6629 – צֹאן (tsån)

småboskap, får, getter, flock


Typ:
Hebreiska: צֹאן (tsån)
Ursprung: or צאוֹן (Psalm 144:13), from an unused root meaning to migrate
Användning: 274 ggr i GT

Engelsk översättning

flock
(small) cattle, flock ([phrase] -s), lamb ([phrase] -s), sheep(-cote, -fold, -shearer, -herds)

Engelsk beskrivning

1) small cattle, sheep, sheep and goats, flock, flocks
1a) small cattle (usually of sheep and goats)
1b) of multitude (simile)
1c) of multitude (metaphor)


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (274 st)


Sedan födde hon hans bror Abel [hebr. Hevel – betyder meningslöshet]. [Förutom Kain, Abel och deras tredje son Set, fick de många söner och döttrar, se 1 Mos 5:3‑4. Hebreiska namnet "Kain" låter nästan likadant som hebreiska kanah, som betyder köpa, få och skapa. Här är ett exempel på ordlek då båda dessa ord används i vers 1. Abel betyder andetag, meningslöshet, fåfängligt, dimma, rök – dvs. något kort och flyktigt. Kanske Eva var missmodig efter första sonen som inte visade sig vara löftet i 1 Mos 3:15.] Abel blev fåraherde medan Kain blev en jordbrukare [som levde under förbannelsen 1 Mos 3:8].
Abel bar också fram den förstfödda av sin hjord, den bästa delen (de feta delarna). Herren såg med välvilja till (respekterade, tog emot) Abel och hans offer,
Han behandlade Abram väl för hennes skull. Han hade får och oxar och åsnor och tjänare och tjänarinnor och åsneston och kameler.
Även Lot, som gick med Abram, hade flockar med småboskap och hjordar med nötkreatur och tält.
Och Avimelech tog får och oxar och tjänare och tjänarinnor och gav dem till Abraham och återlämnade hans hustru Sara till honom.
Och Abraham tog får och oxar och gav dem till Avimelech och de två skar ett förbund. [De ingick blodsförbund med varandra, vilket var relativt vanligt vid denna tid.]
Och Abraham tog sju lamm av honkön från flocken och placerade avsides.
Herren (Jahve) har välsignat min herre rikligt och han har blivit stor. Han har gett honom småboskap och boskapshjordar (av nötkreatur), silver och guld och tjänare och tjänarinnor och kameler och åsnor.
Han hade boskapshjordar och kreatursbesättningar och ett stort hushåll och filistéerna avundades honom.
Gå till flocken och hämta därifrån till mig två fina killingar av getterna och av dem ska jag göra smaklig mat åt din far, sådan som han älskar,
Och han såg och se, en källa på fältet, och tre flockar med får låg vid den. För från den källan vattnade de flockarna. Och stenen över källans öppning var stor.
Och dit samlades alla flockar och de rullade stenen från källans öppning och vattnade fåren och lade tillbaka stenen över källans öppning på sin plats.
Han frågade dem: "Är det väl med honom?"
    Och de svarade: "Det är väl, och se, Rakel, hans dotter, kommer med fåren."
Han sade: "Det är fortfarande mitt på dagen och inte tid att samla ihop boskapen. Vattna fåren och gå och mata dem."
Men de svarade: "Vi kan inte förrän alla flockar har samlats ihop och de rullar undan stenen från källans öppning, sedan vattnar vi fåren."
Medan har fortfarande talade med dem kom Rakel med sin fars får för hon vallade dem.
Och det hände när Jakob såg Rakel, Labans dotter hans mors bror, och Labans får hans mors bror, att Jakob kom nära och rullade undan stenen från källans öppning och vattnade Labans flock, hans mors bror.
Och jag har oxar och åsnor och småboskap och tjänare och tjänarinnor, och jag har sänt för att berätta för min herre, för att jag ska finna nåd (oförtjänt kärlek, favör – hebr. chen) i dina ögon.' "
Jakob blev mycket rädd och hade ångest. Han delade folket som var med honom, och småboskapen och kreaturen och kamelerna, i två läger.
Och han sade till honom: "Min herre vet att barnen är späda och att flockarna och hjordarna som ger di är viktiga för mig, och om vi driver dem för hårt en dag kan hela flocken dö.
De tog deras flockar och deras hjordar och deras åsnor och det som fanns i staden och det som fanns på fältet,
Detta är berättelsen om Jakobs fortsatta historia (hans genealogi – hebr. toledot).

Nu följer ett nytt stycke, se 1 Mos 2:4; 5:1; 6:9; 10:1; 11:10, 27; 25:12, 19; 36:1, 9; 37:2. Detta är den tolfte och sista sektionen i Första Mosebok. Temat är Josef som också är en förebild på Jesus. Även detta stycke följer ett kiastiskt mönster: A Brödernas hat mot Josef (37:3-11)
 B Josef tros vara död, Jakob sörjer (37:12-36)
  C Mellanakt: Juda och Tamar (38:1-26)
   D Oväntade omvända roller – Peres och Sera (38:27-39:23)
    E Josefs vishet (40:1-42:57)
     F Bröderna till Egypten (43:1-46:7)
      X Israels släkttavla (46:8-27)
     F´ Flytten till Egypten (46:28-47:12)
    E´ Josefs vishet (47:13-26)
   D´ Oväntade omvända roller – Efraims och Manasses (48:1-22)
  C´ Mellanakt: Jakob välsignar sina söner (49:1-28)
 B´ Jakobs död, Josef begraver honom (49:29-50:14)
A´ Josef lugnar sina bröder (50:15-26)

