Referenser (161 st)
1 Moseboken (5)
Den första heter Pishon [betyder tillväxt],
det är den som flyter runt hela landet Havia, där det finns guld,
Den andra floden heter Gihon [som betyder bryta, välla fram],
det är den som flyter omkring hela landet Kush [Nubia; nuvarande Etiopien/Sudan].
Men innan de lade sig omringade stadens män huset, Sodoms män både unga och gamla, allt folk från varje kvarter.
Vi band kärvar på fältet och min kärve reste på sig och stod upprätt, och se, era kärvar kom och stod runt omkring och bugade sig för min kärve."
[Josef blev djupt rörd av vad han hörde.] Han vände sig ifrån dem och grät. Han återvände till dem och talade till dem och tog Simon från dem och band honom inför deras ögon. [Simon betyder "den som hör". Josef prövar sina bröder om de skulle överge Simon, på samma sätt som de övergav honom. Simon var känd för sin hårdhet, se ; . Kanske var det han som var den drivande bakom hur bröderna behandlade Josef 20 år tidigare.]
2 Moseboken (4)
Gud lät folket gå runt genom öknen mot Röda havet. Israeliterna marscherade som en krigshär (ordnade i strukturerade grupper) ut genom Egypten
Med en gravörs arbete i sten som en graverad signetring ska du gravera de två stenarna efter namnen på Israels söner. Du ska göra dem med infattningar av guld.
Och de bearbetade onyxstenarna och infattade dem i guld och graverade dem som man gör med en signetring, efter namnen på Israels söner.
Och den fjärde raden,
[10] en krysolit [hebr. , troligtvis från staden Tarshish, kanske importerad från avlägset håll],
[11] en onyx [hebr. ; troligtvis från ordet att bleka]
[12] och en jaspis [hebr. jashfe; från ordet att polera; under antiken användes ordet främst för gröna (delvis genomskinliga) stenar, men idag används termen även för andra färger]. [I Johannes syn ser han den sista och första ädelstenen i översteprästens bröstsköld, se . Jaspis, den sista stenen, är också den första grundstenen i det nya Jerusalems stadsmur, se .] De var ditsatta med infattningar av guld.
4 Moseboken (6)
De vandrade [söderut] från berget Hor i riktning mot Röda havet för att gå runt Edom [eftersom Edoms kung inte tillät dem passera, se ]. Under vandringen [den långa omvägen] blev folket otåligt,
och Nevo och Baal Meon – vilka namn har ändrats – och Sivma, och gav deras namn till städerna som de byggde.
och er gräns ska vända söderut vid Akrabims sluttning, och gå längs Tsin, och gå ut söder om Kadesh Barnea, och den ska gå fram till Chatsar Adar och passera fram till Atsmon,
På det sättet ska inget arv bland Israels söner flyttas från stam till stam, för Israels söner ska hålla fast vid varje del av arvet i hans fars stam.
På det sättet ska inget arv flytta från en stam till en annan stam, för Israels söners stammar ska var och en hålla sig till sitt eget arv."
5 Moseboken (3)
Sedan [äntligen, efter 38 års vandring] vände vi och vandrade in i öknen längs vägen till Vasshavet (Röda Havet), som Herren (Jahve) talade till mig, och vi gick runt berget Seir [sydväst om Döda havet; bergsplatån där Edom ligger] många dagar.
"Ni har gått runt detta berg länge nog, vänd norrut.
Han (Herren) hittade honom (Israel) i ett ökenland,
på avskrädeshögen i en vindpinad vildmark.
Han omslöt (gav beskydd åt) honom,
han tog hand om (förbarmade sig över) honom,
han behöll (bevarade) honom som sin ögonsten (ordagrant: vaktade honom som pupillen i sitt eget öga).
Josua (13)
Och ni ska omringa staden, alla stridsmän ska gå runt staden ett varv. Det ska ni göra i sex dagar.
Och sju präster ska bära sju jubelhorn (vädurshorn – hebr. jovel) framför arken. Och den sjunde dagen ska ni gå sju gånger runt staden och prästerna ska blåsa i shofarerna. [Totalt går man 13 gånger runt staden.]
