Referenser (142 st i TR)
Matteusevangeliet (14)
Hon ska ju föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa (rädda, befria) sitt folk från deras synder." [Genom trolovningen hade äktenskapet redan formellt ingåtts. Ängeln uppmanar Josef att inte tveka att fullborda äktenskapet framöver. Namnet Jesus härstammar från namnet Josua, som på hebreiska är sammansatt av JHVH (Guds namn som troligtvis kan uttalas Jahve) och Hosea, som betyder "en som frälser". Namnet Jesus betyder bokstavligen: "JHVH är frälsning" eller "JHVH räddar".]
När han samlat alla översteprästerna och de skriftlärda bland folket, frågade han dem var den Smorde [kungen] (Messias, Kristus) skulle födas.
'Du
Betlehem, i Juda land,
du är på inget sätt den minsta bland härskare i Juda,
för från dig ska det komma en härskare
(ledare) som ska vara en herde för mitt
folk.' "
Det folk som sitter i mörker
har sett ett stort ljus,
över dem som sitter i dödsskuggans land
har ett ljus gått upp. [Matteus citerar fritt från Jesajas profetiska ord om Messias skrivna 700 f.Kr. Han ändrar citatet från "vandrar" till "sitter" som beskriver en än större uppgivenhet och apati än i Jesajas dagar. Det hebreiska namnet på Kapernaum är Kfar Nachum. Det är samma namn som profeten Nahum. Betydelsen är "Nahums by" eller mer ordagrant "tröstens by".]
Jesus gick omkring i
(runt i) hela
Galileen.
[På en gång fick de fyra första lärjungarna följa med Jesus på den första av tre längre resor i Galileen som omnämns i Bibeln.] Han undervisade i synagogorna. Han predikade evangeliet
(det glada budskapet) om riket och helade alla slags sjukdomar
(kroniska, obotliga sjukdomar) och alla slags krämpor
(tillfälliga sjukdomar) bland
folket.
[Ordet evangelium betyder glädjebud och segerbudskap. Ordet användes i den romerska världen om det glada budskapet kurirerna från fronten kom och läste upp i Rom efter stora segrar.]Jesus gick omkring i alla städer och byar.
[Det grekiska ordet för stad är polis, och beskriver en stad med mur, till skillnad från byarna runtomkring utan någon befästning. Jesus gick inte bara till de stora städerna utan också till de mindre platserna i Galileen.] Han undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar
(kroniska, obotliga sjukdomar) och alla slags krämpor
(tillfälliga sjukdomar).
För detta folks hjärta har blivit förstockat (tjockt, hårt, känslokallt),
de hör dåligt med sina öron
och de har stängt sina ögon,
så att de inte kan se med sina ögon
eller höra med sina öron
eller förstå i sitt hjärta och vända om (återvända)
och bli botade (helade, förnyade) av mig. [Citat från Jes 6:9-10, utifrån den grekiska översättningen.]
Detta folk närmar sig mig med sina läppar (de säger rätt saker),
men deras hjärtan är långt borta från mig.
När han hade kommit till templet och höll på att undervisa kom översteprästerna och folkets äldste fram till honom [avbröt hans undervisning] och frågade: "Vad har du för fullmakt (auktoritet) att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten?" [De syftar antagligen på Jesu agerande dagen innan då han drev ut dem som sålde och köpte, men även tidigare händelser som intåget i templet och barnens lovsång till honom. Svaret är förstås enkelt – han gör sin Faders vilja. Ett sådant svar skulle dock leda till att Jesus blev anklagad för hädelse. De religiösa ledarnas fråga är ingen oskyldig undran utan en fälla, som Jesus lätt genomskådar.]
[Parallellt med Jesu förberedelser för sin död, planerar det religiösa ledarskapet hur de ska döda honom. Matteus ordval "sedan" kan antingen vara kronologiskt eller tematiskt där han redogör för alla de olika förberedelserna som pågår på olika håll.] Sedan samlades översteprästerna och folkets äldste [som utgjorde Sanhedrin] i den öppna gården [i mitten av huset] hos översteprästen, som hette Kaifas.
Men de sade: "Inte under högtiden så att det uppstår oro bland
folket."
[Många judar vallfärdade till Jerusalem, åtminstone en gång per år. Under påskhögtiden var staden full av pilgrimer. Många av dem såg Jesus som en profet och ledarskapet ville inte skapa oro, dock ändrade man sig senare, se . Kaifas var överstepräst 18-36 e.Kr. Hans svärfar Hannas som tidigare varit överstepräst från 6-15 e.Kr. fortsatte att vara inofficiell överstepräst bland judarna, se .]Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv. Med honom var en stor folkskara [romerska soldater, se , och tempelvakter, se ] beväpnade med svärd och påkar, utsänd av översteprästerna och folkets äldste.
Tidigt på morgonen beslöt alla översteprästerna och folkets äldste att de skulle döda Jesus. [För en dödsdom krävdes två rättegångar med en dags mellanrum, så detta var ett kort men nödvändigt möte.]
Men hela folket ropade: "Hans blod må komma över oss och våra barn."
