Referenser (274 st)
1 Moseboken (63)
Sedan födde hon hans bror Abel [hebr. Hevel – betyder meningslöshet]. [Förutom Kain, Abel och deras tredje son Set, fick de många söner och döttrar, se . Hebreiska namnet "Kain" låter nästan likadant som hebreiska kanah, som betyder köpa, få och skapa. Här är ett exempel på ordlek då båda dessa ord används i . Abel betyder andetag, meningslöshet, fåfängligt, dimma, rök – dvs. något kort och flyktigt. Kanske Eva var missmodig efter första sonen som inte visade sig vara löftet i .] Abel blev fåraherde medan Kain blev en jordbrukare [som levde under förbannelsen ].
Abel bar också fram den förstfödda av sin hjord, den bästa delen (de feta delarna). Herren såg med välvilja till (respekterade, tog emot) Abel och hans offer,
Han behandlade Abram väl för hennes skull. Han hade småboskap och boskapshjordar och åsnor (hebr. chamor; hankön) och tjänare och tjänarinnor och åsneston (hebr. aton) och kameler.
Även Lot, som gick med Abram, hade småboskap och boskapshjordar och tält.
Och Avimelech tog får och oxar och tjänare och tjänarinnor och gav dem till Abraham och återlämnade hans hustru Sarah till honom.
Och Abraham tog får och oxar och gav dem till Avimelech och de två skar ett förbund. [De ingick blodsförbund med varandra, vilket var relativt vanligt vid denna tid.]
Och Abraham tog sju lamm av honkön från flocken och placerade avsides.
Herren (Jahve) har välsignat min herre rikligt och han har blivit stor. Han har gett honom småboskap och boskapshjordar (av nötkreatur), silver och guld och tjänare och tjänarinnor och kameler och åsnor.
Han hade boskapshjordar och kreatursbesättningar och ett stort hushåll och filistéerna avundades honom.
Gå till flocken och hämta därifrån till mig två fina killingar av getterna och av dem ska jag göra smaklig mat åt din far, sådan som han älskar,
Och han såg och se, en källa på fältet, och tre flockar med får låg vid den. För från den källan vattnade de flockarna. Och stenen över källans öppning var stor.
Och dit samlades alla flockar och de rullade stenen från källans öppning och vattnade fåren och lade tillbaka stenen över källans öppning på sin plats.
Han frågade dem: "Är det väl med honom?"
Och de svarade: "Det är väl, och se, Rakel, hans dotter, kommer med fåren."
Han sade: "Det är fortfarande mitt på dagen och inte tid att samla ihop boskapen. Vattna fåren och gå och mata dem."
Men de svarade: "Vi kan inte förrän alla flockar har samlats ihop och de rullar undan stenen från källans öppning, sedan vattnar vi fåren."
Medan har fortfarande talade med dem kom Rakel med sin fars får för hon vallade dem.
Och det hände när Jakob såg Rakel, Labans dotter hans mors bror, och Labans får hans mors bror, att Jakob kom nära och rullade undan stenen från källans öppning och vattnade Labans flock, hans mors bror.
Och han sade: "Vad ska jag ge dig?"
Och Jakob sade: "Du ska inte ge mig vad som helst, om du vill göra detta för mig, ska jag igen föda din flock och ta hand om den.
Jag ska idag gå igenom dina hjordar och ta bort därifrån varje spräckligt och fläckigt, och alla mörka bland fåren, och de fläckiga och spräckliga från getterna, och de ska vara min lön.
Och han lät det vara tre dagresor mellan sig själv och Jakob. Och Jakob skötte resten av Labans flockar.
Och han placerade käpparna som han hade skalat mittemot flockarna i rännorna, i vattentrågen dit flocken kom för att dricka, och de blev dräktiga när de kom för att dricka.
Och flockarna blev dräktiga i käpparnas åsyn och flockarna födde strimmiga, spräckliga och fläckiga.
Och Jakob skiljde lammen av hankön, och vände flockens ansikten mot det strimmiga och alla mörka i Labans flock, och han placerade sina egna flockar åt sidan och placerade dem inte i Labans flock.
Och det skedde när de starka i flocken skulle para sig att Jakob lade käpparna framför deras ögon i flockens vattentråg, så att de blev dräktiga bland käpparna,
men när flocken var svag lade han inte dit dem. På det sättet blev de svaga Labans och de starka Jakobs.
Och mannen förökades väldigt mycket och hade stora flockar och tjänarinnor och tjänare och kameler och åsnor.
Och Jakob skickade efter Rakel och Lea och bad dem komma ut på marken till hans hjord,
När han sade: De spräckliga ska vara din lön, då fick hela hjorden spräcklig avkomma. Och när han sade: De strimmiga ska vara din lön, då fick hela hjorden strimmig avkomma.
När parningstiden för småboskapen kom hade jag en dröm. Jag lyfte min blick och fick se att hannarna, som betäckte småboskapen, var strimmiga, spräckliga och fläckiga.
Då sade han: 'Lyft blicken och se hur alla hannar som betäcker småboskapen är strimmiga, spräckliga och fläckiga. Jag har sett allt som Laban gör mot dig.
Men Laban hade gått för att klippa sina får. Då stal Rakel sin fars husgudar (hebr. terafim).
I 20 år har jag varit hos dig. Dina tackor och getter har inte fått missfall och jag har inte ätit av baggarna i din hjord.
I 20 år [år 1929-1909 f.Kr.] har jag varit hos dig. Jag har tjänat dig i 14 år för dina båda döttrar och i 6 år för din boskap, men du har ändrat min lön tio gånger [gång på gång, se ]. [Jakob jobbar först 7 å för Rakel, men Laban ger honom Lea. Några veckor senare får han Rakel (, ), men måste jobba ytterligare 7 år (). Jakob jobbar sedan ytterligare 6 år, men då får han lön, se , .]
Laban svarade Jakob: "Döttrarna är mina döttrar, barnen är mina barn och hjordarna är mina hjordar. Allt du ser är mitt. Vad skulle jag kunna göra mot mina döttrar eller mot barnen som de fött?
Och jag har oxar och åsnor och småboskap och tjänare och tjänarinnor, och jag har sänt för att berätta för min herre, för att jag ska finna nåd (oförtjänt kärlek, favör – hebr. chen) i dina ögon.' "
Jakob blev mycket rädd och hade ångest. Han delade folket som var med honom, och småboskapen och kreaturen och kamelerna, i två läger.
Och han sade till honom: "Min herre vet att barnen är späda och att flockarna och hjordarna som ger di är viktiga för mig, och om vi driver dem för hårt en dag kan hela flocken dö.
De tog deras flockar och deras hjordar och deras åsnor och det som fanns i staden och det som fanns på fältet,
Detta är Jakobs fortsatta historia
(hans genealogi/släktträd – hebr. ).
