Referenser (153 st i TR)
Matteusevangeliet (29)
Sedan skickade han dem till
Betlehem och sade: "
Gå och sök noga efter
(forska i detalj kring det som rör) barnet, och när ni
[kan ha] funnit honom, meddela
[då] mig så att jag också kan komma och tillbe
[rapportera det till mig på ett sådant sätt att även jag – när jag kommit dit – skulle vilja hylla] honom."
Efter att ha lyssnat på kungen begav de sig i väg. Stjärnan som de sett gå upp (i öst) visade sig på nytt och den gick före dem, tills den stannade över den plats där barnet var.
och sade: "Stå upp, ta barnet och hans mor och gå [tillbaka] till Israels land, för de som har varit ute efter barnets liv är nu döda."
Jag är själv en man som [dagligen] står under andras befäl och har soldater under mig. Om jag säger: 'Gå!' till en av dem så går han, eller till en annan: 'Kom!' så kommer han, och om jag säger till min tjänare: 'Gör detta!' så gör han det."
Gå och lär er vad detta [citat från ] betyder:
'Jag vill se barmhärtighet [en villighet att hjälpa dem i nöd],
inte offer [religiösa ceremoniella riter].' För jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare." [På samma sätt som det är självklart att en doktor rör sig bland sjuka patienter, finns Jesus nära människor som insett att de inte är rättfärdiga utan vet om att de är syndare och behöver omvändelse. Lukas återgivning av samma citat klargör att det handlar om att vända sig bort från syndens väg när man tackar ja till Jesu inbjudan och vill bli hans efterföljare, se .]
Gå i stället till de förlorade fåren av Israels hus. [Det första missionsuppdraget var riktat till judarna, som är Guds fysiska och synliga folk här på jorden, se . Efter Jesu uppståndelse utvidgades kallelsen till alla folkslag i världen, se . Israeliterna liknas vid får som gått vilse, lärjungarna kallas att vara herdar som pekar på att himmelrikets konung, Jesus, är nära.]
På er väg fram förkunna (proklamera) att himmelriket är nära.
Jesus svarade dem: "Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser:
[Folket som hört Johannes fråga, se , kanske började ifrågasätta Johannes tjänst och allt han predikat, se . Det kan ha föranlett att Jesus nu bekräftar Johannes profetiska tjänst och talar väl om honom.] Medan de gick därifrån började Jesus tala till folket om Johannes: "Vilken typ av högtidligt skådespel förväntade ni er att få se i öknen? Ett strå som vajar för vinden?
Vid den tiden
[någon gång då Jesus verkade i Galileen] gick Jesus genom sädesfälten på en av sabbatsdagarna.
[Sabbat är i plural. Det kan syfta på den vanliga veckosabbaten, fredag kväll till lördag kväll, eller någon av de högsabbater som inleder och avslutar högtiderna. Denna händelse inträffar troligen på väg till en samling i synagogan en lördagsmorgon eller under någon av helgdagarna kring veckohögtiden Shavuot, eftersom det var skördetid, se .] Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax och äta.
går den bort och hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där. För den människan blir slutet värre än början. Så ska det också gå för detta onda släkte."
Men för att ingen ska ta anstöt av oss, så gå ner till sjön och kasta ut en krok. Öppna munnen på den första fisk som du drar upp. Där kommer du att hitta ett silvermynt (gr. stater – motsvarade fyra drachmer). Ta det och lämna det för dig och mig."
"Vad tror ni om det här? [Visst är det så här.] Om en man har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio kvar i bergen och ger sig ut och letar efter det som är borta?
Han lade händerna på dem [vart och ett av barnen]. Sedan gick han därifrån.
och sade till dem: "Gå in i byn som ligger framför er, genast ska ni hitta en åsna stå bunden där, och bredvid henne ett föl. Lossa dem och för dem till mig!
Då gick lärjungarna och gjorde som Jesus hade befallt dem.
Gå ut och ställ er där vägarna går ut [där det finns mycket folk] och bjud alla ni ser till bröllopet.'
[Nu följer fyra frågor ställda av olika personer. I Haggadah (textsamlingen där ordningen för den judiska påskmåltiden är nedskriven) finns fyra frågor som ställs och besvaras. Att Matteus väljer att ta med just fyra frågor, här under påskveckan, är en tydlig koppling som Matteus judiska läsare inte kunde undgå att se.] Då gick fariséerna i väg och planerade hur de skulle kunna få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för.
[Detta är det femte och sista av de fem tal som Matteus har med i sitt evangelium, se ; ; ; .] När Jesus lämnade templet [tempelområdet] och var på väg därifrån, kom hans lärjungar fram och pekade på (ville få honom att beundra) tempelbyggnaderna [arkitekturen och storheten i byggnaderna].
De visa svarade: 'Nej, det skulle inte räcka för både oss och er, gå i stället och köp hos dem som säljer olja.'
Den som fått fem talenter började genast förvalta pengarna (investera, köpa och sälja)
och de genererade en vinst på fem talenter till.
Sedan ska han också säga till dem som står på hans vänstra sida [getterna, se ]: 'Ni som står under en förbannelse, gå bort ifrån mig till den eviga elden som är förberedd åt djävulen och hans änglar.