Ge därför order om att graven bevakas under tre dagar, så att inte hans lärjungar kommer och rövar bort honom och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första." [Genomgående under anklagelserna mot Jesus har Matteus refererat till "översteprästerna och de äldste", men här är det "översteprästerna och fariséerna" som kommer till Pilatus. Fariséerna var med i de båda grupper som begärt ett tecken av Jesus då han hade svarat med löftet om "Jonas tecken", se ; . Det är antagligen denna grupp som nu tänker tillbaka på denna förutsägelse.
De judiska ledarna kom troligtvis till Pilatus tidigt dagen efter förberedelsedagen, eftersom han hade audiens under morgontimmarna. Förberedelsedagen syftar ofta på fredagen som är en förberedelsedag inför sabbaten som börjar på kvällen vid solnedgången. I så fall är "dagen efter" någon gång fredag kväll fram till lördag kväll, och då troligtvis morgontimmarna på sabbaten. Dock kan förberedelsedagen också syfta på Pesach den 14 Nisan eller den första dagen i det osyrade brödets högtid som är den 15 Nisan.
För att jämföra med något vi känner till så är alltid söndag en röd dag i vår almanacka. Nationaldagen kan infalla vilken veckodag som helst och är också en röd dag. Om den infaller på lördag blir det då två röda dagar på rad, men den kan också infalla en söndag och då sammanfaller högtidsdagarna.]
Markusevangeliet (2)
Han svarade: "Jesaja profeterade rätt om er när han sade []:
Detta folk närmar sig mig med sina läppar (de säger rätt saker),
men deras hjärtan är långt borta från mig.
De sade: "Inte under högtiden, för då kan det bli upplopp bland folket." [Det svenska ordet påsk är en försvenskning av det hebreiska ordet pesach som betyder "gå förbi", se . Påsken firas till minne av uttåget ur Egypten. Pesach inleds eftermiddagen den 14 Nisan. Några timmar senare efter solnedgången är det 15 Nisan och det osyrade brödets högtid (hebr. chag ha-masot) tar vid. Dessa två högtider hör tätt ihop och refereras ofta som en enhet. Två dagar tidigare är troligtvis sen eftermiddag innan solnedgången den 12 Nisan när Jesus har avslutat sitt tal på Olivberget. År 30 e.Kr. är det tisdag eftermiddag.]
Lukasevangeliet (36)
Allt folket stod utanför och bad vid timmen för rökoffret.
Han ska gå framför Herren i Elias ande och kraft för att
'vända fädernas hjärtan till barnen' [; ]
och de olydiga till de rättfärdigas insikt (förstånd),
så att Herren får ett förberett folk."
Folket stod och väntade på Sakarias och undrade varför han dröjde inne i templet. [Folket hade slutat att be och börjat oroa sig för vad som hänt. Enligt Talmud, den judiska skrift som innehåller tillägg och tolkningar till lagen, skulle prästen bara vara en kort stund inne i det heliga.]
"Välsignad (prisad, upphöjd) är Herren, Israels Gud,
för han har kommit (besökt) och återlöst (befriat) sitt folk.
och ge kunskap om frälsning till hans folk,
genom deras synders förlåtelse. []
men ängeln sade till dem:
"Var inte rädda! Se, jag har goda nyheter om en stor glädje som gäller hela folket.
som du har berett inför alla folks åsyn,
ett ljus till uppenbarelse för hedningarna
och till härlighet för ditt folk Israel." [På ett tydligt sätt illustrerar den gamle juden Symeon den frälsning Gud har berett åt sitt folk, se . Jesus läggs bokstavligen i det judiska folkets famn när Symeon tar honom i sina armar, se .]
Folket var fyllt av förväntan och alla resonerade i sina hjärtan (hade en inre dialog, vägde argument för och emot) om Johannes kanske kunde vara den Smorde (Messias, Kristus).
På många olika sätt uppmanade (inbjöd) han folket när han förkunnade de glada nyheterna (evangeliet) för dem.
När nu allt folket döptes (gr. baptizo), lät också Jesus döpa sig, och när han bad öppnade sig himlen
[Följande predikan har kommit att kallas Slättpredikan. Den har många likheter med Bergspredikan i Matt 5-7 och båda hölls i samma region ganska tidigt i Jesu tjänst. I området kring Gennesarets sjö finns både berg och slätter i bergslandskapet, så "slätten" och "berget" kan referera till samma plats. Då som nu var det vanligt att lärare upprepade viktiga delar av sin undervisning vid flera tillfällen. Troligast är dock att det är samma predikan, med den skillnaden att Matteus och Lukas väljer att betona olika delar.
Det som är speciellt med Lukas redogörelse är uppdelningen kring talet fyra. Han väljer att ta med fyra välsignelser och fyra verop, se . Centralt finns fyra bud att älska och fyra praktiska exempel hur man älskar sin fiende, se . Predikan avslutas med fyra liknelser, se . Talet fyra som används om de fyra väderstrecken symboliserar ofta hela jorden. Denna uppdelning kring fyra förstärker Lukasevangeliets fokus på att Jesu budskap gäller hela världen. Matteus, som riktar sig till judarna, väljer att ta med fler exempel från Mose lag.