Nu följer ett nytt stycke, se ; ; ; ; , ; , ; , ; . Detta är den tolfte och sista sektionen i Första Mosebok. Temat är Josef som också är en förebild på Jesus. Även detta stycke följer ett kiastiskt mönster: A Brödernas hat mot Josef (37:3-11)
B Josef tros vara död, Jakob sörjer (37:12-36)
C Mellanakt: Juda och Tamar (38:1-26)
D Oväntade omvända roller – Peres och Sera (38:27-39:23)
E Josefs vishet (40:1-42:57)
F Bröderna till Egypten (43:1-46:7)
X Israels släkttavla (46:8-27)
F´ Flytten till Egypten (46:28-47:12)
E´ Josefs vishet (47:13-26)
D´ Oväntade omvända roller – Efraims och Manasses (48:1-22)
C´ Mellanakt: Jakob välsignar sina söner (49:1-28)
B´ Jakobs död, Josef begraver honom (49:29-50:14)
A´ Josef lugnar sina bröder (50:15-26)
Josef, hans son som nu var 17 år – fortfarande en yngling, vallade
småboskapen tillsammans med sina
[äldre] bröder, sönerna till Bilha
[Dan och Naftali, se ] och sönerna till Zilpa
[Gad och Asher, se ], hans fars fruar. Josef lämnade
(kom hem med) dåliga rapporter om dem till sin far.
[Josef var Jakobs elfte son, Rakels förstfödda, se . Jakob var 108 år. Uttrycket "en yngling" kan tolkas att han var en hjälpreda, eller så betonas att han var ung och hade ansvar över flocken. Det anas att det är komplicerade familjerelationer, att Bilha (Rakels tjänstekvinna) och Zilpa (Leas tjänstekvinna) nämns påminner också om rivaliteten mellan Lea och Rakel, se , . En del har sett Josef som en skvallrare, men utifrån hur hans karaktär beskrivs i övrigt verkar det snarare vara så att han är noga med detaljer och trofast i det lilla, för att så småningom bli betrodd med mycket, se . I beskrivs hur han är redo och villig att skickas ut på uppdrag av sin far.]Hans bröder gick iväg för att valla sin fars hjord i Shechem (Sikem). [Shechem, nuvarande Nablus ligger 11 mil norr om Hebron. En fem dagars vandring. Troligtvis är det torrt i trakten kring Hebron och Betlehem (se t.ex. ), så man tar flocken nordväst på framkanten av Juda bergsbygd där det är mer nederbörd och frodigare ängsmarker.]
Han sade till honom: "Gå nu och se att allt står väl till med dina bröder och att allt är väl med småboskapen. Kom sedan tillbaka och berätta för mig." Han sände iväg honom från Hebrons dal och han kom till Shechem (Sikem).
Efter en tid (många dagar) dog Shoas dotter, Judas hustru. Juda blev tröstad och gick upp till sina fårskötare i Timnah, han och hans vän adullamiten Chira.
Detta berättades för Tamar: "Se din svärfar går upp till Timnah för att klippa sina får." [Timnah, nuvarande Tel Batash, var en stad i Juda, 2 mil nordväst om Adullam och 7 km norr om Bet Shemesh. Det var en gränsstad för Juda stams område, se . Det är här Simson så småningom tar en av filistéernas döttrar som fru, se .]
Han sade: "Jag ska skicka en killing från flocken". Hon svarade: "Vill du ge mig en pant till dess du sänder den?"
Du ska bo i landet Goshen och du ska vara nära mig, du och dina söner och dina sonsöner och dina hjordar och dina herdar och allt det du äger.
männen är herdar för de har varit boskapsskötare och de har tagit med sig sina hjordar och sin småboskap och allt som de äger.'
Då ska ni svara: 'Dina tjänare har varit boskapsskötare från sin ungdom till nu, både vi och våra fäder,' så att ni kan bo i landet Goshen, för alla herdar är en styggelse för egypterna."
Sedan gick Josef och berättade för farao och sade: "Min far och mina bröder, deras boskapshjordar och deras småboskap och allt de äger har kommit från Kanaans land och nu är de i landet Goshen [].
Farao sade till hans bröder: "Vilket är ert yrke?" De svarade farao: "Dina tjänare är herdar, både vi och våra fäder."
De sade till farao: "Vi har kommit för att vistas i landet, för det finns inget bete för dina tjänares hjordar eftersom hungersnöden och torkan är stor i Kanaans land. Därför ber (vädjar) vi dig nu, låt dina tjänare bo i Goshens land."
De förde sin boskap till Josef och Josef gav dem bröd i utbyte mot deras hästar, boskap, småboskap och deras åsnor. Han gav dem bröd i utbyte mot all deras boskap det året.
och alla av Josef hus och hans bröder. Bara deras små (barn) och deras småboskap och hjordarna, lämnade de i Goshen.
2 Moseboken (15)
Nu var det så att prästen i Midjan hade sju döttrar. [Mose satt vid brunnen och vilade sig efter sin resa.] Döttrarna kom och öste upp vatten och fyllde hoarna för att vattna fåren åt sin far.
När några herdar kom och körde i väg dem, försvarade Mose dem och hjälpte sedan till att vattna deras får.
De svarade: "En egyptisk man hjälpte oss mot herdarna. [De andra herdarnas trakasserier mot dem verkade vara något de var vana vid.] Han öste även upp vatten och vattnade fåren åt oss."
Mose vallade fåren åt sin svärfar Jetro, som var präst i Midjan. En gång drev han fåren bortom öknen och kom till Guds berg Horeb. [Mose är nu 80 år, han lämnade Egypten vid 40-års ålder och har vallat sin svärfars får sedan dess, se . Horeb är ett annat namn för Sinai berg. Här var han nu som en enkel herde då Gud kallar honom att bli en herde för Israels folk och föra dem hit. Det var på Sinai berg Gud senare skulle ge dem lagen och bekräfta sitt förbund.]
se, då ska Herrens (Jahves) hand komma över din boskap på fälten, över hästarna, åsnorna, kamelerna, boskapsbesättningar och smådjursflockar. Det ska bli en förödande pest.
Mose svarade: "Vi ska gå med våra unga och våra gamla, våra söner och våra döttrar. Vi ska gå med våra fårflockar och boskapshjordar. För vi måste fira en Herrens högtid till Honom (till Guds ära)."
Farao kallade på Mose och sade: "Gå, betjäna (håll gudstjänst för) Herren (Jahve). Lämna bara era fårflockar och boskapshjordar, era små kan också gå med er."
Sedan kallade Mose till sig alla de äldste och sade till dem: "Gå och tag ett småboskap (får, lamm) för varje familj, och slakta påskalammet (hebr. pesach).