[Till skillnad från Marias generösa gåva till Jesus i ren kärlek värd en årslön, följer Judas förräderi där han är villig att sälja Jesus för trettio silvermynt. Ordet för silvermynt är ett generellt ord. Det är dock troligt att det syftar på det feniciska silvermyntet tetradrakma, den enda godkända valutan i templet. Myntet som även kallades shekel motsvarade fyra denarer, där en denar var en dagslön. Judas pris på Jesus var alltså fyra månadslöner, en tredjedel av värdet av Marias olja. Trettio shekel var också priset för en slav, se .] Då gick en av de tolv [apostlarna], Judas Iskariot, till översteprästerna.
De gav sig i väg och skyddade graven genom att försegla stenen
[med ett romerskt sigill, se ] och vaktstyrkan sattes ut för att hålla vakt.
[Uttrycket "Ni har en vakt" skulle kunna betyda att de redan hade en vaktstyrka, och syfta på de judiska tempelvakterna som lydde under översteprästerna. Troligare är dock att Pilatus beviljar en romersk vaktstyrka på minst fyra man att stå till deras förfogande, kanske några av de romerska soldater som varit med och avrättat Jesus och som fanns tillgängliga.
En romersk vaktstyrka bestod av minst fyra soldater, eftersom man behövde täcka in nattskiften, från klockan sex på kvällen till sex på morgonen, som var indelade i fyra tretimmarspass. När Petrus fängslas i tilldelas sexton soldater för att vakta honom, så det är inte otroligt att av de närmare 600 soldaterna som fanns för att förhindra oroligheter i Jerusalem under den judiska påsken, avsätts fyra, sexton eller fler för att förhindra eventuella upplopp kring Jesu grav.]Skynda er sedan att
gå till lärjungarna och säg detta till dem: 'Jesus har uppstått från de döda, han ska
gå före er till
Galileen där ni ska få se honom.' Se, nu har jag berättat för er
(nu har jag utfört mitt uppdrag och gett budskapet till er)."
[Varken här eller i något annat av evangelierna beskrivs exakt hur uppståndelsen har gått till. Verbformen i , "han är uppstånden" är dock i passiv form vilket pekar på det faktum att Jesus var uppstånden av Gud. Ängeln rullade inte bort stenen för att Jesus skulle kunna komma ut. Anledningen var att hans efterföljare skulle kunna komma in och se att graven var tom!]Medan de var på väg mötte plötsligt Jesus dem och sade: "Var glada (var hälsade)!" [En vardaglig hälsningsfras.] De gick fram och grep tag om hans fötter och tillbad honom (böjde sig ner i ödmjukhet, föll på knä).
Medan de var på väg kom några av vakterna till staden och rapporterade för översteprästerna vad som hade hänt.
De elva lärjungarna begav sig till
Galileen, till det berg där Jesus hade stämt möte med dem.
När ni sedan har gått ut [reser från plats till plats]: Gör (träna) lärjungar av alla folk (etniska grupper; folkslag)
när [genom att] ni döper (nedsänker – gr. baptizo) dem
i Faderns och Sonens och den helige Andes
namn [singular]
Markusevangeliet (3)
Hon gick ut och berättade det för dem som hade varit med honom, medan de sörjde och grät.
Efter detta
[på samma dag, se ] visade han sig i en annan skepnad
(annorlunda yttre form) för två av dem som var på väg ut på landet
[till Emmaus, elva kilometer utanför Jerusalem].
Och han sade till dem: När ni [sedan] går ut i hela världen [går in överallt – in i varenda strukturerad ordning och varje sammansatt system], predika (förkunna) [då] evangeliet (de goda nyheterna; det glada budskapet) [om försoning och frälsning] för hela skapelsen [för allt skapat, inrättat, ordnat och etablerat].
Lukasevangeliet (51)
Sakarias och Elisabet var båda rättfärdiga inför Gud och levde oklanderligt efter alla Herrens bud och föreskrifter.
Några dagar senare begav sig Maria i väg och skyndade
(med entusiasm) till en stad i bergsbygden i Juda.
[Bergsbygden i Juda sträcker sig i nordsydlig riktning från Jerusalem ner mot Hebron. Resan från Nasaret till detta område tar tre till fyra dagar till fots. Sakarias var präst i templet, men eftersom man bara tjänstgjorde fem veckor per år var det inte nödvändigt att bo i Jerusalem, så många präster bodde t.ex. i Jeriko och Hebron. Enligt kristen tradition från 500-talet är platsen Ein Kerem, sju kilometer väster om Jerusalem.]Alla gav sig av [färdades, genomkorsade landet] för att skattskriva sig, var och en till sin egen stad [där deras familjeregister fanns].
[Enlig Mose lag skulle varje manlig israelit fira de tre stora judiska högtiderna påsk, pingst och Lövhyddohögtiden i Jerusalem, se . Kvinnor, äldre män, handikappade och barn under tolv år var undantagna, men många fromma kvinnor följde frivilligt med männen till dessa högtider. Detta är troligen Jesu första pilgrimsresa till Jerusalem.] Hans föräldrar gick till
Jerusalem varje år vid påskhögtiden
(pesach).
men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.
Tidigt nästa morgon (under den sista nattväkten – mellan klockan tre och sex på söndagsmorgonen), gick han därifrån, bort till en enslig plats. Folket började leta efter honom och kom ända dit där han var, och de försökte hindra honom från att lämna dem.
