var området kring Haran i övre Mesopotamien. Isak blir 180 år (), vilket gör att han fortfarande har 140 år kvar av sitt jordeliv när han gifter sig. Inom den judiska kulturen är mannen kring 18-20 och kvinnan ofta 14-15 år vid giftermålet, men då är livslängden 70-80 år.]Isak bönföll (bad till – hebr. atar) Herren (Jahveh) för sin hustru, eftersom hon var ofruktsam. Herren (Jahveh) bönhörde (hebr. atar) honom och Rebecka blev havande. [Isak var 40 år när han gifte sig med Rebecka och 60 år när bönesvaret kom, se och . Det var en uthållig bön under närmare 20 års tid. Ordet för bön här är ovanligt.]
Och efter kommer hans bror – och hans hand håller tag om Esaus häl (hebr. akev). Och man gav honom namnet Jakob (hebr. Jaaqov). Isak var 60 år gammal när de föddes.
[Båda sönernas namn finns med i ordlekar. Jakobs namn anspelar på att han "håller hälen". Den äldre brodern benämns alltså efter sitt utseende och den yngre efter sina handlingar. Esau är född rödaktig och Jakob är född att ta någon i hälen. Verbet aqav har en negativ betydelse att tränga undan, bedra och ta undan, se ; .]
Och Isak älskade Esau, eftersom han fick äta av hans villebråd [ordagrant: ´för villebråd i hans mun´], medan Rebecka älskade Jakob.
Det blev hungersnöd i landet, en annan hungersnöd än den som var under Abrahams dagar.
Isak gick till Avimelech, filistéernas kung, till
Gerar.
[Gerar markerade den södra gränsen av Kanaan och låg nära Gaza, se .]Så Isak vistades (hebr. jashav) i Gerar.
Det hände när han hade varit där en lång tid att filistéernas kung Avimelech tittade ut genom ett fönster och såg och se, Isak (hebr. Jitschaq) skrattade (kelade, roade sig, vänslades, "skojbråkade" – hebr. tsachaq) med Rebecka, sin hustru.
[Hebr. tsachaq är snarlikt Isaks namn som betyder skratt, se , . Samma ord används av Potifars hustru när hon anklagar Josef för att ha antastat henne, se , . Ordet används också om hur Ismael förlöjligade Isak, se . Allt detta förstärker hur Isak ignorerade och "förlöjligade" Guds löfte om beskydd, och ljög för att skydda sig själv.]
Avimelech kallade på Isak och sa: "Se, hon är verkligen din hustru, hur kunde du säga: Hon är min syster?"
Isak svarade honom: "Eftersom jag sa för mig själv: Annars dör jag för hennes skull."
Isak sådde i landet och fick samma år en hundrafaldig skörd [den största avkastningen man kan få, se ] och Herren (Jahveh) välsignade honom.
Avimelech sa till Isak: "Gå ifrån oss för du är mycket mäktigare än vi."
Isak lämnade området och slog läger i Gerars dal (wadi – hebr. nachal) och bosatte sig där.
Isak grävde på nytt upp brunnarna med vatten, som de hade grävt under hans far Abrahams dagar, eftersom filistéerna hade lagt igen dem efter Abrahams död. Han gav dem namn efter de namn som hans far hade gett dem.
Isaks tjänare grävde i dalen och fann en plats med en källa med levande (friskt) vatten.
Gerars herdar tvistade med Isaks herdar och sa: "Vattnet är vårt". Han gav källan namnet Esek [som betyder argument, tvist eller strid], eftersom de tvistade med honom.
Han byggde ett altare där och åkallade Herrens (Jahvehs) namn och slog upp sitt tält på platsen och Isaks tjänare grävde en brunn på platsen.
Isak sa till dem: "Varför kommer ni till mig, ni som hatar mig och har sänt bort mig från er?"
Och de steg upp på morgonen och svor (ingick förbundsed) till varandra och Isak sände iväg dem och de lämnade honom i frid.
Det hände samma dag att Isaks tjänare kom och berättade för honom angående brunnarna som de hade grävt och sa till honom: "Vi har funnit vatten."
Dessa [kvinnor] blev en källa till bitterhet (en sorg, ordet kan även betyda uppror) för Isak och Rebecka.
[Att bara den äldre brodern Esau nämns, och att föräldrarna är besvikna på honom, gör att läsaren anar att detta kommer att utvecklas mer i nästa kapitel. Esaus ingifte hos hettiterna används av Rebecka som en täckmantel för att skicka iväg Jakob till Paddan Aram för att hitta en hustru till honom, se ; .]