Ta era fårflockar och boskapshjordar, som ni har sagt och försvinn! Men välsigna även mig."
Också en blandad skara (icke-judar) drog upp med dem tillsammans med fårflockar, boskapshjordar och mycket nötkreatur.
Ni ska göra ett altare av jord till mig och offra brännoffer [] på det och shalomoffer [ett gemenskapsoffer som alla i familjen åt tillsammans, se ], dina får och dina oxar. På varje plats där jag vill att mitt namn ska bli omnämnt ska jag komma till er och välsigna er.
Om en man stjäl en oxe eller ett får och dödar det eller säljer det, ska han betala 5 oxar för 1 oxe och 4 får för 1 får.
På samma sätt ska du göra med din oxe och med ditt får. 7 dagar ska den gå med sin mor, på den åttonde dagen ska du ge den till mig.
Och ingen man ska komma upp med dig, låt inte någon man synas på hela berget, låt inte heller några flockar eller hjordar beta på berget."
3 Moseboken (9)
Tala till Israels söner och säg till dem: Om någon bland er vill föra fram ett offer till Herren (Jahve) ska han föra fram sitt offer från sin hjord, från nötboskapen eller småboskapen (får och getter) och presentera det som ett blodsoffer. [Frasen "föra fram" är hebr. korban som betyder att man offrar ett blodsoffer, till skillnad från mincha (; ) där man offrar något utan att blod utgjuts, till exempel säd eller vin. Det önskade resultatet av dessa blodsoffer är att de tas emot välbehagligt av Herren. Ordet för "nåd" här (i ) är ratson som beskriver något som man skulle kunna beskriva som "villkorad nåd". Villkoret för nåden är att offret måste vara felfritt. Då tas det emot och då ges nåd. Jesus var det felfria lammet, se och . Se även ; ; .]
Och om hans offer är från småboskapen, från fåren eller från getterna som ett brännoffer, ska han föra fram ett felfritt djur av hankön.
Och om hans offer till shalomoffer till Herren (Jahve) kommer från småboskapen, oavsett om det är ett handjur eller hondjur, ska det vara felfritt (rent – hebr. tamim) inför Herrens (Jahves) ansikte.
Och han ska föra fram offret för sin överträdelse till Herren (Jahve) för synden som han har syndat, ett hondjur från flocken, ett lamm eller en killing som ett syndoffer. Och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom för hans synd.
Om en själ begår en överträdelse (missgärning) och syndar oavsiktligt med Herrens heliga ting, ska han för sin överträdelse föra fram till Herren (Jahve) en felfri (tamim) bagge från sin flock, med en enligt [av prästen uppskattat] jämförbar summa silver i shekel, efter helgedomens shekel, som ett skuldoffer.
Och han ska föra fram en felfri (tamim) bagge från sin flock, med en jämförbar summa, som ett skuldoffer till prästen. Och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom angående hans oaktsamhet varmed han gjort fel utan att veta (förstå) det, och han ska bli förlåten. [Se .]
Och han ska föra fram det förverkade till Herren (Jahve), en felfri (tamim) bagge från sin flock, enligt det uppskattade värdet, som ett skuldoffer till prästen.
Och han som offrar ett shalomoffer till Herren (Jahve) för att infria sitt löfte, eller ett frivilligt offer av nötboskap eller får, så måste det vara felfritt (hebr. tamim) för att ge nåd (bli välbehagligt, villkorad nåd – hebr. ratson). Det får inte ha någon defekt (fel, lyte).
Och vad gäller tiondet av hjorden eller flocken, allt som passerar under staven, så är tiondet heligt för Herren (Jahve).
4 Moseboken (12)
Om flockarna och hjordarna slaktas åt dem, kan det tillfredsställa dem? Eller om alla havets fiskar samlas ihop åt dem, kan det tillfredsställa dem?"
och ska göra ett offer med eld till Herren (Jahve), ett brännoffer [] eller ett offer för att fullfölja ett löfte eller ett frivilligt offer eller vid de bestämda tiderna (Herrens högtider), för att göra en söt arom till Herren (Jahve) av er boskap eller er hjord,
Och Balak offrade oxar och får och sände till Bileam och till furstarna som var med honom.
som kan gå framför dem och som kan komma framför dem, och som kan leda dem och som kan föra dem in, så att Herrens (Jahves) församling inte blir som får utan en herde." [Matt. 9:36]
och ge en hyllning till Herren (Jahve) från de män som drog ut och stred. En själ av 500, både av människor och av boskap och av åsnor och av småboskapen.
Och av Israels söners halva ska du ta ut en av varje 50, av människor, av oxarna, av åsnorna och av småboskapen och av all boskap och ge dem till leviterna som ansvarar för (vakar över och sköter om) Herrens (Jahves) Tabernakel."
Bytet, utöver bytet som stridsmännen tog, var 675 000 får,
Och hälften som var den del som hörde till stridsmännen var
337 500 får,
av vilka Herrens (Jahves) hyllning var 675,
deras halva var från fåren 337 500,
Och de kom nära honom och sade: "Vi ska bygga stall här för vår boskap och städer för våra små,
och Beit Nimra och Beit Haran, befästa städer, och fållor till sina får.
5 Moseboken (17)
Och han ska älska er och välsigna er och föröka er. Han ska också välsigna din livmoders frukt och frukten av ditt land, säden och vinet och din olja, föröka dina hjordar och dina flockar i landet som han svor dina fäder att ge dig.
och när dina boskapshjordar och din småboskap förökas
och ditt silver och ditt guld förökas och allt du förvaltar förökas,
Och dit ska ni föra era brännoffer och era offer och ert tionde och era händers offer och era löften och era frivilliga offer och förstlingen från er hjord och flock,
Inom dina portar ska du inte äta tiondet av din säd eller av ditt vin eller av din olja, eller förstlingen från din hjord eller från din flock och inget löfte som du har lovat, inte dina frivilliga gåvor och inte din hands offer,
Om platsen som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja för att låta sitt namn bo där, är för långt bort från dig, då ska du slakta av din hjord och av din flock som Herren (Jahve) har gett dig, som jag har befallt dig och du ska äta inom dina portar utifrån allt som din själ önskar.
Och du ska äta inför Herren din Gud (Jahve Elohim) på den plats som han väljer för att låta sitt namn bo där. Tiondet av din säd, av ditt vin och av din olja och förstlingen av din hjord och av din flock, för att du ska lära dig att alltid vörda Herren din Gud (Jahve Elohim).
Och du ska ge silvret till allt som din själ önskar, för en oxe, eller för ett får eller för vin eller för en stark dryck, eller för vad som helst som din själ begär av dig, och du ska äta där inför Herren din Guds (Jahve Elohims) ansikte och du ska fröjda dig, du och ditt hushåll.
