1980 – הָלַךְ (halach)


Typ:
Hebreiska: הָלַךְ (halach)
Uttal: ha-lach
Talvärde: 535 (5 + 30 + 500)    ord med samma talvärde
Ursprung: akin till H3212 (יָלַךְ) en ursprunglig rot
Användning: 1557 ggr i GT

Motsvarande grekiska ord

I den grekiska översättningen Septuaginta (LXX) översätts det hebreiska ordet halach till följande:

ἄγωagoG0071föra, leda, gå, för fram
αἴρωairoG0142ta upp, lyfta upp, lägga bort, skaffa undan
ἀκολουθέωakoloutheoG0190följa
ἀναβαίνωanabainoG0305stiga upp, gå upp, resa sig upp, resa upp
ἀνάγωanagoG0321fördes, leddes, tog med, segla
ἀναστρέφωanastrephoG0390stöta omkull, återvända
ἀνέρχομαιanerchomaiG0424gick upp
ἀντέχομαιantechomaiG0472hålla sig till, ta sig an
ἀπάγωapagoG0520leder till, förde
ἀπαίρωapairoG0522ta ifrån
ἀπαλλάσσωapallassoG0525förlika, lämna, befria
ἀπέρχομαιaperchomaiG0565gå, gå sin väg, gå iväg,
ἀπολύωapoluoG0630skilja sig, förskjuta, sända iväg, låta någon gå
ἀποστρέφωapostrephoG0654att vända sig bort, vända sig från någon, sätta tillbaka, förvilla
ἀποφέρωapopheroG0667föras bort, fördela, överlämna
αὐλίζομαιaulizomaiG0835övernatta
διαβαίνωdiabainoG1224bege, komma över, passera genom
διάγωdiagoG1236tillbringa, leva
διαπορεύομαιdiaporeuomaiG1279tog vägen, gick, passera
διατηρέωdiatereoG1301undvika, bevara
δίδωμιdidomiG1325ge, få
διέρχομαιdierchomaiG1330vandra, komma, passera, passera genom, tränga igenom, gå
διοδεύωdiodeuoG1353passera genom,
διώκωdiokoG1377förfölja, följa efter, följa, lida förföljelse
εἰρήνηeireneG1515frid
εἰσάγωeisagoG1521bära in, föra in, hämta
εἰσέρχομαιeiserchomaiG1525komma
εἰσπορεύομαιeisporeuomaiG1531komma in
ἐκπορεύομαιekporeuomaiG1607komma ut från
ἑλίσσωhelissoG1667rulla upp, rulla ihop
ἐξακολουθέωexakoloutheoG1811följa
ἐξαποστέλλωexapostelloG1821skicka bort, skicka, sända till
ἐξέρχομαιexerchomaiG1831gå, gå ut, lämna, komma ut, gå vidare, passera, komma
ἐπακολουθέωepakoloutheoG1872åtfölja, komma först efteråt
ἐπανέρχομαιepanerchomaiG1880komma tillbaka
ἐπέρχομαιeperchomaiG1904komma, komma över
ἐπιβαίνωepibainoG1910sitta, kom, gå ombord, ta, komma in
ἐπιστρέφωepistrephoG1994vända, återvända, vända om, omvända sig, vända sig om, vända tillbaka
ἐπιφέρωepipheroG2018som tar, uttala över
ἔρχομαιerchomaiG2064anlända, komma, gå
εὐαρεστέωeuaresteoG2100behaga
ἡγέομαιhegeomaiG2233anse, se det som, aktning, ledare
ἥκωhekoG2240ska komma
θέλωthelo, ethelo, tenses, theleo, etheleoG2309vilja, önska
κάθημαιkathemaiG2521sitta, sitta ner, sitta vid
κακόςkakosG2556ond
καταβαίνωkatabainoG2597komma ner, sänka sig, gå ner, stiga ner
καταδιώκωkatadiokoG2614skynda efter
κατακαυχάομαιkatakauchaomaiG2620förhäva sig, triumfera, skryta
κατακολουθέωkatakoloutheoG2628följa efter, följa
κοιμάωkoimaoG2837sova, insomna, avlida
μέροςmerosG3313område, plats, kust
μολύνωmolunoG3435befläcka
παραγίνομαιparaginomaiG3854komma
παραπορεύομαιparaporeuomaiG3899passera
παρέρχομαιparerchomaiG3928förgå, passera
πατέωpateoG3961trampa
περιάγωperiagoG4013gå omkring
περιπατέωperipateoG4043
πορεύομαιporeuomaiG4198gå, bege sig
πράσσωprassoG4238göra, utföra
προβαίνωprobainoG4260gå vidare
προπορεύομαιproporeuomaiG4313gå före
προσέρχομαιproserchomaiG4334komma
προσπορεύομαιprosporeuomaiG4365närma sig, komma fram till
ῥέωrheoG4482flöda
συνέρχομαιsunerchomaiG4905komma tillsammans
συνοδεύωsunodeuoG4922resa med
συστρέφωsustrephoG4962sammansvärja
τάσσωtassoG5021bestämma, sätta iordning
ὑπάγωhupagoG5217
φόροςphorosG5411skatt

Engelsk översättning

to go
(all) along, apace, behave (self), come, (on) continually, be conversant, depart, [phrase] be eased,

Engelsk beskrivning

1) to go, walk, come
1a) (Qal)
1a1) to go, walk, come, depart, proceed, move, go away
1a2) to die, live, manner of life (fig.)
1b) (Piel)
1b1) to walk
1b2) to walk (fig.)
1c) (Hithpael)
1c1) to traverse
1c2) to walk about
1d) (Niphal) to lead, bring, lead away, carry, cause to walk


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Referenser (1557 st)


1 Moseboken (121)

Den tredje floden heter Hiddekel [som betyder snabb, det grekiska namnet är "Tigris"],
    det är den som har sitt lopp öster om Assyrien. Den fjärde floden är Eufrat [som betyder fruktsam, flöda över, ge i överflöd].
De hörde Herren Gud (Jahve Elohim) röra sig i trädrden när det började bli kväll (vid kvällsbrisen). Adam och hans hustru gömde sig för Herren Guds (Jahve Elohims) närvaro (ansikte) bland träden i lustrden.
Herren Gud (Jahve Elohim) sade till ormen: "Eftersom du har gjort detta är du fördömd (ständigt förbannad) mer än alla boskapsdjur, och alla [vilda] djur på fältet. På din buk ska du kräla (), och du ska äta stoft [det som finns på marken] så länge du lever.
Henok vandrade i gemenskap (armkrok) med den sanne Guden [hebreiska ha-Elohim, elohim i bestämd form] i 300 år efter Metoshelachs födsel, och han fick fler söner och döttrar.
Sedan Henok så hade vandrat med den sanne Guden [ha-Elohim] fann man honom inte mer, för Gud hade hämtat honom. [Heb 11:5]
Detta är Noas fortsatta historia (hans genealogi/släkttavla – hebr. toledot).

Nu följer ett nytt stycke, se 1 Mos 2:4; 5:1; 6:9; 10:1; 11:10, 27; 25:12, 19; 36:1, 9; 37:2. Hela denna sektion är uppbyggd som en stor kiasm: A Noas familj (6:10-16)
 B En flod kommer (6:17)
  C Förbund med Noa (6:18-19)
   D Mat i arken (6:21)
    E Befallning att in i arken (7:1-3)
     F 7 dagars väntan (7:4-10)
      G Alla r in i arken (7:11-15)
       H Gud stänger dörren om Noa (6:16b)
        I 40 dagars flod (7:17a)
         J Bergstoppar täcks (7:19-20)
          K 150 dagar (7:21-24)
           L Gud kommer ihåg Noa (8:1)
          K´ 150 dagar (8:3)
         J´ Bergstoppar blir synliga (8:4-5)
        I´ 40 dagar (8:6a)
       H´ Noa öppnar ett fönster (8:6b)
      G´ Korp och duva lämnar arken (8:7-9)
     F´ 7 dagars väntan (8:10-13)
    E´ Befallning att ut från arken (8:15-17)
   D´ Mat utanför arken (9:1-4)
  C´ Förbund med allt levande (9:8-10)
 B´ Aldrig mer en flod (9:11-17)
A´ Noas familj (9:18-19) Tolv är också förbundets tal. Denna kiasm i tolv steg spänner över de kapitel som ligger till grund för Guds förbund med Noa. Detta är det första av Bibelns förbund mellan Gud och människan, sedan kommer förbundet med Abraham som förnyas genom Mose vid Sinai. En del räknar också förbundet med David och slutligen har vi det Nya förbundet i Jesus.

Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Noa vandrade [i ständig gemenskap] med Gud. [Här är första ngen ordet rättfärdig (hebr. tsadik) används. Ett närbesläktat ord från samma rot är tsedaka som ofta översätts med en frivillig va till fattiga och behövande. Bibeln nämner särskilt änkor, föräldralösa/faderlösa barn och främlingen inom dina portar. Att ge tsedaka är något som i princip alla religiösa judar gör i någon form. Rättfärdighet och att vara rättfärdig eller leva ett rättfärdigt liv hör alltså intimt ihop med att se till att de behövande i min närhet, genom mina frivilliga vor, har det de behöver.]
Vattnet steg högt över jorden, och arken drev (ordagrant "vandrade") på vattnet. [I den ordagranna lydelsen finns en profetisk föraning som pekar på Jesus som också vandrade på vattnet, se Matt 14:25. Jesus är arken som försonar och "tätar" mot synd och r på vattnet, se också Job 9:8.]
Vattnet drog sig efter hand bort från jorden, så att det efter 150 dagar hade minskat.
Vattnet fortsatte hela tiden att minska fram till den tionde månaden. På den första dagen i den tionde månaden blev bergens toppar synliga.
Shem och Jafet tog ett skynke och lade på sina båda axlar och gick baklänges och dolde sin fars nakenhet. Deras båda ansikten var bortvända så att de inte såg sin fars nakenhet. [Vad hade Cham gjort för något. Att se någons nakenhet är en hebreisk omskrivning för en sexuell handling, se 3 Mos 18:6–19. Eftersom vers 24 säger att Cham "gjorde" något med Noa kan det tolkas åt att han inte bara såg, utan också förnedrade sin far. En del judiska kommentatorer noterar att det nämns inte att Noa får några fler barn, så kanske kastrerade Cham honom. Andra har föreslagit en homosexuell akt, men där används andra ord i 3 Mos 18:22. Straffet blir också väldigt allvarligt, vilket kan tyda på att han inte bara såg. Samtidigt är nakenhet något skamfyllt i den hebreiska kulturen, se 1 Mos 2:25; 3:7. Att medvetet blotta sina föräldrar var allvarligt, se 2 Mos 20:12. Vad som talar för att han "bara" såg är att samma ord "se" används om bröderna Shem och Jafet som inte såg och fysiskt täckte över sin far. Vers 22–23 är strukturerat som en kiasm där den första frasen "och såg ... sin fars nakenhet" och den avslutas med att bröderna "och sin fars nakenhet inte såg".]
Terach tog Abram, sin son och Lot, Harans son, och Saraj, hans svärdotter Abrams hustru, och de vandrade iväg från Ur i Kaldéen och de kom till Haran där de vistades.
Nu sade Herren (Jahve) till Abram:
" du (själv) ut (hebr. lech lecha)
    från ditt land [Haran i Mesopotamien]
    och från din släkt (hemort)
    och från din fars hus [Tera och hans familj, se 1 Mos 11:31–32]
    till landet jag ska visa dig. [Att lämna allt och följa Gud krävde tro, se Heb 11:8–10. I det hebreiska uttrycket lech lecha finns också betydelsen att " till sig själv", dvs. att hitta sig själv i processen. Ordet släkt (hebr. moledet) betyder inte bara släkt utan även "platsen för din födelse" och "ursprung". Det syftar på en längre historia bakåt än bara din egen livstid. Liknande fras använder Jesus när han kallar, se Matt 10:37. Tre nger upprepas frasen "från", vilket följs av tre löften: ett nytt land, ett nytt folkslag och välsignelse till både honom själv och flera.]
Abram gick som Herren (Jahve) hade talat till honom och Lot gick med honom. Abram var 75 år gammal när han gick från Haran (Charan) [1 Mos 11:31].
Abram tog Saraj sin hustru och Lot sin brorson och alla sina tillhörigheter som de hade samlat och människorna (tjänstefolk, bokstavligt "själarna") som de hade fått i Charan. De gick iväg för att till landet Kanaan, och till landet Kanaan kom de.
Abram drog upp tältpinnarna och fortsatte vandra mot Negev (söderut).
Varför sade du: 'hon är min syster', så att jag tog henne till hustru. Här är din hustru, ta henne och härifrån!"
Han vandrade från lägerplats till lägerplats från Negev [vidare] till Betel, till platsen där hans tält hade stått första ngen, mellan Betel och Ai,
Även Lot, som gick med Abram, hade småboskap och boskapshjordar och tält.
Stå upp! Vandra genom landet [Jos 1:3]
    – i hela dess längd och dess bredd.
Ja, till dig ska jag ge det!" [Vers 14b–17 formar en inclusio som ramas in av två parallella satser i vers 14ba–15 och vers 17. Uppmaningen att lyfta upp ögonen och blicka ut över landet hör ihop med att stå upp och vandra genom landet, som båda avslutas med ett löfte att det ska ges. Centralt i vers 16 finns en kiasm som ramas in av ordet säd (hebr. zera) som jämförs med "stoftet på jorden" som är ett uttryck som beskriver allt finfördelat material (som sand, jord och grus) över hela jorden! Poängen är att lika oräkneliga ska Abrams efterkommande bli!]
Så tog man [de fyra segrande kungarna] all egendom och all mat (proviant) som fanns i Sodom och Gomorra och tågade bort.
De tog också med sig Abrams brorson Lot och allt han ägde, eftersom han bodde i Sodom.
förutom det som de unga männen har ätit och deras del av männen som gick med mig, Aner, Eshkol och Mamre, låt dem ta sin del."
Abram sade: "Herre, Herre (Adonai Jahve) vad ska du ge mig? Du ser att jag r bort barnlös och han som ska ta över ägodelarna i mitt hus är Eliezer från Damaskus."
Ängeln frågade: "Hagar, Sarajs tjänarinna, varifrån kommer du och vart är du på väg?" Hon svarade: "Jag flyr från min föreståndarinna, Saraj." [Vattenkällan ligger på väg till Egypten, Hagar försökte kanske ta sig hem till sitt land, en sträcka på ca 25 mil. Att ensam och dessutom gravid försöka göra denna resa i oländig öken är dömt att misslyckas, vilket hon förstått eftersom hon inte svarar på frågan vart hon är på väg. Hon flyr mållöst från sina problem. Frågan "varifrån kommer du?" betyder på hebreiska inte så mycket från vilken plats, utan snarare från vilka omständigheter kommer du, vilken situation lämnar du?]
[Tretton år efter Ismaels födelse (1 Mos 16:16; 17:1, 24) visar sig Herren för Abram igen, återupprepar löftet att han ska få en arvinge [1 Mos 12:1–3; 13:14–17; 15:1, 4–5, 18–21] och instruerar honom om omskärkelsens förbund.] När Abram var 99 år gammal, visade sig Herren (Jahve) för Abram och sade till honom: "Jag är Gud Allsmäktig (El Shaddai), vandra inför mig (framför mitt ansikte) och var fullkomlig. [Ordet fullkomlig står här i plural vilket förstärker att det gäller alla områden i hela livet.]
[Följande stycke ramas in av att Abraham "r med" besökarna, se vers 16, och sedan "återvänder" till sitt tält i vers 33. Två olika perspektiv framträder, Gud som hör ropet från staden (vers 17–21) och hur Abraham ser staden (vers 22–32).] Männen reste sig därifrån och såg ut mot Sodom och Abraham gick med dem för att se till så de kom lyckligt iväg.
Männen gick därifrån och gick till Sodom, men Abraham stod fortfarande inför (framför ansiktet på) Herren (Jahve).
Och Herren (Jahve) gick sin väg så fort han hade slutat samtala med Abraham, och Abraham återvände till sin plats.
Han [Lot] sade: "Se vänligen mina herrar [budbärare], jag ber er vänd om och in i er tjänares hus och stanna där hela natten och tvätta era fötter, så kan ni stiga upp tidigt och vidare."
    De svarade: "Nej, men vi ska stanna på torget (den öppna platsen) över natten." [Det var inte ovanligt att resenärer sov på gatan insvept i sin mantel.]
Kom, låt oss berusa vår far med vin och vi ska ligga med honom, så att vi kan bevara vår fars säd."
Och Abraham steg upp tidigt på morgonen och tog bröd och ett skinn med vatten och gav det till Hagar, lade det på hennes skuldra och barnet, och sände iväg henne och hon gick iväg och irrade omkring i Beer–Shevas öken.
Hon gick och satte sig ner mitt emot, ett gott stycke bort, så det var ett bågskott emellan, för hon sade: "Låt mig inte se när barnet dör." Och hon satt mitt emot honom och lyfte upp sin röst och grät.
Och Gud (Elohim) öppnade hennes ögon och hon såg en vattenkälla. Och hon gick och fyllde skinnet med vatten och gav ynglingen att dricka.
Han (Gud) sade: "Ta nu din son, din ende son som du älskar, Isak, och till Morias land och offra honom där som ett brännoffer till mig, på ett berg som jag ska berätta för dig om. [I den här versen används ordet ahava för första ngen i GT. Ahava betyder att älska eller kärlek. Det är signifikativt att på samma sätt som Abraham älskar Isak, är Jesus Guds älskade Son. Hela detta kapitel är en bild på hur Gud kommer att offra Jesus för hela mänskligheten. In i minsta detalj ser vi här många förebilder till det som kommer ske längre fram. Gud bevisade sin kärlek till oss att han utgav sin ende Son. Faktum är att här finns en viktig förutsättning för fortsättningen på det förbund som Gud ingick med Abraham i 1 Mos 15. Om Abraham är villig att offra sin son är Gud beredd att göra samma sak, vilket också sker 2000 år senare. I ett blodsförbund måste båda parter vara villiga till samma uppoffringar för varandra.]
Abraham steg upp tidigt nästa morgon och sadlade sin åsna. Han tog med sig två av sina unga män (tjänstefolk) och Isak, hans son. Han klöv ved till brännoffret, steg upp och gick till den plats som Gud hade talat om för honom.
Abraham sade till sina unga män (tjänstefolk): "Vänta här med åsnan, jag och gossen r vidare, vi ska tillbe och kommer tillbaka till er."[Isak är inte en ung pojke utan en vuxen man. Han hade lätt kunnat göra motstånd och övermannat sin gamle far, men r villigt med på att låta sig bindas. Isaks agerande utgör en förebild till Jesu offer på Golgata. Isak bär själv upp veden till offret, på samma sätt som Jesus själv bär tvärslån. Platsen är också den samma, Moria berg är höjden i Jerusalem där templet stod i den södra ändan av åsen som sträcker sig norrut, vilket möjliggör att Jesus faktiskt korsfästes på precis samma plats som Abraham byggde altaret.
    Utifrån Sarahs ålder kan vi se att Isak inte var äldre än 37 år. Hon dog 127 år gammal, se 1 Mos 23:1, och födde Isak då hon var 90 år, se 1 Mos 17:17; 21:1–5. Även orden "många dagar" i 1 Mos 21:34 och "efter detta" i 1 Mos 22:1 antyder att händelsen inte sker när han är ett barn, utan när han är vuxen. Det skulle inte vara otroligt om Isak var 33 år, vilket i så fall exakt sammanfaller med Jesu ålder.]
Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak. Han tog elden i sin hand och kniven och de gick båda tillsammans.
Abraham svarade: "Gud (Elohim) ska själv förse sig med lammet till brännoffret, min son." De gick båda vidare tillsammans. [Att hebreiskan här uttrycker att Gud ska förse sig själv, talar profetiskt även om att Gud förser sig själv med det perfekta offret när Han senare ger sin son Jesus som det fullkomliga offret för världens och alla människors synder.]
Abraham lyfte upp sina ögon och tittade och såg bakom sig en bagge som hade fastnat med sina horn i snåret. Abraham gick och tog baggen och offrade den som ett brännoffer istället för sin son.
Abraham återvände till sina unga män (tjänstefolk) och de steg upp och gick tillsammans till Beer-Sheva och Abraham bodde i Beer-Sheva. [1 Mos 21:14]
Istället ska det vara någon från mitt land och från mina släktingar och du ska ta (söka upp, leta reda på) en hustru åt min son Isak."
Tjänaren sade till honom: "Om kvinnan inte är villig att följa med mig till det här landet, blir jag då tvungen att föra din son tillbaka till det land som du har kommit ifrån?"
Om kvinnan inte är villig att följa med dig ska du vara fri från min ed. Det enda du (för alltid) ska lova är att inte föra tillbaka min son dit."
Tjänaren tog 10 kameler av sin herres kameler och reste iväg. Han hade allt gott (många dyrbara vor) från sin herres hand. Han stod upp och vandrade till Aram-Naharim, till staden Nachor.
Istället ska du till min fars hus och till mina släktingar och ta en hustru till min son."
Jag sade till min herre, Och om kvinnan inte vill följa med mig?
Då sade han till mig: "Herren (Jahve) som jag vandrar inför, ska sända sin ängel med dig och göra din väg lyckosam, och du ska ta en hustru till min son bland mina släktingar och från min fars hus.
Idag kom jag till källan och sade: "Herre (Jahve), min herre Abrahams Gud (Elohim), låt nu den väg jag har tt vara lyckosam,
Se, Rebecka är framför dig, ta henne och , och låt henne bli din herres sons hustru, så som Herren (Jahve) har talat."
Hennes bror och hennes mor sade: "Låt den unga kvinnan vara hos oss några få dagar, åtminstone 10. Sedan ska hon ."
Han sade till dem: "Försena mig inte, se Herren (Jahve) har gjort min resa lyckosam, sänd iväg mig så att jag kan till min herre."
De kallade på Rebecka och sade till henne: "Vill du följa med denna man?"
    Hon svarade: "Jag vill ."
Rebecka reste sig med sina tjänarinnor och de red på kamelerna och följde mannen. Tjänaren tog Rebecka och gick sin väg.
Hon sade till tjänaren: "Vilken man är det som r på fältet för att möta oss?" Tjänaren svarade: "Det är min herre." Hon tog sin slöja och dolde sig själv.
Barnen var oroliga i hennes livmoder (ordagrant sönerna slogs med varandra) och hon sade: "Om det ska vara så här, varför ska jag leva?" Och hon gick till Herren (Jahve) för att fråga.
Esau sade: "Se jag är vid dödens rand, vad har jag för vinning av dagen för mitt förbund (min förstfödslorätt)?"
Jakob gav Esau bröd och linssoppa och han åt och drack och reste sig upp och gick sin väg. Så föraktade Esau dagen för sitt förbund (sin förstfödslorätt). [Heb 12:16–17]
Det blev hungersnöd i landet, en annan hungersnöd än den som var under Abrahams dagar. Isak gick till Avimelech, filistéernas kung, till Gerar. [Gerar markerade den södra gränsen av Kanan, och låg nära Gaza, se 1 Mos 10:19.]
Mannen blev stor och växte mer och mer till dess han blev mycket stor.
Avimelech sade till Isak: " ifrån oss för du är mycket mäktigare än vi."
Isak lämnade området och slog läger i Gerars dalar (wadi) och bosatte sig där.
Sedan gick Avimelech till honom från Gerar och Achuzat, hans vän, och Pichol, officer över hans här.
Och de steg upp på morgonen och svor (ingick förbundsed) till varandra och Isak sände iväg dem och de lämnade honom i frid.
Rebecka hörde när Isak talade med sin son Esau. Och Esau gick ut på fältet för att jaga en hjort och ta hem den.
till flocken och hämta därifrån till mig två fina killingar av getterna och av dem ska jag göra smaklig mat åt din far, sådan som han älskar,
Hans mor [Rebecka] svarade honom: "Över mig ska den förbannelsen komma min son, lyssna bara på min röst och och hämta dem åt mig."
Och han gick och hämtade och förde dem till sin mor och hans mor gjorde en smaklig måltid, en sådan som hans far älskade.
Stå upp och till Paddan-Aram till Betoels hus, din mors far, och ta dig en hustru därifrån, från Labans döttrar, din mors bror.
Och Isak sände iväg Jakob och han gick till Paddan-Aram, till Laban, Betoels son, araméen, Rebeckas bror, Jakobs och Esaus mor.
och att Jakob lyssnat till sin far och till sin mor och hade tt till Paddan-Aram,
då gick han till Ismael och tog Mahalat, Ismaels dotter, Abrahams son, Nevaiots syster, till att bli hans hustru, utöver de fruar han hade.
Jakob lämnade [sina föräldrar Isak och Rebecka och sin bror Esau i] Beer-Sheva och begav sig mot Haran. [Haran ligger i Mesopotamien, ca 80 mil norr om Beer-Sheva, minst en månads vandring till fots. Rebeckas plan att klaga över Esaus kanaaneiska hustrur hade lyckats. Hon fick sin man Isak att skicka i väg hennes favoritson Jakob för att hitta en israelisk hustru långt i norr, och på så vis skydda honom från att bli dödad av sin tvillingbror Esau.]
Se, jag är med dig och ska bevara dig vart du än r, och jag ska föra dig tillbaka till detta land. Jag ska inte överge dig intill dess att jag har gjort vad jag har lovat dig." [Jakob hade ännu inte någon fru, men skulle bli far till tolv söner, nationen Israel, och finns med i släktledet för den utlovade Messias – Jesus.]
Och Jakob avlade ett löfte och sade: "Om Gud (Elohim) är med mig och håller (vaktar, skyddar, bevarar) mig på den väg jag r och ger mig bröd att äta och kläder att klä mig med,
Och Jakob lyfte sin fot (fortsatte sin färd) [från Betel mot Paddan-Aram, se 1 Mos 28:1, 19] och kom till österns söner [bred term för folkslagen öster om Kanaan]. [Uttrycket "lyfta upp sin fot" är ovanligt. Ordet lyfta upp (hebr. nasa) brukar användas om "att lyfta upp sina ögon". Kanske är det författarens sätt att förbereda läsaren att vara uppmärksam på nästa ng detta ord används, vilket är i vers 11. Det kan även vara en koppling till drömmen föreende natt då han blickat upp och sett stegen, änglarna och fick ett möte med Gud, se 1 Mos 28:12–13.]
Han sade: "Det är fortfarande mitt på dagen och inte tid att samla ihop boskapen. Vattna fåren och och mata dem."
Och Ruben [Jakobs förstfödde, Leas son som nu var i 5-6 års åldern] gick ut till veteskörden på dagarna och hittade alrunor (mandragora; "kärleksäpplen" – hebr. dodaj) på fältet och tog hem det till sin mor Lea. Då sade Rakel till Lea: "Ge mig, jag ber dig, från din sons alrunor." [Alruna (Mandragora officinarum) är en art i familjen potatisväxter. Örten har grova rötter som ofta kan få former som påminner om nakna människokroppar. De användes ibland som husgudar (hebr. terafim). Från roten växer långa mörkgröna blad som bildar som en rosett. Den bildar blekt purpurblå blommor som under våren blir till små gul/röda frukter. Frukten har beskrivits som ett gult fågelägg i ett genomskinligt bo. Vid den här tiden på våren, då veteskörden bärgas, är frukten mogen och den doftar också, se Höga V 7:13. Frukten kan skalas och ätas. Mest troligt är att den 5-6 årige Ruben bara plockar frukten och tar med sig den hem. Det finns antika berättelser hur hundar och åsnor användes för att dra upp de djupa rötterna, så med tanke på hans ålder, är det inte troligt att han gräver upp roten. Dess frukter ansågs verka som ett afrodisiakum med en stärkande effekt på könsdriften. Araberna kallade frukten "djävulens äpplen" och i den grekiska världen fick den smeknamnet "kärleksäpple". Kopplingen till kärlek finns även i det hebreiska namnet dodaj (som också delar rot med namnet David), som är snarligt ordet för kärlek (hebr. dod) och "min älskade" i Höga visan, se Höga V 2:2. Den grekiska naturforskaren Dioskorides (40-90 e.Kr.) skriver hur mandragoraroten kunde kokas i vin och ges som smärtlindrande medel. Det verkade även mot sömnlöshet och användes inför operativa ingrepp. Mandragora växer än idag på fälten i Israel.]
Och det skedde när Rakel hade fött Josef att Jakob sade till Laban: "Sänd iväg mig så att jag kan till min plats och till mitt land.
Ge mig mina fruar och mina barn för vilka jag har tjänat dig och låt mig , för du känner mycket väl till hur jag har tjänat dig."
Men Laban hade tt för att klippa sina får. Då stal Rakel sin fars husgudar (hebr. terafim).
Nu gav du dig i väg för att du längtade hem så mycket. Men varför stal du mina gudar?"
Kom nu, låt oss sluta förbund med varandra. Det ska vara vittne mellan mig och dig."
På morgonen steg Laban upp tidigt, och när han hade kysst sina barnbarn och sina döttrar och välsignat dem, gav han sig i väg och återvände hem.
Och Jakob gick sin väg och Guds (Elohims) ängel mötte honom.
Och budbärarna återvände till Jakob och sade: "Vi kom till din bror Esau och nu kommer han för att möta dig och 400 män med honom."
Och han befallde de första (de som gick längst fram) och sade: "När Esau min bror möter er och frågar er och säger. 'Vilka är ni och vart r ni och vems är dessa framför er?'
Och han befallde även den andra och den tredje och alla som följde flockarna och sade: På detta sätt ska ni tala till Esau när ni finner honom
och ni ska säga: "Se, även din tjänare Jakob är bakom oss." För han sade (tänkte): "Jag ska blidka honom med van som r framför mig och därefter ska jag se hans ansikte, måhända ska han ta emot mig."
Och han sade till honom: "Låt oss fortsätta vår resa och låt oss och jag ska före dig."
Men om ni inte vill lyssna till oss och omskära er, då tar vi våra döttrar och r vår väg."
och låt oss stå upp och till Betel. Där ska jag göra ett altare till Gud (El) som svarade mig den dag jag var i nöd (var trängd) och som har varit med mig på den väg jag har vandrat."
Och det hände när Israel [som tidigare hette Jakob, se 1 Mos 32:28] bodde i landet att Ruben gick och låg (hade sexuellt umgänge) med Bilha, sin fars bihustru [som hörde till den nu avlidna Rakel], och Israel [hans far] hörde om det. [Denna vers hör tematiskt ihop med hur Dina skändas av Chamor, se 1 Mos 34:1–2. Rubens tilltag gjorde att han blir fördömnd, se 1 Mos 49:4. Detta var både ett förbjudet incestförhållande (3 Mos 18:8) och ett försök att få akutoritet över sin far. Orsakerna var troligen andra än sexuell attraktion. Bilha var Rakels tjänstekvinna, och genom att skända henne minskar Ruben chansen att hon skulle ta över Rakels roll som Jakobs favorit. Troligtvis var detta dåraktiga tilltag ett försök att hjälpa sin mor Lea. Händelsen med alrunorna ("kärleksäpplena") kan också finnas med som bakomliggande orsak, se 1 Mos 30:14–15. Ruben är omkring 5 år när han blir indragen i bråket mellan Rakel och hans mor, och Rakel tar hans fynd från åkern.]

Jakobs tolv söner

Jakob hade tolv söner:
Och Esau tog sina hustrur och sina söner och sin dotter och alla personer i sitt hus, och sin boskap och alla sina djur och alla sina ägodelar som han hade samlat i Kanaans land och gick till ett land bort från sin bror Jakob.
Hans bröder gick iväg för att valla sin fars hjord i Shechem (Sikem). [Shechem, nuvarande Nablus ligger 11 mil norr om Hebron. En fem dagars vandring. Troligtvis är det torrt i trakten kring Hebron och Betlehem (se t.ex. Rut 1:1), så man tar flocken nordväst på framkanten av Juda bergsbygd där det är mer nederbörd och frodigare ängsmarker.]
Israel sade till Josef: "Vallar inte dina bröder flocken i Shechem (Sikem)? Kom, jag ska sända dig till dem", och han svarade: "Här är jag." [Hebr. hineni, har betydelsen "jag står till förfogande" eller "jag är beredd att ta ansvar", se 1 Mos 22:1.]
Han sade till honom: " nu och se att allt står väl till med dina bröder och att allt är väl med småboskapen. Kom sedan tillbaka och berätta för mig." Han sände iväg honom från Hebrons dal och han kom till Shechem (Sikem).
Mannen [i Shechem] sade: "De har tt härifrån, jag hörde dem säga; låt oss till Dotan." Josef gick efter sina bröder och fann dem i Dotan. [Dotan betyder "två källor" och var en stad omkring 3 mil norr om Shechem. Staden ligger längs med handelsrutten Via Maris (som gick mellan Egypten i syd, via Damaskus (i Syrien) till Mesopotamien i öster). Profeten Elisha (Elisa) bodde senare i Dotan, se 2 Kung 6:13. Det är möjligt att bröderna var kända – särskilt i trakten kring Shechem (efter händelserna med Dina, se 1 Mos 34) – eller för storleken på flocken som gjorde att de kändes igen. I judisk tradition tolkas mannen som en ängel i mänsklig form. Läsaren blir också påmind om den man som Jakob brottades med, se 1 Mos 32:24–32.]
Kom nu och låt oss döda honom och kasta honom i en av brunnarna, sedan säger vi att ett rovdjur slukade honom, så får vi se vad det blir av hans drömmar."
Sedan satte de sig ner och åt. [En måltid mättar inte bara magen, den fyller en viktig social funktion. Här blir hårdheten i brödernas hjärtan uppenbar. Josef saknade mat och vatten och de hörde hans rop, se 1 Mos 42:21. Samtidigt dukar de upp och äter alldeles intill. Drygt 20 år senare kommer dock situationen omvänd, då är Josef den som föder bröderna, se 1 Mos 42:3, 6.] När de lyfte upp sina ögon och tittade, fick de se en karavan med ismaeliter komma från Gilead med sina kameler som bar på kryddor och balsam och myrra, som de skulle med till Egypten.
Kom, så säljer vi honom till ismaeliterna och låter inte vår hand komma vid honom, han är ju trots allt vår bror, vårt kött." Hans bröder lyssnade på honom.
Efter detta sade Juda till sin svärdotter Tamar: "Förbli en änka i din fars hus till dess min son Shela har vuxit upp." Han sade (tänkte för sig själv) annars dör han också, som sina bröder. Och Tamar gick iväg och bodde i sin fars hus.
Hon steg upp och gick sin väg och tog av sig sin slöja och satte på sig sina änkekläder.
När hela Egypten svalt, ropade folket till farao efter bröd, och farao sade till alla egyptier: " till Josef och det han säger till er, gör det."
om ni är ärliga män, låt en av era bröder vara bunden i fängelset, men ni och ta med er säd för hungersnöden i era hus,
De lastade sina åsnor med sin säd och reste därifrån.
Mannen, herren i landet sade till oss, härigenom ska jag veta att ni är ärliga män, lämna en av era bröder hos mig och ta med er säd för hungersnöden i era hus och er väg.
Jakob svarade: "Min son [Benjamin] ska inte ner med dig, för hans bror är död och han är den ende som är kvar, om något ont drabbar honom på vägen som ni r, då störtar ni ner mina gråa hår med sorg i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats)." [Josef och Benjamin är Rakels enda söner som hon födde åt Jakob. Eftersom Rakel var hans första kärlek, se 1 Mos 29:18, är dessa två söner extra viktiga för honom. Hon dog dessutom i barnsäng när Benjamin föddes.]
Juda sade till sin far Israel: "Sänd gossen [Benjamin] med mig så ska vi stå upp och , så att vi får leva och inte dö, både vi och du och även våra små.
Farao sade till Josef: "Säg till dina bröder: 'Detta ska ni göra; lasta era djur och till Kanaans land,
Så sände han iväg sina bröder och de reste och han sade till dem: "Se till att ni inte blir oroliga, börjar att skaka (darra) på vägen."
Israel sade: "Det är nog. Josef min son lever fortfarande. Jag vill och se honom innan jag dör."
Han välsignade Josef och sade:
"Guden (Elohim; i bestämd form) inför vilken mina fäder
    Abraham och Isak vandrade,
Guden (Elohim; i bestämd form) som har varit min herde
    hela mitt långa liv till denna dag,
Sedan kom också hans bröder och föll ner framför honom och sade: "Här är vi, vi är dina slavar."

