Referenser (39 st)
och
jevusiterna (Jebuséerna – hebr. jevosi) [folket som bodde i Jerusalem innan israeliterna kom dit] och
amoréerna (hebr. emori) och
girgaseerna (hebr. girgashi)
och amoréerna och kanaanéerna och girgashéerna och jevusiterna." [Namnen på de folkslag som levde i Kanaan innan israeliterna kom dit.]
[Det unika med förbundet som ingås mellan Gud och Abram är att det ingås ensidigt. Gud bär det fullständiga och hela ansvaret för detta förbund! Ritualerna som ingår i ett blodsförbund är:
1. Byta mantel – iklä sig den andra personen.
2. Byta bälte – vapen/redskap.
3. Skära – dela djur i halvor. Vandra mellan dem. Ett blodsförbund skärs alltid.
4. Byta/ta varandras namn.
5. Göra ett ärr (Blanda blod – handflatorna mot varandra).
6. Ge förbundslöften.
7. Äta minnesmåltid – dela bröd och vin.
8. Plantera ett minnesträd/vårdträd bestänkt med blod från djuren.
När Gud säger till Abram "Jag är din sköld" (se ) tar Gud initiativet till att ge Abram sin mantel och sitt bälte. Manteln är inte fysisk i det här sammanhanget men den representerar personen, så det Gud säger är att han ger sig själv till Abram. Ärret som ska göras blir i Abrams fall omskärelsen. Eftersom ett blodsförbund kan gå i arv så måste varje ny son som föds själv välja om han vill vara kvar i förbundet. Detta sker varje gång en judisk son blir omskuren (för icke-judar motsvaras det av hjärtats omskärelse). Förbundslöftet är sonen, Isak, och att avkomman ska bli som stjärnorna och sandkornen och att alla folk ska bli välsignade genom honom. Det sker ett namnbyte när Abram blir Abraham, se . Han får också Guds eget namn tillagt i sitt eget och Gud kallas i fortsättningen för Abrahams Gud, vilket senare när förbundet förnyas med Isak och Jakob får tilläggen Isaks Gud och Jakobs Gud. Förbundsmåltiden sker när Abraham möter Melkisedek och de delar bröd och vin, se . Melkisedek (som betyder rättfärdighetens kung) är sannolikt Jesus själv som kommer till Abram vid detta tillfälle.]
Därför har jag kommit ner för att befria dem från egyptierna och föra upp dem från detta land till ett land som både är gott och rymligt och som flödar av mjölk och honung, det område där det nu bor kanaanéer, hettiter, amoréer, perisséer, hivéer och jevuséer.
[Trots egentligen ogynnsamma förhållanden med hög luftfuktighet och hetta har Israel drastiskt ökat sin mjölkproduktion sedan 1950-talet, då en ko i genomsnitt producerade 4000 liter mjölk per år, till otroliga 12000 liter de senaste åren. Varje år på kvällen som inleder veckohögtiden shavuot (pingsten på våren) släpps "mjölk- och honungsrapporten" från den israeliska statistiska centralbyrån. Israel är det land i världen som leder statistiken överlägset med över 30% över USA som kommer på andra plats. En israelisk ko producerade 2019 i genomsnitt 11852 liter mjölk per år, medan motsvarande siffra i Sverige var omkring 9000 liter. Genomsnittet i Europa var 6000 liter och i Indien 1000 liter.]
och jag har beslutat att föra er bort från förtrycket i Egypten upp till
kanaanéernas,
hettiternas,
amoréernas,
perisséernas,
hivéernas och
jevusiternas land. Till ett land som flödar av mjölk och honung.'
Och det ska ske när Herren (Jahveh) ska föra er in i kanaanéernas och hettiternas och amoréernas och hivéernas och jevusiternas land, som han har lovat med ed till era fäder att ge er [], ett land som flyter av mjölk och honung, att ni ska betjäna, hålla denna gudstjänst i denna månad.