Du ska förse honom rikligt från din flock och från din tröskplats och från din vinpress, av allt som Herren din Gud (Jahve Elohim) har välsignat dig med ska du ge honom.
Allt förstfött av hankön som föds i din hjord och i din flock ska du helga till Herren din Gud (Jahve Elohim). Du ska inte göra något arbete med förstlingen av dina oxar eller klippa förstlingen i din flock.
Och du ska offra påskoffret till Herren din Gud (Jahve Elohim) från flocken och hjorden på den plats som Herren (Jahve) ska utvälja för att hans namn ska bo där.
Förstlingsfrukten av deras säd, av deras vin och av deras olja och det första av ullen från deras får ska de ge till dem.
Välsignad ska din livmoders frukt vara [dina barn],
och din marks frukt
och din boskaps frukt, nötboskapens mångfald (tillväxt i antal)
och de unga i din flock (det blir många lamm och killingar).
Förbannad ska din livmoders frukt vara [dina barn],
och din marks frukt,
nötboskapens mångfald (ingen tillväxt i antal)
och de unga i din flock (det blir få lamm och killingar).
Din oxe ska slaktas inför dina ögon,
men du ska inte äta av den,
din åsna ska tas ifrån dig med våld framför ditt ansikte,
och ska inte återlämnas till dig,
dina får ska ges till dina fiender
och du ska inte ha någon som räddar dig.
Och han ska äta frukten från din boskapshjord, och din marks frukt, till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad), de ska inte heller lämna säd, vin eller olja, nötboskapens mångfald (tillväxt i antal) eller de unga i din flock, förrän de har fått dig att tyna bort (gå under, förgås, bli utrotad).
smör (ost) från nötkreatur och mjölk från småboskapen,
med det feta från lammen och baggar från Bashans hjordar och getter,
med det bästa av vetet
och av druvans blod drack du skummande vin. [Bashan motsvarar området för nuvarande Golanhöjderna. En av ordets betydelser är "bördig mark", vilket är en lämplig beskrivning på detta område norr och öster om Galileiska sjön, som också är känt för sina stora välgödda tjurar.]
Josua (1)
Och Josua och hela Israel med honom, tog Achan, son till Zerach, och silvret och manteln, och tungan (staven) av guld, och hans söner och hans döttrar, och hans oxar och hans åsnor och hans får, och hans tält och allt som han hade, och de förde det till Achors dal [betyder: "Olyckans dal"].
1 Samuelsboken (20)
Han ska ta tiondet av er flock och ni ska vara hans tjänare.
Och folket klädde sig i det tillspillogivna och tog får och oxar och kalvar och slaktade dem på marken och folket åt det med blodet. [Att äta ett slaktat djur med sitt blod var strängt förbjudet, men här gör hungern att folket inte bryr sig om att låta blodet rinna ut ur djuret innan de äter det.]
Men Saul och folket skonade Agag och det bästa av fåren och oxarna och tvååringarna och lammen av hankön och allt som var gott och förstörde det inte fullständigt, men allt värdelöst och svagt förstörde de fullständigt.
Och Samuel sade: "Vad betyder då bräkandet av får i mina öron och bölandet av oxar som jag hör?"
Och Saul sade: "De har tagit dem från amalekiterna, för folket skonade det bästa av får och av oxar, för att offra det till Herren (Jahve) din Gud (Elohim), och det övriga har vi fullständigt förstört."
Men folket tog av det tillspillogivna får och oxar, det bästa av de avskilda sakerna för att offra till Herren (Jahve) din Gud (Elohim) i Gilgal."
Och Samuel sade till Jishaj: "Är detta alla dina ynglingar?" Och han sade: "Den yngste återstår men se, han vaktar fåren."
Och Samuel sade till Jishaj: "Sänd efter och hämta honom för vi ska inte sitta ner förrän han har kommit hit."
Därför sände Saul budbärare till Jishaj och sade: "Sänd mig din son David som är med fåren."
Och David gick fram och tillbaka mellan Saul [där armén var] för att valla sin fars får i Betlehem. [David bodde hos sin far i Betlehem, vaktade hans fars får, gick med understöd till sina bröder i Sauls armé. I nämns Davids tält.]
Och David steg upp tidigt på morgonen och lämnade fåren hos en vakt, och tog och gick som Jishaj hade befallt honom. Och han kom till lägret när armén precis skulle dra ut och uppgav härskri.
Och Eliav, hans äldsta bror hörde när han talade med männen, och Eliavs vrede upptändes mot David och han sade: "Varför har du kommit ner? Och med vem har du lämnat fåren i öknen? Jag känner din äventyrslystnad och ditt hjärtas lättsinne. Du har kommit ner för att du vill titta på striden."
Och David sade till Saul: "Din tjänare har varit en herde för sin fars får, och när det har kommit ett lejon eller en björn och tagit ett lamm från flocken
Och han kom till fårens inhägnader vid vägen, där var en grotta och Saul kom in för att uträtta sina behov [ordagrant: "täcka sina fötter"; samma uttryck används i om Eglon]. Och David och hans män satt i den innersta delen av grottan.
Och där fanns en man i Maon, vars ägor var i Karmel [inte berget Karmel, utan byn Karmel 13 km söder om Hebron], och mannen var mycket rik och han hade 3 000 får och 1 000 getter och han klippte sina får i Karmel.
Medan David var i öknen hörde han att Naval klippte sina får.
De var en mur för oss både natt och dag, hela tiden som vi var bland dem och vaktade fåren.
Och Avigajil skyndade sig och tog 200 brödkakor och 2 läglar med vin och 5 får som var klippta och 5 mått av torkad säd och 100 russinklasar och 200 fikonkakor och lade dem på åsnor.
Och David slog landet och lämnade varken man eller kvinna levande, och han tog bort fåren och oxarna och åsnorna och kamelerna och dräkterna. Och han återvände och kom till Achish.
Och David tog hela flocken och boskapen som de drev framför de andra djuren och sade: "Detta är Davids byte."
2 Samuelsboken (5)
Nu ska du säga så till min tjänare David, så säger Härskarornas Herre (Jave Sebaot): Det var jag som hämtade dig från betesmarken där du följde fåren,
till att bli furste över mitt folk Israel.
Den rike hade överflöd av får och boskap.
När den rike mannen fick besök av en resenär, ville han inte använda något av sina egna lamm eller boskap för att ge mat åt sin besökare. I stället tog han den fattige mannens lamm och tillredde det till mannen." [Besökaren i den här liknelsen kan anspela på den frestelse som kom över David. Till en början bara en besökare som sedan bjuds in och som tillåts ta över.]
och honung och smör (ost) och får och komjölk till David och till folket som var med honom till att äta, för de sade: "Folket är hungrigt och trött och törstigt i öknen."
