5674a – עָבַר (avar)


Typ:
Hebreiska: עָבַר (avar)
Ursprung: a primitive root
Användning: 546 ggr i GT

Engelsk översättning

to pass
alienate, alter, [idiom] at all, beyond, bring (over, through), carry over, (over-) come (on, over),

Engelsk beskrivning

1) to pass over or by or through, alienate, bring, carry, do away, take, take away, transgress
1a) (Qal)
1a1) to pass over, cross, cross over, pass over, march over, overflow, go over
1a2) to pass beyond
1a3) to pass through, traverse
1a3a) passers-through (participle)
1a3b) to pass through (the parts of victim in covenant)
1a4) to pass along, pass by, overtake and pass, sweep by
1a4a) passer-by (participle)
1a4b) to be past, be over
1a5) to pass on, go on, pass on before, go in advance of, pass along, travel, advance
1a6) to pass away
1a6a) to emigrate, leave (one's territory)
1a6b) to vanish
1a6c) to perish, cease to exist
1a6d) to become invalid, become obsolete (of law, decree)
1a6e) to be alienated, pass into other hands
1b) (Niphal) to be crossed
1c) (Piel) to impregnate, cause to cross
1d) (Hiphil)
1d1) to cause to pass over, cause to bring over, cause to cross over, make over to, dedicate, devote
1d2) to cause to pass through
1d3) to cause to pass by or beyond or under, let pass by
1d4) to cause to pass away, cause to take away
1e) (Hithpael) to pass over


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (546 st)


Då tänkte Gud på [fullföljde han sitt förbund med] Noa och alla de vilda och tama djur som var med honom i arken. Han lät en vind blåsa över jorden och vattnet började sjunka undan.
Abram gick genom landet till platsen Shechem, till Mores terebint. På den tiden var kananiterna i landet.
Och det hände när solen gick ner och där var ett tjockt mörker, att då syntes en rykande ugn och en flammande fackla som passerade mellan styckena (de delade djuren). [Här beskrivs en del av den ritual som hör till när man ingår ett blodsförbund med varandra]
Han sade: "Min Herre (Adonai), om jag har funnit nåd för dina ögon så gå inte förbi din tjänare.
Låt mig hämta en bit bröd så ni kan styrka er nu när ni ändå har kommit förbi er tjänares hem. Sedan kan ni fortsätta igen."
    De svarade "Ja, gör det!"
Abraham hörsammade Efron och Abraham vägde upp silvret till Efron, som han hade nämnt så att Chets söner hade hört det. 400 shekel silver i aktuell valuta som köpmännen använder.
Jag är inte värdig all din nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) och all sanning (trofasthet – hebr. emet) som du har visat din tjänare, för med min stav gick jag över denna Jordan och nu är jag två läger.
Och han gav dem i sin tjänares hand, varje flock för sig, och han sade till sin tjänare: "Gå över före mig och se till att det är ett avstånd mellan flock och mellan flock."
Gåvan gick över före honom och själv stannade han i lägret den natten.
Samma natt steg Jakob upp och tog sina två hustrur, sina två slavinnor, och sina elva söner och gick över Jabbok vid vadstället.
Han tog dem och förde över dem till andra sidan forsen, och sedan skickade han över alla sina ägodelar. [Jabbok rinner från öster och mynnar ut i Jordanfloden mitt emellan Döda havet och Galileiska sjön. Själva ordet Jabbok är väldigt snarlikt det hebreiska ordet för "kamp". Ordagrant betyder Jabbok "att tömma", "hälla ur".]
När han passerat Penuel [en stad vid floden Jabbok, alternativ stavning till Peniel] såg han solen gå upp, men han haltade på grund av sin höftskada. [Efter mötet med Gud vandrade Jakob annorlunda.]
När de midjanitiska köpmännen [vers 25] gick förbi, drog de [bröderna] upp Josef från brunnen och sålde Josef till ismaeliterna för 20 shekel silver. [Priset för en ung manlig slav var 20 silver shekel, se 3 Mos 27:5. Priset finns även dokumenterat i Hammurabis lagar, se §116, §214 och §252.] Och de tog Josef till Egypten. [Den ovanliga trefaldiga upprepningen av Josefs namn i denna vers "drog upp Josef ... sålde Josef ... tog Josef" betonar och indikerar att händelsen är viktig för fortsättningen av berättelsen. Karavanen bestod troligtvis av både ismaeliter och midjaniter, se 1 Mos 17:20; 37:25, 27, 36; 39:1; Dom 8:24. Här finns också en historisk konflikt som går flera generationer tillbaka. Ismaeliterna var ättlingar till Ismael, som Abraham fick med den egyptiska Hagar omkring 180 år tidigare, se 1 Mos 21:21. Midjaniterna var också ättlingar till Abraham från hans äktenskap med Ketura och deras son Midjan, se 1 Mos 25:1‑4]
Josef var 30 år gammal när han stod inför farao, kungen i Egypten. Josef gick ut från faraos ansikte och vandrade runt i [inspekterade] hela Egyptens land. [Det finns flera slående paralleller mellan Josef och Jesus. Josef fick en brud samtidigt som han fortfarande var förkastad av sina egna bröder. Jesus var också 30 år när han började sin publika tjänst, se Luk 3:23]
Angående folket, förflyttade han dem stad för stad från den ena änden av Egyptens gräns till den andra.
När sorgedagarna var över talade Josef till faraos hus och sade: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i era ögon, tala då, jag ber er, i faraos öra och säg:
För samma natt ska jag passera igenom Egyptens land och attackera allt förstfött i Egypten, både människor och djur. Jag ska döma alla Egyptens gudar – Jag Är Herren (Jahve).
Herren (Jahve) ska gå fram [genom landet under natten] för att slå Egypten. Men när han ser blodet ovanför dörren och på de båda dörrposterna, ska han passera förbi dörren och inte tillåta fördärvaren [dödsängeln] att komma in i era hus och slå er.
då ska ni avskilja för Herren alla förstfödda från livmodern, och alla förstfödda handjur som ni får ska tillhöra Herren (Jahve).
Skräck och fruktan ska falla över dem, genom din arms storhet
    ska de bli förstenade (bli stilla som stenar),
till dess ditt folk har passerat Herre (Jahve),
    till dess folket som du friköpt passerat förbi.
Herren svarade Mose: "Gå framför folket och ta med dig några av de äldste i Israel. Ta den stav i din hand som du hade då du slog på Nilen, och börja gå.
Och han sade till dem: "Så säger Herren Israels Gud (Jahve Elohim): 'Må varje man sätta svärdet på sin höft och gå fram och tillbaka från port till port genom lägret och slå varje man sin bror och varje man sin vän och varje man sin granne.' "
Han svarade: "Jag ska låta min godhet (skönhet) passera inför dig och jag ska visa namnet Herren inför dig. Jag ska vara nådig (ge oförtjänt favör) mot den jag vill vara nådig mot och vara barmhärtig (visa moderlig ömhet) mot den jag vill vara barmhärtig mot."
När min härlighet (mäktiga närvaro) passerar dig, ska jag ställa dig i en klyfta i berget och täcka dig med min hand medan jag passerar.
Herren (Jahve) gick förbi honom och ropade:
"Herren (Jahve), Herren (Jahve) är en barmhärtig och nådig Gud (El),
    sen till vrede och rik på nåd (omsorgsfull kärlek) och sanning (stabilitet, fasthet, trofasthet),
[Barnoffer till avgudar]
Du ska inte låta din säd [dina avkomlingar, barn] offras (passera) [genom eld] åt [den ammonitiska avguden] Molok [som betyder "kung", se 1 Kung 11:7];
    du ska inte ohelga din Guds namn.
Jag är Herren (Jahve). [Bara Gud är "Kung" – inte "Molok".] [Den vanligaste beskrivningen av denna Kananeiska avgud är att den var gjord av brons och ihålig – med en mänsklig kropp och en oxes huvud. Den satt på en tron av brons med händerna utsträckta, förberedda att ta emot offret. Man eldade i statyn och runt statyn så den hettades upp. Föräldrarna offrade sedan deras barn på de rödglödgade armarna medan ljudet av trummor och cymbaler dränkte barnets skrik. Det sägs att sju kapell var kopplade till denna avgud och bara de som offrade ett barn till Molok fick tillträde till det sjunde och högsta ockulta nivån. Miniatyrer av dessa var de "skrin" som refereras till i Amos 5:26 och Apg 7:34. Det råder olika uppfattningar om denna beskrivning är kopplad till sederna för offret till Molok, Bibeln anger dock att det handlar om barnoffer och eld, se Hes 16:20‑21; Ps 106:37‑38; Jer 7:31.]
På den tionde dagen i den sjunde månaden, på Yom Kippur (Försoningsdagen), ska du blåsa i shofaren (bagghornet) över hela landet.