Josef, hans son som nu var 17 år – fortfarande en yngling, vallade småboskapen tillsammans med sina [äldre] bröder, sönerna till Bilha [Dan och Naftali, se 1 Mos 35:25] och sönerna till Zilpa [Gad och Asher, se 1 Mos 35:26], hans fars fruar. Josef lämnade (kom hem med) dåliga rapporter om dem till sin far. [Josef var Jakobs elfte son, Rakels förstfödda, se 1 Mos 30:24. Jakob var 108 år. Uttrycket "en yngling" kan tolkas att han var en hjälpreda, eller så betonas att han var ung och hade ansvar över flocken. Det anas att det är komplicerade familjerelationer, att Bilha (Rakels tjänstekvinna) och Zilpa (Leas tjänstekvinna) nämns påminner också om rivaliteten mellan Lea och Rakel, se 30:3, 9. En del har sett Josef som en skvallrare, men utifrån hur hans karaktär beskrivs i övrigt verkar det snarare vara så att han är noga med detaljer och trofast i det lilla, för att så småningom bli betrodd med mycket, se Luk 16:10. I vers 13 beskrivs hur han är redo och villig att skickas ut på uppdrag av sin far.]
Hans bröder gick iväg för att valla sin fars hjord i Shechem (Sikem). [Shechem, nuvarande Nablus ligger 11 mil norr om Hebron. En fem dagars vandring. Troligtvis är det torrt i trakten kring Hebron och Betlehem (se t.ex. Rut 1:1), så man tar flocken nordväst på framkanten av Juda bergsbygd där det är mer nederbörd och frodigare ängsmarker.]
Han sade till honom: "Gå nu och se att allt står väl till med dina bröder och att allt är väl med småboskapen. Kom sedan tillbaka och berätta för mig." Han sände iväg honom från Hebrons dal och han kom till Shechem (Sikem).
Efter en tid (många dagar) dog Shoas dotter, Judas hustru. Juda blev tröstad och gick upp till sina fårskötare i Timna, han och hans vän adullamiten Chira.
Detta berättades för Tamar: "Se din svärfar går upp till Timna för att klippa sina får." [Timna, nuvarande Tel Batash, var en stad i Juda, 2 mil nordväst om Adullam och 7 km norr om Bet Shemesh. Det var en gränsstad för Juda stams område, se Jos 15:10. Det är här Simson så småningom tar en av filistéernas döttrar som fru, se Dom 14:1.]
Han sade: "Jag ska skicka en killing från flocken". Hon svarade: "Vill du ge mig en pant till dess du sänder den?"
Du ska bo i landet Goshen och du ska vara nära mig, du och dina söner och dina sonsöner och dina hjordar och dina herdar och allt det du äger.
männen är herdar för de har varit boskapsskötare och de har tagit med sig sina hjordar och sin småboskap och allt som de äger.'
Då ska ni svara: 'Dina tjänare har varit boskapsskötare från sin ungdom till nu, både vi och våra fäder,' så att ni kan bo i landet Goshen, för alla herdar är en styggelse för egypterna."
Sedan gick Josef och berättade för farao och sade: "Min far och mina bröder, deras boskapshjordar och deras småboskap och allt de äger har kommit från Kanaans land och nu är de i landet Goshen [1 Mos 45:10].
Farao sade till hans bröder: "Vilket är ert yrke?" De svarade farao: "Dina tjänare är herdar, både vi och våra fäder."
De sade till farao: "Vi har kommit för att vistas i landet, för det finns inget bete för dina tjänares hjordar eftersom hungersnöden och torkan är stor i Kanaans land. Därför ber (vädjar) vi dig nu, låt dina tjänare bo i Goshens land."
De förde sin boskap till Josef och Josef gav dem bröd i utbyte mot deras hästar, boskap, småboskap och deras åsnor. Han gav dem bröd i utbyte mot all deras boskap det året.
och alla av Josef hus och hans bröder. Bara deras små (barn) och deras småboskap och hjordarna, lämnade de i Goshen.
Nu var det så att prästen i Midjan hade sju döttrar. [Mose satt vid brunnen och vilade sig efter sin resa.] Döttrarna kom och öste upp vatten och fyllde hoarna för att vattna fåren åt sin far.
När några herdar kom och körde i väg dem, försvarade Mose dem och hjälpte sedan till att vattna deras får.
De svarade: "En egyptisk man hjälpte oss mot herdarna. [De andra herdarnas trakasserier mot dem verkade vara något de var vana vid.] Han öste även upp vatten och vattnade fåren åt oss."
Mose vallade fåren åt sin svärfar Jetro, som var präst i Midjan. En gång drev han fåren bortom öknen och kom till Guds berg Horeb. [Mose är nu 80 år, han lämnade Egypten vid 40-års ålder och har vallat sin svärfars får sedan dess, se Apg 7:30. Horeb är ett annat namn för Sinai berg. Här var han nu som en enkel herde då Gud kallar honom att bli en herde för Israels folk och föra dem hit. Det var på Sinai berg Gud senare skulle ge dem lagen och bekräfta sitt förbund.]
se, då ska Herrens (Jahves) hand komma över din boskap på fälten, över hästarna, åsnorna, kamelerna, boskapsbesättningar och smådjursflockar. Det ska bli en förödande plåga.
