4390 – מָלֵא (male)

uppfylla, fylla


Typ:
Hebreiska: מָלֵא (male)
Ursprung: or מָלָא (Esther 7:5), a primitive root
Användning: 249 ggr i GT

Engelsk översättning

to fill
accomplish, confirm, [phrase] consecrate, be at an end, be expired, be fenced, fill, fulfil, (be, be

Engelsk beskrivning

1) to fill, be full
1a) (Qal)
1a1) to be full
1a1a) fulness, abundance (participle)
1a1b) to be full, be accomplished, be ended
1a2) to consecrate, fill the hand
1b) (Niphal)
1b1) to be filled, be armed, be satisfied
1b2) to be accomplished, be ended
1c) (Piel)
1c1) to fill
1c2) to satisfy
1c3) to fulfil, accomplish, complete
1c4) to confirm
1d) (Pual) to be filled
1e) (Hithpael) to mass themselves against


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (249 st)


Gud (Elohim) välsignade dem (gav dem framgång, förmågan att växa) och sade: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll havets vatten, och låt fåglarna (insekterna, alla djur med vingar) föröka sig på jorden (landytan)."
Gud (Elohim) välsignade dem (gav dem framgång, förmågan att växa) och sade: "Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er [använd dess resurser för att tjäna Gud och människor]. Råd (ha auktoritet) över fiskarna i vattnet, och över fåglarna under himmelen och över alla djur som rör sig på jorden."
Men jorden blev mer och mer fördärvad inför Gud och full av våld (terror, laglöshet – hebr. chamas).
Då sade Gud till Noa: "Jag har beslutat att göra slut på allt levande [ordagrant 'slutet på allt kött är här'], för på grund av dem är jorden fylld av våld (korruption, laglöshet). Nu ska jag förgöra [döma] dem med jorden.
Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden.
Och Gud (Elohim) öppnade hennes ögon och hon såg en vattenkälla. Och hon gick och fyllde skinnet med vatten och gav ynglingen att dricka.
Den unga kvinnan var vacker att se på, en jungfru, ingen man hade känt henne, och hon gick ner till källan och fyllde sin kruka och kom upp.
När dagarna hade kommit då hon skulle förlösas, se, då fanns det tvillingar i hennes livmoder.
Alla brunnar som han fars tjänare hade grävt under hans fars Abrahams dagar, hade filistéerna lagt igen och fyllt med jord.
Sedan [sju år senare] sade Jakob till Laban: "Ge mig min hustru, för mina dagar är fyllda, så att jag kan gå in till henne."
Fullfölj veckorna för denna och vi ska även ge dig den andra för det arbete som du ska göra i ytterligare sju år."
Och Jakob gjorde så och fullföljde sina veckor, och han gav honom Rakel, sin dotter till hustru.
Sedan befallde Josef att man skulle fylla deras kärl med säd och ge tillbaka varje mans pengar i hans säck och ge dem matsäck för resan, och så gjordes för dem.
Han befallde husets tjänare och sade: "Fyll männens säckar med mat, så mycket som de kan bära, och lägg var och ens pengar överst i säcken.
40 dagar fullföljdes för honom, för så många dagar tar balsameringen. Egyptierna grät över honom i 70 dagar.
Men israeliterna var fruktsamma och förökade sig, de växte till och blev mycket starka (talrika) och hela landet fylldes av dem. [Gud uppfyllde sitt löfte till Abraham, Isak och Jakob – israeliterna hade blivit ett stort folk. De hade blivit så stora att de var ett eget folk bland egyptierna. Det hebreiska namnet för Egypten är mitsrajim. Det ordet användes inte av Egyptierna själva, de hade namnet Tavi som betyder "två länder" och syftar troligtvis på det övre och nedre Egypten. Det hebreiska ordet mitsrajim härstammar från Chams (Hams) andra son Misrajim (1 Mos 10:6). Ordet är dock i plural, vilket kan ha att göra med kopplingen till det övre/nedre Egypten. Betydelsen är inte helt känd, men liknar ord som belägring, inträngd osv. Genom att använda detta ord blir berättelsen mer generell och kan appliceras på alla möjliga situationer och områden som kan förslava och tränga in från den plan Gud har för en människa.]
Nu var det så att prästen i Midjan hade sju döttrar. [Mose satt vid brunnen och vilade sig efter sin resa.] Döttrarna kom och öste upp vatten och fyllde hoarna för att vattna fåren åt sin far.
Det gick sju fulla dagar efter att Herren (Jahve) hade slagit Nilen. [En hel vecka utan drickbart vatten någonstans i hela Egypten påverkade hela samhället. Det fanns säkert vin och andra drycker i förråden som gjorde att man inte var helt utan vätska likaså finns det fortfarande mat i landet, men mycket av denna mat krävde vatten för att kunna tillagas. Därför kan vi utgå ifrån att detta blev en vecka som alltmer övergick i svält för folket i landet, både i faraos palats och alla andra hem. Att plågan varade i sju fulla dagar talar bildligt om att detta är något som kommer att bli komplett, fullbordat och fullföljt. En bild på evigt straff för den som inte vill lyda Guds vilja. Eftersom Gud är långmodig och stor i mildhet ger han fler möjligheter för farao att vända om innan han slutgiltigt sätter sin plan i verket. Att det blir just tio plågor är också ett tal för Guds fullhet och fullbordan.]
Annars, om du inte låter mitt folk gå, ska jag sända flugsvärmar över dig, dina tjänare, ditt folk och in i era hus. Egyptens hus ska bli fulla (så att det fullständigt kryllar) av svärmande flugor till och med i husgrunderna. [Den egyptiska guden Khepri hade kontrollen över alla insekter, flugor och skalbaggar. Han hade kontroll över skapelsen och han ansågs även så mäktig att han var den som personligen flyttade solen över himlen varje dag.]
