Referenser (95 st i TR)
Matteusevangeliet (7)
Medan han vandrade längs med
Galileiska sjön, fick han se två bröder, Simon som
[senare också] kallas Petrus och hans bror Andreas, fiska med ett kastnät i sjön.
[Denna typ av cirkulära kastnät, med en radie på omkring sex meter, kastades ut från stranden eller från en båt. När nätet sjunkit snörptes det ihop undertill och fångade fisken.]Vilket är lättast att säga: 'Dina synder är förlåtna', eller: 'Stå upp och gå?'
Blinda får sin syn,
lama går,
spetälska blir rena (friska),
döva hör,
döda uppstår,
och för de fattiga predikas de glada nyheterna. [Referenser från ; ; . Uppmuntran kom från att se vad Jesus gjorde just då och från Profeterna som Johannes var väl förankrad i, se .]
Strax före gryningen (under den fjärde nattväkten – någon gång mellan klockan tre och sex) kom Jesus till dem, gående på sjön. []
När lärjungarna förstod att han gick på sjön, blev de förskräckta (fyllda med fruktan) och sade: "Det är ett spöke!" Och de skrek av rädsla.
Han sade: "Kom!"
Petrus steg ur båten och började gå på vattnet, och kom emot Jesus.
När folket såg de stumma tala, krymplingarna bli friska, de lama
gå, och de blinda se, häpnade man och prisade
(tackade) Israels Gud.
[Att de prisade "Israels Gud" indikerar att Jesus var på östra sidan om Galileiska sjön och folket var icke-judar.]Markusevangeliet (9)
Vad är lättast att säga till den förlamade: 'Dina synder är förlåtna (borttagna),' eller att säga: 'Stå upp, ta din bädd och börja gå'?
På en gång reste sig flickan upp och började gå omkring, hon var tolv år. Föräldrarna tappade genast fattningen (var helt utom sig; "i extas" – gr. ekstasis).
När han såg hur de slet vid årorna, för vinden var emot dem, kom han gående på sjön till dem strax före gryningen (under den fjärde nattväkten – någon gång mellan klockan tre och sex). Han ville komma till deras sida [för att hjälpa dem].
När de fick se honom gå på vattnet trodde de att det var en vålnad (något magiskt fenomen), och de skrek till,
Fariséerna och de skriftlärda frågade honom: "Varför lever inte dina lärjungar efter fädernas tradition utan äter brödet med orena händer?" [Kritiken riktades mot lärjungarnas beteende, men gällde Jesus. Vem trodde han sig vara när han struntade i århundraden av judiska traditioner?]
Han såg upp och svarade: "Jag ser människor, men de ser ut som träd som går omkring."
De kom till
Jerusalem igen, och när han gick omkring på tempelområdet
[och undervisade, se ] kom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom.
Jesus fortsatte sin undervisning och sade: "Akta er (var ständigt på vakt) för de skriftlärda! [De flesta skriftlärda var fariséer.] De älskar att gå omkring i långa mantlar och bli hälsade med respekt på torget
Efter detta
[på samma dag, se ] visade han sig i en annan skepnad
(annorlunda yttre form) för två av dem som var på väg ut på landet
[till Emmaus, elva kilometer utanför Jerusalem].
Lukasevangeliet (5)
Vilket är lättast, att säga: 'Du har fått förlåtelse för dina synder', eller: 'Stå upp och gå'?
Så han svarade: "Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena (friska), döva hör, döda uppstår, och för de fattiga predikas de glada nyheterna [].
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan]! Ni liknar omärkta gravar som människor [råkar] gå över utan att veta om det [och blir ceremoniellt orena]." [Se även .]
"Akta er (var ständigt på vakt) för de skriftlärda. [De flesta skriftlärda var fariséer.] De älskar att gå omkring i långa mantlar och bli hälsade med respekt på torget och sitta på de bästa platserna i synagogan [där de kunde blicka ut över församlingen, dessa platser var reserverade för lärare] och ha de främsta platserna [honnörsplatserna närmast värden] på gästabuden [där man låg till bords].
Jesus sade till dem: "Vad är det ni diskuterar med varandra medan ni går här (vad är det ni argumenterar för och emot)?" Då stannade de upp och såg bedrövade (ledsna) ut.
Johannesevangeliet (17)
När han [på avstånd] fick se Jesus gå förbi sade han: "Se, där är Guds Lamm."