Och han sade till folket: "Gå vidare, och gå runt staden och låt de beväpnade dra fram framför Herrens (Jahves) ark."
Så fick han Herrens (Jahves) ark att omringa staden genom att gå runt den en gång, och de kom tillbaka till lägret och de stannade i lägret.
Och den andra dagen omringade de (gick de runt) staden en gång och de återvände till lägret. Så gjorde de i sex dagar.
Och det skedde på den sjunde dagen att de steg upp tidigt när dagen grydde, och de omringade (gick runt) staden på samma sätt sju gånger. Bara på den dagen omringade de (gick de runt) staden sju gånger.
När kananéerna och alla invånare i landet hör om det, kommer de att omringa oss och hugga av vårt namn från jorden, och vad ska du göra för ditt stora namn?
Och den går söderut längs Akrabims sluttningar och passerar utefter Tsin och går upp söder om Kadesh-Barnea och passerar längs Chetsron och går upp till Adar och vänder mot Karkaa,
Och gränsen vänder från Baala västerut till berget Seir och passerar längs sidan av berget Jearim i norr, det är Chesalon, och går ner till Beit-Shemesh och går vidare till Timnah.
och gränsen går västerut, Michmetat är i norr och gränsen vänder österut till Taanat-Shilo och passerar utmed det öster om Janocha,
Och gränsen drogs och vände på den västra sidan söderut från bergen som ligger framför Beit-Choron söderut och går ut därifrån vid Kirjat-Baal, samma som Kirjat-Jearim, en av Juda söners städer, detta var den västra sidan.
Och gränsen vände sig på den norra sidan till Chanaton och gick därifrån till Jiftachels dal.
Domarboken (5)
Och de vandrade genom öknen och gick runt (tog en omväg runt) Edoms land och Moavs land och kom till östra sidan om Moav och de slog läger på den andra sidan om Arnon. Men de kom inte innanför Moavs gränser för Arnon var Moavs gräns.
Till Gazaborna var det sagt: "Simson har kommit hit." Och de omringade honom och låg i bakhåll (på lur) [vid huset eller utanför porten] och väntade på honom hela natten (hebr. lajla) i stadens portar och var tysta hela natten (hebr. lajla) och sade: "När morgonen ljusnar slår vi honom (med ett dödligt slag)."
Och de ropade till Dans söner och de vände sig (sina ansikten) mot dem och sade till Micha: "Vad [fattas] till dig, eftersom du ropar?"
De gjorde sina hjärtan gott och se, stadens män, Beliars [ordagrant: den värdelöse, men även ett judiskt namn på satan] söners män, de omringade huset med knackningar över dörren och de sade till mannen, husets herre, den gamle sade de: "För ut mannen som kom till ditt hus och låt oss känna honom ( ha sexuellt umgänge med honom)."
Och Givas män reste sig mot mig och omringade huset runt om över mig på natten, mig tänkte de mörda och min konkubin skändade de och hon är död.
1 Samuelsboken (14)
De sände därför och samlade ihop alla filistéernas ledare till sig och sade: "Vad ska vi göra med Israels Guds (Elohims) ark?"
De svarade: "Låt Israels Guds (Elohims) ark bäras till Gat." Och de bar Israels Guds (Elohims) ark dit.
Och det skedde att när de hade burit den dit, var Herrens (Jahves) hand mot staden med stora nederlag, och han slog stadens män både små och stora, och bölder visade sig på dem.
Så de skickade Guds (Elohims) ark till Ekron. Och det skedde när Guds (Elohims) ark kom till Ekron att invånarna ropade och sade: "De har fört Israels Guds (Elohims) ark till oss för att slakta oss och vårt folk."
Och han gick år från år runt till
Betel och Gilgal och Mitspa och han dömde Israel på alla dessa platser.
Och Samuel steg upp tidigt för att möta Saul på morgonen. Och man berättade för Samuel och sade: "Saul kom till Karmel och se, han har satt upp ett monument åt sig och har gått vidare och gått ner till Gilgal."
Och Samuel vände om för att gå sin väg, och han (Saul) tog ett stadigt grepp (här används ordet chazaq som betyder stark, fast säker och tapper) om vingen (hörnet) på hans mantel och den brast (rämnade, gick sönder).