När Isak var gammal och hans ögon var skumma [förmodligen av starr] så att han inte kunde se, kallade han på Esau, sin äldre son och sa till honom: "Min son"
och han svarade: "Här är jag." [Hebr. hineni – jag står till förfogande, jag är beredd att ta ansvar, se .]
Rebecka hörde när Isak talade med sin son Esau. Och Esau gick ut på fältet för att jaga en hjort och ta hem den.
Men Isak frågade sin son: "Hur har du funnit det så snabbt, min son?"
Han svarade: "Eftersom Herren din Gud (Jahveh Elohim) lät mig ha god jaktlycka (ordagrant: ´sände mig framför hans ansikte´)."
Då sa Isak till Jakob: "Kom nära, jag ber dig, så att jag får känna på dig min son, om du verkligen är min son Esau eller inte."
Och Jakob gick nära sin far Isak och han kände på honom och sa: "Rösten är Jakobs röst, men händerna är Esaus händer."
Och hans far Isak sa till honom: "Kom nära nu och kyss mig min son."
Och det skedde att så snart Isak hade avslutat välsignelsen av Jakob, lämnade Jakob sin fars närhet och Esau, hans bror kom in från sin jakt.
Och Isak hans far sa till honom: "Vem är du?"
Han svarade: "Jag är din son, din förstfödde, Esau."
Och Isak darrade våldsamt och sa: "Vem är då han som tog viltkött och gav det till mig, och jag har ätit allt av det innan du kom, och har välsignat honom? Ja, och han ska vara välsignad."
Och Isak svarade och sa till Esau: "Se, jag har gjort honom till herre, och alla hans bröder har jag gett till honom som tjänare, och med säd och vin har jag försett honom, och vad mer ska jag göra för dig, min son?"
Och Isak, hans far, svarade och sa till honom:
"Se, fjärran från jordens feta [rika/välsignade] platser ska din boning vara
och utan himlarnas dagg från ovan.
Och Rebecka sa till Isak: "Jag är livrädd på grund av Chets döttrar. Om Jakob tar en hustru av Chets döttrar, en som dessa av döttrarna från landet, vilken glädje har jag då av livet?"
Och Isak kallade på Jakob och välsignade honom och förmanade honom och sa till honom: "Du ska inte ta en hustru från Kanaans döttrar.
Och Isak sände iväg Jakob och han gick till Paddan-Aram, till araméen Laban, som var son till Betoel och bror till Rebecka, Jakobs och Esaus mor.
När Esau såg att Isak hade välsignat Jakob och sänt iväg honom till Paddan-Aram för att ta sig en hustru därifrån, och att han välsignat honom och förmanat honom och sagt: "Du ska inte ta dig en hustru av Kanaans döttrar",
och Esau såg att Kanaans döttrar inte behagade hans far,
Plötsligt såg han Herren själv stå högst upp och säga: "Jag är Herren, din fader [förfader] Abrahams Gud och [din far] Isaks Gud. [Notera att ännu har Gud inte blivit Jakobs Gud, det är först efter brottningskampen i .] Marken som du nu ligger på ska jag ge åt dig och din säd [efterkommande].
och tog med sig all sin boskap och all egendom som han hade samlat, boskapen han hade förvärvat och skaffat sig i Paddan-Aram, och begav sig till sin far Isak i Kanaans land.
Hade inte min fars Gud (Elohim) varit med mig – Abrahams Gud (Elohim) som även Isak vördar – så hade du säkert låtit mig gå med tomma händer. Men Gud såg mitt lidande och min möda, och han fällde domen i natt."
Abrahams och Nahors Gud ska vara domare mellan oss, han som var deras fars Gud."
Och Jakob svor eden vid honom som hans far Isak vördade.
Och Jakob sa: "Min far Abrahams Gud (Elohim) och min far Isaks Gud (Elohim), Herre (Jahveh), du som sagt till mig: 'Återvänd till ditt land och till din släkt och jag ska göra väl mot dig.'
Och landet som jag gav till Abraham och Isak, det ger jag till dig, och till din säd efter dig ska jag ge landet."
Och Jakob kom till Isak, sin far, i Mamre, till Kirjat-Arba, det är Hebron (hebr. Chevrón), där Abraham och Isak vistades.
Och Isaks dagar var 180 år.
