Referenser (551 st)
1 Moseboken (45)
Gud (Elohim) sade: "Låt oss göra (insätta – hebr. asah) människan (mänskligheten – hebr. adam) [man och kvinna] till vår avbild (hebr. tselem), för att likna oss. De ska råda (ha auktoritet, ansvara) över
fiskarna i havet
och fåglarna i himlen
och över boskapsdjuren.
Ja, över hela jorden och över allt krypande som kryper (rör sig) på jorden." [Här används både substantivet remes följt av verbet romes och innefattar kräldjur, groddjur, insekter och även små däggdjur, men kan även vara en sammanfattning av alla djur. Första person plural "låt oss" är ovanligt och förekommer bara dag sex då människan skapas, vilket visar att detta är en speciell händelse. Formen används bara två gånger till, och även då något utöver det vanliga sker, se ; . Pluralformen kan tolkas självövervägande, dvs. att Gud talar till sig själv, han överväger med sig själv. Skrivsättet inrymmer också treenigheten – Fader, Son och helig Ande. Ordet avbild kan användas om fysisk likhet, men eftersom Gud är Ande (), reflekterar likheten människans andliga sida. I sammanhanget nämns "råda" vilket ger betydelsen att människan är en representant för Gud.]
Ja, Gud (Elohim) skapade (hebr. ) människan till sin avbild,
till Guds (Elohims) avbild skapade han henne.
Man och kvinna
skapade han
dem. [Denna vers har en poetisk struktur som gör att just skapandet av människan framhävs. Den parallella konstruktionen i de två första raderna förstärker att människan verkligen skapades till Guds avbild. Med ett avslutande kiastiskt mönster, där ordet skapa ramas in av "man och kvinna" och "dem", konstateras att Guds avbild, människan, skapades som man och kvinna. Detta att alla människor, män och kvinnor, skapas till Guds avbild är något helt unikt bland alla kända skapelseberättelser. Även den trefaldiga repitionen av ordet skapa (hebr. ) gör versen speciell.]
men innan alla fältets växter (buskar; träd; vild vegetation – hebr. siach) ännu fanns på marken
[det verkar finnas viss växtlighet],
och ingen gröda (gröna örter) hade börjat växa på fältet,
för Herren Gud (Jahve Elohim) hade ännu inte låtit det regna över (ovanifrån och ner på – hebr. al) jorden,
och det fanns ingen människa som kunde bruka marken (jordens mylla).
Herren Gud (Jahve Elohim) formade (designade, skulpterade – hebr. ) människan (hebr. adam) av stoft (material) från jorden (hebr. adamah) och andades in livsande i hennes näsa [andligt liv], och människan blev en levande varelse (själ – hebr. nefesh). [Det hebreiska ordet för människa adam, är snarlikt ordet för jordens mylla adamah. Människans kropp formades från redan skapat material och får också del av Guds livsande. Det är människans andliga sida som är lik Gud, se . Det hebreiska ordet nefesh, här översatt "levande varelse", beskriver helheten med betoning på det inre livet och människans själ. Samma hebreiska ord används även om djur, se , , , . Den hebreiska betydelsen av själ skiljer sig från den grekiska filosofiska tanken om en odödlig själ skild från kroppen, som beskrivs i Platon och Aristoteles antika skrifter.
Ordet för liv är chajim. Det är plural men böjs som singular, precis som orden för vatten, himmel och ansikte. Detta är ett sätt i hebreiskan att visa att allt som finns i ordet inte kan rymmas i singular. Vattnet kan vara stilla eller storma, varje solnedgång är unik och ansiktet är inte statiskt med bara en form. På samma sätt är det med livet, det har olika skiften och skeende. Ordet består av bokstäverna Chet, Jod, Jod och Mem.]
Herren Gud (Jahve Elohim) planterade en trädgård (fruktträdgård) i Eden [betyder behaglig, lustfylld], åt öster [antagligen öster om Jordanfloden], och där satte han människan som han hade format (designat, skulpterat).
Herren Gud (Jahve Elohim) tog mannen och placerade honom (satte honom på en permanent boningsplats) i Edens trädgård, för att bruka (arbeta) den och bevara (underhålla, skydda) den.
Herren Gud gav denna befallning [det första budet] till mannen, och sade:
"Av alla träd ska du verkligen (fritt; ordagrant: ätandes) äta,
Herren Gud (Jahve Elohim) sade: "Det är inte gott (tillräckligt bra) att mannen ska vara ensam, jag vill göra (hebr. asa) en hjälpare (passande, anpassad) för honom."
Från jord formade (skulpterade, designade – hebr. ) Herren Gud (Jahve Elohim) alla djuren på fälten, och alla fåglar (insekterna och alla djuren som kan flyga) i himlen, och förde dem till Adam för att se vad han skulle ge dem för namn. Det namn Adam gav varje levande varelse blev dess namn.
Adam gav namn åt all boskapsdjur, alla fåglarna (insekterna och alla djur som kan flyga) i luften, och alla [vilda] djur på fältet. Men för Adam fanns ingen (passande, anpassad) hjälpare.
Herren Gud (Jahve Elohim) lät en tung sömn falla över Adam, och medan han sov tog han ett av hans revben från hans sida och fyllde platsen med kött.
Från revbenet från mannens sida som Herren Gud hade tagit byggde han upp (modellerade han skickligt – hebr. ) kvinnan och förde henne till mannen. [Fyra olika hebreiska ord används kring skapandet av människan: asa (), bara (), jatsar (, ) och bana här.]
[För första gången beskrivs vad en människa säger i Bibeln, och det är ett utrop i glädje över gemenskapen mellan en man och en kvinna!] Då sade mannen (hebr. ha-Adam):
"Denna (hon) – äntligen (till sist)!
Ben av mina ben,
kött (kropp) från mitt kött (min kropp).
Hon (denna) ska kallas kvinna (hebr. ) [det hebreiska ordet för man/make är ish],
för av man (hebr. ish) är hon (denna) tagen." [Det hebreiska ordet för man/make beskriver med sin maskulina form en individ av mankön, medan ishah beskriver en individ av honkön och då också kan avse en hustru. Själva ordet ish avser en individ.]
De var båda nakna, men skämdes (blygdes) inte inför varandra. [Det hebreiska ordet för naken är arummim. Det är nära besläktat med ordet "listig" (hebr. arum) som beskriver ormens natur i nästa vers, se . Ordvalet binder samman detta stycke med det följande.]
De hörde Herren Gud (Jahve Elohim) röra sig i trädgården när det började bli kväll (vid kvällsbrisen). Adam och hans hustru gömde sig för Herren Guds (Jahve Elohims) närvaro (ansikte) bland träden i lustgården.
Herren Gud (Jahve Elohim) kallade på Adam (människan) och sade till honom: "Var är du?" [Gud som är allvetande, vet mycket väl var människan gömmer sig. I denna berättelse blir det tydligt att Gud söker en relation och dialog med människan.]
Mannen svarade: "Kvinnan som du har satt vid min sida, hon gav mig [frukt] från trädet, och jag åt."
Adam kallade sin hustru Eva [betyder livskälla, den som lever] för hon var moder till allt levande.
Herren Gud (Jahve Elohim) sade: "Människan har blivit som en av oss, så hon förstår (kan skilja mellan) gott och ont (välsignelse och förbannelse). Låt henne inte räcka ut sin hand och äta från livets träd och leva i evighet ..." [Meningen avslutas inte, den är en s.k. aposiopesis som visar på Guds djupa känslomässiga engagemang. Vad skulle hända om människan nu fick leva i evighet i synd och sjukdom? Detta går inte att uttrycka i ord.]
När han drev ut människan, satte han keruberna [änglar] och det flammande svärdet [ett svärd som rörde sig från sida till sida] på den östra sidan om Edens trädgård för att vakta vägen till livets träd.
Adam kände sin hustru Eva (hade sexuellt umgänge med henne), och hon blev gravid och födde Kain [hebr. ; betyder: "jag har skapat"]. Då sade hon: "Jag har skapat (fått, förvärvat – hebr. qana) en man med Herrens hjälp. [Kan också översättas: "Jag har skapat en man, Herren själv." Det är inte otroligt att Eva trodde att han var den utlovade säden från löftet i .]
[Nu följer ett nytt stycke, se ; ; ; ; , ; , ; , ; . Här beskrivs Adams, den första generationens, fortsatta historia. I varje led nämns nu sex gånger en sista liten fras "sedan dog han", se , , , , , . Det blir en påminnelse om att döden regerar, se . Den sjunde generationen dog inte, se . Sedan nämns samma fras igen i och .] Detta är boken (skriften; den skrivna redogörelsen) om Adams fortsatta historia (hans genealogi/släkttavla – hebr. ). När Gud skapade människan, gjorde han honom i Guds avbild,
till man och kvinna skapade han dem och välsignade dem och gav dem namnet "människor" (hebr. adam, se ) på den dag de skapades.
När människosläktet började föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem,
såg Guds söner att människornas döttrar var vackra. De tog sig hustrur som det behagade dem. [Vilka var "Guds söner"? Frasen används bara här i , och i ; ; . I Jobs bok refererar det till änglaliknande varelser. Kontrasten till människosläktet talar för denna tolkning. I så fall tog dessa fallna änglar mänsklig gestalt eller besatte människor och fick barn som kallades jättar, se . En annan syn är att "Guds söner" är Sets ättlingar medan "människors döttrar" var Kains ättlingar. Se även Jesu undervisning om änglar i .]
Då sade Herren: "Min Ande [min livgivande ande, se ] ska inte bli kvar i [vara ansvarig för] människorna för alltid. De är kött och deras tid ska vara 120 år." [Hebreiska ordet jadon översatt "bli kvar" är ovanligt och används bara här i hela GT. På 1800-talet började forskare upptäcka och beskriva celldelning i växter och djur. Länge trodde man att cellerna kunde dela sig i all oändlighet, dock upptäckte den amerikanske mikrobiologen Leonard Hayflick på 1960-talet att mänskliga celler slutade dela sig efter 40-60 delningar. Denna gräns kom att kallas Hayflicks begränsning. Vetenskapliga beräkningar ger alltså en biologisk maximal livslängd för människan på just 120 år plus minus några år! David skriver i att medellivslängden för en människa är 70-80 år, se även där 15 år läggs till Hiskias liv.]