För min ängel, min budbärare, ska gå framför dig och föra dig till amoréerna, hettiterna, perisséerna, kanaanéerna, hivéerna och jevusiterna och jag ska hugga av dem.
och jag ska sända en ängel (budbärare) framför er och jag ska driva ut kanaanéerna, amoréerna och hettiterna och perisséerna och hivéerna och jevusiterna,
Håll (vakta, skydda, bevara) det som jag befaller dig idag. Se, jag fördriver framför dig amoréerna och kanaanéerna och hettiterna och perisséerna och hivéerna och jevusiterna.
Dock är folket som bor i landet våldsamt och städerna är befästa och mycket stora, dessutom såg vi Anaks barn där.
När Herren din Gud (Jahveh Elohim) ska föra dig in i landet dit du går för att ta det i besittning, ska han kasta ut många folkslag framför dig,
hettiterna
och girgasiterna (hebr. girgashi)
och amoréerna (hebr. emori)
och kanaanéerna
och perisséerna
och hivéerna
och jevusiterna (Jebuséerna – hebr. jevosi) [folket som bodde i Jerusalem innan israeliterna kom dit, se för en utförligare beskrivning på vad folkslagens namn står för],
sju folkslag större och mäktigare än er,
Du ska i grund förgöra dem:
hettiterna och amoréerna,
kanaanéerna och perisséerna,
hivéerna och jevusiterna
som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) har befallt dig [],
Josua sa: "Så här ska ni veta att den levande Guden (El-Chaj) är mitt ibland er, och att han verkligen ska driva ut:
kanaanéerna,
hettiterna,
hivéerna,
perisséerna,
girgashéerna,
amoréerna,
jevusiterna."
[Vår andliga kamp idag, är inte en strid mot kött och blod, utan mot andemakter, se . Genom att se vad namnen på dessa folk betyder, kan vi se de områden som en troende idag behöver erövra för att få full frihet:
kanaanéer – var handelsmän, vår relation till pengar hettiter – fruktan och rädsla hivéer – stad, by, liv, alternativa livsstilar, beroende av den här världen, världslighet perisséer – oskyddade städer, ingen skyddsmur girgashéer – en som bor i jorden/lera amoréer – ett högt folk, högmod och skrytaktigt tal jevuséer – att trampa på andra, orenhet Det finns tre uppräkningar med dessa sju folkslag, se ; ; . I den vanligaste är det sex av dessa, alla utom girgashéerna, se ; ; ; ; ; ; ; ; . I nämns även moabiterna och egyptierna. Det finns två uppräkningar där även kanaanéerna saknas, se ; . I uppräkningen i nämns inte hivéerna. Ordningen är inte densamma utan varierar. Även i en kristens liv kan det vara variation i ordningen på vilka områden som behöver intas. Israelerna fick olika strategier för de olika folken och det finns olika strategier i den andliga kampen också.]
[Tidigare hade motståndet bestått av enskilda städer, nu i detta och följande kapitel kommer motståndet från allianser med städer och deras kungar. Versen fungerar som en introduktion på liknande sätt som .]
Och det hände sig att när alla kungar som var bortom Jordan i bergsbygden [centrala höglandet som senare blev Juda and Efraims område], i Låglandet [hebr. Shefelah – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] och utefter hela Stora havets [Medelhavets] kust framför (hela vägen upp mot) Libanon,
hettiterna och amoréerna,
kanaanéerna,
perisséerna,
hivéerna och jevusiterna
hörde detta [hur israeliterna intagit städerna Jeriko och Ai],
till kanaanéerna i öster och väster [låglandet i öst och väst]
och amoréerna [höglandet i syd]
och hettiterna
och perisséerna
och jevusiterna i bergsbygden [runt Jerusalem (Jevos) som ännu inte var intagen]
och hivéerna under [berget] Hermon i Mitspahs land [norra Israel; hebr. mitspah betyder vaktorn/utkik].
i bergsbygden [centrala höglandet] och i Låglandet [hebr. Shefelah – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] och i Arava och på sluttningarna och i öknen och i söder (Negev). Hettiterna, amoréerna och kanaanéerna, perisséerna, hivéerna och jevusiterrna,
och gränsen går upp i Hinnoms sons dal till sidan av jevusiterna söderut, det är Jerusalem, och gränsen går upp till toppen på berget som ligger framför Hinnoms dal västerut som är den yttersta gränsen av Refaims dal norrut.