Och Samuel sade till Jishaj: "Är detta alla dina ynglingar?" Och han sade: "Den yngste återstår men se, han vaktar fåren."
Och Samuel sade till Jishaj: "Sänd efter och hämta honom för vi ska inte sitta ner förrän han har kommit hit."
Och han vände bort från honom till en annan och talade på samma sätt och folket svarade honom som förut.
Och Saul kastade spjutet för han sade. "Jag vill spetsa (nita fast) David vid väggen." Men David steg åt sidan från hans närvaro två gånger. [Detta är de två första försöken från Saul att döda David. Inte bara en gång, utan två, kastar han sitt spjut. Davids villighet att vara kvar länge nog i rummet för att Saul skulle hämta spjutet efter det första misslyckade mordförsöket, tyder på mod och en villighet att få Saul att överkomma sina kval. Totalt försöker Saul döda David 14 ggr, se även , ; , , , , , , ; ; . Fjorton är också det hebreiska numeriska värdet på Davids namn.]
Och kungen [Saul] sade till löpande vakterna [livvakterna som sprang framför vagnen, se ] som stod bredvid honom: "Vändom och döda Herrens (Jahves) präster, för deras hand är också med David [de har valt hans parti]. De visste att han flydde men avslöjade inte det för mig."
Men kungens tjänare ville inte sträcka fram sina händer för att döda Herrens (Jahves) präster. [Detta är andra gången som det nämns att de som stod under Sauls ledarskap vägrade lyda hans order, se . Detta styrker hur israeliterna ansåg att en jordisk kung hade begränsad makt och det var viktigt att lyda Gud mer än människor, se .]
Och kungen sade till Doeg: "Vänd dig och döda prästen." Så edomiten Doeg vände vände sig om och dödade prästen, och han dödade den dagen 85 personer som bar en linne-efod. [Linnevästen som bars av prästerna var lätt att känna igen, se .]
Då sade David till Evjatar: "Jag visste den dagen när edomiten Doeg var där att han säkert skulle berätta för Saul []. Jag har dragit död över alla själar i din fars hus.
2 Samuelsboken (10)
Sedan sände Avner budbärare till David rakt ner och sade: "Vems är landet?" Och sade: "Skär ett förbund med mig och se, min hand ska vara med dig till att föra hela Israel till dig."
Och när David frågade Herren (Jahve) sade han: "Du ska inte dra ut, gör en kringgående rörelse bakom dem och kom över dem mittemot bakaträden.
för att ändra på förhållandena (ordagrant snurra på ansiktet) i denna sak har din tjänare Joav gjort detta, och min herre är vis, som Guds (Elohims) änglars vishet, till att veta (känna till) allt som finns på jorden."
Och kungen sade: "Låt honom återvända till sitt eget hus men låt honom inte se mitt ansikte." Och Avshalom återvände till sitt eget hus och såg inte kungens ansikte.
Och tio ynglingar som bar Joavs rustning omringade och slog Avshalom och dödade honom.
Och kungen sade: "Stig åt sidan och stå där." Och han gick åt sidan och stod still.
Och Amasa låg och vältrade i sitt blod mitt på huvudvägen. Och när mannen såg att hela folket stod still, bar han bort Amasa från huvudvägen ut på fältet och han kastade en mantel över honom, eftersom han såg alla som kom över honom stå stilla.
Sheols (underjordens) rep virades (snärjdes) runt mig,
dödens fällor konfronterade mig (snaror kastades mot mig). [ formar en väl strukturerad kiasm med fyra uttryck för döden och fyra verb för hur den omslöt, förskräckte, virade och konfronterade David, se .]
1 Kungaboken (8)
Och han sade: "Du vet att kungariket var mitt och att hela Israel lyfte sina ansikten mot mig för att jag skulle regera. Men kungariket är omändrat och har blivit min brors, för från Herren (Jahve) är det hans. []
Du vet hur David min far inte kunde bygga ett hus till Herren hans Guds (Jahve Elohims) namn för krigen som han hade på alla sidor, till dess Herren (Jahve) lade dem under hans fotsulor.
Han gjorde de två bronspelarna, 18 alnar [8 meter] höga vardera, och 12 alnar [5,4 meter] i omkrets, den andra pelaren lika.