2 Moseboken (73)

En man från Levis släkt gifte sig med en dotter från Levis släkt. [Mannen hette Amran och kvinnan Jokebed, se 2 Mos 6:20. Levi var den stam som var avdelad att vara präster och lovsångare. Mellan vers ett och två passerar sexton år. Familjen har två barn, tonårsdottern Mirjam och sonen Aron som är tre år, se 2 Mos 2:8; 7:7.]
Då kom faraos dotter ner för att bada i floden. Hennes väninnor (unga kvinnor) gick [vidare] längs med strandkanten. När faraos dotter fick se korgen i vattnet skickade hon dit sin tjänarinna för att hämta den.
Då sade hans syster [Mirjam] till faraos dotter: "Ska jag och hämta en hebreisk ammande kvinna, så hon kan amma barnet åt dig?"
Faraos dotter sade till henne: "Ja ." Då gick den unga tonårsflickan och kallade dit barnets moder.
Faraos dotter sade till henne [Jokebed, barnets mor]: "Tag med dig detta barn och amma det åt mig, jag ska ge dig lön för det." Så kvinnan tog barnet och ammade det.
Därför ska du nu, så jag kan sända dig till farao och du ska föra mitt folk, israeliterna, ut ur Egypten." [Nu följer en dialog mellan Mose och Gud. Mose kommer med fyra ursäkter till varför han inte vill och till sist säger han rent ut, sänd någon annan, se 2 Mos 4:13.]
Men Mose sade till Gud: "Vem är jag, att jag skulle till farao och att jag skulle föra israeliterna ut ur Egypten?"
nu och kalla samman Israels äldste och säg till dem: 'Herren, era fäders Gud – Abrahams, Isaks och Jakobs Gud – har uppenbarat sig för mig och sagt att jag har sett vad som händer er i Egypten,
De [Israels äldste] kommer att lyssna på dig. Sedan ska du och Israels äldste till den egyptiska kungen och säga: Herren (Jahve), hebréernas Gud, har visat sig för oss. Vi ber dig om tillåtelse att tre dagsresor in i öknen och offra åt Herren vår Gud.
Men jag vet [redan] att Egyptens kung inte kommer låta er frivilligt. Nej, inte ens av en mäktig hand [någon mänsklig armé].
Jag ska göra så att egyptierna kommer att behandla detta folk [som är mitt folk] väl. När ni lämnar Egypten, ska ni inte därifrån tomhänta.
nu, jag ska vara med din mun och lära dig vad du ska säga."
Mose gick hem till sin svärfar Jetro och sade: "Låt mig tillbaka till mina bröder och systrar i Egypten, jag vill se om de fortfarande lever."
    Jetro sade till Mose: " i frid (var välsignad)."
Herren sade till Mose medan han var i Midjan: " tillbaka till Egypten. [Jag försäkrar dig:] Alla de män som var ute efter att ta ditt liv lever inte längre." [Mose var nu åttio år gammal. De som fyrtio år tidigare ville döda Mose var nu döda, se 2 Mos 2:15. Det kan vara Amenotep I och hans efterträdare Amenotep II, och i så fall är den nuvarande farao Amenotep III. En intressant detalj är att hans förstfödda son Tutankhamun dog bara 18-19 år gammal, vilket stämmer bra in på den tionde plågan i kapitel 12.]
Herren sade till Mose: "När du r tillbaka till Egypten ska du inför farao utföra alla de övernaturliga tecken som jag har gett dig makt att göra. Men jag ska förhärda hans hjärta så att han inte släpper folket. [Bibeln är tydlig med att också farao själv förhärdar sitt hjärta, se 2 Mos 7:13; 8:15, 32; 9:34.]
Herren sade till Aron [Moses tre år äldre bror som var kvar i Egypten]: " och möt Mose i öknen." Han gick, och vid Guds berg träffade han honom och kysste honom. [Det var ett kärt återseende efter fyrtio år. Det visar också att de inte hade någon osämja mellan sig eftersom kyssen på den här tiden var ett viktigt fredstecken.]
Sedan gick Mose och Aron därifrån [till Egypten] och kallade samman israeliternas äldste.
De svarade: "Hebréernas Gud har visat sig för oss. Låt oss få tre dagsresor ut i öknen och offra åt Herren, vår Gud. Annars kommer han över oss med pest eller svärd."
Kungen i Egypten svarade dem: "Mose och Aron, varför har ni gjort så att folket slutat arbeta [gett dem falska förhoppningar]? tillbaka till ert slavarbete!"
"Ni ska inte längre ge folket halm för att göra tegel. Låt dem ut och hämta halm själva.
Ni ska dock kräva samma mängd tegel av dem som förut, minska inte kvoten. De är lata, det är därför de ropar: 'Låt oss och offra till vår Gud.'
ut och hämta den bäst ni kan. Det blir inget avdrag på kvoten [Ni ska producera lika mycket tegel som förut].' "
Han svarade: "Nej, det är ni som är lata, ni är verkligen lata (overksamma)! [Ni försöker komma undan ert arbete.] Därför säger ni 'Låt oss och offra till Herren.'
Ut med er, tillbaka till ert arbete! Ni ska inte få någon halm, men ni måste producera samma kvot tegel."
till farao på morgonen, då r han ut till vattnet och du ska stå på flodstranden och möta honom. Staven som blev en orm ska du ha i din hand.
Farao kallade på Mose och Aron och sade: ", offra till er Gud i landet."
Vi måste vandra en tredagarsresa ut i öknen och offra till Herren vår Gud (Jahve Elohim) precis som han har instruerat oss."
Farao sade: "Jag ska låta er så att ni kan offra till Herren er Gud (Jahve Elohim) i öknen. bara inte så långt bort. Be för mig."
Mose sträckte ut sin hand mot himlen och Herren (Jahve) sände åska och hagel. Eld kom ner på jorden när Herren (Jahve) lät hagel falla över Egyptens land.
Mose och Aron hämtades till farao igen och han sa till dem: " och betjäna (håll gudstjänst för) Herren er Gud (Jahve Elohim). Vilka är det som r?"
Mose svarade: "Vi ska med våra unga och våra gamla, våra söner och våra döttrar. Vi ska med våra fårflockar och boskapshjordar. För vi måste fira en Herrens högtid till Honom (till Guds ära)."
Inte på det viset. nu ni som är män och betjäna (håll gudstjänst för) Herren (Jahve), för det är vad ni önskar." Sedan drevs de ut från faraos ansikte (närvaro).
Farao kallade på Mose och sade: ", betjäna (håll gudstjänst för) Herren (Jahve). Lämna bara era fårflockar och boskapshjordar, era små kan också med er."
Vår boskap ska också med oss, inte en enda klöv ska lämnas bakom. Vi måste ta av dem för att betjäna Herren vår Gud (Jahve Elohim). Själva vet vi inte hur vi ska betjäna Herren (Jahve) förrän vi kommer dit.
Farao sa till honom: " bort från mig. Akta dig själv från att komma inför mitt ansikte igen, för på den dagen (som du gör det) kommer du att dö."
Sedan gick israeliterna och gjorde allt det som Herren hade befallt Mose och Aron.
[När det gäller dateringen av uttåget finns det två teorier, den sena (1200-talet f.Kr.) och den tidiga (1400-talet f.Kr.). Se 1 Kung 6:1 för mer info.] Han [farao] kallade på Mose och Aron mitt i natten och sade: "Stå upp, ut från mitt folk, både ni och Israels söner (alla israeliter) och och betjäna (håll gudstjänst för) Herren (Jahve) som ni har sagt.
Ta era fårflockar och boskapshjordar, som ni har sagt och försvinn! Men välsigna även mig."
Herren (Jahve) gick framför dem. På dagen i en molnstod för att visa dem vägen och på natten i en eldstod för att ge dem ljus. På så sätt kunde de vandra både dag och natt.
Guds ängel (budbärare), som [vanligtvis] gick före Israels läger (armé), flyttade sig och gick [nu] bakom dem, så molnstoden [2 Mos 13:21] flyttade sig från [att vara] framför dem och stod [nu] bakom dem.
Mose sträckte ut sin hand mot havet, och Herren drev undan havet med en stark vind från öster hela natten. Han förvandlade havet till torrt land och vattnet delades.
Men Israels söner (barn) vandrade på torr mark mitt i havet och vattnet stod som en mur för dem på deras högra sida och på deras vänstra sida.
För faraos hästar med hans vagnar och hans körsvenner gick ut i havet, men Herren (Jahve) förde tillbaka vattnet över dem. Ändå kunde Israels söner (folk) mitt i havet på torr mark.
Sedan ledde Mose folket vidare från Vasshavet. De gick ut i öknen Shor. De gick tre dagar in i öknen och fann inget vatten.
Då sade Herren (Jahve) till Mose: "Jag ska låta det regna bröd från himlen åt er. Folket ska ut och samla ett dagsbehov för varje dag, så jag kan pröva dem, om de vill vandra efter min undervisning (hebr. Torah) eller inte.
Herren svarade Mose: " framför folket och ta med dig några av de äldste i Israel. Ta den stav i din hand som du hade då du slog på Nilen, och börja .
Upplys dem om stadgar och undervisning, och visa dem vilken väg de måste och vilket arbete de måste utföra.
Sedan lät Mose sin svärfar lämna och han gick sin väg till sitt eget land.
Herren (Jahve) sade till Mose: " till folket och helga dem idag och imorgon. Låt dem tvätta sina kläder.
När ljudet av shofaren blev starkare och starkare talade Mose och Gud (Elohim) svarade honom med ett åskmullrande ljud.
Sedan sade Herren (Jahve) till honom: " ner. Du ska komma tillbaka upp, du och Aron med dig. Men låt inte prästerna och folket bryta igenom för att komma upp till Herren (Jahve), annars ska Han fara ut mot dem."
om han reser sig igen och r böjd över sin stav, då ska den som slog honom vara tyst. Han ska ersätta honom för hans förlorade tid och ska ombesörja att han blir fullt återställd.
För min ängel, min budbärare, ska framför dig och föra dig till amoréerna, hettiterna, periséerna, kananéerna, hivéerna och jevuséerna och jag ska hugga av dem.
Folket märkte att Mose dröjde kvar på berget (de blev otåliga och besvikna och skämdes för honom eftersom han var kvar längre än väntat). De samlade sig omkring (bildade en gruppering mot) Aron och sade till honom: "Gör någonting (sitt inte bara där), gör gudar åt oss som kan framför oss! Vi vet inte vart den där Mose har tagit vägen, han som förde oss ut ur Egypten."
Och Herren (Jahve) talade till Mose: ", ner med dig, för ditt folk som du förde ut ur Egyptens land har handlat bedrägligt.
Så de sade till mig: 'Gör oss en gud som kan före oss, för vi vet inte vad det har blivit av den där mannen Mose som förde oss ut ur Egypten.'
tillbaka nu, led folket till den plats jag har talat med dig om. Min ängel ska framför dig. Men den dag kommer då jag ska till rätta med dem för deras synd."
Herren (Jahve) sade till Mose: " upp, du och folket som du har fört upp ut ur Egyptens land, till landet som jag lovade (svor, gav min ed) till Abraham, till Isak och till Jakob och sade: 'till din säd ska jag ge det',
Och han sade: "Mitt ansikte (min närvaro) ska med dig och jag ska ge dig ro (tystnad, vila, betyder även att komma ner)."
Och han sade till honom: "Om ditt ansikte (din närvaro) inte r med oss, så för oss inte upp dit.
För hur ska det bli känt att jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, jag och ditt folk? Är det inte genom att du r med oss så att vi är avskilda, jag och ditt folk, från alla andra folk som finns på jordens ansikte (yta)?
Och han sade: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon Herre (Jahve), jag ber dig (vädjar), låt Herren (Jahve) i vår mitt, för det är ett styvnackat folk, och förlåt våra överträdelser och synder, och ta oss som din arvedel."

3 Moseboken (20)

Alla bevingade (flygande) småkryp som r med fyra framfötter ska vara något avskyvärt för er.
Men dessa bevingade (flygande) småkryp som r med fyra framfötter, som har två ben intill sina [fyra] fötter, som hoppar över jorden.
Och vadhelst som r på sina tassar bland alla slags fyrbenta djur, dessa är orena för er, vemhelst som kommer i beröring med dess kadaver ska vara oren till kvällen.
Vadhelst som r på magen och vadhelst som r på alla fyra eller vadhelst som har fler ben bland alla krypande ting som kryper över jorden, de ska ni inte äta, för de är något avskyvärt.
Ni ska inte göra som man gör i Egypten,
    där ni har bott.
Ni ska inte heller göra som man gör i Kanaans land,
    dit jag för er.
Ni ska inte vandra i (leva efter) deras [Egyptens och Kanaans]
    stadgar (förordningar, ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta lagar).
Mina påbud (bindande juridiska beslut) ska ni göra,
och mina förordningar (ordagrant "saker inristat")
ska ni hålla (vaka över)
för att vandra efter dem.
    Jag är Herren (Jahve),
er Gud (Elohim).
Du ska inte runt och förtala (baktala, spionera på) ditt eget folk.
Du ska inte bara se på [utan att ingripa] om din medmänniskas liv står på spel.
    [Ordagrant "Du ska inte stå på din medmänniskas blod".] Jag är Herren (Jahve). [Från vers 15 återkommer hebreiska suffixet -ka sju ggr, något som ökar närheten till objektet av dina handlingar.]
Ni ska inte följa sederna hos de folk som jag driver undan för er, för just därför att de gjort som de gjort avskyr jag dem.
Om ni vandrar i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och håller (vaktar, skyddar) mina budord (tydliga befallningar) och gör dem,
Och jag ska vandra bland er och vara er Gud (Elohim) och ni ska vara mitt folk.
Jag är Herren din Gud (Jahve Elohim) som fört fram dig ut ur Egyptens land för att ni inte ska vara deras slavar, och jag har brutit banden från ditt ok och låtit dig upprätt.
Om ni vandrar i motstånd (lever i uppror, fientligt – hebr. qeri) mot mig och inte lyssnar till mig [är apatiska och likgiltiga], ska jag ge sju nger mer plågor [straffdomar] över er för era synder.
Om ni inte låter mig förändra er med dessa ting utan vandrar i motstånd (lever i uppror, fientligt) mot mig,
då ska jag också vandra i motstånd mot er och ska straffa er sju nger för era synder.
Och om du inte trots allt detta vill lyssna till mig utan vandrar i motstånd (lever i uppror) mot mig,
då ska jag också vandra i motstånd mot dig i raseri, och jag ska tukta dig sju nger för dina synder.
Om de bekänner sina synder och sina fäders synder med deras överträdelser som de har överträtt mot mig, och att de har vandrat i motstånd (levt i uppror, fientligt) mot mig,
och jag har också vandrat i motstånd mot dem och har fört dem in i deras fienders land, för att deras oomskurna hjärtan ska ödmjukas och de då ska få nåd (få villkorad nåd – hebr. ratsa) för sina synder.

4 Moseboken (45)

Och Mose sade till Chovav, midjaniten Roels son, Moses svärfar: "Vi vandrar till platsen om vilken Herren (Jahve) har sagt 'Jag ska ge den till er,' följ du med oss och vi ska göra gott mot dig, för Herren (Jahve) har talat gott över Israel."
Och han sade till honom: "Jag vill inte (med er), men jag ska till mitt land och till min släkt."
Och det ska ske om du r med oss, ja så ska det bli, att det goda som Herren (Jahve) ska göra mot oss, detsamma ska vi göra mot dig."
Och Herrens (Jahves) vrede upptändes mot dem och han lämnade.
Och de gick och kom till Mose och till Aron och till hela Israels söners församling, till öknen Paran, till Kadesh och förde tillbaka ord till dem och till hela församlingen och visade dem landets frukt.
ska de säga till invånarna i detta land, som har hört att Herren (Jahve) är mitt bland detta folk, liksom att du Herren (Jahve) låtit dig ses öga mot öga, att ditt moln [som representerar Guds närvaro] har stått över dem och du r framför dem i en molnpelare på dagen och i en eldpelare på natten [2 Mos 13:20–22].
Men Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son förblev levande av dessa män som tt och utforska landet.
Och Mose steg upp och gick till Datan och Aviram och Israels äldste följde honom.
Och Mose sade till Aron: "Ta ditt rökelsekar och lägg eld från altaret på det och lägg rökelse ovanpå, och bär det snabbt till församlingen och bringa försoning för dem, för det är en vrede som har tt från Herren (Jahve), hemsökelsen (plågan) har börjat."
Låt oss passera, jag ber dig, genom ditt land. Vi ska inte genom fält eller genom vinrdar, inte heller dricka vatten från dina källor. Vi ska längs kungens huvudväg, vi ska inte vika av åt höger eller åt vänster förrän vi har passerat din gräns."
"Låt oss passera genom ditt land. Vi ska inte på sidan genom fält eller genom vinrdar, vi ska inte dricka vatten från dina källor. Vi ska längs kungens huvudväg till dess vi har passerat din gräns."
Kom därför nu, jag ber dig,
    förbanna detta folk åt mig,
    för de är för mäktiga för mig.
Måhända ska jag segra
    så att jag kan slå dem
    och så att jag kan driva ut dem ur landet.
För jag vet att den du välsignar
    är välsignad
och den som du förbannar (helt förgör – hebr. arar)
    är förbannad (helt förgjord – hebr. arar)."
Och Moavs äldste och Midjans äldste gick iväg med [belöning/betalning för] spådom i sina händer. [Balaks uttalande i vers 37 antyder att betalningen först diskuterades efter att Bileam kommit till honom. Här har de kanske med sig en delbetalning, se även 4 Mos 24:11.] Och de kom till Bileam och talade Balaks ord med honom.
Se, folket som kommit ut från Egypten täcker jordens ansikte (yta), kom nu och förbanna dem, måhända kan jag då strida mot dem och driva ut dem."
Och Gud (Elohim) sade till Bileam: "Du ska inte med dem, du ska inte förbanna folket för de är välsignade."
Och Bileam steg upp på morgonen och sade till Balaks furstar: " ni [tillbaka] till ert land, för Herren (Jahve) vägrar att låta mig med er."
Och Moavs furstar steg upp och de gick till Balak och sade: "Bileam vägrar att följa med oss." [Bileam är en hednisk präst som till en början beskrivs i positiva ordalag, eftersom han hör Herrens röst och lyder och inte kan förbanna israeliterna. Allt eftersom berättelsen rör sig framåt visar han sig ha en dubbel natur. I NT beskrivs han som en som förleder israeliterna in i synd, se 4 Mos 31:16; 2 Pet 2:15–16; Jud 1:11; Upp 2:14–16. Det finns flera paralleller med Judas. Båda hade kärleken till pengar (Joh 12:6) och förråder sina bröder. Det är intressant att vid utgrävningar i Tel Deir Alla i Jordanien (8 km öster om Jordanfloden, 1 km norr om Jabbok) hittas 1967 en inskription i ett tempel som omnämner "siaren Bileam, Beors son". I texten som innehåller profetior om underng och kaos nämns också fåglar och även en hyena och åsna. Inskriptionen dateras till 900-800 f.Kr. vilket är långt senare än Bileam. Denna inskription är dock en utombiblisk källa som bekräftar Bibelns uppgifter, som då redan fanns nedtecknade i Moseböckerna, att en siare som hette Bileam var känd i just detta område i Jordanien.]
Och de kom till Bileam och sade till honom: "Så säger Balak, Tsippors son: 'Låt ingenting, jag ber dig, hindra dig från att komma till mig,
för jag ska befordra dig och ge dig stor ära, vad du än säger till mig (begär) ska jag göra. Kom, jag ber dig (vädjar), förbanna detta folk åt mig.' "
Och Gud (Elohim) kom till Bileam på natten och sade till honom: "Om männen har kommit för att kalla på dig, stå upp och med dem, men bara de ord jag talar till dig ska du göra."
Och Bileam steg upp på morgonen och sadlade sin åsna och gick med Moavs furstar.
Men Guds (Elohims) vrede var upptänd eftersom han gick och Herrens (Jahves) ängel ställde sig själv på vägen som en åklagare mot honom [och blockerade vägen]. [Herren använder ofta änglar för att beskydda sitt folk, se 1 Mos 16:7; 2 Mos 3:1–3; 23:20–23; Jos 5:13–15. En ängel med ett draget svärd (vers 23) nämns tre nger, se även 1 Krön 21:16 och Jos 5:13–15. En del tolkar Herrens ängel som Jesus preinkarnerad, dvs. Jesus som uppenbarar sig som en Herrens budbärare innan han tar mänsklig gestalt.] Nu red han [Bileam] på sin åsna och hans två tjänare var med honom.
Och åsnan såg Herrens (Jahves) ängel stå på vägen med sitt svärd draget i sin hand, och åsnan vek av från vägen och gick ut på fältet, och Bileam slog åsnan för att vända henne till vägen. [Satiren och komiken i det som nu sker r inte att missa, en "dum åsna" ser ängeln medan den professionella siaren totalt missar detta.]
Och Herrens (Jahves) ängel sade till Bileam: " med männen, men bara de ord som jag talar till dig ska du tala." Så Bileam gick (följde) med Balaks furstar.
Och Balak sade till Bileam: "Sände jag inte efter dig och kallade enträget på dig? Varför kom du inte till mig? Har jag inte möjlighet att befordra dig och ge dig ära?"
Och Bileam gick med Balak och de kom till Kirjat-Chutsot [byarnas stad, troligtvis Kiriathaim på östra sidan om Jordan, se 1 Mos 14:5; 4 Mos 32:37; 5 Mos 2:9–10; 1 Krön 6:76; Jer 48:1, 23; Hes 25:9].
Och Bileam sade till Balak: "Positionera dig (stå, stanna) vid brännoffret och jag ska , måhända ska Herren (Jahve) komma och möta mig. Och vadhelst han visar mig ska jag tala om för dig." Och han gick till en kal höjd. [Det var den allmänna uppfattningen bland folken att en höjd var närmast gudarna. Det var på sådana höjder altaren och tempel byggdes.]
Och han [Bileam] tog upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sade:
"Från Aram [nuvarande centrala och södra Syrien; betyder "upphöjd"]
    hämtade Balak mig,
    Moavs kung
från bergen i öster:
'Kom, förbanna (hebr. arar) Jakob
och kom förbanna (hebr. zaam) Israel.'
Och Balak sade till honom: "Kom, jag ber dig, till en annan plats från vilken man kan se dem. Du ska se flertalet av dem men inte se alla, och förbanna dem därifrån."
Och Balak sade till Bileam: "Kom nu jag ska ta dig till en annan plats, måhända behagar det Guds (Elohims) ögon att du förbannar dem åt mig därifrån."
Och när Bileam såg att det var gott i Herrens (Jahves) ögon att välsigna Israel, gick han inte som den andra ngen för att söka spådomar utan vände sitt ansikte mot öknen.
Och nu, se jag r till mitt folk, kom och jag ska förkunna för dig vad detta folk ska göra mot ditt folk vid dagarnas slut (i ändetiden)"
Och Bileam steg upp och gick sin väg och återvände till sin plats, och Balak gick också sin väg.
Och Machirs söner, Manasses son, gick till Gilead och tog det, och fördrev amoréerna som var där.
Och Jair, Manasses son, gick och tog dess byar och kallade dem Chavot Jair.
Och Novach gick och tog Kenat och dess byar och kallade det Novach, efter sitt eget namn.
Och de vandrade från Pihachirot och passerade mitt genom havet till öknen, och de gick tre dagsresor in i Etams öken och slog läger i Mara.

5 Moseboken (53)

Och vi vandrade från Chorev och gick genom hela denna stora och fruktansvärda öken som ni såg längs vägen till amoréernas bergsland som Herren vår Gud (Jahve Elohim) befallt oss, och vi kom till Kadesh Barnea. [Resan och farorna längs med vägen beskrivs i mer detalj i 4 Mos 11:1–12:16.]
Herren er Gud (Jahve Elohim) som tt framför er, han ska strida för er på samma sätt som han i allt gjorde för er i Egypten inför era ögon,
och i öknen där ni såg hur Herren er Gud (Jahve Elohim) bar er som en man bär sin son, hela vägen som ni gick till dess ni kom till denna plats.
som gick före er på vägen och sökte en plats där ni kunde slå upp era tält, i eld på natten för att visa vilken väg ni skulle och i ett moln på dagen."
För Herren din Gud (Jahve Elohim) har välsignat dig i allt arbete som dina händer utför, han känner till (är intimt förtrogen med) din vandring i denna stora öken. Dessa 40 år har Herren er Gud (Jahve Elohim) varit med er, ingenting har fattats er (ni har inte saknat något).
Och dagarna då vi kom från Kadesh Barnea till dess vi kom över bäcken Zered var 38 år, till dess hela generationen alla stridsdugliga män, hade försvunnit (dött, förtts) från lägrets mitt, som Herren (Jahve) svurit till dem.
"Låt mig genom ditt land på en bred väg, jag ska varken vika av till höger eller till vänster.
Era ögon har sett vad Herren (Jahve) gjorde i Baal Peor, med alla män som följde Baal Peor, hur Herren er Gud (Jahve Elohim) förgjorde dem från er mitt.
och säg till dem: "Återvänd till era tält."
Ni ska vandra på alla vägar som Herren (Jahve) befallt er så att ni får leva och så att det r er väl och era dagar blir förmerade i landet som ni ska besätta.
Du ska [sedan] inpränta dem i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och r på vägen [på resa], när du lägger dig [på kvällen] och när du stiger upp [på morgonen].
Du ska inte efter andra folks gudar som är runt omkring dig,
Och du ska komma ihåg alla de vägar som Herren din Gud (Jahve Elohim) har lett dig dessa 40 år i öknen, att han har ödmjukat dig (tvingade dig att böja dig ner) för att pröva dig, för att veta (ha intim förståelse för, kunskap om) vad som är i ditt hjärta, om du vill hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) eller inte.
Och du ska hålla (vakta, skydda, bevara) Herren din Guds (Jahve Elohims) budord (tydliga befallningar) till att vandra på hans vägar och vörda (respektera) honom.
som ledde dig genom den stora och skräckinjagande öknen
    
    där det fanns ormar, ettriga ormar och skorpioner, och törstig mark utan vatten,
    som gav dig vatten ur den hårda klippan [2 Mos 17:1–7],
    
Och det ska ske, om du glömmer Herren din Gud (Jahve Elohim) och vandrar efter andra gudar och tjänar dem och tillber dem, jag har varnat dig, att då ska du säkert förs.
Och Herren (Jahve) sade till mig: "Res dig, inför folket och se till att de drar vidare så att de r in och tar landet i besittning, som jag lovade (svor, gav min ed) till deras fäder att ge till dem."
Och nu Israel, vad begär Herren din Gud (Jahve Elohim) av dig?
Att du vördar Herren din Gud (Jahve Elohim)
att du vandrar på alla hans vägar
och att du älskar honom
och att du tjänar Herren din Gud (Jahve Elohim)
    med hela ditt hjärta
    och med hela din själ (din person, varelse)
Och ni ska lära era söner dem, tala om dem när ni sitter i era hus och när ni vandrar på vägen, och när ni lägger er och när ni stiger upp.
Om ni noggrant håller (vaktar, skyddar, bevarar) alla dessa budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural) som jag befaller er, för att göra dem, för att älska Herren din Gud (Jahve Elohim) för att vandra på alla hans vägar och hålla fast (klänga sig fast, vara fastklistrad) vid honom.
och förbannelsen om ni inte lyssnar
    till Herren er Guds (Jahve Elohims) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural)
    utan vänder av från vägen som jag har befallt er idag och r efter andra gudar som ni inte känner.
och tecknet eller undret sker som han har talat till er om och sagt: "Låt oss följa andra gudar som du inte känner och tjäna dem",
Du ska vandra efter Herren din Gud (Jahve Elohim) och honom ska du vörda (frukta) och hans budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural) ska du hålla (vakta, skydda, bevara) och du ska lyssna till hans röst och tjäna honom och till honom ska du hålla dig (bokstavligt klistra fast dig vid).
Och profeten eller drömmaren som drömmer ska du döda eftersom han har talat perverst mot Herren din Gud (Jahve Elohim), som fört dig ut ur Egyptens land och befriat dig från slavhuset, för att få dig att åt sidan från vägen som Herren din Gud (Jahve Elohim) befallt dig att vandra på. Så ska du ta bort ondskan från din mitt.
Om din bror, din mors son eller din son eller din dotter eller hustrun i din famn eller din vän som är som din egen själ (en själsfrände) förleder dig i hemlighet och säger: "Låt oss och tjäna andra gudar" som du inte känner, varken du eller dina fäder,
"Några människor har tt ut från din mitt och har dragit med sig invånarna i deras stad och sagt: "Låt oss och tjäna andra gudar som vi inte har känt",
då ska du omvandla det till silver och binda upp silvret i din hand och ska till platsen som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja.
Och du ska rosta och äta det på en plats som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja, och du ska vända om på morgonen och till dina tält.
och har tt och tjänat andra gudar och tillbett dem eller solen eller månen eller någon annan av himlarnas härar, som jag har befallt er att låta bli [5 Mos 4:19],
om du håller alla hans budord så att du gör dem, som jag har befallt denna dag, att älska Herren (Jahve) din Gud (Elohim) och alltid vandra på hans stigar, då ska du lägga till (addera) ytterligare tre städer vid sidan om (utöver) dessa tre städer,
för Herren (Jahve) din Gud (Elohim) är han som r med dig för att strida mot dina fiender för att frälsa (rädda) dig."
Och generalerna ska tala och säga till folket:
[Undantag från krigstjänst:]
"Vilken man finns bland er som har byggt ett nytt hus,
    och inte invigt det?
Låt honom vända om och tillbaka till sitt hus,
    annars kanske han dör i striden och en annan man inviger det.
Och vilken man finns bland er som har planterat en vinrd,
    men inte ätit dess frukt?
Låt honom vända om och tillbaka till sitt hus,
    annars kanske han dör i striden och en annan man äter dess frukt.
Och vilken man finns bland er som har trolovat sig med en kvinna,
    men inte tagit henne till hustru?
Låt honom vända om och tillbaka till sitt hus,
    annars kanske han dör i striden och en annan man tar henne." [En liknande lag finns i 5 Mos 24:5 som friställer en nygift man under ett år för hans frus skull.] [Rabbiner lär utifrån denna ordning att en man ska först ordna en bostad och ha ett arbete (plantera en vinrd) innan han gifter sig.]
Och generalerna ska vidare tala till folket och säga: "Vilken man finns hos er som är ängslig och räddhågad?
Låt honom vända om och tillbaka till sitt hus,
    annars kan hans bröders hjärtan smälta (börja bli räddhågsna) som hans hjärta."
För Herren (Jahve) din Gud (Elohim) vandrar mitt i ditt läger för att befria dig och ge dig dina fiender framför dig. Därför ska ditt läger vara heligt, så att han inte ser något opassande hos dig och vänder sig bort från dig.
och hon lämnar och r ut ur hans hus och r och blir en annan mans hustru,
att du ska ta det första av all frukt från marken,
som du ska bärga från marken som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig, och du ska lägga det i en korg och du ska till den plats som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska utvälja för att hans namn ska bo där,
Du har idag erkänt att Herren (Jahve) är din Gud (Elohim) och att du ska vandra på hans vägar och hålla hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och budord (klara tydliga befallningar) och påbud (bindande juridiska beslut) och lyssna till hans röst.
Herren (Jahve) ska etablera (grunda, stadfästa) dig som ett heligt folk till sig själv (som sin ägodel), såsom han har gett sin ed till dig [2 Mos 19:6], om du håller (vaktar, skyddar) alla Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) budord (klara tydliga befallningar – hebr. mitzvot), och vandrar på hans vägar.
Och du ska inte vika av från något (bokstavligt från alla) av de ord som jag befaller dig denna dag, varken till höger eller till vänster, och efter andra gudar och följa dem.
Herren (Jahve) ska föra bort dig och den kung som du kommer sätta över dig [Saul blev den första kungen, se 1 Sam 10:20–24] till ett folk som du inte känner, varken du eller dina fäder, och där ska du tjäna andra gudar av trä och sten.
Du ska föda söner och döttrar, men de ska inte vara dina, för de ska i fångenskap.
Jag har lett er fyrtio år i öknen, era kläder har inte blivit slitna på er och era skor har inte blivit slitna på era fötter.
för att det inte ska finnas ibland er någon man eller kvinna eller familj eller stam, vars hjärta vänder sig bort ifrån Herren (Jahve) er Gud (Elohim) för att tjäna dessa länders gudar, annars blir det en rot bland er som bär galla och malört.
Och det ska ske när han hör orden av denna förbannelse, att han välsignar sig själv i sitt hjärta och säger: "Jag ska ha frid (shalom) i mitt hjärta, fastän jag vandrar i mitt hjärtas envishet, och det vattnade sveps bort med det torra."
och de gick och tjänade andra gudar och tillbad dem, gudar som de inte kände och som han inte tillåtit dem,
Vad jag befaller dig i dag är att älska Herren din Gud,
    vandra på hans vägar
    och hålla budord (klara tydliga befallningar)
    och förordningar (ordagrant "saker inristat")
    och påbud (bindande juridiska beslut).
Då ska du leva och föröka dig och Herren din Gud ska välsigna dig i det land som du snart ska ta i besittning.
Sedan gick Mose och talade följande ord till hela Israel.
[Mose uppmanar nu folket:]
Var starka (fasta, säkra, tappra)
    och frimodiga (ståndaktiga, alerta, modiga)!
Var inte rädda [det hebreiska ordet jare kan även användas om att "frukta Herren", dvs. att vörda och respektera honom]
    eller förskräckta (rädda, uppskrämda) för dem [era fiender],
för Herren (Jahve), din Gud (Elohim),
    r själv (han är den som r) med dig [Israel].
Han ska inte lämna dig (svika dig; låta dig sjunka)
    eller överge (lämna; släppa taget om) dig [Heb 13:5]."
Herren (Jahve) r själv (han är den som r) framför dig
    – han ska vara med dig.
Han ska inte lämna dig (svika dig, låta dig sjunka)
    eller överge (lämna, släppa taget om) dig.
Var inte rädd (frukta inte)
    eller förfärad (bestört, modfälld, nedslagen).
    [Herren upprepar senare dessa ord till Josua, se Jos 1:5, 9.]
Herren sade till Mose: "Se dagen närmar sig då du måste dö. Kalla på Josua och ställ er själva (positionera er) i mötestältet (tabernaklet), så att jag kan ge honom ett uppdrag." Mose och Josua gick och ställde sig själva i mötestältet (tabernaklet).