Och Isak drog sitt sista andetag och dog, och blev samlad till sitt folk, gammal och fullkomnad (mätt, fullkomnad; ordagrant: "sjuad" – hebr. savea) av dagar, och Esau och Jakob, hans söner, begravde honom.
[Uppräkningen här av de tolv sönerna följer mödrarna (Leah, Rakel, Bilhah och Zilpah) och födelseordningen hos varje moder. Josef och Benjamin är centralt placerade. Nedan är sönerna, med även inbördes födelseordning:
Leah
1. Ruben
2. Simeon
3. Levi
4. Juda
9. Isaskar
10. Sebulon
Rakel
11. Josef
12. Benjamin
Bilhah (Rakels tjänstekvinna)
5. Dan
6. Naftali
Zilpah (Leahs tjänstekvinna)
7. Gad
8. Asher
I GT finns totalt 28 uppräkningar, se även .]
Israel
[Jakob] gjorde resan med allt som han ägde och kom till
Beer-Sheva. Där offrade han till sin far
Isaks Gud
(Elohim).
Han välsignade Josef och sa:
"Den Gud (Elohim – i bestämd form: Guden) inför vilken mina fäder
Abraham och Isak vandrade,
den Gud (Elohim – i bestämd form: Guden) som har varit min herde ("har vallat mig") [som har lett mig och fört mig på bete]
hela mitt långa liv [från min födelse ända] till denna dag,
ängeln (budbäraren) [Herren själv] som återlöste (friköpte) mig från allt ont (all ondska)
– må han välsigna ynglingarna.
Och låt mitt namn nämnas i dem
och mina fäders namn – Abraham och Isak,
och låt dem växa till i stort antal (bli många) mitt i landet (över jorden)." []
[Här används det hebreiska verbet gaal (att återlösa) för första gången i Bibeln. Substantivet på samma rot – återlösare, är ett av namnen på Jesus. Hans uppdrag på korset var att återlösa, se ; ; . Därför är det inte en slump att just uttrycket "allt ont" finns med när gaal förekommer för första gången i Skrifterna. Det pekar profetiskt på vad som ligger i Guds frälsningsplan.]
Där begravde de Abraham och Sarah, hans hustru. Där begravde de Isak och Rebecka, hans hustru, och där begravde jag Leah.
Josef sa till sina bröder: "Jag dör, men Gud (Elohim) ska verkligen besöka er (hebr. ) och föra er upp, ut ur detta land, exakt som han gav sin ed (lovade) till Abraham, till Isak och till Jakob."
När Gud hörde deras jämmer tänkte han på sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob.
Han fortsatte: "Jag är din fars Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud."
Då dolde Mose sitt ansikte, för han var rädd för att se på Gud.
Gud sa också till Mose: "Så här ska du säga till israeliterna: 'Herren (Jahveh), era fäders Gud (Elohim) – Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud – har sänt mig till er.' Detta är mitt namn för evigt, och så ska jag åkallas från släkte till släkte.
Gå nu och kalla samman Israels äldste och säg till dem: 'Herren, era fäders Gud – Abrahams, Isaks och Jakobs Gud – har uppenbarat sig för mig och sagt: Jag har sett vad som händer er i Egypten,
Herren sa: "Detta [tecken] är för att de äldste ska tro att Herren, deras fäders Gud – Abrahams, Isaks och Jakobs Gud – har visat sig för dig."
Jag visade mig för Abraham, Isak och Jakob som Gud den Allsmäktige (El-Shaddaj) [; ]. Dock gjorde jag mig inte känd (fick de inte erfara mig) under mitt namn Herren (Jahveh).
Jag ska föra er till det land som jag svor att ge åt Abraham, Isak och Jakob.
Jag ska ge det åt er till arv och egendom.
Jag är Herren (Jahveh).' "
[I används hebr. gaal för första gången i Andra Moseboken. Hela denna berättelse om hur Gud befriar israeliterna ur slaveriet är den enskilt största typologin i hela GT på det som Jesus gör under påskveckan när han går till korset för oss som vår Återlösare (hebr. goel; substantivet till verbet gaal), se även ; .]
Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, till vilka du lovade (svor, gav din ed) vid dig själv och talade till dem: 'Jag ska föröka din säd (så att den blir) som himlarnas stjärnor och hela detta land som jag har sagt att jag ska ge till din säd och de ska ärva det för evigt.' "
Herren (Jahveh) talade till Mose: "Gå upp, du och folket som du har fört upp ut ur Egyptens land, till landet som jag lovade (svor, gav min ed) till Abraham, till Isak och till Jakob och sa: 'till din säd ska jag ge det',
Sedan ska jag komma ihåg mitt förbund med Jakob och mitt förbund med Isak, och mitt förbund med Abraham ska jag komma ihåg och jag ska komma ihåg landet.