Men för att ni ska veta att Människosonen har makt (auktoritet) här på jorden att förlåta synder, säger jag dig" – så sade han sedan till den lame – "Stå upp, ta din bår (bädd) och gå hem!" [Mitt i svaret till de skriftlärda riktar sig Jesus sig till den lame i stället, och meningen avslutas inte i ord, utan genom handling!]
Jesus följde då med dem. Men när han nästan var framme vid huset skickade den romerska officeren några vänner och lät hälsa: "Herre, gör dig inte besvär. Jag är inte värdig att du går in under mitt tak.
Jag är själv en man som [dagligen] står under andras befäl och har soldater under mig. Om jag säger: 'Gå', till en av dem så går han, eller till en annan: 'Kom', så kommer han, och om jag säger till min tjänare: 'Gör detta', så gör han det."
Kort därefter
(dagen efter) [helandet av officerens tjänare i Kapernaum] gick Jesus till en stad som hette
Nain, och hans lärjungar och en stor folkskara följde med honom.
[Nain var en mindre stad i Galileen, ca åtta kilometer söder om Nasaret, nära Samarien.]Så han svarade: "Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena (friska), döva hör, döda uppstår, och för de fattiga predikas de glada nyheterna [].
Han sade till kvinnan: "Din tro har frälst (räddat, helat, upprättat) dig. Gå i frid!" [Det är inte på grund av att hon tjänat Jesus och tvättat hans fötter och smort dem som hennes synder blir förlåtna; det är på grund av hennes tro på Jesus. Hon visar stor kärlek i tacksamhet för att han har förlåtit alla hennes synder.]
Den säd som föll bland törnen är de som hör, men senare under livets gång (vandring) kvävs av:
oro (bekymmer för morgondagen, omsorg om allt det materiella i den här världen)
och rikedom
och njutningslystnad [intressen vid sidan av Gud].
De slutför inte vad de börjat (frukten mognar inte). [Törne är ett ogräs med taggar och kraftigt rotsystem, det kan bli upp till två meter högt och tränger undan all annan växtlighet. Det grekiska ordet som används för törne är 'akantha'. Grundordet är extremer, eller att föra något till den yttersta punkten. Det är alltså ett intresse, en lära eller något annat som tar allt fokus. Det är ett skrämmande sammanträffande att det just är en krona av törne som sätts på Jesu huvud när han korsfästs.]
Jesus sade till henne: "Min dotter, din tro har frälst (räddat, befriat) dig. Gå i frid." [Detta är enda tillfället i evangelierna där Jesus tilltalar någon "dotter". De kärleksfulla orden lugnar kvinnans rädsla som beskrivs mer i detalj i .]
När dagen började gå mot sitt slut vände sig de tolv till honom och sade: "Låt folket ge sig av, så att de kan gå till byarna och gårdarna här omkring och skaffa sig tak över huvudet och få något att äta. Vi är ju på en obebodd plats här."
Men han sade till dem: "Ge dem ni att äta."
De svarade: "Vi har inte mer än fem bröd och två fiskar – om vi nu inte skall gå och köpa mat åt allt det här folket?"
När tiden började närma sig
(dagarna höll på att fullbordas) för Jesus att lyftas upp, vände han sitt ansikte mot
Jerusalem fast besluten att
gå dit upp.
[Jesus börjar nu röra sig mot Jerusalem. Det är fortfarande tre månader kvar tills han rider in i Jerusalem, men från och med nu är siktet inställt på slutfasen i hans tjänst här på jorden. Ordet "lyftas upp" kan både syfta på att "gå upp" till Jerusalem och att "fara upp till himlen". I , , använder Lukas ett snarlikt ord för Jesu himmelsfärd och det är troligt att det syftar på det här också. Trots att Jesus har lidandet och korset framför sig, fokuserar han inte på det, utan på slutmålet då han åter ska få vara med sin Fader i himlen!]Han sände ut budbärare framför sig. De gav sig av och gick in i en samarisk by för att förbereda hans ankomst [ordna med mat och övernattning].
Men där välkomnade man inte honom eftersom man förstod att han var på väg mot
Jerusalem.
[Konflikten mellan samarierna och judarna gällde om det var på det samariska berget Gerizim eller i Jerusalem man skulle tillbe. Att passera igenom Samarien för att tillbe i Jerusalem var inte populärt bland lokalbefolkningen. Detta var anledningen att många judar tog omvägen via Jordandalen till Jerusalem.]och de gick till en annan by
[som välkomnade dem].
[Anledningen till att man vill kalla ner eld kan vara att i samma område i Samarien hade Elia blivit beskyddad från två angrepp genom att just kalla ner eld från himlen. Tredje gången man kommer emot honom ödmjukar däremot officeren sig och femtio män skonas, se . Jesus hade inte kommit för att döma världen utan för att ge människor en chans att omvända sig, se . Om bara några år kommer samme Johannes, som här ville förgöra staden, att predika evangeliet tillsammans med Filippus och Petrus, och skaror blir frälsta, se .][Jesus håller på att välja ut sjuttio lärjungar som ska förbereda vägen för honom och bota sjuka och berätta att Guds rike är nära, se . Jesus är tre månader från sin död och det här missionsuppdraget kommer att kräva fullständig överlåtenhet. Nedan följer tre exempel på kandidater, där den första och den siste anmäler sig frivilligt, och Jesus måste pröva äktheten i deras överlåtenhet. På samma sätt som Elisa var tvungen att verkligen sätta Guds rike främst för att vara med Elia och ta del av den dubbla välsignelsen, kräver Jesus att hans blivande lärjungar sätter lärjungaskapet främst.] 1) Materiell försakelse
Medan de gick längs med vägen
[mot Jerusalem], sade en man till honom: "Herre, jag vill följa dig vart du än
går."