Mose svarade: "Vi ska gå med våra unga och våra gamla, våra söner och våra döttrar. Vi ska gå med våra fårflockar och boskapshjordar. För vi måste fira en Herrens högtid till Honom (till Guds ära)."
Farao kallade på Mose och sade: "Gå, betjäna (håll gudstjänst för) Herren (Jahve). Lämna bara era fårflockar och boskapshjordar, era små kan också gå med er."
Sedan kallade Mose till sig alla de äldste och sade till dem: "Gå och tag ett småboskap (får, lamm) för varje familj, och slakta påskalammet [hebr. pesach].
Ta era fårflockar och boskapshjordar, som ni har sagt och försvinn! Men välsigna även mig."
Också en blandad skara (icke-judar) drog upp med dem tillsammans med fårflockar, boskapshjordar och mycket nötkreatur.
Ni ska göra ett altare av jord till mig och offra brännoffer [3 Mos 1:3‑16] på det och shalomoffer [ett gemenskapsoffer som alla i familjen åt tillsammans, se 3 Mos 7:11‑21], dina får och dina oxar. På varje plats där jag vill att mitt namn ska bli omnämnt ska jag komma till er och välsigna er.
Om en man stjäl en oxe eller ett får och dödar det eller säljer det, ska han betala 5 oxar för 1 oxe och 4 får för 1 får.
På samma sätt ska du göra med din oxe och med ditt får. 7 dagar ska den gå med sin mor, på den åttonde dagen ska du ge den till mig.
Och ingen man ska komma upp med dig, låt inte någon man synas på hela berget, låt inte heller några flockar eller hjordar beta på berget."
"Tala till Israels söner och säg till dem: Om någon bland er vill föra fram ett offer till Herren (Jahve) ska han föra fram sitt offer från sin hjord, från nötboskapen eller småboskapen (får och getter) och presentera det som ett blodsoffer. [Frasen "föra fram" är hebr. korban som betyder att man offrar ett blodsoffer, till skillnad från mincha (1 Mos 4:3; 3 Mos 2:1) där man offrar något utan att blod utgjuts, till exempel säd eller vin. Det önskade resultatet av dessa blodsoffer är att de tas emot välbehagligt av Herren. Ordet för "nåd" här (i vers 3) är ratson som beskriver något som man skulle kunna beskriva som "villkorad nåd". Villkoret för nåden är att offret måste vara felfritt. Då tas det emot och då ges nåd. Jesus var det felfria lammet, se 1 Pet 1:19 och 2 Mos 12:5. Se även 5 Mos 33:16; Jes 60:1; Ps 5:13.]
Och om hans offer är från småboskapen, från fåren eller från getterna som ett brännoffer, ska han föra fram ett felfritt djur av hankön.
Och om hans offer till shalomoffer till Herren (Jahve) kommer från småboskapen, oavsett om det är ett handjur eller hondjur, ska det vara felfritt (rent, hebr. tamim) inför Herrens (Jahves) ansikte.
Och han ska föra fram offret för sin överträdelse till Herren (Jahve) för synden som han har syndat, ett hondjur från flocken, ett lamm eller en killing som ett syndoffer. Och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom för hans synd.
Om en själ begår en överträdelse (missgärning) och syndar oavsiktligt med Herrens heliga ting, ska han för sin överträdelse föra fram till Herren (Jahve) en felfri (tamim) bagge från sin flock, med en enligt [av prästen uppskattat] jämförbar summa silver i shekel, efter helgedomens shekel, som ett skuldoffer.
Och han ska föra fram en felfri (tamim) bagge från sin flock, med en jämförbar summa, som ett skuldoffer till prästen. Och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom angående hans oaktsamhet varmed han gjort fel utan att veta (förstå) det, och han ska bli förlåten. [Se vers 15.]
Och han ska föra fram det förverkade till Herren (Jahve), en felfri (tamim) bagge från sin flock, enligt det uppskattade värdet, som ett skuldoffer till prästen.
Och han som offrar ett shalomoffer till Herren (Jahve) för att infria sitt löfte, eller ett frivilligt offer av nötboskap eller får, så måste det vara felfritt (tamim) för att ge nåd (bli välbehagligt, villkorad nåd – hebr. ratson). Det får inte ha någon defekt (fel, lyte).
Och vad gäller tiondet av hjorden eller flocken, allt som passerar under staven, så är tiondet heligt för Herren (Jahve).
Om flockarna och hjordarna slaktas åt dem, kan det tillfredsställa dem? Eller om alla havets fiskar samlas ihop åt dem, kan det tillfredsställa dem?"
och ska göra ett offer med eld till Herren (Jahve), ett brännoffer [3 Mos 1:1‑17] eller ett offer för att fullfölja ett löfte eller ett frivilligt offer eller vid de bestämda tiderna (Herrens högtider), för att göra en söt arom till Herren (Jahve) av er boskap eller er hjord,
Och Balak offrade oxar och får och sände till Bileam och till furstarna som var med honom.
som kan gå framför dem och som kan komma framför dem, och som kan leda dem och som kan föra dem in, så att Herrens (Jahves) församling inte blir som får utan en herde." [Matt. 9:36]
och ge en hyllning till Herren (Jahve) från de män som drog ut och stred. En själ av 500, både av människor och av boskap och av åsnor och av småboskapen.