Och han gjorde det gjutna havet, 10 alnar från kant till kant (diameter), runt i formen och dess höjd var 5 alnar och omkretsen var 30 alnar runtom.
Och kalebasser (som avlånga knoppar) var under kanten på det runt om, runt det, 10 alnar omgav havet runt havet, kalebasserna var i två rader gjutna i ett stycke (med havet).
Och kungen vände sitt ansikte om och välsignade hela Israels församling, och hela Israels församling var stående.
Hör mig Herre (Jahve), hör mig, så att detta folk vet att du Herre är Gud (Jahve Elohim), för du vänder deras hjärtan tillbaka (vänder deras hjärtan rätt igen).
Och Ahav kom in i sitt hus tjurig (bitter, trumpen) och rasande (stormig; andades häftigt – hebr. ) på grund av ordet som Navot, jizreliten hade talat till honom när han svarat: "Jag ska inte ge dig min fars arv." [Ahav ältar och upprepar orden som Navot sagt för sig själv.] Och han lade sig ner på sin säng och vände bort sitt ansikte och ville inte äta något bröd. [Ahav agerar på ett omoget sätt, han vet att en israelisk kung ska vara mild både mot främlingar och sina egna, se ; . Samma fras "tjurig och rasande" som i återkommer här.]
2 Kungaboken (10)
Och Israels kung gick och Juda kung och Edoms kung, och de gjorde en kringgående rörelse sju dagars vandring. Men det fanns inget vatten till armén och inte för djuren som följde dem.
Och de slog ner städerna, och på varje gott stycke av land [odlingsbar mark] kastade varje man sin sten och fyllde det [fältet], och de stängde igen (täckte, gömde) alla vattenkällor och fällde alla goda träd till dess bara Kir-Charaset [kan syfta på Kir-Moav, en större stad i södra Moav] var kvar med sin stenmur och slungkastarna omringade den och bröt ner den.
Och när gudsmannens tjänare steg upp tidigt och gick ut, och se, en armé med hästar och vagnar var runtom staden. Och hans tjänare sade till honom: "Ack (åh nej) min herre! Vad ska vi göra?"
Och Joram gick över till Tsaira och alla hans vagnar med honom, och han steg upp på natten och slog edomiterna som omringade honom och vagnarnas förare och folket flydde till sina tält.
Och en gick på hästryggen och mötte honom och sade: "Så säger kungen: ’Shalom (står allt väl till)?’"
Och Jehu sade: "Vad har du att göra med shalom? Vänd om bakom mig." Och väktaren berättade och sade: "Budbäraren kom till dem men han kommer inte tillbaka."
Och han sände ut en andra ryttare som kom till dem och sade: "Så säger kungen: ’Shalom (står allt väl till)?’" Och Jehu sade: "Vad har du att göra med shalom? Vänd om bakom mig."
Och han täckte över (stängde) sabbatsporten som de hade byggt i huset och kungens yttre ingång vände han mot Herrens (Jahves) hus från Assyriens kungs ansikte.
Och han vände sitt ansikte mot väggen och bad till Herren (Jahve) och sade:
Och farao Necho gjorde Eljaqim, Joshijahos son, till kung i Joshijahos hans fars ställe, och ändrade hans namn till Jehojaqim. Och han tog bort Jehoachaz och förde honom till Egypten och han dog där. [Eljaqim betyder "Gud (El) reser upp" och Jehojaqim betyder "Herren (Jahve) reser upp". Det är ingen större skillnad i namnets betydelse. Det var inte ovanligt att den makt som intog ett annat land även gav människor nya namn, se ; ; ; ; . Uppenbarligen gör Necho samma sak här.]
Och Babels kung gjorde Mattanja, hans (Jehojachins) fars bror till kung i hans ställe och ändrade hans namn till Tsidqijaho. []
1 Krönikeboken (5)
Han hade inte sökt svar hos Herren. Därför dödade Herren honom och flyttade över kungadömet till David, Ishais son.
Detta är antalet av det beväpnade krigsfolk som kom till David i Hebron för att efter Herrens befallning flytta Sauls kungamakt över till honom:
Låt oss flytta vår Guds ark till oss, för under Sauls tid frågade vi inte efter den."
