Referenser (22 st)
Och de vände och gick upp längs Bashans väg, och Og, Bashans kung, gick ut mot dem, han och allt hans folk, för att strida i Edreij.
Och Mose gav till dem, till Gads söner och till Rubens söner och till halva Manasse stam, Josefs son, Sichons kungarike, amoréernas kung, och Ogs kungarike, Bashans kung, landet med dess städer och deras gränser, liksom landets städer runt omkring.
efter att han slagit Sichon, amoréernas kung, som bodde i Cheshbon och Og, Bashans kung, som bodde i Ashtarot vid Edreij.
Sedan vände vi och gick vägen upp till Bashan, och Og, Bashans kung, kom ut emot oss, han och hela hans folk till strid i Edreij.
Så Herren vår Gud (Jahve Elohim) gav även Og, Bashans kung, i vår hand och hela hans folk och vi slOg honom till dess ingen överlevande fanns kvar.
Och vi tOg alla hans städer vid den tiden – det fanns inte en stad som vi inte tOg från dem – 60 städer, hela Argovs område, Ogs kungarike i Bashan.
alla städer på slätten och hela Gilead och hela Bashan till Salcha och Edreij, städerna i Ogs kungarike i Bashan.
För bara Bashans kung Og var kvar av Refaims kvarleva []. Ja [se, notera – detta är anmärkningsvärt], hans säng var en säng av järn. Finns den inte i Ammons söners Rabbah [nuvarande staden Amman i Jordanien, som ett museiföremål]? [Sängens storlek var också spektakulär:] Längden var 9 alnar [4,1 meter] och bredden var 4 alnar [1,8 meter], efter en mans aln.
[Järn var ovanligt vid den här tiden under sena bronstiden. Det tillsammans med sängens storlek var anledningen att den uppmärksammas. Måttet en aln (hebr. ammah) härstammar från längden på en mans underarm; avståndet mellan armbågen och långfingret – ca 45 cm. Det finns även en längre kunglig aln som är 52 cm, men eftersom det uttryckligen står "en människas aln" här är det den kortare alnen som refereras till här.]
och resten av Gilead och hela Bashan, Ogs kungarike, gav jag till halva Manasse stam, hela Argovs område, hela Bashan som kallas Refaims land.
Och de tOg hans land som en besittning och Bashans kung Ogs land, amoréernas två kungar som fanns på andra sidan Jordan mot soluppgången (österut)
Och när ni kom till denna plats [öster om Jordanfloden], kom Sichon – Heshbons kung och Og – Bashans kung, ut mot oss i strid och vi slOg dem [].
Herren (Jahve) ska göra med dem [de sju folken i Kanaans land] som han gjorde med Shion och Og, amoréernas kungar, när han förgjorde dem och deras land [].
Vi har ju hört hur Herren lät Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet] torka ut när ni lämnade Egypten [], och hur ni slOg ut de två amoreiska kungarna, Sichon och Og, på andra sidan [floden] Jordan. []
och vad han gjorde mot de två ammonitiska kungarna som bodde bortom Jordan, mot Sichon, kung i
Cheshbon och mot
Og, kung i
[området] Bashan i
[staden] Ashtarot.
[Dessa två städer låg längs med kungsvägen, se ; , den viktiga nordsydliga handelsvägen och militärrutten öster om Jordan som förband Damaskus i norr och Etsjon-Gever (nuvarande Eilat) i söder.]och gränsen mot Og, Bashans kung, Refaims kvarleva som bodde i Ashtarot och i Edreij,
hela Ogs kungarike i Bashan som regerade i Ashstarot och i Edreij, samma som Refaims kvarleva, för dem slOg Mose och drev ut dem.
Och gränsen var från Machanajim, alla Ogs, Bashans kungs kungariken, och Jairs byar, som är i Bashan, 60 städer.
Och halva Gilead och Ashtarot och Edreij, Ogs kungarikens städer i Bashan var för Manasses son Machirs söner, till hälften av Machirs söner efter deras familjer.
Gever, Oris son – i Gileads land, landet som tillhört Sichon, amoréernas kung, och Og, Bashans kung, och en ledare i landet (betyder förmodligen att han var chef över de övriga ledarna i samma område).
Och du gav dem riken och folk
och fördelade olika områden åt dem.
De intOg Sichons land
kungen av Heshbons land,
och kung Og av Bashans land.
Sichon, amoréernas kung
och Og, Bashans kung []
och alla Kanaans kungariken [; ],
och Basans kung Og,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