Jesus sade till honom: "Res dig upp, ta din bädd och gå."
På en gång blev mannen helad (återfick sin styrka) och tog sin bädd och gick.
Det var sabbat den dagen,
Han svarade: Den som helade mig sade: "Ta din bädd och gå."
Då frågade de honom: "Vem är den mannen som sade till dig, ta upp din bädd och gå?"
När de hade rott ca 5 km (25 eller 30 stadier) såg de (tittade de noggrant på) Jesus gå på sjöns vattenyta nära båten. De blev rädda (skräckslagna, paralyserade av rädsla).
Som ett resultat av detta gick många av hans lärjungar tillbaka [till sina tidigare sysslor] och vandrade (levde, följde) inte längre med honom.
Sedan vandrade Jesus
[från plats till plats] i
Galileen, för han ville inte uppehålla sig i
Judéen eftersom judarna försökte
(ständigt letade efter honom för att) döda honom.
Då (därför) talade Jesus till dem igen och sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig [den som alltid är med mig på vägen] ska aldrig (skulle inte heller) [behöva] vandra (leva) i mörkret, utan ska (kommer att) ha livets ljus." [] [Meningen börjar ordagrant med åter, på nytt eller igen (gr. palin) och knyter an till undervisningen från föregående dag (), eller från morgonen ( – innan händelsen med kvinnan som de skriftlärda och fariséerna släpat fram, se –11). Jesus undervisar på den del av tempelområdet som kallades "kvinnornas förgård" (se ; här fick även männen vistas – kvinnorna fick dock inte gå in i själva templet). På förgården fanns fyra stora kandelabrar, tretton offerkistor och flera förrådsrum. Anledningen till att Jesus uttalar dessa profetiska ord om sig själv just här, kan vara att dessa fyra ljuskandelabrar hade en speciell roll under Lövhyddohögtiden. De tändes första kvällen, och sedan alla följande kvällar i högtiden, utom på sabbaten. Ljuset påminde om hur Gud hade lett israeliterna genom öknen med en eldstod. Ljuständningen åtföljdes av musik, sång och dans. Jesus bekräftade där och då – just på denna dag och just på denna plats – att han är världens ljus, se !]
och Jesus gick omkring i Salomos pelargång i tempelområdet.
Jesus svarade: "Har inte dagen tolv timmar [då det är ljust]? Den som vandrar på dagen snubblar (snavar, syndar) inte, eftersom han ser världens ljus [Jesus, se ].
Men den som vandrar på natten, han snubblar (snavar, syndar) eftersom han inte har det ljuset inom sig."
Av den anledningen vandrade Jesus inte längre öppet bland de judiska invånarna, utan gick till en stad som hette
Efraim, i en region som gränsar till öknen. Där stannade han med sina lärjungar.
[Eftersom Efraims stams område ligger norr om Jerusalem låg staden antagligen några mil nordöst om Jerusalem vid gränsen mot öknen i öster. Många identifierar den med den gamla staden Ofra som omnämns i Jos 18:23, drygt två mil nordost om Jerusalem.]Jesus sade till dem: "Bara en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset så att inte mörkret (ondska, synd) får makt över er. Den som vandrar i mörkret (har som vana och livsstil att leva i mörkret) vet inte vart han går.
[Jesus fortsätter att tala till Petrus:] "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag dig: När du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal ska du sträcka ut dina händer och någon annan ska spänna bältet om dig (binda dig) och föra dig dit du inte vill gå."
Apostlagärningarna (8)
Då sade Petrus: "Silver och guld [mynt] har jag inte, men vad jag har det ger jag dig. I Jesu den Smordes (Kristi) nasaréns namn, res dig upp och gå (verbformen är en uppmaning att börja gå och sedan fortsätta att gå)!"
Mannen flög upp och stod upprätt. [Ordet "flög upp" kan betyda att han "hoppade upp", men troligare är det en referens på hur snabbt han kom på fötter.] Sedan började han gå och följde med dem in i templet där han gick runt, hoppade och prisade Gud.
Allt folket [som var samlat där för eftermiddagsbönen i tempelområdet] såg hur han gick omkring och prisade Gud.
När Petrus såg det sade han till folket: "Israeliter!
Varför är ni förvånade över det här?
Varför stirrar ni på oss som om vi gjorde det här undret av egen kraft, eller att det var vår egen helighet som fick den här mannen att börja gå?