Nefilimerna (jättarna, ordagrant "de fallna", eller "de som orsakar andra att falla på jorden") fanns på jorden på den tiden – och även senare – när Guds söner hade sexuella relationer med människornas döttrar och dessa födde barn åt dem. Detta var urtidens väldiga män (krigare, hjältar – hebr. gibborim), och deras rykte var stort.
Men Herren såg att människornas ondska hade blivit stor på jorden. Deras hjärtans alla tankar och avsikter var alltid och alltigenom onda.
Då ångrade (sorg-tröstade – hebr nacham) Herren (Jahve) verkligen att han gjort människorna på jorden, ja han var sårad (det smärtade) – [rakt] in i hans hjärta. [Ordet för att "ångra" (hebr. nicham) innebär inte att Gud ångrar sitt första beslut i betydelsen "inser att det var fel". Ordet betyder både att känna sorg och att trösta, och själva skeendet då man går från sorg till att ge tröst. Profeten Nahums namn, som betyder tröst, har samma hebreiska rot (nhm), se även ; ; . Gud känner sorg över att människan föll i synd, men det finns hopp och tröst och räddning! I denna vers förekommer tre verb (nacham, asha och itsavon/asav) som på hebreiska återklingar det som Lemech uttalade över Noach i . De förekommer också i exakt samma ordning. Det enda som skiljer är grammatiken, vilket gör att betydelsen ändras.]
Herren sade: "Jag ska förgöra (utrota) människorna som jag har skapat från jordens yta – inte bara människan utan boskapsdjur, kräldjur och himlens fåglar – jag känner sorg (ångrar – hebr. nicham) att jag har gjort dem."
Alla varelser som rörde sig på jorden gick under – fåglar och [tama] boskapsdjur och vilda djur, allt liv som jorden vimlade av, och alla människor.
Herren utplånade allt som fanns till på jorden, människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar: allt utplånades från jorden. Kvar blev bara Noa och de som var med honom i arken.
När Herren kände den välbehagliga doften, sade han till sig själv: "Aldrig mer ska min förbannelse drabba marken för människans skull, för att hon alltifrån ungdomen har ett ont uppsåt. Jag ska aldrig mer förgöra allt levande, så som jag nu har gjort.
Och för ert eget blod [mänskligt liv], ska jag utkräva (begära – hebr. darash) [vedergällning],
av varje djur ska jag utkräva (begära) [vedergällning]
och från människans (hebr. adam) hand,
från varje broder, ska jag utkräva (begära) [vedergällning] för mänskligt liv.
Den som utgjuter
blod av
en människa, genom
en människa
ska hans [förövarens] blod
utgjutas,
för Gud (Elohim) gjorde människan till sin avbild. [Hebreiskan har inga prepositioner och de första sex orden formar en tydlig kiasm: shofech dam haadam baadam damo jishafech. Texten betonar ordet människa, som både offer och den instans som ska verdergälla brottet, genom att placera hebr. adam centralt. Att frasen också har sex ord för också tankarna till människans tal som är sex. Att utguta blod används i betydelsen överlagt mord, se ; ; . Allt liv är heligt, och speciellt mänskligt liv. Anledningen till att Gud ser detta så viktigt är att människan är skapad till hans avbild. Att mörda en annan människa är ett angrepp på dess skapare, Gud själv.]
Men Herren steg ner för att se staden och tornet som människorna hade börjat bygga.
Din son ska bli en vild man (omöjlig att tämja, som en vildåsna);
hans hand ska vara emot alla,
och alla ska vara emot honom (det ska vara ständig konflikt runt omkring honom).
Han ska bo borta (österut) från alla sina bröder."
2 Moseboken (14)
Herren (Jahve) sade till honom: "Vem har skapat människans mun? Vem skapar de stumma, de döva, de som kan se eller de som är blinda? Är det inte jag, Herren?
De gjorde så. Aron sträckte ut sin hand med sin stav och slog stoftet på marken och det kom upp insekter på människor och boskap. Allt stoft på marken blev till insekter över hela Egyptens land. [Den egyptiske guden Geb var markens gud i Egypten. Nu hade han plötsligt inte kontroll över marken längre när myriader av stickande insekter kom upp ur marken. Man trodde också att Geb kunde behålla dig i graven eller låta dig gå vidare till livet efter detta. Därför var det viktigt att tillbe honom så att man inte blev kvar i graven. Ordet för insekter är pluralformen av hebr. ken. Ordet används bara i detta kontext och kan syfta på knott, löss eller någon annan liten insekt som angriper både människor och djur. Eftersom Aron slår sin stav på markens stoft (hebr. afar) är det troligare att det är knott eller löss, än myggor som ofta kläcks i våtmark. Myggor är vanliga eftersom Nilen varje år svämmar över och skapar gynsamma förhållanden för myggor.]
När spåmännen (skrivare, från ordet för penna) försökte göra samma sak och få fram insekter med hjälp av sina hemliga konster, kunde de inte det, de misslyckades. Nu var det fullt med insekter överallt, på både människor och boskap.
Det ska bli fint damm över hela Egyptens land och ska bli som bölder som blommar upp med sår på både människor och djur över hela landet." [Med denna sjätte plåga tar Herren itu med hela det egyptiska systemet för läkedom. I Egypten grasserade alla upptänkliga sjukdomar och krämpor. Men läkedom handlade inte om medicin utan uteslutande om magi och ockultism. Olika åkommor tillskrevs skilda gudar och gudinnor som antingen kunde förhindra eller förorsaka dessa sjukdomar. Varje åkomma hade sin egen ritual, trolldryck eller amulett för att beveka den specifika guden.
En av ritualerna för helande var särskilt grym. Den föreskrev att man skulle offra en levande människa som brändes på ett högt altare. Sedan kastade man upp askan i luften och trodde att när den spreds med vinden skulle det ge välsignelse och helande. När Mose tar aska i handen och kastar upp i luften mot himlen framför farao så är det en direkt konfrontation mot denna sed.]
Så de tog aska från ugnen och stod framför faraos ansikte. När Mose kastade upp askan mot himlen blev den till bölder som blommade upp med sår på både människor och djur över hela landet.
Sänd ut detta ord (gör det känt i hela Egypten); Stalla in din boskap och allt som du har ute på fälten. Varje person eller djur som är kvar ute på fältet och inte tagits hem (till stallet) kommer att dö när haglet faller ner på dem.' "
Sedan sade Herren (Jahve) till Mose: "Sträck ut din hand mot himlen och låt det hagla över hela Egypten, på människor, på djur och allt som växer på fälten över hela landet." [Den egyptiska gudinnan Nut hörde ihop med himlen. Hon förfogade över en barriär som skilde kaos från den kosmiska ordningen i den här världen. Hon är hustru till markens gud Geb och sågs som beskyddare av jorden. Nut ansågs särskilt ansvarig för natthimlen med sina stjärnkonstellationer som kunde förutspå framtiden, det vi kallar för astrologi. Nut var en av de viktigaste gudinnorna. Egyptierna trodde att de skyddades från naturens destruktiva krafter när de tjänade henne. När haglet fördärvade både djur, grödor och människor visade sig hennes kraft verkningslös.]
Haglet slog ner allt som fanns på fälten, både människor och djur, allt i hela Egyptens land. Det slog också ner alla grödor på fälten och bröt sönder alla träd.
För samma natt ska jag passera igenom Egyptens land och attackera allt förstfött i Egypten, både människor och djur. Jag ska döma alla Egyptens gudar – Jag Är Herren (Jahve).
"Avskilj (helga) alla förstfödda åt mig, vad som än öppnar moderlivet bland Israels barn (söner), både bland människor och djur, det är mitt."
Varje förstfödd åsna ska du lösa ut med ett lamm, och om du inte löser ut det ska du bryta av dess nacke. Men du måste lösa ut varje förstfödd son bland dina söner. [När det handlar om djuren är det alltså valfritt att lösa ut ett förstfött djur eller inte, men när det gäller människorna finns inte den valmöjligheten. Jesus är den som löser ut oss alla om vi låter oss bli utlösta.]
och när farao vägrade att låta oss gå, slog Herren (Jahve) allt förstfött i Egyptens land, både människor och boskap. Därför offrar jag allt förstfött av hankön till Herren (Jahve) men jag löser ut alla förstfödda av mina söner." [Ceremonin kallas Pidjom haben, hebreiska för "friköpandet av sonen", se . Seden praktiseras ännu i dag av ortodoxa judar. Fadern överlämnade sin son till en präst i templet och fick honom tillbaka mot en föreskriven symbolisk summa på fem silvermynt. En förstfödd från en prästsläkt – kohen – omfattas inte av budet, se .]
Den ska inte hällas på någon människas kropp, inte heller ska någon tillverka något efter dess recept, den är helig och den ska vara (förbli) helig för er.
Han fortsatte: "Men mitt ansikte kan du inte få se, för ingen människa kan se mig och leva."
3 Moseboken (15)
Tala till Israels söner och säg till dem: Om någon bland er vill föra fram ett offer till Herren (Jahve) ska han föra fram sitt offer från sin hjord, från nötboskapen eller småboskapen (får och getter) och presentera det som ett blodsoffer. [Frasen "föra fram" är hebr. korban som betyder att man offrar ett blodsoffer, till skillnad från mincha (; ) där man offrar något utan att blod utgjuts, till exempel säd eller vin. Det önskade resultatet av dessa blodsoffer är att de tas emot välbehagligt av Herren. Ordet för "nåd" här (i ) är ratson som beskriver något som man skulle kunna beskriva som "villkorad nåd". Villkoret för nåden är att offret måste vara felfritt. Då tas det emot och då ges nåd. Jesus var det felfria lammet, se och . Se även ; ; .]