Och jag ska ge frid (shalom, all slags välstånd, hälsa och framgång) i landet och ni ska ligga ner och ingen ska göra er rädda, och jag ska rensa bort onda djur från landet, inte heller ska svärdet gå genom ert land.
Och vad gäller tiondet av hjorden eller flocken, allt som passerar under staven, så är tiondet heligt för Herren (Jahve).
och avundsjukans ande kommer över honom, och han är avundsjuk på sin hustru, och hon är orenad, eller om avundsjukans ande kommer över honom, och han är avundsjuk på sin hustru, och hon inte har blivit orenad.
eller när avundsjukans ande kommer över mannen och han är avundsjuk över sin hustru, då ska han sätta hustrun inför Herren (Jahve) och prästen ska verkställa denna lag över henne.
Under hela löftesperioden ska ingen rakkniv komma på hans huvud förrän dagarna är fullföljda som han har avskiljt (helgat) sig själv inför Herren (Jahve). Han ska vara helig, han ska låta hårlockarna växa sig långa. [Håret var den yttre symbolen på att han var en nasir]
Och så ska du göra med dem för att rena dem, stänk reningsvatten över dem och låt en rakkniv gå över hela deras kropp (kött) och låt dem tvätta sina kläder och tvätta sig själva.
alla ting som kan vara i eld, ska ni luttra i eld och det ska bli rent, men det ska även renas genom att bestänkas med vatten. Och allt som inte tål eld ska ni doppa i vatten.
Och de sade: "Om vi har funnit nåd (chen, oförtjänt kärlek) inför dina ögon, låt detta land ges till dina tjänare som besittning, för oss inte över Jordan."
Och varför ska ni vända bort hjärtat på Israels söner från att gå över och in i landet som Herren (Jahve) har gett dem?
och varje rustad man bland er går över Jordan inför Herrens (Jahves) ansikte, till dess han har drivit ut sina fiender från framför sig,
men dina tjänare ska gå över, varje man rustad till strid inför Herren (Jahve), för att strida som min herre talat."
Och Mose sade till dem: "Om Gads söner och Rubens söner ska gå över Jordan med er, varje man rustad till strid inför Herren (Jahve), och landet ska underkuvas inför er, så ska ni ge dem Gileads land som besittning,
men om de inte vill gå över med er rustade till strid, då ska de ha sina besittningar i Kanaans land."
Vi ska gå över rustade till strid inför Herren (Jahve), in i Kanaans land och besittningen av vårt arv ska vara hos oss på denna sida Jordan."
Och de vandrade från Pihachirot och passerade mitt genom havet till öknen, och de gick tre dagsresor in i Etams öken och slog läger i Mara.
"Tala till Israels söner och säg till dem: När ni går över Jordan in i Kanaans land,
och er gräns ska vända söderut vid Akrabims sluttning, och gå längs Tsin, och gå ut söder om Kadesh Barnea, och den ska gå fram till Chatsar Adar och passera fram till Atsmon,
Tala till Israels söner och säg till dem: "När ni går över Jordan in i Kanaans land,
Och jag befallde folket och sade: "Det är dags att gå över gränsen till era bröder, Esaus söner som bor i Seir, och de ska bli rädda för er, därför ska ni vara vid gott mod.
Så vi gick vidare från våra bröder, Esaus söner som bor i Seir, från Aravas väg, från Ejlat och från Etsin Gaver. Och vi vände och tog vägen genom Moavs öken.
Nu, res er upp och gå över bäcken Zered. Och vi gick över bäcken Zered.
Och dagarna då vi kom från Kadesh Barnea till dess vi kom över bäcken Zered var 38 år, till dess hela generationen alla stridsdugliga män, hade försvunnit (dött, förgåtts) från lägrets mitt, som Herren (Jahve) svurit till dem.
"Idag är den dag då ni ska gå över Moavs gräns och Ar,
Res er upp fortsätt er resa och gå över Arnons dal, se jag har gett amoreen Sichon i er hand, Cheshbons kung och hans land, börja att besätta landet och ta strid mot honom.
"Låt mig gå genom ditt land på en bred väg, jag ska varken vika av till höger eller till vänster.
Du ska sälja mat till mig för pengar (silver) så att jag kan äta, och ge mig vatten för pengar (silver) så att jag kan dricka, låt mig bara passera på mina fötter,
som Esaus söner som bor i Seir och moabiterna som bor i Ar gjorde för mig, till dess jag går över Jordan in i landet som Herren vår Gud (Jahve Elohim) gett oss."
Men Sichon, Chesbons kung, ska inte låta oss gå förbi honom, för Herren din Gud (Jahve Elohim) har förhärdat hans ande och gjort hans hjärta styvnackat för att han ska ge honom i din hand, som det har visat sig idag.
Och jag befallde dig vid den tiden och sade: "Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett er detta land som en besittning, ni ska gå över beväpnade framför era bröder Israels hus alla stridsdugliga män,
Och jag befallde Josua vid den tiden och sade: "Dina ögon har sett allt som Herren din Gud (Jahve Elohim) har gjort mot dessa två kungar, så ska Herren (Jahve) göra mot alla kungariken när du går över.
Låt mig gå över, jag ber dig, och se det goda land som finns på andra sidan Jordan, det goda bergslandet och Libanon."
Gå du upp till toppen av Pisga och lyft upp dina ögon västerut och norrut och söderut och österut och se med dina egna ögon, för du ska inte gå över denna Jordan.
Men utmana Josua och uppmuntra honom och styrk honom, för han ska gå över framför folket och han ska se till att de ärver landet som du har sett."
Och Herren (Jahve) befallde mig vid den tiden att undervisa er förordningarna (ordagrant "saker inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) för att ni ska göra dem i landet dit ni går över för att besätta det.
Nu var Herren (Jahve) vred på mig för er skull och svor att jag inte skulle gå över Jordan och att jag inte skulle gå in i det goda landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) gett er till ett arv,
utan jag måste dö i detta land, jag får inte gå över Jordan, men ni får gå över och besätta det goda landet.
jag kallar himlarna och jorden att vittna mot er idag, att ni då med hast fullständigt ska förgås från landet som ni går över Jordan för att besätta. Era dagar ska inte bli många och långa där utan ni ska fullständigt förgås,
Detta är budorden (de tydliga befallningarna) och förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som Herren er Gud (Jahve Elohim) har befallt att lära er, så att ni kan göra dem i landet när ni går över och besätter det,
Hör Israel! Du ska idag gå över Jordan för att gå in och fördriva länder större och mäktigare än du själv, städer stora och befästa upp till himlarna,
Vet (ha intim kunskap) därför idag att Herren din Gud (Jahve Elohim) är han som går över framför dig som en förtärande eld. Han ska förgöra dem och han ska ta ner dem inför dig, så ska du driva ut dem och få dem att förgås med hast som Herren (Jahve) har talat till dig.
Därför ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) alla budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural) som jag har befallt er idag, för att ni ska vara starka och gå in och inta landet som ni går över för att besätta det,
utan landet som du går över för att besätta, är ett land med berg och dalar och det dricker vatten när regnet från himlarna kommer ner (faller).
För ni ska gå över Jordan för att gå och inta landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) gett er, och ni ska besätta det och bo där.
Men när ni går över Jordan och bor i landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) låter er ärva och han ger er vila (tröst) från alla era fiender runtomkring, så att ni kan bo i trygghet,
Om man i er mitt inom dina portar [i de städer] som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett er, finner en man eller kvinna som gör det som är ont i Herren (Jahve) din Guds (Elohims) ögon, i överträdelse av hans förbund,
Man ska hos dig inte finna någon som låter sin son eller dotter gå genom eld [5 Mos 12:30‑31], någon som använder spådom [2 Mos 7:11; Hes 21:21], en siare eller en trollkarl eller en magiker.
När en man tar sig en ny hustru ska han inte dra ut med armén, inte heller ska han vara upptagen med något slags yrkesutövande. Han ska vara fri för sitt hus (hushåll) under ett år och ska ägna sig åt sin hustru som han har tagit. [5 Mos 20:7]
då ska du säga inför Herren (Jahve) din Gud (Elohim):
    "Jag har lagt undan det heliga och tagit ut det ur mitt hus och gett det till leviten och till främlingen, till de faderlösa och till änkan enligt alla dina budord (klara tydliga befallningar) som du har befallt mig, jag har inte överträtt något av dina budord, inte heller har jag glömt dem.

Och på den dagen då du ska gå över Jordan till landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig, ska du sätta upp stora stenar åt dig och vitkalka dem med kalk.

Och du ska skriva på dem alla ord i denna undervisning när du har gått över, för att du ska gå in i landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) gett dig, ett land som flyter av mjölk och honung som Herren (Jahve) dina fäders Gud (Elohim) har lovat dig.
Och det ska ske när du har gått över Jordan att du ska sätta upp dessa stenar, som jag har befallt dig om idag, på berget Ejval (Ebal) och du ska vitkalka dem med kalk.