Dina hus ska fyllas (av gräshopporna), det ska också dina tjänares hus och alla egyptiers hus, på ett sätt som dina fäder eller förfäder aldrig har sett från den dag då de kom till jorden till idag.' " Sedan vände han sig om och gick ut från farao. [Med gräshopporna är det flera egyptiska gudar som straffas. Shu var den gud som kontrollerade vindarna och Gud sänder gräshopporna med östanvinden. Nefri vaktade utsädet, Renenutet var gudinnan som vakade över skörden, Geb var markens gud så alla dessa fick se sig omintetgjorda när Gud lät gräshopporna fördärva all vegetation. Heset var överflödets gud i Egypten och även detta togs bort när inte marken gav någon gröda. Alla dessa gudar var sådana man litade på i Egypten för tillväxt och en säker och god skörd som gav välstånd.]
Fienden sade:
    'Jag ska jaga,
    jag ska hinna i kapp,
    jag ska fördela bytet,
    min vilja ska ske med dem,
    jag ska dra mitt svärd,
    min hand ska utrota dem.'
Ingen ska få missfall och ingen ska vara barnlös i ditt land, och jag ska fylla antalet av dina dagar (låta dig leva ett helt långt liv).
Och du ska tala till alla som har visa hjärtan, som jag har fyllt med vishetens ande att de gör (tillverkar) Arons kläder för att helga (avskilja) honom så att han kan tjänstgöra för mig i prästämbetet.
Och du ska göra infattningar med stenar, fyra rader med stenar.
En rad med
[1] karneol [röd – hebr. odem, från adam som betyder rödaktig; troligtvis är det den äldste (första) sonen Ruben som ristas in på denna sten (även om rubin på svenska syftar på en hårdare sten, så finns en äldre språklig koppling mellan rubin, röd och namnet Ruben); stenen används även för att beskriva Gud i tronrummet, se Upp 4:3; grekiska översättningen Septuaginta översätter med sardion den sjätte grundstenen (centralt placerad), se Upp 21:20], [2] topas [olivgrön, gulaktig; hebr. pitda, okänt ursprung; grekiska översättningen Septuaginta översätter med topazion som är den nionde grundstenen, se Upp 21:20]
    och
[3] smaragd [genomskinlig grön; hebr. bareqet (från baraq att glittra, reflektera); används bara i GT om den tredje stenen i bröstskölden; grekiska översättningen Septuaginta översätter med smaragdos som är den fjärde grundsten, se Upp 21:19], den första raden.
Och du ska sätta dem på Aron din bror och hans söner med honom, och ska smörja dem och avskilja (inviga) dem och helga dem så att de kan tjänstgöra till mig i prästämbetet.
Och du ska omgjorda dem med gördlar, Aron och hans söner och binda huvudbonader på dem, och de ska vara innehavare av prästämbetet som en evig förordning (ordagrant "saker inristat"), och du ska avskilja (inviga) Aron och hans söner.
Och Arons heliga kläder ska vara för hans söner efter honom, för att bli smorda i dem och för att bli invigda (avskilda) i dem.
Och de ska äta dessa ting varmed försoning har bringats för att inviga (avskilja) och helga dem, men en främling ska inte äta av det eftersom det är heligt.
Och du ska göra med Aron och med hans söner enligt allt det som jag har befallt dig, sju dagar ska du inviga (avskilja) dem.
Jag har fyllt honom med Guds Ande, med vishet (förmågan att skilja mellan rätt och fel) förstånd (förmågan att kunna bygga och konstruera) och kunskap (en personlig erfarenhet av) att kunna utföra uppgiften, och i alla slags hantverk,
slipa stenar för infattning och snida i trä och utföra alla slags arbeten. [Tabernaklet med alla dess möbler, som beskrivs i 2 Mos 25–30, bestod av trä och metall (guld, silver, koppar, ädelstenar) och tyg.]
Och Mose sade: "Helga er själva till Herren (Jahve) idag, för varje man har varit emot sin son och emot sin bror, så att han kan ge en välsignelse över er idag."
och han har fyllt honom med Guds Ande i vishet, i förståelse och i kunskap och i allt slags hantverkskunskap,
och att slipa stenar för infattning, och att snida i trä, till att arbeta i alla slags konstfulla tekniker.
Dem har han fyllt med hjärtats vishet till att utföra allt slags hantverk, gravyr och flätning och vävning med färger, i blått och i purpur, i scharlakansrött och i fint linne och vävning, till att göra allt slags konstfullt hantverk.
Och de satte på den fyra rader med stenar.
En rad med
    [1] karneol [röd sten – hebr. odem],
    [2] topas [olivgrön, gulaktig]
    [3] och smaragd [hebr. bareqet (från baraq att glittra, reflektera); ordet används bara här och i 2 Mos 28:17],
den första raden.
[Nu kommer själva finalen – Herrens härlighet kommer och fyller platsen med en stark Gudsnärvaro.] Sedan täckte molnet uppenbarelsetältet och Herrens härlighet fyllde tabernaklet.
Mose kunde inte gå in i tabernaklet, eftersom molnet vilade över det och Herrens härlighet (ära, tyngd, dignitet; mättade gudsnärvaro) fyllde tabernaklet.
Och ni ska inte gå ut genom ingången till mötestältet på sju dagar, till dess dagarna för er invigning tar slut, i sju dagar ska ni helga er.
Och han förde fram matoffret och tog en handfull därav och brände det på altaret vid sidan av morgonens brännoffer.
33 dagar ska hon sedan fortsätta med sin blodrening.
Hon ska inte vidröra några heliga föremål
och inte komma till Tabernaklet förrän hennes reningsdagar är fullbordade.
Och när dagarna för hennes rening är fullbordade, för en son eller för en dotter, ska hon föra fram ett årsgammalt lamm som ett brännoffer [3 Mos 1:1–17] och en ung duva eller turturduva som ett syndoffer [reningsoffer, 3 Mos 4:3] vid ingången till mötestältet, till prästen
Översteprästen, som han ska smörja, och som han ska helga till tjänstgöring i översteprästens ämbete i hans fars ställe, ska bringa försoning och ska ta på sig linnekläder, de heliga kläderna.