När David frågade Gud på nytt, svarade Gud honom: "Du ska inte dra dit upp efter dem. Gå runt dem och anfall dem från det håll där bakaträden står.
Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt. Men David vände om för att hälsa sitt husfolk.
2 Krönikeboken (13)
Han gjorde också havet i gjutet arbete. Det var 10 alnar från den ena kanten till den andra, helt runt och fem alnar högt. Ett snöre som var 30 alnar långt mätte omkretsen.
Runt omkring nertill fanns bilder som föreställde oxar, 10 på varje aln, så att de omslöt havet runtom. Oxarna bildade två rader och var gjutna i ett stycke med det övriga.
Sedan vände kungen sig om och välsignade Israels hela församling medan allt folket stod.
Men Jerobeam hade låtit omringa dem och lagt ett bakhåll för att falla dem i ryggen. Så stod de nu mitt emot Juda män och hade sitt bakhåll bakom dem.
Han sade därför till Juda: "Låt oss bygga dessa städer och runt omkring förse dem med murar och torn, med portar och bommar. Landet är ännu vårt, därför att vi har sökt Herren vår Gud. Vi har sökt honom, och han har gett oss ro på alla sidor." Så byggde de och hade framgång.
Dessa undervisade i Juda och hade Herren (Jahve)s lagbok med sig. De reste omkring till alla Juda städer och undervisade folket.
När befälen över vagnarna fick se Joshafat, tänkte de: "Där är Israels kung!" Och de omringade honom för att anfalla honom. Då gav Joshafat upp ett rop, och Herren hjälpte honom. Gud drev bort dem ifrån honom.
Då drog Joram dit med sina befälhavare och alla sina vagnar. Han bröt upp på natten och slog edomiterna, som hade omringat honom, och befälhavarna över deras vagnar.
Dessa reste sedan igenom Juda och samlade leviterna ur alla Juda städer liksom huvudmännen för Israels familjer. När de kom till Jerusalem,
Våra fäder var trolösa och gjorde vad ont var i Herren vår Guds ögon och övergav honom. De vände sitt ansikte bort ifrån Herrens boning och vände honom ryggen.
Han byggde en yttermur till Davids stad väster om Gihon i dalen, fram till ingången till Fiskporten och runt omkring Ofel och gjorde den mycket hög. Sedan tillsatte han befälhavare i alla befästa städer i Juda.
Men i stället för att vända om och lämna honom i fred förklädde Josia sig och gick ut för att strida mot honom, utan att höra på Nekos ord som kom från Guds mun. De drabbade samman i Megiddopasset.
Och kungen av Egypten gjorde hans bror Eljakim till kung över Juda och Jerusalem och ändrade hans namn till Jehojaqim (Jojakim). Men Neko tog med sig hans bror Joahas och förde honom till Egypten.
Esra (1)
de firade det Osyrade Brödets högtid [; ] med glädje i sju dagar, eftersom Herren (Jahve) hade gett dem glädje och hade förvandlat den assyriske kungens hjärta och vänt det till dem, för att styrka deras händer i arbetet på Guds (Elohims) hus, Israels Gud (Elohim). [Mellan kapitel 6 och 7 inträffar händelserna i Esters bok då Ahasveros (Xerxes I) regerade (486-465 f.Kr.), se . Ester blir drottning omkring 479 f.Kr.]
Job (2)
hans skyttar (män med pilar; hebr. rav) omringar (är över) mig,
[Guds pilar] genomborrar mina njurar och skonar mig inte,
min galla (merera) utgjuts (hälls) till marken.
Lotusväxterna ger honom skugga (skydd),
pilträden vid floden omger honom. [Det hebreiska ordet som översatts till lotusväxterna är tzeelim. Ordet används bara i dessa två verser i hela Bibeln och är inte helt definierat. Grundordet betyder "smal" och kan syfta på ett lotusträd. Dessa träd, eller snarare taggiga buskar, blir 2-5 meter höga och växer i torra områden. Eftersom sammanhanget snarare beskriver våtmark kring en flod, verkar det syfta på en vattenväxt, kanske någon lotusblomma från näckrossläktet. Ordet skugga kan också betyda skydd och beskriver då hur den stora Behemot kan gömma sig i vattnet kring näckrosor med långa smala stjälkar.]