Även efterföljande händelser pekar på att det är samma predikan. Båda evangelierna skriver om helandet av en officers tjänare, se ; . Att de tolv kallas just före Slättpredikan här i Lukas, medan Matteus lägger den händelsen senare, i Kapitel 10 efter Bergspredikan, kan antyda att det är olika predikningar. Det är dock inte ovanligt att Matteus har en mer tematisk framställning och då kopplar han ihop bönen om arbetare till skörden med bönesvaret i nästa vers när lärjungarna kallas, se .] Jesus kom ner
[från berget] tillsammans med dem
[de tolv] och stannade på ett ställe på slätten. Där var en mängd lärjungar till honom, och en stor
folkmassa från hela
Judéen och
Jerusalem [i söder] och från kustlandet vid
Tyros och
Sidon [i väst] När Jesus hade hållit hela sitt tal
[Luk 6:20-49] till
folket, gick han in i
Kapernaum [där han bodde i Petrus hus].
Alla fylldes på en gång med fruktan, och de började prisa (tacka, ära) Gud (de prisade honom mer och mer) och sade: "En stor profet har visat sig (uppstått) bland oss, Gud har besökt sitt folk."
[Följande två verser kan vara en kommentar av Lukas, eller en fortsättning på Jesu tal. Det beror på vad "hörde honom" syftar på. Oavsett så är det tydligt att Jesus bekräftar Johannes Döparen, och att den skiljelinje som fanns mellan dem som tog till sig budskapet och dem som inte gjorde det, fortfarande finns kvar.] När allt folket, även tullindrivarna, hörde honom [Jesus lovorda Johannes Döparen eller Johannes Döparen predika i öknen] gav de Gud rätt (instämde de i att Guds väg var rätt), eftersom de hade låtit döpa sig med Johannes [omvändelse-]dop.
När kvinnan förstod att hon inte kunde undkomma obemärkt, kom hon darrande fram och föll ner för honom. Inför allt folket förklarade hon varför hon hade rört vid honom och att hon i samma ögonblick hade blivit helad.
Men han sade till dem: "Ge dem ni att äta."
De svarade: "Vi har inte mer än fem bröd och två fiskar – om vi nu inte skall gå och köpa mat åt allt det här folket?"
I samma ögonblick fick han sin syn och började följa Jesus och ärade Gud. När allt folket såg det (förstod vad som hänt), prisade (lovade) de också Gud.
Han fortsatte att undervisa (dag efter dag) på tempelplatsen. Översteprästerna, de skriftlärda och folkets ledare sökte efter ett tillfälle att döda honom,
men de kunde inte komma på ett sätt att göra det, eftersom allt folket höll sig nära och lyssnade intensivt på honom (ordagrant "hängde på varje ord").
En dag när Jesus undervisade folket i templet och förkunnade de glada nyheterna (evangeliet), kom översteprästerna och de skriftlärda fram tillsammans med de äldste
Men om vi svarar: Från människor, så kommer allt folket att stena oss, för alla anser ju att Johannes var en profet."
Sedan började han berätta denna liknelse för folket:
"En man planterade en vingård [som är en bild på Israel, se ]. Mannen arrenderade ut den till vinodlare (vingårdsarbetare) och reste till ett annat land under en lång tid.
De skriftlärda och översteprästerna hade gärna gripit honom i den stunden (där och då), men de fruktade folket. De förstod att det var dem som han hade talat om i liknelsen.
De kunde inte fånga honom i något av hans ord inför folket. Helt förundrade (förvånade) över hans svar teg de.
Medan allt folket lyssnade sade han till sina lärjungar:
Ve [uttryck för intensiv förtvivlan över] dem som väntar barn eller ammar under de dagarna, för landet ska drabbas av stor nöd och vredesdomen ska komma över detta folk.
Tidigt på morgonen kom allt folket till honom i templet för att lyssna på honom.
Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att röja Jesus ur vägen, men de var rädda för
folket.
[Under påsken var det många tillresta judar i Jerusalem. Ett öppet gripande av Jesus skulle kunna skapa upplopp och romersk militär skulle ingripa, se . Visade det sig att de judiska ledarna var orsaken, skulle deras position och förmåner äventyras.
Ordet påsk är en försvenskning av det hebreiska ordet pesach som betyder "gå förbi", se . Pesach inleds eftermiddagen den 14 Nisan. Några timmar senare efter solnedgången är det 15 Nisan och det osyrade brödets högtid (hebr. chag ha-masot) tar vid, se ; . På Jesu tid hade dessa två högtider vuxit samman och sågs som en enhet.]När det blev dag (tidigt vid gryningen) församlades folkets äldste [Sanhedrin – Stora rådet], både överstepräster och skriftlärda. De förde honom inför sitt råd
Sedan kallade Pilatus till sig översteprästerna och ledarna [i Stora rådet, Sanhedrin, det högsta beslutande organet bland judarna] och folket.
Han sade till dem: "Ni har fört den här mannen till mig och sagt att han förleder folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men inte funnit honom skyldig till det ni anklagar honom för.
En stor folkmassa följde med, och [bland dem var också] kvinnor som sörjde och klagade över honom.