Han [den skriftlärde, se ] svarade: "Den som visade barmhärtighet (nåd) mot honom."
Då sade Jesus till honom: "Gå och gör likadant (agera på samma sätt)."
Medan de var på väg
[mot Jerusalem] gick Jesus in i en by
[Betania, 3 km öster om Jerusalem, se ], där en kvinna som hette Marta välkomnade honom som gäst i sitt hem.
Sedan sade han till dem [och Jesus fortsätter nu att undervisa om bön genom att ge två liknelser]:
Liknelse 1 – Bulta på en väns dörr
"Anta att någon av er har en vän, och ni går till honom mitt i natten och säger till honom: 'Kära vän, kan du låna mig tre bröd [limpor],Då går den bort och tar med sig sju andra andar, ännu ondare (värre, skadligare) än den själv, och de går in och bosätter sig (permanent) där. För den människan blir situationen nu ännu värre än den var från början."
Just då kom några fariséer
[från Galileen eller Pereen, de områden som Herodes Antipas var landsfurste över] och sade till honom: "
Gå genast härifrån, för Herodes vill döda dig."
Men han svarade: "Gå och säg till den räven [judiskt idiom för att vara feg och lättskrämd] att jag driver ut onda andar och botar sjuka i dag och i morgon, och den tredje dagen når jag mitt mål (fulländar jag mitt syfte här).
Men i dag och i morgon och i övermorgon måste jag vandra vidare
[Herodes eller någon annan kan inte hindra Guds plan], för det passar sig inte att en profet dödas någon annanstans än i
Jerusalem."
Nej, när du är bjuden, gå och ta den nedersta platsen. När värden kommer ska han då säga till dig: 'Min vän, sätt dig högre upp!' Då blir du hedrad inför alla de andra gästerna.
En annan sade: 'Jag har köpt fem par oxar, och jag ska ut och pröva (undersöka och godkänna) dem. Var vänlig ta emot min ursäkt.' [Vanligtvis ägde man en eller två oxar, så detta var en förmögen man som skaffat tio till.]
Eller vilken kung går ut i krig mot en annan kung utan att först sätta sig ner och fundera över om han med 10 000 man kan attackera den som kommer emot honom med 20 000?
"Vilken man bland er som har hundra får och förlorar ett, skulle inte lämna de nittionio i vildmarken [den vanliga betesmarken för fårhjordar] och gå och leta efter det förlorade tills han finner det?
Så han gick i väg och tvingade sig på (ordagrant 'limmade sig fast vid') en av invånarna i landet [som motvilligt anställde honom eftersom han var så enträgen]. Han skickade ut honom på sina marker för att vakta svin. [Ett avskyvärt arbete för en jude eftersom svin ansågs vara orena djur, se ; .]
Jag bryter upp (reser mig upp) och går till min far och säger till honom: »Far, jag har syndat mot himlen och mot dig (inför dig),
Men han sa: 'Nej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från de döda ska de omvända sig.'
[Jesus hade lämnat Kapernaum och var på väg till Jerusalem för att bli upptagen till himlen, se . Han går inte raka vägen dit utan rör sig i området kring Judéen.] På färden mot
Jerusalem gick Jesus över
[eller vandrade längs med] gränsen mellan
Samarien och
Galileen.
När han såg dem sade han: "Gå [på en gång] och visa er för prästerna." [Det normala sättet att bekräfta att ett helande hade ägt rum, se .] [De tio männen uppmanas att gå till sina präster. Eftersom Jesus var inne på samariskt område, och de besökte en mindre by, går de troligtvis inte in i den byn. I stället är det närmsta samariska synagoga i en större stad, kanske Scythopolis, nuvarande Bet Shean, eller ner till det samariska religiösa centret kring berget Gerizim.] Medan de var på väg dit blev de rena. [Verbformen för "blev de rena" är första aorist aktiv indikativ. Det beskriver en händelse som skett i det förflutna, till skillnad från en pågående process, dvs. när de tog ett steg i tro och började gå blev de helade på en gång.]
Sedan sade han till mannen som blivit ren: "Res dig upp och gå, din tro har frälst (befriat, räddat, helat, upprättat) dig." [Medan de andra nio blev helade fick denne samaritan/samarier också uppleva frälsning och syndernas förlåtelse.]
sade han:
"En man av förnäm släkt
(född ädel med hög status) reste till ett land långt borta för att få ett kungarike
(bli kung och auktoritet att regera) och sedan komma tillbaka.