Dessa [sex stammar] ska stå på berget Gerizim [nuvarande Jebel-et-Tur, till söder] och välsigna folket när ni har gått över Jordan:
Simon (Shimon) och
Levi och
Juda (Jehoda) och
Isaskar (Jisashchar) och
Josef och
Benjamin (Binjamin).
för att ni ska gå in i Herren (Jahve) er Guds (Elohims) förbund. Och in i hans ed, som Herren (Jahve) er Gud (Elohim) har skurit med er idag, [Ett skuret blodsförbund]
för ni vet (känner till, har intim kunskap om) hur vi vistades i Egyptens land, och hur vi drog igenom mitt i länderna som vi passerade,
Inte heller är de bortom havet, så att du skulle säga: "Vem ska gå över havet åt oss och ta hit det till oss och låta oss få höra det, så att vi kan göra (agera, handla efter) det?"
då förklarar jag för er i dag att ni kommer att utplånas. Ni kommer inte leva länge i landet på andra sidan Jordan som ni ska ta i besittning.
Han sade till dem:
"Jag är nu 120 år gammal, jag kan inte leda er längre. Herren har sagt till mig: 'Du ska inte korsa denna Jordan.' [4 Mos 20:12]
Herren (Jahve), din Gud (Elohim), han ska gå (korsa över) framför dig. Han ska förgöra dessa folk för dig och du ska fördriva dem. Josua ska gå framför dig [Israel], som Herren (Jahve) har sagt [5 Mos 1:37; 4 Mos 27:18‑22; Jos 1].
och så att deras barn som inte känner till [undervisningen] ska höra och lära sig att frukta (vörda) Herren deras Gud (Jahve Elohim) så länge de lever i landet dit ni går, över Jordanfloden för att ta det i besittning.
För det är ingen fåfäng sak för er, eftersom det är ert liv, och genom dessa ord ska ni förlänga era dagar i landet som ni går över Jordan för att inta (besitta).
Herren (Jahve) sade till honom: "Detta är landet som jag med ed lovade Abraham, Isak och Jakob att ge åt deras säd (efterkommande). Jag låter dig se det med dina egna ögon, men du kommer inte att gå över dit."
Mose, min tjänare är död. Stå nu upp och gå över denna Jordan [Jordanfloden i närheten av Jeriko strax norr om Döda havet], du och allt detta folk, till det land som jag ger åt dem, Israels barn (söner).
"Gå in i lägret och befall folket: 'Gör i ordning tillräckligt med proviant, för om tre dagar ska ni gå över denna Jordan och inta (erövra, besätta) det land som Herren, er Gud, ger åt er att inta.' " [Israels äganderätt till landet är ovillkorlig, men att inta och besätta det är upp till dem.]
Era hustrur, och era små ska förbli i landet som Mose gett er på andra sidan Jordan, men ni ska gå över före era bröder, alla mäktiga män rustade till strid för att hjälpa dem,
Sedan återvände de två männen och gick ner från berget och gick över [Jordanfloden] och kom till Josua, Nuns son, och de berättade för honom allt som de varit med om.
Tidigt följande morgon bröt Josua och alla israeliterna upp från Shittim och kom till Jordan. De slog läger där innan de gick över [Jordanfloden]. [Kaleb var omkring 80 år och Josua troligtvis lite yngre, de hade väntat i över 40 år på detta tillfälle att få gå in i det utlovade landet. Man slår läger på den östra sidan av Jordanfloden. De går över Jordan den 10 Nisan, se Jos 4:19, vilket motsvarar april månad och floden flödar över sina breddar, se vers 15.]
Efter tre dagar gick ledarna genom lägret
men var noga med att låta det vara ett avstånd på omkring tvåtusen alnar [900 meter] mellan den och er. Närmare bör ni inte komma den, för att ni ska veta vilken väg ni ska gå, eftersom ni inte har gått den vägen förut." [Arken symboliserar Guds närvaro, person och hans löften. I den guldbelagda trälådan 1,2 m lång och 0,6 m bred och hög låg stentavlorna med budorden, se 2 Mos 25:10–22. Arken var alltid i mitten av lägret både när man stod still och när man vandrade. De leviter som var ättlingar till Kehat, kehatiterna, skötte i normala fall sysslorna vid arken och bar den, men nu skulle i stället prästerna, dvs. ättlingarna till Aron, bära arken före folket. Dessa instruktioner är specifika för just detta tillfälle då man ska passera Jordanfloden, en anledning kan vara att arken skulle vara synlig för alla och lätt att följa då man korsar över floden. Texten säger inte om arken fortfarande är täckt av förhänget som under transporten tidigare i öknen, se 2 Mos 40:19.]
Därefter sade Josua till prästerna: "Tag förbundsarken och gå framför folket." Då tog de förbundsarken och gick framför folket.
Se, hela jordens Herres (Adonais) förbundsark går före er över Jordan. [Josua fortsätter och ger anledningen till att de kan lita på att de ska segra:] "Se, arken! Hela jordens Herres (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) förbundsark ska gå framför er i [ner i] Jordan [floden].
Och det hände när folket tog ner sina tält för att gå över Jordan, att prästerna som bar förbundsarken var framför folket,
att vattnet som kom uppströms ifrån stod still och reste sig som en hög vägg långt bort vid staden Adam [3 mil norr om Jeriko], staden bredvid Tsaretan, och så var det ända ner till Aravahavet, Salthavet (Döda havet). Det (vattnet) var helt avskuret och folket gick över mitt emot Jeriko.
Och prästerna som bar Herrens förbundsark stod stadigt på torr mark mitt i Jordan, medan hela Israel passerade över på torr mark, till dess att hela folket hade passerat torrskodda över Jordan. [Jordandalen är ett jordbävningsdrabbat område eftersom det utgör gränsen mellan två kontinentalplattor. Just kring området i Adam så slingar sig Jordanfloden runt fördämningar som orsakats av tidigare jordbävningar. Den senaste stora jordbävningen i detta område var 1927. Då dämdes Jordanfloden upp i 20 timmar.]
Och det hände sig att när hela folket var rent, gick de över Jordan så som Herren (Jahve) hade talat till Josua och sagt:
och befall dem och säg: "Ni ska ta från Jordans mitt, från platsen där prästernas fötter stod, tolv stenar som är redo (förberedda), och bär dem med er och lägg ner dem på lägerplatsen där ni ska slå läger i natt."
och Josua sade till dem: "Gå över framför Herren (Jahve) er Guds (Elohims) ark till mitten av Jordan och ta var och en av er upp en sten på sin skuldra, efter antalet av Israels söners stammar,
då ska ni säga till dem: "Eftersom Jordans vatten blev avskuret framför Herrens förbundsark, när den gick över Jordan skars Jordans vatten av, och dessa stenar ska vara till åminnelse för Israels söner för evigt." [Det var inte ovanligt att resa minnesstenar, se Jos 7:26; 24:26‑27; 1 Mos 28:18‑22; 31:45‑47.]
Och Israels söner gjorde som Josua befallde och tog upp tolv stenar från mitten av Jordan, som Herren hade talat till Josua, efter antalet av Israels söners stammar. Och de bar dem över, med sig till den plats där de slog läger och lade ner dem där.
Prästerna som bar arken stod mitt i Jordan till dess allting var avslutat som Herren (Jahve) befallde Josua att tala till folket, i enlighet med allt det som Mose hade befallt Josua. Och folket skyndade sig att gå över.
Och när allt folket var (rituellt) rena gick de över, och Herrens (Jahves) ark gick vidare och prästerna, framför folket.
Och Rubens söner och Gads söner och hälften av Manasse gick över beväpnade, framför Israels söner som Mose hade sagt till dem.
Omkring 40 000, redo och rustade till strid, gick över i Herrens (Jahves) närvaro till strid, till Jerikos slätt.
då ska ni låta era söner få veta och säga: "Israel kom över denna Jordan på torr mark.
För Herren er Gud (Jahve Elohim) torkade upp Jordans vatten framför er, till dess ni kommit över, som Herren er Gud (Jahve Elohim) gjorde med Vasshavet [Röda Havet, se 2 Mos 14‑15], som han torkade upp framför oss till dess vi gått över,
[Kapitel 5 är den fjärde sektionen, och den centrala av de sju första (kap 1-8). Israeliterna helgar sig inför Herren och crescendot finns i vers 10 då man för första gången firar Pesach i det nya landet.] Och det skedde när alla amoréernas kungar som var bortom Jordan, västerut, och alla kananéernas kungar som var vid havet [Medelhavet], hörde hur Herren (Jahve) hade torkat upp Jordan framför Israels söner till dess att alla gått över, att deras hjärtan smälte [av rädsla], inte heller var deras ande kvar i dem längre på grund av Israels söner. [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Kungarna skakade av skräck och kunde inte göra någonting åt situationen.]