Sannerligen ska ingen av de män som kom upp från Egypten, från 20 års ålder och uppåt, se det land som jag med ed lovade till Abraham, till Isak och till Jakob, eftersom de inte helhjärtat har följt mig,
Se, jag har lagt landet framför er, gå in och besätt landet som Herren (Jahveh) svor (gav sin ed) till era fäder, till Abraham, till Isak och till Jakob, att ge dem och deras säd efter dem (efterkommande).' "
Och det ska vara när Herren din Gud (Jahveh Elohim) för dig in i landet som han svurit (lovat) till dina fäder, till Abraham, till Isak och till Jakob att ge dig, stora och goda städer som du inte har byggt (själv),
Inte för din rättfärdighet och ditt hjärtas uppriktighet (rättsinnighet, integritet – hebr. josher) går du in för att besätta deras land, utan för dessa hednafolks ondska driver Herren din Gud (Jahveh Elohim) ut dem framför dig och för att stadfästa ordet som Herren (Jahveh) gav med ed (svor, lovade) till Abraham, till Isak och till Jakob.
Kom ihåg dina tjänare, Abraham, Isak och Jakob. Se inte till envisheten hos detta folk och inte till deras ondska, och inte till deras synd,
för att han ska göra er till sitt eget folk (sin ägodel) idag och han ska vara en Gud till er (er ägodel) så som han har talat till dig, och som han har gett sin ed till dina fäder, till Abraham, till Isak och till Jakob. [; ]
Att välja livet är att:
älska Herren (Jahveh), din Gud (Elohim),
höra hans röst (lyda honom),
hålla sig till (klänga sig fast vid) honom.
Han är ert liv, och han ska låta er få bo länge i det land han lovat ge era förfäder Abraham, Isak och Jakob. [; ]
[Att älska Gud och följa hans bud är det enda sättet för ett gott liv. Mose ton är varm men ändå tydlig, se även Paulus tal till församlingsledningen i Efesos, se .]
Herren (Jahveh) sa till honom: "Detta är landet som jag med ed lovade Abraham, Isak och Jakob att ge åt deras säd (efterkommande). Jag låter dig se det med dina egna ögon, men du kommer inte att gå över dit."
Och jag tog er far Abraham från andra sidan floden och ledde honom genom alla Kanaans länder och förökade hans säd och gav honom Isak.
Och till Isak gav jag Jakob och Esau, och till Esau gav jag berget Seir, för att besätta det, och Jakob och hans söner gick ner till Egypten.
Och det skedde när det var tid för offret [kvällsoffret] att profeten Elia kom nära och sa: "Herre (Jahveh) Abrahams Gud och Isaks Gud och Israels Gud, låt det bli känt idag att du är Gud (Elohim) i Israel, och att jag är din tjänare, och att jag har gjort allt detta på ditt ord (därför att du har sagt det).
Men Herren (Jahveh) gav nåd (oförtjänt nåd – hebr. chanan) mot dem och var barmhärtig och vände sitt ansikte mot dem, på grund av sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob och ville inte utrota dem, inte heller hade han kastat bort dem från sitt ansikte ända till nu.
Abrahams söner var Isak och Ismael.
Och Abraham blev far till Isak. Isaks söner var Esau och Israel.
Förbundet som han upprättade (skar) med Abraham,
och eden som han gav Isak.
[Förbundet är ett blodsförbund, ; ; och i hebreiskan är uttrycket alltid att man skär ett förbund. Det pekar fram på Jesus, som när han gav oss det Nya förbundet gjorde det med sina sår och genom att utgjuta sitt blod för oss.]
Herre, Abrahams, Isaks och Israels, våra fäders Gud, låt ditt folks hjärtas sinne och tankar vara redo till sådant för evigt, och vänd deras hjärtan till dig.
Ilbuden gav sig av med breven från kungen och hans furstar, och de drog genom hela Israel och Juda enligt kungens befallning. De sa:
"Ni Israels barn, vänd om till Herren (Jahveh), Abrahams, Isaks och Israels Gud. Då ska han vända om till den rest av er som har räddats från de assyriska kungarnas hand.
Förbundet som han upprättade (skar) med Abraham,
och eden som han gav Isak.