[Liknelsen anspelar troligen på verkliga händelser. Herodes den store reste 40 f.Kr. till Rom för att få sin kungatitel bekräftad av Kejsaren. På samma sätt gjorde hans son Arkelaus, efter sin fars död 4 f.Kr. Judarna motsatte sig att Arkelaus skulle få den titeln, vilket även finns med i liknelsen, se . För Lukas läsare blir parallellen att de judiska ledarna motsatte sig Jesu anspråk att vara deras kung. Jesu uppståndelse är hans resa till himlen. En dag ska han också komma tillbaka för att upprätta tusenårsriket.] När Jesus sagt detta
[hemma hos Sackeus i Jeriko och antagligen stannat över natten där], gick han
[nästa morgon] vidare framåt
(framför lärjungarna), upp mot
Jerusalem.
Medan han red fram bredde man ut sina mantlar på vägen.
Han svarade: "Var ständigt på vakt (var försiktiga)
så att ingen förleder er. [Falska messiasgestalter:]
Många ska komma i mitt namn och säga:
'Det är jag [som är Messias]', och 'Tiden är nära.'
Följ dem inte!
Jesus skickade i väg Petrus och Johannes och sade: "Gå och förbered så vi kan äta påskmåltiden."
För Människosonen går [framåt på den väg] som det är bestämt [av Gud], men ve (uttryck för intensiv förtvivlan och sorg) den människa som förråder honom."
Då sade han [Simon Petrus] till honom: "Herre, jag är redo att gå med dig, både till fängelse och i döden."
[Getsemane, som ordagrant betyder olivpress, var en muromgärdad olivodling vid foten av Olivberget. Platsen, med en eller flera olivpressar, var välkänd för Jesus och hans lärjungar. Kanske kände de även ägaren. Det är ingen tillfällighet att det just är på denna plats – där oliver pressas och krossas – som Jesus prövas och pressas till det yttersta.] Han
[Jesus] gick ut och begav sig till
Olivberget som han brukade, och hans lärjungar följde honom.
Två av dem var på väg till en by som hette
Emmaus, som ligger elva kilometer
(sextio stadier) från
Jerusalem.
[En tvåtimmars vandring nordväst från Jerusalem. Den ene av lärjungarna var Kleopas, se . Den andre är okänd, det skulle kunna vara hans hustru Maria som var med vid korset när Jesus dog, se .]När de nu närmade sig byn
[Emmaus] dit de var på väg, låtsades han som om han skulle
gå vidare.
[Jesus är artig och tvingar sig aldrig på någon, han låter oss välja om vi vill bjuda in honom.]Johannesevangeliet (16)
Jesus svarade honom: "Gå i frid, din son lever."
Mannen trodde (lutade sig mot, förlitade sig) på Jesu ord och gick.
Då sade judarna till varandra:
"Vart tänker denne man ta vägen, eftersom vi inte ska kunna hitta honom? Tänker han resa till dem
[de judar] som är kringspridda
(lever i förskingringen, diasporan) bland grekerna?
[Ända sedan den babyloniska fångenskapen levde många judar utanför Israel i kolonier. De tre största fanns i Egypten, Syrien och Grekland. Skulle Jesus ge sig av till någon avlägsen judisk koloni?] Ska han undervisa grekerna
[icke-judar, hedningar]?
[Ovetande profeterade de att evangeliet kommer att spridas till alla folkslag efter Jesu uppståndelse. Nästa gång ordet "greker" dyker upp igen är i , då några greker söker Jesus. Johannes tar upp samma tråd igen vid korsfästelsen. Han är den ende evangelieförfattare som har med detaljen att skylten på Jesu kors var skriven på grekiska, se .] [Följande stycke, , finns inte med i de tidigaste handskrifterna. I några står det i Lukasevangeliet (mellan kapitel 21 och 22) andra har det i slutet av Johannesevangeliet. Detta utesluter dock inte att händelsen är äkta. En av kyrkofäderna, Papias, omnämner redan på 130-talet e.Kr. en berättelse om en synderska som stod anklagad inför Jesus.] Och var och en gick hem till sitt.
Men Jesus gick till
Olivberget [som låg tre kilometer öster om Jerusalem där han övernattade, se ].
Hon svarade: "Nej, Herre."
Jesus sade till henne: "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer." [Vissa handskrifter lägger till: från och med nu.]
När han fört ut (kastat ut – gr. ekballo) alla de egna fåren [samma ord som i när Jesus driver ut månglarna ur templet – Jesus vet när fåren är redo, även om de tvekar att lämna fållan], går han framför dem, och fåren följer honom därför att de känner igen [lyssnar med sina hjärtan efter] hans röst (ton, tal).
När han sagt detta tillade han: "Vår vän Lasarus har somnat in (är död), men jag går dit för att väcka honom ur sömnen."
I min Faders hus [himmelska boning, se ] finns många rum. [Det grekiska ordet för rum mone används bara två gånger i NT, här och i och har innebörden 'boning' och permanent boplats.] Om det inte vore så, skulle jag ha sagt det till er, för jag går bort för att bereda (iordningställa) en plats åt er.
Om jag nu går bort [vilket jag gör] och bereder en plats åt er, så kommer jag tillbaka (igen) och ska ta er till mig (ta emot er till mig själv), så att ni också ska (kan) vara där jag är.
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Den som tror på (litar på, lutar sig emot) mig, han ska själv göra de gärningar [mäktiga mirakler] som jag gör, och ännu större (fler, starkare) än dessa, eftersom jag går till Fadern.