Vanära (ohelga) inte din dotter genom att låta henne bli prostituerad,
    så att landet blir fördärvat av otukt och uppfyllt av skamligheter.
[Ordet vanära är ett rikt ord med betydelsen att inte värdesätta, men har också betydelsen att genomborra, såra, döda och offra. I ordet finns också betydelsen "att börja" och initiera en process. Betydelsen kan vara att ge bort sin dotter till kananeiska fruktbarhetsriter, se Jer 2:20; Hos 2, men också incestförhållande, se 3 Mos 18:17.]
[Översteprästen har fler krav än en vanlig präst.]
Och han som är överstepräst bland sina bröder, över vars huvud smörjelseoljan är utgjuten och som är avskild för att ta på sig kläderna, ska inte avtäcka sitt huvud och inte riva sönder sina kläder.
Om det inte återlöses inom ett fullt år, ska huset som finns i staden med stadsmur för alltid bli kvar i köparens ägo genom hans generationer. Det ska inte återlämnas vid jubelåret.
Detta är namnen på Arons söner, prästerna som var smorda, som han avskilde (helgade) för att tjänstgöra i prästens ämbete.
Under hela löftesperioden ska ingen rakkniv komma på hans huvud förrän dagarna är fullföljda som han har avskiljt (helgat) sig själv inför Herren (Jahve). Han ska vara helig, han ska låta hårlockarna växa sig långa. [Håret var den yttre symbolen på att han var en nasir]
Detta är undervisningen (instruktionerna) om att vara nasir. När dagarna för hans avskiljning är fullbordade ska han till mötestältets dörr (Tabernaklets dörr) föra fram
Och likväl (så sant som) jag lever och hela jorden är full av Herrens (Jahves) härlighet,
Men min tjänare Kaleb, eftersom en annan ande är i honom och han har följt mig helhjärtat, honom ska jag föra in i landet som han vandrade i, och hans säd ska besätta det. [Jos 15:13–19; Dom 1:9–15]
"Sannerligen ska ingen av de män som kom upp från Egypten, från 20 års ålder och uppåt, se det land som jag med ed lovade till Abraham, till Isak och till Jakob, eftersom de inte helhjärtat har följt mig,
förutom Kaleb, Jefunnes son, keiziten och Josua, Nuns son, eftersom de helhjärtat följde Herren (Jahve).
förutom Kaleb, Jefunnes son, han ska se det och till honom ska jag ge landet som han har trampat på, och till hans barn eftersom han helhjärtat har följt Herren (Jahve).
och hus fyllda av alla goda ting som du inte har fyllt (själv) och uthuggna cisterner som du inte har huggit ut (själv), vingårdar och olivträd som du inte har planterat, att du ska äta och bli mätt.
och när de som bar arken kom till Jordan och prästernas fötter rörde vid vattenytan – för Jordan svämmade över alla sina bräddar under hela skördetiden –
Och dessa vinskinn som vi fyllde var nya, och se de är använda. Och dessa våra mantlar och våra skor är slitna på grund av den långa resan."
Likväl, mina bröder som gick upp med mig fick folkets hjärta att smälta (bli oroligt, fyllt av fruktan), men jag följde helhjärtat min Gud (Elohim).
Och Mose svor på den dagen och sade. 'Sannerligen, landet som dina fötter har trampat på ska vara ett arv till dig och till dina söner för evigt, eftersom du helhjärtat följde Herren min Gud (Jahve Elohim).'
Därför blev Hebron Kalebs, Jefunnes son kenisitens, arv till denna dag, eftersom han helhjärtat följde Herren Israels Gud (Jahve Elohim).
Och Herren (Jahve) sade till Samuel: "Hur länge ska du sörja för Saul? Se jag har förkastat honom från att vara kung över Israel. Fyll ditt horn med olja och gå. Jag ska sända dig till betlehemiten Jishaj, för jag har utsett bland hans söner åt mig en kung."
Och när hans tjänare berättade dessa ord för David behagade det Davids ögon väl att bli kungens svärson. Och dagarna var inte begränsade.
Och David steg upp och gick, han och hans män, och slog 200 män av filistéerna, och David tog deras förhudar och gav hela antalet till kungen, för att bli kungens svärson. Och Saul gav honom sin dotter Michal som hustru. [David uppfyller kungens önskan dubbelt upp och ger en dubbel brudgåva. Det visar på hans hängivenhet och iver att få bli en del av den kungliga familjen. Saul har inget annat val än att ge låta Michal gifta sig med David.]
När din tid är slut och du vilar hos dina fäder ska jag efter dig upphöja din avkomling [Salomo (1 Kung 1:30), men även Messias – Davids Son, se Matt 1:1; Luk 1:32] som ska utgå ur ditt liv, och jag ska befästa hans kungadöme.
utan den man som rör dem måste vara rustad
    med järn och ett spjutskaft,
och de ska fullständigt förbrännas
    med eld på sin plats.
Se, medan du fortfarande talar där med kungen ska även jag komma in efter dig och bekräfta dina ord."
Och Salomo avskedade (drev ut) Evjatar från att vara Herrens (Jahves) präst, så att Herrens (Jahves) ord skulle fullbordas som han talat angående Elis hus i Shilo. [1 Sam 2:34–36]
Han var son till en änka från Naftali stam och hans far var en man från Tsor. En kopparslagare, och han var full av vishet och kunskap och yrkesskicklighet, för att arbeta med allt slags kopparslageri. Och han kom till kung Salomo och utförde allt hans arbete.
Och det skedde när prästerna kom ut från det allra Heligaste att molnet fyllde Herrens (Jahves) hus,
så att prästerna inte kunde stå och tjäna på grund av molnet, för Herrens (Jahves) härlighet fyllde Herrens (Jahves) hus.