[Förbundet är ett blodsförbund, ; ; och i hebreiskan är uttrycket alltid att man "skär ett förbund" det pekar fram på Jesus som när han gav oss det Nya förbundet gjorde det med sina sår och genom att utgjuta sitt blod för oss.]
då ska jag även avvisa Jakobs och min tjänare Davids säd, så att jag inte tar av hans säd till att regera över Abrahams, Isaks och Jakobs säd, för jag ska låta deras fångna återvända och ska ge dem nåd (evig nåd och barmhärtighet – hebr. rachamim).
och Isaks höga platser och Israels helgedomar ska läggas öde, och jag ska resa mig upp mot Jerobeams hus med svärdet."
Hör därför nu Herrens (Jahvehs) ord, du säger: "Profetera inte mot Israel och predika inte mot Isaks hus."
[Första delen har fjorton led mellan Abraham och David. Trettio namn nämns, inklusive upprepningar och Serach, se , som inte ingår i släktträdet. Av dessa är 27 män och tre kvinnor.]
Abraham födde Isak,
Isak födde Jakob,
Jakob födde Juda och hans bröder,
Jag säger er: Många ska komma från öster och väster [hedningar från jordens alla hörn] och sitta ner med Abraham, Isak och Jakob i himmelriket (himlarnas kungarike).
'Jag är [inte var] Abrahams Gud, och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är inte en Gud för de döda, utan för levande!"
Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst i Moses bok [, som var den del av Bibeln de trodde på] om [den brinnande] törnbusken, hur Gud sa till Mose: 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud?'
son till Jakob,
son till Isak,
son till Abraham,
son till Terach (Tera),
son till Nachor,
Där ska ni gråta och skära tänder (där kommer det att råda ångest, hat och ondska), när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva är utdrivna. [Många judar ansåg sig tillhöra Gudsriket eftersom man var född jude, medan Jesus lär att man måste födas på nytt.]
Att de döda uppstår har Mose helt klart visat (han har uppenbarat något som är dolt) i berättelsen om törnbusken []. Här kallar Mose Herren för Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud [trots att de inte levde här på jorden då Mose sa detta].
Nej [det var inte vi som gjorde undret], Abrahams, Isaks och Jakobs Gud – våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare (son) Jesus. [Det är genom Jesus mannen blivit helad.] Ni utlämnade och förnekade honom inför Pilatus när han hade bestämt sig för att frige honom.
Han gav honom omskärelsens förbund. Så blev Abraham far till Isak och omskar honom på åttonde dagen, och Isak blev far till Jakob, och Jakob till de tolv stamfäderna.
[Omskärelsen av judiska pojkar är ett tecken på Guds eviga förbund med Abraham, se . Redan på Moses tid gjorde Gud klart att det inte räckte med det fysiska tecknet – hjärtat behövde också omskäras, se ; ; . Ceremonin utförs på den åttonde dagen och kallas brit mila, se även .]
'Jag är dina fäders Gud,
Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.' [] Då darrade Mose av fruktan och vågade inte se dit.
och alla Abrahams avkomlingar är inte hans barn. "Nej, det är genom Isak din avkomma ska räknas." [Citat från . Abraham fick först Ismael med Hagar och senare fler barn med Ketura, men löftet gällde Sarah och hennes son Isak.]
[Någon kanske kan invända att löftet gällde ju Isak, eftersom han var Sarahs barn. I nästa exempel tar han därför upp Rebecka som var Isaks enda fru. Här utväljer Gud den yngre tvillingen innan de ens är födda och har varken gjort gott eller ont.]
Men inte bara det, även Rebecka fick två söner med en och samme man, vår far Isak.
Syskon (bröder och systrar i tron), vi är nu barn [inte naturliga barn som Ismael, utan] som Isak, barn från ett löfte.
I tro bosatte han sig i löfteslandet som i ett främmande land. Han bodde i tält med Isak och Jakob som var medarvingar till samma löfte,
I tron bar Abraham fram Isak som offer när han blev satt på prov []. Sin ende son bar han fram, trots att han hade fått löftena
och Gud hade sagt till honom: Det är genom Isak din avkomma ska räknas.
I tro gav Isak sin välsignelse åt Jakob och Esau för kommande tider [].
[Två exempel på hur tro och gärningar hör ihop tas från GT. Abraham – en jude, och Rahab – en hedning.]
Blev inte vår far Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar när han bar fram sin son Isak på altaret? [Abraham var israeliternas stamfar, se . Han var villig att offra sin ende son, Isak, se .]