Josua (51)

Var bara stark (fast, säker, tapper) och mycket frimodig (ståndaktig, alert, modig)!
    [Samma fras som i vers 6 och 9, men med adverbet "bara" och förstärkningen "mycket".]
Var noga med att beakta och följa (vaka över; se till att göra efter)
    all den undervisning (hebr. Torah) som min tjänare Mose har gett (befallt) dig.
Vik inte av från den vare sig åt höger eller åt vänster [följ instruktionerna],
    så kan du agera vist [med insikt och förstånd och ha framng]
    
    vart du än r.
Har jag inte befallt dig [nu, se vers 6 och 7, men även tidigare genom Mose ord, se 5 Mos 31:6, 7, 23]: Var stark (fast, säker, tapper) och frimodig (ståndaktig, alert, modig)!
Var inte förskräckt (rädd, uppskrämd) och var inte förfärad (bestört, modfälld, nedslagen),
    för Herren (Jahve) din Gud (Elohim) är med dig vart du än r [överallt i det du gör]. [Mod är förmågan att övervinna sin fruktan och göra något man egentligen är rädd för. Fruktan förlamar medan frimodighet för med sig initiativförmåga och handlingskraft. I 4 Mos 27:16–23 utsåg Gud Josua till Moses efterträdare. Josua var en andefylld man som redan tidigare uppvisat mod (4 Mos 14:6–9), men Gud instruerade ändå Mose att styrka Josua i sitt uppdrag, se 5 Mos 1:38; 3:28. Även strax innan Mose avslutade sina jordiska dagar ingöt han mod i hela Israels folk och speciellt i Josua, se 5 Mos 31:6, 7, 23. Nu uppmanar Herren återigen Josua att vara stark och frimodig genom att stå fast och följa Guds undervisning. Styrkt av Herren befaller Josua Israels folk att göra sig redo för intåget i löfteslandet, se vers 16–18. Gud styrker och ingjuter mod hos dem som han kallar! Denna viktiga livserfarenhet förmedlar Josua även senare i sina uppmaningar till folket, se Jos 10:25; 23:6.]
Och de svarade Josua och sade: "Allt som du har befallt oss ska vi göra och varthelst du sänder oss, dit ska vi .
Josua, Nuns son, skickade i hemlighet i väg två spejare från Shittim [en stad öster om Jordanfloden strax norr om Döda havet där israeliterna hade slagit läger under en längre tid] och sade: " in i landet [väster om Jordan] och undersök det, och då särskilt [staden] Jeriko"
    De begav sig i väg och stannade till vid en prostituerads hus [byggt ovanpå muren, troligen nära Jerikos port]. Kvinnan hette Rahab (Rachav) och de sov över där. [Detta var en strategiskt bra plats att gömma sig på. De större städerna i Kanaan var små kungadömen där varje stad styrdes av en lokal kung. Trots spejarnas försiktighet måste vakterna vid stadsporten ha sett dem.]
När det blev mörkt och porten skulle stängas gick de sin väg. Jag vet inte vart de tog vägen, men skynda er att jaga dem så hinner ni få tag på dem!"
Och hon sade till dem: " upp i [judeiska] bergen, så att inte förföljarna kommer ikapp er, och göm er där i tre dagar till dess att förföljarna har återvänt [till Jeriko], sedan kan ni fortsätta er väg [tillbaka till lägret på andra sidan Jordan]."
Och hon sade: "I enlighet med era ord ska det bli." Och hon sände iväg dem och de lämnade, och hon band det röda repet i fönstret. [I vers 15 användes hebreiska ordet chevel för rep. Här i vers 21 och 18 används ett annat ord för rep (hebr. tikvah) ordet betyder också hopp. Det finns likheter hur israeliterna strök lammets blod på dörrposterna i Egypten och hur Rahab (Rachav) firar ner ett rött rep av hopp från sitt fönster. Parallellen till Jesu död och uppståndelse finns också här. I vers 15 firades spejarna ner i ett rep, ordet betyder också smärta och lidande. Tre dagar senare har samma rep blivit ett blodrött rep av hopp som räddar från underng!]
Och de gick och kom till bergen och uppehöll sig där i tre dagar, till dess förföljarna hade återvänt, och förföljarna letade efter dem på alla vägar men fann dem inte.
och de befallde folket: "När ni ser Herrens, er Guds, förbundsark, bli buren av de levitiska prästerna, då ska ni bryta upp och marschera efter den,
men var noga med att låta det vara ett avstånd på omkring tvåtusen alnar [900 meter] mellan den och er. Närmare bör ni inte komma den, för att ni ska veta vilken väg ni ska , eftersom ni inte har tt den vägen förut." [Arken symboliserar Guds närvaro, person och hans löften. I den guldbelagda trälådan 1,2 m lång och 0,6 m bred och hög låg stentavlorna med budorden, se 2 Mos 25:10–22. Arken var alltid i mitten av lägret både när man stod still och när man vandrade. De leviter som var ättlingar till Kehat, kehatiterna, skötte i normala fall sysslorna vid arken och bar den, men nu skulle i stället prästerna, dvs. ättlingarna till Aron, bära arken före folket. Dessa instruktioner är specifika för just detta tillfälle då man ska passera Jordanfloden, en anledning kan vara att arken skulle vara synlig för alla och lätt att följa då man korsar över floden. Texten säger inte om arken fortfarande är täckt av förhänget som under transporten tidigare i öknen, se 2 Mos 40:19.]
Därefter sade Josua till prästerna: "Tag förbundsarken och framför folket." Då tog de förbundsarken och gick framför folket.
Och det hände att prästerna som bar Herrens (Jahves) förbundsark kom upp från Jordans mitt. Och så snart fotsulorna på prästernas fötter hade kommit upp på torr mark, återvände Jordans vatten till sin plats och svämmade över alla sina bräddar som tidigare.
För Israels söner vandrade fyrtio år i öknen, även stridsmännen som kom ut ur Egypten förgicks, eftersom de inte lyssnade till Herrens (Jahves) ord, varför Herren (Jahve) svurit att han inte skulle låta dem se landet som Herren med ed lovade deras fäder att han skulle ge oss, ett land som flyter av mjölk och honung.
Och det hände när Josua var vid Jeriko att han lyfte upp sina ögon och såg, och se, där stod en man mittemot honom med sitt svärd draget i handen. [2 Mos 3:2–4:17; Dom 6:11–23] Och Josua gick till honom och sade till honom: "Är du för oss eller för våra motståndare?"
Och det blev så att när Josua hade talat till folket, gick de sju prästerna som bar de sju jubelhornen inför Herren framför, och blåste med shofarerna, och Herrens förbundsark följde dem.
Och de beväpnade männen gick före prästerna som blåste i shofarerna och eftertruppen gick efter arken, medan man [prästerna] blåste i shofarerna oavbrutet.
Och de sju prästerna som bar de sju jubelhornen framför Herrens (Jahves) ark gick vidare oavbrutet och blåste i shofarerna, och de beväpnade männen gick före dem och eftertruppen gick efter Herrens (Jahves) ark, (prästerna) blåste i shofarerna oavbrutet.
Och Josua sände fram dem och de lade sig i bakhållet och satte sig mellan Betel och Ai på västra sidan om Ai. Men Josua vistades bland folket den natten.
Folket gjorde sig själva stridsberedda, även hela truppen som befann sig norr om staden, deras bakhåll låg och väntade väster om staden. Och Josua gick den natten till mitten av dalen (bredare dal – hebr. emeq).
Det fanns inte ett enda ord som Josua underlät att läsa, av allt det som Mose befallt, inför hela Israels församling och kvinnorna och barnen och främlingen som vandrade bland dem.
gick de listigt tillväga och vandrade iväg och gjorde sig som om de var sändebud, och lade gamla säckar på sina åsnor, och vinskinn (som var) slitna, använda och lappade,
Så gick de till Josua i lägret i Gilgal och sade till honom och Israels män: "Vi har kommit från ett land långt borta, in (skär) därför ett förbund med oss."
Och våra äldste och invånarna i vårt land talade till oss och sade: 'Ta proviant i er hand för resan och och möt dem och säg till dem: Vi är era tjänare och nu vill vi sluta ett förbund (skära och in ett blodsförbund) med er.'
Detta är brödet som vi tog med oss som proviant från våra hem den dagen då vi gick för att möta er, men nu, se det är torrt och smuligt.
Och det hände när de förde dessa kungar till Josua att Josua kallade på alla Israels män och sade till stridsmännens ledare som gick med honom: "Kom nära, sätt era fötter på nackarna av dessa kungar." Och de kom nära och satte sina fötter på deras nackar.
Och nu, se Herren (Jahve) har bevarat mig vid liv, som han talade, dessa 45 år från den tiden då Herren (Jahve) talade dessa ord till Mose medan Israel vandrade i öknen. Och nu, jag är idag 85 år.
Från Tappoach r gränsen västerut till bäcken Kana, och därifrån r den ut till havet. Detta är arvet för Efraims söners stam efter deras familjer,
Och Manasses gräns började från Asher, Michmetat som är framför Shechem och gränsen gick till höger till Ein-Tappoach.
Utse åt er tre män för varje stam och jag ska sända dem och de ska stå upp och vandra genom landet och beskriva det som är ert arv och de ska komma till mig.
Och männen steg upp och gick, och Josua befallde dem som gick för att beskriva landet och sade: " och vandra genom landet och beskriv det och kom tillbaka till mig och jag ska kasta lott för er här inför Herrens (Jahves) ansikte i Shilo."
Och männen gick och passerade genom landet och beskrev det med städerna i sju delar i en bok och de kom tillbaka till Josua, till lägret i Shilo.
Nu har Herren er Gud (Jahve Elohim) gett vila till era bröder, som han talade till dem. Vänd nu därför tillbaka och till era tält i landet där ni har er besittning, som Herrens (Jahves) tjänare Mose gav till er på andra sidan Jordan.
Var bara mycket noggranna med att hålla (vakta, skydda, bevara) för att göra budorden (tydliga befallningar) och undervisningen (Torah) som Herrens (Jahves) tjänare Mose har befallt er, att älska Herren er Gud (Jahve Elohim) och vandra på alla hans vägar och hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) och hålla (klänga, klistra sig) fast vid honom och tjäna honom med hela ert hjärta och med hela er själ (person). [5 Mos 6:5]
Så välsignade Josua dem och sände iväg dem och de gick till sina tält.
Och Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam återvände och lämnade Israels söner ut från Shilo, som är i Kanaans land för att till Gileads land, till landet för deras besittningar som de intagit enligt Herrens (Jahves) befallning genom Mose hand.
Se, jag vandrar (tar nu nästa steg) på den väg allt [vi alla här] i världen måste [1 Kung 2:2], betänk därför i hela ert hjärta och med hela er själ att inte en enda sak av allt det goda som Herren er Gud (Jahve Elohim) talade över er har uteblivit, allt har kommit till er, inget av det saknas.
när ni ber överträdelser mot Herren er Guds (Jahve Elohims) förbund som han har befallt er och r och tjänar andra gudar och tillber dem. Då ska Herrens (Jahves) vrede upptändas mot er och ni ska förs med hast från det goda land som han har gett till er."
Och jag tog er far Abraham från andra sidan floden (Eufrat) och ledde honom genom alla Kanaans länder och förökade hans säd och gav honom Isak.
Vi vet att Herren är vår Gud, han är den som har fört oss och våra fäder ut ur Egyptens land, ur slavhuset [2 Mos 20:2]. Vi kommer ihåg hur han har gjort stora under inför våra ögon. Han beskyddade oss på vår vandring och från folken vi passerade.

Domarboken (111)

[I sju sektioner beskrivs nu hur israeliterna misslyckades att inta landet. Den första beskriver två stammar (Juda och Simon) som har viss framng, följt av fem stammar (Benjamin, Josef, Sebulon, Asher och Naaftali) som misslyckas, för att avslutas med Dans katastrofala nederlag, se vers 34. Sjutalet finns med i den medvetna strukturen. De fem stammar som inte får en egen uppräkning är Ruben, Levi, Gad och Isaskar. Simon, som finns inom Juda område, omnämns kortfattat i inledningen tillsammans med Juda, men redan i nästa vers är inte fokus på dem utan Juda, se vers 4.]

Juda

Juda [folket i Juda stam] sade till sin bror Simon (Shimon) [folket i Simons stam]: "Kom upp med mig till min lott så att vi kan strida mot kananéerna, och jag ska på samma sätt upp med dig till din lott." Och Simon gick med honom. [Simons område ligger vid staden Beer-Sheva och Juda stams område runtomkring, mestadels österut upp mot bergen, se Jos 19.9. Det är därför naturligt att dessa två stammar hjälper varandra. Simon är känd för sin iver för rättvisa och hämndlystnad när de räddar och hämnas sin syster Dina som blivit våldtagen, se 1 Mos 34:1, 26. Nu följer sju episoder, från norr till söder i Juda stams område, där man har viss framng att inta landet.]
Och Juda gick mot kananéerna som bodde i Hebron, det nuvarande Hebron hette tidigare Kirjat-Arba [1 Mos 13:18; 23:2; Jos 14:15]], och de slog Sheshaj och Achiman och Talmaj [som var ättlingar av jätten Anakim, 4 Mos 13:29–33; Jos 15:13–14; 5 Mos 2:10–11, 20–21].
Och därifrån gick han mot invånarna i Devir [i södra Juda bergsbygd]. Det nuvarande Devir hette tidigare Kirjat-Sefer [ordagrant: "Skriftens stad", kanske fanns det ett bibliotek eller register där eller kanske en skola för notarier/skrivare, se även Jos 15:15].
Och keniterna, Moses svärfars söner [2 Mos 2:16], gick upp från Palmstaden [i vanliga fall Jeriko (5 Mos 34:3), men kan syfta på någon annan stad här] med Judas söner till Juda öken som är söder [ordagrant: "Negev"] om Arad, och de gick och bodde med folket.
Och Juda gick med Simon, sin bror, och de slog kananéerna som bodde i Tsfat [12 km öster om Ber-Sheva i Negevöknen] och förgjorde dem [Jos 2:10; 6:17–19]. Och de kallade staden Chorma [som låter som ordet för "total förstörelse" på hebreiska, se 4 Mos 21:3].
Och mannen gick till hettiternas land och byggde en stad och gav den namnet Loz, som den heter än idag.
När nu Josua hade sänt iväg folket, gick Israels söner var och en till sin arvedel för att besätta landet.
Och de övergav Herren (Jahve) deras fäders Gud (Elohim) som fört dem ut från Egyptens land och följde andra gudar, folkets gudar som var runt omkring dem, och tillbad dem och de provocerade (förtörnade) Herren (Jahve).
[Detta stycke hör ihop med vers 10–13. Kommande generationer r djupare i syndens destruktiva nedåtende spiral, se även Rom 1:21–32.] Ändå lyssnade de inte på sina domare, utan gick istället iväg efter andra gudar och tillbad dem. De var snabba att vika av från den väg som deras fäder vandrat. De [deras fäder] lyssnade till Herrens (Jahves) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvah), men de gjorde det inte.
Men det hände när en domare dog, att de [den nästa generationen] vände tillbaka och handlade mer fördärvligt (korrupt) än sina fäder. De följde andra gudar och tjänade dem och tillbad dem. De gav inte upp sitt sätt eller sina omedgörliga (hårda, envisa, styvnackade) vägar.
för att jag genom dem ska pröva Israel, om de ska hålla (vakta, skydda, bevara) Herrens (Jahves) vägar och vandra på dem som deras fäder höll (vaktade, skyddade, bevarade) dem, eller inte."
Han [Eglon] samlade till sig Ammons och Amaleks söner och han gick och slog Israel och de besatte Palmstaden [Jeriko, se 5 Mos 34:3].
Och hon sände efter och kallade på Barak, Avinoams son från Kedesh-Naftali, och sade till honom [detta är det första av tre tal till Barak som Debora ger]: "Har inte Herren Israels Gud (Jahve Elohim) befallt och sagt: ' och dra ut mot berget Tavor och ta med dig 10 000 män från Naftali söner och från Zevulons söner?'
Och Barak sade till henne: "Om du r upp med mig då ska jag , men om du inte r med mig r inte jag heller."
Och hon sade [hennes andra tal]: "Jag ska verkligen med dig, trots detta ska resan som du ska företa dig inte bli till din ära, för Herren (Jahve) ska ge Sisera i en kvinnas hand."

Truppen samlas – r upp

Och Debora steg upp och gick med Barak till Kedesh.
Och se, medan Barak jagade Sisera kom Jael ut och mötte honom, och sade till honom: "Kom och jag ska visa dig mannen som du söker." Och han kom till henne, och se, Sisera låg död och tältpinnen satt (kvar) i hans tinning.
Och Israels söners hand segrade mer och mer mot Javin, Kanaans kung, till dess de ödelagt Javin, Kanaans kung.
I Shamgars dagar, Anats son,
    i Jaels dagar tystnar stigarna [karavanerna är borta]
    och de som vandrar, r slingriga omvägar.
Ni som rider på vita åsnor,
    ni som sitter i dyrbara kläder
    och ni som vandrar på vägarna, berätta om det.
Herren (Jahve) vände sig till Gideon och sade: ", och använd den styrka (hebr. koash) du har och du ska rädda Israel ur midjaniternas händer. Är det inte jag som sänder dig?"
Och Herrens (Jahves) ängel sträckte fram spetsen på sin stav som han hade i sin hand och vidrörde köttet och de osyrade brödkakorna, och det slog ut eld från klippan och förtärde köttet och det osyrade brödet. Och Herrens (Jahves) ängel försvann från hans ögon.
Och Herren (Jahve) sade till Gideon: "Folket är fortfarande för många, för ner dem till vattnet och jag ska pröva dem åt dig där. Och det ska vara så att om dem som jag säger: ’De ska med dig’, de ska med dig och dem om vilka jag säger att: ’De ska inte med dig’, de ska inte med dig."
Och Herren (Jahve) sade till Gideon: "Med de 300 männen som lapade ska jag frälsa (rädda) er och ge midjaniterna i din hand, och låt hela folket var och en till sin plats."
Och Efraims män sade till honom: "Varför har du behandlat oss på detta sätt? Varför kallade du inte på oss när du gick för att strida med Midjan?" Och de grälade allvarligt med honom.
Och Jerubaal [annat namn för Gideon; Dom 6:32], Joashs son gick och bodde i sitt eget hus.
Och Avimelech, Jerubaals son, gick till Shechem till sin mors bröder och talade med dem och med hela släkten i sin morfars hus. Han sade:
Och de gav honom 70 bitar silver från Baal-brits hus, varmed Avimelech anställde värdelösa (hebr. reiq) och lätta (hebr. pachaz) män [två uttryck för diverse löst folk] som följde honom.
Och alla Shechems män samlade ihop sig och alla Beit-Millos, och gick och gjorde Avimelech till kung vid terebinten vid pelaren som finns i Shechem.
Och när de berättade det för Jotam gick han och ställde sig på toppen av berget Gerizim och lyfte upp sin röst och ropade och sade till dem: "Lyssna till mig ni Shechems män, så att Gud (Elohim) kan lyssna till er.
Träden gick ut vid ett tillfälle för att smörja en kung över dem, och de sade till olivträdet: Regera du över oss.
Men olivträdet sade till dem: Skulle jag lämna (överge) min fetma som ärar Gud (Elohim) och människor och och svaja över träden?
Och träden sade till fikonträdet: Kom du och regera över oss.
Men fikonträdet sade till dem: Skulle jag lämna (överge) min sötma och min goda frukt och och svaja över träden?
Och träden sade till vinrankan: Kom du och regera över oss.
Men vinrankan sade till dem: Skulle jag lämna (överge) mitt vin som gläder Gud (Elohim) och människor och och svaja över träden?
Sedan sade alla träd till törnbusken: Kom du och regera över oss. Här finns det blandade bud om vilken växt detta är, jag har sett både björnbär, brakved och andra förslag, men valde törnbusken. Kolla gärna med Ronit om hon har någon säkrare idé om vilken art detta bör vara.
Och Jotam sprang iväg och flydde och gick till Beer och bodde där av fruktan för Avimelech, hans bror.
Och på samma sätt högg hela folket ner var och en sin gren och följde Avimelech och lade dem mot citadellet och tände eld på dem så att även alla män från Shechems torn dog, omkring 1 000 män och kvinnor.
Och Avimelech gick till Tevets och slog läger mittemot Tevets och tog det.
Och när Israels män såg att Avimelech var död, lämnade var man till sin plats.
och ropa till gudarna som ni har valt, låt dem rädda er i er tid av nöd."
Och det blev så att när Ammons söner stred mot Israel gick Gileads äldste och hämtade Jiftach från Tobs land.
Och de sade till Jiftach: "Kom och bli vår härförare (hebr. qatsin) så att vi kan strida mot Ammons söner."
Och Gileads äldste sade till Jiftach: "Därför har vi kommit till dig nu för att du ska med oss och strida mot Ammons söner och du ska vara vårt huvud (vår ledare – hebr. rosh) över alla Gileads invånare." [Samma ord (hebr. rosh) används i Jos 10:18. Det är en väsentlig skillnad på att vara qatsin och rosh. En ledare, qatsin, är en ledare/chef med begränsat ansvar och det kan även gälla en avgränsad tid. Till exempel en kapten i armén som har fått sitt uppdrag för en specifik del av hären och kanske bara för en specifik strid/uppgift. En ledare, rosh, är en ledare/chef av permanent sort som en stamhövding eller kung, som har det fulla ansvaret på alla områden för alla människor i hans grupp så länge han lever.]
Och Jiftach gick med Gileads äldste och folket gjorde honom till huvud (rosh) och härförare (qatsin) över dem. Och Jiftach talade alla sina ord inför Herrens (Jahves) ansikte i Mitspa.
Men när de kom ut från Egypten vandrade Israel genom öknen till Vasshavet och kom till Kadesh,
Och de vandrade genom öknen och gick runt (tog en omväg runt) Edoms land och Moavs land och kom till östra sidan om Moav och de slog läger på den andra sidan om Arnon. Men de kom inte innanför Moavs gränser för Arnon var Moavs gräns.
Och hon sade till sin far: "Låt detta bli gjort med mig. Lämna mig ensam två månader så att jag kan lämna och ner på bergen och begråta min oskuld, jag och mina vänner."
Och han sade: "." Och han sände iväg henne två månader och hon lämnade, hon och hennes vänner och begrät hennes oskuld på bergen.
att Israels döttrar gick ut årligen för att sörja giladiten Jiftachs dotter fyra dagar om året.
Och Efraims män samlades och gick över till Tsafon och de sade till Jiftach: "Varför gick du över och stred mot Ammons söner utan att kalla på oss att med dig? Ditt hus ska vi bränna över dig i eld."
Manoach steg då upp och gick efter sin hustru och kom till mannen och frågade honom: "Är du mannen som talade till kvinnan (min hustru)?"
    Han svarade: "Jag." [Det är jag.]
Men hans far och hans mor sade till honom: "Finns det ingen kvinna bland dina bröders döttrar eller bland hela mitt folk [det judiska folket], så att du måste och ta en hustru från de oomskurna filistéerna?"
    Men Simson sade till sin far: "Hon – ta henne till mig, för hon är den rätta för mina ögon." [Den hebreiska ordföljden har "hon" först, vilket betonar Simsons beslut, som bara är baserat på känslor, att det inte finns några alternativ – det är hon han ska ha. Intressant är också föräldrarnas argumentation och vilka skäl de anger. De verkar mest se det som ett kulturellt problem. De nämner inget om förbudet i 5 Mos 7:1–5 eller nasirlöftet och tilltalet att han ska rädda Israel från just filistéerna (Dom 13:2).]
Och han skrapade ut den i sin hand och gick, och åt medan han gick, och han kom till sin far och till sin mor och gav till dem och de åt. Men han berättade inte för dem att han skrapat honungen ur lejonets kropp. [Ännu en ng följer Simson sina begär. Det anas hur han nonchalant tar det han vill och sedan r och äter. Han ger också till sina föräldrar, vilket gör att de också blir rituellt orenade. Hans föräldrar hade helgat honom, nu vanhelgar han dem utan att de ens vet om det.]
Och Simson gick och fångade 300 rävar och tog facklor och band ihop svans med svans och satte en fackla i mitten mellan två svansar.
Och Simson gick ner [ända] till Gaza. Där såg han en prostituerad kvinna och gick in till henne (hade sexuellt umgänge med henne). [Gaza var den sydligaste av de fem större filisteiska städerna, se Jos 13:3. Simson är långt nere i det filisteiska området, se Dom 6:4. Det var en stor stad på 55 hektar, idag är den antika staden omgiven av moderna byggnader. Det hebreiska namnet är Aza som kommer från ordet az – stark!]
Och mannen gick från staden, från Betlehem i Juda, till att vistas varhelst han kunde finna (en plats att vistas på), och han kom till Efraims bergsbygd till Michas hus till att forma hans väg.
Micha frågade honom: "Från var kommer du?"
    Han svarade honom: "Jag är en levit från Betlehem i Juda och jag r till att vistas varhelst jag kan finna (en plats att vistas på)."
Och Micha sade till honom: "Bo hos mig och bli till mig till en far och till en präst, och jag, jag ska ge till dig tio silver till dagarna och dyrbara kläder och ditt levebröd (din överlevnad – hebr. michja)." Och leviten gick (in till honom).
Och Dans söner sände från deras familjer fem män från deras mitt, män, soldatsöner, från Tsora [Simsons födelsestad, se Dom 13:2] och från Eshtaol [det var i området mellan dessa städer i Låglandet som Herrens Ande började röra vid Simson, se Dom 13:25] till att genomsöka (bespeja, spionera på) landet och till att utforska det, och de sade till dem: " och utforska landet."
    Och de kom till Efraims bergsbygd och till Michas hus och övernattade där.
Och de sade till honom: "Fråga, vi ber dig, genom Gud (Elohim) och låt oss veta att vår väg har framng som vi r på."
Och prästen sade till dem: " med frid (shalom), framför Herren (Jahve) är er väg som ni r i (på).
Och de fem männen gick vidare och kom till Laish [i norr]. [Hebr. lajish betyder "fullvuxet lejon". Staden kallas även Leshem, se Jos 19:47. Den ligger vid foten av berget Hermon i Israels nordligaste del och döps senare om till Dan, se vers 29. I Mose välsignelse över Dan är formuleringen att Dan ska vara en lejonunge som skuttar fram i Bashan (som är ett annat namn på samma område), se 5 Mos 33:22.] De [de fem spejarna] såg folket som var där inne, [de] bodde tryggt efter sidoniernas påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat), hade ro och trygghet och ingen talade skam i landet [med] ärvt styre (hebr. etser, finns bara här) och de var avlägsna (på långt avstånd) från sidonierna, och ingen talade till dem med en människa.
De svarade [på en ng]: "Stig upp och låt oss dra upp över dem, eftersom vi har sett landet, och se det är mycket gott. Och de är stilla, vi tvekar (atsal, används bara här) inte till att , till att komma till att ärva landet.
Och de svarade, de fem männen som tt för att genomsöka (bespeja, spionera på) området vid Laish område, och sade till sina bröder: "Vet ni att i detta hus finns en efod [prästerlig klädnad, se 2 Mos 28:4–6] och en terafim (husgud) [Dom 17:5] och en skuren avbild och en gjuten avbild [Dom 17:3]? Och nu, vet (betänk) vad ni ska göra."
Och de fem männen som tt för att genomsöka (bespeja, spionera på) landet gick upp och kom dit och tog den skurna avbilden och efoden [prästens klädnad] och terafimen (husguden) och den gjutna avbilden. Och prästen stod i portens öppning med de 600 männen omgjordade med sina stridsvapen.
Och de sade till honom: "Tyst! Säg inte ett ord (lägg din hand över din mun). Följ med oss och bli vår far [rådgivare, se Dom 17:10; 1 Mos 45:8] och präst. Är det bättre för dig att vara präst till en mans hus eller att vara präst till en stam och till en familj i Israel?"
Och de vände och gick och placerade de små [barnen] och boskapen och rikedomen (kevoda, används bara här) framför dem [som skydd om de skulle attackerase, se 1 Mos 33:2–3].
Och han sade: "Ni har tagit bort min gud som jag har gjort och prästen och har tt iväg, vad mer finns till mig? Och hur kan ni då säga till mig: ’Vad [fattas] till dig?’"
Och Dans söner gick till deras väg. Och Micha såg eftersom de var för starka för honom, och han vände och gick tillbaka till sitt hus.
Och hans konkubin bedrev otukt [förargades] mot honom. Hon lämnade honom och gick till sin fars hus, [söderut] till Betlehem i Juda. Där var hon under fyra månaders tid. [Den hebreiska formuleringen är ovanlig med "mot honom", den grekiska översättningen Septuaginta översätter att "hon blev arg på honom". I den arameiska tolkningsskriften targum, från andra tempelperioden, nämns att hon "ratade honom". Eftersom Moseböckerna inte nämner en kvinna som skiljer sig från sin man, kan den ovanliga formuleringen här vara ett sätt att beskriva hur hon lämnar honom, vilket då skulle falla under kategorin otrohet (trots att hon inte varit otrogen med någon annan man). Vad som är helt klart är att något gör att det blir en äktenskapskris och hon lämnar honom och r tillbaka till sin familj. Efter fyra månader tar mannan initiativ för att försöka få henne tillbaka och han välkomnas både av kvinnan och hennes far.]
Och hennes man steg upp och gick efter henne i hopp om att vinna tillbaka hennes hjärta. Hans tog med sig sin yngling (en ung tjänare – hebr. naar) och ett par åsnor. Och hon förde in honom till sin fars hus och den unga kvinnans (hebr. naarah) [här används femininformen av naar] far såg honom och gladdes åt att möta honom.
Och det skedde den fjärde dagen att de steg upp tidigt på morgonen och han reste sig till att , men den unga kvinnans far sade till sin svärson: "Styrk ditt hjärta [med] en bit bröd och därefter [kan] du ."
Men mannen steg upp [senare den fjärde dagen] för att men hans svärfar pressade honom och han stannade och övernattade där.
Och han steg upp på morgonen den femte dagen och han reste sig för att , men den unga kvinnans far sade: "Styrk, jag ber dig, ditt hjärta och dröj dig kvar tills dagen avtar (det blir eftermiddag)." Och de åt båda två.
Och mannen steg upp till att , han och hans konkubin och hans yngling, och hans svärfar, den unga kvinnans far sade till honom: "Se, jag ber dig, dagen drar sig mot kväll, stanna, jag ber dig, se, slå läger idag stanna här och låt ditt hjärta må väl och stig upp i morgon till din väg och till ditt tält.
Men mannen var inte villig till att övernatta [ännu en natt utan gjorde iordning sig på eftermiddagen den 6:e dagen], så han steg upp och gick och upp i höjd med Jevus (Jebus), det är [det tidigare namnet på staden] Jerusalem. Han hade ett par sadlade åsnor med sig, och hans konkubin var med honom. [Även hans manliga tjänare var med i följet tillbaka, se vers 3 och 11.]
De var vid Jevus och det var sent på dagen [ordagrant: "dagen hade tt ner mycket", kan syfta på att solen var nästan nere].
    Ynglingen sade till sin herre: "Kom – jag ber dig, låt oss stanna till i jevusiternas stad och övernatta där!"
Och han sade till sin yngling: "Låt oss närma oss en av platserna och låt oss övernatta i Giva eller i Rama." [Dessa två städer ligger några kilometer från varandra, knapt en mil norr om Jerusalem.]
Så de passerade [Jerusalem] och gick vidare. Solen gick ner när de var vid Giva, som tillhör Benjamin.
Och han lyfte upp sina ögon och såg den vägfarande mannen på stadens öppna plats (torget) och den gamla mannen sade: "Vart r du och varifrån kommer du?"
Och han sade till honom: "Vi passerar från Betlehem i Juda till den andra sidan av Efraims berg, därifrån kommer jag och jag gick till Betlehem i Juda och nu r jag till Herrens (Jahves) hus men ingen man tar (bjuder) in mig i sitt hus.
Och hennes herre steg upp på morgonen och öppnade husets dörr och gick för att till sin väg, och se, kvinnan, hans konkubin, hade fallit ihop vid husets dörr med sina händer på tröskeln.
Och han sade till henne: "Stig upp och låt oss ", men [fick] inget svar. Och han tog upp henne på åsnan och mannen reste sig och han gick till sin plats.
Och hela folket steg upp som en man och sade: "Ingen man vill till hans tält och ingen man vill vika av till hans hus.
Och församlingen sände dit 12 000 män från soldaternas män och befallde dem och sade: " och slå dem, Javesh-Gileads invånare, med svärdsegg och kvinnorna och de små.
Och de befallde Benjamins söner och sade: " och lägg er i bakhåll i vinrdarna
och se (bevaka), se om Shilos döttrar r ut till att dansa i danserna och (om/när) de r ut från vinrdarna och grip (fånga) åt er var man sin hustru från Shilos döttrar och till Benjamins land.
Och Benjamins söner gjorde så och tog sig hustrur efter deras antal av dem som dansade som de tog med sig. Och de gick och återvände till sin arvedel och byggde städer och bodde i dem.
Och Israels söner återvände därifrån vid den tiden, varje man till sin stam och till sin familj. Och de gick därifrån varje man till sin arvedel.
-

Rut (18)

På den tiden när domarna [judiska folkets andliga och militära ledare, se Dom 2:16] regerade blev det svält i landet. [Domartiden är en omkring 300 år lång period i judarnas historia, efter ökenvandringen och innan monarkin. Det är en mörk tid i Israels historia. Det råder anarki, med inbördes strider mellan de tolv stammarna men också med grannländerna.] Då gav sig en man i väg från Betlehem i Juda med sin hustru och sina båda söner för att bo en tid i Moavs land.
Hon begav hon sig i väg, tillsammans med sina två svärdöttrar, från den plats hon bott på, och de vandrade på vägen tillbaka till Juda land. [En sträcka på 8 mil, tar 1-2 veckor att till fots.] [Hebreiska verbformerna "stod upp" och "begav sig" i vers 6–7 är i feminin singular, vilket visar att det var Noomi som tog initiativet och var den drivande – svärdöttrarna följde bara med. Med tiden, under Noomis ledarskap, blir de mer involverade och "de" (feminin plural) vandrar tillsammans mot detta mål. Hittills har det inte varit några dialoger i beskrivningen. Nu följer tre sektioner där Ruts roll blir mer och mer framträdande.]
[Efter en tid, troligtvis när de närmar sig gränsen till Israel i Jordandalen, inleder Noomi en dialog.] Noomi sade till sina svärdöttrar: "Vänd om, hem till era mödrars hem. [Ni har följt med mig tillräckligt långt nu.] Må Herren (Jahve) visa er nåd (kärleksfull omsorg, trofast kärlek) på samma sätt som ni har gjort mot mina döda [plural, min make och mina två söner] och mig. [Här är första ngen bokens nyckelord, hebr. chesed, används. Subjektet är Herren, det är han som är nåden och den trofasta omsorgsfulla kärlekens ursprung. Se även Rut 2:20; 3:10.]
Men Noomi svarade: "Vänd tillbaka, mina döttrar. Varför skulle ni följa med mig? [Var realistiska.] Jag kan inte längre få några söner som skulle kunna bli era män.
Vänd tillbaka, mina döttrar, och hem. Jag är för gammal för att gifta om mig. Även om jag intalade mig själv att det fanns hopp [om att få fler barn] och skulle bli gift ikväll och dessutom födde söner,
Men Rut svarade:
"Försök inte övertala mig att överge dig,
att vända tillbaka, bort från dig!
För dit du r, vill jag ,
och där du bor, där vill jag bo.
Ditt folk ska bli mitt folk,
och din Gud (Elohim) min Gud (Elohim).
När Noomi förstod att Rut var helt övertygad i sitt beslut att följa med henne, slutade hon att försöka övertala henne.
Så de två kvinnorna gick tillsammans hela vägen till Betlehem.
    När de kom fram blev folket i hela staden överraskade. Kvinnorna sade: "Kan det vara Noomi?" [I bokens epilog återkommer kvinnorna från Betlehem igen, se Rut 4:14–15.]
När jag lämnade hade jag allt jag kunde tänka mig [ordagrant "jag var fylld", hon hade man och två söner], men nu har Herren (Jahve) låtit mig återvända tomhänt (utblottad). Varför kallar ni mig Noomi, när Herren (Jahve) vittnat mot mig och den Väldige (Shaddai) har sänt mig sådan ondska (olycka)?" [Från Noomis perspektiv känner hon sig övergiven, vid hennes sida står dock Rut, som i slutändan kommer vara den som vänder på Noomis öde.]
En dag sade moabitiskan Rut till Noomi: "Låt mig ut på skördefältet. Kanske är någon vänlig nog (ger mig nåd) och låter mig få plocka ax efter sig." [Enligt Mose lag skulle jordägare låta fattiga, änkor och faderlösa ta del av det överblivna under skörden, se 3 Mos 19:9; 23:22; 5 Mos 24:19–22.]
    Hon svarade: " du, min dotter."
Då gick Rut i väg och kom till en åker och plockade där ax efter skördemännen. Det råkade falla sig så att åkermarken tillhörde Boas, som var av Elimeleks släkt. [Från Ruts begränsade perspektiv valde hon ett slumpmässigt fält, men läsaren kan ana Guds ledning här.]
Då sade Boas till Rut: "Min kära dotter! [En varm och välkomnande fras till främlingen Rut.] inte bort och plocka ax på någon annan åker, stanna kvar på den här åkern och håll dig här till de kvinnliga arbetarna.
Se efter var de [maskulin form – skördemännen] arbetar på åkern, och följ efter dem [feminin form – de kvinnliga skördearbetarna]. [Männen skar säden, och kvinnorna gick efter och band ihop den i kärvar.] Jag har sagt till männen att låta dig vara (inte avvisa dig, inte röra vid dig). När du är törstig, så till vattenkrukorna och drick av det som mina tjänare (unga män) har hämtat."
Boas svarade henne: "Man har berättat för mig om allt du gjort för din svärmor [Noomi] sedan din make [Mahlon, se Rut 4:10] dog – hur du har lämnat dina föräldrar och ditt hemland och begett dig till ett folk som du inte kände förut.
Då sade Boas: "Välsignad är du av Herren (Jahve), min dotter! Nu har du visat ännu större nåd (trohet) än förut genom att inte springa efter unga män, vare sig fattiga eller rika. [För tredje ngen förekommer det hebreiska nyckelordet chesed, se Rut 1:8; 2:20. Här framkommer ännu en nyans där nåden är frimodig och vågar ta initiativ till en fördjupad kärlek.]