Och han sade: "Välsignad är Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim), som har talat med sin mun till David min far, och i hans hand har fullbordat det. Han sade:
som du har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) med din tjänare David, min far, som du talade till honom, och du talade med din mun och med din hand har du fullbordat det, som det är till denna dag.
Och Salomo gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon, och inte fullt efter Herren (Jahve) som David, hans far.
Efter dessa ting återvände inte Jerovam från sina onda vägar, men gjorde igen från hela folket präster till de höga platserna, den som ville [bli präst] honom avskilde han så att han blev en av de höga platsernas präster.
Och han sade: "Fyll fyra kannor med vatten och häll ut det ovanpå brännoffret och på veden." [3 Mos 1:1–17] Och han sade: "Gör det en andra gång." Och de gjorde det en andra gång. Och han sade: "Gör det en tredje gång." Och de gjorde det en tredje gång.
Och vattnet rann runt omkring altaret och han fyllde även diket med vatten.
Och Israels söner mönstrades och provianterade och gick mot dem, och Israels söner slog läger framför dem som två små flockar av lamm, men araméerna fyllde landet.
För så säger Herren (Jahve): Ni ska inte se vind och ni ska inte se regn, men dalen ska bli fylld med vatten och ni ska dricka, både ni och er boskap och era djur.
Och det skedde på morgonen, vid den tiden då man förrättar offret, att se, det kom vatten [strömmande] längs Edoms väg och landet blev fullt av vatten.
Och de slog ner städerna, och på varje gott stycke av land [odlingsbar mark] kastade varje man sin sten och fyllde det [fältet], och de stängde igen (täckte, gömde) alla vattenkällor och fällde alla goda träd till dess bara Kir-Charaset [kan syfta på Kir-Moav, en större stad i södra Moav] var kvar med sin stenmur och slungkastarna omringade den och bröt ner den.
Och det skedde när alla kärl var fulla att hon sade till sin son: "Ge mig ett kärl till." Och han sade till henne: "Det finns inte fler kärl." Och oljan stannade.
Och Elisha bad och sade: "Herre (Jahve), jag ber dig, öppna hans ögon så att han ser." Och Herren (Jahve) öppnade ögonen på den unge mannen och han såg, och se, berget var fullt av hästar och vagnar av eld runtom Elisha.
Och Manasse har även utgjutit oskyldigt blod väldigt mycket, till dess han fyllt Jerusalem från den ena änden till den andra, vid sidan av hans synder varmed han fått Juda att synda genom att göra det som är ont i Herrens (Jahves) ögon.
Och han bröt pelarna i bitar och högg ner aserorna [pålar för avgudadyrkan] och fyllde deras plats med människoben.
och även oskyldigt blod som han spillt, för han har fyllt Jerusalem med oskyldigt blod och Herren (Jahve) kommer inte att andas (samtycka) till att förlåta.
…. och började tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve), för han är god,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek), då blev huset, Herrens (Jahves) hus, uppfyllt av en molnsky,
som du befallde genom dina tjänare profeterna som sade: "Landet som ni kommer in i för att ta i besittning är ett land som är besudlat med orenhet av folket i landet. Genom deras styggelser har de befläckat det från den ena ändan till den andra med sina orenheter.
När dessa dagar var över höll kungen en bankett som varade i sju dagar, i trädgården till sitt palats, för folket som fanns på slottet i Susa, från den högste till den lägste.
Turen kom för varje jungfru att gå in till Ahasveros (Xerxes), efter att allting blivit gjort för henne i enlighet med lagen för kvinnorna, tolv månader varade deras dagar med smörjelse (skönhetsbehandlingar). Det var sex månader med myrraolja och sex månader med söta dofter och med andra krämer för kvinnorna.
När Haman såg att Mordochaj inte böjde sig för honom, fylldes Haman av vrede.
Sedan gick Haman ut den dagen, glad och lycklig i hjärtat. Men när Haman såg Mordochaj i kungens port, och att han inte reste sig eller flyttade på sig för honom, fylldes Haman av vrede mot Mordochaj.
Då talade kung Ahasveros (Xerxes) och sade till drottning Ester: "Vem är han och var är han som vågar tänka en sådan tanke i sitt hjärta?"
Är det du som jagar byte för lejonhonan,
    och stillar de unga lejonens hunger [Ps 104:21],
Räknar du månaderna de går dräktiga?
Vet du tiden när de ska föda? [Båda termerna "stengetter" och "hindar" syftar troligen på samma art där det andra ordet är det mer generella för gethonorna. Stengeten, eller Cabra Ibex som är artens latinska namn, är dräktig i 5-6 månader och föder sina ungar i mars. Nu följer en kommentar till dessa fyra frågor där livscykeln fullbordas när ungarna lämnar sina föräldrar.]
Kan du fylla hans hud med harpuner
    och hans huvud med fiskspjut?
Hans mun är full av förbannelse (han åkallar onda krafter för att bringa olycka till hans fiender),
    av oärligheter (svek, falska löften) och hot (förtryck),
    under hans tunga [till en början dolt] finns [giftiga ord av] ondska och olycka. [Paulus citerar från denna vers i Rom 3:14, utifrån den grekiska översättningen. Där finns kopplingen till giftormen som har sitt gift i nacken.]
Rädda mig från människor genom din hand (mäktiga kraft),
    från denna världens människor,
    vars arvedel (enda mål) är det här [temporära] livet,
    du fyller deras buk med dina skatter,
    de har många söner och lämnar sitt överflöd till sina barn. [Gud är källan till allt gott, se Jak 1:17. Han låter solen gå upp över både onda och goda, och låter regnet falla över både rättfärdiga och orättfärdiga, se Matt 5:45. Även om dessa aktivt ogudaktiga människor inte vet om det, kommer allt gott de fått från Gud. Utan Gud kretsar livet bara runt det som hör till det jordiska och deras högsta mål är att lämna ett arv till sina barn. Det är i sig inte fel, men det är inte det högsta syftet med livet.]