Eller om han rör vid det orena hos en människa, vilken orenhet det än är som orenar en människa, och det döljs för honom, när han känner till (får kunskap om) det ska han vara skyldig.
Eller om en själ svär (avlägger en ed) och uttalar med sina läppar att göra ont, eller att göra gott, vad det än är som en människa säger med en ed, och det göms för honom, när han känner till (får kunskap om) det ska han vara skyldig i endera avseendet.
eller har funnit något förlorat och varit oärlig med det, eller ljugit under ed. Om någon människa har gjort något av allt detta och syndat,
Den själ som rör vid något orent, som det orena hos en människa eller något orent djur, eller något avskyvärt orent ting, och äter av köttet som offrats som shalomoffer, som tillhör Herren (Jahve), den själen ska huggas av från sitt folk.
När en människa får på huden på sin kropp (sitt kött) något som
reser sig (en svullnad)
eller ett utslag (skabb)
eller en ljus fläck
och det är på hans hud på hans kropp (kött) som en fläck med svampinfektion (mögel – hebr. ), då ska han föras fram till prästen Aron eller till en av hans söner, prästerna.
När fläcken med svampinfektion (mögel) finns på en människa, då ska han bli förd till prästen,
Ingen människa får vistas i församlingens mötestält när han [Aron, översteprästen] går in för att bringa försoning på den heliga platsen, till dess att han kommer ut och har bringat försoning för sig själv och för sitt hushåll och för hela Israels församling.
Ni ska hålla (vaka över) mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och mina påbud (bindande juridiska beslut); den människa som gör dem ska leva genom (i) dem. Jag är Herren (Jahve).
eller vemhelst som rör något krypande djur som man blir oren av, eller en människa som är oren, oavsett vilken orenhet han har.
Och den som dödar en mänsklig själ ska döden dö.
Skada för skada, öga för öga, tand för tand, som han har orsakat en skada för någon, så ska det göras mot honom.
Och den som dödar ett djur, han ska återställa (ersätta) det och han som dödar en människa ska dödas.
Se till att inget helgat föremål som en man har helgat till Herren (Jahve) av allt som han har, både människor och djur och fältens gröda, blir sålt eller återlöst. Varje helgat föremål är högheligt för Herren (Jahve).
Inget helgat som är helgat av människor ska återlösas, utan ska dödas.
4 Moseboken (24)
för allt förstfött är mitt. På den dagen då jag slog allt förstfött i Egypten helgade jag allt förstfött i Israel åt mig, både människor och djur. Mina ska de vara. Jag är Herren (Jahve)." [Den tionde och sista plågan omfattade samtliga både människor och djur i Egypten, se .]
"Tala till Israels söner: En man eller en kvinna som ska bekänna någon synd som människor brukar bekänna, som bekänner en överträdelse mot Herren (Jahve) och denna själ är skyldig,
För allt förstfött bland Israels söner är mitt, både människor och djur. På den dagen då jag slog allt förstfött i Egyptens land helgade jag dem åt mig själv.
Men där fanns några män som var orena genom en död mans kropp så att de inte kunde fira påsken på den dagen, och de kom inför Mose och inför Aron den dagen
och dessa män sade till honom: "Vi är orena genom en död mans kropp, därför måste vi stå tillbaka och kan inte föra fram offret till Herren (Jahve) på den bestämda tiden bland Israels söner."
Mose var en mycket ödmjuk människa, mer än någon annan på jorden. [En extra bokstav är tillagd i ordet ödmjuk, nämligen den minsta hebreiska bokstaven Jod, detta "grammatiska fel" förstärker att Mose verkligen var ödmjuk.]
Om dessa män dör en vanlig död som alla människor, och drabbas av det som drabbar alla människor, då har Herren (Jahve) inte sänt mig.
och jorden öppnade sin mun och slukade dem och deras hushåll och alla de män som anslutit sig till Korach, med alla deras tillhörigheter.
Allting som öppnar livmodern, av allt kött som de offrar till Herren (Jahve), både människor och djur ska vara ditt, likväl ska en förstfödd man alltid lösas ut och det förstfödda av orena djur ska du lösa ut. [Pojkar ska alltid lösas ut, men inte de rena djuren. De orena djuren är exempelvis åsnor och kameler som är tamdjur som kan vara i någons ägo. Då dessa djur klassas som orena och inte får ätas så får de inte heller offras. Därför ska man antingen lösa ut det förstfödda eller bryta nacken av det om man inte anser sig kunna lösa ut det.]
Den som rör vid något dött, även alla människors döda kroppar, ska vara oren i sju dagar. [Sju dagar är den vanliga perioden, se ; ; .]
Alla som vidrör det döda, också en död människas kropp, och inte renar sig själv har vanhelgat Herrens (Jahves) Tabernakel. Den själen (människan) ska bli avhuggen från Israel, eftersom stänkelsevattnet inte stänktes mot honom, han ska vara (förbli) oren. Hans orenhet är fortfarande kvar på honom.
Detta är undervisningen. När en människa dör i ett tält ska alla som kommer in i tältet och allt som finns i tältet vara orent i sju dagar.
Och alla som på ett öppet fält vidrör den som är slagen med svärd eller någon som är självdöd eller benen från en människa eller en grav, ska vara oren i sju dagar.
Gud (El) är inte en man så att han kan ljuga,
inte en människoson så att han kan ändra sig (gå från sorg till att trösta – hebr. nicham).
När han har sagt, ska han då inte göra det?
Eller när han talar, ska han då inte fullborda det?
Och de tog allt tillspillogivet och allt byte, både människor och boskap.
"Ta hela bytet som togs, både män och boskap, du och prästen Elazar och huvudena för fädernas hus i församlingen,
och ge en hyllning till Herren (Jahve) från de män som drog ut och stred. En själ av 500, både av människor och av boskap och av åsnor och av småboskapen.
Och av Israels söners halva ska du ta ut en av varje 50, av människor, av oxarna, av åsnorna och av småboskapen och av all boskap och ge dem till leviterna som ansvarar för (vakar över och sköter om) Herrens (Jahves) Tabernakel."
Och människosjälar, från kvinnorna som inte har känt någon man genom att ligga med honom, 32 000.
och människosjälar 16 000, av vilka Herrens (Jahves) hyllning var 32.
och människosjälar 16 000.
Och Mose tog från Israels söners halva var femtionde både av människor och djur och gav dem till leviterna som ansvarar för (vakar över och sköter om) Herrens (Jahves) Tabernakel, som Herren (Jahve) befallt Mose.
5 Moseboken (7)
Där ska ni tjäna gudar gjorda av människors hand, trä och sten som inte ser, inte hör, inte äter, inte luktar.
Fråga nu om de första dagarna som var före dig, från dagen då Gud (Elohim) skapade människan på jorden, och från himlarnas ena ända till himlarnas andra ände, om det har förekommit något sådant som detta stora ting är, eller om man hört talas om något liknande.
Ni sade: "Se, Herren, vår Gud, har låtit oss se sin härlighet och storhet, och vi har hört hans röst ur elden. I dag har vi sett att en människa kan tala med Gud och ändå förbli vid liv.
Och han ödmjukade dig (tvingade dig att böja sig ner) och lät dig lida av hunger och mättade dig med manna [] som du inte visste (saknade kunskap om) vad det var, inte heller dina fäder visste (kände till), för att han skulle låta dig veta (få intim kunskap om) att människan inte lever enbart av bröd, utan människan lever av allt som kommer från Herrens (Jahves) mun. [Jesus citerar detta ord när han frestas, se ; .]
När du belägrar en stad en längre tid, då du strider mot den för att inta den, ska du inte fördärva dess träd genom att slunga en yxa mot dem, för du ska äta av dem [trädens frukt] och du ska inte hugga ner dem, för fältets träd är väl inte en människa så att du behöver belägra det?
När den Högste (Elion) gav länderna (nationerna) deras arv,
när han åtskilde [hebr. parad – samma ord som i ] människors (Adams) barn,
då satte han upp gränser för folken
i enlighet med antalet av Israels söner. [Den sista frasen är ordagrant i hebreiskan beney Jisrael – Israels söner. Ett fragment från Qumran (4QDt) har beney elohim – Guds söner, och den grekiska översättningen Septuaginta har angelon theou – Guds änglar. Dessa varianter stämmer överens med och som beskriver att det också finns en andlig dimension över nationerna. Den masoriska hebreiska texten med "Israels söner" passar dock väl in här, eftersom betoningen ligger på Israels roll i Guds plan för att återupprätta hela världen.]
Josua (2)
Och allt tillspillogivet i dessa städer och boskapen tog Israels söner som ett byte för sig själva, men de slog varje man med svärdsegg till dess de hade förgjort dem, de lämnade ingen som andades.
Tidigare hette Hebron Kirjat-Arba, som var den Arba som var den största mannen bland anakiterna. Och landet hade ro (tystnad, vila) från krig. [Arba är hebreiska för talet fyra, så Kirjat-Arba är "staden av fyra" eller "Tetrapolis". Det finns olika rabbinska förklaringar till namnet, fyra patriarker är begravda där (Adam, Abraham, Isak och Jakob), fyra matriarker är begravda där (Eva, Sarah, Rebecka och Lea), staden var platsen Abraham utgick när han bekämpade fyra kungar.]
Domarboken (5)
Simson svarade [med en lögn]: "Om de binder mig med sju färska linor (tältlinor; rep av senor; hebr. jeter) som inte har hunnit torka, så blir jag lika svag som en [vanlig] människa." [Tältlinor och bågsträngar gjordes ofta av inälvorna av boskapsdjur. Även senor från ben av får användes. Jämför med hebr. avot i .]