Och han sade till folket. "Gå vidare, och gå runt staden och låt de beväpnade dra fram framför Herrens (Jahves) ark."
Och det blev så att när Josua hade talat till folket, gick de sju prästerna som bar de sju jubelhornen inför Herren framför, och blåste med shofarerna, och Herrens förbundsark följde dem.
Och Josua sade: "Ack, Herre, Herre (Adonai Jahve) varför har du överhuvud taget fört ditt folk över Jordan? För att lämna oss i händerna på amoreerna och få oss att förgås? Det hade varit nog om vi hade fått bo på andra sidan Jordan.
Israel har syndat. De har överträtt mitt förbund som jag befallt dem, ja de har också tagit av de avskilda tingen och har stulit och även dolt (gömt) det och de har lagt det bland sina egna ägodelar.
Och det skall ske att han som tas med de avskilda (helgade) tingen ska brännas med eld, han och allt som han har, eftersom han har överträtt Herrens (Jahves) förbund och eftersom han har uträttat en hänsynslös gärning i Israel."
Och Josua gick från Makeda och hela Israel med honom till Livna och stred mot Livna.
Och Josua gick från Livna och hela Israel med honom till Lachish och slog läger mittemot det och stred mot Lachish.
Och Josua gick från Lachish och hela Israel med honom till Eglon och slog läger mittemot det och stred mot det.
Och den går söderut längs Akrabims sluttningar och passerar utefter Tsin och går upp söder om Kadesh-Barnea och passerar längs Chetsron och går upp till Adar och vänder mot Karkaa,
Och den går till Atsmon och vidare till Egyptens bäck och gränsen går ut till havet (Medelhavet). Detta ska vara er södra gräns.
Och gränsen går upp till Beit-Chogla och passerar norr om Beit-Arava och gränsen går till Bohans sten, Rubens son.
Och gränsen går upp till Devir från Achors dal och norrut och ser mot Gilgal, det är mittemot Adumims sluttning som är den södra sidan av bäcken, och gränsen passerar längs Ein-Shemesh vatten och går därifrån till Ein-Rogel,
Och gränsen vänder från Baala västerut till berget Seir och passerar längs sidan av berget Jearim i norr, det är Chesalon, och går ner till Beit-Shemesh och går vidare till Timna.
Och gränsen går till sidan av Ekron norrut och gränsen är dragen till Shikrona och passerar till berget Baala och går ut vid Javneel och gränsen går ut vid havet (Medelhavet).
Och den gick ut från Betel-Loza och passerade utefter gränsen mot arkiterna till Atarot,
och gränsen går västerut, Michmetat är i norr och gränsen vänder österut till Taanat-Shilo och passerar utmed det öster om Janocha,
Vi vet att Herren (Jahve) är vår Gud (Elohim), han är den som har fört oss och våra fäder ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. Vi kommer ihåg hur han har gjort stora under inför våra ögon. Han beskyddade oss på vår vandring och från folken vi passerade.
Så Herrens (Jahves) vrede upptändes mot Israel och han sade: "Eftersom denna nation har övergett mitt förbund som jag befallde deras fäder och inte har lyssnat till min röst,
Och Ehud flydde medan de dröjde kvar och hade passerat förbi stenbilderna [se vers 19] och flydde till Seira. [Troligtvis ett skogsområde i sydöstra Efraims bergsbygd, där det var lätt att gömma sig.]
Och han sade till dem: "Följ efter mig för Herren (Jahve) har gett era fiender moabiterna i er hand."

Slut på förtrycket

Och de gick ner efter honom och tog Jordans vadställen mot moabiterna och led ingen förlust, inte en man att gå över.
Då sade Boas till Rut: "Min kära dotter! [En varm och välkomnande fras till främlingen Rut.] Gå inte bort och plocka ax på någon annan åker, stanna kvar på den här åkern och håll dig här till de kvinnliga arbetarna.
[Kapitel 4 inleds med en ovanlig hebreisk ordföljd där subjektet kommer först. Det signalerar en ny scen i dramat. Genom att inleda med Boas namn förstärks fokus på honom och hur han är den som tar initiativet att återlösa Noomi och Rut.] Boas gick upp till stadsporten [stadens centrum för affärer, socialt umgänge och rättslig prövning] och satte sig där. [Rent topografiskt ligger Betlehem på en höjd och Boas går upp dit; jämför med hur Rut går "ner" till tröskplatsen, se Rut 3:3, 6. Uttrycket "upp till porten" är också ett idiomatiskt uttryck som motsvarar "att ta upp ett ärende i en domstol". Normalt skulle den som varit ute på fältet gått in genom porten och vidare till sitt hem inne i staden. Det gör inte Boas, han är fast besluten att ta sig an Noomi och Ruts sak på en gång på morgonen och stannar i porten. I antika Israel avgjordes rättsbeslut i stadens port tidigt på morgonen, se 2 Sam 15:2; Jer 21:12; Ps 101:8; Sef 3:5.] Just då [som av en händelse, ännu en Guds försyn, samma ord som i Rut 2:4] kom den återlösare som Boas hade nämnt om [för Rut] förbi. Boas sade till honom: "Du den där (min anonyme herre utan namn), kom, slå dig ner här!" [Frasen "du den där", hebreiskans peloni almoni, är svåröversatt. Ett liknande uttryck är NN, från latinets nomen nescio som betyder "jag vet inte namnet". 1 Sam 21:2 och 2 Kung 6:8 översätts uttrycket "på den och den" platsen för att benämna platser utan att för den skull avslöja exakta positioner. Varför väljer författaren, som annars är noga med namn i berättelsen, att använda detta uttryck? Troligtvis är det ett effektfullt sätt att visa hur han som inte ville föra vidare Elimeleks namn, inte själv namnges i berättelsen. På samma sätt som Orpa fungerar som en kontrast till Rut är denna icke namngivna man en kontrast till Boas.] Så han satte sig ned.
Herren sade: "Gå ut och ställ dig på berget inför Herren. Där ska Herren passera förbi dig."
En stark vind gick före Herren och delade bergen och bröt sönder klipporna,
    men Herren var inte i vinden.
Efter vinden kom en jordbävning,
    men Herren var inte i jordbävningen.
Elia gick därifrån till Elisa, Shafats son. [Mellan berget Horeb i öknen Sinai där Elia befann sig till staden Avel Mecholai i Jordandalen är det 25 mil.] Han fann Elisa på fältet där han plöjde med tolv par oxar. Elisa var vid det sista paret. [Elisa kom från en välbärgad familj som ägde mark och oxar. Som många andra satt han inte sysslolös när han kallades till tjänst. David skötte sin fars får, Sebedaios söner gjorde ordning sina nät, osv.] Elia gick fram och kastade sin mantel över honom.
Han tog manteln som hade fallit av Elia, och slog på vattnet med den och sade: "Var är Herren (Jahve), Elias Gud?" När han slog på vattnet, delade det sig och Elisa gick över.
I Kyros, den persiska kungens, första år [539 f.Kr.] – för att Herrens (Jahves) ord genom Jeremias mun ska fullbordas [Jer 29:10‑14; Jes 44:28‑45:13] – uppväckte Gud (Jahve) Persiens kung Kyros ande [hjärta, se Ords 21:1] så att han ropade ut (kungjorde) i hela sitt kungarike, både muntligt och skriftligt:
En förordning skickades runt i Juda och Jerusalem till alla de landsflyktigas söner att de skulle samlas tillsammans i Jerusalem.
Jag sade till kungen: "Om det behagar kungen, låt honom ge mig ett brev till ämbetsmännen på andra sidan Eufrat som gör det möjligt för mig att passera genom deras område till dess att jag ankommer Juda,
Jag fortsatte till Källporten och Kungsdammen, men mitt riddjur kunde inte ta sig fram där.
och att man skulle tillkännage och utropa i alla deras städer och i Jerusalem: "Gå ut på bergen och hämta löv av olivträd, planterade eller vilda, och löv av myrten, palmer och andra lummiga träd, och gör lövhyddor som det är skrivet."
Du delade havet framför dem,
    och de gick genom havet på torr mark.
Men deras förföljare sänkte du i djupet,
    som en sten i väldiga (forsande, starka) vatten.
Om det behagar kungen, låt ett kungligt påbud gå ut från honom och låt det bli inskrivet i Persiens och Mediens lag, som inte kan upphävas, att Vasti aldrig mer får visa sig inför kung Ahasveros (Xerxes) igen, och kungen bör ge hennes kungliga status till någon annan som är mer värdig än hon.
Då frågade kungens tjänare som var i kungens port Mordochaj: "Varför överträder du kungens befallning?"
Så Mordochaj gick i väg och gjorde allt som Ester hade instruerat honom att göra.
Kungen tog av sig sin ring, som han tagit ifrån Haman, och gav den till Mordochaj. Och Ester satte Mordochaj över Hamans hus.