Och av Israels söners halva ska du ta ut en av varje 50, av människor, av oxarna, av åsnorna och av småboskapen och av all boskap och ge dem till leviterna som ansvarar för (vakar över och sköter om) Herrens (Jahves) Tabernakel.
Bytet, utöver bytet som stridsmännen tog, var 675 000 får,
Och hälften som var den del som hörde till stridsmännen var
337 500 får,
av vilka Herrens (Jahves) hyllning var 675,
deras halva var från fåren 337 500,
Och de kom nära honom och sade: "Vi ska bygga stall här för vår boskap och städer för våra små,
och Beit Nimra och Beit Haran, befästa städer, och fållor till sina får.
Och han ska älska er och välsigna er och föröka er. Han ska också välsigna din livmoders frukt och frukten av ditt land, säden och vinet och din olja, föröka dina hjordar och dina flockar i landet som han svor dina fäder att ge dig.
och när dina boskapshjordar och din småboskap förökas
    och ditt silver och ditt guld förökas och allt du förvaltar förökas,
Och dit ska ni föra era brännoffer och era offer och ert tionde och era händers offer och era löften och era frivilliga offer och förstlingen från er hjord och flock,
Inom dina portar ska du inte äta tiondet av din säd eller av ditt vin eller av din olja, eller förstlingen från din hjord eller från din flock och inget löfte som du har lovat, inte dina frivilliga gåvor och inte din hands offer,
Om platsen som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja för att låta sitt namn bo där, är för långt bort från dig, då ska du slakta av din hjord och av din flock som Herren (Jahve) har gett dig, som jag har befallt dig och du ska äta inom dina portar utifrån allt som din själ önskar.
Och du ska äta inför Herren din Gud (Jahve Elohim) på den plats som han väljer för att låta sitt namn bo där. Tiondet av din säd, av ditt vin och av din olja och förstlingen av din hjord och av din flock, för att du ska lära dig att alltid vörda Herren din Gud (Jahve Elohim).
Och du ska ge silvret till allt som din själ önskar, för en oxe, eller för ett får eller för vin eller för en stark dryck, eller för vad som helst som din själ begär av dig, och du ska äta där inför Herren din Guds (Jahve Elohims) ansikte och du ska fröjda dig, du och ditt hushåll.
Du ska förse honom rikligt från din flock och från din tröskplats och från din vinpress, av allt som Herren din Gud (Jahve Elohim) har välsignat dig med ska du ge honom.
Allt förstfött av hankön som föds i din hjord och i din flock ska du helga till Herren din Gud (Jahve Elohim). Du ska inte göra något arbete med förstlingen av dina oxar eller klippa förstlingen i din flock.
Och du ska offra påskoffret till Herren din Gud (Jahve Elohim) från flocken och hjorden på den plats som Herren (Jahve) ska utvälja för att hans namn ska bo där.
Förstlingsfrukten av deras säd, av deras vin och av deras olja och det första av ullen från deras får ska de ge till dem.
Välsignad ska din livmoders frukt vara [dina barn],
    och din marks frukt
    och din boskaps frukt, nötboskapens mångfald (tillväxt i antal)
    och de unga i din flock (det blir många lamm och killingar).
Förbannad ska din livmoders frukt vara [dina barn],
    och din marks frukt,
    nötboskapens mångfald (ingen tillväxt i antal)
    och de unga i din flock (det blir få lamm och killingar).
Din oxe ska slaktas inför dina ögon,
    men du ska inte äta av den,
din åsna ska tas ifrån dig med våld framför ditt ansikte,
    och ska inte återlämnas till dig,
dina får ska ges till dina fiender
    och du ska inte ha någon som räddar dig.
Och han ska äta frukten från din boskapshjord, och din marks frukt, till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad), de ska inte heller lämna säd, vin eller olja, nötboskapens mångfald (tillväxt i antal) eller de unga i din flock, förrän de har fått dig att tyna bort (gå under, förgås, bli utrotad).
smör (ost) från nötkreatur och mjölk från småboskapen,
    med det feta från lammen och baggar från Bashans hjordar och getter,
med det bästa av vetet
    och av druvans blod drack du skummande vin. [Bashan motsvarar området för nuvarande Golanhöjderna. En av ordets betydelser är "bördig mark", vilket är en lämplig beskrivning på detta område norr och öster om Galileiska sjön, som också är känt för sina stora välgödda tjurar.]
Och Josua och hela Israel med honom, tog Achan, son till Zerach, och silvret och manteln, och trekanten av guld, och hans söner och hans döttrar, och hans oxar och hans åsnor och hans får, och hans tält och allt som han hade, och de förde det till Achors dal.
Han ska ta tiondet av er flock och ni ska vara hans tjänare.