Må han ge dig vad ditt hjärta önskar,
    och fullborda (uppfylla) hela din plan (ditt rådslag) [låta allt lyckas].
Må vi jubla (ropa i triumferande glädje) över din frälsning [sjunga högt om din seger],
    och höja segerbaner (triumfera; marschera i segertåg) i vår Guds namn.
Må Herren uppfylla (fullborda) alla dina böner [ge dig allt du ber om].
människor med onda planer i sina händer,
    och vars högra hand är full av mutor. [Vers 9–10 är en bön om att inte räknas i samma grupp som syndare och mördare. Som vanligt i Psaltaren involverar mord inte bara den fysiska handlingen utan också sveket och lögnen bakom mordet. Den som bokstavligen har blod på sina händer är sällan den som är ytterst ansvarig, deras händer är istället fulla av mutor. Ett exempel är Isebel och Nabot, se 1 Kung 21:1–16. Dessa händer i vers 10 som är skyldiga står i skarp kontrast till psalmistens händer i vers 6 som är oskyldiga.]
Han älskar rättfärdighet och rätt [han finner glädje i att döma rättvist],
    jorden är full av Herrens (Jahves) nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed). [Nåden fyller hela jorden.]
För mina höfter brinner av smärta (feber, skam),
    hela min kropp är i obalans.
Liksom ditt namn, Gud (Elohim),
    når ditt lov till jordens ändar. [Vers 11b–12 formar en kiasm som ramas in av rättfärdighet/domar:]
Av rättfärdighet är din högra hand full.
Min mun är fylld med ditt lov
    och med din ära hela dagen.
Välsignat är hans härliga Namn för evigt.
    Må hans ära [närvaro] fylla hela jorden! Amen, amen.
-
Betrakta (respektera, akta) förbundet;
    eftersom de mörka platserna i landet är fulla av ondskans inbyggare.
Du gjorde i ordning en plats för den [vinplantan, Israel]
    och den blev djupt rotad och fyllde landet.
Jag är Herren (Jahve) din Gud (Elohim),
    som förde dig ut ur Egyptens land. [2 Mos 20:2]
[D]
Öppna din mun på vid gavel [för att ta emot Guds ord, se Ps 119:131; Jer 15:16; Hes 2:8]
    och jag [inte någon annan avgud] ska fylla den.
    [4 Mos 29:6]
Fyll deras ansikten med skam,
    för att de må söka ditt namn O, Herre (Jahve).
Hur mångfaldiga är dina verk, Herre (Jahve),
    i vishet har du gjort dem alla,
    jorden är full av det du har skapat.
För han har överflödande gett vatten till den själ (person; även "strupe") som törstat,
    och mättat den själ som hungrar med sitt goda. [Jes 58:10–11; Jer 31:25; Luk 1:53]
Han ska döma hednafolken,
    han fyller dalen med döda kroppar,
    han ska krossa huvudet för många länder (folk).
    [Antikrist, Satan själv, som leder allt motstånd mot Jesus
    ska bli krossad, se 2 Thess 2:8.]

Jorden, o Herre (Jahve), är full av din nåd (omsorgsfulla kärlek),
    lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim). [Herrens namn, Jahve, nämns bara i första och sista versen, se vers 57 och 64. Även kombinationen av hur Herren ger chelek (arvedel) och chesed (nåd) hjälper till att rama in detta stycke. På ett fint sätt förstärker dessa nyckelord, som båda börjar på bokstaven Chet, hur Herren ger ett utstakat område och omsluter och skyddar med sin nåd!]
Då fylldes vår mun med skratt,
    och vår tunga med jubel (höga triumferande glädjerop). Då sade man bland hednafolken:
    "Herren (Jahve) har gjort stora ting med dem!"
Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den stridsman (en man i sin bästa ålder)
    som har sitt koger fyllt av dem.
De ska inte komma på skam
    när de talar med sina fiender i porten. [Stadsporten var den plats där man möttes när man hade något som behövde avgöras inför domstol. Fiende här bör kanske i första hand ses som en motpart i ett rättsfall, men har också en utvidgad betydelse.]
en skördeman kan inte fylla sin hand med det,
    inte heller kan den som binder ihop kärvarna fylla sin kärve.
Vi letar upp allt av värde
    och vi fyller våra hus med stöldgods.
Då kommer dina lador att fyllas i överflöd (till brädden)
    och dina vinfat (vinpressar) flöda över med nytt vin.
Man kan förstå (ha medlidande med) en tjuv
    som stjäl mat när han är hungrig,
för att förse de som älskar mig (har som livsstil att älska mig) med tillgångar (rikedomar, arv),
    och fylla deras förrådshus."
Ingen ondska [som resultat från en ogudaktig livsstil] kan drabba den rättfärdige,
    men de ogudaktiga får uppleva mycket olycka (elände, bedrövelse, bekymmer, oro, plåga, sjukdom) [eftersom de medvetet har valt bort Gud].
Stulet bröd smakar ljuvligt till en början,
    men det dröjer inte länge förrän munnen är full av grus.
Genom kunskap (vishet, urskillningsförmåga) möbleras varje rum
    med värdefulla och vackra (ljuvliga, för ögonen sköna) rikedomar.
Allt slit tröttar ut,
    en man kan inte räkna ut (omfamna) det,
ögat blir inte mätt (tillfredställt) på att se,
    inte heller örat fullt av att höra.
Allt människans arbete är för hennes mun
    och ändå blir aptiten (själen – hebr. nefesh) aldrig mätt [Ords 16:26].
Eftersom domen mot det onda inte verkställs med hast, är hjärtat hos människans söner överlåtet till att göra det onda,
[Vers 3–4 formar en kiasm med moln (3a och 4b) och fallande träd och vind (3b och 4a):]
Om molnen är fulla av regn tömmer de sig själva över jorden,
och om ett träd faller åt söder eller åt norr, på en plats där träd faller,
så kommer det att ske.