1 Samuelsboken (137)

Då svarade Eli och sade: " i frid (shalom). Israels Gud (Elohim) ska ge dig vad du frågat (bett) honom om."
Och hon sade: "Låt din tjänarinna finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon." Så gick kvinnan sin väg och åt, och hennes ansiktsuttryck var inte längre sorgset.
Och Elkana gick till Rama till sitt hus. Och barnet tjänstgjorde åt Herren (Jahve), hos prästen Eli.
Och Eli välsignade Elkana och hans hustru och sade: "Herren (Jahve) ger dig säd med denna kvinna för det lån som blev utlånat till Herren (Jahve)." Och de gick till sitt eget hem.
Och ynglingen Samuel växte till (bokstavligt vandrade) och blev stor och god, både med Herren (Jahve) och även med människor.
Därför förkunnar (säger, proklamerar) Herren Israels Gud (Jahve Elohim): Jag har verkligen sagt att ditt hus och dina fäders hus ska vandra inför mig för evigt (alltid), men nu förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve): Vare det fjärran ifrån mig, för dem som ärar mig ska jag ära och de som föraktar mig ska bli utan uppskattning.
Och jag ska resa upp åt mig en trogen präst, som gör det som är i mitt hjärta och i min själ, och jag ska bygga hans hus stadigt (stabilt) och han ska vandra framför min smorde alla dagar. [Detta är en profetia som också syftar på den Smorde – Messias!]
Och han sprang till [den blinde] Eli och sade: "Här är jag, du ropade på mig." Men Eli sade: "Jag ropade inte på dig. och lägg dig igen." Samuel gick tillbaka och lade sig.
Herren ropade igen på Samuel [för andra ngen]. Han steg upp och gick till Eli och sade: "Här är jag, du ropade på mig." Men Eli svarade: "Jag har inte ropat, min son. och lägg dig igen."
Herren ropade på Samuel en tredje ng. Han steg upp och gick till Eli och sade: "Här är jag, du ropade på mig." Då förstod Eli att det var Herren som ropade på pojken.
Eli sade därför till Samuel: " tillbaka och lägg dig. När Han ropar på dig så säg, tala Herre, din tjänare lyssnar." Samuel gick tillbaka och lade sig på sin plats.
Varför har ni förhärdat era hjärtan som egyptierna och farao förhärdade sina hjärtan? När han var vred bland dem, lät de inte folket , men de gick?
Och ta Herrens (Jahves) ark och ställ den på vagnen och lägg föremålen av guld, som ni ger honom som ett skuldoffer, i en låda bredvid och sänd iväg den så att den kan .
Och kvigorna gick raka vägen längs vägen till Beit-Shemesh, de gick längs huvudvägen, och råmade när de gick, och vände inte till sidan åt höger eller åt vänster, och filistéernas ledare följde efter dem till gränsen mot Beit-Shemesh.
Och han gick år från år runt till Betel och Gilgal och Mitspa och han dömde Israel på alla dessa platser.
Men hans söner vandrade inte på hans vägar, utan vände sig till vinning och tog mutor och förvrängde rätten.
Och de sade till honom: "Se, du är gammal och dina söner vandrar inte på dina vägar, ge oss nu en kung som dömer oss som de andra nationerna."
Och Herren (Jahve) sade till Samuel: "Lyssna till deras röst och ge dem en kung." Och Samuel sade till Israels män: ", var och en till sin stad."
Nu hade Kish, Sauls fars åsnor kommit bort och Kish sade till Saul, sin son: "Ta nu en av dina tjänare med dig och stå upp och och leta efter åsnorna."
När de kom till Tsofs land [i närheten av Rama] sade Saul till sin tjänare som var med honom: "Kom och låt oss återvända så att inte min far slutar bry sig om åsnorna och oroar sig för oss istället."
Och han sade till honom: "Se nu, där i staden [troligtvis Rama] finns en gudsman, och han är en man som hålls i ära, allt som han säger sker verkligen, låt oss nu dit, till äventyrs kan han berätta för oss om vår resa, vart vi ska ."
Då sade Saul till sin tjänare: "Se, om vi r, vad ska vi då ta med oss till mannen? Brödet är torrt i våra väskor och det är inte en va att ge till en gudsman, vad har vi?"
Tidigare i Israel när en man gick för att fråga Gud (Elohim) då sade han: "Kom och låt oss till siaren." För den som nu kallas profet kallades tidigare en siare.
Sedan sade Saul till sin tjänare: "Väl talat, kom låt oss ." Så de gick till staden där gudsmannen var.
När du har lämnat mig idag ska du finna två män vid Rakels grav på gränsen till Benjamin vid Tseltsach, och de ska säga till dig: "Åsnorna som du gick för att leta efter är upphittade, och din far har slutat bekymra sig för åsnorna och är orolig för dig och säger: Vad ska jag göra för min son?
Och det blev så att när han vände sin rygg för att från Samuel, gav Gud (Elohim) honom ett annat hjärta, och alla dessa tecken skedde samma dag.
Och Sauls farbror sade till honom och till hans tjänare: "Vart gick ni?" Och han sade: "Till att söka efter åsnorna, och när vi såg att de inte var funna kom vi till Samuel."
Och Saul gick också till sitt hus i [sin hemstad] Giva, och med honom gick de tappra männen (stridsmän – män i sina bästa år – fulla av egen styrka och kraft), vars hjärtan Gud (Elohim) hade berört.
Sedan sade Samuel till folket: "Kom och låt oss upp till Gilgal och förnya kungariket där."
Och hela folket gick till Gilgal och där gjorde de Saul till kung inför Herrens (Jahves) ansikte i Gilgal.
Och nu, se, kungen r framför er och jag är gammal och gråhårig, och se, mina söner är med er, och jag har vandrat framför er från min ungdom till idag.
Och det hände en dag att Jonatan, Sauls son, sade till ynglingen som bar hans rustning [hans vapenbärare]: "Kom och låt oss över till filistéernas förläggning där på andra sidan." Men han berättade inte det för sin far.
och Achija, Achitovs son, Ichavods son, Pinchas son, Elis son, Herrens (Jahves) präst i Shilo [där tabernaklet stod] som bar en efod [den heliga prästvästen, se 2 Mos 28:6–14]. Och folket visste inte att Jonatan hade tt.
Och Jonatan sade till ynglingen som bar hans rustning: "Kom och låt oss över till dessa oomskurnas förläggning [1 Mos 17:9–14], kanhända ska Herren (Jahve) göra det för oss, eftersom det inte finns något hinder för Herren (Jahve) att rädda genom många eller genom få."
Och Sauls väktare i Givat-Benjamin tittade, och se skarorna smälte (var i upplösning) och de gick hit och dit. [Ordet för "var i upplösning" är ordagrant ordet för att smälta och beskriver en förändring som inte r att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
Och Saul sade till folket [armén] som var med honom: "Räkna och se vem som har lämnat oss." Och när de hade räknat kom det fram att Jonatan och hans vapenbärare var inte där.
Och det hände när Saul talade till prästen att tumultet som var i filistéernas läger fortsatte och förvärrades, och Saul sade till prästen: "Dra undan din hand."
Då gav Saul upp att förfölja filistéerna och filistéerna gick till sin egen plats.
nu och slå Amalek och förgör allt de har fullständigt och skona dem inte, utan utrota från män ända till kvinnor, från barn ända till dibarn, från oxar och ända till får, från kameler och ända till åsnor." [4 Mos 20:15–18] [Amalekiterna var ett nomadfolk som bodde i södra Juda och Negevöknen. På samma sätt som edomiterna härstammade de från Esau. De var Israels ärkefiende. Det startade redan i 2 Mos 17:8–13, när de ville hindra israeliterna att passera från Egypten västerut. Senare uppmanar Mose dem att inte glömma att förgöra amalekiterna utan verkligen komma ihåg detta, se 5 Mos 25:19. I Esters bok är den onde Haman ättling till en amalekit, se Est 3:1. Han vill utrota alla judar men misslyckas. Amalek är också den andemakt som genom historien har stått för/representerat all slags antisemitism, dvs. en önskan att utrota judarna. Den har tagit sig många uttryck genom historien och även ersättningsteologin är en variant av antisemitismen.]
Och Saul sade till keniterna [1 Mos 15:19; 4 Mos 24:21–22; Dom 4:11; 5:24]: ", lämna, ner från amalekiterna, annars fördärvar vi er med dem, för ni visade nåd (kärleksfull omsorg) till hela Israels hus, när de kom upp, ut ur Egypten." Så keniterna lämnade från amalekiterna.
och Herren (Jahve) sände dig på en resa och sade: ' och förgör fullständigt syndarna, amalekiterna, och strid mot dem till dess de är helt förtärda.'
Och Saul sade till Samuel: "Jag har lyssnat till Herrens (Jahves) röst och jag har tt den väg som Herren (Jahve) sänt mig, och har fångat Agag, amalekiternas kung, och har fullständigt förstört amalekiterna.
Och Samuel vände om för att sin väg, och han (Saul) tog ett stadigt grepp (här används ordet chazaq som betyder stark, fast säker och tapper) om vingen (hörnet) på hans mantel och den brast (rämnade, gick sönder).
Och Samuel sade: "För hit till mig Agag, amalekiternas kung."
    Och Agag kom till honom i kedjor. Och Agag sade: "Sannerligen dödens obevekliga bitterhet."
Sedan gick Samuel till Rama och Saul gick upp till sitt hus till Givat-Shaol.
[Den tredje enheten i Samuelsböckerna handlar om hur den unge David kommer till tronen. Den består av sju enheter som r från positiva händelser till negativa. De fyra första beskriver hans smörjelse, tjänst som harpospelare, segern över Goliat och hans popularitet och vänskap med Jonatan. Centralt vänder berättelsen och i ett kiastiskt mönster följer tre berättelser som beskriver hans kamp och hur Saul r hårdare och hårdare åt David.] Herren (Jahve) sade nu till Samuel: "Hur länge ska du sörja för Saul? Se jag har förkastat honom från att vara kung över Israel. Fyll ditt horn med olja och . Jag ska sända dig till betlehemiten Jishaj, för jag har utsett bland hans söner åt mig en kung."
Och Samuel sade: "Hur kan jag ? Om Saul hör det kommer han att döda mig."
    Herren (Jahve) svarade: "Ta en kviga med dig och säg: Jag har kommit för att offra till Herren (Jahve).
Och Samuel tog oljehornet och smorde honom i hans bröders mitt. Och Herrens (Jahves) Ande kom mäktigt över David från den dagen och framåt. Och Samuel steg upp och gick till Rama.
Och skaftet på hans spjut var som en vävares vävbom, och hans spjuthuvud vägde 600 shekel järn [omkring 7 kg], och hans sköldbärare gick framför honom.
Och Jishajs tre äldsta söner hade tt efter Saul i striden, och namnen på de tre sönerna som hade dragit ut i strid var: Eliav – hans förstfödde, Avinodav – den andre, och Shamma – den tredje. [1 Krön 2:13]
Och David var den yngste och de tre äldsta hade följt Saul.
Och David gick fram och tillbaka mellan Saul [där armén var] för att valla sin fars får i Betlehem. [David bodde hos sin far i Betlehem, vaktade hans fars får, gick med understöd till sina bröder i Sauls armé. I vers 54 nämns Davids tält.]
Och David steg upp tidigt på morgonen och lämnade fåren hos en vakt, och tog och gick som Jishaj hade befallt honom. Och han kom till lägret när armén precis skulle dra ut och uppgav härskri.
Och David sade till Saul: "Låt ingen människas mod få falla (hjärta vara missmodigt). Din tjänare ska och strida med denne filisté."
Och Saul sade till David: "Du har ingen möjlighet att mot denne filisté och strida med honom, för du är för ung och han är en stridsman sedan sin ungdom (en rutinerad krigare)."
Och David sade: "Herren (Jahve) har gett mig ur lejonets mun och ur björnens mun, han ska ge mig ur filistéernas hand."
    Då sade Saul till David: ", och må Herren (Jahve) vara med dig."
Och David band sitt svärd på rustningen och han försökte , han hade inte prövat det.
     David sade till Saul: "Jag kan inte med detta för jag har inte prövat (är inte van vid, inte tränad med) det." Och han tog av sig det.
Filistén fortsatte framåt, med sin sköldbärare framför sig och de kom allt närmare David.
Sedan sade filistén till David: "Kom hit så ska jag ge din kropp (kött) till himlens fåglar och markens djur."
Och det skedde när filistén reste sig och kom nära för att möta (attackera, i närkamp med) David, att David samtidigt sprang snabbt mot hären för att möta filistén.
Och David steg upp och gick, han och hans män, och slog 200 män av filistéerna, och David tog deras förhudar och gav hela antalet till kungen, för att bli kungens svärson. Och Saul gav honom sin dotter Michal som hustru. [David uppfyller kungens önskan dubbelt upp och ger en dubbel brudva. Det visar på hans hängivenhet och iver att få bli en del av den kungliga familjen. Saul har inget annat val än att låta Michal gifta sig med David.]
Sedan firade Michal ner David genom fönstret och han begav sig iväg, flydde och undkom.
Nu hade David flytt och undkommit. Han gick till Samuel i Rama [3 km öster om Giva] och berättade för honom allt vad Saul gjort mot honom. Han och Samuel gick [tillsammans, vilket beskriver att de hade gemenskap] och vistades i Najot [tältlägren vid profetskolan i Rama]. [Najot används bara i detta kapitel och är troligtvis inte en stad, utan beskriver en lägerplats i Rama. Hebr. nave används för herdetält och navah är boning och även fält. Det är troligtvis namnet på det området där Samuels profetskola höll till. Troligtvis samma plats som omnämns i 1 Sam 9:22 med en matsal med plats för 30 personer.]
Då gick även han [sträckan som tar 1,5 timme att ] till Rama och kom till den stora cisternen (brunnen) som finns i Secho. [I arkeologiska utgrävningar från alla perioder är cisterner för att samla regnvatten vanliga. I allt från hus till mer publika större reservoarer. Secho låg någonstans mellan Giva och Rama. Secho betyder "vakttornet" och antyder att det låg på en höjd. Den grekiska översättningen har "brunnen vid tröskplatsen i Sefi", där sefi är ett translittererat hebreiskt ord för ett berg utan träd – dvs. var en utsiktsplats.] Han [Saul] frågade [de som var där]: "Var är Samuel och David?"
    Och en sade: "Se, de är i Najot i Rama."
Och han gick dit till Najot [profetskolan] i Rama, och Guds (Elohims) ande kom över även honom och han gick vidare och profeterade tills han kom till Najot i Rama.
Och Jonatan sade till David: "Kom och låt oss ut på fältet." Och de gick ut båda två på fältet.
Herren (Jahve) gör så mot Jonatan och mer därtill, skulle det behaga min far att göra dig ont, om jag inte avslöjar det för dig och sänder iväg dig så att du kan i frid (shalom) och Herren (Jahve) är med dig som han varit med min far.
Och se, jag ska sända pojken: ' och leta efter pilen.' Om jag säger till pojken: 'Se, pilen är på den här sidan om dig,' ta dem och kom för då är det frid (shalom) till dig och inget (ont) ord, Herren (Jahve) lever.
Men om jag säger detta till pojken: 'Se, pilarna är längre bort,' din väg för Herren (Jahve) har sänt iväg dig.
Och Jonatan gav sina vapen till sin pojke och sade till honom: " och bär in dem i staden."
Och Jonatan sade till David: " i frid (shalom) som vi båda har avlagt ed i Herrens (Jahves) namn och sagt: Herren (Jahve) ska vara mellan mig och mellan dig och mellan min säd och mellan din säd för evigt."
Och han steg upp och gick och Jonatan gick in i staden.
Då gick David därifrån och flydde till Adullams grotta [i Låglandet (Shefela) – halvvägs mellan Gat och Betlehem], och när hans bröder och hela hans fars hus hörde det, gick de ner till honom där.
Och David gick därifrån till Mitspe i Moav och han sade till Moavs kung: "Låt min far och min mor, jag ber dig, komma hit och vara hos dig, till dess jag vet vad Gud (Elohim) ska göra för mig."
Och profeten Gad sade till David: "Dröj inte i fästningen, lämna och in i Juda land." Då lämnade David och kom till Cherets skog.
Och David frågade Herren (Jahve) och sade: "Ska jag och slå dessa filistéer?"
     Herren (Jahve) svarade David: " och slå filistéerna och rädda Qila."
Och Davids män sade till honom: "Se vi är rädda här i Juda, hur mycket mer då om vi r till Qila mot filistéernas armé?"
Och David och hans män gick till Qila och stred med filistéerna och förde bort deras boskap och slog dem med ett stort slag (en stor slakt). Så räddade David Qilas invånare.
Då steg David och hans män, som var omkring 600, upp och lämnade Qila och gick varthelst de kunde . Och det berättades för Saul att David hade flytt från Qila och han lät bli att vidare.
Och Jonatan, Sauls son, steg upp och gick till David i skogen och styrkte (hebr. chazaq) hans hand i Gud (Elohim). [Jonathan uppmanade David att vara säker och tapper i förvissningen att Gud är med honom. Samma ord (hebr. chazaq) använder Herren när han uppmuntrar Josua, se Jos 1:6, 7, 9.]
Och de två skar ett förbund inför Herrens (Jahves) ansikte. Och David vistades i skogen och Jonatan gick till sitt hus.
, jag ber er, och säkerställ så att ni vet och ser hans plats där hans tillhåll är och vem som har sett honom där, för det har sagts mig att han agerar mycket subtilt.
Se därför efter och skaffa er kunskap om alla dolda platser där han kan gömma sig, och kom tillbaka till mig med säkra uppgifter och jag ska med er, och det ska ske om han är i landet att jag ska finna honom bland Judas alla tusenden."
Och de steg upp och gick till Zif före Saul. Men David och hans män var i Maons öken i Arava söder om Jeshimon.
Och Saul och hans män gick och sökte honom. Och de berättade för David, därför kom han ner till klippan och vistades i Maons öken. Och när Saul hörde det, jagade han efter David i Maons öken.
Och Saul gick på den ena sidan av berget och David och hans män på den andra sidan av berget, och David skyndade sig att komma bort från Saul, för Saul och hans män omringade David och hans män runtom för att ta dem.
Men det kom en budbärare till Saul och sade. "Skynda dig och kom för filistéerna har gjort en räd över landet."
Och Saul återvände från att jaga David och gick mot filistéerna. Därför kallade de platsen för Sela-Machelqot. [Sela betyder brant klippa och Machelqot betyder delad. Platsen ligger i Maons öken sydöst om Hebron.]
Och Saul tog 3 000 utvalda män från hela Israel och gick och sökte David och hans män på klipporna med stenbockar.
Och David övertygade sina män med dessa ord och lät dem inte resa sig mot Saul. Och Saul reste sig upp från grottan och gick sin väg.
David gav sin ed till Saul och Saul gick hem. Men David och hans män gick upp till fästningen.
Men männen var mycket goda mot oss och vi blev inte skadade, vi förlorade ingenting så länge som vi vandrade med dem när vi var på fälten.
Och denna va som din tjänare har fört till min herre, låt den ges till de unga männen som följer min herre.
Och Avigajil skyndade sig och steg upp och red på en åsna med fem av hennes jungfrur som följde henne, och hon gick efter Davids budbärare och blev hans hustru.
Herren (Jahve) förbjuder mig att jag skulle sträcka fram min hand mot Herrens (Jahves) smorde, men ta nu, jag ber dig, spjutet som är vid hans huvud och vattenkruset och låt oss ."
Och David tog spjutet och vattenkruset från Sauls huvud och de bar bort dem och ingen man såg det, ingen visste det, inte heller vaknade någon, för alla sov, eftersom en djup sömn från Herren (Jahve) hade fallit över dem.
Därför ber jag dig, låt min herre kungen höra sin tjänares ord. Om det är Herren (Jahve) som har uppviglat dig mot mig, låt honom ta emot ett offer, men om det är människors söner ska de vara förbannade (i grund förgöras – hebr. aror) inför Herrens (Jahves) ansikte, för de har drivit ut mig denna dag för att jag inte ska hålla fast vid (klistra mig till) Herrens (Jahves) arv och har sagt: och tjäna andra gudar.
Och Saul sade till David: "Välsignad är du min son David, (du ska) även mäktigt vara mäktig och även segrande segra."
    David gick sin väg och Saul återvände till sin plats.
Då sade Saul till sin tjänare: "Sök upp en kvinna åt mig som kan fråga en ande, så att jag kan till henne och fråga henne."
    Och hans tjänare svarade honom: "Se, det finns en kvinna som frågar en ande i Ein-Dor." [Tjänaren visste på en ng om denna kvinna som använde sig av svartkonst, nekromanti och andebesvärjelse för att tala med andar. Ein-Dor är troligtvis Tel Tsaftaafot bara några kilometer söder om berget Tabor i Jezereldalen.]
Och Saul klädde ut sig själv (gjorde sig själv oigenkännlig) och tog på sig andra kläder och gick, han och två män med honom, och de kom till kvinnan på natten och han sade: "Skåda åt mig, jag ber dig, genom en ande och mana fram åt mig vemhelst jag ska namnge för dig."
Och nu ber jag dig, lyssna till din tjänarinnas ord och låt mig sätta fram lite bröd åt dig och ät, så att du får styrka när du r din väg."
och hon ställde fram det till Saul och hans tjänare och de åt. Sedan steg de upp och gick sin väg den natten.
Återvänd därför nu och i frid (shalom) så att du inte syns ond i de filisteiska ledarnas ögon."
Stig därför upp tidigt på morgonen med din herres tjänare som kommer med dig, och så fort som ni har stigit upp tidigt på morgonen, när det finns ljus (gryningen har börjat), lämna.
Och David steg upp tidigt, han och hans män, och lämnade på morgonen för att återvända till filistéernas land. Och filistéerna gick upp till Jizreel.
och hade tagit kvinnorna och alla som fanns där som fångar, både små och stora, de dödade ingen men förde bort dem och gick sin väg.
Och David gick, han och hans 600 män som var med honom och kom till bäcken Besor, där de som lämnats efter vistades.
Och David kom till de 200 männen som var utmattade och inte kunnat följa David och vistats vid bäcken Besor, och de gick fram och mötte David och folket som var med honom. Och när David kom nära folket hälsade han dem.
Och alla onda och värdelösa män av dem som tt med David sade: "Eftersom de inte gick med oss, ska vi inte ge dem någon del av bytet som vi har återtagit, förutom varje mans hustru och hans söner (barn), så att de kan iväg med dem och lämna."
och till dem som var i Hebron
och till alla platser där David själv och hans män brukade jaga. [Fjorton platser i södra Juda nämns. Talvärdet för David är fjorton, se även Matt 1:17; Ps 27.]
reste sig alla stridbara män och gick hela natten och tog Sauls kropp och hans söners kroppar från Beit-Sheans mur och de kom till Javesh och brände dem där.

2 Samuelsboken (98)

Och Asahel jagade efter Avner och när han gick vek han inte av till höger och inte till vänster från efter Avner.
Och Avner och hans män gick hela natten genom Arava och de gick över Jordan och gick genom hela Bitron och kom till Mahanajim.
De tog upp Asahel och begravde honom i hans fars grav som var i Betlehem. Joav och hans män gick hela natten och gryningen mötte dem i Hebron.
Och det var långvarigt krig mellan Sauls hus och mellan Davids hus, och Davids hus växte sig starkare och starkare, men Sauls hus blev svagare och svagare.
Hennes man gick med henne gråtande när han gick, och följde henne till Bachurim. Till sist sade Avner till honom: ", vänd tillbaka." Så han vände om.
Och Avner talade även i Benjamins öron [privat med benjamiterna, utan hörhåll för de andra], och Avner gick även och talade i Davids öron i Hebron (Chevron) allt det som syntes gott för Israel och till hela Benjamins hus.
Och Avner sade till David: "Jag vill stå upp och och ska samla hela Israel till min herre kungen, så att de kan skära förbund med dig och du kan regera över alla som du (din själ) önskar." Och David sände iväg Avner och han gick i frid (shalom).
Och se, Davids tjänare och Joav kom från ett plundringståg och de hade ett stort byte med sig. Men Avner var inte med David i Hebron (Chevron) för han hade sänt iväg honom och han hade tt i frid.
När Joav och hela hans armé som var med honom hade kommit, berättade de för Joav och sade: "Avner, Ners son kom till kungen och han har sänt iväg honom och han har tt i frid."
Och Joav kom till kungen och sade: "Vad har du gjort? Se, Avner kom till dig, varför har du sänt iväg honom i frid? Och han har redan tt?
Och David sade till Joav och till allt folket som var med honom: "Riv sönder era kläder och svep in er i säcktyg och klaga över Avner." Och kung David följde efter båren.
Beerotiten Rimmons söner, Rechav och Baana [gjorde upp en plan för att mörda Ish-Boshet och] gick ut [från Gittajim norr om Jerusalem till staden Machanaim på andra sidan Jordan nära Jabbok, se 2 Sam 2:8]. De kom till Ish-Boshets hus [palats] när dagen var som varmast [omkring tretiden på eftermiddagen] då han tog sin middagsvila [siesta efter maten].
För när de kom in i huset där han [kungen Ish-Boshet] låg på sin säng i sängkammaren, slog de honom och dödade honom och halshögg honom och tog hans huvud och gick längs Aravas väg [ökenvägen] hela natten. [Denna vers förklarar i mer detalj. Att ta huvudet var ett sätt att bevisa att kungen Ish-Boshet var död. De tar med sig denna grymma trofé i sina händer och beger sig den ödsligare vägen söder om Machanaim längs med Jordandalen norr om Döda havet under eftermiddagen och kvällen. Tidpunkten och värmen gör att vägen är ganska ödslig och de upptäcks inte av någon allierad med Sauls hus på väg ner mot David i Hebron.]
Och kungen och hans män gick till Jerusalem mot jevuséerna, invånarna i landet som talade till David och sade. "Om du inte avlägsnar de blinda och de lama ska du inte komma hit", de tänkte: David kan inte komma hit.
Och David växte sig större och större för Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) var med honom.
Och David steg upp och gick med hela folket som var med honom från Baale i Juda för att därifrån föra upp Guds (Elohims) ark, över vilken Namnet är uppkallat, Namnet Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) som sitter på keruberna.
Och de förde den ut ur Avinadavs hus som var på kullen med Guds (Elohims) ark, och Achiv gick före arken.
Och man berättade för kung David och sade: "Herren (Jahve) har välsignat Oved-Edoms hus och alla som vistas hos honom på grund av Guds (Elohims) ark." Och David gick och hämtade Guds (Elohims) ark från Oved-Edoms hus till Davids stad med glädje.
Och han delade ut bland hela folket, till hela Israels folkskara, både män och kvinnor, till varenda en, en brödkaka och ett bröd tillrett i pannan och ett sött bröd. Och hela folket lämnade, var och en till sitt hus.
Natan sade till kungen: " och gör allt som ligger på ditt hjärta, för Herren (Jahve) är med dig."
" och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Skulle du bygga mig ett hus att bo i?
Jag har inte bott i något hus från den dag jag förde Israels barn upp ur Egypten ända till i dag, utan jag har flyttat omkring i ett tält, i ett tabernakel.
Har jag någonsin där jag flyttat omkring med alla Israels barn talat och sagt så till någon enda av Israels stammar, någon som jag satt till herde för mitt folk Israel: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?
Jag har varit med dig på alla dina vägar
    och utrotat alla dina fiender för dig,
och jag ska göra dig ett stort namn,
    som de största namnen på jorden.
Finns det något enda folk på jorden som ditt folk Israel,
    det som Gud (Elohim) själv kom och friköpte åt sig som sitt eget [1 Mos 12:1–3],
    för att göra sitt namn känt? [De första tre frågorna i vers 18 och 20 fokuserade på Davids personliga relation med Gud, här i den fjärde retoriska frågan skiftar fokus till Guds speciella relation med israeliterna:] Du har gjort storverk för dem och förunderliga ting för ditt land och inför ögonen på ditt folk som du friköpt från Egypten, från hednafolken och deras gudar.
David slog även Hadadezer, Rechovs son, kung i Tsova, när han gick för att etablera sin överhöghet vid floden Eufrat.
Sedan placerade David garnisoner i Damaskus Aram och araméerna blev tjänare (slavar) åt David och bar fram vor. Och Herren (Jahve) gav seger till David överallt dit han gick.
Och han placerade garnisoner i Edom, över hela Edom placerade han sina trupper, och alla edomiter blev tjänare (slavar) till David. Och Herren (Jahve) gav seger till David överallt dit han gick.
Och han sade: "Om araméerna blir för starka för mig, då får du hjälpa mig, men om Ammons söner blir för starka för dig, då ska jag hjälpa dig.
Och det hände vid kvällstiden [kring solnedngen en vårkväll] att David steg upp från sin bädd [efter eftermiddagsvilan] och gick upp på taket till kungens hus, och från taket såg han en kvinna som badade, och kvinnan var mycket vacker (god) att se på.
Och budbäraren gick och kom och berättade för David allt som Joav hade sänt honom (till att berätta).
Och Natan gick till sitt hus. [Det är skillnad mellan att bli förlåten för sin synd och domen av synd. Gud förlät Davids synd, men han tog inte bort alla konsekvenser av synden. Den första var att barnet dog, se även Rom 6:23.]

Batshevas barn dör

Och Herren (Jahve) slog barnet (hebr. jeled) som Orijas hustru fött åt David och det blev mycket sjukt.
Men nu är han död. Varför ska jag då fasta? Kan jag föra honom tillbaka igen [till livet]? Jag ska till honom [kommer en dag att dö], men han kommer inte tillbaka till mig [blir inte levande igen]."
Och David samlade ihop hela folket och gick till Rabba och stred mot den och intog den.
Och David sände till Tamars hus och sade: ", jag ber dig, till din bror Amnons hus och laga mat åt honom."
Och Tamar gick till sin bror Amnons hus och han låg ner. Och hon tog deg och knådade den och gjorde brödkakor i hans åsyn och hon gräddade brödkakorna.
Och jag, hur ska jag kunna bära min skam? Och du, du kommer att bli som en av de skamliga dårarna i Israel. Och nu, tala, jag ber dig, med kungen, för han ska inte undanhålla mig från dig."
Och Amnon hatade henne med ett mycket stort hat, för hatet som han hatade henne med var större än kärleken som han hade älskat henne med. Och Amnon sade till henne: "Stig upp och försvinn."
Och Tamar lade aska på sitt huvud och rev sönder kläderna med många färger som hon hade på sig och hon lade sin hand på huvudet och gick sin väg och grät högt när hon gick.
Och Avshalom kom till kungen och sade: "Se nu, dina tjänare har fårklippning, låt kungen, jag ber dig, och hans tjänare med dina tjänare."
Men kungen sade till Avshalom: "Nej min son, låt oss inte alla , annars blir det betungande för dig." Och han pressade honom, dock gick han inte men han välsignade honom.
Och Avshalom sade: "Om inte, jag ber dig, låt vår bror Amnon med oss."
    Och kungen sade till honom: "Varför skulle han med dig?"
Men Avshalom flydde.
    Och den unga mannen som höll vakt lyfte upp sina ögon och såg och se, där kom mycket folk på en omväg vid bergssluttningen.
Men Avshalom flydde och gick till Talmaj, Amichods son, Geshors kung. Och (David) sörjde över sin son alla dagarna.
Och Avshalom flydde och gick till Geshor och var där tre år.
Och kungen sade till kvinnan: " till ditt hus och jag ska ge befallning om dig."
Och kungen sade till Joav: "Se, jag ber dig, jag har beviljat denna sak, och för tillbaka ynglingen Avshalom."
Och Joav steg upp och gick till Geshora och förde Avshalom till Jerusalem.
Därför sade han till sina tjänare: "Se, Joavs fält är nära mitt och han har korn där, och sätt eld på det." Och Avshaloms tjänare satte eld på fältet.
Och det skedde i slutet på de 40 åren att Avshalom sade till kungen: "Låt mig , jag ber dig och betala min ed som jag har lovat till Herren (Jahve) i hebron (Chevron).
Och kungen sade till honom: " i frid." Och han steg upp och gick till Hebron.
Och med Avshalom gick 200 män från Jerusalem som var inbjudna, de gick i enkelhet (oskyldigt, naivt) och de visste ingenting om saken.
Och Avshalom sände efter Achitofel, giloniten, Davids rådgivare från hans stad från Gilo medan han offrade offer. Och konspirationen var stark och mycket folk gick med Avshalom.
Och David sade till alla sina tjänare som var med honom i Jerusalem: "Stig upp och låt oss fly, annars kan ingen av oss fly från Avshalom, skynda att lämna så att han inte snabbt kommer över oss och för ned ondska över oss och slår staden med svärdsegg."
Och kungen sade till Ittaj, gititen: "Varför r du också med oss? Återvänd och vistas hos kungen, för du är en främling och är i exil från din egen plats.
Ir kom du, skulle jag idag låta dig upp och ner med oss och se att jag r dit jag kan? Återvänd du och ta dina bröder med dig i nåd och sanning." [Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
Och David sade till Ittaj: " och passera." Och Ittaj, gititen gick över och alla hans män och alla små som var med honom.
Och David gick upp på Olivbergets sluttning och grät medan han gick upp och han hade sitt huvud täckt och gick barfota. Och hela folket som var med honom täckte sina huvuden och de gick upp och grät medan de gick upp.
Och David och hans män gick längs vägen, och Shimi gick bredvid på bergssluttningen mittemot honom och förbannade medan han gick och kastade stenar och stoft [grus] mot honom.
Och Avshalom sade till Choshaj: "Är detta din nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed) mot din vän? Varför gick du inte med din vän?"
Men jag ger rådet att hela Israel samlas hos dig från Dan till Beer-Sheva, lika många som sanden vid havet (omöjliga att räkna) och att du själv (personligen) drar ut i strid.
Och Jehonatan och Achimaats var i Ein-Rogel och en tjänstekvinna gick och berättade för dem, och de gick och berättade för David, för de ville inte bli sedda inne i staden.
Men en yngling såg dem och berättade för Avshalom och båda gick iväg snabbt och kom till en mans hus i Bachorim som hade en källa på sin rd och de gick ner dit.
Och det skedde när de hade tt att de kom upp från brunnen och gick och talade med David och de sade till David: "Stig upp och snabbt över vattnet för detta råd har Achitofel gett mot dig."
Och när Achitofel såg att hans råd inte följdes sadlade han sin åsna och steg upp och gick hem till sin stad och gjorde i ordning sitt hus och hängde sig själv och han dog. Och han blev begravd i sin fars grav.
Och Joav sade till kushiten: " och berätta för kungen vad du har sett." Och kushiten böjde sig ner inför Joav och sprang iväg.
Och David satt mellan de två portarna och väktaren gick upp på taket till porten på muren och lyfte upp sina ögon och såg och se en man sprang ensam.
Och väktaren ropade och berättade för kungen. Och kungen sade: "Om han är ensam har han nyheter i sin mun." Och han kom i snabb takt närmare.
Och kungen blev mycket upprörd och gick upp i kammaren ovanpå porten och grät och när han gick sade han: "Min son Avshalom, min son, min son Avshalom! Om jag hade fått dö i ditt ställe Avshalom min son, min son!"
Och kungen återvände och kom till Jordan. Och Juda kom till Gilgal för att och möta kungen och föra kungen över Jordan.
Och Mefivoshet, Sauls son kom ner för att möta kungen och han hade inte haft skor på sina fötter, inte klippt skägget och inte tvättat sina kläder från den dag kungen lämnade till dagen då han kom hem i frid (shalom).
Och det skedde när han kom till Jerusalem för att möta kungen att kungen sade till honom: "Varför gick du inte med mig Mefivoshet?"
Och han sade: "Min herre kungen, min tjänare bedrog mig, för din tjänare sade: Jag ska sadla en åsna åt mig så att jag kan rida på den och med kungen eftersom din tjänare är lam.
Och Amasa gick och kallade samman Juda män men han dröjde längre än den utsatta tiden som han hade fått bestämd åt sig.
Saken är inte sådan. Men en man från Efraims bergsbygd, Sheva, Bichris son, har lyft sin hand mot kungen, mot David. Ge oss honom och vi ska lämna staden." Och kvinnan sade till Joav: "Se, hans huvud ska kastas till er över muren."
Och David gick och tog Sauls ben och hans son Jonatans ben från männen i Javesh-Gilead, som hade stulit dem från den öppna platsen vid Beit-Shan, där filistéerna hade hängt dem, den dagen filistéerna slog Saul i Gilboa.
Och han sade: "Vare det långt bort från mig Herre (Jahve) att jag skulle göra detta, att jag skulle dricka dessa mäns blod som riskerade sina liv när de gick!" Därför drack han det inte. Sådana ting gjorde de tre mäktiga männen (stridsmän, män i sina bästa år – hebr. gever).
[Detta stycke hör tematiskt ihop med den hungersnöd som orsakades av Sauls krig mot givoniterna.] Och igen upptändes Herrens (Jahves) vrede mot Israel och han [Herren tillät att Satan] lockade (förledde, eggade, hetsade) David mot dem och sade: " och räkna Israel och Juda." [I parallellreferensen (1 Krön 21:1) är det en åklagare (hebr. Satan) som uppmanade David att räkna folket, men det är också tydligt att Herren tillåter Satan att pröva David.]
" och tala till David: Så säger Herren (Jahve): Jag lägger på dig tre ting, välj en av dem som jag ska göra mot dig."

1 Kungaboken (122)

Och nu låt mig ge dig råd, jag ber dig (vädjar), så att du kan rädda ditt eget liv och din son Salomos liv.
in till kung David och säg till honom: Har inte du min herre kung svurit (avlagt ed) till din tjänstekvinna och sagt: Med säkerhet ska din son Salomo regera efter mig och han ska sitta på min tron? Varför regerar Adonija nu?
Och Tsadok, prästen och Natan, profeten och Benaja, Jehojadas son och keretiterna och peletiterna gick ner och lät Salomo rida på kung Davids mula och förde honom till Gihon.
Och alla Adonijas gäster blev rädda och steg upp och gick var och en sin väg.
Och Adonija fruktade för Salomo och steg upp och gick och tog ett stadigt (fast, säkert) grepp i altarets horn.
Och kung Salomo sände och de tog ner honom från altaret och han kom och ödmjukade sig själv inför kung Salomo. Och Salomo sade till honom: " till ditt hus."
"Jag vandrar (tar nu nästa steg) på den väg allt [vi alla här] i världen måste . [Poetiskt uttryck för att beskriva hur allt här på jorden dör, se även Jos 23:14.] Var därför stark (fast, säker, tapper) och visa dig själv som en man,
och var noga med att hålla (vakta, skydda, bevara) Herren din Guds (Jahve Elohims) vägar så att du vandrar på dem till att hålla (vakta, skydda, bevara) hans förordningar (ordagrant "saker inristat") hans budord (tydliga befallningar) och hans påbud (bindande juridiska beslut) och hans stadgar (vittnesbörd, Guds grundläggande regler) i enlighet med allt som är skrivet i Moses undervisning, för att du ska ha framng i allt som du företar dig och vad du än vänder dig själv till,
så att Herren (Jahve) kan bekräfta (stadfästa) sitt ord som han talat om mig och sagt: Om dina söner aktar sig på (vakar över) sina vägar och vandrar inför mitt ansikte i sanning med hela sitt hjärta och med hela sin själ, lovar han att inget ska fattas dig, en man på Israels tron. [2 Sam 7:13, 25]
Och se, där är hos dig Shimi, Geras son, benjaminiten från Bachurim, som förbannade mig med en svår förbannelse den dagen då jag gick till Machanajim [2 Sam 16:5–19], men han kom ner och mötte mig vid Jordan och jag gav en ed till honom i Herren (Jahve) och sade: 'Jag ska döda dig med svärdet.' [2 Sam 19:16–23]
Och till Evjatar, prästen, sade kungen: " du till Anatot, till dina egna fält, för du förtjänar att dö, men jag ska inte döda dig denna ng, eftersom du bar Herren (Jahve) Guds (Elohims) ark framför min far David och eftersom du var plågad med allt som min far David var plågad av."
Och det berättades för Salomo: "Joav har flytt till Herrens (Jahves) tält och se han är vid altaret." Och Salomo sände Benaja, Jehojadas son och sade: "Fall över honom."
Och Shimi steg upp och sadlade sin åsna och gick till Gat, till Achish för att leta efter sina tjänare, och Shimi gick och förde tillbaka sina tjänare från Gat.
Och det berättades för Salomo att Shimi hade tt från Jerusalem till Gat och kommit tillbaka.
Och kungen sände och kallade på Shimi och sade till honom: "Lät inte jag dig svära (avlägga en ed) vid Herren (Jahve) och varnade dig och sade: Vet med säkerhet att den dag du r ut och vandrar iväg ska du döden dö? Och du sade till mig: Ditt tal är gott, jag har hört det.
Och Salomo älskade Herren (Jahve) och vandrade efter sin far Davids förordningar (ordagrant "saker inristat") förutom att han offrade på de höga platserna.
Och kungen gick till Givona och offrade där, för det var den stora höga platsen. 1 000 brännoffer offrade Salomo på altaret.
Salomo svarade: "Du har redan visat stor nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) mot din tjänare, min far David, därför att han vandrade inför dig i sanning, i rättfärdighet och med ett ärligt hjärta [under alla sina levnadsdagar]. Du har fortsatt att visa honom denna stora nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet) genom att ge honom en son som nu regerar på hans tron.
Om du vandrar på mina vägar och håller fast vid mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och budord (tydliga befallningar), så som din fader David gjorde, då ska jag också lägga till dagar till ditt liv."