Och folket klädde sig i det tillspillogivna och tog får och oxar och kalvar och slaktade dem på marken och folket åt det med blodet. [Att äta ett slaktat djur med sitt blod var strängt förbjudet, men här gör hungern att folket inte bryr sig om att låta blodet rinna ut ur djuret innan de äter det.]
Men Saul och folket skonade Agag och det bästa av fåren och oxarna och tvååringarna och lammen av hankön och allt som var gott och förstörde det inte fullständigt, men allt värdelöst och svagt förstörde de fullständigt.
Och Samuel sade: "Vad betyder då bräkandet av får i mina öron och bölandet av oxar som jag hör?"
Och Saul sade: "De har tagit dem från amalekiterna, för folket skonade det bästa av får och av oxar, för att offra det till Herren (Jahve) din Gud (Elohim), och det övriga har vi fullständigt förstört."
Men folket tog av det tillspillogivna får och oxar, det bästa av de avskilda sakerna för att offra till Herren (Jahve) din Gud (Elohim) i Gilgal."
Och Samuel sade till Jishaj: "Är detta alla dina ynglingar?" Och han sade: "Den yngste återstår men se, han vaktar fåren."
    Och Samuel sade till Jishaj: "Sänd efter och hämta honom för vi ska inte sitta ner förrän han har kommit hit."
Därför sände Saul budbärare till Jishaj och sade: "Sänd mig din son David som är med fåren."
Och David gick fram och tillbaka från Saul för att valla sin fars får vid Betlehem.
Och David steg upp tidigt på morgonen och lämnade fåren hos en vakt, och tog och gick som Jishaj hade befallt honom. Och han kom till lägret när armén precis skulle dra ut och uppgav härskri.
Och Eliav, hans äldsta bror hörde när han talade med männen, och Eliavs vrede upptändes mot David och han sade: "Varför har du kommit ner? Och med vem har du lämnat fåren i öknen? Jag känner din äventyrslystnad och ditt hjärtas lättsinne. Du har kommit ner för att du vill titta på striden."
Och David sade till Saul: "Din tjänare har varit en herde för sin fars får, och när det har kommit ett lejon eller en björn och tagit ett lamm från flocken
Och han kom till fårens inhägnader vid vägen, där var en grotta och Saul kom in för att uträtta sina behov [ordagrant: "täcka sina fötter"; samma uttryck används i Dom 3:24 om Eglon]. Och David och hans män satt i den innersta delen av grottan.
Och där fanns en man i Maon, vars ägor var i Karmel, och mannen var mycket stor och han hade 3 000 får och 1 000 getter och han klippte sina får i Karmel.
Och David hörde i öknen att Naval klippte sina får.
De var en mur för oss både natt och dag, hela tiden som vi var bland dem och vaktade fåren.
Och Avichajil skyndade sig och tog 200 brödkakor och 2 läglar med vin och 5 får som var klippta och 5 mått av torkad säd och 100 russinklasar och 200 fikonkakor och lade dem på åsnor.
Och David slog landet och lämnade varken man eller kvinna levande, och han tog bort fåren och oxarna och åsnorna och kamelerna och dräkterna. Och han återvände och kom till Achish.
Och David tog hela flocken och boskapen som de drev framför de andra djuren och sade: "Detta är Davids byte."
Nu ska du säga så till min tjänare David, så säger Härskarornas Herre (Jave Sebaot): Det var jag som hämtade dig från betesmarken där du följde fåren,
    till att bli furste över mitt folk Israel.
Den rike hade överflöd av får och boskap.
När den rike mannen fick besök av en resenär, ville han inte använda något av sina egna lamm eller boskap för att ge mat åt sin besökare. I stället tog han den fattige mannens lamm och tillredde det till mannen." [Besökaren i den här liknelsen kan anspela på den frestelse som kom över David. Till en början bara en besökare som sedan bjuds in och som tillåts ta över.]
honung, smör (ost)
10 feta (gödda) oxar [från stallet]
och 20 oxar från fälten [som gått på bete]
och 100 får, förutom hjortar och gaseller och rådjur och gödda fåglar. [Antalet människor som tjänade adminstrativt som fick sitt underhåll av Salomo beräknas vara mellan 14 000 – 32 000 människor.]
Men han [Elisha] sade till honom: "Gick inte mitt hjärta (med dig) när mannen gick tillbaka från sin vagn för att möta dig? Är detta en tid att ta emot pengar och att ta emot dräkter och olivlundar och vingårdar och får och oxar och tjänare och tjänarinnor?
Och de gav sin hand (handslag) på att de skulle förskjuta sina fruar och vara skyldiga. De offrade en bagge från flocken för sin skuld.
[I detta kapitel beskrivs 11 portar och 4 torn. Av dessa portar reparerades 6 st, se vers 1, 2, 6, 13‑15. Nehemjas redogörelse startar vid Fårporten i den nordöstra delen av muren, och fortsätter motsols västerut. Fårporten är den port som ligger nära Betestadammen, se Joh 5:2. Frasen "bredvid dem" (hebr. v´al yado), ordagrant "vid deras hand" används 16 ggr i detta kapitel och visar på hur den gemensama ansträngningen i återuppbyggandet.]