[Den femte sektionen (kap 5-7; bokens längsta) börjar med att kvinnan återberättar ännu en natt av sökande efter den unga mannen. I stycket finns jämnt utspritt frågor från Jerusalems döttrar: "Varför" (Höga V 5:9), "Vem" (Höga V 6:10) och "Hur" (Höga V 7:1). Stycket hör tematiskt ihop med den tredje sektionen (Höga V 3:1–5). Det är strukturerat på samma sätt som de första sex sektionerna med: ensamt sökande, gemensam lovprisning och avslutande förening.]

Brudens ord

Jag sover men mitt hjärta är vaket.
    Hör, min älskade (kära) knackar:
Öppna för mig, min syster, min kärlek,
    min duva, min obefläckade,
för mitt huvud är fullt av dagg,
    mina lockar (mitt hår) med nattens droppar.
Hans händer är som stavar av guld, besatta med beryll (topas).
Hans kropp är som polerat elfenben med inläggningar av safirer.
När ni sträcker era händer [i bön om hjälp],
    så döljer jag mina ögon för er,
även om ni ber många böner,
    så lyssnar jag inte.
Era händer är fulla av blod,
Du har övergett ditt folk, Jakobs hus. För de var fyllda med spåmän,
    och de har klappat ihop handen med främlingarnas barn.
Deras land är fyllt med silver och guld,
    det är ingen gräns på deras skatter (rikedomar).
Deras land är också fyllt med hästar
    och det är ingen gräns på deras vagnar (de är oändligt många).
Deras land är även fyllt av avgudar. De tillber sina händers verk, vad deras egna fingrar har gjort.
[Kung Ussia var en god kung i det stora hela och gjorde mycket bra, se 2 Krön 27:2. Dock slutade hans liv i förödmjukelse. Han överskred den gräns som Gud hade satt upp att ingen kung också skulle vara präst – detta skulle inte ske förrän Messias kommer som både var kung och präst. Han blev leprasjuk de sista åren, se 2 Krön 26:20. Profeten Jesaja hade all anledning att vara missmodig och desillusionerad vid kung Ussias död. Dock finns det en högre tron än den mänskliga tronen!] Det år kung Ussia dog [ca 740 f.Kr.] såg jag [i en vision] Herren sitta högt och upphöjd på en tron, och släpet av hans mantel uppfyllde templet.
Dörrposternas grundvalar skakade inför rösten av den som ropade, och huset blev uppfyllt av rök.
Ingenstans på mitt heliga berg [Sion; tempelberget i Jerusalem, se Jes 2:2] ska man skada (göra något ont; bryta ner, förstöra) eller förgöra (skövla),
    för jorden ska vara full av Herrens (Jahves) kunskap, liksom vattnen övertäcker havet (döljer havets djup).
    [Citeras av Habackuk i Hab 2:14.]
Men vilda djur (hebr. tsi; ökendjur, kanske vildkatter) ska ligga där,
    och deras hus ska fyllas av ylande djur (hebr. oach; används bara här, kan syfta på vargar, vildhundar, osv),
och strutsar ska vistas där
    och tranor ska dansa där.
Förbered slakt av hans barn
    för deras fäders synd,
då de inte stod upp och intog landet
    och fyllde jordens ansikte (yta) med städer.
Dimons vatten är fulla av blod,
    jag ska låta än mer komma över Dimon [område nordväst om Damaskus],
ett lejon som har flytt från Moab
    ska komma över honom och över kvarlevan av landet.
Därför är mina länder fyllda med krampryckningar,
    krystvärkar har tagit greppet om mig,
    som krystvärkarna hos en kvinna i födslovånda.
Jag är böjd (ligger i fosterställning) så att jag inte kan höra,
    jag är förskräckt så att jag inte kan se.
Och det hände när dina utvalda dalar var fyllda med vagnar
    och ryttarna ställde sig själva i slagordning i porten,
Var stilla ni kustlandets invånare, ni Tsidons köpmän som reser (passerar) över havet och fyller dig,
I dagar som kommer (i kommande generationer) ska Jakob skjuta rötter.
    Israel ska blomstra och skjuta skott
    och uppfylla hela jordens yta.
Alla bord är fyllda av snuskiga spyor
    och ingen plats är ren.

Se, Herrens (Jahves) namn kommer fjärran ifrån
    med sin brinnande vrede och i tjock rök som stiger upp.
Hans läppar är fulla av harm
    och hans tunga är en slukande eld.
Herren (Jahve) är upphöjd, för han bor i höjden,
    han har fyllt Sion [tempelberget i Jerusalem] med rätt och rättfärdighet.
Herrens (Jahves) svärd är fyllt med blod,
    det har gjorts tjockt med fetma,
med blodet av lamm och getter,
    med det feta från baggars njurar,
för Herren (Jahve) har ett offer i Botsra
    och en stor slakt i Edoms land.
"Tala mjukt till hjärtat av Jerusalem,
    och berätta
för hennes tid i krigstjänst är över,
    för hennes nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa) är fullbordad,
för Herren har låtit henne få betala
    dubbelt för alla hennes synder."
Men ni som har övergett Herren (Jahve),
    som har glömt bort mitt heliga berg,
som gör i ordning ett bord åt Ödet
    och offrar blandat vin i fullt mått till avgudarna,
Där ska inte längre finnas dagar
    som inte når sin fullbordan (ordagrant inga spädbarnsdagar)
    inte heller någon gammal man som inte fyllt sina dagars mått,
för den yngste
    ska dö vid hundra års ålder
och syndaren som blir [den som inte blir] hundra år
    ska bli förbannad (honom ska man ta lätt på, förakta).
"Tror ni verkligen att någon kan gömma sig på ett hemligt ställe så jag inte skulle kunna se honom?"
    säger Herren (Jahve).