Men jevusiterna, Jerusalems invånare, kunde inte Juda söner driva ut, utan jevusiterna bor med Juda söner i Jerusalem till denna dag.
Och gränsen gick ner till den yttersta delen av bergen som ligger framför Hinnoms söners dal, som är i Refaims dal norrut, och den gick ner från Hinnoms dal till sidan av jevusiterna söderut och gick ner till Ein-Rogel.
och Tsela, Elef
och Jevosi, det är Jerusalem,
Giva [senare blir detta Sauls hemstad]
och Kirjat. Fjorton städer med sina byar. Detta är Benjamins söners arv efter deras familjer.
Och ni gick över Jordan och kom till Jeriko och Jerikos män stred mot er, amoréerna och perisséerna och kanaanéerna och hettiterna och girgashéerna, hivéerna och jevusiterna, och jag gav dem i er hand. [; ]
Och jevusiterna som bodde i Jerusalem blev inte utdrivna av Benjamins söner utan jevusiterna bor med Benjamins söner i Jerusalem till denna dag.
Och Israels söner bodde bland
kanaanéerna – hettiterna och amoréerna och perisséerna och hivéerna och jevusiterna,
De var vid
Jevos och det var sent på dagen
[ordagrant: "dagen hade gått ner mycket", kan syfta på att solen var nästan nere].
Ynglingen sa till sin herre: "Kom – jag ber dig, låt oss stanna till i
jevusiternas stad och övernatta där!"
[Jerusalem, även omnämnt som Jevus (), ligger strategiskt längs med den östvästliga vägen från Jeriko till hamnstaden Joppe och den nordsydliga patriarkernas väg från södra Juda till Galileen i norr. Under domartiden hade staden blivit slagen och delvis nerbränd av Juda (). Direkt efteråt, i , berättas dock att de drog vidare för att strida i andra områden. Staden kunde därför återtas och byggas upp igen av jevusiterna. När David nu drog upp mot staden var den 10-15 hektar stor och låg på den sydöstra bergsryggen söder om tempelberget (utanför de medeltida murarna som idag omsluter staden). Antalet invånare innanför murarna var ett par tusen, men i dåtidens städer var det vanligt att en betydande del av invånarna bodde utanför de egentliga stadsmurarna, endera i enkla hus eller som semi-nomader. Det betyder att antalet människor som hade den jevusitiska staden som sitt "hem" kan ha varit betydligt fler. Att det var så, vittnar de enorma befästningsverken man lyckades bygga redan på patriarktiden om. Staden var väl befäst med vattenförsörjning från Gichonkällan på den östra sidan. De branta dalsidorna ingick i stadens försvarsverk. Den enda sidan av staden som inte hade något naturligt försvar var den som vette mot norr, och här hade man byggt särskilt starka murar.]
Och kungen [David] och hans män gick till Jerusalem mot jevusiterna, invånarna i landet. [Efter Davids kröning i Hebron vill han återta Jerusalem.] Men de talade till David och sa [arrogant och självsäkert]: "Du ska inte komma in hit, för om [du gör det] kommer [till och med] blinda och halta att driva bort dig!" De tänkte att David kommer aldrig att ta sig in [i staden].
Ja, David sa den dagen [när han attackerade Jerusalem]: "Den som vill slå jevusiterna, han ska via tunneln (kanalen – hebr. tsinor) nå fram till de halta och blinda som David med sin hela varelse (själ) hatar!" [David lovar också att den som först tar sig upp ska leda hans armé, se .] Därför säger man: "Den blinde och den halte ska inte komma in i huset." [Huset kan syfta på Davids palats eller den administrativa byggnaden, se , och .]
[David använder antagligen uttrycket "de blinda och halta" om alla jevuséer som står och hånar honom uppe vid murarna. Det gör han i respons på vad de ropat, det är ingen allmän attack mot blinda och halta. David behandlar till exempel Jonatans handikappade son Mefivoshet mycket väl, se ; .