Ester talade igen inför kungen och föll ned vid hans fötter och bad honom med tårar att ta bort agagiten Hamans missgärning, och hans beslut som han hade bestämt mot judarna.
fastställde judarna för sig själva och sin säd (sina efterkommande) och för alla dem som slöt sig till dem, att de ska minnas dessa två dagar på det sätt som beskrivits och på den bestämda tiden varje år.
Dessa dagar ska bli ihågkomna och firade i varje generation och av varje familj och i alla provinser och i alla städer. Dessa dagar med Purim ska inte fattas bland judarna, deras minne ska inte gå förlorat från deras säd (efterkommande).
himlens fåglar och havets fiskar
    och allt som rör sig i (korsar över) havets vågor (havsströmmar; ordagrant: på havens stigar, vägar). [I kontrast till himlarna och universums yttersta gräns (vers 2b) nämns, de minsta djuren i haven, som t.ex. plankton.]
Du har prövat mitt hjärta (mina inre motiv),
    du har besökt mig på natten [då vi inte är sysselsatta med allt vardagligt och har tid att tänka och reflektera över livet],
    du har noga rannsakat (som en smältdegel renar silver och guld) mig [även på dagen då vi interagerar med andra människor, se Ps 12:7] men finner inget.
Jag har bestämt mig för att inte överträda (säga något ont, synda) med min mun.
Från strålglansen (det bländande skenet) framför honom vek molnen undan,
    med hagel och klot av eld (blixtar). [Det kan vara en referens till Kristi återkomst, se Matt 24:27.]
Men jag gick förbi igen, och han var borta,
    jag sökte efter honom, men han kunde inte bli funnen. [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Ordet "såg" börjar på den bokstaven. Det tillsammans med att sista ordet i vers 34 är "se" förstärker versens tema att titta på vad som händer med den ogudaktige. Ett av psalmens huvudord är just den ogudaktige, hebreiska rasha, som börjar med hebreiska bokstaven R – Resh. Det finns också en intressant språklig detalj som förstärker att den ogudaktige är borta. Från och med frasen "håll dig på hans väg" i vers 34 fram till "och han var borta" i vers 36 är det 15 hebreiska ord. Alla dessa innehåller bokstaven Resh någonstans i ordet. Däremot den sista frasen "jag sökte efter honom, men han kunde inte bli funnen" består av fem hebreiska ord där inget av dem har bokstaven Resh. En språklig detalj som förstärker att på samma sätt som bokstaven Resh inte längre finns i något ord, kan den ogudaktige inte hittas!]
För mina felsteg (synder, skulder) överväldigar mig (rör sig över mitt huvud)
    [som flodvågor som håller på att dränka mig];
    de är som en tung börda [omöjlig att bära].
När jag tänker på det som varit [och hur min situation ser ut nu],
    är det som hela min varelse brister (smälter, mina känslor väller över mig av sorg).
Jag gick med folkhopen (hebr. sach), ledde processionen till Guds hus (boning),
    med glädjerop och tacksägelse tillsammans med de som firar högtiden. [Versen är delvis svåröversatt. Hebreiska substantivet "sach" används bara här. Det kan betyda ett stort antal, och då syfta på en stor folkskara, vilket passar bra in här. Det betyder också något som är täckt, i så fall kanske täckta vagnar, se 4 Mos 7:3. Ordet har samma rot som "Sukkot" och kan också syfta på högtiden Sukkot, lövhyddohögtiden. Då blir betydelsen att "gå in i sin sukka". Ett exempel där David gläder sig i dans är när arken förs in i Jerusalem, se 2 Sam 6:14‑15.]
Djup ropar (höjer sin röst i bön) till djup,
    i dånet (som rösten) av dina forsar (vattenfall),
Alla dina bränningar och vågor,
    har sköljt över mig. [Frasen "djup ropar till djup" kan förstås som den mänskliga själens djup i all sin torrhet som ropar efter att bli fylld av Guds djupa fullhet. Referensen till Hermon och Jordanfloden i föregående vers, kan höra ihop med bilderna med vattenfall och vågor i denna vers. Jordanflodens källflöden kommer från Hermon och forsar ner genom flera dånande vattenfall. Bilden som målas upp är hur psalmisten är på väg att drunkna. Det finns också ett tema med vatten från vers 2‑3, där var det brist på vatten, i vers 4 droppar tårar för att här bli stora vatten som är en dödlig kraft. Ordet för djup är samma ord som används om de väldiga djupa vattenmassorna som täckte jorden i begynnelsen, se 1 Mos 1:2. Beskrivningen med djup och vågor är samma ord Jona använder, se Jona 2:3. Psalmen har messianska undertoner, se vers 1. Dessa kopplingar syns i erfarenheten Jona hade i valens buk, som också liknas vid Jesu död, se Matt 12:40. Jesus använder fraser från vers 6‑7 i sin kvalfyllda bön i Getsemane, och utifrån den bakgrunden kan språket här i vers 8 beskriva hur världens synd sköljdes över Jesus, se Matt 26:39, 42.]
[Vers 5‑7 har likheter med den sista striden i Ps 2. Här i psalm 48 beskrivs hur arméer samlas och deras hastiga reträtt. Det ovanliga ordet för bävan readah används här i vers 7 och Ps 2:11. Fyra adjektiv beskriver hur de häpnade, blev skräckslagna, greps av bävan och vånda.] Se, när kungarna samlade sig,
    de ryckte fram tillsammans [mot Israel].
Var mig nådig (ge mig favör; visa mig oförtjänt kärlek) Gud (Elohim), var mig nådig
    – för i dig har min själ (hela min varelse) tagit sin tillflykt (förtröstat; sökt sitt skydd och hopp)
och under (i) skuggan av dina vingar ska jag ta min tillflykt [Rut 2:12; Matt 23:37]
    tills farorna (olyckorna, oroligheterna, ogärningarna) dragit förbi. [Till skillnad från Ps 56:2 upprepas "var mig nådig" en gång till här och förstärker Davids vädjan om nåd. Verbet "ta sin tillflykt" används också två gånger. Först i perfekt, "har tagit min tillflykt", vilket troligtvis beskriver en avslutad handling med ett pågående resultat – David har sin trygghet och säkerhet hos Herren. När verbet upprepas är formen i imperfekt, något som i hebreiskan ofta används för att beskriva futurum "ska jag ta min tillflykt" – tillsammans uttrycker detta hopp om en ständig tillflykt. Det finns också en association till kerubernas vingar som överskuggar nådastolen i tabernaklet, se även Ps 17:8; 36:8; 61:5; 63:8; 91:4.]
Han förvandlade havet till torr mark [2 Mos 14‑15],
    de kunde ta sig över floden till fots [Jos 3].
Där vi gladde oss i honom,
Deras ögon sticker fram (buktar ut) ur fetman,
    de har gått bortom sitt hjärtas föreställningar (de har mer än deras hjärta kan önska; deras fantasier har ingen gräns).
Han delade havet och lät dem gå rakt igenom,
    han lät vattnet stå som en mur. [2 Mos 14:21‑22]
Varför har du brutit ner hennes beskydd
    så att alla som går förbi på vägen kan rycka upp henne?
Jag tog bort hans skuldror från bördan (oket) [slaveriet i Egypten],
    hans händer befriade jag från korgen.
    [Orden börda och korg är parallella, och kan syfta på de korgar som israeliterna fick bära material i för slavarbetet, se 2 Mos 1:14.]
När de går genom dalen med bakaträd (tåredalen),
    gör de den till en vattenkälla,
    regnen (de tidiga höstregnen, eller läraren) täcker dem med välsignelser (de blir till vattenreservoarer). [Versen är mångbottnad. Hebreiska baka kan syfta på 3-4 meter höga balsamträd vars doftande kåda användes för att göra balsam. Ordet är snarlikt verbet beki som används för "att gråta" i Bibeln. Anledningen kan vara kopplingen till hur träden "gråter" ut sin kåda från barken. Frasen kan tolkas bildligt för en tid av sorg, en dal med tårar. Om det däremot är en verklig plats så nämns bakaträden i samband med Refaimdalen nära Jerusalem, se 2 Sam 5:22‑24; 1 Krön 14:13‑16. I den dalen vann David seger över filistéerna. Israeliterna anföll från den plats där bakaträden stod, samtidigt som Herren lät ljudet från bakaträdens toppar låta som en här som skrämde filistéerna. Refaimdalen är den dal som leder upp till den sista sträckan till Jerusalem från sydväst, den sista etappen innan målet. Associationen till hur Herren hjälper pilgrimen på väg till templet och tårarna blir en källa till glädje passar bra. Även ordet för de tidiga höstregnen, hebreiska moreh, har betydelsen lärare. Sista ordet är berakhot, välsignelser, som är snarlikt berekhot (vattensamlingar), och en fin parallell med källor.]