Han sade till henne [och ljög igen]: "Om de binder mig i nya rep (hebr. avot; tvinnat rep) som inte har brukats till något (ordagrant: som inget arbete gjorts med) så blir jag lika svag som en [vanlig] människa."
Och han berättade till henne hela sitt hjärta och sade till henne: "Ingen rakkniv har kommit över mitt huvud eftersom jag är en Guds (Elohims) nasir från min mors livmoder. Om jag blir rakad viker min styrka ifrån mig och jag ska bli svag och vara likadan som alla [vanliga] människor."
Och de fem männen gick vidare och kom till Laish [i norr]. [Hebr. lajish betyder "fullvuxet lejon". Staden kallas även Leshem, se . Den ligger vid foten av berget Hermon i Israels nordligaste del och döps senare om till Dan, se . I Mose välsignelse över Dan är formuleringen att Dan ska vara en lejonunge som skuttar fram i Bashan (som är ett annat namn på samma område), se .] De [de fem spejarna] såg folket som var där inne, [de] bodde tryggt efter sidoniernas påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat), hade ro och trygghet och ingen talade skam i landet [med] ärvt styre (hebr. etser, finns bara här) och de var avlägsna (på långt avstånd) från sidonierna, och ingen talade till dem med en människa.
Och det fanns ingen räddning eftersom de var långt bort från
Sidon och de talade inte med någon
människa, och det var i dalen som är vid Beit-Rachov.
Och de byggde staden och bodde i den.
1 Samuelsboken (7)
Och även Israels Evige ska inte ljuga eller ångra (hebr. nicham) sig, för han är inte en människa till att ångra (hebr. nicham) sig."
Men Herren (Jahve) sade till Saul: "Se inte på hans utseende, eller på hans längd, för jag har förkastat honom, för det är inte som människan ser, för människan ser det som är för ögonen, men Herren (Jahve) ser till hjärtat."
Och David sade till Saul: "Låt ingen människas mod få falla (hjärta vara missmodigt). Din tjänare ska gå och strida med denne filisté."
Och David sade till Saul: "Varför lyssnar du till människors ord som säger: Se, David söker din ofärd?
Och trots att människor står upp och jagar dig och söker din själ (vill döda dig), ska min herres själ likväl vara bunden i livets knyte (knippe, bunt) med Herren din Gud (Jahve Elohim), och dina fienders själar ska han slunga bort som man slungar (en sten) med slungan (slangbellan).
Därför ber jag dig, låt min herre kungen höra sin tjänares ord. Om det är Herren (Jahve) som har uppviglat dig mot mig, låt honom ta emot ett offer, men om det är människors söner ska de vara förbannade (i grund förgöras – hebr. aror) inför Herrens (Jahves) ansikte, för de har drivit ut mig denna dag för att jag inte ska hålla fast vid (klistra mig till) Herrens (Jahves) arv och har sagt: Gå och tjäna andra gudar.
2 Samuelsboken (4)
Jag ska vara hans far
och han ska vara min son. [Citeras om Messias i ] Gör han något orättfärdigt ska jag straffa honom med människors ris och med plågor som drabbar människors barn.
Du har talat om detta som om det vore något litet i dina ögon (som om inte detta vore tillräckligt), Herre Gud (Adonaj Jahve). Du har nu också talat om [framtiden för] din tjänares hus, är detta undervisning för människan, Herre Herre (Adonaj Jahve). [Människan är ordagrant "Adam" och kan syfta på löftet om en Frälsare i .]
Israels Gud (Elohim) sade,
Israels klippa talade till mig:
"Den som råder över människor ska vara rättfärdig,
den som råder i Gudsfruktan,
Och David sade till Gad: "Jag är i stor vånda, låt oss falla i Herrens (Jahves) hand för hans nåd (evig nåd, barmhärtighet – hebr. rachamim) är stor och låt mig inte falla i en människas hand."
1 Kungaboken (5)
för han var visare än alla människor, än esraiten Etan [] och Heman [] och Kalkol och Darda, Machols söner, och hans berömmelse var i alla länder runtomkring.
alla böner, alla enträgna böner som bes av alla människor av hela ditt folk Israel, som varje man ska veta (vara väl förtrogen med) sitt eget hjärtas sjukdom (sår, plåga) och sträcker ut sina händer mot detta hus,
då ska du höra (lyssna) i himlarna, din boning, och förlåta och göra och ge till var man i enlighet med alla hans vägar, vars hjärta du känner, för du ensam är intimt förtrogen med hjärtat hos alla människornas söner (varje människa individuellt),
När de syndar mot dig – för det finns ingen människa som inte syndar – och du blir vred på dem och ger dem till fienden så att de för bort dem som fångar till fiendens land, långt bort eller nära,
Och han ropade Herrens (Jahves) ord mot altaret och sade: Altare, altare, så säger Herren (Jahve): Se, en son ska födas till Davids hus, Joshijaho är hans namn, och på dig ska han offra de höga platsernas präster som offrar på dig och människors ben ska brännas på dig.
2 Kungaboken (4)
Så de kom och ropade på stadens portvakt. Och de berättade för honom och sade: "Vi kom till araméernas läger och se, det fanns ingen man där, och inte rösten av någon människa, men hästarna stod bundna och åsnorna var bundna och tälten stod som de var."
och har kastat deras gudar i elden, för de var inga gudar utan tillverkade av en människas hand, trä och sten, därför har de förstört dem.
Och han bröt pelarna i bitar och högg ner aserorna [pålar för avgudadyrkan] och fyllde deras plats med människoben.
Och han slog på altarna alla de höga platsernas präster som var där, och brände männens ben på dem. Och han återvände till Jerusalem.
1 Krönikeboken (4)
Som byte förde de bort deras boskapshjordar, 50 000 kameler, 250 000 får och 2 000 åsnor, likaså 100 000 människor.
Och ändå var detta för lite i dina ögon, o Gud. Du har också talat om din tjänares hus långt fram i tiden. Ja, du har sett till mig som om jag var en upphöjd man, Herre Gud.
David svarade Gad: "Jag är i stor vånda. Men låt mig falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är mycket stor. I människors hand vill jag inte falla."
Kung David sade till hela församlingen: "Min son Salomo, den ende som Gud har utvalt, är ung och vek och arbetet är stort, för detta palats är inte för en människa utan för Herren Gud.
2 Krönikeboken (6)
Men kan Gud verkligen bo bland människorna på jorden? Se, himlarna och himlarnas himmel rymmer dig inte. Hur mycket mindre då detta hus som jag har byggt!
om då någon människa eller hela ditt folk Israel ber och ropar till dig när de var för sig känner plågan och smärtan som har drabbat dem, och de räcker ut sina händer mot detta hus,
hör det då från himlen där du bor, och förlåt och ge var och en efter alla hans gärningar, eftersom du känner hans hjärta. För det är bara du som känner människornas hjärtan.
Om de syndar mot dig – och det finns ingen människa som inte syndar – och du blir vred på dem och ger dem i fiendens våld, och man tar dem till fånga och för bort dem till något land, långt borta eller nära,
Han sade till domarna: "Se upp med vad ni gör! Det är inte för människor ni dömer utan för Herren. Han är med er så ofta ni dömer.
Och de talade om Jerusalems Gud på samma sätt som om de främmande folkens gudar, som är verk av människohänder.
Nehemja (3)
När ämbetsmännen Sanvallat, choroniten [antingen från Bet-horons 3 mil norr om Jerusalem, guvernör i Samarien], och Tovija (Tobia), ammoniten [troligtvis guvernör i Ammon, se ], hörde detta, blev de mycket arga över att en människa kommer och söker Israels barns välfärd.
gick jag och några män upp mitt i natten. Jag hade inte berättat för någon vad Gud lagt på mitt hjärta att göra för Jerusalem. Jag tog inte med mig något annat djur än det jag själv red på.
Du förmanade dem för att återföra dem
till din undervisning (Torah).
Men de var övermodiga
och lyssnade inte på dina budord (hebr. mitzvot)
utan syndade mot dina föreskrifter,
trots att den människa
som håller dem
ska leva genom dem.
De var envisa och hårdnackade
och vägrade lyssna.
Job (27)
Nej, en människa är född till olycka (möda),
liksom gnistorna (ordagrant: 'eldens söner') lyfter mot höjden.
[Problem och svårigheter är som en naturlag, på samma sätt gnistor i en eld, se även ; .]
Syndar jag, vad har jag gjort mot (till) dig [som] vaktar (hebr. natsar) människan?
Varför sätter (gör) du mig till måltavla (mifga, finns bara här) åt (till) dig?
Och jag är en börda för (till) mig själv.
Och en man görs ihålig uppmuntrar (fångar hjärtat)
[när] en vildåsnas föl föds [som] en människa. Hjälp!
En människan – född av kvinna,
lever några korta dagar fyllda (mättade) av oro.
Men om en stridsman (man i sina bästa år, full av egen styrka och kraft – hebr. gever) dör
och ligger slagen,
om en människa (hebr. adam)
förgås (drar sitt sista andetag – dör),
var är hon då? [Jo, död – borta!]
Är du den första människa (hebr. adam) som föddes,
eller kom du till före höjderna?
och till en mans (stridsman – en man i sina bästa år – full av egen styrka och kraft) förebråelser med Gud (Eloha)
och en människas son till hans granne,
Vet du inte att det alltid varit så,
ända sedan människan (hebr. adam) sattes på jorden,
Det är vad den gudlösa människan (hebr. adam) får av Gud (Elohim),
den lott Gud (El) har bestämt.
För min del, är min klagan till en människa?
Och om så, varför skulle jag inte vara otålig?
Dalarnas jordkokor är söta (tillfredställande) för honom,
alla människor dras (lockas) efter honom och till hans ansikte ett oräkneligt antal.
Hur mycket mindre en man – [som är obetydlig som] en mask (hebr. rima)
och en människas son – [som bara är som] en mask (scharlakansröd – hebr. tolea).