"Detta gäller det hus som du bygger:
    Om du vandrar i (lever efter)
    mina förordningar (ordagrant "saker inristat")
och gör mina påbud (bindande juridiska beslut)
    och håller (vaktar, skyddar, bevarar) alla mina budord (tydliga befallningar)
    
    och vandra efter dem (lever efter allt detta),
då ska jag stadfästa (etablera) mitt ord hos dig, som jag talat till David, din far,
    
och sade:
-
"Herre (Jahve) Israels Gud (Elohim) det finns ingen Gud (Elohim) lik dig i himlarna däruppe och på jorden längst ner, som håller (vaktar, skyddar, bevarar) förbund och nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) med dina tjänare, som vandrar inför ditt ansikte med hela sitt hjärta,
Och nu Herre (Jahve) Israels Gud (Elohim), håll (vakta, skydda, bevara) till din tjänare David, min far, det som du har talat till honom, och sagt: 'Det ska inte saknas en ättling till dig (ordagrant: huggas av till dig en man från) framför mitt ansikte som sitter på Israels tron, om bara dina söner håller (vaktar, skyddar, bevarar) deras vägar till att vandra inför mitt ansikte, som du har vandrat inför mitt ansikte.'
och du hör (lyssnar) i himlarna och förlåter dina tjänares synd och ditt folk Israel, när du undervisar dem den goda vägen som de ska vandra, och sänder regn över landet som du har gett till ditt folk som ett arv.
så att han lutar (böjer, sträcker) våra hjärtan mot honom, till att vandra på hans vägar, och hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) och hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och hans påbud (bindande juridiska beslut) som han har befallt våra fäder.
Och låt era hjärtan vara fullkomliga (kompletta, fullständiga, hela) med Herren er Gud (Jahve Elohim) till att vandra i hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) som det är idag."
På den åttonde dagen sände han iväg folket och de välsignade kungen och gick till sina tält glada och med goda hjärtan, för all den godhet som Herren (Jahve) hade visat till David hans tjänare och till Israel hans folk.
Och du, om du vandrar inför mitt ansikte som David din far vandrade i hjärtats renhet (integritet, fullhet, helhjärtat – hebr. tam, delar rot med tamim som är rituell renhet och beskriver det felfria och perfekta offret) och i uppriktighet, och gör allt det som jag har befallt dig och håller (vaktar, skyddar, bevarar) mina förordningar (ordagrant 'saker inristat') och mina påbud (bindande juridiska beslut),
Men om du vänder bort från att följa mig, du eller dina söner, och inte håller (vaktar, skyddar, bevarar) mina budord (tydliga befallningar) och mina förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag har gett framför er, utan r och tjänar andra gudar och tillber dem,
Och kung Salomo gav Sabas drottning allt hon önskade, som hon bad om, förutom det han gav till henne som kung Salomos hand. Och hon vände och gick till sitt land, hon och hennes tjänare.
Och Salomo gick efter Ashtoret [Ishtar – kärlekens och krigets gudinna och himelens drottning (Baals hustru)], sidoniernass gudinna och efter Milkom (Molech) amoréernas vidrighet.
och hade befallt honom anende dessa ting, för att han inte skulle efter andra gudar, men han höll (vaktade, skyddade, bevarade) inte det som Herren (Jahve) hade befallt.
Och när Hadad i Egypten hörde att David sov hos sina fäder och att Joav, arméns hövitsman var död, sade Hadad till farao: "Låt mig lämna så att jag kan till mitt eget land."
Och farao sade till honom: "Men vad har du saknat hos mig, varför ber du att få till ditt eget land?" Och han svarade: "Ingenting, men låt mig få lämna ändå."
Och han samlade män runt honom och blev hövitsman för en trupp när David slog dem, och de gick till Damaskus och bodde där och regerade i Damaskus.
eftersom de har övergett mig och har tillbett
    Ashtoret [Ishtar – kärlekens och krigets gudinna och himelens drottning (Baals hustru)], sidoniernass gudinna,
    Chemos Moavs gud och
    milkom amoréernas gud,
och inte vandrat på mina vägar till att göra det som är rätt i mina ögon och hålla (vakta, skydda, bevara) mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och mina påbud (bindande juridiska beslut) som hans far David gjorde.
Och det ska ske om du lyssnar till allt jag befaller dig och vandrar på mina vägar och gör allt som är rätt i mina ögon till att hålla (vakta, skydda, bevara) mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och mina budord (tydliga befallningar), som David min tjänare gjorde, att jag ska vara med dig och ska bygga till dig ett stadigt hus, som jag byggde för David, och ska ge Israel till dig.
[I detta stycke beskrivs de sju första kungarna i det norra riket.] Och Rechavam gick till Shechem, för hela Israel hade tt till Shechem för att göra honom till kung.
Och han sade: "Lämna tre dagar och kom sedan tillbaka till mig." Och folket lämnade.
Och när hela Israel såg att kungen inte lyssnade på dem svarade folket kungen och sade:
"Vilken del har vi i David?
    Vi har inget arv i Jishajs son.
Till era tält Israel,
    se om ditt eget hus David." Och Israel gick till sina tält.
Så säger Herren (Jahve): Ni ska inte upp, inte strida mot era bröder, Israels söner. Återvänd var man till sitt hus, för detta är inte från mig." Och de lyssnade till Herrens (Jahves) ord och återvände och gick sin väg enligt Herrens (Jahves) ord.
Och detta blev en synd, för folket gick och tillbad framför den ända till Dan.
För så är det bestämt för mig genom Herrens (Jahves) ord som sade: "Du ska inte äta bröd, inte dricka vatten och inte återvända samma väg som du kom."
Och han gick en annan väg och återvände inte den väg som han kommit till Betel.
Och deras far sade till dem: "Vilken väg gick han?" För hans söner hade sett vilken väg gudsmannen gick, som kom från Juda.
Och han gick efter gudsmannen och fann honom sittande under en terebint, och han sade till honom: "Är du gudsmannen som kom från Juda?"
    Och han sade: "Det är jag."
Och han sade till honom: "Kom med mig till mitt hus och ät bröd."
för det sades till mig genom Herrens (Jahves) ord: "Du ska inte äta bröd, inte dricka vatten och inte återvända samma väg som du kom."
Och när han tt mötte honom ett lejon på vägen och slog honom, och hans kropp kastades på vägen och åsnan stod vid den och lejonet stod också vid kroppen.
Och han gick och fann hans kropp kastad på vägen och åsnan och lejonet som stod vid kroppen. Och lejonet hade inte ätit kroppen och inte rivit åsnan.
Och Jerovam sade till sin hustru: "Stå upp jag ber dig, och förklä dig själv så att du inte blir igenkänd som Jerovams hustru, och till Shilo. Se, där är Achija, profeten som talade om mig att jag skulle bli kung över detta folk.
Och Jerovams hustru gjorde så och steg upp och gick till Shilo och kom till Achijas hus.
    Nu kunde inte Achija se, för hans ögon var svaga på grund av hans ålder.
och berätta för Jerovam:
-
'Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Lika mycket som jag har upphöjt dig från folket och gjort dig till furste över mitt folk Israel,
och rivit isär kungariket från Davids hus och gett det till dig, och ändå har du inte varit som min tjänare David som höll (vaktade, skyddade, bevarade) mina budord (tydliga befallningar) och som vandrade efter mig med hela sitt hjärta till att göra endast det som var rätt i mina ögon,
men du har gjort ont (hebr. raa) i allt som var inför dig och du har tt och gjort dig andra gudar och gjutna beläten för att provocera mig och har kastat mig bakom din rygg.
Stig upp och till ditt hus, och när dina fötter stiger in i staden ska barnet dö.
Och Jerovams hustru steg upp och lämnade och kom till Tirtsa, och när hon kom till husets tröskel dog ynglingen.
Och han vandrade i alla sin fars överträdelser, som han hade gjort före honom, och hans hjärta var inte helt med Herren (Jahve) hans Gud (Elohim) som Davids hjärta, hans far.
"Det finns ett förbund mellan mig och dig och mellan min far och din far, se jag har sänt vor till dig av silver och guld. och bryt ditt förbund med Baasha, Israels kung så att han lämnar mig."
Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och vandrade på sin fars vägar och i hans överträdelser varmed han fick Israel att be överträdelser.
Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och vandrade på Jerovams vägar och i hans överträdelser varmed han fick Israel att be överträdelser.
"Lika mycket som jag upphöjde dig ur stoftet och gjorde dig till furste över mitt folk Israel, och du har vandrat på Jerovams vägar och har fått mitt folk Israel att synda och provocera mig med sina synder,
för hans synder som han syndade med att göra som var onda i Herrens (Jahves) ögon, i det han vandrade på Jerovams vägar och i hans synder som han gjorde för att få Israel att synda.
Och han vandrade på alla Jerovams, Nevats sons vägar och i hans synder, varmed han fick Israel att synda och provocera Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) med deras fåfänga.
Och det skedde, som om det vore en lätt sak för honom att vandra i Jerovams, Navats sons synder, att han tog till hustru Izevel (Isebel), Etbaals dotter, sidoniernass kung, och gick och tjänade Baal och tillbad honom.
"Lämna den här platsen [staden Samarien där Elia besökte kungen Ahab och gav detta budskap, se 1 Kung 16:29] och österut. Göm dig vid bäckravinen Kerit öster om Jordan [en sträcka på ca 5 mil].
Så han gjorde som Herren (Jahve) hade sagt till honom, han begav sig till ravinen Kerit nära Jordan och bodde där.
"Stå upp, till Sarefat som ligger intill Sidon och slå dig ner (bo) där. Jag har redan befallt en änka som bor där att förse dig med mat."
Så Elia gav sig i väg till Sarefat. [En sträcka på 16 mil från Kerit där han gömt sig från Isebel fram till nu. Sarefat betyder "smälta, testa, pröva", och blir en plats där Elia prövas. Staden låg mellan Tyros och Sidon vid Medelhavets kust i området som styrdes av Isebels far Etbaal, se 1 Kung 16:31. Här i hjärtat av baalsdyrkan lovar Gud att försörja Elia genom en fattig änka!] När han kom till stadsporten såg han en änka som samlade pinnar till ved. Han ropade till henne: "Kan du hämta lite vatten i en kopp, så jag får dricka."
När hon var på väg för att hämta vattnet ropade han: "Kan du också ta med dig en liten brödbit i din hand?"
Hon gick och gjorde som Elia hade sagt, och det fanns alltid tillräckligt med mat för henne, Elia och hennes familj.
Och det hände efter många dagar att Herrens (Jahves) ord kom till Elia i det tredje året, han sade: " och visa dig för Achav och jag ska sända regn över landet."
Och Elia gick för att visa sig för Achav.
    Och hungersnöden var stor i Samarien
Och Achav sade till Ovadjaho: " genom landet till alla vattenkällor och till alla bäckar, till äventyrs ska du finna gräs och rädda hästarnas och åsnornas liv, så att vi inte förlorar alla djur."
Så de delade landet mellan sig och gick igenom det. Achav gick en väg för sig själv och Ovadjaho gick en annan väg för sig själv.
Och han svarade honom: "Det är jag. och berätta för din herre, se, Elia är här."
Och nu säger du: och berätta för din herre: Se, Elia är här.
Och det ska ske så snart jag har tt ifrån dig att Herrens (Jahves) Ande för bort dig, vart vet jag inte, och när jag kommer och berättar för Achav och han inte kan finna dig kommer han att slakta mig, men jag din tjänare har vördat Herren (Jahve) från min ungdom.
Och nu säger du: och berätta för din herre, se Elia är här, och han kommer att slakta mig."
Så Ovadjaho gick och mötte Achav och berättade för honom, och Achav gick och mötte Elia.
Och han [Elia] svarade: "Jag har inte ställt till oreda i Israel, men du och din fars hus, i det att ni har övergivit Herrens (Jahves) budord (tydliga befallningar – hebr. mitsvot) och du har följt baalerna.
Elia trädde fram inför hela folket och frågade: "Hur länge ska ni hoppa (dansa, halta fram, vackla – hebr pasach) på två kryckor (grenar; åsikter)? [Betydelsen kan vara "hur länge ska ni halta runt på två kryckor?" eller en bild av en fågel som hoppar från gren till gren och inte kan bestämma sig var den ska sitta.] Om Herren (Jahve) är Gud (Elohim), följ honom, men om det är Baal, följ honom!" Men folket svarade honom inte ett ord.
Och vattnet rann runt omkring altaret och han fyllde även diket med vatten.
Och det skedde efter en liten stund att himlarna blev svarta av moln och vind och det kom ett stort regn. Och Achav red och kom till [hans hemstad] Jizreel.
Elia såg (blev rädd), stod upp, och sprang för sitt liv. [De tre verben indikerar en snabb handling utan eftertanke. Det Elia såg var meddelandet, men också hur hans förhoppning om att landets ledarskap skulle omvända sig inte r i uppfyllelse.] Han kom till Beer-Sheva i Juda [den sydligaste staden i Juda, 15 mil från Jizreel]. Där lämnade han sin tjänare,
medan han gick en dagsresa [2-4 mil] ut i öknen. Efter vandringen satte han sig under en ginstbuske och önskade sig döden: "Nu räcker det. Herre, ta mitt liv på en ng. Jag är inte bättre än mina fäder."
Då gick han upp och åt och drack. Måltiden gav honom kraft att i fyrtio dagar och nätter tills han nådde Guds berg Horeb. [Elia är fortfarande på flykt. Det tar omkring en vecka att vandra Från Beer-Sheva till berget Horeb. Tankarna förs tillbaka till hur israeliterna vandrade 40 år i öknen, och hur Mose var 40 dagar på berget Horeb, se 2 Mos 34:28.]
Herren sade till honom: " tillbaka samma väg du kom [genom Israel öster om Döda havet och Jordan] och fortsätt till öknen kring Damaskus. När du kommer fram ska du smörja Hasael till kung över Aram (Syrien).
Elia gick därifrån till Elisha, Shafats son. [Mellan berget Horeb i öknen Sinai där Elia befann sig till staden Avel Mecholai i Jordandalen är det 25 mil.] Han fann Elisha på fältet där han plöjde med tolv par oxar. Elisha var vid det sista paret. [Elisha kom från en välbärgad familj som ägde mark och oxar. Som många andra satt han inte sysslolös när han kallades till tjänst. David skötte sin fars får, Sebedeus söner gjorde ordning sina nät, osv.] Elia gick fram och kastade sin mantel över honom.
Elisha lämnade oxarna och sprang efter Elia och sade: "Låt mig kyssa min far och mor till avsked, sedan följer jag dig."
    Elia svarade: " tillbaka. Du förstår väl vad jag har gjort med dig?"
Han [Elisha] gick tillbaka. Sedan tog han de båda oxarna och slaktade dem. Med oket som bränsle tillagade han köttet och gav det åt folket att äta. Sedan bröt han upp och följde Elia som hans tjänare. [Genom att offra oxarna visar han att han förstått allvaret i kallelsen och inte tänker tillbaka till sitt gamla liv. Elisha följer nu Elia under tio år och tränas upp i profettjänsten innan manteln lämnas över till honom.]
Och han sade till Benhadads budbärare: "Säg min herre kungen: Allt som du först sände dina budbärare för ska jag göra, men detta gör jag inte." Och budbärarna lämnade och tog med sig ord till honom.
Och profeten kom nära Israels kung och sade till honom: " och styrk dig själv (gör dig fast, säker, tapper) och vet och se vad du har gjort, för när året kommer tillbaka (samma tid nästa år), ska Arams kung komma upp mot dig."
Och Israels söner mönstrades och provianterade och gick mot dem, och Israels söner slog läger framför dem som två små flockar av lamm, men araméerna fyllde landet.
Och han sade till honom: "Eftersom du inte har lyssnat till Herrens (Jahves) ord, se, så snart som du har lämnat mig ska ett lejon dräpa dig." Och så snart han hade lämnat honom blev han funnen av ett lejon som dräpte honom.
Och profeten gick därifrån och väntade på kungen vid vägen och förställde sig själv med sin huvudbonad (betyder även aska) över sina ögon.
Och Israels kung gick till sitt hus tjurig (bitter, trumpen) och rasande (stormig; andades häftigt – hebr. zaef) och kom till Samarien. [Frasen tjurig och rasande återkommer i 1 Kung 21:4.]
Och han gjorde många styggelser i att följa avgudar, i allt det som amoréerna gjorde, som Herren (Jahve) kastade ut framför Israels söner.
Och det skedde när Ahav hörde dessa ord att han rev sönder sina kläder och satte säcktyg på sin kropp och fastade och låg i säcktyg och gick mjukt (smög, rörde sig ljudlöst).
Och han sade till Jehoshafat: "Vill du med mig till Ramot-Gilead och strida?" Och Jehoshafat sade till Israels kung: "Jag är som du, mitt folk som ditt folk, mina hästar som dina hästar."
Och Israels kung samlade ihop profeterna, omkring 400 män och sade till dem: "Ska jag mot Ramot-Gilead och strida eller ska jag avstå?"
    Och de sade: " upp för Herren (Jahve) ska ge det i kungens hand."
Och budbäraren som gick och kallade på Michajeho talade till honom och sade "Se, profeternas ord förkunnar gott till kungen med en mun, låt ditt ord, jag ber dig, bli som orden från en av dem och tala gott."
Och när han kom till kungen sade kungen till honom: "Michajeho, ska vi till Ramat-Gilead och strida eller ska vi avstå?"
    Och han svarade honom: " upp och segra, och Herren (Jahve) ska ge det i kungens hand."
Och han vandrade på alla sin far Asas vägar, han vände inte bort från dem och gjorde det som var rätt i Herrens (Jahves) ögon.
Jehoshafat gjorde Tarshishskepp för att till Ofir efter guld, men de for inte, för skeppen gick sönder i Etsion-Gever.
Vid den tiden sade Achazijaho, Achavs son till Jehoshafat: "Låt mina tjänare med dina tjänare på skeppen." Men Jehoshafat ville inte.
Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och vandrade på sin fars vägar och på sin mors vägar och på Jerovan, Nevats sons vägar. Därigenom fick han Israel att synda.

2 Kungaboken (99)

Och Achazja föll ner genom gallret i sitt övre rum som han hade i Samarien och blev sjuk. Och han sände budbärare och sade till dem:" och fråga Baal-Zevov (Baal-Sebub), Ekrons gud, om jag ska tillfriskna från denna sjukdom." [Baal-Zevov (Baal-Sebub) betyder: "Flugornas Herre". Ekron var en av de fem större filisteiska städerna som gränsade mot Israel, se Jos 13:3.]
Men en Herrens (Jahves) ängel sade till tishbiten Elia: "Stå upp och och möt Samariens kungs budbärare och säg till dem: "Är det för att det inte finns en Gud (Elohim) i Israel som du r och frågar Ekrons gud Baal-Zevov?
Vet nu att så säger Herren (Jahve): Du ska inte komma ner från din bädd som du har stigit upp i, utan du ska med säkerhet dö." Och Elia gick därifrån.
Och de sade till honom:"Det kom en man och mötte oss och sade till oss: , återvänd till kungen som sände er och säg till honom: Så säger Herren (Jahve): Är det för att det inte finns en Gud (Elohim) i Israel som du r och frågar Ekrons gud Baal-Zevov? Därför ska du inte komma ner från din bädd som du har stigit upp i, utan du ska med säkerhet dö."
[Centralt i Konungaboken (när man ser båda som en enhet) så finns 14 berättelser från Elishas profettjänst uppdelade i två sektioner med sju i varje. Jämfört med Elia så är dessa mindre grandiosa och mer vardagliga. De flesta berättelserna handlar inte om kungar utan berör fattiga och hjälplösa. Elisha fick bokstavligt en dubbel välsignelse, se Kung 2:9, jämfört med de sju mirakler som beskrivs i 1 Kung 17; 18; 19; 21; 22 och 2 Kung 1.]

Första gruppen mirakler

Makt över döden – Elias himmelsfärd

Och det skedde när Herren (Jahve) skulle ta upp Elia med en stormvind till himlarna, att Elia vandrade med Elisha från Gilgal.
Och Elia sade till honom: "Stanna här, jag ber dig, för Herren (Jahve) har sänt mig ända till Jordan."
    Men han sade: "Herren (Jahve) lever och din själ lever, jag ska inte lämna dig." Så vandrade de två vidare.
Och 50 män av profetsönerna gick och stod mitt emot dem på avstånd, och de två stod vid Jordan.
Medan de vandrade vidare och samtalade, syntes plötsligt en vagn i eld, dragen med hästar av eld som separerade Elia och Elisha från varandra, och Elia for upp till himlarna i en stormvind.
Och de sade till honom: "Se, vi ber dig, det finns med dina tjänare 50 män, styrkans söner, låt dem , vi ber dig, och söka din herre, om till äventyrs Herrens (Jahves) ande har tagit upp honom och kastat honom på ett berg eller i någon dal."
Då svarade han: "Ni ska inte iväg."
Och de kom tillbaka till honom medan han dröjde sig kvar i Jeriko och han sade till dem: "Sade jag inte till er: inte?"
Därifrån gick Elisha till berget Karmel [nära dagens Haifa, vid Medelhavskusten], och därifrån vände han tillbaka till Samarien.
Och han gick och sände till Jehoshafat, Juda kung och sade: "Moavs kung har gjort uppror mot mig, vill du med mig i strid mot Moav?"
    Han svarade: "Jag vill , jag är som du är och mitt folk som ditt folk, mina hästar som dina hästar."
Och Israels kung gick och Juda kung och Edoms kung, och de gjorde en kringende rörelse sju dagars vandring. Men det fanns inget vatten till armén och inte för djuren som följde dem.
Och Elisha sade till Israels kung. "Vad har jag att göra med dig? till din fars profeter och till din mors profeter." Och Israels kung sade till honom: "Nej, för Herren (Jahve) har kallat dessa tre kungar tillsammans för att ge dem i Moavs hand."
Och han sade: " och låna åt dig kärl runtomkring från alla dina grannar, tomma kärl, låna inte för få.
Och hon gick från honom och stängde dörren om sig och om sina söner, de förde fram kärl till henne och hon hällde upp.
Sedan kom hon och berättade för gudsmannen och han sade: " och sälj oljan och betala skulden och lev du och dina söner av det som är kvar."
Och han sade: "Varför vill du till honom idag?" Det är varken nymåne eller sabbat."
    Och hon sade: "Shalom!" [En önskan om att allt ska bli bra.]
Och hon sadlade en åsna och sade till sin tjänare: "Driv på och framåt, låt inte ritten tappa fart, om jag inte ber dig [sakta ner]."
Så hon gick och kom till gudsmannen på berget Karmel. [Där konfrontationen med Baalsprofeterna hade skett, se 1 Kung 18.] När gudsmannen fick syn på henne på avstånd sade han till sin tjänare Gechazi: "Se, där borta är shunnamitiskan.
Och han sade till Gechazi: "Bind upp dina kläder (ordagrant länder/höfter) och ta min stav i din hand och i väg, om du möter någon man på vägen hälsa honom inte, och om någon hälsar på dig så svara honom inte, och lägg min stav på ynglingens ansikte." [Uppmaningen att inte hälsa kan bero på att det var en ganska lång och tidsödande procedur som förväntades när man skulle hälsa på någon. Vid den här tiden kunde man inte bara säga hej som vi gör och vidare. Ärendet är brådskande och därför ska Gechazi inte sinka sig med detta.]
Och ynglingens mor sade: "Herren (Jahve) lever och din själ lever, jag lämnar dig inte." Och han steg upp och följde med henne.
Och han återvände och gick in i huset fram och tillbaka och gick upp och sträckte sig själv över honom och ynglingen nös sju nger och ynglingen öppnade sina ögon.
Arams kung svarade: " nu och jag ska sända ett brev till kungen i Israel." Och han gick och tog med sig 10 talenter [motsvarar 340 kg] silver och 6 000 siklar [motsvarar 70 kg] guld och 10 ombyten dräkter.
Då skickade Elisha ut en man med ett meddelande (en budbärare) till honom som sade: " och doppa (tvätta) dig sju nger i floden Jordan, din hud ska då bli återställd, och du ska bli ren." [Från Samarien till Jordan är det ca 4 mil, Naaman hade passerat Jordanfloden på väg till Samarien från Damaskus.]
Naaman blev arg och gick sin väg, och sade: "Jag trodde att han personligen skulle komma ut till mig, åkalla Herren, sin Guds namn och föra sin hand fram och tillbaka över stället och på så vis ta bort hudsjukdomen. [Det var en vanlig föreställning att en kung kunde hela genom att föra sin hand över ett sår.]
Är inte Damaskus floder, Abana och Parpar bättre än alla vattendrag i Israel? Kunde jag inte ha tvättat mig i dem och blivit ren?" Så han vände sig om och gick i väg rasande (upprörd).
Och han sade till honom: " i frid (shalom)."
    Och han lämnade honom samma väg [som han kommit].
Och när han kom till kullen tog han dem ur deras händer och förvarade dem i huset och lät männen , och de gick.
Men han gick in och stod framför sin mästare.
    Då frågade Elisha honom: "Varifrån kommer du Gechazi?"
    Han svarade: "Din tjänare gick ingenstans."
Men han [Elisha] sade till honom: "Gick inte mitt hjärta (med dig) när mannen gick tillbaka från sin vagn för att möta dig? Är detta en tid att ta emot pengar och att ta emot dräkter och olivlundar och vinrdar och får och oxar och tjänare och tjänarinnor?
Låt oss , vi ber dig, till Jordan och därifrån ta varje man en stock och låt oss göra en plats där, så att vi kan bo.
    Han svarade: " ni."
En av dem sade: "Var vänlig, jag ber dig, och med dina tjänare."
    Han [Elisha] svarade: "Jag r med."
Så han gick med dem.
    De gick till Jordan och började hugga ner träd.
Och han sade: " och se var han är, så att jag kan sända och hämta honom." Och det berättades för honom: "Se, han är i Dotan."
Och Elisha sade till dem: "Detta är inte vägen och inte heller staden, följ mig och jag ska föra er till mannen som ni söker." Och han ledde dem till Samarien.
Och han svarade: "Du ska inte slå dem, har du tagit till fånga med ditt svärd och med din båge dessa som du har slagit? Sätt fram vatten och bröd åt dem, så att de kan äta och dricka och till deras herre."
Och han gjorde i ordning stor proviant åt dem och när de hade ätit och druckit sände han iväg dem och de gick till sin herre. Och Arams armé kom inte mer in i Israels land.
Om vi säger: Vi ska in i staden, då är hungersnöden i staden och vi ska dö där, och om vi sitter stilla här dör vi också. Kom och låt oss falla för araméernas armé, om de räddar oss levande ska vi leva, men om de dödar oss skulle vi ändå ha dött."
Och när de som var sjuka kom till utkanten av lägret, gick de in i ett tält och där åt de och drack, och tog därifrån silver och guld och kläder och gick och gömde det. Och de kom tillbaka och gick in i ett annat tält och bar därifrån också och gömde det.
Sedan sade de till varandra: "Vi gör inte rätt. Denna dag är en god dag och vi håller tyst. Om vi väntar till gryningen kommer straffet över oss. Kom nu och låt oss och berätta för kungens hus."
De tog därför två vagnar med hästar och kungen sände dem efter araméernas armé och sade: " och se."
De gick efter dem [österut ända] till Jordan. [Troligen via Beth-shan som ligger längs med vägen mellan Samarien och Damaskus.] Och se, hela vägen var full av klädesplagg och vapen som araméerna hade kastat bort i sin brådska. [Under flykten tillbaka hade syrierna kastat mantlar, sköldar och även svärd – ja, allt som hindrade en brådskande reträtt.] Så budbärarna återvände och berättade [allt detta] för kungen.
Och Elisha talade till kvinnan vars son han väckt till liv och sade: "Stig upp du och och ditt hus och vistas varhelst ni kan bo, för Herren (Jahve) har kallat på en hungersnöd och den ska komma över landet under sju år."
Och kvinnan steg upp och gjorde efter gudsmannens ord och hon gick med sitt hus och vistades i filistéernas land i sju år.
Och kungen sade till Chazael: "Ta en va i din hand och och möt gudsmannen och fråga Herren (Jahve) genom honom och säg: Ska jag bli frisk från denna sjukdom?"
Och Chazael gick och mötte honom och tog en va i sin hand av allt Damaskus goda – 40 lastade kameler, och kom och stod inför honom och sade: "Din son Benhadad, Arams kung, har sänt mig till dig och sagt: Ska jag bli frisk från denna sjukdom?"
Och Elisha sade till honom: " och säg till honom: Du ska verkligen tillfriskna, dock har Herren (Jahve) visat mig att han ska döden dö."
Och han gick ifrån Elisha och kom till sin herre och han sade till honom: "Vad sade Elisha till dig?" Och han sade: "Han berättade för mig att du verkligen skulle tillfriskna."
Och han vandrade på Israels kungars vägar som Achavs hus gjort för han hade Achavs dotter [Atalja] till hustru och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon. [Atalja var Izebels dotter, hon kommer så småningom att ta makten och vilja styra, precis som sin mor, se 2 Kung 8:26.]
Han vandrade på Achavs hus vägar och gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon, som Achavs hus gjorde, för han var svärson till Achavs hus.
Och han gick med Joram, Achavs son för att strida mot Chazael, Arams kung vid Ramot-Gilead, och araméerna skadade Joram.
Och profeten Elisha kallade på en av profetsönerna och sade till honom: "Omgjorda dina länder och ta denna flaska med olja i din hand och till Ramot-Gilead.
Och ynglingen, den unga profeten gick till Ramot-Gilead.
men kung Joram hade återvänt för att bli läkt i Jizreel från skadorna som araméerna hade gett honom, när han stred mot Chazael, Arams kung. Och Jehu sade: "Om detta är i ert sinne, låt då ingen undkomma och och berätta det utanför staden till att berätta det i Jizreel."
Och Jehu åkte i en vagn och gick till Jizreel, för Joram låg där. Och Achazja, Juda kung hade kommit ner för att se Joram.
Och en gick på hästryggen och mötte honom och sade: "Så säger kungen: ’Shalom (står allt väl till)?’"
    Och Jehu sade: " Vad har du att göra med shalom? Vänd om bakom mig." Och väktaren berättade och sade: "Budbäraren kom till dem men han kommer inte tillbaka."
Och de gick för att begrava henne, men de fann inte mer än hennes skalle och fötterna och hennes händer.
Och han steg upp och lämnade och gick till Samarien. Och när han var vid herdarnas fårklippningshus vid vägen,
Och när han gick från platsen mötte han Jehonadav, Rechavs son, som kom för att möta honom och han hälsade honom och sade till honom: "Är ditt hjärta rakt, som mitt hjärta är med ditt hjärta?"
    Och Jehonadav sade: "Det är det." "Och är det det, ge mig din hand." Och han gav honom sin hand och han tog upp honom till sig i vagnen.
Och han sade: "Kom med mig och se min nitälskan för Herren (Jahve)." Och de lät honom åka i hans vagn.
Och det skedde så snart han hade slutat att offra brännoffret att Jehu sade till vakten och härföraren: " in och slå dem, låt ingen komma ut." Och de slog dem med svärdsegg och vakten och härföraren kastade ut dem och gick till baals hus stad.
Men Jehu höll (vaktade, skyddade, bevarade) inte att vandra i Herrens (Jahves) Israels Guds (Elohims) undervisning med hela sitt hjärta. Han vek inte bort från (vände sig inte ifrån) de synder Jerovams fått Israel att göra. [Avgudadurkan och synkretism, se 2 Krön 12:14.]
Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och följde Jerovam, Nevats sons synder, varmed han fick Israel att synda. Han vände inte bort från dem.
Likväl vände de inte om från Jerovams hus synder, varmed han fått Israel att synda utan vandrade i dem. Och även aseran [påle för avgudadyrkan] i Samarien fanns kvar.
Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon. Han lämnade inte alla Jerovam, Nevats sons synder, varmed han fick Israel att synda, utan han vandrade i dem.
Och det skedde att de höll på att begrava en man när de såg och se, ett rövarband, och de kastade mannen i Elishas grav. Och så snart mannen kom i beröring med Elishas ben vaknade han och stod på sina fötter. [Elisha hade bett Elia om att få en dubbel del av hans ande, se 2 Kung 2:9. Elia hade uppväckt en änkas son 1 Kung 17:17 och fram tills nu hade Elisha också väckt upp en död, se 2 Kung 4:35. Nu fullbordas hans löfte att få dubbel lott, Elisha uppväcker två personer, även om den sista är när han själv redan var begravd och död!]
Sedan sände Amatsjaho, Israels kung till Jehoash, Jehoachaz son, Jehus son Israels kung och sade: " (kom hit), låt oss se varandras ansikten."
Utan han vandrade på Israels kungars vägar och lät sin son genom eld efter folkens styggelser, vilka Herren (Jahve) fördrivit framför Israels söner.
Och kung Achaz gick till Damaskus till att möta Tiglat-Peleser, Assyriens kung och såg altaret som fanns i Damaskus. Och kung Achaz sände till Orija, prästen, formgivningen av altaret och dess ritning (mått), i enlighet med hela dess hantverk.
och vandrat efter folkslagens förordningar, vilka Herren (Jahve) hade fördrivit från Israels söner och från Israels kungar som de hade gjort
Och de förkastade hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och hans förbund som han hade skurit med deras fäder, och hans stadgar (vittnesbörd) varmed han hade vittnat mot dem. Och de gick efter tomma ting och blev till intet, och efter folkslagen som var runt omkring dem, om vilka Herren (Jahve) hade bestämt att de inte skulle göra som (likna) dem.
Och Juda höll (vaktade, skyddade, bevarade) inte Herren deras Guds (Jahve Elohims) budord (tydliga befallningar) utan vandrade i Israels förordningar som de gjorde (utövade).
Och Israel vandrade i alla Jerovams synder som han gjorde och de lämnade dem inte
Och Assyriens kung befallde och sade: "För dit en av prästerna som togs därifrån och låt honom och bo där, och låt honom undervisa folket om sättet (hur man gör) med landets Gud (Elohim)."
Och Sancheriv, Assyriens kung lämnade och gick och återvände och bodde i Nineve.
"Nu Herre (Jahve) kom ihåg, jag ber dig, hur jag har vandrat inför ditt ansikte i sanning och med ett helt hjärta och har gjort det som är gott i dina ögon." Och Hiskia grät stort.
Och Jesaja sade: "Detta ska vara tecknet för dig från Herren (Jahve) att Herren (Jahve) ska göra det han har talat, ska skuggan fram tio steg eller tillbaka tio steg?"
Och han vandrade på alla de vägar som hans far vandrat, och tjänade avgudarna som hans far tjänat och tillbad dem.
Och han övergav Herren (Jahve) sina fäders Gud (Elohim) och vandrade inte på Herrens (Jahves) vägar.
Och han gjorde det som var rätt (rakt) i Herrens (Jahves) ögon och vandrade på alla sin far Davids vägar och vände inte av till höger eller till vänster.
" och fråga Herren (Jahve) för mig och för folket och för hela Juda anende orden i denna bok som är funnen, för Herrens (Jahves) vrede är stor som är upptänd mot oss, eftersom våra fäder inte har lyssnat till denna boks ord till att göra allting som är skrivet i den om oss."
Och Chilkijaho, prästen och Achiqam och Achbor och Shafan och Asaja gick till profetissan Hulda (Chulda), hustru till Shallum, Tiqvas son, Charchas son klädkammarens väktare, och hon bodde i Jerusalem i det andra kvarteret, och de talade med henne.
Och kungen stod på en plattform och skar ett förbund inför Herrens (Jahves) ansikte att vandra efter Herren (Jahve) och till att hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) och hans stadgar (vittnesbörd) och hans förordningar (ordagrant "saker inristat") med hela sitt hjärta och hela sin själ till att stå upp för (befästa, bevara och bekräfta) förbundets ord som är skrivet i denna bok. Och hela folket bekräftade (stod upp för) förbundet.
I hans [Joshijahos] dagar gick Egyptens kung farao Necho upp mot Assyriens kung till floden Eufrat. Kung Joshijaho gick ut mot honom, och han slog honom vid Megiddo när han hade sett honom.
Och han bar bort Jehojachin till Babel och kungens mor och kungens fruar och hans hövitsmän och huvudmännen i landet bar han till fångenskap från Jerusalem till Babel.
Och en genombrytning gjordes i staden och alla stridsmän flydde på natten via portvägen mellan de två murarna, som var vid kungens trädrd. Och kaldéerna var mot staden runtom och kungen gick längs Aravavägen.
Och Nevozaradan, ledaren för vakten tog dem och förde dem till Babels kung, till Rivla.

1 Krönikeboken (23)

De drog fram mot Gedor, ända till östra sidan av dalen, för att söka bete för sin boskap.
Av dem, av Simeons barn, begav sig femhundra man till Seirs bergsbygd. Och Pelatja, Nearja, Refaja och Ussiel, Jishis söner, stod i spetsen för dem.
som var bland de deporterade när Herren lät Nebukadnessar föra bort befolkningen i Juda och Jerusalem.
David begav sig med hela Israel till Jerusalem, det vill säga Jevus, där jebusiterna bodde.
David blev allt mäktigare, och Herren Sebaot var med honom.
När han gav sig i väg till Siklag, gick dessa från Manasse över till honom: Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Eliho och Silletaj, huvudmän för de ätter som hörde till Manasse.
Så gick David och de äldste i Israel och de högsta befälhavarna i väg för att hämta upp Herrens förbundsark från Obed-Edoms hus under jubel.
när de gick från land till land,
    från ett kungarike till ett annat folk,
    [Det landområde som Gud hade utvalt beboddes av ett flertal folkgrupper innan Israel fick ta över landet.]
Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt. Men David vände om för att hälsa sitt husfolk.
" och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Det är inte du som ska bygga det hus där jag ska bo.
Har jag någonsin, medan jag flyttat omkring med hela Israel, talat och sagt så till någon av Israels domare som jag satt till herde för mitt folk: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?
Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender framför dig, och jag ska göra dig ett namn likt de största namnen på jorden.
När din tid är ute och du r till dina fäder ska jag efter dig upphöja en avkomling, en av dina söner. Jag ska befästa hans kungarike.
Och var på jorden finns ett hednafolk som ditt folk Israel, som Gud gick för att återlösa som sitt eget folk, för att göra dig ett stort och fruktat namn när du fördrev hednafolken för ditt folk som du återlöst från Egypten?
David slog också Hadadezer, kungen i Soba vid Hamat, när han hade dragit bort för att befästa sitt välde vid floden Eufrat.
David placerade trupper bland arameerna i Damaskus, och arameerna blev Davids tjänare och betalade skatt till honom. Och Herren gav seger åt David var han än drog fram.
placerade han trupper i Edom, och alla edomiter blev Davids tjänare. Så gav Herren seger åt David var han än drog fram.
Och man kom och berättade för David om männen. Han sände då några för att möta dem, eftersom männen var djupt förnedrade. Kungen lät säga: "Stanna i Jeriko tills ert skägg har vuxit ut. Kom sedan tillbaka."
Då sade David till Joav och till folkets befälhavare: " och räkna Israel från Beer-Sheba [i syd] till Dan [i norr], och ge mig besked så att jag får veta hur många de är."
Men kungens ord stod fast mot Joav, och Joav gav sig i väg och reste omkring i hela Israel och kom sedan tillbaka till Jerusalem.
" och säg till David: Så säger Herren: Tre saker lägger jag fram för dig. Välj en av dem som jag ska göra mot dig."
Men David vågade inte komma inför Guds ansikte för att söka honom. Så rädd var han för Herrens ängels svärd.