Och folket hade stått [där] och betraktande sett på. Ledarna [medlemmarna i Stora rådet, Sanhedrin – det högsta beslutande organet bland judarna] hånade honom då och sade till och med: "Andra har han frälst (hjälpt, räddat, befriat) [från döden], nu får han hjälpa sig själv, om han [detta] är Guds Smorde (Messias), den Utvalde."
Han frågade dem vad som hänt, och de svarade: "Det som har hänt med Jesus från
Nasaret. Han var en profet och bevisade det genom de mäktiga saker han gjorde och sade inför Gud och alla människor.
Johannesevangeliet (3)
Tidigt på morgonen (vid gryningen) kom han tillbaka till templet. Allt folket kom till honom, och sedan han satt sig ner började han undervisa dem. [Det är nu den nionde dagen i Lövhyddohögtiden, se . Han var på kvinnornas förgård, se .]
ni tänker inte heller logiskt, det är bättre för oss att en man dör för folket än att en hel nation går under."
Det var Kaifas som hade gett rådet till judarna att det var bättre att en man dog i folkets ställe [Joh 11:50].
Apostlagärningarna (48)
De hade favör hos
(var omtyckta, prisades av) allt vanligt
folk. Herren ökade varje dag antalet av dem som blev frälsta.
[Det kan till en början ses som en motsägelse att de var omtyckta av alla, när Jesus sagt: "Ve er när alla berömmer er", .
I Apostlagärningarna ser vi hur allt fokus är på vad Gud gör. De prisade Gud och "de hade favör hos allt vanligt folk". Här används grekiska ordet laos som beskriver allmänheten till skillnad från överheten, som var de som ville tysta ner dem och fängsla dem. Ordet för "allt" är holon som verkligen beskriver alla. Den stora majoriteten av vanligt folk märkte hur generösa och kärleksfulla de kristna var mot dem, och Gud gav de kristna favör hos dem.
När Jesus däremot sade "Ve er när alla berömmer er" så används ett annat grekiskt ord för alla, pas. Detta ord beskriver "alla sorter och olika typer". När människor från alla håll, organisationer och inriktningar berömmer de kristna bör man vara vaksam. I detta sammanhang talade Jesus också om falska profeter. Ett av deras kännetecken är just självcentreringen och hur det är viktigare att behaga människor än Gud. En inställning tvärt emot de första kristnas i Jerusalem, som satte Guds ord, gemenskapen och bönen främst, se .]Allt folket [som var samlat där för eftermiddagsbönen i tempelområdet] såg hur han gick omkring och prisade Gud.
Nu medan mannen höll sig nära Petrus och Johannes, kom folk springande och samlades kring dem i den gång som kallas Salomos pelarhall [som låg längs med den östra sidan av tempelområdet]. De var helt utom sig av häpnad.
När Petrus såg det sade han till folket: "Israeliter!
Varför är ni förvånade över det här?
Varför stirrar ni på oss som om vi gjorde det här undret av egen kraft, eller att det var vår egen helighet som fick den här mannen att börja gå?
Men var och en som inte lyssnar till den profeten ska utrotas ur folket.' [Citat från ; .]
Medan Petrus och Johannes talade till folket, konfronterade plötsligt översteprästerna, tempelvaktens befälhavare och saddukéerna dem.
De var upprörda (irriterade) över att de undervisade folket och genom Jesus predikade (med övertygelse berättade om) uppståndelsen från de döda. [Saddukéerna trodde inte på ett liv efter döden, se .]
Då sade Petrus fylld av den helige Ande till dem:
"Ni folkets rådsherrar och äldste i Israel.
så ska ni alla och hela Israels folk veta, att denne man nu står frisk framför er genom Jesu den Smorde (Kristi), nasaréns namn. Ni korsfäste honom, men Gud har uppväckt honom från de döda.
Men för att det inte ska sprida sig ännu mer bland folket bör vi varna dem så att de aldrig mer talar till någon människa i det namnet."
När de ytterligare hade hotat (varnat) dem, lät de dem gå. De kom inte på något sätt att straffa dem så länge hela folket prisade (ärade) Gud för det som hade hänt.
Du som har låtit den helige Ande tala genom vår fader David, din tjänare (son) []: 'Varför larmar (stormar, härjar) hedningarna,
varför tänker folken ut meningslösa planer (uppfyller sin tanke med meningslöshet, fåfänglighet, det som är fruktlöst)?
Ja, det är verkligen vad som har hänt mitt ibland oss
[Davids profetia har gått i uppfyllelse], här i denna stad
[Jerusalem]. Både Herodes
[Antipas] och Pontius Pilatus, tillsammans med hedningarna och Israels
folk, förenade sig mot din helige tjänare
(son) Jesus som du har smort
[Nu sker bönesvaret från bönen i :] Genom apostlarnas händer skedde många tecken och under bland folket, och de var alla tillsammans i Salomos pelarhall [som låg längs med den östra sidan av tempelområdet].
Ingen av de andra [som ännu inte kommit till tro, se ] vågade ansluta sig till dem [där i templet eller komma med sjuka dit av rädsla för saddukéerna], men folket talade väl om dem.