Detta är den onda människans lott hos Gud (El),
det arv som den hänsynslöse (våldsverkaren) får av den Allsmäktige (Shaddaj).
Och till människan (hebr. adam) sade han:
"Se, att vörda Herren (Adonaj) [vissa manuskript har JHVH – Jahve] är vishet,
och att fly det onda är förstånd."
[En sund och rätt gudsfruktan utgör första steget till vishet, se ; .]
Om jag på människors sätt har dolt mina överträdelser
genom att gömma dem i famnen,
Nej, jag ska inte vara partisk mot någon (man – hebr. ish)
och inte smickra någon människa (hebr. adam).
för att hindra människan (hebr. adam) från en ogärning
och hålla högmodet borta från en stridsman (man i sina bästa år, full av egen styrka och kraft – hebr. gever).
[Eliho tar nu upp två undantag: En ängel kan gripa in () och människan kan be till Gud ().] Men om en ängel då finnes, som vakar över honom,
en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,
För en människas arbete ska han löna honom,
och en man ska finna en vältrampad stig.
Allt kött ska förgås tillsammans []
och människan ska återvända (bli) till jord. []
Och han ger vila och vem kan fördöma?
Och han gömmer sitt ansikte, och vem kan se honom?
Och över ett folkslag och över en människa lika (på samma sätt),
för att en gudlös människa inte ska regera
och bli till en snara för folket.
Din ondska påverkar en man (hebr. ish) som du [din medmänniska, inte Gud],
din rättfärdighet ett människobarn (hebr. ben adam).
Alla människor skådar på det,
männen betraktar det avlägset.
som flödar (nazal) från skyn (shachaq)
och droppar på människornas skaror.
Alla människors (hebr. adam) händer blir som förseglade
[regnet gör att allt arbete på fälten upphör],
så att alla [bräckliga] människor (hebr. enosh) ska förstå hans verk (gärningar).
så att det regnar
på platser där ingen människa bor,
och över öknar, där ingen människa finns,
Psaltaren (62)
Vad är [då] ett [bräckligt] människosläkte (hebr. enosh)
att du tänker på (kommer ihåg) det?
(Vad är en människa att du lägger märke till henne?) En människoson ("Adams son") [kommen av jord],
att du har omsorg om (vakar över) honom?
Herren (Jahve) är i sitt heliga tempel,
Herrens tron är i himlen,
hans ögon ser,
hans blick (ordagrant: "ögonlock", beskriver hur Gud fokuserar blicken och)
granskar (prövar, utrannsakar) människorna (Adams barn). [Ordet "ögonlock" används bara två gånger i Psaltaren. I är det i betydelsen att inte unna sig någon sömn. Gud ser allt, även det som sker i mörkret, se ].
[Psalmen inledes med ett desperat rop på hjälp. Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är Jeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.] Hjälp, Herre (Jahve)...
för [det verkar som om] troheten är borta (det finns inga fromma längre),
de lojala (trofasta) [människorna] finns inte kvar bland människorna (människors barn, ordagrant "Adams barn").
De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) går (vandrar, stryker, paraderar) omkring på alla sidor
[överallt, som vilddjur redo att förgöra],
när det usla (omoralen, dåraktiga) upphöjs av människorna (människors barn). [Versen är svåröversatt. Ordet "usel" (hebr. zullut) används bara här men utifrån närbesläktade språk kan det betyda något i stil med "moraliskt dåraktigt beteende". Jesaja skriver hur människor kommer att kalla ont för gott och gott för ont, se .]
Herren (Jahve) skådar ner från himlen
på människosläktet (Adams barn),
för att se om det finns någon som är förståndig (lever vist),
någon som söker (frågar efter, ta sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Gud. [På samma sätt som föregående vers för även denna tankarna tillbaka till Första Mosebok och hur Gud kom ner för att se vad människorna gjorde när de byggde Babels torn, se .]
Vad det gäller människors handlingar [vad de onda sysselsätter sig med, hur de lever sina liv],
har jag med hjälp av dina läppars ord (dina instruktioner, din vägledning)
iakttagit [och på så sätt undvikit] våldsverkarens stigar (sätt att leva, välkända, upptrampade gångvägar).
Du förgör deras efterkommande (livsfrukt) från jorden,
deras avkomma (säd) från människosläktet (Adams barn).
[En fullständig befrielse kräver inte bara att de som attackerar elimineras, utan även nästa generation.]
Men jag är en mask [som dör, färgas scharlakansröd], inte en människa,
hånad (förolämpad, skymfad) av människor, och föraktad av folket.[Det finns olika ord för mask. Här används inte hebr. rimmah utan ordet tolah som både kan översättas med mask och en speciell blodröd färg. Första gången ordet används är i när det på grund av israeliternas olydnad kom maskar i mannat. Ordet används också som en jämförelse för att beskriva människan som ett obetydligt litet kryp, se . Hälften av de 68 gånger ordet används i GT översätts det dock till scharlakansröd, purpurröd eller karmosinröd. Ett exempel är prästens klädnad som ska vara gjord av garn färgat i denna röda kulör, se . Färgämnet framställdes av en liten insekt, Kermes ilicis. På svenska kermeslus. Från det ordet kommer namnet karmosinröd. Av alla insektsbaserade färgämnen i antiken var denna den mest kostsamma och arbetskrävande att framställa. Under en kort tid på våren, i Mellanöstern, plockades eksköldslusen från ekträd som är dess värd. Efter att ha torkats och sedan krossats framställdes det röda pulvret.
Kermeslusen har ett fascinerande liv som förstärker parallellen till Jesu korsfästelse. När det är dags att lägga ägg klättrar lusen frivilligt upp på en trädstam. Den lägger äggen under sin kropp. När äggen kläcks fungerar honans skal som ett skydd men också som näring. Hennes avkomma äter av hennes levande kropp, se . När modern långsamt dör blir hennes kropp som en geléaktig vätska. Den färgar trädstammen blodröd, men även hennes ungar. De blir märkta av henne för resten av sina liv. Efter tre dagar förlorar den döda lusen sin röda färg och förvandlas till ett vitt vax som faller till marken som en snöflinga. Samma ord tolah används av Jesaja när han frågar sig om våra synder som är scharlakansröda (hebr. tolah) kan bli vita som snö, se .]
Hur stor (överflödande) är inte din godhet,
som du hållit gömd (lagrat; syftet med att dölja var för att skydda det) åt den som fruktar (vördar, respekterar) dig,
som du ger (verkar för att ge) till dem som tar sin tillflykt (söker skydd) i dig,
mitt framför människors (Adams barns) ögon.
[I samband med bön talar Jesus om dolda rum med skatter, se .]
Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den människa
som Herren inte tillräknar skuld (inre ondska, onda tankar) [skulden är helt avskriven och raderad],
som inte har falskhet (svek) i sin ande.
Från himlarna blickar Herren (Jahve) ned,
han ser alla människors barn (Adams söner).
Din rättfärdighet (trofasthet)
är som de högsta bergen (Guds majestätiska berg).
Dina domar
är som det djupaste hav [outgrundligt].
Du beskyddar (bevarar, hjälper)
både människa och djur (mänskligheten och djurriket), Herre (Jahve). [ ramas in av Herrens namn. De två ytterligheterna som beskrivs, "himlen och molnen" och "högsta berg och djupaste hav", visar på omfattningen av Herrens trofasthet. Det finns ingen gräns på hans kärlek, se ; . Ordvalet i , att sträcka ut din trofasta kärlek, binder fint samman denna del med psalmens avslutande bön!]
Hur dyrbar är inte din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet), o Gud!
Mänskligheten (Adams barn) tar sin tillflykt under dina vingars skugga.
Se, mina dagar är som några korta handsbredder.
[Dåtidens minsta längdmått, bredden av fyra fingrar, ca 8-9 cm.]
En människas livslängd är ingenting från ditt perspektiv.
Ja (det är verkligen så att), även i sina bästa dagar [när allt verkar säkert och lugnt]
är människan ändå bara en vindfläkt (något kort, flyktigt; fåfänglighet – hebr. hevel).
[En livslängd är bara ett andetag. Jesus använder liknande liknelser, se ; .] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
När du tuktar någon för hans skuld (synd),
och förtär som en mal det han älskar. [Refräng:]
Ja (det är verkligen så att), alla människor är bara ett andetag (som en vindpust; fåfänlighet). [I , efter ordet Sela kom en refräng, nu upprepas samma tanke dock före ordet Sela. I talades om rikedomar. Det var vanligt att man byggde förrådsbyggnader för att samla dåtidens investeringar som var konstföremål i metall som rostade, och dyrbara kläder som mal förstörde. Jesus använder samma bild av den jordiska rikedomens flyktighet som rostar och mal äter upp, se .]Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Du är den mest stiliga bland människor (Adams barn),
nåd (favör) flödar från dina läppar [],
därför har Gud (Elohim) välsignat dig för evigt.
hela mänskligheten, varje levande människa,
såväl rika som fattiga.
[Refräng:]
En människa i allt sitt välstånd (rikedom) förblir inte,
hon är som boskapen som förgår.
[Refräng:]
En människa i allt sitt välstånd (rikedom) är utan förstånd,
hon är som boskapen som förgår. [Refrängen är nästan identisk med . Psalmisten byter ut ett ord, "förblir inte" i , är här istället "är utan förstånd", vilket betonar dårskapen i att bara se till materiellt välstånd, se .]
Gud (Elohim) skådar ner från himlen på människosläktet (Adams barn),
för att se om det finns någon som är förståndig (lever vist),
någon som frågar efter (söker, tar sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Gud. [Även denna vers för tankarna tillbaka till Första Mosebok och hur Gud kom ner för att se vad människorna gjorde när de byggde Babels torn, se .]
i Gud (Elohim) har jag min förtröstan (mitt hopp, min tillit).
Jag ska inte frukta; vad kan människor göra mot mig?
[I används ordet "basar" kött, här används ordet "adam" människa.]