2 Krönikeboken (51)

Sedan begav han sig med hela församlingen till offerhöjden i Gibeon [strax norr om Jerusalem, se Jos 10:2], för där stod Guds uppenbarelsetält som Herrens tjänare Mose hade gjort i öknen.
och sade: "Herre, Israels Gud, det finns ingen Gud som du, varken i himlen eller på jorden, du som håller förbundet och bevarar nåden mot dina tjänare när de vandrar inför dig av hela sitt hjärta.
Håll nu, Herre, Israels Gud, vad du lovade din tjänare, min far David, när du sade till honom: Det ska aldrig saknas en avkomling av dig inför mig på Israels tron, om dina barn ger akt på sin väg och vandrar efter min undervisning, så som du har vandrat inför mig.
hör det då i himlen och förlåt dina tjänares och ditt folk Israels synd och lär dem den goda väg de ska vandra. Och låt det regna över ditt land som du gett åt ditt folk till arvedel.
Så ska de frukta dig och vandra på dina vägar, så länge de lever i det land som du har gett åt våra fäder.
Om du vandrar inför mig så som din far David vandrade, så att du följer allt som jag har befallt dig och håller fast vid mina stadgar och föreskrifter,
Men om ni vänder om och överger de stadgar och bud som jag har förelagt er och r bort och tjänar andra gudar och tillber dem,
Och Salomo drog till Hamat-Soba och lade det under sig.
Vid denna tid begav sig Salomo till Esjon-Geber och till Eilat på havsstranden i Edoms land.
Kung Salomo gav drottningen av Saba allt hon önskade och begärde, förutom genvor för det som hon hade fört med sig till kungen. Sedan vände hon om och reste hem med sina tjänare till sitt land igen.
Kungen hade skepp som gick till Tarshish med Hurams folk, och en ng vart tredje år kom Tarshishskeppen hem och förde med sig guld och silver, elfenben, apor och påfåglar.
[Resten av boken gör en uppräkning med 19 kungar.] Rehabeam begav sig till Shekem, eftersom hela Israel hade kommit till Shekem för att göra honom till kung.
Han svarade dem: "Vänta tre dagar och kom sedan tillbaka till mig." Och folket gick.
När hela Israel förstod att kungen inte ville höra på dem, gav folket honom detta svar:
"Vad har vi för del i David?
    Vi har ingen arvslott i Ishais son.
hem till dina tält, Israel!
    Se nu efter ditt hus själv, David." Därefter gick hela Israel hem igen.
Så säger Herren: Ni ska inte dra upp för att strida mot era bröder. Vänd hem igen, var och en till sitt, för det som har hänt har kommit från mig." Och de lyssnade till Herrens ord och vände om och drog inte ut mot Jerobeam.
Leviterna övergav sina betesmarker och sina andra besittningar och begav sig till Juda och Jerusalem, eftersom Jerobeam med sina söner drev bort dem från deras tjänst som Herrens präster
I tre år stärkte de så kungamakten i Juda och gjorde Salomos son Rehabeams välde starkt, för i tre år vandrade de på Davids och Salomos väg.
"Låt oss in förbund, du och jag, liksom det var mellan min far och din far. Här sänder jag dig silver och guld. Bryt därför ditt förbund med Basha, Israels kung, så att han lämnar mig i fred."
"Låt oss in förbund, du och jag, liksom det var mellan min far och din far. Här sänder jag dig silver och guld. Bryt därför ditt förbund med Basha, Israels kung, så att han lämnar mig i fred."
Ben-Hadad lyssnade till kung Asa och sände sina befälhavare mot Israels städer och erövrade Ijon, Dan och Abel-Majim samt alla förrådshus i Naftalis städer.
Joshafat blev mäktigare och mäktigare och byggde borgar och förrådsstäder i Juda.
Ahab, Israels kung, frågade Joshafat, Juda kung: "Vill du dra ut med mig mot Ramot i Gilead?" Han svarade honom: "Jag som du och mitt folk som ditt folk. Jag ska vara med dig i striden."
Då samlade Israels kung profeterna, 400 män, och frågade dem: "Ska vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det eller ska jag låta bli?" De svarade: "Dra dit upp! Gud ska ge det i kungens hand."
Budbäraren som hade tt för att hämta Mika sade till honom: "Hör på! Profeterna lovar med en mun lycka åt kungen. Låt därför dina ord stämma överens med deras och lova också du lycka."
När han kom till kungen frågade kungen honom: "Mika, ska vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det, eller ska jag låta bli? Han svarade: "Dra dit upp, så ska ni ha framng. De ska bli givna i er hand."
Han vandrade på sin far Asas väg och vek inte av från den, för han gjorde det som var rätt i Herrens ögon.
Joshafat kom överens med honom att bygga skepp som skulle till Tarshish. De byggde fartygen i Esjon-Geber.
Då profeterade Elieser, Dodavahus son från Maresha, mot Joshafat och sade: "Eftersom du har intt förbund med Ahasja ska Herren låta ditt företag bli om intet." Och skeppen led skeppsbrott så att de inte kunde till Tarshish.
Men han vandrade på Israels kungars väg, så som Ahabs hus hade gjort, för hans hustru var en dotter till Ahab. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon.
[Eftersom Elias profetior mestadels riktade sig till Israel (det norra riket) så citeras han inte så ofta i Krönikerböckerna – som fokuserar på Juda (det södra riket).] Och det kom ett brev till honom från profeten Elia där det stod:
-

Så säger Herren (Jahve), din fader Davids Gud (Elohim): Du har inte vandrat på din far Joshafats vägar eller på Juda kung Asas vägar,
utan du har vandrat på Israels kungars väg och förlett Juda och Jerusalems invånare till avgudadyrkan, på samma sätt som Ahabs hus har gjort. Du har dräpt dina bröder [landsmän], dem som hörde till din fars hus och som var bättre än du.
Han var 32 år när han blev kung, och han regerade 8 år i Jerusalem. Han gick bort utan att någon saknade honom, och man begravde honom i Davids stad, men inte i kungagravarna.
Också han vandrade på samma väg som Ahabs hus, eftersom hans mor förledde honom till att leva ogudaktigt.
Det var också deras råd han följde när han drog ut tillsammans med Israels kung Joram, Ahabs son, och stred mot Arams kung Hasael vid Ramot i Gilead. Men Joram blev sårad av arameerna.
När de drog bort från honom – de lämnade honom kvar svårt sjuk – gaddade hans tjänare ihop sig mot honom, därför att han hade utgjutit prästen Jojadas söners blod, och de dödade honom på hans bädd. Det blev hans död, och man begravde honom i Davids stad. Men man begravde honom inte i kungagravarna.
Och man lät utropa i Juda och Jerusalem att den skatt som Guds tjänare Mose hade ålagt Israel i öknen skulle erläggas åt Herren.
Alla furstarna och allt folket kom då glada med sina bidrag och kastade dem i kistan tills allt var insamlat.
Sedan lämnade kungen och Jojada pengarna åt de män som skulle utföra arbetet på Herrens hus. De lejde också stenhuggare och hantverkare för att få Herrens hus i ordning, och smeder som arbetade med järn och koppar.
Och ammoniterna betalade skatt till Ussia, och ryktet om honom sträckte sig ända till Egypten, för han blev mycket mäktig.
utan vandrade på samma väg som Israels kungar. Han gjorde också gjutna avgudabilder åt baalerna.
Ilbuden gav sig av med breven från kungen och hans furstar, och de drog genom hela Israel och Juda enligt kungens befallning. De sade:
"Ni Israels barn, vänd om till Herren, Abrahams, Isaks och Israels Gud. Då ska han vända om till den rest av er som har räddats från de assyriska kungarnas hand.
Då lät Herren (Jahve) den assyriske kungens arméer komma över dem. De slog Manasse i bojor och fängslade honom med kopparbojor och förde honom till Babel.
Han gjorde det som var rätt i Herrens (Jahves) ögon och vandrade på sin fader Davids vägar och vek inte av vare sig åt höger eller åt vänster.
" och fråga Herren (Jahve) för mig och för dem som är kvar av Israel och Juda om det som står i den bok som man nu har funnit. Herrens (Jahves) vrede är stor, och den är utgjuten över oss, därför att våra fäder inte har hållit Herrens (Jahves) ord och inte har gjort allt som är föreskrivet i denna bok."
Och Hilkia och de som kungen hade utsett gick till profetissan Hulda, hustru till Shallum, klädkammarvaktaren, som var son till Tokehat, Hasras son. Hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. Och de talade med henne så som de hade blivit tillsagda.
Och kungen steg fram på sin plats och slöt inför Herrens (Jahves) ansikte det förbundet att de skulle följa Herren (Jahve) och hålla fast vid hans bud, hans vittnesbörd och stadgar av hela sitt hjärta och av hela sin själ och göra efter förbundets ord, som var skrivna i denna bok.
Då bar hans män bort honom från vagnen och satte honom i hans andra vagn och förde honom till Jerusalem. Och han dog och blev begravd där hans fäder var begravda. Hela Juda och Jerusalem sörjde Josia.
Och Babels kung Nebukadnessar drog upp mot honom och fängslade honom med kopparbojor och förde bort honom till Babel.

Esra (10)

Kungen bör nu veta att om denna stad byggs upp och murarna repareras kommer de varken att betala skatt, tull eller vägpengar, och det kommer att skada kungarnas inkomster.
I Jerusalem har det också funnits mäktiga kungar som har härskat över hela landet på andra sidan floden. Skatt, tull och vägpengar har getts till dem.
Guds öga vakade över judarnas äldste, så att ingen hindrade dem innan saken hade kommit inför Darejavesh [som regerade 522-486 f.Kr.] och de hade fått brev tillbaka från honom om detta.
De kärl av guld och silver från Guds hus som Nebukadnessar tog ur templet i Jerusalem och förde till Babel [Dan 1:13] ska också lämnas tillbaka. De ska på nytt komma till sin rätta plats i templet i Jerusalem och sättas in i Guds hus."
Jag utfärdar nu en förordning, att var och en av Israels folk och deras präster och leviter som bor i mitt rike och som vill (av egen fri vilja) fara till Jerusalem ska resa med dig.
Vi kungör för er att ingen ska ha rätt att lägga skatt, tull eller vägpengar på någon präst eller levit, sångare, dörrvakt, tempeltjänare eller annan tjänare i detta Guds hus.
Sedan gav vi oss iväg från floden Ahava på den tolfte dagen i den första månaden för att till Jerusalem. Guds hand var över oss och han bevarade oss från fiendens hand och bakhåll längs vägen.
Sedan reste sig Esra upp från platsen framför Guds hus och gick in i kammaren som tillhörde Jehochanan, son till Eljashiv, och när han kom dit in åt han inget bröd och drack inget vatten, för han sörjde på grund av trolösheten hos de landsflyktiga.

Nehemja (13)

Styresmännen visste inte var jag hade varit och vad jag hade gjort, för jag hade ännu inte underrättat judarna, varken präster, stormän, styresmän eller övriga som skulle arbeta [arbetarna som skulle bygga på muren].
Men nu sade jag till dem: "Ni ser vilken svår situation vi är i, hur Jerusalem ligger i ruiner och dess portar är nedbrända. Kom! Låt oss bygga upp Jerusalems mur igen och göra slut på vår vanära!"
Jag sade vidare: "Det som ni har gjort är inte gott. Borde ni inte vandra i gudsfruktan, med tanke på förebråelserna från våra hedniska fiender?
att Sanvallat och Geshem sände till mig och sade: "Kom, låt oss träffas i en av byarna på Onos slättmark." [Ono var en stad i Benjamins stam (1 Krön 8:12; Esra 2:33; Neh 7:37; 11:35), troligtvis nuvarande Kafr Juna, några hundra meter norr om flygplatsen Ben Gurion.] Men de tänkte att de skulle skada mig där.
Du har också utsett profeter till att utlysa detta i Jerusalem, och de ska säga: 'Det finns en kung i Juda.' Nu ska det [dessa rykten] rapporteras till kungen [i Babylon] enligt dessas ord. Kom nu därför och låt oss rådslå tillsammans."
Dessutom skickade furstarna i Juda många brev till Tovija, och Tovijas brev kom till dem.
Och han sade till dem: " och ät er bästa mat och drick ert sötaste vin. Och skicka vor av mat till dem som inte har något färdigt, för denna dag är helgad åt vår Gud. Var inte bedrövade, för glädje i Herren är er styrka."
Då gick allt folket i väg och åt och drack, de skickade vor och firade med stor glädje, för de hade förstått de ord som hade förkunnats för dem.
Du ledde dem med en molnpelare om dagen
    och en eldpelare om natten,
för att lysa dem
    på vägen de skulle .
På grund av din oändliga nåd (barmhärtighet, ömsinta kärlek) övergav du inte dem i öknen. Molnstoden försvann inte på dagen, utan ledde dem på deras väg. Eldstoden slutade inte att lysa upp den väg de skulle på natten. [Molnet och elden är en bild av den helige Ande och hans ledning.]
ansluter sig till sina ledande bröder och lovar dyrt och heligt att leva efter Guds undervisning (Torah), som gavs genom Guds tjänare Mose, och att hålla fast vid och följa alla Herrens, vår Herres (Jahves), budord (hebr. mitzvot), påbud (hebr. mishpatim) och stadgar (förordningar; ordagrant "saker inristat" – hebr. choq).
Bakom dem följde Hoshaja och ena hälften av Juda furstar,
Efter den andra lovsångskören, som gick åt motsatt håll, följde jag med den andra hälften av folket, ovanpå muren, upp genom Ugnstornet ända till Breda muren,

Ester (4)

Varje dag vandrade Mordochaj [fram och tillbaka] utanför rden till kvinnornas hus för att få veta om Ester hade det bra och vad som hände (hur man gjorde med) henne.
" och samla alla judar som finns i Susa [Persiens huvudstad där de befann sig] och fasta [och be] för mig. Ät och drick inte på tre dygn, varken natt eller dag. Jag och mina tjänsteflickor ska också fasta på samma sätt. Sedan r jag till kungen, även om det bryter mot lagen. Om jag mister livet, så må det ske så." [Detta var förenat med fara för livet, se vers 11.]
Mordochaj var stor i kungens hus, och hans berömmelse (ryktbarhet) hade tt ut i alla provinser. Mannen Mordochaj blev större och större.

Job (29)

Jobs söner brukade turas om att hålla fest (bankett – hebr. mishte) hemma hos varandra på sin dag [ordagrant "hus – en man – hans dag"]. De bjöd också in sina tre systrar [med deras familjer] för att äta och dricka med dem.
Herren frågade Åklagaren (Satan): "Varifrån kommer du?"
    Åklagaren (Satan) svarade Herren: "Jag har varit här och där och vandrat fram och tillbaka över jorden." [Svaret är indirekt, ungefär som att säga: "överallt och ingenstans". Satan har vandrat runt och observerat jordens invånare. Jesus kallar djävulen för "denna världens furste", se Joh 14:30. Petrus manar till vaksamhet eftersom djävulen r runt som ett rytande lejon, se 1 Pet 5:8. Paulus beskriver djävulen som "luftens herre", se Ef 2:2.]
Herren frågade Åklagaren: "Varifrån kommer du?"
    Åklagaren (Satan) svarade Herren: "Jag har varit här och där, och vandrat fram och tillbaka över jorden."
Som ett moln som löses upp och försvinner (r upp i rök),
    så är det med den som farit ner till Sheol (graven, underjorden – de dödas plats), han kommer inte upp igen.
innan jag vandrar och jag inte återvänder
    till jordens mörker (choshech) och dödens skuggor.
De som ger råd får nakna och domare låtar han [bli till] dårar.
Prästerna får nakna och han omstörtar de hårda (ejtan).
Om jag talar (hebr. davar) undanhåller jag inte smärtan (hebr. keev),
    och jag upphör [att tala] – vart r [den, smärtan] från mig?
eftersom antalet år kommer
    och jag ska vältrampade stigar utan återvändo.
Jag r sörjande utan värme. Jag står upp i skaran och ropar på hjälp.
Om jag har vandrat med fåfängan
    och min fot har hastat till bedrägeri –
Om mitt steg
    har vänt bort från vägen
och mitt hjärta vandrar
    efter mina ögon [Hes 6:9],
och om någon fläck klamrar sig fast
    vid mina händer,
om jag såg solen när den sken
    eller månen vandra i klarhet,
Vem vandrar tillsammans med den som gör synd
    och r tillsammans med en ond man?
Eftersom han har bestämt en tid över varje man,
    då han ska till Gud (El) i domen.
Har du stigit ner till havets källor
    eller vandrat på djupets botten?
Kan du skicka efter blixtar,
    som svarar dig: "Här är vi"?
Ur hans gap kommer eldslågor,
    gnistor av eld bryter fram.
Ta nu därför sju ungtjurar och sju baggar och till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er [5 Mos 1:1–7; Nah 23:1]. Min tjänare Job ska då be [be en ställföreträdande bön] för er. Jag ska lyssna på hans bön. Jag ska inte behandla (agera mot) er utifrån er okunskap (skamlöshet). Ni har inte talat sanning om mig som min tjänare Job har gjort." [Problemet med de tre vännernas teologi var att de sade att Gud omedelbart dömer synd och belönar godhet. Om något ont händer måste den som drabbas ha bett någon synd. Eliho som talade sist, kap 32-37, får inte Guds kritik, samtidigt får han inte heller beröm.]
Elifaz från Teman, Bildad från Shuach och Tsofarr från Naama gjorde som Herren hade befallt dem, och Herren tog emot Jobs bön (lyfte upp sitt ansikte mot Job i favör).

Psaltaren (68)

Den första boken i Psaltaren består av 41 psalmer.

Psalm 1 – Två vägar

Psalmens tema betonar två vägar: den rättfärdiges väg och de gudlösas. Den hebreiska verbroten till gudlös beskriver någon som aktivt väljer bort Gud. Adjektivet har sitt ursprung i ordet för ondska, synd och att bryta mot lagen, se vers 1, 4, 5 och 6. Beskrivningen börjar med vad den rättfärdige inte gör i vers 1, för att sedan i vers 2 landa i var den rättfärdige har sin glädje. Här krävs ett aktivt ställningstagande. Att leva rättfärdigt och säga ja till Gud innebär att säga nej till sådant som leder bort från honom.
    På hebreiska är de tre första orden: ashrei haish asher. Rabbiner har påpekat hur framträdande sch-ljudet är i orden "a-sh-rei hai-sh a-sh-er"! Genom alla tider, oavsett språk och kultur verkar det som sch-ljudet har samma betydelse: "Var uppmärksam och lyssna!" När ett barn är upprört och gråter säger föräldrar världen över "Sch…sch!" för att lugna och trösta. Uttrycket r inte att härleda till ett specifikt ord utan verkar ha sitt ursprung i själva sch-ljudet i sig. När en vätska forsar fram bildas ett liknande susande ljud. Vi kan höra vattnet "susa" i en vattenledning när vi öppnar en kran. Blodet som pulserar i våra blodkärl genererar också ett brusande ljud. Det är det ljudet som ett barn hör när det ligger i sin mammas mage. Det är här språkforskare gör en koppling. När föräldrarna säger "sch" till sitt barn påminner det om tryggheten i mammas mage och har en lugnande effekt. Det är intressant att rent ljudmässigt inleds Psaltaren med tre sch-ljud. Det blir som en hälsning i ytterligare en språklig dimension till Guds barn: "Var lugn, Gud har kontroll, det kommer att ordna sig!" Författare: Okänd, kanske David. Struktur: Psalmen ramas in av inledande och avslutande vers som beskriver de två vägarna.
1. De två vägarna, vers 1
2. Den rättfärdige beskrivs, vers 2–3
3. De gudlösa beskrivs, vers 4–5
4. De två vägarna, vers 6

Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den
    som inte r till de gudlösa (ondskefulla) för att få råd (vandrar efter, tar till sig deras råd),
    som inte står [tt in] på syndarens väg [är delaktig i ogudaktighet],
    som inte sitter bland hånfulla föraktare (sitter på bespottarens säte). [Pluralformen av välsignad (hebr. ashrei) beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med "rikt välsignad" och "mycket lycklig". De tre verben: r, står och sitter, illustrerar ett gradvis ökat engagemang i ondskan. Även beskrivningen av de onda följer samma stegrande mönster: gudlösa, syndare och föraktare. Det börjar med ogudaktiga influenser och råd, fortsätter med delaktighet i synd och slutar med ett samförstånd och förakt mot Gud och det som är rätt. Ordet "säte" har ofta betydelsen att undervisa andra, se Matt 23:2. Även i svenskan används ordet "lärosäte" i den betydelsen. Att sitta på "föraktarens säte" handlar alltså inte bara om att själv förakta Gud och det som är rätt, utan också att uppmuntra och lära andra att göra det.]
De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) r (vandrar, stryker, paraderar) omkring på alla sidor
    [överallt, som vilddjur redo att förgöra],
    när det usla (omoralen, dåraktiga) upphöjs av människorna (människors barn). [Versen är svåröversatt. Ordet "usel" (hebr. zullut) används bara här men utifrån närbesläktade språk kan det betyda något i stil med "moraliskt dåraktigt beteende". Jesaja skriver hur människor kommer att kalla ont för gott och gott för ont, se Jes 5:20.]

[Tre positiva punkter:]
Den som lever rent (helhjärtat, är uppriktig, har integritet),
    och handlar rättfärdigt (gör det rätta, dömer rättvist),
    och talar sanning i hjärtat (den som är ärlig).
Även om jag vandrar (om jag än skulle vandra)
    genom dödsskuggans dal (i den mörkaste ravin),
så fruktar jag inget (kommer jag inte vara rädd för något) ont.
För du är med mig. [Detta är psalmens centrum, och dess viktigaste budskap – Gud är med oavsett yttre omständigheter!] Din käpp [kortare klubba för att försvara fåren]
    och din stav [längre herdestav för att leda fåren, men även för att dra tillbaka ett får på väg åt fel håll]
de tröstar mig [de får min sorg att vända till hoppfullt mod]. [Det hebreiska ordet för att trösta, nacham, härstammar ljudmässigt från en kraftig utandning som ger uttryck för sorg, medlidande och tröst. Det har en rik innebörd i sina olika verbformer, från att bli tröstad till att trösta och inrymmer själva skeendet däremellan. Samma rot finns i Nahums och Nehemjas namn, dessa profeter vars namn och tjänst – som är sammanlänkade – också målar bilden av att trösta i sorgen och ingjuta hopp och mod.
    I denna psalm förstärks det kiastiska (kiasm av gr. chiasmos) mönstret av att subjektet i temat växlar korsvis. I vers 2 ser David sig själv ur ett fårs perspektiv där herden leder honom till spirande betesmarker och lugna vatten. I vers 5 släcker han sin törst (med en bägare fylld till brädden) vid ett dukat bord. Även hebreiskans placering av verb och substantiv växlar mellan vers 2 och 5. Samma mänskliga perspektiv på Herrens ledning finns i vers 3–4, men överr i vers 4c återigen till att ha ett fårs perspektiv.]
Av David. [På samma sätt som Psalm 25, inleds även denna psalm med bara Davids namn.]
-
Försvara mig [regera i mitt liv, döm mig – avgör vad som är rätt], Herre (Jahve), för
    jag har vandrat i (levt mitt liv med) integritet,
    jag har förtröstat på Herren (Jahve),
    jag snubblar inte (tappar inte fotfästet). [Det hebreiska ordet för "att snubbla" är det ovanliga maad. Det beskriver en smal stig längs en ravin, och används så i Ps 18:37. Det fungerar antingen som ett adverb (som beskriver hur David har förtröstat utan att vackla), eller så är det en försäkran om att inte avvika från Guds väg i framtiden, även om stigen är smal. I vers 2 kommer nu på nytt tre synonyma verb. Det sista används ofta om metaller som renas genom upphettning då orenheterna tas bort.]

För jag har din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) inför mina ögon,
    och jag vandrar i din sanning.
Men jag, jag vandrar (lever) i min integritet,
    befria (återköp) mig och ge mig nåd (oförtjänt kärlek; favör).
[Följande två verser kan tolkas som Herrens ord till psalmisten. Det kan också vara Davids uppmaning individuellt till var och en som hör eller läser psalmen. David har lärt sig vad bekännelse och förlåtelse innebär och vill nu föra den lärdomen vidare.] Jag vill [varsamt och medvetet] vägleda dig (lära/instruera dig; ge dig insikt) och undervisa dig
    om den väg du vandrar (peka ut din väg – den som du ska );
    jag vill ge dig råd – med mitt [vakande] öga över dig.
Av David, när han spelade vansinnig (ordagrant: "förändrade sitt sinne") inför Abimelek [troligtvis en titel på filisteiska kungar i Gazaområdet, se 1 Mos 20:2; 26:1], som drev bort honom [David], och han kunde undkomma ( därifrån). [Bakgrunden till denna psalm är att David har besegrat filistéernas Goliat, se 1 Sam 17. Kvinnorna i Israel sjöng: "Saul har slagit tusen, David tiotusen", se 1 Sam 18:7. Detta gjorde David populär vilket skapade avundsjuka hos Saul. Med tiden växte hatet och David flyr från honom. I fruktan för Saul sökte David skydd hos filistéernas kung i Gat, Goliats hemstad. Väl där börjar ryktet sprida sig om vem han är och han drabbas av fruktan. David spelar galen och släpps fri, se 1 Sam 21:10–15. I Samuelsboken är den filisteiska kungens namn Akish, 1 Sam 21:10, men här i psalmen kallas han Abimelek. Den sista delen av namnet är "melek", vilket betyder kung på hebreiska. Abimelek är troligtvis en generell titel på filisteiska kungar i Gazaområdet, på samma sätt som Roms kejsare eller Egyptens farao. Namnet Abimelek gör även att tankarna r till två händelser ungefär tusen år tidigare i samma område, se 1 Mos 20:2; 26:1. Abraham och Isak försökte också förleda en kung som hette Abimelek. Att samma namn används gör att deras berättelser också finns med som en bakgrund. Den som läser eller hör psalmen uppmuntras att tänka sig in i hur Abraham, Isak och David har konfronterat sin fruktan. Nyckeln till befrielse är att frukta Gud mer än människor, att lyda Gud mer än människor, se Apg 5:29.]
-
Kom, barn, lyssna på mig,
    jag ska lära er vördnad för Herren (Jahve). [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet "Kom" med denna bokstav och förstärker att Herren bjuder in oss att komma till honom för att få undervisning. Att inbjudan är riktad till "barn" understryker att det handlar om ödmjukhet, se Ords 4:1; Matt 18:3.]
Jag agerade som om sorgen gällde min vän eller bror,
    jag böjde mig (bedrövad, nedtyngd, se Ps 38:7) i sorg (nattsvart mörker) som en moder
    [i djup sorg över ett barn som hon förlorat, se vers 12].
Jag r krokig och böjd,
    hela dagen r jag sörjande.
    [Lidandet beskrivs med de yttre tecknen, krokig och böjd, och r vidare med ett inre känslomässigt tillstånd av sorg.]
[Refräng:]
Ja (det är verkligen så att), människorna passerar genom livet som en skuggbild (som i ett stumt skådespel).
    Ja (det är verkligen så att), de samlar på sig värdelösa rikedomar
    utan att veta vem som en ng ska få dem.
Vänd bort din blick från mig, så jag kan le igen,
    innan jag r bort och inte finns mer [innan jag dör, och inte finns kvar på jorden]. [Paradoxalt är psalmens sista önskan att Herren ska vända bort sin blick från David. Det verkar motsäga önskan i vers 13 om att höra hans bön och se hans tårar. Dock förstår vi att David rannsakar sig själv och sin skuld, se vers 9. Det finns likheter med Job som har samma önskan om att Gud inte ska se, syna och pröva, se Job 7:19; 9:27; 10:20; 14:6. Herrens hand som tillrättavisade i vers 11 var olidlig, så David önskar en lättnad. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter "låt mig " och "bespara mig" din blick. Innebörden är troligtvis ett uttryck för att han nu tycker att det räcker med prövningar. Det är intressant att i nästa psalm befinner sig David i en djup mörk grop, oförmögen att ta sig upp själv. Där griper Gud in och lyfter upp honom och ger honom en ny sång, se Ps 40:1–4.
    Den första boken i Psaltaren, psalm 1-41, närmar sig sitt slut. På samma sätt som den ofta handlar om Davids liv, handlar flera av dessa sista Psalmer om Davids ålderdom och sjukdomar, se Ps 37:25; 38:4, 8, 11. Psalmen har konstaterat att livet är kort. David har accepterat döden, men det betyder inte att han ger efter för hopplöshet. Det finns en önskan och bön att få glädja sig åt livet och få "le" igen.
    Eftersom israeliterna hade en tro på människans fortsatta existens i dödsriket, Sheol, är det inte troligt att de sista orden "jag inte finns mer" skulle syfta på ett tillstånd av icke-existens. Bibeln är tydlig med att det finns en dubbel utng, evigt liv och evig död, se Dan 12:2; Matt 25:46; Joh 3:16. Psalmen avslutas med en önskan om Guds ingripande här medan David ännu levde, se Ps 6:5–6.]
Jag vill säga till Gud, min klippa (min ointagliga bergskam och bergsklyfta):
    "Varför har du glömt mig?
    Varför måste jag (sörjande) i mörker på grund av mina fienders förtryck?"
För du är den Gud (Elohim) som är mitt värn (min tillflykt, skydd, försvar)!
    Varför har du förkastat mig?
    Varför måste jag runt i sorg,
    
    förtryckt av fienden?
Kom, se (skåda) Herrens (Jahves) gärningar (verk)
    – ödeläggelser (fruktansvärda gärningar) han gör (har gjort och kommer att göra) på jorden [Jes 13:9].
Vi hade en underbar gemenskap tillsammans,
    i Herrens (Elohims) hus brukade vi vandra runt med (bland) folkmassorna.
För du har räddat (ryckt bort) mitt liv (min själ – hebr. nefesh) från döden,
    Ja, du har hindrat mina fötter från att falla (bli omkullknuffade)?
    [Ordet för "snava" är "daha" som betyder omkullknuffad. Syftar inte på att snava, utan att fiender försöker fälla.]
Jag kan vandra inför Gud
    i de levandes ljus.
Låt dem flyta iväg som vatten som rinner undan (bort, ner i marken).
    Låt pilarna brytas av när de spänner bågen.
    [Versen är svåröversatt, kan också tolkas att de ogudaktiga ska förtvina lika hastigt som pilen skjuts ut från bågen.]
Låt dem bli som en snigel (ofullnget foster) som smälter bort (löses upp),
    likt en kvinnas missfall låt dem aldrig se solen. [Även denna vers är svåröversatt. Hebreiska ordet "shablul" används bara här i GT. Är det en snigel så kan bilden vara det slemspår den lämnar som snabbt torkar upp i solen. Det kan också vara en parallell till missfall och ett oigenkännligt foster.]
Kom och se vad Gud har gjort
    – väldiga (fruktansvärda) gärningar bland människorna (Adams barn)!
    [Hans fantastiska gärningar överr mänskligt förstånd!]
[Som komplement till offren kommer nu orden som ärar Gud. Psalmens sista sektion formar en kiastisk struktur som växlar mellan olika verbformer.] Kom och hör, och jag ska berätta, alla ni som fruktar (vördar) Gud (Elohim) [Ords 1:7],
    vad han har gjort för mig (min själ).
Ja, han ska krossa (slå) sina fienders huvuden,
    den håriga kronan (skalpen) på den som r där i sin stora skuld. [Den håriga skalpen kan syfta på det barbariska eller demoniska utseendet på dessa fiender. Här kan man också ana ett uppfyllande av den urgamla profetian från 1 Mos 3:15.]
De har satt (ställt) upp sin mun [öppnat sitt gap] mot himlarna,
    och deras tunga vandrar (far) fram över jorden.
    [De talar mot bättre vetande, mot Gud själv och deras skvaller sprider sig gränslöst.]
Molnen vräkte ut vatten,
    skyarna lät höra sin röst,
    dina pilar vandrar också iväg.
De höll inte Guds (Elohims) förbund
    och vägrade att vandra enligt hans (Guds) undervisning [Torah – instruktionerna i Moseböckerna].
Han kom ihåg att de bara är kött (människor),
    en vindpust som blåser förbi och är borta.
Innan Efraim och Benjamin och Manasse [tre av de norra stammarna] väckte upp din makt
    och kom för att frälsa (rädda) oss.
Så jag lät dem efter sina egna envisa hjärtan,
    så att de vandrar i sina egna rådslut.
[B´]
O, att mitt folk ville lyssna till mig,
    så att Israel skulle vandra på mina vägar [följa mina instruktioner]!
De [avgudarna, ser vers 1] vet ingenting, de förstår ingenting,
    de vandrar omkring i mörker.
    Hela jordens fundament är förflyttat (skakat). [Denna vers indikerar att de kosmiska konsekvenserna av orättvisa är stora – jordens grundvalar vacklar! Det som sker i den högsta himmelska världen får återverkningar på jorden.]
De säger: "Kom låt oss hugga av dem så att de inte längre är ett land,
    så att namnet Israel inte längre blir något man minns (kommer ihåg)."
De r från kraft till kraft
    (från plats till plats, som en vandrare som hämtar styrka och vila på varje lägerplats på väg mot målet),
    var och en träder fram inför Gud (Elohim) på Sion [templet i Jerusalem].
För Herren Gud (Jahve Elohim) är som en sol och sköld,
    Herren (Jahve) ger nåd (favör) och ära.
Han håller inte tillbaka något gott,
    från dem som vandrar (lever sitt liv) uppriktigt (helhjärtat, har integritet).
Rättfärdighet ska framför honom
    och bereda väg för hans steg. [Psalmen ramas in av ordet för land, hebr. eretz. I vers 2 är det "ditt land" och här i avslutningen är det "vårt land", se vers 10, 12 och 13.]
Visa mig din väg Herre (Jahve),
    så att jag kan vandra och leva i din sanning.
Lär mig att helhjärtat vörda (frukta, ära)
    ditt namn (bind mitt hjärta vid ditt hjärta).
Välsignat (glatt, lyckligt) är det folk som prisar dig!
    Herre, de vandrar i ditt ansiktes ljus (får uppleva din favör).
Om hans söner (barn) överger min undervisning (hebr. Torah)
    och inte vandrar efter mina stadgar,
inte för pesten som smyger (r fram) i mörkret
    eller plågan (farsoten, förödelsen) som ödelägger [härjar i hettan] mitt på dagen.
Kom (börja , vandra; sätt ing)! Låt oss sjunga (höja gälla triumferande jubelrop)
    till Herren (Jahve).
Låt oss ropa högt (i segerjubel; väsnas med rop och härskri)
    till vår frälsnings klippa. [Det hebreiska ordet yesha som betyder frälsning, räddning, befrielse, säkerhet, vård och välng används sextio nger i Psaltaren och är detsamma som Jeshua – det hebreiska namnet på Jesus.]
Eld r framför honom,
    förtär hans motståndare på alla sidor.
    [Fienderna är både människor (vers 6 och 10) och avgudar (vers 7 och 9).]
Jag ska studera (akta, beskåda) redbarhetens väg.
    När ska du komma till mig? Jag ska vandra med mitt hus (min familj) med redbarhet i mitt hjärta.
Mina ögon vilar på de trofasta i landet,
    för att de ska bo med mig. Den som vandrar på redbarhetens väg,
    han ska få betjäna mig.
och har lagt (konstruerat, timrat) balkarna till dina övre rum [tronsalar] ovan skyn (vattnen).
Du gör molnen till din vagn,
    och drar fram på vindens vingar.
Du förvandlar källor till flöden,
    och låter dem forsa fram mellan bergen.
Där r skeppen, där är Leviatan
    som du har format till att leka där.
    [Grundordet för Leviatan betyder att tvinna och vrida sig och det verkar beskriva ett sjöodjur med reptilliknande drag, se Ps 74:14; Job 40:20.]
när de gick från land till land,
    från ett kungarike till ett annat folk,
    [Det landområde som Gud hade utvalt beboddes av ett flertal folkgrupper innan Israel fick ta över landet.]
Han öppnade klippan och vatten forsade ut,
    det rann en flod på en torr plats. [2 Mos 17:1–7]
Han tillrättavisade Röda havet och det torkade upp;
    han ledde dem genom djupen liksom genom öknen.
[Befrielse:]
Han ledde dem på en jämn väg,
    så att de kunde hitta en stad där de kunde bo.
Jag är borta som en skugga när den förlängs,
    jag har skakats av som gräshopporna.
de har händer men kan inget göra med dem,
    fötter men kan inte ,
    inte heller kan de tala (mumla lågmält) med sin strupe.
Jag ska vandra inför Herren (Jahve),
    i de levandes land.
-
[Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Talvärdet är 1. Tecknet föreställer en oxe som symboliserar styrka, ledaren, den förste och det viktigaste. De två första verserna börjar båda med ordet ashrei, samma ord som inleder hela Psaltaren, se Ps 1:1. Ordet för att vandra (hebr. halach) används i vers 1 och 3 (dock med olika verbformer) och ramar in vers 2. Att hebreiskan saknar tempus r inte att förmedla i en översättning. Därför blir det på svenska som om det vore olika tempus: "vandrar" och "har vandrat". Psalmisten både lever och har levt efter Guds vilja – hebreiskan betonar något ständigt pående. Detta förstärks ytterligare genom att yiqtol, som ofta översätts i futurum "kommer att fråga efter", används i den inramade versen, vers 2. Att vandra och leva efter Guds vilja gäller hela livet. I vers 4 används en fjärde hebreisk verbform som översatts till: "ska följa". Dessa olika verbformer lyfter fram vikten av att alltid följa Guds föreskrifter.] Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de vars väg är fullkomlig (obefläckad, oklanderlig, obruten)
    [rak – dvs. som inte vinglar hit och dit mellan dikena],
    de som vandrar i (lever efter) Herrens (Jahves) undervisning (Torah).
De som inte heller gör något orättfärdigt,
    de som har vandrat på hans vägar [plural; jmf vers 1].
Och jag ska vandra i lätthet (utan verkliga bekymmer),
    för jag har frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så r man alltid upp till Jerusalem.] Av (för) David.
-
Jag gladdes, när man sade till mig:
    "Låt oss upp till Herrens (Jahves) hus"
Men de som viker av på slingriga omvägar (krokiga vägar)
    ska Herren (Jahve) leda bort med dem som gör det onda.Frid (shalom, allt gott) vare över Israel.
Den som r ut [r fram och tillbaka] gråtande (under sorg),
    bärandes på sitt [dyrbara, sista] utsäde –
han ska [utan tvekan] återvända med jubel (höga triumferande glädjerop),
    bärandes på sina kärvar. [Han ska få bärga in en rikligt välsignad skörd!] [Under sådden var man helt beroende av regn. Rädsla och oro för torka eller angrepp av skadedjur kunde göra att man sådde sin säd under gråt – särskilt om det varit ett dåligt år innan. Om utsädet var det sista man hade kvar, var man helt beroende av en god kommande skörd. Israels folk fick utstå svåra tider, men man väntade på att Guds löften skulle uppfyllas. Psalmisten är helt säker på att det kommer en tid av glädje och fröjderop.]
En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så r man alltid upp till Jerusalem.]
-
Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är alla som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahve) [Ords 1:7],
    som r (vandrar) på hans vägar (gör det som är rätt och behagar Gud),
En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så r man alltid upp till Jerusalem.] Av (för) David.
-
Herre (Jahve) mitt hjärta är inte stolt,
    jag ser inte ner på andra (mina ögon är inte överlägsna).
    [Stolthet har sitt ursprung i hjärtat och tar ofta sitt uttryck i en högfärdig blick.] Jag ägnar mig åt (vandrar inte i; r inte efter för) stora ting,
    åt det som är för svårt [komplexa mysterier].
    [Jag är förnöjd, kan släppa det som överr mitt förstånd – Guds stora mysterier – som jag inte är redo att förstå ännu.]
Till honom som ledde sitt folk genom öknen,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Även om jag r genom nöd (svårigheter, problem) så håller du mig vid liv (ger du mig liv, styrka och kraft);
    du sträcker ut din hand mot mina fienders vrede.
Din högra hand räddar (frälser) mig.
Vart kan jag från din Ande?
    Vart kan jag fly från ditt ansikte (din närvaro)?
    [Det är inte så att David vill fly från Guds närvaro, utan en hyllning till Guds kärlek och nåd som når överallt.]
När min ande försvagas i mig,
    känner du mina steg (min väg). På stigen (min välkända upptrampade ngväg) där jag r
    har de gömt en snara (fälla) för mig.
Låt mig få höra om (hörsamma, förstå) [möta; uppmärksamt få erfara] din nåd (omsorgsfulla kärlek) på morgonen,
    för på dig förtröstar (litar) jag.
Låt mig [personligen] få veta (lära känna) [visa mig] den väg jag ska ,
    för till dig lyfter jag upp min själ (mig själv, hela mitt liv, min inre människa). [Ps 25:1]
    [En ny dag gryr – David längtar efter nådens gryningsljus efter en tid i själens mörka natt, se vers 3.]