Ni har hört att jag sade till er: 'Jag går bort, men jag kommer tillbaka till er.' Om ni [verkligen] älskade mig skulle ni redan glatt er över att jag går till Fadern, för Fadern är större än jag.
Men jag säger er sanningen: Det är bättre för er att jag går bort,
för om jag inte går bort kan inte Hjälparen (den pålitlige vännen, rådgivaren, advokaten) komma till er.
Om jag går bort ska jag sända honom till er.
Jag har utgått från Fadern och kommit till världen. Nu lämnar jag världen och går till Fadern."
Jesus sade till henne: "Håll inte fast vid mig [konkret fysiskt, eller bildligt "vid gamla mönster"], jag har ännu inte stigit upp till min Fader. Gå till mina bröder och berätta att jag stiger upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud." [Alternativ översättning är "Rör mig inte", men det skulle i så fall gå emot hans andra uttalande att faktiskt röra vid honom, se ; ; . Uttalandet har troligare att göra med ett nytt sätt att relatera till Jesus, inte längre fysiskt utan andligt, se .]
Apostlagärningarna (37)
Medan de helt fokuserat stirrade mot himlen när han for upp, stod plötsligt två män bredvid dem i vita (skinande) kläder.
De sade: "Galileiska män, varför står ni och ser upp mot himlen? Denne Jesus, som har blivit upptagen från er till himlen, han ska komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen."
till att få den apostlatjänst som Judas övergav för att gå till den plats som var hans."
"Gå och ställ er i tempelområdet och låt folket få höra hela budskapet om detta [nya] liv." [Livet i Jesus!]
När apostlarna gick ut från Stora rådet var de [inte nedstämda, tvärtom, de var] glada att de ansetts värdiga att bli vanärade för hans namns skull. [På grund av Jesu namn, se .]
[Mitt i ett intensivt väckelseskeende kallas nu Filippus från de stora skarorna för att betjäna en människa.] En Herrens ängel talade till Filippus och sade: "Stå upp och
gå söderut
(vid middagstiden då solen är i söderläge) på den vägen som
går från
Jerusalem ner till
Gaza – ökenvägen
(genom obebyggda områden)."
[Gaza låg omkring åtta mil sydväst om Jerusalem. Det var den sista vattenposten före öknen på vägen mot Egypten. Detta budskap kan tyckas lite märkligt rent mänskligt sett. Vad skulle Filippus göra där?] Han stod upp och gick. Plötsligt kom den etiopiske finansministern
(som ansvarade för skattkammaren) förbi denna väg. Han var en mäktig hoveunuck hos Kandace, drottningen i Etiopien. Han hade rest till
Jerusalem för att tillbe,
Medan de fortsatte längs med vägen kom de till ett ställe med vatten och hoveunucken sade: "Här finns vatten. Är det något som hindrar att jag blir döpt?"
När de stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande plötsligt bort Filippus, och hoveunucken såg honom inte mer, men fortsatte glad (upprymd, fylld av glädje) sin färd.
Men när han på sin resa närmade sig
Damaskus, strålade plötsligt ett ljus från himlen omkring honom.
[Händelsen inträffar mitt på dagen, se . Det måste varit ett kraftigt övernaturligt sken, starkare än solen.]Då sade Herren till honom: "Res dig och
gå till den gata som kallas '
Raka gatan' och fråga i Judas hus efter en som heter Saulus från
Tarsus, för han ber
[till mig där just nu].
Men Herren sade till honom: "Gå, för han är mitt utvalda redskap för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och Israels söner (barn).
Församlingen hade nu lugn och ro i hela
Judéen,
Galileen och
Samarien. Den blev uppbyggd och levde i vördnad för Herren, och växte genom den helige Andes uppmuntran
(förmaning, tröst).
Gå ner och följ med dem utan att tveka, för det är jag som har sänt dem."
Han gav dem tecken med handen att vara tysta och berättade för dem hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Han sade: "Tala om detta för Jakob
[Jesu halvbror som ledde församlingen i Jerusalem] och för bröderna."
[De var inte där just då.] Sedan gav han sig av till en annan plats.
[Petrus håller sig gömd någonstans utanför Jerusalem en tid. Drygt ett år senare är han i Antiokia, se , och kommer sedan till Jerusalemsmötet 49 e.Kr.]Under tidigare generationer har han tillåtit hednafolken att gå sina egna vägar.
När de närmade sig
Mysien försökte de ta sig till
Bithynien [nordost om Mysien], men det tillät inte Jesu Ande.
[Sedan de blivit hindrade två gånger på ett gudomligt sätt, fanns det nu bara en möjlighet kvar – att fortsätta västerut längs med sydkusten av Marmarasjön.]En dag, när vi var på väg till böneplatsen, möttes vi av en slavflicka. Hon hade [under inflytande av] en spådomsande (gr. python) och hennes ägare tjänade stora pengar på hennes förmåga att spå. [Denna unga flicka hade ordagrant "en python-ande". Inom grekiska mytologin var Python den drake som vaktade Apollos tempel. Det var samma ande som talade till oraklet i Delfi, vars unga flickor som var prästinnor kallades just för Pythia. Inga greker vågade ta några avgörande beslut utan att först ha rådfrågat ett orakel, vilket gjorde att den här flickan gav goda inkomster åt sina herrar.]