Ordet tsinor kan betyda rör, tunnel eller kanal. Det passar in på den delvis underjordiska tunnel som gick från den mycket välbefästa Gichonkällan in till staden. Gichonkällan omgavs av ett försvarstorn med väggar som var 4-7 meter breda, intill källan fanns en befäst stor pool/bassäng där vattnet från Gichonkällan samlades upp och man kunde hämta vatten stående på en plattform över poolen. Från Källtornet och poolen gick två parallella murar upp mot den yttre ingången till det som brukar kallas Warrens schaktsystem. Murarna är än idag bevarade upp till 8 meters höjd och är 3 meter breda. Därefter kunde man komma in i staden via en tunnel grävd genom berget. Tunneln är 1-2 meter bred och på sina ställen över 3 meter hög. Det är kanske via den här tunneln (hebr. tsinor) Joav lyckades ta sig in, se .]
Och när ängeln (budbäraren) sträckte ut sin hand mot Jerusalem för att fördärva det sörjde (ångrade, sörj-tröstade) Herren (Jahveh) det onda och sa till ängeln som fördärvade folket: "Det är nog, stoppa din hand." Och Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare) var vid jevusiten Aravnahs tröskplats.
Och Gad kom den dagen till David och sa till honom: "Gå upp, sätt upp ett altare till Herren (Jahveh) på jevusiten Aravnahs tröskplats."
Allt folk som var kvar av amoréerna, hettiterna, perisséerna, hivéerna och jevusiterna som inte tillhörde Israels söner,
dessutom jevusiterna, amoréerna och girgasheerna,
David begav sig med hela Israel till Jerusalem, det vill säga
Jevos (Jebus), där
jevusiterna bodde.
David sa: "Den som först slår jevusiterna, han ska bli överbefälhavare och överste." Joav, Serujas son, kom upp först, och han blev överbefälhavare.
Gud (Elohim) sände en ängel mot Jerusalem för att fördärva (ödelägga, utplåna – hebr. shachat) det. Men när ängeln höll på med fördärvandet såg Herren (Jahveh) det och ångrade (sorg-tröstade – hebr. nacham) det onda, och han sa till ängeln som fördärvade (Fördärvaren; bestämd form av verbet fördärva – hebr. ha-shachat): "Det är nog. Dra tillbaka din hand." Herrens ängel stod då vid jevusiten Ornans tröskplats.
[Ornan är den hebreiska stavningen av Aravnah som är det namn som används i parallellstället i . Tröskplatsen låg vid det som i dag i Jerusalem kallas Tempelberget.]
Herrens ängel befallde [profeten] Gad att säga till David att gå och resa ett altare åt Herren på jevusiten Ornans tröskplats. [Gad var Davids siare, se ]
När David i den stunden såg att Herren hade bönhört honom på jevusiten Ornans tröskplats, frambar han där sitt offer.
Salomo började bygga Herrens (Jahvehs) hus i Jerusalem på Moria berg, där Herren hade uppenbarat sig för hans far David, på den plats som David hade ställt i ordning, jevusiten Ornans tröskplats.
Allt det folk som fanns kvar av hettiterna, amoréerna, perisséerna, hiveerna och jevusiterna och som inte var israeliter,
När dessa saker hade fullgjorts kom ledarna till mig och sa: Israels folk och prästerna och leviterna har inte avskilt sig från folket i landet, utan gör enligt deras styggelser (följer deras ogudaktiga seder och bruk) precis som kanaanéerna, hettiterna, perisséerna, jevusiterna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoréerna.
Du fann hans hjärta trofast inför dig,
och du slöt förbund med honom:
att ge åt hans efterkommande kanaanéernas, hettiternas,
amoréernas, perisséernas, jevusiternas och girgasheernas land.
[Hivéerna nämns inte i denna uppräkning som brukar ha sju folkgrupper, kanske för att deras ättlingar netinimerna tjänade i templet, se ; ; ]
Du lät dina ord gå i uppfyllelse,
för du är rättfärdig.
Jag ska ta bort hans blod, ut ur hans mun,
och hans avskyvärda ting från mellan hans tänder,
och även han ska bli en kvarleva för vår Gud (Elohim)
och han ska bli som en ledare i Juda
och Ekron som en jevusit.