Och David sade till Herren (Jahve) när han såg ängeln som slog folket och sade: "Se jag har syndat och jag har handlat orättfärdigt, men dessa får, vad har de gjort? Låt din hand, jag ber dig, vara mot mig och mot min fars hus." [När David intog Jerusalem drev han inte ut de jevuséerna som bodde där. Araona som ägde marken har ibland identifierats som en guvernör för jevuséerna. De räknas till folkslaget hurriterna, vars ord för guvernör är snarlikt araona, vilket gör att det kan vara en titel snarare än ett namn. Det är också signifikant att ordet Jevos betyder tröskplats, så här finns en tydlig koppling.]
1 Kungaboken (7)
Och Adonija slaktade får och oxar och göddjur vid Zochelets sten, som ligger bredvid Ein-Rogel [en källa strax söder om Gihonkällan i Kidrondalen, vid gränsen mellan Benjamin och Juda], och han kallade på alla sina bröder, kungens söner och alla Juda män, kungens tjänare. [Adonija följer samma mönster som sin Avsalam bror gjort vid sin stadskupp, se .]
Och han har slaktat oxar och göddjur och får i mängd, och har kallat på alla kungens söner och prästen Avjatar och Joav, härföraren över armén, men Salomo din tjänare har han inte kallat.
För han har gått ner idag och har slaktat oxar och göddjur och får i mängd, och har kallat på alla kungens söner och arméns härförare och Avjatar, prästen, och se de äter och dricker inför honom och säger: Länge leve kung Adonija.
10 feta (gödda) oxar [från stallet]
och 20 oxar från fälten [som gått på bete]
och 100 får, förutom hjortar och gaseller och rådjur och gödda fåglar. [Antalet människor som tjänade adminstrativt som fick sitt underhåll av Salomo beräknas vara mellan 14 000 – 32 000 människor.]
Och kung Salomo och hela Israels församling som var samlade hos honom, var med honom framför arken och offrade får och oxar som inte gick att räkna för det var så många.
Och Salomo offrade shalomoffer som han offrade till Herren (Jahve), 22 000 oxar och 120 000 får. Så avskilde (invigde) kungen och alla Israels söner Herrens (Jahves) hus.
Och han sade: "Jag såg hela Israel förskingrat på bergen, som får som inte har någon herde, och Herren (Jahve) sade: Dessa har ingen herre, låt dem återvända var och en till sitt hus i frid (shalom)."
2 Kungaboken (1)
Men han [Elisha] sade till honom: "Gick inte mitt hjärta (med dig) när mannen gick tillbaka från sin vagn för att möta dig? Är detta en tid att ta emot pengar och att ta emot dräkter och olivlundar och vingårdar och får och oxar och tjänare och tjänarinnor?
1 Krönikeboken (7)
De drog fram mot Gedor, ända till östra sidan av dalen, för att söka bete för sin boskap.
Men dessa som här är uppskrivna med namn kom i Juda kung Hiskias tid [715-687 f.Kr.] och förstörde deras tält och slog de meiniter som fanns där och utrotade dem så att de inte mer finns till. Sedan bosatte de sig i deras land, för där fanns bete för deras boskap.
Som byte förde de bort deras boskapshjordar, 50 000 kameler, 250 000 får och 2 000 åsnor, likaså 100 000 människor.
De som bodde närmast dem, ända upp till Isaskar, Sebulon och Naftali, förde också till dem på åsnor, kameler, mulåsnor och oxar livsmedel i mängd till föda: mjöl, fikonkakor och russinkakor, vin och olja, kor och får. Det rådde glädje i Israel.
Nu ska du säga så till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Jag hämtade dig från betesmarken och fåren för att bli furste över mitt folk Israel.
Och David sade till Gud: "Var det inte jag som befallde att folket skulle räknas? Det är jag som har syndat och gjort det som är ont. Men dessa, min hjord, vad har de gjort? Herre min Gud, låt din hand vända sig mot mig och min fars hus, men inte mot ditt folk så att de plågas."
över småboskapen hagariten Jasis.
Alla dessa var förvaltare för kung Davids ägodelar.
2 Krönikeboken (13)
Och kung Salomo stod framför arken tillsammans med Israels hela församling som hade samlats hos honom. Man offrade får och tjurar i sådan mängd att de inte kunde räknas eller uppskattas.
Kung Salomo offrade som slaktoffer 22 000 tjurar och 120 000 av småboskapen. Så invigdes Guds hus av kungen och hela folket.
Till och med boskapsskjulen bröt de ner, och de förde bort kameler och småboskap i mängd. De vände sedan tillbaka till Jerusalem
Av det byte de hade fört med sig offrade de på den dagen åt Herren 700 tjurar och 7 000 djur av småboskapen.
Några av filisteerna förde gåvor till Joshafat och gav silver i skatt. Och araberna förde småboskap till honom, 7 700 baggar och 7 700 bockar.
Efter några år for han ner till Ahab i Samaria. Ahab lät slakta en stor mängd får och oxar för honom och för folket han hade med sig, och han försökte förmå honom att dra upp mot Ramot i Gilead.
Då sade han: "Jag såg hela Israel skingrat på bergen, som får utan herde. Och Herren sade: Dessa har inte någon herre. Låt dem vända hem i frid, var och en till sitt."
Och gemenskapsoffren utgjordes av 600 tjurar och 3 000 djur av småboskapen.
Hiskia, Juda kung, hade som offergåva gett församlingen 1 000 tjurar och 7 000 djur av småboskapen, och furstarna hade som offergåva gett 1 000 tjurar och 10 000 djur av småboskapen. Och ett stort antal präster helgade sig.
Och de av Israel och Juda som bodde i Juda städer förde också fram tionde av kor och får, liksom tionde av de heliga gåvor som helgades åt Herren deras Gud och lade dem i högar.
Dessutom byggde han städer och fick en mängd får och kor. Gud hade gett honom mycket stora rikedomar.
Och Josia offrade småboskap för hela folket, dels lamm och dels killingar, 30 000 djur, allt till påskoffer åt dem som var närvarande, samt tjurar, 3 000 djur. Detta togs från kungens privata egendom.
Esra (1)
Och de gav sin hand (handslag) på att de skulle förskjuta sina fruar och vara skyldiga. De offrade en bagge från flocken för sin skuld.
Nehemja (5)
[I detta kapitel beskrivs 4 torn och 11 portar. Av dessa portar reparerades 6 st, se , , , . Nehemjas redogörelse startar vid Fårporten i den nordöstra delen av muren, och fortsätter motsols västerut. Fårporten är den port som ligger nära Betestadammen, se . Frasen "bredvid dem" (hebr. v´al yado), ordagrant "vid deras hand" används 16 ggr i detta kapitel och visar på den gemensamma ansträngningen i återuppbyggandet.] Arbetarna vid norra muren
Då steg Eliashiv, översteprästen, och hans bröder prästerna upp och byggde
Fårporten. De helgade den och satte in dess dörrar. Vidare
[byggde de muren] till "De hundras torn"
(hebr. migdal ha-meah) och helgade den till
Chananels torn ("Guds-favör-torn" – hebr. migdal chananel).