Arbetarna vid norra muren

Då steg Eliashiv, översteprästen, och hans bröder prästerna upp och byggde Fårporten. De helgade den och satte in dess dörrar. Vidare (byggde de muren) till Hameatornet och helgade den till Chananeltornet.
Mellan rummen ovanför hörnet och Fårporten arbetade guldsmederna och köpmännen.
Det som tillagades varje dag var en oxe och sex utvalda lamm, även fåglar tillagades åt mig. [Det dagliga behovet var inte obetydlig, men kan knappast jämföras med de 30 oxar och 100 får som dagligen behövdes på Salomos tid, se 1 Kung 4:22‑23.] Var tionde dag serverades även alla sorters vin. För allt detta begärde jag inte något av ståthållarnas bröd (mat) eftersom arbetet var tungt för folket.
Så som det är skrivet i lagen ska vi också föra till Guds hus, till prästerna som gör tjänst i vår Guds hus, de förstfödda av våra söner [Pidyon haben (återlösningen), se 4 Mos 18:15‑16] och av vår boskap, det förstfödda av våra kor och får [2 Mos 13:13].
vidare över Efraimsporten, Gamla porten och Fiskporten [i norr där fisk från bl.a. Tyros importerades, se 2 Krön 33:14; Neh 3:3; Sef 1:10] och genom Hanaeltornet, ända fram till Fårporten; och de stannade vid Fängelseporten.
Han hade
    7 000 får,
    3 000 kameler,
    500 par oxar och
    500 åsninnor. Han hade också ett stort antal tjänare. Han var den mäktigaste [rikaste, och mest inflytelserika] mannen bland folken i öst. [Rikedom ansågs vara belöningen för vishet. I bibelhebreiskan finns inget ord för att "äga", istället används "har" och beskriver ett förvaltarskap.]
[Den andra olyckan:]
Medan han talade, kom ännu en budbärare [den andra] och sade: "Guds eld föll från himlen [en blixt slog ned] och eld förtärde småboskapen [de 7 000 fåren] och tjänarna [som hade hand om dem]. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig."
Herren välsignade den senare delen av Jobs liv mer än den första. Han fick
    14 000 får,
    6 000 kameler,
    1 000 par oxar och
    1 000 åsninnor.
Du utlämnar oss som får (lamm, småboskap) att bli [slaktade och] slukade (uppätna) [se vers 23],
    du har förskingrat oss [i exil] bland hednafolken.
På grund av dig (för din skull) dödas vi dagligen (alla dagar),
    vi räknas som får (lamm, småboskap) som ska slaktas. [Jes 53:7; Rom 8:36]
Som en fårhjord (flock med småboskap) är de på väg mot Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
    med döden som deras herde.
De rättfärdiga ska regera över dem när på morgonen [när upprättelsens dag gryr, när Gud griper in];
    deras gestalt (form) tynar bort i Sheol (dödsriket),
    långt bort från deras höga boning [deras imponerande stora hus].
Ängarna är fyllda med fårhjordar (flockar av småboskap),
    dalarna täcks med säd.
    De ropar av glädje och sjunger.
En sång med visdom [hebr. maskil – en musikalisk eller litterär term, kan även betyda "en välskriven sång"]. Av (för) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73‑83.]
-

Varför

Varför Gud (Elohim) har du övergett oss (tycks det som) för alltid?
    [Ordet i hebreiskan är uttryck mer för en känsla än ett faktum av väldigt lång, oändlig tid]
    Varför är din rykande vrede vänd mot din fårhjord (flock av småboskap) på bete?
[Första sektionen inleds och avslutas med frågan "varför", se vers 11.]
Du ledde ditt folk som en fårhjord (flock av småboskap)
    med Mose och Arons hand.
Men sitt eget folk lät han dra ut som en fårhjord (flock av småboskap),
    han ledde dem som en boskapshjord i öknen.
Han valde också David, sin tjänare
    och tog honom från fårhjorden (flocken av småboskap)
Vi är ditt folk och en fårhjord (flock av småboskap) på ditt bete,
    vi vill tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) dig för evigt,
    vi vill lyfta upp ditt lov från släkte till släkte.
Lyssna (vänd ditt öra – hör upp), o Israels herde,
    du som leder Josefs fårhjord (flock av småboskap),
    du som tronar ovanpå keruberna [nådastolen, se 2 Mos 25:17], träd fram i glans (lys fram, stråla tydligt).
För han är vår Gud (Elohim)
    och vi är folket i hans vård (hjord; på hans betesmark),
    en fårhjord (flock av småboskap) i hans hand [under hans ledning och beskydd].
    [Joh 10:27]