Fångvaktaren framförde detta till Paulus och sade: "Domarna har sänt bud att ni ska friges. Så kom nu ut och gå i frid!"
På en
gång sände syskonen
(bröderna och systrarna i tron) i väg Paulus ner mot kusten
[till någon av kuststäderna Dium eller Pydna], men Silas och Timoteus stannade kvar
[i Berea].
men eftersom de ständigt var emot honom och hånade honom, skakade han av dammet från sina kläder och sade till dem: "Ert blod ska komma över era egna huvuden. Jag är utan skuld. Från och med nu
går jag till hedningarna."
[Eftersom Paulus senare går till judarna i Efesos på vägen hem, se , syftar detta uttalande på att han i Korint inte längre gick till judarna.]När detta var över bestämde sig Paulus i anden för att resa genom
Makedonien och
Achaia och sedan till
Jerusalem. Han sade: "När jag har varit där måste jag också besöka
Rom."
[Paulus beger sig nu till Korint via Makedonien, troligen genom städerna Filippi, Thessalonike och Berea. Det var allvarliga problem i församlingen i Korint och under tårar hade Paulus skrivit ett brev som han skickat med Titus, se . Detta brev finns inte bevarat och verkar skrivits mellan Första och Andra Korintierbrevet. Paulus kan inte vänta på att Titus kommer tillbaka till Efesos, utan beslutar sig för att möta honom på vägen för att höra hur det gått.] När oroligheterna
[i Efesos] hade lagt sig, kallade Paulus till sig lärjungarna och tröstade och uppmuntrade dem. Sedan tog han farväl och begav sig till
Makedonien.
[Paulus tar kustvägen norrut och stannar till i Troas och letar efter Titus, se . Han fortsätter och möter honom sedan i Makedonien, antagligen i Filippi eller Thessalonike, se .] Se, nu reser jag, bunden i anden, till
Jerusalem utan att veta vad som ska hända mig där.
Efter en vecka där bröt vi upp för att fortsätta vår resa [söderut längs med kusten]. Alla, även kvinnor och barn, följde med oss ut ur staden, och på stranden böjde vi knä och bad. [Detta är första gången i Apostlagärningarna barnen nämns i församlingen.]
Det kan översteprästen och hela Stora rådet intyga. Av dem fick jag med mig brev till bröderna i
Damaskus, och jag reste dit för att gripa även dem som fanns där och föra dem till
Jerusalem där de skulle få sitt straff.
[Omvändelsen:] Men när jag var på väg och närmade mig
Damaskus mitt på dagen, strålade plötsligt ett starkt ljus från himlen omkring mig.
Jag frågade: Vad ska jag göra, Herre?
Herren sade till mig: Res dig och
gå in till
Damaskus! Där ska du få veta allt som det är bestämt att du ska göra.
Då sade han till mig: Gå, för jag ska sända dig långt bort till hedningarna."
Därefter kallade han till sig två av sina officerare och befallde dem: "Ha tvåhundra soldater redo att
gå till
Caesarea i kväll vid niotiden
(tredje timmen efter mörkrets inbrott), dessutom sjuttio ryttare och tvåhundra spjutbärare.
Men när Paulus talade om rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen, blev Felix förskräckt och sade: "Gå din väg för den här gången. När jag får tid ska jag kalla på dig."
Festus överlade med sitt råd och svarade sedan: "Till kejsaren har du vädjat, till kejsaren ska du fara."
Jag visste inte hur jag skulle handla i detta fall, så jag frågade om han ville komma till
Jerusalem och stå inför rätta där.
När jag så var på väg till
Damaskus med fullmakt och uppdrag från översteprästerna,
fick jag under resan, kung Agrippa, mitt på dagen se ett ljus från himlen. Det var starkare än solen och strålade omkring mig och mina följeslagare.
Dagen därpå lade vi till i
Sidon.
[Officeren] Julius, som behandlade Paulus väl, lät honom
gå till sina vänner
[i församlingen] så de kunde ta hand om honom.
[För första gången på två år får Paulus lite mer frihet. Han besöker församlingen som visar honom både andlig och praktisk omsorg. Man hjälpte förmodligen till med förnödenheter inför den långa förestående resan.]när han sade:
Gå till detta folk och säg:
Ni ska höra (gång på gång) men inte förstå,
och ni ska se (gång på gång) men ingenting uppfatta.
Romarbrevet (2)
när jag reser till
Spanien. Jag hoppas få träffa er på genomresan och bli utrustad för resan dit, efter att först en tid ha haft glädjen att vara tillsammans med er.
Men nu reser jag till
Jerusalem med hjälpen till de heliga.
1 Korintierbrevet (4)
Om någon av dem som inte tror bjuder hem er och ni vill gå,
ät då allt som sätts fram åt er
utan att ställa frågor för samvetets skull.
Om det finns anledning för mig att resa, kommer de att resa tillsammans med mig. [Här finns några viktiga principer i givandet. Alla är involverade, Paulus riktar sig inte bara till de rika utan till alla. Det finns en regelbundenhet, man samlar in varje vecka då man möts till gudstjänst. Det är inte bara en person som ska ansvara för pengarna. Paulus dikterar inte hur allt ska gå till, församlingen själv har frihet att utse lämpliga personer. I nästa brev skriver Paulus i kapitel åtta och nio om givandet, som ska ske av hjärtat, utan tvång och i glädje, se .]