[; ; ] Mellan rummen ovanför hörnet och Fårporten arbetade guldsmederna och köpmännen.
Det som tillagades varje dag var en oxe och sex utvalda lamm, även fåglar tillagades åt mig. [Det dagliga behovet var inte obetydlig, men kan knappast jämföras med de 30 oxar och 100 får som dagligen behövdes på Salomos tid, se .] Var tionde dag serverades även alla sorters vin. För allt detta begärde jag inte något av ståthållarnas bröd (mat) eftersom arbetet var tungt för folket.
Så som det är skrivet i lagen ska vi också föra till Guds hus, till prästerna som gör tjänst i vår Guds hus, de förstfödda av våra söner [Pidjom haben (återlösningen), se ] och av vår boskap, det förstfödda av våra kor och får [].
vidare över
Efraimsporten, Gamla porten och
Fiskporten [i norr där fisk från bl.a. Tyros importerades, se ; ; ] och genom
Chananels torn ("Guds-favör-torn" – hebr. migdal chananel) och "De hundras torn"
(Meahtornet – hebr. migdal ha-meat) [], ända fram till
Fårporten; och de stannade vid Fängelseporten.
Job (5)
Han hade
7 000 får,
3 000 kameler,
500 par oxar och
500 åsninnor. Han hade också ett stort antal tjänare. Han var den mäktigaste [rikaste, och mest inflytelserika] mannen bland folken i öst. [Rikedom ansågs vara belöningen för vishet. I bibelhebreiskan finns inget ord för att "äga", istället används "har" och beskriver ett förvaltarskap.]
Medan han talade, kom ännu en budbärare [den andra] och sade: "Guds eld föll från himlen [en blixt slog ned] och eld förtärde småboskapen [de 7 000 fåren] och tjänarna [som hade hand om dem]. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig."
De sänder ut sina små som en flock
och deras barn dansar (hoppar, skuttar, leker).
Och nu har de som är yngre än jag hånat mig,
de vars fäder jag skulle ha ringaktat
och placerat med mina fårhundar (vallhundar).
Herren välsignade den senare delen av Jobs liv mer än den första. Han fick
14 000 får,
6 000 kameler,
1 000 par oxar och
1 000 åsninnor.
Psaltaren (16)
Du utlämnar oss som får (lamm, småboskap) att bli [slaktade och] slukade (uppätna) [se ],
du har förskingrat oss [i exil] bland hednafolken.
På grund av dig (för din skull) dödas vi dagligen (alla dagar),
vi räknas som får (lamm, småboskap) som ska slaktas. [; ]
Som en fårhjord (flock med småboskap) är de på väg mot Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
med döden som deras herde.
De rättfärdiga ska regera över dem när på morgonen [när upprättelsens dag gryr, när Gud griper in];
deras gestalt (form) tynar bort i Sheol (dödsriket),
långt bort från deras höga boning [deras imponerande stora hus].
Ängarna är fyllda med fårhjordar (flockar av småboskap),
dalarna täcks med säd.
De ropar av glädje och sjunger.
En sång med visdom
[hebr. maskil – en musikalisk eller litterär term, kan även betyda "en välskriven sång"]. Av
(för) Asaf.
[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se . Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se och .] Varför
Varför Gud
(Elohim) har du övergett oss
(tycks det som) för alltid?
[Ordet i hebreiskan är uttryck mer för en känsla än ett faktum av väldigt lång, oändlig tid] Varför är din rykande vrede vänd mot din
fårhjord (flock av småboskap) på bete?
[Första sektionen inleds och avslutas med frågan "varför", se .] Du ledde ditt folk som en fårhjord (flock av småboskap)
med Mose och Arons hand.
Men sitt eget folk lät han dra ut som en fårhjord (flock av småboskap),
han ledde dem som en boskapshjord i öknen.
Han valde också David, sin tjänare
och tog honom från fårhjorden (flocken av småboskap)
Vi är ditt folk och en fårhjord (flock av småboskap) på ditt bete,
vi vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för evigt,
vi vill lyfta upp ditt lov från släkte till släkte.
Lyssna (vänd ditt öra – hör upp), o Israels herde,
du som leder Josefs fårhjord (flock av småboskap),
du som tronar ovanpå keruberna [nådastolen, se ], träd fram i glans (lys fram, stråla tydligt).
För han är vår Gud (Elohim)
och vi är folket i hans vård (hjord; på hans betesmark),
en fårhjord (flock av småboskap) i hans hand [under hans ledning och beskydd].
[]
En varning
[Nu skiftar tonen i psalmen. Från glädjefylld tillbedjan till en varning från den helige Ande, se . Detta skärper tonen och visar allvaret i en sund gudsfruktan, se . Vi påminns om att tillbedjan inte bara är sånger och ord, utan också lydnad. Om Gud ska vara vår herde, måste vi också följa honom. I Mellanöstern drivs inte får på bakifrån, de följer efter sin herde och lyssnar till hans röst.] Idag, om du hör hans röst: Förstå (vet; känns vid; bli intimt förtrogen med) [tänk på] att Herren (Jahve) själv är Gud (Elohim)
– han har skapat (gjort, frambringat, åstadkommit) oss och inte vi själva –
[vi är] hans folk [i samlad trupp] och får (flock av småboskap)
på hans betesmark (grönbete). [; ; ] [Fyra imperativ (ropa, tjäna, kom och förstå) i leder fram till den första slutsatsen: att vi är hans folk. är den centrala versen som handlar om en personlig gemenskap med Gud. Här används det starkaste hebreiska ordet (jada) för att känna någon på ett personligt sätt. Psalmen avslutas med ytterligare tre imperativ i – kom (gå), var tacksamma och välsigna – som leder fram till den andra slutsatsen i : att Herren är god och att hans nåd och sanning trofast består!]
Han sätter de behövande högt över (långt ifrån) lidande,
och gör sin familj till en fårhjord (flock av småboskap).
Bergen hoppade som baggar,
höjderna som lamm.
[Kan syfta på jordbävningen när Gud uppenbarade sig på berget Sinai, se .]
Berg, varför hoppade ni som baggar,
och ni höjder som lamm?
[Genom dessa frågor förstärks nu slutsatsen som de leder fram till:]
vars förrådsbodar är fyllda, som erbjuder alla slags varor,
vars fårhjord (flock av småboskap) förökar sig i tusental och tiotusental ute på fälten,
Ordspråksboken (1)
Var skicklig (vis, lär dig genom erfarenhet) att veta tillståndet (se ansiktet) på din fårhjord (flock av småboskap),
ha omsorg (ett hjärta) för dina boskapsflockar,
Predikaren (1)
Jag skaffade mig tjänare och tjänarinnor och tjänare föddes i mitt hus. Jag hade också en stor boskapshjord och småboskap, förutom allt som jag hade hos mig i Jerusalem.