Ordspråksboken (38)

Om de säger:
"Kom med oss,
    vi ska överfalla oskyldiga utan orsak.
Min son (mitt barn, min vän), följ inte med dem,
    avhåll din fot ifrån deras stig.
Han bygger upp ett förråd av sund visdom (till framng) för de rättfärdiga,
    och är som en sköld [beskyddare] för de som vandrar med integritet (oskyldigt, ostraffligt),
som överger de rätta stigarna (välkända, upptrampade ngvägarna)
    för att vandra på mörkrets vägar,
Därför ska du vandra på de moraliskt goda människornas väg,
    och hålla dig på de rättfärdigas stigar (välkända upptrampade ngvägar).
Då ska du vandra säkert på din väg
    utan att snubbla (snava eller slå emot din fot).
Säg inte till din granne:
    ", kom tillbaka imorgon, då ska jag ge dig det",
    när du redan nu har det [han frågar efter].
När du r ska dina steg inte hindras (få kramp, vara fastbundna, bekymrade, bedrövade),
    när du springer ska du inte falla (snava).
Men de rättfärdigas stig (välkända upptrampade ngvägar) är som gryningsljuset,
    som blir starkare och starkare (ljusare och klarare) tills det blir full dag.
Du själv har försatt dig i situationen att din granne har makt över dig,
    men gör så här för att bli fri [agera på en ng]:
Ödmjuka dig,
     och böna och be din granne (tjata på honom).
    [Så att han betalar sin skuld och därigenom frigör dig från ditt åläggande mot fordringsägarna.]
Du som är lat (slö), och titta på myran,
    begrunda (se, undersök, förstå, tänk på) dess liv (handlingar, moral, väg) och bli vis.
Fattigdomen kommer marscherande [steg för steg]
    och misär (nöd, brist) kommer som en beväpnad man [och du tvingas lyda honom].
En fördärvlig människa, ja en gudlös person,
    är den som har en livsstil med förljuget (förvridet, perverst) tal.
När du r,
    ska de [orden från dina föräldrars Gud] leda dig;
när du sover
    ska de vaka över (skydda, bevara) dig;
när du vaknar
    ska de tala till dig [få dig att begrunda, tänka och reflektera över dem.]
Kan man [barfota] på glödande kol
    utan att fötterna blir svedda?
Kom låt oss berusa oss med kärlek ända till morgonen,
    låt oss njuta av varandra i kärlek.
Min man är inte hemma,
    han är borta på en lång resa.
Plötsligt (på en ng) följer han henne,
    som en oxe på väg att bli slaktad,
    som dåren som förs bort i bojor för att bli straffad,
Jag r på rättfärdighetens väg,
    mitt på rättvisans stigar (välkända upptrampade ngvägar),
"Kom och ät av mitt bröd!
    Drick av det vin som jag har blandat.
Den som är rättfärdig vandrar säkert (tryggt),
    men den som viker av från [den rätta] vägen (medvetet r omvägar, förvränger sanningen, handlar omoraliskt och ohederligt) kommer att bli avslöjad.
Den som pratar bredvid munnen berättar hemligheter (vad som sagts i förtroende),
    men den som är pålitlig (trogen i sitt hjärta) bevarar ett förtroende (en hemlighet).
Den som vandrar med (ums och är förtrolig med; r i samma riktning som) de visa, blir själv vis [lär av de visa],
    men den som slår sig ihop (associerar sig; blir kompanjon) med dårar kommer att ta skada (bli fördärvad; drabbas av olycka).
    [Som en konsekvens av att man rör sig bland dårar blir man själv en dåre och får lida för sitt val.]
Den som vandrar i rättfärdighet fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahve),
    men den som r krokiga vägar (är moraliskt fördärvad; lämnar den rätta vägen) föraktar honom.
Håll dig på avstånd från en dåraktig (självgod) människa,
    du kommer inte höra något vettigt från den personen.
En dåre ogillar den som tillrättavisar honom,
    han r inte till de visa [för att fråga om råd].
Dårskap tilltalar den som saknar hjärta och förstånd,
    men den som har förståelse (insikt, förstånd) r sin väg rakt fram.
En våldsverkare (grym man) förför (lurar) sin vän (granne, bror)
    och leder honom in på en ond väg.
Bättre är vara fattig och ärlig (ha integritet)
    än att ljuga (ha ett fördärvat förvridet tal) och vara en [oresonlig] dåre.
Den rättfärdige vandrar (lever sitt liv) med integritet (hederlighet, fasthet, redbarhet)
    – välsignade [hur lyckliga och avundsvärda är inte] är hans barn [när de tar] efter honom!
Den som skvallrar för vidare (avslöjar) vad som sagts i förtroende,
    anförtro dig därför inte åt människor som pratar bredvid munnen.
Titta inte på vinet när det är rött,
    när det glittrar i vinglaset,
    när det lätt rinner ner.
    [Bedöm inte vinet efter årngen, märket eller smaken, utan efter dess effekt:]
och fattigdomen kommer marscherande till dig,
    nöden överraskar dig som en invaderande soldat."
Bättre en fattig man som är ärlig (har integritet och vandrar upprätt),
    än en rik man som medvetet vandrar på felaktiga vägar.
Den som vandrar rättfärdigt (har integritet) ska bli räddad (befriad, frälst),
    men den som r orätta vägar (säger en sak men gör en annan),
    hans fall kommer plötsligt.
Den som bara förlitar sig på sitt förstånd (hjärta, inre) är en dåre,
    men den som vandrar i [Guds] vishet blir befriad [från många fällor].
Tre ting rör sig fram ståtligt,
    ja fyra är det som har en ståtlig ng:
    -

Predikaren (30)

En generation r, en annan generation kommer,
    och jorden förblir för alltid.
Vinden r mot söder
    och vänder sig om mot norr,
den vänder sig kontinuerligt i sitt lopp
    och den kommer tillbaka igen till sin bana.
Alla floder rinner mot havet,
    ändå blir havet inte fullt.
Till de platser där floderna rinner upp,
    dit återvänder de igen.
    [Här beskrivs vattnets kretslopp.]
Jag säger i mitt hjärta: "Kom, jag ska pröva dig med munterhet och glädje i det goda" Och se, även detta är fåfänga (något som försvinner snabbt; tomhet).
Den vise mannens ögon är i hans huvud,
    men [den oresonlige] dåren vandrar i mörkret.
Och jag insåg också
    att samma händelse drabbar dem alla.
Alla r till en plats, alla är av stoft och alla återvänder till stoft. [Människan formades av stoft, se 1 Mos 2:7; 3:19.]
Jag betraktade allt levande som vandrar under solen med det andra barnet som står på sin plats.
Vakta din fot när du r till Guds (Elohims) hus och var redo att lyssna. Det är bättre än när dårarna ger ett offer, för de vet (förstår) inte att de gör ont.
Han föddes naken av sin moder,
    lika naken måste han bort igen.
Inget av allt det som han med möda har samlat på sig,
    kan han ta med sig i sin hand.
Detta är också något mycket ont och plågsamt (en sorglig ondska; en vidrig sjukdom): På samma sätt som han kom ska han lämna. Vad har han för glädje av sin strävan efter vind?
för det (missfallet) kommer i fåfänga och lämnar i mörker, och dess namn är dolt med mörker,
även om han lever tusen år, två nger om, glädjer han sig inte åt det goda. r vi inte alla till en (och samma) plats [graven]?
Vilken vinning har den vise
    framför dåren? [Ingen, båda kommer en dag dö.]
Eller den fattige
    som har insikt (intim kunskap) i vandringen inför de levande?
Bättre är [att vara tillfreds med] vad ögat ser,
    än kringflackande önskningar (själens vandringar – hebr. halach nefesh).
Detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst)
    och ett jagande efter vind. [Den andra delen av denna vers är det matematiska centrumet i hela Predikaren sammanfattar hela bokens tema med hebreiska ordet hevel – tomehet och meningslöshet.]
Det är bättre att till sorgehuset
    än att till festhuset,
för det är slutet för alla människor,
    och de levande ska lägga det på hjärtat.
Var inte förhastad med att lämna hans närvaro, bibehåll inte någon ond sak, för han gör vadhelst som behagar honom.
Och jag såg de onda begravas och de gick in i sin vila, men de som hade gjort rätt gick från den heliga platsen [templet] och var glömda i staden. Detta är också fåfängt (tomhet; helt meningslöst). [Det är inte rätt att de onda lyckas i sitt liv och prisas efter att de dött.]
(vandra din egen utstakade väg – lev ditt liv), ät ditt bröd med glädje och drick ditt vin med ett glatt hjärta, för Gud har redan accepterat (sett med nåd på) ditt arbete (det du företar dig).
Vadhelst din hand tar tag i för att göra med din styrka, gör det, för det finns inget arbete, inget råd, ingen kunskap, ingen visdom i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) dit du r.
Likaså när en dåre vandrar utefter vägen (r genom livet)
    så sviker hans förstånd honom,
    och han säger till alla att han är en dåre.
Jag har sett tjänare som rider på hästar
    och prinsar som vandrar som tjänare på jorden.
Dårarnas arbete tröttar ut dem alla,
    för de vet inte hur de ska för att komma till staden.
Förbanna inte (ta inte lätt på, vanära inte) kungen,
    inte ens i dina tankar (för dig själv)
och förbanna inte (ta inte lätt på, vanära inte) en rik man [som Gud välsignat, se Ps 112:3],
    inte ens i ditt sovrum,
för en fågel i skyn kan bära rösten (viska i någons öra)
    och någon med vingar kan sprida dina ord. [Ordspråket "en fågel har viskat i mitt öra..." härstammar från detta Bibelställe. Var varsam vad du säger för rykten och skvaller sprids snabbt och blir lätt allmänt känt.]
Gläd dig du unga i din ungdom
    och låt ditt hjärta glädja sig i dina unga år,
och vandra på ditt hjärtas vägar
    och i dina ögons åsyn,
men vet att för allt detta
    kommer Gud (Elohim) att föra dig till domen (hålla dig ansvarig för dina handlingar).
Då man bävar för en backe (höjd),
    och faror på gatorna. [Då man är rädd för att ut.]
Då mandelträdet lyser vitt [håret har vitnat].
    Då en gräshoppa blir en stor börda.
    Då kaprisfrukten mist sin kraft [all sexuell kraft och lust är borta].
[Gräshoppan kan beskriva att en liten insekt blir till en stor tyngd eller också en bild på att en åldring är som en gräshoppa som släpar sig fram. Detta är enda versen i Bibeln kaprisfrukten nämns, den användes i antiken som en lustförhöjande drog.] Då människan är på väg till sitt eviga hem
    och gråtarna väntar på gatan.

Höga Visan (8)

[Brudgummens börjar med att beskriva årstiden i vers 11. Det är nu vår, någonstans kring april. Det som kännetecknar vintern i Israel är att det är en regnperiod med inslag av snö i högre terräng. Det kommer i princip aldrig något regn mellan påsk och lövhyddohögtiden.] Min älskade (raring) talar och säger till mig: Stå upp min älskade (kära),
min sköna (vackra) kom ut!
Vintern är förbi,
    regnet har passerat och är borta.
Fikonträdet har gröna fikon (kart)
    och vinrankornas blommor avger sin doft.
Stå upp min älskade (kära),
    min sköna (vackra) och kom till oss.
Till dess att dagen svalnar
    och skuggorna flyr bort,
vill jag ta mig till myrrabergen
    och bergen med rökelse.
Vart har din vän tt,
    du vackraste bland kvinnor?
Vart har din älskade (raring) vänt sitt ansikte,
    så att vi kan söka honom tillsammans med dig?
Må din mun vara som det bästa vin
    som mjukt glider ner i strupen till min älskade (raring), som får sovande läppar att tala.
Kom, min älskade (raring), låt oss ut på fälten!
    Låt oss tillbringa natten i byarna.

Jesaja (62)

Kom nu och låt oss tala med varandra,
    säger Herren (Jahve).
"Även om era synder är röda som scharlakan,
    ska de bli vita som snö.
Även om de är röda som karmosin,
    ska de bli vita som ull.
Många folk ska komma och säga: "Kom låt oss upp till Herrens berg, till Jakobs Guds Hus, så att han kan undervisa oss om sina vägar, så vi kan vandra på hans stigar. För från Sion ska undervisning ut (komma, förkunnas) och Herrens (Jahves) ord från Jerusalem.
Ni av Jakobs hus, kom, låt oss vandra i Herrens (Jahves) ljus.
Dessutom säger Herren (Jahve):
"Eftersom Sions dotter är arrogant (högdragen)
    och vandrar med uppsträckt nacke och lättsinniga ögon,
r omkring och är tillgjord när hon r
    och låter det pingla (har små bjällror) om hennes fötter,
Sedan hörde jag Herrens (Adonais) röst säga: "Vem ska jag sända?
    Och vem ska för oss [finns det verkligen någon som vill vara vår budbärare]?"
    Då svarade jag: "Här är jag, sänd mig!" [Uttrycket "Här är jag!" (hebr. hineni) har innebörden "jag står till förfogande" eller "jag är beredd att ta ansvar", se även 1 Mos 22:1.]
Och han sade:
" och säg till detta folk:
Hör ni verkligen,
    men förstår ingenting,
och ser ni verkligen,
    men uppfattar ingenting.

"Eftersom detta folk har vägrat Shilos vatten [från Gihonkällan via Hiskias tunnel till Siloamdammen i Jerusalem, se Joh 9:7]
    som flyter mjukt (stillsamt),
och gläder sig [istället] med Retsin [Syriens kung, se Jes 7:1]
    och Remaljahos son [Samariens kung Pekach, se Jes 7:1],
därför (ska ni) se hur Herren (Adonai) kommer över dem
    med vatten – mäktigt och starkt – som från floden [Eufrat när svämmar över på våren],
    nämligen Assyriens kung och all hans härlighet [Jes 7:20],
och han ska översvämma alla kanaler
    och över alla flodbankar. [Den assyriske kungens armé liknas vid vattenmassor. Genom hela Bibeln används hav och vatten som symboler på folk, människomassor, länder och språk, se Ps 124:4–5; Upp 17:15.]
För Herren (Jahve) talade detta till mig med en stark hand, och förmanade mig att jag inte ska vandra på detta folks vägar och sade:
Det folk som vandrar (lever) i mörker [vers 1]
    ser ett stort ljus.
Över dem som bor (vistas, sitter) i dödsskuggans land [där djupt mörker, förvirring och misär råder]
    skiner ett ljus.
som sänder ambassadörer över havet,
    även papyrusbåtar på vattnen. ni snabbfotade budbärare
    till ett land som är högrest och med blank hud,
till ett fruktansvärt folk (ett folk som alltid varit känt för sin ondska och råhet) från begynnelsen till idag,
    ett land som är kraftigt och trampar ner, vars land delas av floderna.
på den tiden talade Herren (Jahve) genom Jesaja, Amots son, och sade: " och ta av säcktyget från dina höfter och ta av skorna från dina fötter." Han gjorde så och vandrade runt naken och barfota.
Herren (Jahve) sade: "Så som min tjänare Jesaja har vandrat naken och barfota för att under tre år vara ett tecken och en varning över Egypten och Kush [nuvarande Etiopien/Sudan],
För så har Herren (Adonai) sagt till mig: ", sätt ut väktare,
    låt honom förkunna vad han ser.
[Förvaltaren i denna vers beskrivs med frasen "som är över huset" (hebr. asher al habajit). På slutet av 1800-talet hittade den franske arkeologen Charles Clermont-Ganneau en grav i utkanten av Davids stad i Siloam med inskriptionen: "graven till … jahu asher al habajit". Början av namnet hade blivit borttaget. Graven är daterad till 600-talet f.Kr. Så sent som 2019 hittades en stämpel från utgrävningarna 2013 vid västra muren i gamla staden i Jerusalem med inskriptionen: Adonai asher al habajit som betyder "Herren, som är över huset".] Så säger Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot): "! Ta dig till denna förvaltare,
    fram till Shevna [kung Hiskias sekreterare, se 2 Kung 18:18, 26], som är (råder) över huset [och berätta för honom].
Kom mitt folk, in i dina kamrar
    och stäng dina dörrar om dig,
göm dig själv ett ögonblick,
    till dess vreden har dragit förbi.
Så blir Herrens (Jahves) ord för dem
föreskrift till föreskrift,
föreskrift till föreskrift,
rad till rad,
rad till rad,
lite här, lite där.
[Samma fraser som i vers 10] De r och faller baklänges,
    de skadar sig, blir snärjda och fångade.
Som vandrar ner till Egypten
    utan att fråga min mun,
som tar fångar i faraos fästen,
    och tar skydd i Egyptens skugga.
Och dina öron ska höra ett ord bakom dig säga: "Här är vägen, vandra på den, när du viker av till höger och när du viker av till vänster."
Ni ska ha sånger
    som på natten när man firar en helig fest,
och glädje i hjärtat
    som när någon r med flöjten för att komma till Herrens (Jahves) berg, Israels klippa.
Den [däremot] som vandrar (lever) rättfärdigt [Ps 15; 24:4]
    och talar rätt (rakt, uppriktigt, sanning),
som föraktar förtryckets vinning,
    som vägrar ta emot en muta i sina händer (ordagrant: "skakar av sig, att hålla mutor i sina händer"),
som stänger sina öron från att höra om blod [förslag att mörda],
    och sluter sina ögon från att se på ondska [det som är syndfullt; 1 Kor 13:6; Jes 29:20; Ps 10:3],
Där ska Herren (Jahve) vara med oss i majestät,
    på en plats med breda floder och strömmar,
där ska inga galärer med åror komma,
    inte heller ska stora skepp dra förbi.
Och där ska det (finnas, bli) en huvudväg (en banad och upphöjd genomfartsled – hebr. maslol), ja, en väg,
    den ska kallas "Den heliga vägen (Avskildhetens väg/Avsidesvägen)".
Ingen oren ska färdas på den,
    utan den är till för dem [för de andra] som r på vägen [den är reserverad för dem som han vägleder].
Och dårar [de som föraktar Guds vishet] ska inte irra omkring (får inte vandra runt; svänga in; vackla, tveka; vilse) på den.
Inga lejon ska finnas där,
    inga blodtörstiga vilddjur ska vara på vägen – de ska inte finnas där.
Bara de återlösta [de som Herren har befriat från fångenskap]
    ska vandra på den,
Så Assyriens kung Sancheriv gick därifrån och återvände och bosatte sig i Nineve.
Han sade: "Kom ihåg, O Herre (Jahve), hur jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort det som är gott i dina ögon." Hiskia började gråta bittert.
" och säg till Hiskia: 'Så säger Herren (Jahve), din fader Davids Gud (Elohim):
Jag har hört din bön,
    jag har sett dina tårar.
Se, jag ska lägga 15 år till din livstid;

Jag sade (tänkte): "Vid middagstiden av mina dagar
    ska jag till Sheols portar (inngen till underjorden, de dödas plats) [Matt 16:18],
    jag är berövad på resten av mina år."
Men de som [uthålligt] väntar (hoppas) på Herren (Jahve)
    ska förnya sin styrka ("glida fram" – fortsätta med kraft):
De ska lyfta på vingar (höja vingen/fjädern)
    som örnar.
De ska springa (rusa fram)
    utan att bli trötta (dra efter andan; flämta).
De ska vandra (fortsätta, )
    utan att mattas (tappa modet; segna ner; svimma). [Örnen symboliserar styrka och frihet. Den flyger på hög höjd och har perspektivseende. Uttrycket "förnya sin styrka" kan syfta på den process då örnen ruggar sin fjäderdräkt – nya fjädrar växer ut och den blir ung på nytt, se Ps 103:5. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter "utan att mattas" med "utan att hungra".]
Så säger den ende Guden (El), Herren (Jahve),
    han som skapat himlarna (universum) och sträckt ut (expanderat) dem [2 Sam 22:10; Jes 40:22],
    han som brett ut jorden och allt som lever där (allt som föds på jorden),
    han som gett liv (livsande) till människorna, och ande åt alla som vandrar där.
Och jag ska föra de blinda på en väg som de inte känner,
    på stigar som de inte känner till ska jag leda dem.
Jag ska göra mörkret ljust framför dem
    och oländiga platser plana.
Detta ska jag göra
    och det ska inte bli ogjort.
    [Upprepningen är hebreiskans sätt att betona och understryka att detta verkligen kommer att ske.]
Vem gav Jakob som rov och Israel till plundring?
    Var det inte Herren (Jahve)?
Han mot vilken vi har syndat och på vilkens vägar de inte vandrade,
    inte heller var de lydiga mot hans undervisning (hebr. Torah).
När du korsar (r) genom (ordagrant: igenom i) vattnen är jag med dig,
    och strömmarna dränker dig inte [ska inte överskölja eller föra bort dig].
När du r genom eld bränner den dig inte (ska du inte bli svedd),
    och flamman antänder dig inte (ska inte förtära/bränna/skada dig). [Versen inleds med konjunktionen ki som översätts eftersom, för eller när. I denna vers fungerar ki som en bekräftelse på att du kan igenom svårigheter just därför att han är med. Det första exemplet med vatten och strömmar innebär att man korsar eller passerar genom ett vadställe eller en liknande överng. Här kan läsaren associera till hur israeliterna korsade Röda havet och Jordanfloden (2 Mos 14:21–22; Jos 3:4). Det sista exemplet uppfyllde Daniels tre vänner bokstavligen (Dan 3:25–27), men profetian har utan tvekan också en bredare betydelse om Guds beskydd i svåra omständigheter. Frågan är inte om vi möter dem utan när. Se även Ps 66:12; 138:7.]
"Jag ska framför dig
    och göra krokiga platser raka,
jag ska bryta koppardörrarna i bitar
    och hugga sönder järnbommarna,
Så säger Herren (Jahve): "Egyptens arbetare och Kushs [Etiopien och Sudans] handelsmän
    och Sebas [Saudarabiens] resliga män,
ska alla komma över till dig och vara dina slavar,
    de ska efter dig,
i bojor ska de komma över
    och de ska falla ner inför dig och de ska vädja till dig:
"Gud (El) bor sannerligen hos dig,
    och där finns ingen annan, där finns ingen annan Gud (Elohim)."
De ska komma på skam, ja, bli förvirrade varenda en av dem,
    de ska tillsammans in i förvirringen, de som tillverkar avgudar.
De böjer sig ner, de bugar tillsammans,
    de kan inte släppa bördan
    och själva har de tt i fångenskap.
Så säger Herren (Jahve) din återlösare – Israels Helige:
"Jag är Herren (Jahve) din Gud (Elohim),
    som undervisar dig för din välng
    och leder dig på den väg du ska .
och de törstade inte när han ledde dem genom öknen,
    han lät vattnet flöda från klippan till dem,
han klöv klippan
    och vattnet forsade ut.' [Jes 43:19; 2 Mos 17:6; 4 Mos 20:11]
Vem bland er fruktar (vördar, respekterar) Herren
    och hör hans tjänares röst?
Om han än vandrar i mörkret och inte ser någon ljusning,
    ska han förtrösta på Herrens namn
    och stödja sig på sin Gud.
Se, alla ni som tänder en eld
    för att omge er själva med eldstäder,
vandra i ljuset av era eldar
    och bland eldstäderna som ni har antänt.
Detta ska ni få av min hand
    – ni ska ligga ner i plågor.
[Att tända sitt eget ljus istället för att vandra i Guds ljus leder till syndens straff.]
Ni ska inte dra ut med hast (ha bråttom) [som under uttåget från Egypten, se 2 Mos 12:11, 33]
    och ni ska inte heller fly (som man flyr för sitt liv, i panik)
för Herren (Jahve) vandrar framför er
    och Israels Gud (Elohim) är er eftertrupp [som beskyddar er mot anfall bakifrån och bakhåll]. [Under uttåget från Egypten beskyddade Gud israeliterna från faraos attack när de korsade Röda havet, se 2 Mos 14:19. Han ledde också dem genom öknen. Här profeteras om hur de ska komma tillbaka från Babylon, hur Herren ska före och efter dem.]

Nu kommer bokens sjunde och sista del. Dessa budskap (på samma sätt som de första i kap 1-12) är en kombination av profetiska ord som både rörde vid Jesajas samtid, men också en framtida upprättelse. De 11 sista kapitlen avslutar Jesaja bok. Även denna sektion är uppbyggd som en kiasm och sammanfattar många teman från hela boken. Centralt finns tre poem i kapitel 60-62 där Herrens smorde tjänare proklamerar nyheten om Guds rike. A Alla nationer är inbjudna, Jes 56:1–8
  B Kontrast mellan onda och goda tjänare, Jes 56:9–58:14
   C Bön om omvändelse, Jes 59
      D Den smorde tjänaren kungör riket, Jes 60–62
    C´ Bön om omvändelse, Jes 63–64
  B´ Kontrast mellan onda och goda tjänare, Jes 65:1–66:4
A´ Alla nationer är inbjudna, Jes 66:5–24

Inbjudan

Hör upp (hallå, ve)! [Hebreiska hoj används under begravningar som ve-rop. Här verkar Jesaja använda det för att kalla på uppmärksamhet, men samtidigt anar vi en ton av vemod i uttrycket. I vers 2–3 används det vanligaste hebreiska ordet för att lyssna – shama, se även 5 Mos 6:4.] Någon som är törstig? [En individuell personlig fråga.]
    Kom [plural – alla är välkomna] till vattnen!
Även den som inte har några pengar (något silver)
    – kom, köp säd och ät!
Ja, kom och köp säd utan pengar
    och utan (till ingen) kostnad vin och mjölk.
    [Kom och få gratis det som annars brukar kosta.]
Böj ditt öra (lyssna noga) och kom till mig,
    lyssna så ska er själ leva!
Jag ska sluta ett evigt förbund med dig,
    på samma sätt som den trofasta nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) jag lovade David. [Se Ps 89:2–4]
Han kommer in i frid (ro, stillhet, vila – fullständig harmoni) [i kontrast till förföljelsen här på jorden]
de som vandrar i sin uppriktighet (rättfärdigt) – de vilar på sina bäddar [dödens vila].
På grund av hans giriga överträdelser blev jag vred
    och slog honom, jag gömde mig och var arg.
Men han fortsatte att avfalla
    och gick på sitt hjärtas (giriga) vägar.
Då ska ditt ljus bryta fram som ljuset bryter fram på morgonen,
    och ditt helande ska komma snabbt.
    [Ordagrant "ett långt bandage ska rullas på dina sår för att läka dig".]
Din rättfärdighet ska framför dig,
    och Herrens härlighet (ära, prakt) ska bakom dig och skydda dig.
Därför är rätten fjärran från oss,
    inte heller rättfärdigheten övermannar oss.
Vi letar efter ljus men mörker omger oss,
    efter klarhet men vandrar i dunkel.
Och hednafolk ska komma (har vandrat) till ditt ljus,
    och kungar till strålglansen av din uppng (soluppng; ditt klara gryningsljus). [Här liknas glansen från Sions berg (Jerusalem) vid en soluppng som världens folk och ledare kommer att kunna följa, se även Jes 2:2–5.]
[Vers 14–16 hör tematiskt ihop med vers 8–9]
Dina plågares söner ska komma och böja sig inför dig,
    och alla de som föraktade dig ska böja sig ner vid dina fotsulor,
och de ska kalla dig Herrens (Jahves) stad,
    Sion – Israels Helige.
Vad fick hans härliga arm
    att vandra vid Moses högra hand?
Som delade vattnet framför dem,
    för att ge honom ett evigt namn?
Som ledde dem genom djupen,
    som en häst i vildmarken, utan att snubbla?
Jag har sträckt ut mina händer alla dagar
    till ett upproriskt folk,
som vandrar på vägar som inte är goda,
    [som vandrar] efter sina egna idéer och tankar,

Jeremia (116)