Din brinnande vrede har gått över mig,
    din skräck har skurit av mig.
Alla som går vägen förbi förstör honom,
    han har blivit till hån för sina grannar.
För tusen år i dina ögon är som gårdagen som gick förbi,
    och som en nattväkt.
Vinden drar förbi över den och den är borta,
    dess plats är inte längre känd.
Du har satt en gräns som vattnen inte får gå över,
    aldrig mer ska de täcka jorden. [1 Mos 9:11]
Vänd bort mina ögon från att se fåfänga (tomhet)
    och låt mig leva (bli bevarad, leva till fullaste måttet) på dina vägar. [I vers 36 nämns "hjärta" och girighet. Hjärtat talar om inre motiv. I vers 37 är paret "ögon" och fåfänga. Om ögonen bara är fäst på världslig rikedom, som motivation, är det bara tomhet, se även Ords 10:22; Matt 6:24.]
Vänd bort (fördriv) föraktet (vanäran) [att bryta mot dina bud eller människors hån, se vers 42]
    som jag fruktar (är rädd för),
    för dina påbud (hebr. mishpat) är goda.
då hade vattenmassor dränkt oss,
    strömmarna hade överväldigat oss (våra själar),
de stolta vattnen hade översköljt våra själar."
Låt aldrig dem som råkar gå förbi kunna säga:
    "Herrens (Jahves) välsignelse är (vilar) över dem (de onda),
    vi välsignar dig i Herrens (Jahves) namn."
och lät Israel gå mitt igenom det [Röda havet],
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Låt de onda falla i sina egna nät,
    medan jag kan gå förbi oskadd.
Människan är som ett andetag (en vindfläkt; fåfänlighet – hebr. hevel),
    hennes dagar är som en skugga som drar förbi.
Han gav dem deras plats (ordagrant "gjorde så de stod") för alltid och evigt,
    han gav dem en förordning ("inristat bud", grundläggande lag), och ingen överträder den. [Ordet "förordning" härstammar från verbet "att rista in", vilket indikerar en permanent oföränderlig lag. Utifrån sammanhanget, se vers 2‑3, syftar denna förordning här på naturlagar som tyngdlagen och gravitationen. Ordet används dock även om Guds instruktioner för människan, se 2 Mos 18:16, så även Guds moraliska lagar ingår i begreppet.]
Undvik (avhåll dig från) den, gå inte in på den,
    [men om du gjort ett misstag] vänd om och vandra vidare [på Guds väg för ditt liv].
Han passerade på gatan nära [den prostituerade] kvinnans hörn
    och gick stolt (uppblåst) vidare in på vägen till hennes hus.
När han satte upp havets kustlinjer så att de inte skulle överträda hans befallning,
    när han fastställde jordens grund (fundament, grundval).
och ropar till dem som passerar,
    till dem som går rakt fram på sin stig [sin välkända, upptrampade gångväg]:
När stormvinden passerar så sveps de ogudaktiga bort,
    men de rättfärdiga har en grund som består i evighet.
En människa med gott omdöme är sen till vrede,
    det är hennes ära att ha överseende med en orätt (låta den passera).
Den förståndige ser i förväg faran och tar skydd,
    men den oförståndige går rakt fram och får sitt straff.
Jag gick förbi en lat mans åker,
    förbi en vingård som tillhörde en oförståndig man (en utan hjärta).
Som en bågskytt snurrar runt [skjuter vilt omkring sig] och skadar alla,
    på samma sätt är det med den som lejer en dåre eller vem som helst som går förbi.
Den förståndige ser faran och tar skydd,
    men de oförståndiga (omedvetna, frigjorda, utan hämningar) går på och blir straffade (får böta, betala).
Ta därför bort förtret från ditt hjärta
    och ta bort ondska från ditt kött (din kropp),
    för barndom och ungdom är fåfängt.
Vintern är förbi,
    regnet har passerat och är borta.
Jag har nätt och jämt kommit förbi dem (väktarna)
när jag finner den som min själ (hela jag) älskar. Jag håller fast honom och låter honom inte gå
förrän jag har fört honom till min mors hus, till hennes kammare som födde mig.
Jag steg upp för att öppna för min älskade (raring)
    och mina händer dröp av myrra
    och mina fingrar med rinnande myrra på dörrhandtaget.
Jag öppnade för min älskade (raring),
    men han hade gått iväg, han var borta.
    Min själ svek mig (hela jag blev berörd) när han talade.
Jag sökte honom men kunde inte finna honom,
    jag ropade men han gav mig inget svar.
Hans kinder är som en bädd av kryddor,
    som en samling torn av välsmakande örter.
Hans läppar är som liljor som droppar av flytande myrra.
Och han ska svepa genom Juda med översvämning,
    när han drar igenom ska han nå även (ända upp) till nacken,
hans utsträckta vingar ska fylla bredden av ditt land
    Immanuel (Gud med oss)."
Och de ska gå (vandra) den väg som är mycket svår och hungrig, och det ska ske att när de blir hungriga ska de reta sig själva och förbanna sin kung och deras Gud. Och vare sig de tittar uppåt
[Nu räknas 12 städer upp, längs en linje från norr till söder mot Jerusalem. Detta är inte ordningen som Sanherib följde när han kom mot Jerusalem 701 f.Kr.] Han har kommit över Ajat,
    han har passerat genom Michmas,
    han har lagt upp sina redskap (medhavd utrustning).
De har gått över vadstället,
    de har satt upp sitt bohag i Geva.
Rama fruktar (darrar).
    Givat-Shaol har flytt. [1 Sam 11:4]
Cheshbons fält förtvinar
    och Shivmas vin också,
vars utvalda plantor
    övervanns (trampades till marken, fördärvades) av nationernas herrar,
de nådde ända till Jazer,
    de slingrade sig till vildmarken,
hennes grenar spreds utomlands,
    de passerade över havet.
Var stilla ni kustlandets invånare, ni Tsidons köpmän som reser (passerar) över havet och fyller dig,
Passera över Tarshish. Ve er invånare i kustlandet.
Översvämma ditt land som Nilen, Tarshish dotter! Där finns inte längre någon gördel.
Och han sade: "Du ska inte längre glädjas, du förtryckta jungfru, Tsidons dotter. Stå upp gå över till Kittim, inte heller där ska du ha någon vila.
Jorden är orenad av sina invånare,
    eftersom de har överträtt undervisningen,
kränkt förordningarna (saker inristat),
    brutit det eviga förbundet.
Kom mitt folk, gå in i dina kamrar
    och stäng dina dörrar om dig,
göm dig själv ett ögonblick,
    till dess vreden har dragit förbi.
För ni har sagt: "Vi har skurit förbund med döden,
    och med Sheol (dödsriket) har vi en överenskommelse,
när det gisslande gisslet drar förbi
    ska det inte drabba oss
för vi har gjort lögnen till vår tillflykt
    och i falskheten har vi vårt gömställe."
Och ditt förbund med döden ska göras om intet,
    och din överenskommelse med Sheol ska inte bestå,
    när det gisslande gisslet drar förbi ska du bli nedtrampad av det.
Så ofta som det drar förbi ska det fånga dig,
    morgon efter morgon ska det dra förbi,
på dagen och på natten,
    det ska vara ren skräck när man förstår budskapet.
Men skaran av dina fiender ska bli som små korn
    och skarorna av de fruktansvärda som agnar som blåser bort,
det ska ske plötsligt (oväntat, i ett ögonblick).
Hans klippa ska försvinna på grund av terror (skräck)
    och hans furstar ska förskräckas vid prövningen,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
    vars eld är i Sion [tempelberget i Jerusalem],
    och hans låga i Jerusalem.
vägarna ligger öde,
    resenärerna uteblir,
han har brutit förbundet,
    han har föraktat städerna,
    han tar ingen hänsyn till människor.
    [Detta hade en uppfyllelse 701 f.Kr. då Sanherib bröt sina löften, se 2 Kung 18:14‑17.]
Där ska Herren (Jahve) vara med oss i majestät,
    på en plats med breda floder och strömmar,
där ska inga galärer med åror komma,
    inte heller ska stora skepp dra förbi.
Varken natt eller dag ska den kvävas,
    dess rök ska stiga upp för evigt,
från generation till generation ska det ligga öde,
    ingen ska någonsin passera igenom där för evigt.
En huvudled (väl markerad väg, en upphöjd väg) ska finnas där,
    den ska kallas: "den heliga vägen".
Ingen oren ska färdas på den,
    den är reserverad för dem som han vägleder.
Dårar (de som föraktar Guds vishet) ska inte vandra på den.
Hur kan du säga, du Jakob,
    och tala så Israel [Jakob och Israel används synonymt för de tolv stammarna]:
"Min väg är dold för Herren (Jahve),
    och min dom går förbi min Gud (Elohim)." [Orden kan syfta på den kommande exilen till Babylon, se Jes 39:6. I stunder av prövning och lidande kan frågorna komma om Herren ser vad jag går igenom och om han vill ge upprättelse?]