"Gå och ställ er i tempelområdet och låt folket få höra hela budskapet om detta [nya] liv." [Livet i Jesus!]
Då kom någon och berättade för dem: "Männen som ni satte i fängelse står i templet och undervisar folket!"
Ledaren för tempelvakten gick då ut med tjänarna [till Salomos pelarhall på tempelområdet] och hämtade dem utan att bruka våld, eftersom de var rädda att folket skulle stena dem. [Sanhedrin var helt hjälplösa och deras agerande hade blivit ett totalt fiasko. Apostlarna kom till sist till förhöret, men av egen fri vilja. Händelserna natten innan hade övertygat dem än mer att de var i Guds hand. Ingen människa kan stoppa Guds planer!]
Men då reste sig en farisé i Stora rådet
[Sanhedrin] som hette Gamaliel, en Torah-lärare
(gr. nomo-didaskalos, "laglärd", se ) som var aktad av hela
folket.
[Gamaliel var son eller barnbarn till den kände rabbinen Hillel. Gamaliel var verksam i Jerusalem 22-55 e.Kr. och den rabbin som Paulus hade blivit undervisad av, se .] Gamaliel befallde att man skulle föra ut apostlarna en stund.
[Han hade stort inflytande och var säker på att han snabbt kunde övertyga rådet att inte förhastat döda apostlarna.][Exempel 2:] Efter honom kom Judas från
Galileen, vid tiden för skattskrivningen. Han fick
folk att göra uppror och följa honom, men även han gick under, och alla som trodde på honom skingrades.
[Detta syftar på en senare skattskrivning efter den som skedde kring Jesu födelse, se . Den judiska historieskrivaren Josefus omnämner en skattskrivning i Judéen 6-7 e.Kr. som provocerade seloterna i Galileen till ett uppror som brutalt slogs ner av romarna.] [Nu sker en vändpunkt i Apostlagärningarna. Detta är tredje gången Stora rådet tar in kristna till förhör. Det första slutade i en varning, se , det andra i trettionio piskslag, se . Stefanos, som är en av de sju medarbetarna i , blir den första martyren som dödas för sin tro. Stora rådet, som också kallas Sanhedrin, var det högsta judiska beslutande organet med 71 medlemmar från fariséerna och saddukéerna. Man sammanträdde i en sal i norra delen av templet.] Stefanos, full av nåd (gudomlig välsignelse, favör) och kraft (styrka), utförde ständigt under (som väckte förundran) och tecken (mirakler som bevisar Guds existens och hans karaktär) bland folket.
På det sättet lyckades de jaga upp folket, så väl som de äldste och de skriftlärda, och överföll (arresterade, fängslade) honom och förde honom inför Stora rådet.
Tiden närmade sig då löftet som Gud hade gett till Abraham skulle gå i uppfyllelse.
[Tiden i slaveri var på väg mot sitt slut, se .] Folket
[israeliterna] växte
(i status, respekt) och deras antal ökade i
Egypten,
Jag har själv sett hur mitt
folk förtrycks i
Egypten och hört hur de suckar,
och jag har stigit ner för att befria dem.
Gå nu! Jag sänder dig till
Egypten [som min budbärare].
[, ]Han var from och fruktade
(vördade, respekterade) Gud och det gjorde även alla i hans hus.
[Cornelius, hans familj och de tjänare som bodde hos honom trodde på och tillbad Israels Gud, följde vissa judiska traditioner, men hade inte konverterat till judendomen.] Han gav frikostigt med gåvor till
[det judiska] folket och bad alltid
(regelbundet) till Gud.
[Caesarea Maritima, som betyder Caesarea vid havet, var den romerska huvudstaden i Judéen och en viktig militär bas. Cornelius var en centurion (kompaniofficerare) i den romerska armén och ledde en centuria på 100 män. Ett sådant kompani bestod av 80 legionärer plus ett tjugotal icke-stridande underhållspersonal. En annan gudfruktig centurion nämns tidigare i . Cornelius och hans kompani ingick i en kohort som bestod av sex centuriae.
Antalet soldater i den romerska armén varierade över tid. Vid en stor förlust i Tyskland 9 e.Kr. förintades tre legioner och stormaktens 28 legioner minskade till 25 st. På Nya testamentets tid, efter Augustus nedskärningar 15 f.Kr., var de olika enheterna: - Contubernium, 8 soldater som tältade/bodde ihop. - Centuria, 100 män (80 soldater + 20 underhållspersonal). - Kohort, 500 – 800 soldater. - Legion, 4 800 – 5 500 fotsoldater + 120 kavallerister (10 x Kohort).
Till legionen hörde också en tross, dvs. understödsförband som kunde bestå av flera tusen män och kvinnor.
Vid den här tiden var fem kohorter stationerade i Caesarea och en i Jerusalem. Flera inskriptioner visar att ett italienska regemente Kohors II Italica fanns stationerat i den romerska provinsen Syrien 69-157 e.Kr. Även om detta datum är senare än händelserna i Apg 10 (som inträffade omkring 40 e.Kr.) bekräftar fynden att italienska förband fanns i området senare.] inte för hela folket, men för oss, som Gud redan hade valt ut att bli vittnen, vi som åt och drack med honom efter hans uppståndelse från de döda.