Psaltaren (22)
En folkens skara (församling) finns omkring dig,
återvänd [trona; döm] över henne [skaran] från höjden [himlen].
De har följt våra steg, de omringar oss,
de stirrar på mig, redo att slå mig till marken.
Sheols (underjordens) rep virade (snodde) sig runt mig,
dödens snaror mötte mig (dödsfällorna kastade sig mot mig). [ beskriver bakgrunden och formar en väl strukturerad kiasm med fyra uttryck för döden och fyra verb för hur den drabbade David. Döden personifieras i ett rytande hav med stormande vågor och farliga strömmar. Rep och snaror trasslar in sitt offer och drar ner det i djupen. Havet är ofta en symbol för folk och nationer i kaos och uppror, se ; ; . Fördärvet i är det hebreiska ordet belial som också beskriver undergång. I Qumranskrifterna framställs Belial i form av en person som är Guds fiende och som lockar till avfall. Paulus använder ordet i den betydelsen när han retoriskt frågar vilken samhörighet Jesus kan ha med Beliar, se . Den arameiska översättningen tolkar ordet som "utan ok", och då är betydelsen att man lämnat Guds undervisning och lever i laglöshet.]
Många tjurar omringar (kröner) mig,
Bashans tjurar tränger på runt mig.
[Fienderna liknas vid ilskna tjurar, redo att attackera.]
Hundar [symboliskt för icke-judar, syftar på de romerska soldaterna som korsfäste Jesus]
samlas runt mig.
En här av kriminella (ondskefulla män) omringar mig,
de har genomborrat (spetsat) mina händer och fötter.[I judiska biblar står det: "mina händer och fötter är som ett lejons händer och fötter." Dessa bygger på den masoretiska texten som sammanställdes på 1000-talet e.Kr. Översättarna ändrade en bokstav så betydelsen blev "lejonets" istället för "genomborra". Det är en liten skillnad där bokstaven Vav, som är ett långt streck, kortades ned till att bli bokstaven Jod. Dock har Septuaginta, den grekiska översättningen av den hebreiska texten översatt med "genomborra". Den blev klar 132 f.Kr. och ligger närmare de ursprungliga texterna. Detta bekräftades 1997 när Psalm 22 från Dödahavsrullarna som hittas på 1950-talet publicerades. I denna hebreiska text från 200 f.Kr. används det hebreiska ordet "genomborra".]
Jag tvättar mina händer i oskuld (för att visa att jag är oskyldig),
och jag går runt ditt altare [kan delta i offren i templet], Herre (Jahve),
Du är mitt skydd (gömställe),
du bevarar mig från nöd,
med glädjejubel över befrielsen omger du mig! Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Många är sorgerna (smärtorna; alla de själsliga bedrövelserna) som drabbar de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla),
men den som förtröstar på Herren (Jahve) omsluts (ska bli omgiven) av nåd (omsorgsfull kärlek; trofasthet).
Tåga runt Sion [Jerusalem], vandra omkring det,
räkna hennes torn.
Varför skulle jag vara rädd (frukta) när det är oroliga tider,
när mina förföljares ondska omger mig,
dag och natt
går de runt den [staden] på dess murar.
Överträdelser och elände råder därinne,
De återvänder på kvällen (vid solnedgången), de ylar och morrar som hundar
och går runt i och omkring (omringar) staden.
De återvänder på kvällen (solnedgången), de ylar och morrar som hundar
och går runt i och omkring (omringar) staden.
Låt min storhet öka (upprätta mig igen, ära mig stort)
och vänd dig om (omslut mig) och trösta mig (känn min smärta, agera och vänd min sorg till hopp). [Ordet "storhet" används ofta om Guds storhet, se . Det kan vara anledningen till att den grekiska översättningen Septuaginta skriver "Låt din storhet öka" och förtydliga att det inte är en högmodig bön om egen storhet utan syftar på "de stora ting Gud gjort", se . Storhet och stor har samma hebreiska rot. Denna bön om återupprättelse hör också ihop med psalmens genomgående bön att inte komma på skam, se , och . De två sista verben är rika på innebörd. Hebreiska savav betyder att återvända, cirkla runt och omsluta. Det sista ordet nicham, som ibland översätts "ångra" betyder både att känna sorg och att trösta, och själva skeendet då man går från sorg till att ge tröst. Psalmisten ber att Gud ska känna med honom, men också komma och ge hopp, tröst och räddning, se ; .]