Höga Visan (1)
Om du inte vet det, du skönaste (vackraste) bland kvinnor,
gå din väg framåt i flockens fotspår
och föd dina lamm
bredvid herdarnas tält.
Jesaja (8)
På den dagen ska det ske att en man ska bakbinda en kalv och två får,
Och det ska ske att som den jagade gasellen,
och som får som ingen samlar,
ska de vända sig varje man till sitt eget folk,
och ska fly varje man till sitt eget land.
Och se glädje och fröjd,
slakta oxar och döda får,
äta kött och dricka vin.
"Låt oss äta och dricka
för i morgon ska vi dö."
Alla har vi gått (vi gick alla) vilse som får (småboskap),
var och en [av oss] har gått (gick; vände sig till) sin egen väg.
Herren (Jahve) lät all vår synd (missgärning, orättfärdighet, skuld) [hela vårt straff] läggas på (möta/drabba) honom. [I hebreiskan står ordagrant: "var och en har gått till sitt eget ansikte", vilket motsvarar uttrycket "att gå dit näsan pekar". Den exakta lydelsen av den sista strofen är: "JHVH har i honom placerat (låtit komma emellan) all vår synd". Synd (hebr. avon), som här står i singular (jmf ), innefattar även alla överträdelser (hebr. pesha), dvs. lagbrott och brist på förmåga att leva upp till Torah – Guds undervisning med alla budord förmedlade genom Mose.]
Alla Kedars fårhjordar [i den arabiska öknen, öster om Syrien] ska samlas till dig,
Nevajots hjortar [öster om Jordan] ska bli tillgängliga som offer.
De ska bli offer som ger nåd (villkorad nåd – hebr. ratson) på mitt altare,
när jag ska förhärliga mitt majestätiska tempel. [Både Nevjaot och Kedar var söner till Ismael, se . De var nomader och fåraherdar som bosatte sig öster om Jordanfloden. Den assyriska kungen Ashurbanipal (regerade 669-632 f.Kr.) nämner om en militärkampanj mot Kedar, se även .]
Främlingar ska stå och mata dina hjordar
och främlingar ska vara dina jordbrukare och dina vingårdsmästare.
Då kom hans folk ihåg de gamla dagarna,
Moses dagar.
Var är han som drog upp dem ur havet
med herdarna över hans hjord?
Var är han som placerade
sin helige Ande i deras mitt?
Sharon ska bli fyllt med småboskap
och Achors dal ska bli en plats där boskapshjordar kan ligga ner,
för mitt folk som har sökt mig.
Jeremia (18)
Men skamfulla ting
har slukat fädernas möda (arbete) från vår ungdom,
deras småboskap och deras hjordar,
deras söner och deras döttrar.
Och de ska äta upp din skörd och ditt bröd, de ska sluka dina söner och dina döttrar, de ska äta upp din småboskap och dina hjordar, de ska äta upp ditt vin och dina fikonträd, de ska slå dina befästa städer, som du litar på, med svärd.
Men du Herre (Jahve) känner mig, du ser mig och prövar mitt hjärta mot dig. För ut dem som får till slakten och gör dem redo för slaktens dag.
Lyft upp era ögon och se dem som kommer från norr, var är hjorden som gavs dig, din vackra hjord?
Ve! Över herdarna som fördärvar och förskingrar fåren på min betesmark förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Därför säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) så mot herdarna som matar (föder) mitt folk: Ni har förskingrat min flock och drivit bort dem och har inte tagit hand om dem. Se jag ska besöka er för era onda gärningar förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Jag ska själv samla dem som finns kvar av mina får från alla de länder dit jag drivit dem. Jag ska föra hem dem till deras egna betesmarker (sitt hem, sin egen fårfålla), och de ska bli fruktsamma och föröka sig.
Jämra er ni herdar och gråt och rulla er [på marken i aska, se ] ni flockens ledare, för dagen för er slakt har kommit i fullhet (full mognad) och jag ska bryta er i bitar och ni ska falla som ett dyrbart redskap.
Och herdarna ska inte ha någon väg att fly, inte flockens ledare någon möjlighet att undkomma.
En röst! Herdarnas rop och jämret från flockens ledare. Eftersom Herren (Jahve) har tillspillogett deras betesmark.
De ska komma och jubla på Sion [tempelberget i Jerusalem],
de ska (strömma samman och) stråla av lycka över allt vad Herren (Jahve) ger,
över säd, vin [från druvor], och olja,
över unga får och kalvar.
Deras liv ska vara som en vattenrik trädgård,
aldrig mer ska de tyna bort (förtvina, lida nöd).
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Åter ska på denna plats som är förbränd, utan människa och även djur och i alla dess städer, bli bebodd av herdar som låter sina hjordar vila.
I Berglandets städer [Jerusalem, Bethehem, Hebron] och i Låglandets (hebr. Shefelas) städer [Ashdod, Askelon, Gat och Bet Shemesh] och i städerna i söder och i Benjamins land och i Juda städer ska hjordarna igen passera under hans hand som räknar dem säger Herren (Jahve).
Därför lyssna på Herrens (Jahves) råd som han har gett till Edom och hans syften som han har utlovat till Temans invånare, säkerligen ska den minste i flocken dra iväg honom, säkerligen ska deras boning bli förskräckt över dem.
Deras tält och deras flockar ska ni ta, de ska själva bära bort sina tältdukar och alla sina redskap och sina kameler och de ska ropa ut över dem fruktan (terror) runtomkring.
Mitt folk har blivit försvunna får, deras herde har fått dem att irra iväg, de har vänt sig bort på bergen, de har gått från berg till kulle, de har glömt bort sin viloplats.
Fly från Babels mitt och gå framåt, ut från kaldéernas land och var som bockarna framför flocken.
Därför lyssna du till Herrens (Jahves) råd, som han har fastställt mot Babel, och hans syften som han har fastslagit mot kaldéernas land. Med säkerhet ska den minsta i flocken dra iväg med dem, säkerligen ska deras boplatser bli en förskräckelse för dem.
Hesekiel (29)
Ta det utvalda av flocken
och stapla veden under den,
låt den koka ordentligt
så att dess ben också sjuder i dess mitt.
Och jag ska göra Rabba till en betesmark för kameler och Ammons söner till en viloplats för flockar, och ni ska veta att jag är Herren (Jahve).
"Människobarn profetera mot Israels herdar och säg till dem, till herdarna: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Ve er Israels herdar som föder er själva! Ska inte en herde föda fåren?