[Lystra var en handelsstad i Lakonien. Paulus och Barnabas vandrade vidare längs med huvudvägen Via Sebaste som sträckte sig söderut från Ikonium fyra mil ner till Lystra. I Lystra fanns antagligen ingen synagoga. Det var ett hedniskt område där varken judendom eller grekisk filosofi hade vunnit någon mark. Orten var en militärkoloni och befolkningen bestod av många pensionerade romerska soldater.] I
Lystra satt en man som inte kunde använda sina fötter. Han var förlamad i benen från födseln och hade aldrig kunnat
gå.
sade han med hög röst: "Res dig upp och stå på dina ben!" Då hoppade han upp och började gå omkring.
Nu har de hört sägas att du lär alla judar därute bland hedningarna att avfalla från Mose och säger att de inte ska omskära sina barn eller leva efter våra seder.
Romarbrevet (4)
Vi begravdes tillsammans med honom genom dopet till döden, för att också vi – på samma sätt som den Smorde (Messias, Kristus) uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet – ska vandra på ett nytt sätt (leva ett nytt liv med en högre kvalitet och standard).
[ formar en kiasm där Jesu syndoffer står centralt i .] Därför [på grund av vad Jesus gjort, se ] finns det nu ingen fördömelse (fällande dom) för dem som är i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus [för dem som inte vandrar efter köttet, utan efter Anden, se ].
Så skulle lagens rättfärdighetskrav [om ett rättfärdigt handlande i enlighet med budordens rättesnöre – som, då det står i singular, betonar helheten i undervisningen, se ] helt och fullt uppfyllas i oss som inte vandrar (vandrar omkring) [lever] efter köttet [vår fallna natur], utan efter Anden. [Den arameiska texten (Peshitta) och en del grekiska manuskript har även frasen "de som inte vandrar efter köttet" i avslutningen av . Ytterligare några manuskript har också den avslutande frasen "utan efter Anden". Utifrån det kiastiska mönstret så blir betydelsen dock densamma oavsett läsart.]
Låt oss leva (vandra, uppföra oss) på ett värdigt (anständigt, passande) sätt som hör dagen till (som tål att granskas i ljuset),
inte i festande (dryckesslag, upplopp)
och fylleri (drogmissbruk),
inte i sexuell lössläppthet (grekiska ordet för rum/säng, syftar på ett liv med många lösa sexuella relationer)
och sensualitet (lösaktighet, egen njutningslystnad utan några moraliska gränser),
inte i strid (grupperingar, gräl)
och avund (viljan att få vad någon annan har, med den sjuka önskan att också den andre ska förlora det den har). [Uppräkningen har tre kategorier av synder. Varje kategori beskrivs med två ord. Det första ordet visar på det synliga resultatet, medan den andra ordet visar på drivkraften bakom. De fyra första orden är i plural, de två sista i singular.]
Om din broder eller syster blir bedrövad (sårad, om du skadar deras tro) av den mat du äter, så lever (vandrar) du inte längre i kärleken [som är osjälvisk och utgivande]. Låt inte [något så trivialt som] din mat orsaka att den som den Smorde (Messias, Kristus) dog för [betalade ett oerhört högt pris för] går under (förgås).
1 Korintierbrevet (2)
Orsaken är att ni fortfarande är köttsliga [och låter er styras av känslor och omständigheter]. För så länge det finns avund [den bakomliggande inre orsaken] och strid [som är frukten av avundsjukan] bland er, är ni då inte köttsliga och lever som alla andra [utan andens liv]?
[Huvudbudskapet i denna del är att vara kvar i den lott Herren gett en person, frasen återkommer i , och . Terminologin är hämtad från som handlar om hur Gud tilldelar israeliterna olika jordlotter i löfteslandet. Varför tar Paulus upp jude/grek och slav/fri mitt i ett sammanhang som talar om familjerelationer? Svaret kan finnas i där dessa två ämnen tas upp i samband med att i Jesus är det inte längre man och kvinna.] Men var och en ska leva i den ställning (lott) som Herren har tilldelat honom,
så som Gud har kallat honom.
Det föreskriver jag i alla församlingar.
2 Korintierbrevet (5)
Vi har tagit avstånd från allt hemligt och skamligt, vi använder inga knep [samma ord används för Satans list i ], vi förfalskar (förvränger) inte Guds ord.
I stället lägger vi öppet fram sanningen och överlämnar oss inför Gud åt varje människas samvete. [Till skillnad från falska lärare med oärliga metoder, se ; ; .]