Den kommer runt omkring mig som vatten hela dagen,
den omger mig helt och hållet.
De omringade mig med ord av hat
och stred med mig utan orsak.
Havet såg detta och flydde [när de korsade Röda havet, ].
Jordan vände tillbaka [när de korsade Jordanfloden, se , ].
Hav, varför flydde du?
Jordan, varför vek du undan?
Alla nationer (hednafolk) omringar mig.
I Herrens (Jahves) namn ska jag förgöra dem.
De omringar mig, ja, de omringar mig
I Herrens (Jahves) namn ska jag förgöra dem.
De omringar mig som bin, de slocknar som eld i törne
I Herrens (Jahves) namn ska jag förgöra dem.
Ordspråksboken (1)
Som dörren svänger på gångjärnen,
så vänder sig den late i sin säng.
[På samma sätt som dörren sitter fast på gångjärnen och inte rör sig från sin plats, är den late fast i sin säng.]
Predikaren (7)
Vinden går mot söder
och vänder sig om mot norr,
den vänder sig kontinuerligt i sitt lopp
och den kommer tillbaka igen till sin bana.
Därför vänder jag mig helt om för att få mitt hjärta att förtvivla om allt arbete som jag har arbetat med under solen.
Jag vände om och ägnade mitt hjärta åt att veta
och utforska och söka vishet och orsakerna till tingens ordning,
och till att veta hur man blir en dåre
och hur dårskapen blir till galenskap.
Där var en liten stad och några få män i den, och där kom en stor kung emot den och belägrade den och byggde stora belägringsvallar mot den.
Då man bävar för en backe (höjd),
och faror på gatorna. [Då man är rädd för att gå ut.]
Då mandelträdet lyser vitt [håret har vitnat].
Då en gräshoppa blir en stor börda.
Då kaprisfrukten mist sin kraft [all sexuell kraft och lust är borta].
[Gräshoppan kan beskriva att en liten insekt blir till en stor tyngd eller också en bild på att en åldring är som en gräshoppa som släpar sig fram. Detta är enda versen i Bibeln kaprisfrukten nämns, den användes i antiken som en lustförhöjande drog.] Då människan är på väg till sitt eviga hem
och gråtarna väntar på gatan.
Höga Visan (5)
Till dess att dagen svalnar
och skuggorna flyr bort,
vänd om min älskade (raring)
och bli som en gasell
eller en ung hjort
på de tvådelade bergen [].
Jag vill stå upp och gå runt i staden,
i gränderna och de stora gatorna
vill jag söka efter honom som min själ älskar.
Jag sökte honom men fann honom inte.
Väktarna som går runt (patrullerar) i staden fann mig.
Har ni sett honom som min själ älskar?
De fann mig, murarnas väktare som går runt i staden,
de slår mig,
de sårar mig,
murarnas väktare lyfter av mig brudslöjan.
Vänd bort dina ögon från mig
för de gör mig betagen (jag blir överväldigad, helt uppslukad av din blick).
Ditt hår är som en flock tackor som myllrar ner från berget Gilead.
Jesaja (3)
Ta din Kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa], gå runt i staden, du länge bortglömda sköka, gör (komponera, spela) vackra melodier, sjung många sånger, så att du till äventyrs blir ihågkommen.
För dill tröskas inte med trösksläden,
inte heller kör man vagnshjul över kummin,
utan dillen slås av med en stav
och kummin med en käpp.
Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen [bort från tjänare, i avskildhet] och bad till Herren (Jahve).
Jeremia (6)
Och deras hus ska vändas mot andra, deras fält och deras hustrur tillsammans, för jag ska sträcka ut min hand över landets invånare, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Se, jag ska vända tillbaka (vrida loss) stridsvapnen som är i era händer, med vilka ni strider mot Babels kung och mot kaldéerna som belägrar er utanför murarna och jag ska samla dem i mitten av denna stad.