Han [Jesus] befallde oss (en order som inte bara är en personlig åsikt, utan en order från högre ort) att predika (öppet berätta, förkunna) för folket och vittna om (framhålla, varna dem) att han [Jesus] är den som Gud har bestämt till att döma levande och döda.
Efter gripandet satte han honom i fängelse
[troligtvis i Antoniaborgen] och lät honom bevakas av fyra vaktskift med fyra man var. När påsken
(pesach) var över tänkte han ställa honom inför
folket.
[Petrus hade häktats två gånger tidigare, se ; . Den andra gången hade apostlarna befriats av en ängel. För att förhindra något liknande tilldelas totalt sexton romerska soldater detta uppdrag.]När Petrus väl hade blivit sig själv igen [vaknat upp] sade han: "Nu vet jag verkligen att Herren har skickat sin ängel och räddat mig ur Herodes händer, undan allt som det judiska folket väntat sig (trodde skulle ske)."
Efter [den vanliga] läsningen av lagen och profeterna [som inledde samlingen i synagogan] skickade synagogföreståndarna ett meddelande [en förfrågan] till dem: "Män och bröder, om någon av er har ett uppmuntrande (uppbyggande) ord till folket, så säg det."
[Löftet till Israel:] Detta
folks Gud, Israels Gud, utvalde
[från alla andra folk] våra fäder. Han gjorde sitt
folk stort
(upphöjde dem) när de bodde som främlingar i
Egypten. Med upplyft arm förde han ut dem därifrån.
[Uttrycket 'upplyft arm' beskriver hur Guds kraft och makt blir helt synlig och uppenbar för alla. Uttåget ur Egypten var ett tydligt tecken på Guds ingripande.] Innan han kom, hade Johannes [Döparen] redan predikat omvändelse-dopet för hela Israels folk.
och han visade sig under många dagar för dem som hade följt honom från
Galileen upp till
Jerusalem och som nu är hans vittnen inför
folket.
Simeon [Petrus] har [just] berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. [Simeon är Simon Petrus hebreiska namn.]
Jag är med dig. Ingen ska röra dig eller skada dig, för jag har mycket folk här i staden."
Då sade Paulus: "Johannes dop var ett omvändelsedop (dop till ett förändrat tänkesätt), och Johannes uppmanade ständigt folket att tro på den som skulle komma efter honom, det vill säga Jesus."
och skrek: "Israeliter, hjälp oss! Här är mannen som lär alla överallt att vara emot vårt folk och vår lag [Torah] och denna plats [det heliga templet]. Nu har han till och med tagit in greker i templet och orenat denna heliga plats!"
Hela staden kom i rörelse, och folk strömmade till. De grep tag i Paulus och släpade ut honom ur templet, och genast stängdes portarna.
för de följde efter och skrek: "Bort med honom!"
Paulus svarade: "Jag är jude från
Tarsus i
Kilikien, medborgare i en betydande stad. Jag ber dig: låt mig få tala till
folket."
Befälhavaren gav sin tillåtelse. Paulus ställde sig då på trappan och gav tecken med handen åt folket. Det blev tyst, och han talade till dem på [deras eget språk] hebreiska (den arameiska dialekten som talades vid den här tiden i Israel) [Bibelns författare skiljer inte mellan dessa närbesläktade språk utan kallar båda "hebreiska"] och sade:
Paulus svarade: "Jag visste inte, bröder, att han var överstepräst. Det står ju skrivet
[i ]: En ledare för ditt
folk ska du inte förbanna."
[Det är möjligt att Paulus talar ironiskt att han inte visste att en överstepräst kunde agera så mot lagen. Det var inte ovanligt att använda ironi, se ; . Det kan också vara så att han inte vet vem som är överstepräst, då Paulus har varit borta från Jerusalem under tio års tid. Under religiösa ceremonier bar översteprästen speciella kläder, men här i detta extrainkallade möte som den romerska befälhavaren sammankallat var det troligen inget som särskilde översteprästen. Det kan också varit så att någon annan ledde själva mötet. Ett annat förslag är att Paulus såg dåligt, men eftersom han nyligen tittat noga på dem är det inte troligt, se . Att Ananias är den som befaller de närmast Paulus att slå honom, talar för att Paulus måste förstått att han var någon form av ledare. Även Lukas som skriver ner denna berättelse identifierar Ananias som överstepräst.]Och jag ska rädda dig från ditt eget folk och från hedningarna. Jag sänder ut dig till dem
att den Smorde (Messias) skulle lida, och att han som den förste som uppstått från de döda skulle förkunna ljuset både för vårt folk och för hedningarna."
Tre dagar senare kallade han till sig de ledande bland judarna
[eftersom han inte var fri att besöka synagogorna]. När de var samlade sade han till dem: "Bröder, jag har inte gjort något ont mot vårt
folk eller våra fäderneärvda seder. Trots det blev jag fängslad i
Jerusalem och utlämnad i romarnas händer.
när han sade:
Gå till detta folk och säg:
Ni ska höra (gång på gång) men inte förstå,
och ni ska se (gång på gång) men ingenting uppfatta.