För i (genom, av) tro
vandrar vi [lever vi vårt liv här på jorden],
inte i (genom, av) det vi ser (det yttre som syns och har tagit form).
Jag bönfaller er [det starkaste ordet för vädjan], att när jag kommer [till er korintier] ska jag inte behöva vara så modig och bestämd mot några som menar att vi vandrar efter köttet (lever på världens sätt, har mänskliga motiv).
För även om vi lever i världen (vandrar i köttet), strider vi inte på världens sätt (strider inte efter köttet med mänskliga vapen).
Jag bad Titus resa och sände en broder med honom. Har Titus utnyttjat er?
Har vi inte handlat i samma anda?
Har vi inte gått i samma fotspår?
Galaterbrevet (1)
Jag säger er: vandra (gr. peripateo) hela tiden [lev ständigt] i Anden, så kommer ni [absolut] inte att ge efter för (så skulle ni aldrig vilja uppfylla) köttets begär (lust, åtrå) [tillfredsställa den fallna människans fokuserade längtan och passionerade lust].
Efesierbrevet (8)
som ni förut levde (vanemässigt vandrade) i, efter denna världens tidsålder [levnadssätt, dvs. samhällssystem med föränderlig etik och moral], efter fursten (härskaren, prinsen) över luftens (den lägsta atmosfärens) herravälde – den ande som nu verkar i olydnadens barn [de rebelliska, de som inte tror, de som går emot Gud].
För vi är hans hantverk [Guds mästerverk – hans konstnärliga arbete och poetiska verk] skapade (som formats, omdanats) i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus till [att utföra] goda gärningar [ett gott arbete i allt], som Gud har förberett [utsett och gjort redo i förväg, se även ] så att vi ska (för att vi skulle) vandra i dem [leva i det Gud planerat]. [Det grekiska ordet för hantverk, poiema, har även gett oss orden poem och poesi. Paulus använder det också om Guds skapelseverk i . Den förste personen som blir fylld av den helige Ande är Betsalel () som är en hantverkare som ska formge tabernaklet. Jesus kallas även "hantverkarens son" ().]
Därför [på grund av den position vi har fått i Jesus, se kapitel 1-3] uppmanar (ber, förmanar) jag er – jag som är en fånge i Herren – att vandra (leva ett liv) värdigt den kallelse ni fått:
Detta säger jag därför och vittnar om (bekräftar) i Herren [Paulus återkopplar till och fortsätter med en allvarlig uppmaning]: Ni ska inte längre vandra (leva) som hedningarna vandrar (lever sina liv). Deras sinne är tomhet [fåfängliga tankar uttömda på mening].
och vandra (lev) i kärlek, precis som också den Smorde (Messias, Kristus) [osjälviskt] älskade oss och utgav sig själv för oss som en offergåva och ett väldoftande offer (slaktoffer) åt Gud.
Förut (tidigare) var ni ju mörker, men nu är ni [nu sprider ni tillsammans] ljus (singular) i Herren. Vandra [lev då alltid aktivt] som ljusets barn
Var alltså noggranna med (se därför exakt till) hur ni vandrar [reflektera, överväg noga konsekvenserna av hur ni uppför er, särskilt bland de utomstående] – inte som ovisa utan som visa.
Filipperbrevet (2)
Syskon (bröder och systrar i tron), ta mig till föredöme och se på dem som lever efter den förebild ni har i oss.
Många vandrar ... [meningen är ogrammatisk, här avbryts den abrupt och Paulus blir känslosam och fyller i] som jag ofta sagt till er, och nu igen måste säga under tårar – [de vandrar, lever sina liv] som fiender till den Smorde (Kristi) kors.
Kolosserbrevet (4)
Målet är att ni ska leva värdigt Herren och behaga honom på alla sätt,
genom att bära frukt i alla slags goda gärningar
och växa i kunskapen om Gud.
[Följande två verser sammanfattar Paulus resonemang som han började i .] Därför, på samma sätt som ni tog emot den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, fortsätt att ständigt vandra i (lev era liv förenade med) honom. [Tillåt honom forma era liv.]
I dessa synder vandrade även ni en gång (hela ert liv kretsade kring dem och styrde er) när ni levde i dem.
[Uppmaningarna gäller inte bara det inre osynliga bönelivet utan även i kontakten med människor.] Var visa när ni möter de utomstående och ta vara på (gör det bästa möjliga av; ordagrant "köp tillbaka") varje tillfälle.