En varning

[Nu skiftar tonen i psalmen. Från glädjefylld tillbedjan till en varning från den Helige Ande, se Heb 3:7. Detta skärper tonen och visar allvaret i en sund gudsfruktan, se Ords 1:7. Vi påminns om att tillbedjan inte bara är sånger och ord, utan också lydnad. Om Gud ska vara vår herde, måste vi också följa honom.] Om ni ändå ville lyda honom i dag.
Förstå (vet; känns vid, tänk på – bli intimt förtrogen med) att Herren (Jahve) [själv] är Gud (Elohim)
    – han har skapat (gjort, frambringat, åstadkommit) oss och inte vi själva –
[vi är] hans folk [i samlad trupp] och får (flock av småboskap)
    på hans betesmark (grönbete). [Ps 74:1; 79:13; Joh 10:11‑14] [Fyra imperativ – ropa, tjäna, kom och förstå – leder fram till den första slutsatsen: att vi är hans folk, se vers 1‑3. Vers 3 är den centrala versen som handlar om en personlig gemenskap med Gud. Här används det starkaste hebreiska ordet (jada) för att känna någon på ett personligt sätt. Psalmen avslutas med ytterligare tre imperativ i vers 4 – kom (gå), var tacksamma och välsigna – som leder fram till den andra slutsatsen i vers 5: att Herren är god och att hans nåd och sanning trofast består!]
Han sätter de behövande högt över (långt ifrån) lidande,
    och gör sin familj till en fårhjord (flock av småboskap).
Bergen hoppade som baggar,
    höjderna som lamm.
    [Kan syfta på jordbävningen när Gud uppenbarade sig på berget Sinai, se 2 Mos 19:18‑19.]
Berg, varför hoppade ni som baggar,
    och ni höjder som lamm?
    [Genom dessa frågor förstärks nu slutsatsen som de leder fram till:]
vars förrådsbodar är fyllda, som erbjuder alla slags varor,
    vars fårhjord (flock av småboskap) förökar sig i tusental och tiotusental ute på fälten,
Var skicklig (vis, lär dig genom erfarenhet) att veta tillståndet (se ansiktet) på din fårhjord (flock av småboskap),
    ha omsorg (ett hjärta) för dina boskapsflockar,
Jag skaffade mig tjänare och tjänarinnor och tjänare föddes i mitt hus. Jag hade också en stor boskapshjord och småboskap, förutom allt som jag hade hos mig i Jerusalem.
Om du inte vet det, du skönaste (vackraste) bland kvinnor,
    gå din väg framåt i flockens fotspår
och föd dina lamm
    bredvid herdarnas tält.
På den dagen ska det ske att en man ska bakbinda en kalv och två får,
Och det ska ske att som den jagade gasellen,
    och som får som ingen samlar,
ska de vända sig varje man till sitt eget folk,
    och ska fly varje man till sitt eget land.
Och se glädje och fröjd,
    slakta oxar och döda får,
    äta kött och dricka vin.
"Låt oss äta och dricka
    för i morgon ska vi dö."
Alla har vi gått (vi gick alla) vilse som får (småboskap),
    var och en [av oss] har gått (gick; vände sig till) sin egen väg.
Herren (Jahve) lät all vår synd (missgärning, orättfärdighet, skuld) [hela vårt straff] läggas på (möta/drabba) honom. [I hebreiskan står ordagrant: "var och en har gått till sitt eget ansikte", vilket motsvarar uttrycket "att gå dit näsan pekar". Den exakta lydelsen av den sista strofen är: "JHVH har i honom placerat (låtit komma emellan) all vår synd". Synd (hebr. avon), som här står i singular (jmf vers 5), innefattar även alla överträdelser (hebr. pesha), dvs. lagbrott och brist på förmåga att leva upp till Torah – Guds undervisning med alla budord förmedlade genom Mose.]
Alla Kedars fårhjordar [i den arabiska öknen, öster om Syrien] ska samlas till dig,
    Nevajots hjortar [öster om Jordan] ska bli tillgängliga som offer.
De ska bli offer som ger nåd (villkorad nåd - hebr. ratson) på mitt altare,
    när jag ska förhärliga mitt majestätiska tempel. [Både Nevjaot och Kedar var söner till Ismael, se 1 Mos 25:13. De var nomader och fåraherdar som bosatte sig öster om Jordanfloden. Den assyriska kungen Ashurbanipal (regerade 669-632 f.Kr.) nämner om en militärkampanj mot Kedar, se även Jes 21:16.]
Främlingar ska stå och mata dina hjordar
    och främlingar ska vara dina jordbrukare och dina vingårdsmästare.
Då kom hans folk ihåg de gamla dagarna,
    Moses dagar.
Var är han som drog upp dem ur havet
    med herdarna över hans hjord?
Var är han som placerade
    sin Helige Ande i deras mitt?
Sharon ska bli fyllt med småboskap
    och Achors dal ska bli en plats där boskapshjordar kan ligga ner,
    för mitt folk som har sökt mig.
Jag ska själv samla dem som finns kvar av mina får från alla de länder dit jag drivit dem. Jag ska föra hem dem till deras egna betesmarker (sitt hem, sin egen fårfålla), och de ska bli fruktsamma och föröka sig.
De ska komma och jubla på Sion [tempelberget i Jerusalem],
    de ska (strömma samman och) stråla av lycka över allt vad Herren (Jahve) ger,
över säd, vin [från druvor], och olja,
    över unga får och kalvar.
Deras liv ska vara som en vattenrik trädgård,
    aldrig mer ska de tyna bort (förtvina, lida nöd).
Ta det utvalda av flocken
    och stapla veden under den,
låt den koka ordentligt
    så att dess ben också sjuder i dess mitt.
Och jag ska göra Rabba till en betesmark för kameler och Ammons söner till en viloplats för flockar, och ni ska veta att jag är Herren (Jahve).
"Människobarn profetera mot Israels herdar och säg till dem, till herdarna: "Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Ve er Israels herdar som föder er själva! Ska inte en herde föda fåren?
Ni äter det feta och klär er med ylle, ni dödar göddjuren men göder inte fåren.
Mina får vandrar över alla berg och över alla höga höjder, ja över hela jordens ansikte är mina får förskingrade, och det finns ingen som söker och ingen som letar.
Jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve), lika säkert som mina får har blivit ett byte och mina får har blivit mat åt alla fältets vilda djur eftersom det inte finns någon herde, inte heller letar mina herdar efter mina får utan herdarna göder sig själva och ger inte mina får mat. [Vers 7 och 9 är snarlika, men i vers 7 betonas ordet och i vers 9 herdarna.]
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Se, jag är emot herdarna och jag ska utkräva mina får ur deras hand och få dem att sluta föda fåren, inte heller ska herdarna göda sig själva längre, och jag ska rädda mina får från deras mun så att de inte blir till mat för dem.
Detta är vad Herrarnas Herre (Adonai Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk) säger: Se, jag själv ska söka efter (ta hand om, vara engagerad i) mina får och leta efter dem (vårda dem).
Som när en herde letar efter sin hjord när han kommer till sina kringspridda får, så ska jag ta hand om mina får. Jag ska rädda dem från alla platser dit de spritts på en molnig, mörk dag.
Jag ska själv föra mina får ut på bete, och själv göra så att de lägger sig ner [för att vila], förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre. [Ps 23; Jes 40:11]
Vad det gäller er, mina får, säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk): Jag ska döma mellan får och får, mellan baggar och getter. [Matt 25:32‑33]
Ska mina får behöva äta det ni har trampat ner med era fötter, och dricka det ni smutsat ner med era fötter?
därför ska jag rädda mina får, de ska inte längre vara byte. Jag ska döma mellan får och får.
Ni är mina får,
    fåren i min hjord.
Ni är människor (en mänsklig flock) [Ps 95:7; 100:3],
    och jag är er Gud,
förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Jag ska igen bli tillfrågad av Israels hus att göra detta för dem. Jag ska föröka dem med människor som en småboskapshjord.
Som flocken med offerdjur är Jerusalems skaror på hennes bestämda tid, så ska de ödelagda städerna bli fyllda men skaror av människor och de ska veta att jag är Herren (Jahve).
Med deras småboskap och deras boskapshjordar
    ska de gå för att söka Herren (Jahve)
men de ska inte finna honom,
    han har dragit sig undan från dem.
Hur stönar inte djuren!
    [Hör deras klagan.]
Boskapshjordarna är rådvilla [vandrar mållöst runt, se 2 Mos 14:3]
    eftersom de inte har något bete;
    även fårhjordarna lider.
Ni ligger på elfenbenssängar
    och sträcker ut er på era divaner
och äter flockens bästa lamm
    och stallets bästa kalvar,
men Herren (Jahve) tog mig från hjorden och Herren sade till mig: 'Gå och profetera för mitt folk Israel.' "
Han gjorde ett tillkännagivande och sade:
"I Nineve, på kungens och de styrandes befallning, ska ingen människa eller något djur, kreatursbesättning eller flock med småboskap, smaka (äta) någonting. De får inte beta och inte dricka vatten.
Jag ska verkligen församla Jakob, allesammans.
    Jag ska verkligen samla ihop kvarlevan av Israel.
Jag ska församla dem som får i en fålla,
    som en flock mitt i deras betesmark.
De ska föra stort oväsen eftersom det är en stor skara människor.
Och Jakobs kvarleva ska vara i mitten bland nationerna
    med mycket folk,
som ett lejon bland skogens vilddjur,
    som ett ungt lejon bland fårflockarna,
som om han går igenom (passerar) trampar ner och river i bitar,
    och där är ingen som kan rädda.
Vakta ditt folk, med din stav
    ditt arvs flock,
som bor för sig själv,
    som en skogsdunge mitt på ett fruktbart fält,
låt dem beta i Bashan och Gilead
    som i forna tider.
[Nu följer sex strofer som beskriver olyckor i ökad allvarsgrad, från förlorad fikonskörd till tomma stall. Fikon var liksom vindruvor en delikatess, men inte en oumbärlig sådan. Olivolja användes i matlagning och oljelampor. Korn och vete var basföda och får och boskap en stor ekonomisk tillgång som gav mjölk, ull och kött. Att mista någon av dessa resurser vore svårt nog, men att förlora alla inkomstkällor skulle ha inneburit en total katastrof. Habackuk visste dock att människan inte bara ska leva av bröd, se 5 Mos 8:3; Fil 3:7‑8.] För även
om fikonträdet inte blommar (knoppas)
    och vinrankan inte ger frukt,
om olivträdets skörd slår fel (ljuger)
    och fälten inte ger mat,
om småboskapen (fåren och getterna) saknas i fållan
    och inga djur (kor, oxar, åsnor, hästar) finns i stallen [2 Kor 4:8‑9],
Havskusten ska bli en betesmark
    med ängar för herdarna och fållor för hjordarna.
Den dagen ska Herren (Jahve) deras Gud (Jahve Elohim) frälsa dem
    som hans folks småboskap (får och getter).
De ska vara som ädelstenar i en krona
    som gnistrar över hans land.
Avgudarna har talat fåfängt
    och siarna har sett en lögn
och drömmarna talar falskt,
    de tröstar fåfängligt.
Därför går de sin väg som får,
    de är plågade eftersom där inte finns någon herde.
Så säger Herren (Jahve) min Gud (Elohim): "Mata hjorden med slakten [dömda att slaktas],
Så matade jag [Sakarja] hjorden med slakten [dömda till slakt], de fattigaste i hjorden [som namnet antyder]. Jag tog mig två stavar. En kallade jag Nåd (Skönhet – Godhet) och den andra kallade jag Enighet (Harmoni), och jag matade hjorden.
Det bröts den dagen, så att de olyckliga fåren som såg (skyddade) mig förstod att det, alef-tav (den första och den sista, alfa och omega) var Herrens (Jahves) ord.
Ve de värdelösa herdarna
    som överger hjorden!
Svärdet ska vara på hans arm
    och över hans högra öga.
Hans arm ska bli uttorkad (förlamad)
    och hans högra öga ska bli fullständigt förmörkat (mörkt mörkt – förblindat).
Vakna svärd mot min herde
    och mot mannen som är nära mig,
    förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
slå herden
    och fåren ska skingras
    och jag ska vända min hand över de små.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.