Hur länge ska du vända dig bort,
du avfallna dotter?
Herren (Jahve) har skapat något nytt på jorden –
en kvinna ska omsluta (omringa) en stridsman (en man i sina bästa år).
Och mätsnöret ska dras rakt fram till Garevs kulle [ordagrant: skabbens kulle] och ska vända mot Goata [okänd plats nära Jerusalem; betyder "rytande"].
Och allt folk som Jishmael hade fört bort i fångenskap från Mitspa såg sig om och återvände och gick till Jochanan, Qareas son.
Och pelarna, höjden på en pelare var 18 alnar [8 meter] och ett band på 12 alnar [5,4 meter] gick runt den, och dess tjocklek var fyra fingrar, det var ihåligt.
Hesekiel (12)
Deras vingar var sammanfogade med varandra [på samma sätt som de två keruberna i Salomos tempel, se ]. De vände sig inte när de gick, de gick var och en rakt fram.
Och de gick var och en rakt fram, dit Anden gick, dit gick de, de vände inte på sig när de gick.
När de gick, gick de mot sina fyra sidor, de vände inte när de gick.
Jag ska vända mitt ansikte från dem och de ska vanhelga min hemliga (undangömda) plats, och rövare ska komma in och vanhelga den.
När de gick gick de mot sina fyra sidor, de vände inte när de gick utan till den plats som deras huvuden såg följde de det, de vände inte när de gick.
Och när keruberna gick, gick hjulen bredvid dem, och när keruberna lyfte upp sina vingar för att höja sig från jorden, gjorde hjulen likadant och lämnade inte deras sida.
Människobarn, eftersom
Tyros har sagt mot Jerusalem: Haha!
(hebr. heach – ett uttryck för skadeglädje) hon är bruten, det var folkets port, hon är vänd till mig, jag ska fyllas med henne som är ödelagd.
På så sätt blev sidokamrarna bredare ju högre de låg kring byggnaden. För templets kringbyggnad sträckte sig med övervåning ovanpå övervåning runt omkring byggnaden. Därför växte bredden inåt, allteftersom våningen låg högre upp. Från den nedersta våningen steg man upp i den översta genom den mellersta.
Varje dörr hade två dörrskivor, två vridbara dörrskivor. Den ena dörren hade två dörrskivor och den andra två.
Han mätte platsens fyra sidor. Den var omgiven av en mur. Platsens längd var 500 stänger [1,6 km] och dess bredd 500 stänger [1,6 km]. Den skulle skilja det heliga från det som inte var heligt.
Han förde mig ut genom den norra porten och förde utanför till den yttre porten, som vänder mot öster. Och se, vatten (dubbla vatten) flöt från den södra (högra) sidan. [Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två, ändelsen "-jim" indikerar detta. Dualformen används både för "vatten" och "floden" i detta kapitel.]
Hosea (2)
Låt dem inte säga till sina egna hjärtan
att jag kommer ihåg alla deras synder,
nu är det deras egna handlingar
som vänt dem bort från mitt ansikte.
Efraim omringar mig med lögner
och Israels hus med svek
och Juda är egensinnig mot Gud (El)
och mot den Helige, som är trofast.
Jona (2)
För du slungade mig från djupen
till havens hjärta
och floderna omringade mig,
alla dina vågor och dina böljor
passerade över mig.
Vatten omringade mig upp till min själ (in på livet),
djupen omringade mig,
mitt huvud var inlindat i sjögräs.
Habackuk (1)
Du är full av skam istället för ära.
Drick du också och bli avklädd.
Bägaren i Herrens (Jahves) högra hand ska vändas till dig
och smuts ska täcka din ära.
Sakarja (1)
Hela landet ska
vändas som Arava från Geva
[10 km nördöst om Jerusalem] till Rimmon
[drygt 5 mil] söder om Jerusalem. Hon
[Jerusalem] ska lyftas upp och bli bebodd på hennes plats, från Benjamins port till platsen för den första porten till Hörnporten och från
Chananels torn ("Guds-favör-torn" – hebr. migdal chananel) [; ; ] till kungens vinpress.
vända, gå runt