För detta folks hjärta är förstockat (tjockt, hårt, känslokallt).
De hör illa med sina öron
och sluter sina ögon,
så att de inte ser med ögonen
eller hör med öronen
eller förstår med hjärtat
och vänder om
så att jag får hela dem. [Citat från . Jesus citerar också samma passage, se ; .]
Romarbrevet (8)
Så säger han genom Hosea:
De som inte var mitt folk ska jag kalla mitt folk,
och den oälskade ska jag kalla min älskade. [, ]
Det ska ske på den platsen där det sades till dem: "Ni är inte mitt folk",
där ska de kallas den levande Gudens barn. [] [Paulus tillämpar dessa verser från Hosea på hedningarna.]
Men om Israel säger han [i Jes 65:2]:
Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett olydigt och trotsigt folk.
[Sammanfattningsvis har Paulus visat i kapitel nio att Gud är allsmäktig och i kapitel tio att Israel har syndat. Vad innebär det nu att hedningar kommit till tro, har de ersatt judarnas roll som Guds folk?] Jag frågar nu: Har då Gud helt och hållet förkastat
(förskjutit) sitt
folk? Absolut inte! Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam.
[Paulus var Abrahams ättling, se . Paulus härstammade från Benjamins stam, se . Mose refererar till Benjamin som "Den Herren älskar", se . Benjamin var den ende av Jakobs söner som var född i Israel, se . Jerusalem låg i Benjamins stams landområde och Israels första kung kom från Benjamins släkt.] Gud har inte förkastat sitt folk som han en gång har erkänt som sitt. Vet ni inte vad Skriften säger [i ] där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel. [Efter Elias spektakulära seger över Baalsprofeter på berget Karmel, fick Isebels hot honom att fly till berget Horeb, där Elia klagar över israeliterna och säger:]
Det står också [skrivet av Mose]:
Jubla, ni hednafolk,
tillsammans med hans folk. []
Och på ett annat ställe:
Lova Herren,
alla hednafolk,
prisa honom,
alla folk. []
1 Korintierbrevet (2)
Bli inte heller avgudadyrkare som några av dem, som det står skrivet:
Folket satte sig för att äta och dricka
och reste sig för att roa sig (dansa). []
Det står skrivet i lagen:
"Genom främmande språk
och främmande läppar
ska jag tala till detta folk,
och inte ens då ska de lyssna till mig,
säger Herren." []
2 Korintierbrevet (1)
Vilken gemenskap kan det vara mellan Guds tempel
och avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, för Gud har sagt:
"Jag ska bo hos dem och vandra bland dem
och vara deras Gud,
och de ska vara mitt folk." [; ; ]
Titusbrevet (1)
Han har offrat sig för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett eget folk, som är uppfyllt av iver att göra goda (ärbara) gärningar.
Hebreerbrevet (13)
Därför var det nödvändigt att han blev lik sina syskon (bröder och systrar) på alla sätt (i alla avseenden), för att bli en barmhärtig (nådefull) och trofast (trogen) överstepräst i sin tjänst inför Gud, för att försona folkets synder.
Alltså kvarstår en sabbatsvila för Guds folk. [Detta är enda gången ordet sabbatsvila, gr. sabbatismos, används. Det beskriver en fulländad vila, se .]
och därför måste bära fram syndoffer både för folket och för sig själv. [I beskrivs översteprästens offer på försoningsdagen – Jom kippur. Ordet för "medkänsla" används bara här i hela Bibeln och beskriver någon som inte är hård mot syndare men inte heller ser mellan fingrarna på synd.]
De av Levis söner som blir präster har ett bud lagen [gr. nomos – Torah, Moseböckerna] att få tionde av folket [],
alltså av sina bröder [judiska landsmän],
trots att de också härstammar från Abraham.
Om nu fullkomlighet hade gått att nå genom den levitiska prästtjänsten – och på den grunden fick [det judiska] folket lagen [undervisningen i Moseböckerna] – varför måste det då uppstå en annan präst, en som Melkisedek, en som inte sägs vara som Aron?
Han behöver inte göra de dagliga offren, som de andra översteprästerna, först för sina egna synder och sedan folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv.
Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid
ska sluta med Israels hus, säger Herren:
Jag ska lägga mina lagar [min undervisning, Torah – gr. nomos] i deras sinne
och skriva dem [lagarna, undervisningen] i deras hjärtan.
Jag ska vara deras Gud,
och de ska vara mitt folk.
I det andra rummet är det bara översteprästen som går in, en gång om året [på försoningsdagen – Jom kippur, se ], och då aldrig utan blod som han bär fram för sina och folkets oavsiktliga synder.
När Mose hade förkunnat lagens alla bud för hela folket, tog han blodet av kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och stänkte det både på själva bokrullen och på allt folket.
Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag ska utkräva den, och dessutom: Herren ska döma sitt folk.
Han valde att dela lidandet (vara delaktig i förtrycket) tillsammans med Guds folk, i stället för att njuta av den temporära glädje synden ger.
Därför, för att helga
folket genom sitt eget blod, led
(pinades och dödades) även Jesus utanför stadsporten.