Jag (min själ) är bland (omringad av) lejon,
jag ligger bland människor (Adams barn) som andas eld (vill förgöra mig) [med sina lögner].
Deras tänder är som spjut och pilar
och deras tungor som skarpa svärd.
Talar ni verkligen rättfärdighet, ni gudar (elem) [tysta domare]?
Dömer ni med rättvisa människosläktet (Adams barn)?
Sedan ska man säga: "Det finns verkligen en belöning för den rättfärdige;
ja, det finns verkligen en Gud (Elohim) som dömer jorden!" [Hur förhåller sig denna psalm till budskapet att inte löna ont med ont, se Rom 12:17-21. Paulus citerar från där Gud säger att "hämnden är min" som grund för att inte hämnas någon, se . Det är dock skillnad mellan att själv hämnas och be att Gud ska gripa in och skipa rättvisa. I liknelsen med den orättfärdige domaren avslutar Jesus med att domen ska ske hastigt, se . I Uppenbarelseboken frågar sig kristna martyrer hur länge det ska dröja innan Gud dömer dem som dödat martyrerna, se .]
Ge oss hjälp mot vår motståndare,
för människors hjälp (hoppet att en människa ska kunna frälsa) är värdelöst.
Bara en vindfläkt (ett andetag; fåfänlighet – hebr. hevel) är människor (Adams söner),
människosläktet är opålitligt (falskt, bedrägligt).
Skulle man lägga dem alla i vågskålen,
väger de lättare än luft.
Alla människor fruktar [],
de ska erkänna (förstå, förkunna) Guds (Elohims) verk [hur han dömde de onda i ]
och begrunda (förstå) vad han har gjort. [Hebreiska ordet för att "se" i är raa som är snarlikt ordet för "frukta" (hebr. jare) i början på . Båda orden ligger nära varandra i både uttal och betydelse. När människor får se vad Gud gör genererar det en sund gudsfruktan och vördnad för honom.]
Kom och se vad Gud har gjort
– väldiga (fruktansvärda) gärningar bland människorna (Adams barn)!
[Hans fantastiska gärningar övergår mänskligt förstånd!]
Du for upp i höjden [himlen], du tog fångar (du förde bort fångar i fångenskap),
du tog emot gåvor bland människor,
ja, även bland de upproriska (som vände sig mot dig), för att du, Herre Gud (Jah Elohim), skulle bo där [i Sion].
[Versen citeras av Paulus i ; .]
De drabbas inte av mänsklig nöd (svårighet, oro, misär, sorg – hebr. amal) [som vanliga dödliga]
och de plågas inte som andra människor [ordagrant: som människa rörs/nås/slås de inte heller].
För människans vrede ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig,
du ska omgjorda dig med kvarlevans vrede.
[Här finns en koppling till hotet från Assyrien, se ; .]
Han övergav tabernaklet i Silo [i centrala Israel],
tältet (tabernaklet) som han hade satt upp bland människorna.
[Tabernaklet hade byggts i Sinai och förts med för att sedan placeras i Silo när de kommit in i landet.]
Låt din hand vara över din högra hands människa,
över människosonen som du själv har gjort stark.
likväl ska ni dö som människor
och falla som en av furstarna."
Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den människa som har sin styrka i dig,
har vägarna [till ditt tempel] i sitt hjärta.
[De som längtar att få gå på pilgrimsvägarna till ditt tempel i Jerusalem, se .]
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den människa som förtröstar på (litar på, lutar sig emot) dig.
Kom ihåg hur kort min tid är.
För vilken fåfänga har du skapat alla människans söner (barn)?
Du vände människan till ånger och sade:
"Människobarn, vänd om (kom tillbaka)."
Han som tuktar nationer,
skulle han inte korrigera?
Ja, han som lär människan kunskap?
Herren (Jahve) känner människans tankar,
att de är fåfängliga.
Du låter gräs växa för boskapen,
och grödor (plantor, spannmål) som människan kan bruka.
Du gör så att marken producerar bröd (mat),
Människan kommer ut till sina sysslor
och arbetar till kvällen.
tillät han ingen att göra fel mot dem,
han bestraffade kungar för deras skull.
[Tacksägelse:]
Må de tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve)
för hans nåd (omsorgsfulla kärlek),
och allt han gör för människosläktet (Adams barn).
[Exakt samma fras återkommer i , och .]
[Tacksägelse:]
Må de tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve)
för hans nåd (omsorgsfulla kärlek),
och allt han gör för människosläktet (Adams barn).
[Jmf , och .]
[Tacksägelse:]
Må de tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve)
för hans nåd (omsorgsfulla kärlek),
och allt han gör för människosläktet (Adams barn). [Jmf , och .]
Må de tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve)
för hans nåd (omsorgsfulla kärlek),
och allt han gör för människosläktet (Adams barn).
[Jmf , och .]
Ge oss hjälp mot vår motståndare,
för människors hjälp (hoppet att en människa ska kunna frälsa) är värdelöst.
Deras avgudar är silver och guld,
ett arbete av människors hand.
Himlarna är Herrens (Jahves) himlar,
och jorden har han gett till människosläktet (Adams barn).
Jag sade i min brådska (flykt, oro – impulsivt) []:
"Alla människor är lögnare."
Herren (Jahve) är för mig (vid min sida), jag fruktar inte. []
vad kan människor (ordagrant "Adam", en människa) göra mig? []
Bättre att ta sin tillflykt till (söka skydd hos) Herren (Jahve),
än att förlita sig på människor (hebr. adam).
Befria (återlös, köp tillbaka) mig från människors förtryck [som missbrukar sin auktoritet; krossar motståndare],
så jag kan hålla dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. ).
"Om inte Herren (Jahve) hade varit med oss,
på vår sida, när människor reste sig mot oss,
Vem slog de förstfödda i Egypten,
både människor och djur? []
Ländernas avgudar är silver och guld,
gjorda av människors händer.
Befria mig Herre (Jahve) från onda människor,
bevara mig från våldsmännen,
Herre (Jahve), vad är en människa,
att du tar notis om honom?
Eller en människoson,
att du tar hänsyn till honom?
Människan är som ett andetag (en vindfläkt; fåfänlighet – hebr. hevel),
hennes dagar är som en skugga som drar förbi.
För att kungöra för människors barn (för att hela mänskligheten ska lära känna) hans mäktiga gärningar,
och hans rikes ärofyllda majestät (ära och härlighet, så alla får ta del av den mättade fullständiga gudsnärvaron som råder i hans rike). [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Den är storleksmässigt den längsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska. Den beskriver ofta auktoritet, eller något som motiverar och gör så att något sker. Orden "för" börjar med denna bokstav och binder ihop denna och föregående vers. Det är Guds härlighet, som beskrivs i versen innan, som drar människor till Gud och gör honom känd. På samma sätt som bokstaven Lamed är synlig och står ut i texten, kungörs Guds gärningar för alla människor.]
Förtrösta inte på furstar [politiker och ledare i samhället, på deras generositet och rikedom],
eller någon annan människoson [någon enskild människa], som inte kan befria (frälsa, rädda).
Ordspråksboken (45)
så får (finner, förvärvar, uppnår) du nåd (favör) och gott förstånd (anseende)
[både] i Guds och människors ögon. [Nåd och sanning i (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning (; ; ) och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Nåd och sanning verkar tillsammans så att Guds ord kan överbevisa om synd och visa på vägen som leder till liv.]
Lycklig (välsignad, glad, avundsvärd) är den människa som hittar visheten,
och den människa som införskaffar (drar till sig, bygger upp) kunskap (förstånd).
Bråka (tvista) inte med någon utan orsak,
när han inte har gjort dig något ont.
En fördärvlig människa, ja en gudlös person,
är den som har en livsstil med förljuget (förvridet, perverst) tal.
"Till er människor (män – hebr. ish), jag ropar på er,
och jag riktar mig till hela mänskligheten (människors barn – hebr. bene adam).
Jag gladde mig (njöt, var förtjust) på den bebodda delen av jorden,
jag fann nöje i (roades av) att vara bland människorna."
Välsignad (salig, lycklig, avundsvärd) är den som lyssnar på mig,
som dagligen vakar vid mina portar och väntar utanför dörrposterna.
När en skyldig (kriminell) människa dör, går hans hopp [för framtiden] om intet,
det onda han hoppades på blir det inget av.
Ingen människa kan bestå (vara säker) genom [att göra] ondska,
men de rättfärdiga står stadigt (är djupt rotade) och kan inte rubbas.
En [rättfärdig] människa får själv glädja (fröjda) sig och ta del av (fyllas upp av) resultatet av sina ord,
och arbetet som hennes händer utför kommer tillbaka till henne [som en skörd av det goda som har såtts].
En förståndig (välbetänkt, försiktig, aktsam) människa stoltserar inte med sin kunskap,
medan dårars hjärtan ropar (skriker) ut sin dårskap (oförstånd, galenskap).
Den late (bedragaren) jagar inte sitt eget byte och tillreder det inte,
till skillnad från den arbetsamme (noggranne, som inte ljuger) som får värdefulla tillgångar (ära, dyrbara diamanter).
[Han har glädje över dem, tillreder med gott samvete köttet han själv jagat så att det smakar gott.]
Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) och Abaddon (avgrunden, förgörelsens plats, se ; ; ) är båda synliga (öppna, uppenbara) inför Herren (Jahve),
hur mycket synligare är då inte människors hjärtan?
En vis son gör sin far glad,
bara en dåre föraktar sin moder.
En människa ansvarar för alla planer i sitt hjärta (att bearbeta och strukturera dem),
men det [visa] svar som tungan till sist ger kommer från Herren (Jahve).
Människans hjärta tänker ut (planerar) sin väg ["väver samman" och utarbetar sitt sätt att leva],
men Herren (Jahve) styr (leder) hennes steg (i singular: levnadslopp, jordevandring).
[Väg avser här troligen främst karaktär och moral, se , , , .]