Han jagar dem och går vidare (korsar över) i frid (trygghet, säkerhet – shalom).
    Den välkända (breda) stigen beträder han inte med sina fötter.
    [Han vägrar att gå på ondskans allfarvägar.]
När (om; även om) du går genom vatten,
    är jag med dig.
När du går genom strömmar (floder),
    ska de inte dränka (överskölja, svämma över; föra bort) dig.
När du går genom eld,
    ska du inte bli svedd och lågan ska inte förtära (bränna, skada) dig. [De två första "att gå genom" innebär att korsa eller passera någon form av övergång. Här kan läsaren associera till hur israeliterna korsade Röda havet och Jordanfloden, se 2 Mos 13‑14; Jos 3‑4. Det sista exemplet uppfyllde Daniels tre vänner bokstavligen, se Dan 3:25‑27, men profetian har utan tvekan också en bredare betydelse om Guds beskydd i svåra omständigheter.]
Så säger Herren (Jahve): "Egyptens arbetare och Kush [Etiopien och Sudans] handelsmän
    och Sebas [Saudarabiens] resliga män,
ska alla komma över till dig och vara dina slavar,
    de ska gå efter dig,
i bojor ska de komma över
    och de ska falla ner inför dig och de ska vädja till dig:
"Gud (El) bor sannerligen hos dig,
    och där finns ingen annan, där finns ingen annan Gud (Elohim)."
Ta kvarnstenarna och mal mjöl,
    ta av din slöja,
ta bort släpet, blotta benen,
    vada genom floderna.
Är du inte den som torkade upp havet,
    de stora djupens vatten,
som gjorde en väg i havets djup
    för de återlösta att passera över? [2 Mos 14:21‑22]
Jag ska sätta dem i din hand som plågat dig,
    som har sagt till dig (din själ):
"Böj dig ner, så att vi kan gå över dig (trampa på dig)"
    och du har lagt din rygg på marken och på gatorna,
    för dem att gå över (trampa på).
För mig är detta som Noas vatten (flod) [1 Mos 6‑9 – denna tid kan liknas vid Noas dagar],
    när jag lovade att Noas flod aldrig skulle komma över jorden igen [1 Mos 9:11].
På samma sätt lovar jag nu att aldrig mer bli arg på dig
    eller tillrättavisa dig (tydligt visa dig vad du gjort fel och gå till rätta med dig).
Eftersom du har varit övergiven och hatad
    så att ingen har passerat (tagit vägen igenom) dig,
ska jag göra dig till en evig stolthet (excellens),
    en glädje från generation till generation.
[Den sjätte enheten i den sista sektionen (55-66) ger löften för de rättfärdiga. Den börjar med imperativ (vers 10‑11) och avslutas med profetens bön, se Jes 63:7‑64:12.]
Dra fram (gå in), dra fram (gå in) – genom portarna,
    förbered (bana, rensa upp) vägen för mitt folk! [Jes 40:3; 57:14]
Bana väg (bygg, höj upp), bana väg (bygg, höj upp) – en huvudväg (rymlig väg),
    rensa den från stenar. [Jes 11:16; 19:23]
Lyft upp ett baner (flagga) över folket [som de kan följa när de marscherar in, se Jes 11:10, 12; 49:22].
Låt det inte drabba er, alla ni som passerar längs vägen.
    Kom se er omkring, se på mig!
Finns det någon smärta som kan jämföras med min smärta,
    det som har gjorts mot mig?
Herren (Jahve) har straffat (tillfogat) mig,
    på den dag då hans vrede brann (mot mig). [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska och symboliserar ofta undervisning. Den är storleksmässigt den längsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. I denna vers börjar orden "låt det inte" med denna bokstav och förstärker att de som går förbi och ser ska låta sig varnas, undervisas, så att de inte gör samma misstag som judarna har gjort.]
Alla som går på dina vägar
    slår ihop händerna mot dig [ger sitt bifall till Jerusalems förödelse, se Hes 25:6].
De visslar och skakar på sina huvuden
    mot dottern Jerusalem.
Är det här den stad om vilken man säger,
    att den är skönhetens fulländning, hela jordens fröjd [Ps 48:2]? [Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet "slår ihop händerna" som börjar med denna bokstav. Här förstärks istället motsatsen, då denna applåd är till vanära istället för stöd.]
Du har täckt dig själv i ett moln
    så att ingen bön kan nå fram till dig (du har gjort dig otillgänglig för våra böner)
Fröjda dig och var glad dotter Edom,
    som bosatt dig i landet Uz [stad i Edom, se Job 1:1; Jer 25:20].
Även över dig ska bägaren [symboliskt för Guds dom] passera,
    du ska bli drucken och göra dig själv naken [Jer 25:15‑38; 49:12‑13]. [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet "Fröjda dig" som börjar med denna bokstav och det blir en kontrast, eftersom det först är glädje som sedan i praktiken visar sig vändas i sorg.]
Han lät mig gå runt bland dem. Jag insåg att det var mängder av [människo-]ben i dalen, och de var alldeles förtorkade. [Detta är en bild på en andlig torka över ett folk, se vers 11. Benen står för död, och många ben för en stor död, och enligt judisk tradition är det något avskyvärt att lämna benen öppna utan att gräva ner dem. En mer hopplös situation än detta går inte att beskriva.]
Och det ska ske på den dagen att jag ska ge Gog en plats som är lämpad för begravning i Israel, deras dal som passerar öster om havet, och den ska hindra (stoppa) dem som passerar och där ska de begrava Gog och hans skaror, och de ska kalla (namnge) den "Hamon Gogs dal". [Hebr. hamon betyder "stor mängd" men även oljud, tumult, vrål och dån. Betydelsen kan vara dalen där hela Gogs talrika armé är begravd, eller dalen där det sista vrålet från Gog hördes.]
Och de ska avskilja män med en fast anställning, som ska vandra genom landet tillsammans med dem som ska begrava dem som finns kvar på marken (landets ansikte) och rena det (rituellt). Efter de sju månaderna ska de genomleta (landet).
Och när de vandrar runt ska de genomvandra landet och när de ser människoben ska de sätta upp en markering så att de som begraver kan begrava dem i Hamon Gogs dal.
Mannen [ängeln] började gå österut med ett mätsnöre i handen.
Han mätte upp tusen alnar [525 meter längs med vattnet österut]
    och förde mig [lät mig gå fram] genom vattnet – som nådde mig till fotknölarna.
Han mätte upp tusen [alnar] till [nu totalt 1 050 meter öster om templet längs med vattnet]
    och förde mig [lät mig vada ut] genom vattnet – som nu nådde mig till knäna. Han mätte upp tusen [alnar] till [nu totalt 1575 meter öster om templet längs med vattnet],
    och förde mig [lät mig vada] genom vattnet – som nu nådde till midjan.
Han mätte upp tusen [alnar] till [nu totalt 2100 meter öster om templet längs med vattnet],
    det var nu var en flod (en ström – hebr. nachal) som jag inte kunde korsa,
    för vattnet (de dubbla vattnen) var högt – vatten att simma i,
    en flod som man inte kunde korsa [vada över].
Hela Israels folk övergav din undervisning (korsade en gräns) och vek av [bort från din väg], och vägrade lyda (lyssna till din röst). Det är anledningen till den förbannelse och ed som står i Mose, Guds tjänares, undervisning (hebr. Torah) [5 Mos 28:64‑68], eftersom vi har syndat mot dig.
[Konflikten fortsätter i generation efter generation.] Hans [nordkungens] söner ska rusta sig till strid och samla en väldig krigshär, som ska välla fram som en störtflod och tåga in. Den ska komma igen och striden ska föras ända fram till sydlandskungens befästningar. [Seleukos II dog 226 f.Kr. Hans söner Seleukos III och Antiochos III fortsatte krigen mot Egypten. Seleukos III mördades efter att bara ha regerat i tre år, och hans bror Antiochos III kom till makten. Han kallades "den store" på grund av hans militära framgångar. Under åren 219-218 intar han Galiléen och Samarien och övertar styret av dessa judiska områden från egyptierna.]
I hans ställe ska en annan uppstå [hans son Seleukos IV]. Han ska sända en skatteindrivare igenom det land som är hans rikes prydnad [Judéen i Israel]. Men efter några dagar ska han störtas, dock inte genom vrede eller i strid. [Efter Antiochos III blev hans son Seleukos IV kung. Han regerade 187-175 f.Kr. Han sände sin högt uppsatta ämbetsman Heliodorus för att samla in skatt som skulle gå till romarna. Enligt 2 Mack 3:7-40 hade Seleukos gett en hemlig order om att plundra templet i Jerusalem, men en skrämmande syn hindrar Heliodorus från att göra det. Seleukos regerar bara några få år. Han dör inte "genom vrede", som hans far som lynchades av en uppretad mobb, eller i strid. I stället är det Heliodorus som förgiftar honom, kanske även med hjälp av nästa regent som är Antiochos IV.]