[De döda kropparna från djuren som offrats i templet kastades utanför lägret, på samma sätt dödades Jesus på Golgata kors, som låg utanför den dåtida stadsmuren i Jerusalem.]1 Petrusbrevet (3)
Men ni är "ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap [ordet användes för det levitiska prästerskapet i templet], ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni ska förkunna hans härliga gärningar", han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. [Versen innehåller flera tankar och citat från ; .]
Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet. [, ; ]
2 Petrusbrevet (1)
[Det har alltid funnits falska läror och lärare, se ; ; . Petrus använder orden profet och lärare synonymt. Att profetera har visserligen en aspekt av att förutsäga framtida händelser, men huvudbetydelsen i biblisk bemärkelse är att säga sig tala inspirerat av Gud och att vara en lärare.] Men det fanns också falska profeter bland folket [under profeternas tid, se ], liksom det även bland er kommer att finnas falska lärare. De kommer att i hemlighet föra in (introducera) irrläror. De kommer att förneka den Herre som har friköpt dem och dra plötsligt fördärv över sig.
Judas brev (1)
Nu vill jag påminna er, även om ni redan känner till allt.
[Ni känner till berättelserna från GT, hur Guds dom är verksam över olydnad, ofta inte på en gång, men den kommer. Judas vill försäkra sina läsare om att dessa falska lärare som smugit sig in kommer att få sin dom.] Ni vet hur Jesus
[Herren] först räddade
(frälste) sitt
folk ur
Egypten och senare förgjorde dem som inte trodde.
[Se och . Vissa manuskript har inte "Jesus" utan "Herren".]Uppenbarelseboken (9)
Och de sjöng en ny sång:
"Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill,
för du har blivit slaktad,
och med ditt blod har du friköpt människor åt Gud
av alla stammar
och språk
och länder (folk, folkgrupper)
och folk (folkslag, etniciteter).
[Samma fyra ord återkommer i – i omvänd ordning, förutom "stammar".]
Efter [allt] detta såg jag, och se (ja, lägg märke till): en stor (väldig, enorm) folkskara som ingen kunde räkna, från alla folk (folkslag, etniciteter) och stammar och länder (folk, folkgrupper) och språk stående inför tronen och inför Lammet [i diminutiv form som gör att betydelsen mer blir "det älskade Lammet"], iklädda vita kläder (vita fotsida dräkter) [renhet och värdighet] och med palmblad i händerna [redo att fira segern].
Sedan sade han till mig: "Du måste profetera på nytt om många folk och länder (folkslag) och språk och kungar."
I tre och en halv dagar ska människor från alla
folk, stammar, språk och nationer
(etniciteter) se dem ligga där, och de ska inte tillåta att deras döda kroppar läggs i någon grav.
[På grund av det varma klimatet i Mellanöstern begravdes kroppen samma dag som dödsfallet inträffat. Att inte begrava någon visade på vanvördnad och förakt. Så djupt hatade var dessa två profeter, att de förvägras en begravning. Hur folk från hela världen skulle kunna se denna händelse, måste ha varit svårt att förstå på Johannes tid. I dag med nyhetsrapportering dygnet runt och modern teknik är det inte konstigt hur hela världen skulle kunna följa händelseutvecklingen i Jerusalem.]Det fick rätt att strida mot de heliga och besegra dem, och det fick makt över alla stammar, folk, språk och länder. [Vilddjuret får politisk och militär makt över hela jorden.]
[Scenen flyttas nu till skyn mellan himmel och jord. På samma sätt som när de sju basunerna ljöd i kap 8-15, är flera änglar involverade. Två grupper med tre änglar i vardera grupp beskrivs. De tre första benämns den första, andra och den tredje. De förkunnar att skörden kommer. Sedan hörs en röst från himlen och Johannes får se Människosonen med en skära som tillsammans med ytterligare tre änglar bärgar in skörden.] Jag såg en annan ängel [som Johannes inte tidigare sett, den senaste var ängeln med den lilla bokrullen i kapitel 10] flyga mitt uppe på himlen. [Ängeln flög mellan himlen och jorden, på samma sätt som örnen med veropen, se .] Ängeln hade ett evigt evangelium att förkunna för jordens invånare, för alla folk, stammar, språk och länder.
Han
[ängeln] sade
[ytterligare] till mig: "Vattnen som du såg där skökan tronar, det är
folk och människomassor och länder och språk.
[Antika Babylon refereras ofta till "staden vid stora vatten", se . Floden Eufrat rann genom staden som hade ett väl utvecklat kanalsystem, se också .][En annan röst hörs. Det kan vara en annan ängel. Formuleringen "mitt folk" gör att det kan vara Jesu röst. Rösten talar fram till .] Jag hörde en annan röst från himlen:
Gå ut från henne [avskilj, helga er], mitt folk,
så att ni inte deltar i hennes synder
och drabbas av hennes plågor.
Och jag hörde en stark röst från tronen säga: "Se, Guds tabernakel står [är från och med nu] bland (hos) människorna. Han ska bo (tälta, "tabernakla") bland (hos) dem [] och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara bland (hos) dem.
folk