Ni äter det feta och klär er med ylle, ni dödar göddjuren men göder inte fåren.
Mina får vandrar över alla berg och över alla höga höjder, ja över hela jordens ansikte är mina får förskingrade, och det finns ingen som söker och ingen som letar.
Jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), lika säkert som mina får har blivit ett byte och mina får har blivit mat åt alla fältets vilda djur eftersom det inte finns någon herde, inte heller letar mina herdar efter mina får utan herdarna göder sig själva och ger inte mina får mat. [ och är snarlika, men i betonas ordet och i herdarna.]
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Se, jag är emot herdarna och jag ska utkräva mina får ur deras hand och få dem att sluta föda fåren, inte heller ska herdarna göda sig själva längre, och jag ska rädda mina får från deras mun så att de inte blir till mat för dem.
Detta är vad Herrarnas Herre (Adonaj Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk) säger: Se, jag själv ska söka efter (ta hand om, vara engagerad i) mina får och leta efter dem (vårda dem).
Som när en herde letar efter sin hjord när han kommer till sina kringspridda får, så ska jag ta hand om mina får. Jag ska rädda dem från alla platser dit de spritts på en molnig, mörk dag.
Jag ska själv föra mina får ut på bete, och själv göra så att de lägger sig ner [för att vila], förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre. [; ]
Vad det gäller er, mina får, säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk): Jag ska döma mellan får och får, mellan baggar och getter. []
Ska mina får behöva äta det ni har trampat ner med era fötter, och dricka det ni smutsat ner med era fötter?
därför ska jag rädda mina får, de ska inte längre vara byte. Jag ska döma mellan får och får.
Ni är mina får,
fåren i min hjord.
Ni är människor (en mänsklig flock) [; ],
och jag är er Gud,
förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve)."
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Jag ska igen bli tillfrågad av Israels hus att göra detta för dem. Jag ska föröka dem med människor som en småboskapshjord.
Som flocken med offerdjur är Jerusalems skaror på hennes bestämda tid, så ska de ödelagda städerna bli fyllda men skaror av människor och de ska veta att jag är Herren (Jahve)."
När du så har slutfört reningen, ska du föra fram en felfri ungtjur och en felfri bagge av småboskapen.
Under sju dagar ska du dagligen offra en bock till syndoffer. En ungtjur och en bagge av småboskapen, båda felfria, ska också offras.
Dessutom ska ni från Israels vattenrika betesmarker, från varje flock med 200 småboskap, ge ett [får] till matoffer, brännoffer och gemenskapsoffer för att bringa försoning åt folket, säger Herren Herren (Adonaj Jahve).
Hosea (1)
Med deras småboskap och deras boskapshjordar
ska de gå för att söka Herren (Jahve)
men de ska inte finna honom,
han har dragit sig undan från dem.
Joel (1)
Hur stönar inte djuren!
[Hör deras klagan.]
Boskapshjordarna är rådvilla [vandrar mållöst runt, se ]
eftersom de inte har något bete;
även fårhjordarna lider.
Amos (2)
Ni ligger på elfenbenssängar
och sträcker ut er på era divaner
och äter flockens bästa lamm
och stallets bästa kalvar,
men Herren (Jahve) tog mig från hjorden och Herren sade till mig: 'Gå och profetera för mitt folk Israel.' "
Jona (1)
Han gjorde ett tillkännagivande och sade:
"I Nineve, på kungens och de styrandes befallning, ska ingen människa eller något djur, kreatursbesättning eller flock med småboskap, smaka (äta) någonting. De får inte beta och inte dricka vatten.
Mika (3)
Jag ska verkligen församla Jakob, allesammans.
Jag ska verkligen samla ihop kvarlevan av Israel.
Jag ska församla dem som får i en fålla,
som en flock mitt i deras betesmark.
De ska föra stort oväsen eftersom det är en stor skara människor.
Och Jakobs kvarleva ska vara i mitten bland nationerna
med mycket folk,
som ett lejon bland skogens vilddjur,
som ett ungt lejon bland fårflockarna,
som om han går igenom (passerar) trampar ner och river i bitar,
och där är ingen som kan rädda.
Vakta ditt folk, med din stav
ditt arvs flock,
som bor för sig själv,
som en skogsdunge mitt på ett fruktbart fält,
låt dem beta i Bashan och Gilead
som i forna tider.
Habackuk (1)
[Nu följer sex strofer som beskriver olyckor i ökad allvarsgrad, från förlorad fikonskörd till tomma stall. Fikon var liksom vindruvor en delikatess, men inte en oumbärlig sådan. Olivolja användes i matlagning och oljelampor. Korn och vete var basföda och får och boskap en stor ekonomisk tillgång som gav mjölk, ull och kött. Att mista någon av dessa resurser vore svårt nog, men att förlora alla inkomstkällor skulle ha inneburit en total katastrof. Habackuk visste dock att människan inte bara ska leva av bröd, se ; .] För även
om fikonträdet inte blommar (knoppas)
och vinrankan inte ger frukt,
om olivträdets skörd slår fel (ljuger)
och fälten inte ger mat,
om småboskapen (fåren och getterna) saknas i fållan
och inga djur (kor, oxar, åsnor, hästar) finns i stallen [],
Sefanja (1)
Havskusten ska bli en betesmark
med ängar för herdarna och fållor för hjordarna.
Sakarja (9)
Den dagen ska Herren (Jahve) deras Gud (Jahve Elohim) frälsa dem
som hans folks småboskap (får och getter).
De ska vara som ädelstenar i en krona
som gnistrar över hans land.
Avgudarna har talat fåfängt
och siarna har sett en lögn
och drömmarna talar falskt,
de tröstar fåfängligt.
Därför går de sin väg som får,
de är plågade eftersom där inte finns någon herde.
Så säger Herren (Jahve) min Gud (Elohim): "Mata hjorden med slakten [dömda att slaktas],
Så matade jag [Sakarja] hjorden med slakten [dömda till slakt], de fattigaste i hjorden [som namnet antyder]. Jag tog mig två stavar. En kallade jag Nåd (Skönhet – Godhet) och den andra kallade jag Enighet (Harmoni), och jag matade hjorden.
Det bröts den dagen, så att de olyckliga fåren som såg (skyddade) mig förstod att det, alef-tav (den första och den sista, alfa och omega) var Herrens (Jahves) ord.
Ve de värdelösa herdarna
som överger hjorden!
Svärdet ska vara på hans arm
och över hans högra öga.
Hans arm ska bli uttorkad (förlamad)
och hans högra öga ska bli fullständigt förmörkat (mörkt mörkt – förblindat).
Vakna svärd mot min herde
och mot mannen som är nära mig,
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
slå herden
och fåren ska skingras
och jag ska vända min hand över de små.
småboskap, fårhjord, får, getter, flock