1 Thessalonikerbrevet (4)
hur vi:
uppmuntrade (tröstade, hjälpte, gick tillsammans vid er sida, förmanade) och
motiverade (talade uppmuntrande och stödjande) och
vädjade till (manade) er
att vandra (vanemässigt leva ert liv) värdigt Gud, som ständigt kallar er till sitt rike och sin härlighet.
[Nu sker ett skifte i brevet. Ordet "till sist" betyder inte någon skillnad i vad som är viktigt, däremot skiftar texten, som hittills mestadels innehållit påståenden, till att nu bli uppmanande. Det är vanligt att Paulus i sina brev först börjar med de troendes position i Jesus, för att avsluta med uppmaningar att leva det nya kristna livet utifrån den positionen. De tre första kapitlen har handlat om dåtid och nutid. De två sista kapitlen berör också nutid, men även framtida händelser.] Till sist (för övrigt), syskon (bröder och systrar i tron), vi ber er och uppmuntrar (står vi vid er sida och ber, förmanar) er i Herren Jesus att komma ihåg det vi lärt er: lev ett liv som behagar Gud, som ni redan gör. Ja, vi uppmanar er att fortsätta med detta mer och mer.
så att ni väcker respekt hos de utomstående och inte behöver sakna något.
2 Thessalonikerbrevet (2)
Syskon (bröder och systrar i tron), vi uppmanar er i vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) namn att hålla er borta från varje broder som lever odisciplinerat (ett liv i kaos, upproriskt, i otakt) och inte följer den undervisning som de fått av oss. [Ordet "odisciplinerat" är det grekiska ataktos. Det är en militär term för en soldat som går i otakt, vägrar att lyda order eller intar en roll som han inte har. Ordet användes också i det civila livet för att beskriva ett liv i kaos utan någon ordning.]
Men vi hör att vissa bland er lever odisciplinerat. De arbetar inte [själva] utan gör allt möjligt annat (de har åsikter i allting och lägger sig i sådant som inte rör dem). [I grekiskan används två snarlika ord i sista meningen som ordagrant ger betydelsen att "de inte arbetar", följt av att de "arbetar runt omkring sig". Dessa personer störde ordningen genom att de inte arbetade och gjorde vad de skulle göra, samtidigt som de var engagerade i andra saker som de inte skulle göra. Detta stämmer in på Paulus bön om att människor ska vara på rätt plats, se .]
Hebreerbrevet (1)
Låt er inte föras bort (ryckas med, bli lurade) av alla slags främmande läror. För det är gott att bli styrkt i sitt hjärta [den inre människan] genom nåd och inte genom [yttre ceremoniella] regler om mat som inte har hjälpt dem som har sysslat med sådant.
1 Petrusbrevet (1)
Var nyktra (balanserade, alerta i sinnet, ha självkontroll) och var uppmärksamma (redo, vaksamma), för er motståndare, djävulen, går ständigt omkring som ett rytande lejon och söker någon att sluka (förgöra).
1 Johannesbrevet (5)
[Nu följer tre fraser som alla börjar med "om vi skulle säga", se , , . Varje påstående följs av en antites, se ; ; . Det finns också en fin rytm där avslutningen av en punkt leder in i nästa genom att upprepa ett ord eller en tanke.] Om vi säger (skulle säga) att vi har gemenskap (delaktighet; en levande relation) med honom och [ändå] vandrar (skulle leva) i mörkret, då ljuger vi och handlar inte efter (lever och praktiserar vi inte) sanningen.
Men om vi vandrar (skulle vandra) i ljuset – så som han är i ljuset – har vi gemenskap (är vi delaktiga) [umgås vi och har hela tiden en levande relation] med varandra, och blodet från Jesus, hans Son, renar oss [gång på gång] från all synd.
Den som [gång på gång] säger sig förbli [] i honom är [alltid] skyldig att själv också vandra (leva) precis på samma sätt som han [Jesus] vandrade (levde).
Men den som [går omkring och] hatar sin broder är i mörkret [i andlig okunskap]
och vandrar (lever) i mörkret och han vet inte (har inte insett/förstått) vart han går,
för mörkret har förblindat [lagt ut dimridåer för] hans ögon.
2 Johannesbrevet (3)
[ är också symmetriskt strukturerade i en kiasm. Orden vandra i, bud och från början ramar in och förstärker att kärleken är det mest centrala.] Jag gladdes mycket när jag fann sådana bland dina barn som vandrar (lever) i sanningen, efter det bud som vi har fått från Fadern.