"Vet ni inte att jag är överallt (Är det inte Jag som uppfyller himmel och jord)?"
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
För så säger Herren (Jahve): "När ordet för Babylon är uppfyllt – sjuttio år [Troligvis 609-539 f.Kr., se Jer 25:11] – ska jag ta mig an (besöka, mönstra, utse) er och uppfylla (resa upp) mitt goda ord (löfte) till er att föra er tillbaka till denna plats."
För jag vederkvicker (vattnar frikostigt; släcker törsten hos)
    en försmäktande (trött) själ,
    och varje själ som tynar (tvinar) bort [som är utsvulten, sorgsen och trängtande]
fyller (mättar) jag [på nytt]." [Här finns en kiasm där själens (hebr. nefesh) bedrövliga tillstånd upprepas två gånger centralt. Versen ramas dock in av två verb som visar hur Gud helt och fullt vederkvicker och fyller själens behov. Se även Ps 23:2–3; Matt 5:6; 11:28–29; Joh 7:37–38.]
För Israel har inte blivit övergivet (blivit en änka), och Juda av hans Gud (Elohim) av Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), för deras land är fullt av skuld mot de heliga i Israel.
Gör pilarna glänsande, fyll kogren, Herren (Jahve) har väckt anden i medernas kungar, eftersom hans beslut är emot Babel för att fördärva det. För det är Herrens (Jahves) hämnd, hämnden för hans tempel.
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har svurit vid sig själv: Jag ska verkligen fylla dig med människor, som med gräshoppslarver, och de ska häva upp ett rop (härskri) emot dig.
Nebukadnessar, Babels kung har slukat mig, han har krossat mig, han har satt ner mig som ett tomt kärl, han har slukat mig som en drake, han har fyllt sitt gap med mina läckerheter, han har tvättat mig ren (tagit allt ifrån mig, berövat mig på allt).
De jagade våra steg
    från att gå på våra öppna platser (de jagade oss så att vi inte kunde vistas i öppen terräng).
Vi närmar oss att bli avhuggna,
    våra dagar är fullbordade, för vårt slut har kommit. [Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet "De jagade våra steg" börjar med denna bokstav och förstärker ropet efter Guds rättfärdighet i en svår situation.]
Och han sade till mig: "Människobarn låt din mage äta och fyll dina tarmar med denna bokrulle som jag ger dig." Sedan åt jag den och i min mun var den som honung i söthet. [Jer 15:16; Upp 10:9, 10]
En tredjedel ska du bränna i eld i stadens mitt när dagarna för belägringen är fullföljda, och du ska ta en tredjedel och slå det med svärdet runtom henne, och en tredjedel ska du sprida ut för vinden och ska dra ut svärdet efter dem.
De ska kasta sitt silver på gatorna och deras guld ska vara något orent, deras silver och deras guld ska inte kunna rädda dem på Herrens (Jahves) vredes dag. De ska inte tillfredsställa deras själar och inte fylla deras skålar eftersom deras synd har blivit en snubbelsten.
Gör (tillverka) kedjan, för landet är fullt av blodsdåd och staden är full av våld.
Och han sade till mig: "Har du sett detta människobarn ? Är det en lätt sak att Juda hus har begått styggelserna som de begår här när de fyller landet med våld och provocerar mig ännu mer och de sätter grenen mot sin näsa.

Och han sade till dem: Orena huset [gör det rituellt orent] och fyll gården med de slagna,
    gå ut.
Och de gick ut och slog i staden.
Och han sade till mig: Synden hos Israels hus och Juda är mycket stor och landet är fullt av blod och staden är full av korruption, för de säger: Herren (Jahve) har övergett landet och Herren (Jahve) ser inte.
Och han talade till mannen klädd i linne och sade: Gå in mellan hjulen under keruben och fyll båda dina händer med glödande kol från mellan keruberna och kasta det mot staden. Och han gick framför mina ögon.
Och keruberna stod på den högra sidan av huset när mannen gick in, och molnet fyllde den inre gården.
Och Herrens (Jahves) härlighet lyfte från keruberna till husets tröskel och huset fylldes med molnet [2 Mos 40:34–38] och gården var full av ljuset (skenet, briljansen) från Herrens (Jahves) härlighet.
Ni har förökat ert slaktande i denna stad och ni har fyllt dess gator med slagna.
Berusning och lidande ska fylla dig, bestörtningens bägare och ödeläggelse med din syster Samariens bägare.
Samla i den bitarna [av kött] som tillhör den,
    varje god del [de finaste delarna], låret och skuldran,
fyll den med utvalda ben.
Människobarn, eftersom Tsor har sagt mot Jerusalem: Haha! (hebr. heach – ett uttryck för skadeglädje) hon är bruten, det var folkets port, hon är vänd till mig, jag ska fyllas med henne som är ödelagd.
Tarshish skepp förde till dig gåvor till dina köpmän, så blev du fylld och gjordes mycket tung i havens hjärta.
I myckenheten av din handel
    har de fyllt din mitt med våld
    och du har syndat.
Därför har jag kastat ut dig som vanhelgad (förorenad) från Guds (Elohims) berg
    och jag har förgjort dig du vida kerub från mitt ibland stenarna av eld.
Han och hans folk med honom – de fruktade folkslagen –
    ska föras in för att fördärva landet,
och de ska dra sina svärd mot Egypten
    och fylla landet med slagna.
Och jag ska lägga ditt kött på bergen
    och fylla dalarna med din orenhet.
Och jag ska vattna landet där du simmade med ditt blod ända till bergen,
    och kanalerna ska bli fulla från dig.
Och jag ska fylla detta berg med hans slagna, på dina kullar och i dina dalar och i alla dina strömmar ska de falla, de som är slagna med svärdet.
Då krossades alltsammans på en gång, järnet, leran, kopparn, silvret och guldet. Allt blev som agnar från tröskplatserna på sommaren. Vinden tog tag i dem och förde bort dem och inget blev kvar. Men stenen som hade träffat statyn blev ett stort berg som uppfyllde hela jorden.