Då sade Herren till mig:
"Säg inte att
    du [bara] är en ungdom (hebr. naar), för överallt dit jag sänder dig
    – ska du
och allt jag befaller dig säga
    – det ska du tala.
och ropa i öronen på Jerusalem [dualformen för öra används, dvs "ropa i båda öronen"; uttrycket förstärker att Jeremia ska tala så Jerusalems invånare verkligen hör och förstår allvaret i budskapet; men har även en underton att tala för döva öron] och säg: "Så säger Herren (Jahve): Jag kommer ihåg nåden (den omsorgsfulla kärleken – hebr. chesed) i din ungdom,
    kärleken i ditt äktenskap,
hur du gick efter mig i öknen,
    i ett land som inte var besått.
Så säger Herren (Jahve): Vilken orättfärdighet har era fäder funnit i mig,
    så att de har tt bort från mig
och har vandrat efter det som är fåfängt
    och har blivit fåfänga?
De frågar inte: "Var är Herren (Jahve)
    som förde oss upp ut ur Egyptens land,
som ledde oss genom öknen,
    genom ett land – öde och med djupa hål [farliga sprickor och slukhål],
    genom ett land – utan vatten och i dödsskugga [Ps 23:3],
    genom ett land som ingen färdas genom och ingen människa bor."
Prästerna frågade inte:
    "Var är Herren (Jahve)?"
Och de som ansvarade för (förvaltade) min undervisning kände mig inte (var inte intimt förtrogna med mig),
    och härskarna begick överträdelser mot mig.
Profeterna profeterade [fruktbarhetsguden] Baal [5 Mos 13:1–5]
    och vandrade efter dessa ting [plural – avgudar] som inte kunde hjälpa dem.
Är det inte detta som har orsakat dig detta,
    att du har försakat Herren din Gud (Jahve Elohim), när han ledde dig på vägen?
Hur kan du säga: "Jag är inte orenad,
    jag har inte tt efter baalerna?"
Se din väg i dalen,
    vet vad du har gjort,
du är en snabb ung kamel
    som sicksackar på sina vägar [utan att veta vart den är på väg],
Håll din fot borta från att bli skadad
    och din strupe från törst,
men du säger: "Det är lönlöst att försöka stoppa mig (finns inget hopp),
    för jag älskar främlingar
    och jag vill efter (följa) dem."
Han säger: Om en man förskjuter sin hustru
    och hon r ifrån honom och blir en annan mans,
ska han återvända till henne igen?
    Ska inte landet bli mycket förorenat? [5 Mos 24:1–4]
Men du har varit en prostituerad med många älskare
    och ändå vill du återvända till mig [Hos 2:7],
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och Herren (Jahve) sade till mig i kung Joshijahos dagar: Har du sett det som det avfallna Israel gör? Hon r upp på varje högt berg och under varje lövrikt träd och där ägnar hon sig åt prostitution.
Och jag såg, eftersom Israel har tagit alla tillfällen att avfalla i äktenskapsbrott har jag förskjutit henne och gett henne skilsmässobrev. Likväl har inte hennes bedrägliga syster Juda fruktat, utan även hon har ägnat sig åt prostitution.
och förkunna dessa ord till norr och säg: Återvänd du avfälliga Israel, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
    jag ska inte dölja mitt ansikte mot dig,
eftersom jag är nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
    jag ska inte hysa agg för evigt.
På den tiden ska man kalla Jerusalem "Herrens (Jahves) tron", och alla folkslag ska samlas till den, till Herrens (Jahves) namn, till Jerusalem. Och man ska inte längre efter envisheten i sitt onda hjärta.
I de dagarna ska Juda hus med Israels hus och de ska komma tillsammans från landet i norr till landet som jag har gett som ett arv till deras fäder.
Jag ska själv till de stora och tala med dem, eftersom de inte känner Herrens (Jahves) vägar och sin Guds (Elohims) påbud (bindande juridiska beslut). Men de har alla brutit oket och sprängt bojorna.
Men detta folk har ett upproriskt och rebelliskt hjärta, de har gjort uppror och tt sin väg.
Så säger Herren (Jahve): Stå vid vägarna och se och fråga efter de gamla stigarna, där den goda vägen är och vandra på den och ni ska finna vila för era själar. Men de säger: Vi vill inte vandra på den.
Vandra inte ut på fältet och inte på vägen, eftersom fiendens svärd är där, skräck på alla sidor.
Alla är giriga upprorsmakare, r omkring med skvaller, de är koppar och järn. Alla agerar bedrägligt.
inte förtrycker invandraren, den faderlöse och änkan,
    inte låter oskyldigt blod flyta på denna plats [i Jerusalem]
    och inte skadar er själva genom att följa andra gudar.
Ska ni stjäla, mörda och be äktenskapsbrott och avlägga falska eder och offra till Baal och vandra efter andra gudar som ni inte känner,
nu, jag ber dig, till min plats som var i Shilo, där jag först lät mitt namn bo, och se vad jag har gjort med det för mitt folk Israels ondska.
men dessa ting befallde jag dem och sade: Lyssna till min röst och jag ska vara er Gud (Elohim) och ni ska vara mitt folk och vandra på alla de vägar som jag befaller er, för att det ska väl för er.
Men de lyssnade inte och lutade inte sina öron, men vandrade i sina egna råd, i sina hjärtans envishet och gick baklänges, inte framåt.
och de ska sprida dem framför solen och månen och himlarnas härskaror (stjärnorna) som de har älskat och som de har tjänat och efter vilka de har vandrat och dem som de har sökt och dem som de har tillbett. De ska inte bli samlade och inte begravda, de ska vara som dynga på jordens ansikte (yta).
Vem har gett mig i öknen
    en vägfarares rastplats
så att jag kan lämna mitt folk
    och ifrån dem!
För de är alla äktenskapsbrytare,
    en samling av förrädiska förrädare.
Varje man måste hålla (vakta, skydda, bevara) sig från sin granne och inte lita på någon bror, för alla bröder agerar bedrägligt (subtilt) och varje granne r runt med skvaller.
Bergen ska ta upp en gråt och klagan
    och öknens betesmarker en klagosång
eftersom de är brända så att ingen r förbi.
    Och de hör inte rösten av boskap,
både himlarnas fåglar och
    markens djur har flytt, de är borta.
Och Herren (Jahve) sade: De har övergett min undervisning som jag har gett framför dem och har inte lyssnat till min röst och inte vandrat efter den,
men har vandrat efter sina hjärtans envishet och efter baalerna som deras fäder lärt dem.
Herre (Jahve) jag vet (känner väl till) att människans vägar inte är hans egna,
    det är inte mannen som styr de steg som han vandrar.
Men de lyssnade inte och böjde inte sina öron utan vandrade varje man i deras hjärtas envishet, därför har jag fört över dem alla dessa förbundets ord som jag befallde dem att göra, men de har inte gjort dem.
De har vänt tillbaka till deras fäders synder som vägrade att lyssna på mina ord och de har tt efter andra gudar till att tjäna dem. Israels hus och Juda hus har brutit mitt förbund som jag skar med deras fäder.
Och Juda städer och Jerusalems invånare ska och ropa till gudarna till vilka de offrat, men de ska inte rädda dem i all deras tid av nöd.
Du har planterat dem, de har slagit rot, de växer, de bär frukt. Du är nära i deras mun men långt från deras tyglar.
Är mitt arv för mig en spräcklig rovfågel? Är rovfåglarna mot henne runtomkring? Kom, samla alla fältets djur, för dem till förtäring.
Så säger Herren (Jahve) till mig: " och ta dig en linnegördel och sätt den på dina länder och låt den inte komma i vatten."
"Ta gördeln som du har tagit dig, som är på dina länder och stig upp. till Perata och göm den där i en klyfta i berget."
Och jag gick och gömde den i Perata som Herren (Jahve) befallt mig.
Och det skedde efter många dagar att Herren (Jahve) sade till mig: "Stig upp, till Perata och ta gördeln därifrån, som jag befallde dig att gömma där."
Och jag gick till Perata och grävde och tog gördeln från platsen där jag hade gömt den. Och se, gördeln var fördärvad, den var inte duglig till något.
Detta onda folk som vägrar att lyssna till mina ord, som vandrar i sitt hjärtas envishet och har tt efter andra gudar till att tjäna dem och till att tillbe dem, det ska bli som denna gördel, som inte duger till någonting.
Du har kastat mig av dig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), du har tt baklänges, därför sträcker jag ut min hand mot dig och förgör dig. Jag är uttröttad av tröstande (att ömka, tycka synd om, ha medlidande).
Därför säger Herren (Jahve): inte in i sorgehuset, inte till jämmer, begråt dem inte, för jag har tagit bort min shalom (frid, fred välng) från detta folk förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), nåden (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) och nåden (barmhärtighet - hebr. rachamim). [Här används två ord för nåd som Gud har tagit bort, både den kärleksfulla omsorgsnåden och den barmhärtiga, eviga nåden.]
Och du ska säga till dem: Som era fäder har övergett mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), och har vandrat efter andra gudar och har tjänat dem och har tillbett dem och har övergett mig och inte hållit (vaktat, skyddat, bevarat) min undervisning,
och ni har gjort värre än era fäder, för se, ni vandrar varje man efter sitt hjärtas envishet så att ni inte lyssnar till mig.
Så säger Herren (Jahve) till mig: och ställ dig i folkets söners port, där Juda kungar kommer in och genom vilken de r ut och i alla Jerusalems portar,
Men de säger: Det finns inget hopp, vi ska vandra efter våra egna råd och vi ska göra varje man efter hans onda hjärtas envishet (lust).
Eftersom mitt folk har glömt bort mig, offrar de till fåfänga och de snubblar på sina vägar, på de gamla stigarna, till att vandra på sidovägarna, på en väg som inte är röjd,
Och de säger: Kom låt oss tillräkna hans påfund mot Jeremia, för undervisning saknas inte från prästen, och råd från de visa och ord från profeten. Kom och låt oss slå honom med tungan och låt oss inte lyssna på något av hans ord.
Så säger Herren (Jahve): och ta en krukmakares lerkärl och ta från folkets äldste och från prästernas äldste
Och du ska krossa lerkärlet inför ögonen på männen som r med dig,
Och du Pashchor och alla som bor i ditt hus ska i fångenskap och du ska komma till Babel och där ska du dö, du och alla dina vänner till vilka du har profeterat lögn."
Gråt inte för de döda, sörj honom inte, utan gråt ljudligt för honom som r iväg, för han ska inte mer återvända, inte se landet där han föddes.
Alla dina herdar ska vinden valla och dina älskare ska i fångenskap, då ska du med säkerhet skämmas och bli förvirrad av all din ondska.
Och i Jerusalems profeter har jag sett fruktansvärda ting, de ber äktenskapsbrott och vandrar i lögn och de sträcker ut sin hand till våldsverkare så att ingen återvänder från sin ondska. De har alla blivit för mig som Sodom och dess invånare som Gomorras.
De säger oavbrutet till dem som föraktar mig: Herren (Jahve) har sagt att ni ska ha shalom (frid och fred), och till alla som vandrar i sitt eget hjärtas envishet säger de: Ingen ondska ska drabba dig.
och inte efter andra gudar till att tjäna dem och till att tillbe dem, och provocera mig inte med era händers arbete, och jag ska inte skada (straffa) er.
Och du ska säga till dem: Så säger Herren (Jahve): Om ni inte lyssnar till mig, till att vandra i min undervisning som jag har gett inför era ansikten,
Och Chananja berättade i närvaro av allt folket och sade: "Så säger Herren (Jahve): På detta sätt ska jag bryta oket av Nebukadnessar, Babels kung från nacken på alla folkslag inom två år." Och profeten Jeremia gick sin väg.
och berätta för Chananja och säg: Du har brutit sönder träoket men i dess ställe ska du göra ett ok av järn.
När ni åkallar (kallar på) mig och kommer till mig i bön (r och ber till mig),
    ska jag höra (så lyssnar jag till) er.
Därför ska alla som slukar dig bli slukade,
    och alla dina motståndare – allesammans, ska i fångenskap.
Och de som ödelagt dig ska ödeläggas
    och alla som har tagit dig som byte, ska jag ge som ett byte.
Så säger Herren (Jahve): "Folket som lämnades av svärdet, har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i öknen, dit jag gick för att ge Israel vila."
De ska komma tillbaka gråtande [i ånger för tidigare synder],
    under bön om nåd (oförtjänt kärlek) ska jag föra dem tillbaka.
Jag ska leda dem längs med vattenbäckar [Ps 23:2],
    på en jämn väg där de inte ska stappla.
Jag ska göra detta eftersom jag är en fader för Israel,
    och Efraim är min förstfödde son.
Sätt upp vägmärken åt dig,
    gör dig vägvisare,
sätt ditt hjärta till de höga vägarna,
    även på de vägar du gick,
kom tillbaka (återvänd) Israels jungfru,
    återvänd till dessa dina städer.
Och han ska leda Tsidqijaho till Babel och där ska han vara tills jag kommer ihåg honom förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), eftersom du strider med kaldéerna men inte ska ha framng?
Och de kom och tog det i besittning, men de lyssnade inte till din röst och vandrade inte i din undervisning. De har inte gjort något av det som du befallde dem att göra. Därför har du låtit all denna ondska drabba dem.
Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): och tala till Tsidqijaho, Juda kung och säg till honom: Så säger Herren (Jahve): Se jag ska ge denna stad i Babels kungs hand och han ska bränna den i eld,
" till rechaviternas hus och tala till dem och för dem till Herrens (Jahves) hus, in i en av kamrarna och ge dem vin att dricka." [Rechaviterna var en nomadstam som var relaterade till kenaniterna (1 Krön 2:55) och härstammade från Jonadav (2 Kung 10:15). De förknippas med att arbeta med metall och gjorde vagnar, se 2 Kung 10. Anledningen att Jeremia tar med denna profetiskt symboliska händelse är att jämföra lojaliteten hos denna släkt att hålla ett löfte till en förfader som levde 250 år tidigare med trolösheten hos Juda folk mot den levande Gudens bud.]
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud: och säg till Juda män och till Jerusalems invånare: Ska ni inte ta emot tillrättavisning och lyssna till mina ord förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)?
Jag har sänt till er alla mina tjänare profeterna, sänt dem många nger och ofta och sagt: Återvänd, jag ber er, var man från sin onda väg. Ändra ert beteende och inte efter andra gudar till att tjäna dem, och ni ska bo i landet som jag har gett till er och era fäder. Men ni har inte lutat ert öra och lyssnat till mig.
Och alla furstarna sände Jehodi, Netanjas son, Shelemjahos son, Koshis son, till Baroch och sade: "Ta bokrullen i din hand, varur du har läst i öronen på folket och kom."
Och furstarna sade till Baroch: " och göm er, du och Jeremia och låt ingen man veta var ni är."
Så säger Herren (Jahve): Bedra inte er själva och säg: ’Kaldéerna ska säkert lämna oss’, för de ska inte lämna.
och Jeremia gick ut från Jerusalem för att till Benjamins land och ta emot sin del i folkets mitt.
och tala till Eved-Melech (betyder kungens tjänare), etiopiern och säg: "Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Se, Jag ska föra mina ord över denna stad för ont och inte för gott, och de ska bli fullbordade inför dig den dagen.
Och nu, se, jag löser dig idag från kedjorna som är på dina händer. Om det är gott i dina ögon att komma med mig till Babel, kom, jag ska se med välvilja på dig, men om det är ont i dina ögon att följa med mig till Babel, låt bli. Se hela landet är framför dig, dit det är gott och rätt i dina ögon att , dit."
Men han ville inte vända tillbaka. " då tillbaka till Gedaljaho, Achiqams son, Shafans son, som kungen i Babel har gjort till guvernör över städerna i Juda och bo med honom bland folket, eller varthelst det är rätt i dina ögon att ."
    Och ledaren för vakten gav honom ett underhåll och en va och lät honom .
Och Jochanan, Qareas son talade till Gedaljaho i Mitspa i hemlighet och sade: "Låt mig , jag ber dig, och jag ska slå Jishmael, Netanjahos son och ingen man ska veta något. Varför skulle han ta ditt liv så att alla judar som har samlats hos dig skulle bli förskingrade och kvarlevan i Juda under?"
Och Jishmael, Netanjahos son gick ut från Mitspa för att möta dem, gråtande hela vägen när han gick, och det skedde när han mötte dem att han sade till dem: "Kom till Gedaljaho, Achiqams son."
Och Jishmael bar bort i fångenskap hela återstoden av folket som var i Mitspa, kungens döttrar och hela folket som var kvar i Mitspa, som Nevozaradan, ledaren för vakten hade överlåtit till Gedaljaho, Achiqams son. Jishmael, Netanjahos son bar bort dem i fångenskap och lämnade för att över till Ammons söner.
då tog de alla män och gick och stred med Jishmael, Netanjahos son, och fann honom vid de stora vattnen som är i Givon.
Och allt folk som Jishmael hade fört bort i fångenskap från Mitspa såg sig om och återvände och gick till Jochanan, Qareas son.
Men Jishmael, Netanjahos son, flydde från Jochanan med åtta män och gick till Ammons söner.
och de lämnade och bodde i Gerot-Kimham, som är vid Betlehem, för att till Egypten,
att Herren din Gud (Jahve Elohim) ska tala om för oss vilken väg vi ska och vad vi ska göra."
på grund av deras ondska som de har bett för att provocera mig i det de gick för att offra och tjäna andra gudar som de inte känner, varken de eller ni eller era fäder.
De har inte ödmjukat sig till denna dag och de har inte fruktat, inte vandrat i min undervisning (Torah) inte i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag ställt fram för er och för era fäder.
Eftersom ni har offrat och har syndat mot Herren (Jahve) och inte har lyssnat till Herrens (Jahves) röst, inte vandrat i hans undervisning, inte i hans förordningar (ordagrant "saker inristat"), inte i hans stadgar (vittnesbörd), därför har detta onda drabbat er som det är idag."
Och du söker åt dig det som är stort, sök det inte, för se jag ska föra ondska över allt kött förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), men din själ (ditt liv) ska jag ge dig som ett byte på alla platser dit du r."
Deras ljud är som en orms, för de marscherar med en armé och kommer emot dem med yxor som skogshuggare.
Moavs lov finns inte mer. I Cheshbon har de tänkt ut ont mot henne: "Kom låt oss hugga av henne från att vara en nation." Även du Madmen ska föras till tystnad, svärdet ska jaga dig.
Moav har varit lätt från sin ungdom och han har satt sig på botten och inte blivit tömd från kärl till kärl. Han har inte tt i fångenskap, därför finns hans smak kvar hos honom och hans doft har inte förändrats.
Jämra dig Cheshbon för Ai är upplöst, ropa Rabbas döttrar, omgjorda dig med säcktyg, klaga och spring hit och dit bland väggarna, för Malkam ska i fångenskap, hans präster och hans furstar tillsammans.
Ut från norr kommer ett folk emot henne som ska göra hennes land öde och ingen ska bo där, från människa och till djur, har de flytt, de har tt.
I de dagarna och på den tiden förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), ska Israels söner komma och Juda söner tillsammans, de ska sin väg gråtande och ska söka Herren deras Gud (Jahve Elohim).
Mitt folk har blivit försvunna får, deras herde har fått dem att irra iväg, de har vänt sig bort på bergen, de har tt från berg till kulle, de har glömt bort sin viloplats.
Vi skulle ha botat Babel, men hon är inte botad, överge henne och låt oss var och en till sitt eget land, för hennes dom når till himlarna och är upplyft till skyarna.
Ni som har flytt svärdet, , stå inte still, kom ihåg Herren (Jahve) från långt borta och låt Jerusalem komma i ert sinne.
Ordet som profeten Jeremia befallde Seraja, Nerijas son, Machsejas son, när han gick med Juda kung Tsidqijaho till Babel i hans fjärde regeringsår. Seraja var intendent.
Och staden stormades (en genombrytning skedde) och alla stridsmän [från Juda i staden] flydde och gick ut från staden på natten via portvägen mellan de två murarna, som var vid kungens trädrd. [Trädgärden nämns igen i Neh 3:15 i samband med Siloamdammen och trapporna som ledde ner från Davids stad via Tyropeondalen. De "två murarna" syftar troligtvis på muren på den östra och västra sidan längs med den dalngen.] Kaldéerna (babylonierna) hade omringat staden. Sedan tog de [judiska soldaterna som flydde] vägen mot Arava [slätten norr och söder om Döda havet]. [Intentionen var att fly österut via Jordandalen till Moab eller Ammon som tidigare tagit emot människor som flytt från babylonierna, se Jer 40:14; 41:15.]
Och Nevozaradan, ledaren för vakten tog dem och förde dem till Babels kung, till Rivla.

Klagovisorna (6)

Hennes motståndare har blivit huvud (den som leder)
    hennes fiender känner sig trygga (bokstavligt "har det enkelt eller lätt").
För Herren (Jahve) har låtit
    alla hennes överträdelser drabba henne [Jerusalem],
hennes unga barn (dibarn) har tt i fångenskap
    framför motståndaren. [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet "hennes" som börjar med denna bokstav, detta belyser att hon inte längre kan se Gud som ger vårt liv rätt perspektiv utan istället ser hon bara allt som ger sorg och därmed förstärks sorgen ytterligare. I sorg, och särskilt i början, får man ett tunnelseende och saknar förmåga att uppfatta något av omgivningen. Man har bara ett enda, den tunga sorgen, för ögonen.]
Och borta från (har lämnat) dottern Sion [tempelberget i Jerusalem]
    är all hennes prakt.
Hennes prinsar (furstar) har blivit som ensamma hjorthannar
    som inte finner något bete.
Utan styrka
    har de flytt framför sina förföljare. [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I denna vers är det ordet "och borta från" som börjar med denna bokstav. Det förstärker att sammanhållningen har upphört.]
Herren är rättfärdig,
    men jag har gjort uppror mot hans ord.
Hör, jag ber er (jag vädjar, lyssna på mig), alla ni folk,
    och se min smärta.
Mina jungfrur och mina unga män
    har tt i fångenskap. [Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet "rättfärdig" börjar med denna bokstav. Här ser vi för första ngen hur chockfasen överr i reaktionsfasen när insikten kommer om att det faktiskt är vi som gjort fel. Det som drabbat oss skylls inte längre på någon annan, se vers 13, utan förklaras med att vi varit olydiga mot Guds krav på rättfärdighet.]
Han har lett mig och fått mig att vandra
    i mörker och inte i ljus.
De jagade våra steg
    från att på våra öppna platser (de jagade oss så att vi inte kunde vistas i öppen terräng).
Vi närmar oss att bli avhuggna,
    våra dagar är fullbordade, för vårt slut har kommit. [Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet "De jagade våra steg" börjar med denna bokstav och förstärker ropet efter Guds rättfärdighet i en svår situation.]
Sions berg [tempelberget i Jerusalem] som är öde,
    vandrar rävarna omkring. [Denna vers börjar med ordet "På" (hebr. al) där första bokstaven är Ajin. I den hebreiska texten avslutas versen med bokstaven Pe. Detta Pe är en markering för att avgränsa texten i olika stycken och kallas parashah. Även om det är en teknisk detalj i texten, som inte översätts, gör det ändå att det kiastiska mönstret återfinns här med Ajin och Pe i samma ordning som i första kapitlet, se Klag 1:16–17. Däremot i de centrala sektionerna i kapitel 2-4 är ordningen omvänd, se Klag 2:16–17; 3:46–51; 4:16–17.]

Hesekiel (67)

Deras vingar var sammanfogade med varandra [på samma sätt som de två keruberna i Salomos tempel, se 1 Kung 6:27]. De vände sig inte när de gick, de gick var och en rakt fram.
Och de gick var och en rakt fram, dit Anden gick, dit gick de, de vände inte på sig när de gick.
Och de levande varelserna hade ett utseende som liknade brinnande kol som såg ut som facklor, det flammade upp och ner bland de levande varelserna och det var strålglans i elden och från elden kom blixtar.
När de gick, gick de mot sina fyra sidor, de vände inte när de gick.
Och när de fyra levande varelserna gick, gick hjulen tätt intill dem, och när de fyra varelserna lyfte sig från marken lyftes hjulen upp (med dem).
Över den plats där Anden är till att , dit r anden, dit r de som Anden är till att , och hjulen lyfts upp bredvid dem, för den levande varelsens ande är i hjulen.
När dessa (varelserna) r, r de (hjulen) och när de står (stilla), står de. Och när de lyfts upp från marken lyfts hjulen upp bredvid dem, för de levande varelsernas ande är i hjulen.
Och när de gick hörde jag ljudet av deras vingar som ljudet av stora vatten, likt den Allsmäktiges röst, ett ljud av tumult som ljudet av en armé. När de stod (stilla) sänkte de ner sina vingar.
Och han sade till mig: "Människobarn, ät det som du finner, ät denna bokrulle och och tala till Israels hus." [Hes 2:8–9]
Och han sade till mig: "Människobarn till Israels hus och tala med mina ord till dem,
Och du till de fångna sönerna av ditt folk och tala till dem och säg till dem: 'Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve)', om de vill lyssna eller om de vill avstå."
Och en ande (vind) lyfte upp mig och tog bort mig och jag gick med en het bitterhet i min ande och Herrens (Jahves) hand var stark över mig.
Och hon gjorde uppror mot mina påbud (bindande juridiska beslut) i att göra mer ondska än folken, och mot mina förordningar (ordagrant "saker inristat") mer än länderna runtomkring henne, för de förkastade mina påbud (bindande juridiska beslut) och mina förordningar (ordagrant "saker inristat") har de inte vandrat efter.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) så: Eftersom ni har överträffat länderna runtomkring er genom att inte vandra efter mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och inte heller har gjort (följt) mina påbud (bindande juridiska beslut) och folkens påbud (bindande juridiska beslut) runtomkring har ni inte heller gjort.
Man har blåst i trumpeten och gjort sig redo men ingen har tt ut till striden, för min vrede är över hela dess skara.
Alla händer ska vara slappa (hänga längs kroppen) och alla knän ska vara svaga som vatten.
När de gick gick de mot sina fyra sidor, de vände inte när de gick utan till den plats som deras huvuden såg följde de det, de vände inte när de gick.
Och när keruberna gick, gick hjulen bredvid dem, och när keruberna lyfte upp sina vingar för att höja sig från jorden, gjorde hjulen likadant och lämnade inte deras sida.
Och det som liknade deras ansikten var de ansikten som jag såg vid floden Kevar, deras utseende och de själva, de gick var och en rakt fram.
och de ska veta att jag är Herren (Jahve), för ni har inte vandrat efter mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och inte verkställt mina påbud (bindande juridiska beslut) utan har handlat efter folkens påbud som är runtomkring er."
så att de följer mina bud och håller sig till (vaktar, skyddar, bevarar) mina stadgar och lever efter dem. Så ska de vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud.
Men för dem vars hjärta vandrar efter hjärtats osmakliga ting och deras styggelser, ska jag ge deras väg över deras huvuden (de ska själva drabbas av de styggelser de ägnar sig åt) förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve)."
Säg: 'Jag är ert tecken.' Som jag har gjort, så ska det göras mot dem, de ska i exil, i fångenskap.
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Ve! Över de usla profeterna som följer sin egen ande och ting som de inte har sett.
Och inte har du vandrat deras vägar och gjort efter deras styggelser, men en kort stund har du agerat värre än dem på alla deras vägar.
Den som vandrar i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och mina påbud (bindande juridiska beslut)
    och håller (vaktar, skyddar, bevarar) dem till att göra dem,
han är sann, han är rättfärdig,
    han får verkligen leva förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
och drar inte undan sin hand från den fattige
    och tar inte emot mutor,
han har utfört mina påbud (bindande juridiska beslut) och har vandrat i mina förordningar (ordagrant "saker inristat"). Han ska inte dö för sin fars synder, han ska med säkerhet leva.
Och han vandrar mitt bland lejonen,
    han blir ett ungt lejon
och han lär sig att fånga bytet,
    han slukar människor.
Men Israels hus gjorde uppror mot mig i öknen, de vandrade inte i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och de förkastade mina påbud (bindande juridiska beslut) som när en människa gör dem, ska leva av dem, och mina sabbater vanhelgade de storligen. Sedan sade jag att jag ska hälla ut mitt raseri över dem i öknen för att förtära dem.
eftersom de förkastade mina påbud (bindande juridiska beslut) och inte vandrade i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och vanhelgade mina sabbater, för deras hjärtan gick efter deras avgudar.
Och jag sade till deras söner i öknen: Vandra inte i era fäders förordningar och håll (vakta, skydda, bevara) inte deras påbud, och orena inte er själva med deras avgudar.
Jag är Herren er Gud (Jahve Elohim) vandra i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och håll (vakta, skydda, bevara) mina påbud (bindande juridiska beslut) och gör dem.
Men sönerna gjorde uppror mot mig, de vandrade inte i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och höll (vaktade, skyddade, bevarade) inte mina påbud (bindande juridiska beslut) för att göra dem, som om en människa gör dem, ska leva av dem. De vanhelgade mina sabbater, när jag sade att jag ska hälla ut mitt raseri över dem och förbruka min vrede på dem i öknen.
Och ni Israels hus, så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): varje man till sin avgud för ni lyssnar inte till mig. Men mitt heliga namn ska inte längre vanhelgas med era vor och med era avgudar.
Och det ska bli när de säger till dig: "Varför suckar du?" att du ska säga: Eftersom budskapet om det har kommit och alla hjärtan ska smälta och alla händer ska bli kraftlösa och varje ande ska bli matt och alla knän ska droppa med vatten, se det kommer och det ska bli gjort förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
På din systers väg har du vandrat, därför ska jag ge hennes bägare i din hand.
Och säg till Ammons söner: Hör Herrarnas Herres (Adonai Jahves) ord: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Eftersom du säger: Haha! (hebr. heach – ett uttryck för skadeglädje) mot min helgedom när den blev vanhelgad och mot Israels land när det gjordes öde och mot Juda hus när de gick i fångenskap,
Du var den vida smorda keruben
    och jag satte dig
så att du bredde ut dig över Guds (Elohims) heliga berg,
    du har vandrat upp och ner mitt ibland stenarna av eld.
Unga män från Aven [Heliopolis, stad norr om Kairo] och Piveset [Bubatis; stad i nordöstra Egypten, längs med en av Nilens floder] ska falla för svärd
    och dess städer ska i fångenskap.
    [Hebr. aven är ogudaktighet. Heliapolis var centrum för soldyrkan av solguden Ra.]
Och i Techafneches ska dagen dra sig undan (hålla tillbaka sig själv)
    när jag där bryter sönder Egyptens ok
och hennes makts stolthet ska upphöra i henne,
    ett moln ska täcka henne och hennes döttrar ska i fångenskap. [Techafneches var en by och gränspost i östra Nilens delta. Under exilen bosatte sig judar här efter Jerusalems fall 586 f.Kr. De tar med sig Jeremia hit, mot hans vilja, se Jer 43:7.]
Vattnen gör det stort,
    djupen låter det växa,
hennes floder
    rinner runt om hennes plantering
och hon skickar ut sina diken (bevattningskanaler)
    till fältets alla träd.
Därefter ska jag låta deras vatten komma till ro
    och låta deras floder rinna som olja (flyta fram makligt) förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Om han återlämnar det han tagit i pant.
    [Vid lån fick den skuldsatte lämna ifrån sig sin mantel, men den skulle lämnas tillbaka innan solen gick ner, se 2 Mos 22:26.]
Om han ger tillbaka det han stulit (plundrat).
Om han lever efter livets bud (vandrar med Gud) utan att göra det som orätt. Då ska han verkligen leva, och han ska inte dö.
och kommer till dig som folket kommer och sitter framför dig som mitt folk och lyssnar till dina ord, men gör dem inte, för med deras mun visar de mycket kärlek [här används ett ord för kärlek (hebr. agav) som betonar lusta och begär], men deras hjärtan r efter (följer) deras girighet (begär, egna önskningar).
Jag jag ska låta människor trampa över er, mitt folk Israel, och de ska besätta er och ni ska bli deras arv och ni ska inte längre sakna (vara utan) barn.
Jag ska fylla er med min egen Ande,
    och jag ska se till att ni följer mina förordningar (ordagrant "saker inristat")
och håller (vaktar, skyddar, bevarar) mina påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat)
    och gör (lever efter) dem.
Säg sedan till dem: 'Detta är vad Herrarnas Herre säger: Se jag ska föra israeliterna från hednafolken dit de har vandrat bort. Jag ska samla dem från alla håll och föra dem till deras land.
Och min tjänare David ska vara kung över dem och de ska alla ha en herde. De ska vandra i mina påbud (bindande juridiska beslut) och hålla (vakta, skydda, bevara) mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och göra (leva efter) dem.
Sedan förde han mig till södra sidan, och jag såg en port som vette åt söder. Han mätte dess pelare och förhus. De var lika stora som de andra.
Han lät mig till porten, den port som vätter åt öster.
Han [ängeln som ledde Hesekiel i den himmelska visionen] sade till mig: "Människobarn, har du sett detta?" Sedan förde han tillbaka mig till strandkanten.

Daniel (6)

Han svarade: "Men jag ser fyra män runt fria mitt i elden! Ingen av dem är skadad, och den fjärde ser ut som en gudason (ordagrant 'gudars son', en gudomlig varelse)." [Nebukadnessar hade en polyteistisk gudsuppfattning. För honom är frasen "gudars son" troligtvis ett spontant uttryck för att den fjärde personen måste vara någon form av övernaturlig varelse. I vers 28 säger han att det var en ängel som israeliternas Gud sänt. Ängeln kan ha varit Jesus preinkarnerad, dvs. Jesus som uppenbarar sig som en Herrens ängel innan han tar mänsklig gestalt, se 1 Kor 10:1–4.]
Tolv månader senare gick kungen omkring på taket till sitt palats i Babylon. [Från sitt palats kunde Nebukadnessar se ut över staden och alla hans lyckade byggnadsprojekt. Här fanns de hängande trädrdarna, som grekerna senare kom att beteckna som ett av världens sju underverk. För att bygga allt detta krävdes en enorm arbetsstyrka där många hade usla förhållanden, något som Daniel troligen refererar till, se vers 24. Den romerska historikern Herodotos beskriver hur staden var rektangulär där varje sida var över 2 mil lång. Genom staden flöt floden Eufrat och ett avancerat system med kanaler gav bevattning. Den yttre muren var 9 mil lång, 100 meter hög och 25 meter bred. Han skriver att den var så bred att två hästekipage, vardera med fyra hästar i bredd, med lätthet kunde mötas på den. Från Ishtarporten ledde paradgatan in till Marduks tempel. Totalt fanns över 50 tempel, 180 altare till Ishtar och en guldstaty av Baal. Centralt fanns också en ziggurat, som var ett torn, en nybyggd replik av Babels torn som tidigare funnits i staden. Nebukadnessar hade tre palats, där den storslagna festsalen i ett av dem beskrivs i nästa kapitel.]
Därför vill jag, Nebukadnessar, nu prisa, upphöja och ära himlens konung. Allt han gör är rätt (sanning) och rättvist (rättfärdigt) och han kan ödmjuka de som beter sig högmodigt."
Vi har inte lyssnat till Herren vår Guds röst. Vi har inte följt (vandrat efter) den undervisning som han gav oss genom sina tjänare profeterna. [Jer 3:13; 26:4; 32:23]
Då sade han [ängeln]: Daniel, för dessa ord ska vara stängda och förseglade fram till ändens tid.
Men nu vidare till slutet. [Var trogen resten av ditt liv.] Sedan du har vilat ska du stå upp och få din lott vid dagarnas [den här tidsålderns] slut." [Det sista ordet är ordagrant "yamin" med "n" på slutet. Det tolkas oftast som "yamim" för dagar, men kan också betyda "högra hand". Uttrycket som helhet blir då "i slutet av/änden på den högra handen". Guds högra hand står för Guds kraft och makt. Den högra sidan är den mest ärofyllda platsen och refererar också till Messias, se Matt 22:44; Ps 18:8; Mark 16:19; Ps 110:1; Ef 1:20–21. Daniel var nu närmare 90 år gammal, detta är troligtvis den sista synen innan han fick lämna jordelivet. Löftet om uppståndelsen i vers 2 appliceras nu på Daniel.]

Hosea (22)

Första ngen Herren (Jahve) talade till Hosea sade Herren (Jahve) till Hosea: " och ta dig [gift dig med] en hustru som är prostituerad och barn till en prostituerad, för landet har bett stor prostitution med att avlägsna sig från Herren (Jahve)."
Så han gick och tog Gomer, Divlaims dotter, och hon blev gravid och födde honom en son.
För deras mor har agerat prostituerad,
    hon som har fött dem har gjort det som är skamligt
för hon sade: "Jag ska efter mina älskare som ger mig mitt bröd
    och mitt vatten och min ull och mitt linne och min olja och min dryck."
Och hon ska springa efter sin älskare
    men inte komma ikapp dem
och hon ska söka dem
    men inte finna dem.
Sedan ska hon säga: "Jag ska och återvända till min första man [Hosea],
    för då hade jag det bättre än nu."
Och jag ska hemsöka henne på baalernas dagar,
    eftersom hon offrade till dem
och klädde sig själv med sina örhängen och sina juveler
    och gick efter sina älskare och glömde bort mig,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Se, därför ska jag locka på henne
    och föra henne ut i öknen och tala ömt till henne.
    [Ett tidigare exempel var när Israel räddades från slaveriet i Egypten, se 2 Mos 12–17.]
Och Herren (Jahve) sade till mig igen och älska en kvinna älskad av hennes vän och be äktenskapsbrott, som Herren (Jahve) älskar Israels söner trots att de vänder sig till andra gudar och älskar russinkakor. [Hebreiska texten är medvetet otydlig. Igen kan syfta på att "Herren igen säger" (en andra ng, då den första var i Hos 1:2) eller att och "igen älska". Ordet "en kvinna" kan syfta på Gomer, eller en andra hustru. Dock är det mest troliga att det är Gomer, som övergett honom, som det syftar på här.]
Med deras småboskap och deras boskapshjordar
    ska de för att söka Herren (Jahve)
men de ska inte finna honom,
    han har dragit sig undan från dem.
Efraim är betryckt, krossad i sin dom,
    eftersom han villigt vandrar efter orenhet.
Och när Efraim såg sin sjukdom
    och Juda sitt sår,
gick Efraim till Assyrien och sände efter kung Jarev [Jarev betyder "utmanare"; uttrycket kan också tolkas som en titel malki rav – "den store kungen"],
    men han kan inte läka dig inte heller ska han bota din skada.
Jag ska vara som ett lejon för Efraim,
    som ett ungt lejon för Juda hus,
jag ska bryta ner och iväg,
    jag ska ta bort och ingen ska befria.
Jag ska och återvända till min plats
    till dess de erkänner sin skuld
och söker mitt ansikte,
    i deras betryck ska de söka mig ärligt.
[Nu följer en trefaldig vädjan till omvändelse.] Kom, låt oss vända tillbaka till Herren (Jahve)!
    [Det är bara Herren, inte Assyrierna som man tidigare vänt sig till, som kan hela och läka landet, se Hos 5:13]
Han har rivit oss,
    men han ska hela oss.
Han har slagit oss,
    men han ska förbinda oss.
Vad ska jag göra (ta mig till) med dig, Efraim [det norra riket – Israel]?
    Vad ska jag göra (ta mig till) med dig, Juda [det södra riket]? Er nåd (kärleksfull omsorg, trofast kärlek) är som morgondiset [som snabbt skingras],
    som dagg som fort försvinner [när solen bränner bort det, se vers 5c].
Och Efraim har blivit som en menlös duva
    utan förstånd,
de kallar på Egypten,
    de r till Assyrien.
När de r ska jag sprida ut mitt nät över dem,
    jag ska ta ner dem som himlarnas fåglar,
jag ska jaga dem
    när hörsägen (en rapport kommer om) deras församling.
    [När jag hör att de flockas tillsammans.]
För se, de har tt iväg från förödelse,
    Egypten har samlat upp dem,
    Mof [Memfis, längs med Nilens västra strand, 2 mil söder om moderna Kairo] ska begrava dem.
Deras dyrbara skatter av silver,
    ska nässlor inta
    och törne ska vara i deras tält.
Men ju mer jag kallar på dem,
    desto längre bort r de från mig.
De offrar till baalsgudarna
    och tänder offereldar till avgudar.
    [Baal var en kanaanitisk avgud, i de religiösa riterna ingick mänskooffer och sexuella riter.]
De ska vandra efter Herren (Jahve)
    som ska ryta som ett lejon,
för han ska ryta
    och sönerna ska komma bävande från väster (havet).
Därför ska de bli som morgonens moln [som försvinner snabbt]
    och som daggen som dunstar bort (försvinner),
som agnarna som driver bort med vinden från tröskplatsen
    och som röken som far ut genom skorstenen.
Hans nya rotskott ska växa och sprida ut sig,
    hans prakt ska vara som olivträdets [som bär rik frukt],
    och hans doft som Libanons [cederträd].
[Boken avslutas med ett ordspråksliknande uttryck. Jämför med Ps 107:43; Jer 9:21; Ords 10:29] Vem är vis?
    Låt honom förstå dessa [uttryck i denna bok].
Vem är förståndig?
    Låt honom bli förtrogen med dem.
Herrens (Jahves) vägar är de rätta,
    och de rättfärdiga vandrar på dem,
men syndarna kommer på fall.

Joel (4)

De springer som mäktiga stridsmän;
    de bestiger en mur som en soldat.
Var och en rör sig, marscherar på sin givna bana
    och viker inte av från sin väg.
Den ene tränger inte den andre.
    Var och en r sin egen väg.
De rusar genom vapnen (försvaret)
    utan att ta skada eller låta sig hindras.
Det ska ske på den dagen att bergen ska drypa av sött vin
    och kullarna ska flöda av mjölk
    och alla Judas flodbäddar (wadis) ska flöda med vatten.
En källa ska flöda fram från Herrens (Jahves) hus
    och vattna Shittims dal.

Amos (9)

Deras kung ska i fångenskap,
    han och hans prinsar tillsammans," säger Herren (Jahve).
[Hittills har domsorden varit riktade mot Juda och Israels fiender. Problemet var att samma synder som dessa städer och regioner gjort, begicks även av Guds egendomsfolk. Det sjunde ordet riktas till Juda, det södra riket, till Amos egna landsmän, se Amos 1:1.] Så säger Herren (Jahve):
"För tre av Judas [södra rikets] överträdelser,
    ja för fyra, ska jag inte ändra mig,
eftersom de har förkastat Herrens (Jahves) undervisning (Moseböckerna – hebr. Torah)
    och inte har hållit hans förordningar (ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar, beskrivs ofta som bud som inte har en rationell förklaring) och deras lögner har fört dem till en återvändsgränd som deras fäder har vandrat på.
De trampar ner den fattiges huvud i jordens stoft
    och fördärvar vägen för de ödmjuka.
En man och hans far r till samma jungfru
    för att vanhelga mitt heliga namn.
Jag förde också upp dig ut ur Egyptens land
    och ledde dig fyrtio år i vildmarken för att inta amoréernas land.
[Nu följer sju retoriska frågor, i inledningen liknades Gud vid ett rytande lejon som upphöjde sin röst, se Amos 1:2. Samma ord återkommer här i vers 4:]
Kan två vandra tillsammans, utan att vara överens om det? [Nej, självklart inte.]
över till Kalne [troligtvis i närheten av Aleppo i norra Syrien] och se,
    och därifrån till det stora Chamat [nuvarande Hama, i centrala Syrien],
     sedan ner till filistéernas Gat,
är de bättre än dessa kungariken?
    Eller är deras gränser större än dina gränser?
Amasja sade till Amos: "Du profet (visionär), . Fly tillbaka till Juda land [ditt eget land]. Ät ditt bröd och var en profet där [var en profet i heltidstjänst där].
men Herren (Jahve) tog mig från hjorden och Herren sade till mig: ' och profetera för mitt folk Israel.' "
Trots att de r i fångenskap framför sina fiender,
    ska jag där befalla svärdet och det ska slakta dem,
och jag ska hålla mina ögon på dem
    för ont och in