Men hos er stannar jag en tid om det går, kanske hela vintern, så att ni får utrusta mig för fortsatt färd, vart det nu blir.
1 Timoteusbrevet (1)
Som jag befallde
(förmanade, uppmanade) dig redan när jag var på väg mot
Makedonien, vill jag att du stannar i
Efesos och befaller
(förmanar) vissa personer där att inte lära ut andra
[falska] läror
2 Timoteusbrevet (1)
Demas har övergett mig,
han fick kärlek till den här världen
(denna nuvarande tidsålder) och reste till
Thessalonike.
Crescens
har rest till
Galatien [i Mindre Asien, centrala Turkiet].
Titus
har rest till
Dalmatien [region norr om Makedonien, nuvarande sydvästra Kroatien].
[Demas, som är en kortare form av namnet Demitrus, hade tidigare varit en nära medarbetare till Paulus, se . Han var inte en jude, se , . Han hade övergivit Paulus i Rom och flyttat till Thessalonike som troligen var hans hemstad. Crescens och Titus var utsända på nya uppdrag. Tidigare hade Paulus skrivit till Titus på Kreta och bett honom spendera vintern i Nikopolis, se .]Jakobs brev (1)
[Uttrycket "Lyssna nu" återfinns bara här och i . Det binder ihop dessa stycken och ger en skarp varning. I nästa stycke, , varnas det för att förtjäna rikedom på ett orättfärdigt sätt. Här i nämns inte rikedom. Däremot handlar det om den bakomliggande drivkraften som är kärleken till pengar. Det är inte pengarna i sig som är problemet, utan kärleken till dem, se . Problemet som Jakob lyfter fram i exemplet nedan är när Gud utelämnas från det dagliga livet och kärleken till ekonomisk vinning blir större än önskan att göra Guds vilja.] Lyssna nu (var uppmärksamma), ni som säger:
"I dag eller i morgon ska vi resa till den eller den staden, stanna där ett år och göra affärer och tjäna pengar."
1 Petrusbrevet (3)
I denna form [genom den helige Ande] gick han [Jesus] och proklamerade [vägen till frälsning genom Noa] till andarna [av de människor som nu sitter] i fångenskap.
han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida sedan änglar, furstar och makter blivit underställda honom.
För länge nog har ni levt som hedningarna vill (ordagrant: den tid som förflutit har varit tillräcklig för hedningarnas vilja att bli helt utförd när de vandrat) i:
orgier (gr. aselgeiais – trotsiga, fräcka, lustfyllda, lättsinniga och ohämmade utsvävningar) [i total frånvaro av avhållsamhet],
begär [gr. epithymiais – som bygger på känslor av lust och passionerad längtan, ofta efter det förbjudna], fyllerier (gr. oinophlygiais – "vinöverflöd") [som gör att man "bubblar över" och pratar för mycket],
supkalas [gr. komois där frossare vid vinskörden levde om i brutalt festande och omoraliskt ursinne – i antikens Grekland syftar dessa på sena och vilda utomhusprocessioner där man med musik och facklor ärade Bacchus och andra avgudar]
vilda fester [gr. potois – dryckesfester, fylleskivor; drickande (i plural) från gr. potos (dryck) – har troligen en koppling till grekiska eller romerska dryckeslag (gr. symposion) som hölls i de rika hemmen för bildade män och där man ofta hyrde in ogifta kvinnliga intellektuella underhållare], och förbjudna avgudakulter (gr. athemitois eidololatriais – otillåtna, lagstridiga, skamliga, avskyvärda, opassande). [De ofrälsta hedningarnas vilja, uppsåt och beslutsamhet uttrycks här med det grekiska ordet boulema som även förekommer i och .]
2 Petrusbrevet (2)
Det gäller särskilt dem som i orent begär följer sin köttsliga natur och föraktar [Herrens] auktoritet [gr. kyriotes i singular, se även ]. Fräcka och självsäkra skyggar de inte för att håna höga makter,
Framför allt ska ni veta att det i de sista dagarna kommer hånfulla människor som drivs av sina begär och som hånar er
Judas brev (3)
Ve [uttryck för intensiv förtvivlan över] dem! [Nu följer tre exempel från GT:]
För de gick [begav sig in] på Kains [ondskefulla] väg [där han försökte bli rättfärdig genom egna gärningar; och när han blev konfronterad av Gud mördade han sin bror i stället för att omvända sig, se .], och de kastade sig ut [hängav sig fullt ut] i Bileams villfarelse mot betalning [som lät sig övertalades av kungen Balak att förbanna israeliterna mot ekonomisk ersättning, se ; ], och i Koras uppror (rebelliskhet, ifrågasättande, motsägelsefulla logik – gr. antilogia) gick de under. [Kora var en levit som satte sig upp mot Moses och Arons ledarskap, se .]
Dessa människor klagar (muttrar lågmält) [mot Gud, se ], hittar fel hos andra (är missnöjda över sitt öde) medan de följer sina [onda] begär. De skryter om sig själva och smickrar andra när de har nytta av det [för egen vinning].
De sade till er: "I den sista tiden kommer hånfulla människor som drivs av sina gudlösa begär."
gå, bege sig