[Nu beskrivs ett stort krig. En del ser "kungen" i vers 36 som en annan person än "kungen i norr" här, men det är troligen samma person. Många ser kriget som beskrivs i Hesekiel 38-39 och det som beskrivs här i vers 40‑45 som samma krig, just innan Herrens återkomst.] Men vid den sista tiden ska kungen i söder [om Israel] drabba samman med honom. Kungen i norr [om Israel] ska då storma fram mot denne med vagnar och ryttare och en stor flotta. Han ska rycka in i länderna och svepa igenom dem som en störtflod. [Ordagrant "svämma över och spola bort dem".]
Som Adam har de överträtt förbundet,
    där har de handlat förrädiskt mot mig.
Så ska du veta att jag är Herren (Jahve) din Gud (Elohim),
    som bor i Sion [Jerusalem], mitt heliga berg.
Då ska Jerusalem vara helig
    och inga främlingar ska längre gå över henne.
Men sök inte Betel,
gå inte in i Gilgal
    och gå inte igenom Beer Sheva,
för Gilgal ska verkligen gå i fångenskap
    och Betel ska bli till intet."
Och i alla vingårdar ska det vara klagan",
    för jag ska gå igenom deras mitt, säger Herren (Jahve).
Gå över till Kalne [troligtvis i närheten av Aleppo i norra Syrien] och se,
    och gå därifrån till det stora Chamat [nuvarande Hama, i centrala Syrien],
    gå sedan ner till filistéernas Gat,
är de bättre än dessa kungariken?
    Eller är deras gränser större än dina gränser?
Och Herren (Jahve) sade till mig: "Amos, vad ser du?" Och jag svarade: "Ett lodsnöre".
    Då sade Herren (Adonai): "Se, jag ska sätta ett lodsnöre mitt ibland mitt folk Israel, Jag ska inte förlåta dem längre,
Och Han sade till mig: "Amos, vad ser du?"
    Och jag svarade: "En korg med sommarens frukt." Då sade Herren (Jahve) till mig: "Slutet har kommit för mitt folk Israel, jag ska inte förlåta dem en gång till.
Ni säger:
"När är nymånadshögtiden över,
    så att vi kan sälja säd?
När är sabbaten över,
    så att vi så vi kan sälja vårt korn?
Då ska vi minska efa-måttet [35 liter, så att köparen får mindre]
    och öka shekeln (lägga på priserna)
    och fuska med vågen [allt för att lura köparen].
För du slungade mig från djupen
    till havens hjärta
    och floderna omringade mig,
alla dina vågor och dina böljor
    passerade över mig.
Och nyheten nådde Nineves kung och han steg upp från sin tron och lade av sig sin skrud och täckte sig i säcktyg och satte sig i aska.
I nakenhet och skam förs ni bort [till fångenskap],
    ni som bor i Safir ("Vackra-juvelstaden").
De som bor i Saanan ("Trygga-staden")
    vågar inte gå ut.
Bet-Haesel ("Staden-nära")
    ropar i klagan.
Men sedan en tid har mitt folk rest sig upp
    som en fiende,
med klädnaden tar ni också manteln
    från dem som går förbi i trygghet,
    så att de ser ut som en man som kommer tillbaka från ett krig.
Murbräckan (ordagrant: genombrytaren – den som slår upp porten) har gått upp framför dem,
    de har brutit fram och gått vidare genom porten och gått ut där
och deras kung har gått framför dem
    och Herren (Jahve) är deras huvud (härförare).
Och Jakobs kvarleva ska vara i mitten bland nationerna
    med mycket folk,
som ett lejon bland skogens vilddjur,
    som ett ungt lejon bland fårflockarna,
som om han går igenom (passerar) trampar ner och river i bitar,
    och där är ingen som kan rädda.
[Mika avslutar nu sin bok genom att påminna om Guds godhet, se 2 Mos 34:6‑7. Den retoriska frågan "Vem är som Gud" (2 Mos 15:11; Ps 35:10; 71:19; 77:14; 113:5) kan anspela på profeten Mikas namn som betyder: "Vem är som Herren?"] Vem är en Gud som du [nej, det finns ingen],
    som förlåter (bär, tar bort) synd [Joh 1:29] och förbiser med (inte tillräknar) överträdelse (rebelliskhet)
    hos dem som är kvar bland hans folk (arvedel, egendom)?
Han är inte vred för evigt,
    för han gläder sig över [att visa] nåd (kärleksfull omsorg, trofasthet). [Ps 103:8‑10]
Men med en störtflod [som flödar över],
    ska han göra ett ett fullständigt slut (hebr. kalah) på hennes plats [förinta Nineve],
    och mörker ska förfölja (jaga) hans fiender. [Här i vers 8 slutar det alfabetiska mönstret. Den tionde bokstaven Jod återfinns i vers 7b i huvudordet "känner", men prefixet Vav (används). Den elfte bokstaven Kaf återfinns i ordet "fullständig förödelse" i vers 8b. Placeringen gör att den inledande frasen "med en störtflod" skulle kunna kopplas till föregående vers. De två orden är ordagrant "och-med-flod överflöda" och då formar det en parallell till "känna" och att Herren fullständigt omsluter dem som tar sin tillflykt till honom.]
Så säger Herren (Jahve): "Fastän de är vid full styrka, ja de är många,
    så ska de bli nedslagna och försvinna bort,
och även om jag har plågat dig
    ska jag inte plåga dig mer.
På bergen syns hans fötter,
    han som kommer med goda nyheter och förkunnar frid (shalom, all slags välgång)!
"Fira dina fester Juda,
    kungör dina löften,
för de onda skall inte längre komma nära dig,
    de är helt borthuggna." [Denna vers är en nyckelvers i Nahum! Profeten Jesaja använder liknande ord om hur de tillfångatagna judarna ska återvända från exilen i Babylon till Juda, se Jes 52:7. I den grekiska översättningen Septuaginta används ordet "euangelizo", från vilket vi har fått ordet "evangelist"! Här anar vi också hur Gud proklamerar sin frid – shalom – till alla folk i alla tider!]
Det finns ingen som lindrar din smärta,
    dina sår är allvarliga (oläkliga).
Alla som hör ryktet om dig
    slår ihop sina händer över dig (applåderar).
Över vem har inte din ondska passerat oavbrutet?
    [Vem har inte upplevt din ändlösa ondska?]
När de sveper förbi
    som en vind [alternativ översättning "anden svepte förbi och jag var förvånad"]
med överträdelser är de skyldiga,
    även de som gör sin styrka till sin gud [hebr. eloha – syftar på stormguden Marduk (Bel)].
Bergen har sett dig och de skälver,
stormar av vatten dränker (flödar över så att vattnet täcker allting),
    djupen ger sin röst (talar) och lyfter upp sina händer högt (i en gest av att ge upp).
innan påbudet går ut,
    innan dagen försvinner som agnar,
innan Herrens (Jahves) brinnande vrede kommer över dig,
    innan Herrens (Jahves) vredes dag kommer över dig.
Detta är den glada staden
    som lever bekymmerslöst och tryggt
och [hon, Nineve] säger i sitt hjärta:
    "Det är jag, jag och ingen annan."
Hur har hon blivit en ruin,
    en viloplats för vilddjuren?
Alla som går förbi henne väser
    och skakar näven (mot henne). [Vers 4‑17 har nu gett domar till de omkringliggande nationerna i riktning väst, öst, syd och norr.]
Jag har huggit av länder,
    deras torn har blivit öde.
Jag har fördärvat deras gator,
    så att ingen går förbi.
Deras städer ligger öde,
    där finns ingen människa, ingen bor i dem.
Ängeln sade till de [änglar] som stod runtomkring: "Ta av honom hans smutsiga kläder." Sedan sade han till Josua: "Jag har fritt förlåtit dig din synd och ska klä dig i festkläder."
Men jag ska förskingra dem med en virvelvind bland länder som de inte känt till. Därmed blev landet öde efter dem så att ingen passerade igenom eller återvände, för det sköna landet lades öde.' "
Och jag ska slå läger vid mitt hus mot armén,
    så att ingen passerar eller återvänder,
och ingen förtryckare ska längre passera genom dem,
    för nu har jag sett det mina ögon.
Över havet ska bedrövelsen passera
    och vågorna ska bli slagna i havet
    och alla Nilens djup ska torka ut.
Assyriens stolthet ska brytas ner
    och Egyptens härskarstav ska försvinna bort.
Det ska ske på den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), att jag ska hugga av namnen på avgudarna i (de ska rensas ut ur) landet, och de ska inte mer bli ihågkomna. Jag ska också göra så att profeterna och de orena andarna lämnar landet.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.