En människa som saknar förstånd skriver under (ger sitt handslag),
och går [förhastat] i borgen för sin vän (medmänniska – hebr. rea).
Gåvor öppnar vägen
och leder en människa inför inflytelserika (stora) män.
Det är en människas egen dårskap som förstör hennes vägar (får henne på fall),
trots det blir hon ändå frustrerad (arg) på Herren (Jahve) i sitt hjärta.
En människa med gott omdöme är sen till vrede,
det är hennes ära att ha överseende med en orätt (låta den passera).
Vad som är önskvärt i människan är godhet (nåd, omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed),
och en fattig man [som är ärlig] är bättre än en [rik] lögnare.
Många människor ropar ut hur nådefulla de är (säger sig ha kärleksfull omsorg – hebr. chesed), men en trofast (pålitlig) person – vem kan finna en sådan?
Varje steg en man (stridsman) [en man i sin bästa ålder] tar kommer från (har sitt ursprung från) Herren (Jahve),
så hur kan någon själv förstå sin väg?
Det är farligt att alltför snabbt lova en gåva (helig tjänst),
utan att först beräkna kostnaden och tänka efter vilka konsekvenser beslutet kommer att få.
Anden i människan är en Herrens (Jahves) lykta
som utforskar varje del av vårt inre.
Den som viker av ifrån den rätta vägen
hamnar bland skuggornas (i de dödas andarnas – hebr. rafaim) sällskap.
Det finns dyrbara skatter och olja [symbol på välgång och framgång] i den vises hus (hem),
men en självgod dåre gör snabbt slut på sina tillgångar (slösar bort dem).
Hon ligger på lur för att fånga sitt byte,
lockar fler och fler till otrohet.
Att smida onda planer (planera dårskap) är synd,
den som hädar (talar nedsättande om allt och alla) blir till sist avskydd av alla människor.
Säg inte: "Se, vi visste ingenting."
Tror du att han som ser in i ditt hjärta kommer att godta den ursäkten?
Han som bevarar ditt liv, vet han inte allt?
Ska inte han kompensera (belöna, betala) [dig och] var och en efter sina gärningar.
Jag gick förbi en lat mans åker,
förbi en vingård som tillhörde en oförståndig man (en utan hjärta).
På samma sätt som ansiktet speglas i vattnet,
så speglar hjärtat människan. [Hjärtat reflekterar hur man verkligen är. Versen kan appliceras på flera sätt. Ett ogudaktigt hjärta reflekterar det jordiska, medan ett rättfärdigt hjärta reflekterar det gudomliga. Vi kan också få självinsikt genom att studera våra val, attityder, vilja och längtan – allt detta är reflektioner av vad som finns i hjärtat.]
Sheol (underjorden – de dödas plats) och Abaddon (avgrunden, förgörelsens plats, se ; ; ) mättas aldrig,
på samma sätt mättas aldrig [lusten i] människans ögon.
När ett land syndar (gör uppror mot Gud), får det många ledare
[som kämpar om makten, eftersom Guds välsignelse och beskydd är borta],
men när ledaren är en man med förstånd (kunskap, insikt), blir det långvarig stabilitet.
När de rättfärdiga triumferar är det underbart (glädje, fest),
men när de ogudaktiga reser sig upp [och får makt], håller folk sig undan.
Välsignad (salig, lycklig, avundsvärd) är den som i vördnadsfull tillbedjan alltid fruktar Herren [oavsett omständigheter],
men den som förhärdar sitt hjärta [mot Gud] störtar i olycka (råkar ut för svårigheter).
Om en man medvetet utgjuter en människas blod [mördar någon],
blir han en flykting ända till sin egen grav,
låt ingen understödja (hjälpa, försörja) honom.
Den som tillrättavisar [i kärlek går till rätta med] någon
får efteråt mer uppskattning än den som bara smickrar med tungan.
När de ogudaktiga reser sig upp [och får makt], gömmer sig folk (man blir försiktig och varsam i allt man gör),
men när de ogudaktiga förgås, ökar de rättfärdiga i antal.
En människas högmod tvingar denne att böja (ödmjuka) sig,
medan den som har en ödmjuk ande kommer att äras.
Människofruktan för med sig en snara [],
men den som förtröstar på (sätter sitt hopp till; tar sin tillflykt till) Herren (Jahve)
blir beskyddad [satt i säkerhet på en oåtkomlig höjd]. [Ständig oro och vaksamhet gentemot människor liknas vid en snara, medan en upphöjd och säker plats ger ro och frihet att se verkligheten utifrån Guds perspektiv.]
Jag [Agur] är för oförnuftig för att kallas människa (jag är urskillningslös som ett vilt djur)
och har inte insikt och förståelse [för all min världsliga kunskap är ingenting värd i förhållande till Guds vishet].
Det finns en generation (ett släkte) vars tänder är som svärd,
ja deras framtänder är som knivar.
De slukar de svaga från landet (marken) och de fattiga från människosläktet.
Predikaren (49)
[ beskriver livets flyktighet. Genom att beskriva den mänskliga livscykeln, vattnets kretslopp och naturens gång, visar författaren hur lite individen kan påverka. Genom hela boken finns två perspektiv: under solen och under himlarna. I det första perspektivet "under solen" (dvs. rent mänskligt – utan Gud) är livet meningslöst. Men i det högre perspektivet "under himlarna" (när också Gud får finns med i ekvationen) finns det dock en mening, se !] Vilken vinst har en man av allt sitt arbete
som han arbetar med under solen?
Jag har ägnat mitt hjärta åt att leta efter och söka att förstå vad vishet är på alla områden som finns under himlarna. Det är en stor sak som Gud (Elohim) har gett till jordens söner (människosläktet) att förkovra sig i (ägna sig åt).
Jag sökte i mitt hjärta hur jag skulle kunna skämma bort mitt kött (min kropp) med vin, och mitt hjärta ledsagade sig självt med vishet om hur man håller fast vid dårskap, till dess jag såg vad som är bäst för människosläktets söner, vad de ska göra under himlarna de få dagarna av sina liv. [Besvikelse: frågan om livets mening kan inte tryckas ner med alkohol och droger.]
Jag samlade också åt mig silver och guld och skatter, sådana som kungar och provinser har som sina egna. Jag hade manliga sångare och kvinnliga sångare och människosönernas behag – kvinnor, väldigt många.
Jag vände mig själv till att se på visheten, dårskapen och dumheten – för vad kan människan (hebr. adam) göra, som kommer efter kungen [Kohelet – Predikaren själv], förutom det som redan är gjort?[Versen är inte helt lätt att översätta. Kungen kan syfta på Predikaren själv, kung Salomo, "visa råd" eller Gud själv. En annan tolkning är att "kungen" är den första människan som var Adam. Syftar det på Predikaren själv blir betydelsen till läsaren, att om han med alla sina resurser och möjligheter som kung inte lyckades hitta livets mening på dessa sju områden, ta honom för hans ord och tro inte att du själv kommer hitta det på något av dessa områden, det har redan prövats!]
Och jag hatar allt mitt arbete som jag arbetar med under solen, eftersom jag ser att jag måste lämna det till en människa som ska komma efter mig,
Det finns en människa vars arbete är gjort med vishet och med kunskap och med skicklighet, ändå ska det lämnas som en del (arvedel) till en människa som inte har deltagit i arbetet. Detta är också fåfängt och en stor ondska.
Vad har en människa för allt sitt arbete och för sitt hjärtas strävan som han har arbetat med under solen?
Det finns inget bättre för en människa än att hon får äta och dricka och att hon kan låta sin själ njuta av hennes arbete. Detta såg jag också, att det är från Guds (Elohims) hand.
För till den människa som är god i hans åsyn ger han vishet och kunskap (personlig erfarenhet) och glädje, men till syndaren ger han besväret att samla in och lägga på hög, för att det ska lämnas till den som är god i Guds (Elohims) åsyn. Detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.
Jag har sett bestyren, som Gud (Elohim) har gett till människans söner att utöva.
Han har gjort varje sak vacker för sin tid, han har även lagt världen i deras hjärtan så att människan inte kan utforska det arbete som Gud (Elohim) har gjort från första början (ordagrant från huvudet) ända till slutet.
Men också att varje människa ska äta och dricka och finna glädje i sitt arbete, är en gåva från Gud (Elohim).
Jag sade i mitt hjärta: "Det är på grund av människans söner som Gud (Elohim) sållar dem, för att de ska se att de i sig själva är som vilddjur."
För det som drabbar människans söner, drabbar vilddjuren. En sak drabbar dem – som den ene dör så dör den andre, alla har en ande (alternativ översättning: de andas alla). I detta har människan ingen fördel framför vilddjuret, för allt är fåfängt (tomhet; helt meningslöst). [Hebreiskan har helt andra uttryckssätt än vårt språk. Men det som ligger i denna mening är att allt som andas har en ande och så länge som vi andas lever vi, när vi slutar andas dör vi. I detta avseende finns det ingen skillnad på människor och djur. Annars skiljer Bibeln noga på djur och människor, för det är enbart människan som är skapad till Guds avbild. I detta är människan unik och har inget samröre med djuren.]
Vem vet om människans ande går uppåt eller om vilddjurets ande går nedåt till jorden?
Och jag har sett att det inte finns något bättre än att människan ska glädja sig i sitt arbete, för det är hennes del, för vem ska låta henne se vad som ska komma efter henne?
Också för varje man som Gud (Elohim) har gett rikedom och välstånd, så har han gett honom kraften att njuta därav och ta sin del och glädja sig över sitt arbete, detta är Guds (Elohims) gåva.
Det finns en ondska (olycka, orättvisa) som jag har sett (observerat) under solen [], och den är tung [är vanlig förekommande; vilar tungt] över människan.
Allt människans arbete är för hennes mun
och ändå blir aptiten (själen – hebr. ) aldrig mätt [].