Detta är kärleken [den tar sig uttryck genom]: att vi vandrar (lever) efter hans budord [plural].
Detta bud är precis som det ni har hört från början, för att ni ska vandra (leva) i det [dvs. i kärlek och sanning].[Vandra i "det" kan syfta på älska varandra och kärleken som just nämnts i och eller sanningen. I finns frasen vandra i sanningen som då kan ha sin motsvarighet här "vandra i den", underförstått lev i sanningen. Johannes vill troligen lyfta fram en dubbelbottnad innebörd "sanning och kärlek", brevets två nyckelord i detta lilla ord, se . Johannes inleder också brevet med frasen "jag älskar er alla i sanning", se .]
3 Johannesbrevet (2)
För jag blev mycket glad när syskonen (bröderna och systrarna i tron) kom och vittnade om den sanning som finns hos dig (som du äger; ordagrant: "om din sanning"), precis som du [också] vandrar (lever) i sanning.
Inget gläder mig mer än att få höra att mina barn [församlingsmedlemmar som Johannes var som en andlig far för] vandrar (lever) i sanningen.
Uppenbarelseboken (5)
[Betyder: önskvärd, tillåten. I dag: I ruiner, närmsta stad är Selcuk några kilometer därifrån. Efesos var ett viktigt ekonomiskt centrum i antiken. Det var den största staden i Mindre Asien med omkring 200 000 invånare. Många besökare kom till Artemistemplet, som då räknades som ett av de sju underverken. Här tillbads fertilitets- och jaktgudinnan Artemis Efesia. Det romerska namnet på Artemis var Diana, se .
Staden var Johannes hemförsamling och det kan ha varit så att Jesu mor Maria också var här, se . Omkring fyrtio år tidigare hade Paulus grundat församlingen och han bodde här under flera år, se ; . Aquila och Priscilla undervisade församlingen, och även Apollos. Paulus avskilde också Timoteus till att bli deras pastor, se .] Skriv följande till församlingen
Efesos budbärare
(ängel):
[Budbärare är det grekiska ordet "angelo". Det kan syfta på en ängel, på motsvarande sätt som Gud gav uppenbarelsen från Jesus via en ängel till Johannes, se . Budbärare kan också syfta på församlingens ledarskap, som ska läsa brevet och förmedla budskapet till församlingen. Samma fras återkommer till varje församling, se ; ; ; ; ; .] Inledning
"Så säger han
[Jesus själv som är uppstånden] som håller
(kontinuerligt, i ett fast grepp) de sju stjärnorna
[budbärarna, se 1:20] i sin högra hand,
han som
går bland de sju ljushållarna
[församlingarna, se ] av guld.
[Jesus är det sanna ljuset som kom till världen, . Att Jesus är aktiv och rör sig bland ljusstakarna visar hur Jesus är närvarande och delaktig i församlingarna, som trots motstånd och förföljelse väljer att vara bärare av Guds ljus.] Men du har några i
Sardes som inte har fläckat sina kläder.
[Smutsiga kläder är en bild på ett liv i synd, påverkat av världens sätt.] De ska vandra
[i gemenskap] med mig i vita kläder
[i renhet] eftersom de förtjänar det.
[Den sjätte basunen har ljudit och den andra serien av verop går mot sitt slut. Man skulle kunna tro att fem månaders plågor, se , följt av död från eld och svavel skulle ha fört människorna till omvändelse. I stället beskrivs hur man fortsätter med samma förakt för Gud och hans bud. Det mest skrämmande med Upp 9 är kanske inte basundomarna, utan synden som människorna fortsätter med.] Resten av människorna [två tredjedelar, se ], de som inte dödades av dessa plågor, omvände sig ändå inte från sina händers verk. De slutade inte att tillbe onda andar (demoner)
och avgudabilder av guld, silver, brons, sten och trä
som varken kan se eller höra eller gå.
[Bakom de skapade avgudabilderna som dyrkas finns en ond makt, se .]
Se, jag kommer som en tjuv. Salig (lycklig, välsignad) är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och man ser hans skam. [Jesus ger nu samma varning som han gett förut, se . Hans ankomst kommer att ske plötsligt och oväntat, se .]
Folken ska vandra i dess ljus, och jordens kungar ska föra in sin härlighet i den.
gå