Då fylldes Nebukadnessar av vrede mot Shadrak, Meshak och Aved-Nego, och hans ansikte förvreds av raseri. Han gav order om att ugnen skulle göras sju gånger hetare än vanligt. [Talet sju används ofta symboliskt i Bibeln för att beskriva något som är fulländat och fullkomligt, se Ords 26:16; 26:16. Uttrycket "sju gånger" beskriver troligtvis hur ugnen ska göras så het som det är möjligt.]
Under Dareios första år som kung läste jag, Daniel, skrifterna [bl.a. Jeremia, Jesaja, Moseböckerna och Psaltaren]. Jag lade märke till Herrens ord till profeten Jeremia att antalet år som Jerusalem ska ligga i ruiner hade förutsagts. Det var 70 år. [Profeten Jesaja nämner Kyros vid namn två hundra år tidigare, se Jes 44:28; 45:13. Jeremia hade profeterat om det judiska folkets 70-åriga fångenskap i Babylon, se Jer 25:10–11. Den första profetian kom 605 f.Kr., samma år som Daniel och hans vänner blev bortförda till Babylon, se Jer 25:1. Daniel hade säkert sett och hört Jeremia predika i Jerusalem innan han som tonåring deporterades till Babylon.
    Jeremia är kvar i Jerusalem och skriver flera brev till sina landsmän i Babylon. I ett brev, troligen skrivet inte så långt efter att Jerusalem erövrats 597 f.Kr., se Jer 29:1–2, påminner han om att när 70 år har gått för Babel ska judarna föras tillbaka till sitt land och att Gud vill ge dem frid, en framtid och ett hopp, se Jer 29:10–13. När Daniel nu läser dessa skrifter har han varit i Babylon i 66 år. Daniel inser att det bara är några år kvar innan det Jeremia profeterat ska ske. Det visar sig att samma år som Daniel skriver detta kommer Kyros tillåta judarna att återvända, och en första grupp reser så småningom tillbaka för att bygga upp templet. Uppmaningen till bön i Jer 29:12–14 är en av anledningarna till att Daniel börjar be när han läst detta. Senare kommer även Sakarja att referera till en 70-årsperiod från templets förstörelse 586 f.Kr. fram tills det var uppbyggt igen och invigdes 516 f.Kr.
    Det är intressant att se Daniels syn på skrifterna. Redan på 500-talet f.Kr. refererar han till Jeremia som Guds ord. Han citerar även från Moseböckerna och Psaltaren i sin bön. Se också 2 Krön 36:20–22. Jeremia hade förutsagt 70 års fångenskap, och Daniel trodde på ett bokstavligt uppfyllande av det profetiska ordet.]
Jag åt ingen lyxmat (delikatesser), inget kött eller vin vidrörde min mun. [Daniel verkade delvis ha fastat från mat, levt enkelt och bara ätit bröd och vatten under tre veckor.] Jag smorde inte heller min kropp med olja förrän de tre veckorna hade gått. [Att smörja sin kropp med olja var vanligt bland judarna och antika folk, oljan mjukgjorde huden och skyddade mot hettan.]
Tröskplatsen ska bli full av säd
    och kärlen ska flöda över med nytt vin och frisk olja.
Svinga skäran
    för skörden är mogen.
Kom och trampa
    för vinpressen är full,
    kärlen flödar över,
för deras ondska är stor.
Men jag [Mika] är uppfylld
    av den kraft som Herrens Ande ger,
    och helt överlåten till rättvisan.
Det gör att jag har mod att konfrontera Jakob hans överträdelse,
    och Israel hans synd.
Den rike mannen är därigenom full av våld,
    och invånarna där har talat lögner
    och deras tunga är förrädisk i deras mun.
Lejonet sliter i stycken tillräckligt för sina ungar
    och kväver åt sin lejoninna
och fyller sin grotta med byte
    och sin lya med sönderrivet kött.
För jorden ska uppfyllas av kunskapen (insikten, förståelsen)
    om Herrens (Jahves) härlighet (överflödande prakt; närvaro) [Hab 3:3–4],
    liksom vattnen övertäcker havet (döljer havets djup). [Jes 11:9] [Här citerar Habackuk profeten Jesaja som skriver om det kommande fridsriket där Messias ska regera från Jerusalem utöver hela jorden. Alla människor ska se Herren och få en djup personlig erfarenhet av hans härlighet.]
Gud (Eloha) [singular för Elohim – den ende Guden] kommer från Teman
    [öster om Israel – där solen går upp; dvs. en ny dag/tid]
    och den Helige från berget Paran [på Sinaihalvön; språket speglar uppenbarelsen på Sinai berg, se 5 Mos 33:2]. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Hans härlighet täcker himlarna
    och jorden är full av hans lovprisning.
På den dagen ska jag straffa alla som hoppar över tröskeln [tillber Dagon, se 1 Sam 5:5]
    de fyller sin herres hus [avgudatempel] med ondska och bedrägeri. [Uttrycket "över tröskeln" kan syftar på att ett blodsförbund kan ingås genom att gå över en tröskel, att hoppa över tröskeln är ett sätt att vanhelga förbundet.]
Jag ska skaka alla länder och det utvalda från alla länder ska komma
    och jag ska fylla detta hus med härlighet,"
säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Stadens torg (gator) ska vara fulla av pojkar och flickor
    som leker på torgen (gatorna).
Jag ska böja Juda som min båge
    och fylla den med Efraim [som en pil – redo att skjutas iväg].
Jag ska egga dina söner Sion
    mot dina söner Grekland (Javan),
    jag ska svinga dig som en krigares svärd.
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) ska försvara dem
    och de ska sluka och de ska trampa ner slungans stenar.
De ska dricka under stridslarm (höga ljud),
    som av vin.
De ska bli fyllda som offerskålarna
    som altarets horn.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.