Vad som än blir till har fått sitt namn för länge sedan,
och det är känt på förhand vad en människa är,
inte heller kan han strida
med honom som är mäktigare än han själv. [Människan kan inte strida med Gud.]
Det finns många ord
som förmerar fåfängan,
vilket företräde har människan?
För vem vet vad som är gott för människan i hennes liv, alla dagar av hennes fåfänga liv som hon tillbringar som en skugga? [; ; ; ] Vem kan tala om för en människa vad som ska komma efter henne under solen?
Det är bättre att gå till sorgehuset
än att gå till festhuset,
för det är slutet för alla människor,
och de levande ska lägga det på hjärtat.
Gläd dig de framgångsrika dagarna,
och betänk på motgångens dagar
att Gud (Elohim) har den ena
så väl som den andra,
därför kan människan inte utforska
sin framtid (hitta något efter honom).
Det finns inte en rättfärdig människa på jorden,
som gör gott, och inte syndar.
som min själ sökt (letat efter),
men jag fann den inte.
En människa bland tusen har jag funnit,
men en kvinna bland alla dessa har jag inte funnit.
Se, endast detta har jag funnit,
att Gud (Elohim) har gjort (skapat) människan upprätt (rakryggad),
men de har tänkt ut (hittat på, åstadkommit) mycket (som Gud inte ämnat).
Vem är som den vise?
Och vem vet (har en intim förståelse av) hur saker och ting (ord – hebr. davar) ska tydas och tolkas (få sin lösning)?
En människas vishet får hennes ansikte att lysa [; ]
och djärvheten (hårdheten) i hennes ansikte förändras.
För allt (varje ting, sak, ärende, omständighet) finns en tid och en rättvisa [; ],
för människans ondska är stor över henne.
Det finns ingen människa som har makt över vinden så att han kan hålla kvar (hålla fast, styra) vinden,
inte heller har han makt över dödsdagen,
och det finns ingen ansvarsfrihet i krig,
inte heller ska ondska befria honom från det som är honom givet.
Allt detta har jag sett, även mitt hjärta har prövat det, allt arbete som görs under solen, när människan råder över en annan människa till hans skada.
Eftersom domen mot det onda inte verkställs med hast, är hjärtat hos människans söner överlåtet till att göra det onda,
Så jag anbefaller glädje, att en människa inte har något bättre under solen än att äta och dricka och vara glad, och att detta ska vara med honom i hans arbete alla de dagar i hans liv som Gud (Elohim) har gett honom under solen.
sedan skådade jag allt Guds (Elohims) arbete som människan inte kan utforska, arbetet som görs under solen. För även om en människa arbetar och letar för att förstå ska hon ändå inte kunna finna det. Även om en vis man tänker att han ska känna till (vara intimt förtrogen med) det, ska det inte vara (är det inte) möjligt för honom att finna det.
För allt detta har jag lagt på (tagit till, gett) mitt hjärta, och till att klargöra (förklara) allt detta, att de rättfärdiga och de visa och deras arbete är i Guds (Elohims) hand, även kärlek, även hat. Ingen människa vet (har intim kunskap om) allt, det (som) är inför deras ansikten.
Detta är en ondska i allt som görs under solen, att det oförutsedda händer (drabbar) alla. Ja även människosönernas hjärtan är fulla av ondska, och galenskap (dårskap) är i deras hjärtan medan de lever och därefter går de till döden.
För människan känner inte till (saknar intim kunskap om) sin tid.
Som fiskarna fångas i det onda nätet
eller som fåglarna fångas i snaran,
så snärjs människans söner i en ond tid,
när det plötsligt kommer över dem.
Nu fann man i den en fattig och vis man och han räddade staden med sin vishet, likväl kommer ingen människa ihåg denna fattiga man.
En dåre låter även orden vara många. Människan vet inte (saknar intim kunskap om) vad som ska bli och det som kommer efter henne.
Vem kan berätta för henne?
Om en människa lever många år,
låt henne fröjdas åt dem alla
och komma ihåg de mörka dagarna,
för de ska bli många.
Allt som kommer är fåfängt.
Då man bävar för en backe (höjd),
och faror på gatorna. [Då man är rädd för att gå ut.]
Då mandelträdet lyser vitt [håret har vitnat].
Då en gräshoppa blir en stor börda.
Då kaprisfrukten mist sin kraft [all sexuell kraft och lust är borta].
[Gräshoppan kan beskriva att en liten insekt blir till en stor tyngd eller också en bild på att en åldring är som en gräshoppa som släpar sig fram. Detta är enda versen i Bibeln kaprisfrukten nämns, den användes i antiken som en lustförhöjande drog.] Då människan är på väg till sitt eviga hem
och gråtarna väntar på gatan.
Slutordet – när allt (helheten av allt) har avhörts [sammanfattningen när vi har tagit till oss hela budskapet blir då]:
Frukta (vörda) Gud (Elohim) och håll hans budord (klara och tydliga befallningar – hebr. mitzvot),
för detta gäller alla människor.
[Sista raden lyder ordagrant "detta är alla/hela människan" och kan tolkas som att "det gäller alla människor" (), "det är alla människors plikt" eller "detta är allt som är viktigt för människan". I nästa mening återkommer "alla" (hebr. kol) två gånger till. Denna fyrfaldiga upprepning betonar att det enda som verkligen betyder något är att frukta Gud och lyda honom, se även .]
Jesaja (27)
Människorna böjer sig ned och männen gör sig låga,
de har ingen ursäkt.
Mannen med arroganta ögon blir ödmjukad, de höga blir låga,
för Herren (Jahve) ensam ska bli upphöjd på den dagen.
Människornas stolthet (arrogans) ska tvingas ner, och männens övermod ska brytas ned (tvingas till ödmjukhet). Bara Herren (Jahve) ska bli upphöjd på den dagen.
På den dagen ska man kasta bort sina avgudar av silver och sina avgudar av guld,
som man har gjort för att tillbe mullvadar och fladdermöss.
Sluta förlita dig på människan, som andas genom näsan,
för hur lite är han verkligen värd? (Vad är han att räkna med?)
Och människan är nedböjd
och mannen är ödmjukad
och ögonen på de högdragna är ödmjukade.
Då sade jag: "Herre (Adonaj), hur länge?" Han svarade:
Till dess städerna ligger öde
och utan invånare,
husen är utan människor,
och landet är fullständigt öde.
Herren (Jahve) ska driva folket långt bort
och landet ska bli helt övergivet.
[Ordagrant: "och stor är övergivenheten mitt i landet."]
Jag ska göra en man sällsyntare än fint guld,
människor [sällsyntare] än rent guld från Ofir.
På den dagen ska en människa betrakta sin Skapare [istället för sina fästningar, se ; ],
och hans ögon ska se på Israels Helige.
Och Elam bar kogret,
med en armé människor, ryttare,
och Kir blottlägger skölden.
De förtryckta (ödmjuka) ska då glädja sig mer och mer i Herren,
och de fattigaste bland människorna ska jubla (sjunga och dansa i glädje inför) Israels Helige.
Borta är också de som vittnade falskt mot de oskyldiga (de som genom sitt anklagande ord fick en människa att ses som en syndare och lagöverträdare), som snärjde den som medlade i porten [där de äldste dömde] och undanhöll den oskyldiges rätt genom falska anklagelser.
Egypterna är människor
och inte Gud,
deras hästar är kött
och inte ande,
så när Herren (Jahve) sträcker ut sin hand,
ska både den som hjälper snubbla
och den som blir hjälpt falla,
och de ska förgås tillsammans.
Sedan ska Assyrien [som ni fruktar så mycket nu] falla med svärd, inte för en mans [svärd],
och svärdet, som inte är en människas, ska sluka (förgöra) honom. []
Och han ska fly från svärdet [Guds svärd]
och hans unga män ska sättas i slavarbete [beskattas hårt, se ; ].
och har kastat deras gudar i elden, för de är inga gudar utan människohänders arbete, trä och sten, därför har de blivit fördärvade.
Jag sade: Jag ska inte se Herren (Jah – kortformen för Jahve),
inte ens Herren (Jah) i de levandes land,
jag ska inte se människor
mer med världens invånare.
Eftersom du är dyrbar i mina ögon,
eftersom jag ärar dig och älskar dig,
därför ger jag människor i utbyte för dig,
och andra nationer i utbyte mot ditt liv."
Se, alla som följer dem ska skämmas,
och hantverkarna, begåvade bland människor,
låt dem alla samlas tillsammans, låt dem stå upp,
de ska frukta och de ska skämmas tillsammans.
Snickaren sträcker ut linan [mäter längden]
och gör ett märke med pennan,
han passar ihop det med ritningen
och han märker ut det med verktygen,
och gör det som en mansfigur
enligt mannens skepnad, för att bo i huset [som en husgud – avgud].
Sedan använder en människa det som bränsle
och han tar av det och värmer sig,
ja han antänder det och bakar bröd,
han gör en gud och tillber den,
han gör en skuren avbild och faller ner för den.
Jag har gjort jorden
och skapat människan på den.
Jag, min egen hand, har expanderat (spänt ut) himlarna (universum)
och alla dess härskaror har jag utsett (utvalt, bestämt att vara där).
Din nakenhet ska blottas,
din skam ska bli synlig.
Jag ska ta hämnd
och inte låta någon människa lägga sig i.
Jag, ja jag är han som tröstar er.
Vem är du, som är rädd för människor som ska dö,
och för människobarn som ska bli som gräs?
Ja, många blev skräckslagna (bestörta) över att se honom.
[En del manuskript har "dig" istället för "honom", i så fall riktas orden direkt till tjänaren.]
Hans yttre (hans utseende) var så vanställt att han inte längre såg ut som en man,
hans gestalt var olik en människas (Adams barn).
Lycklig (salig) är den människa som gör detta
och de människobarn som håller fast vid detta.
Som håller (vaktar, skyddar, bevarar) sabbaten utan att vanhelga den (inte orenar eller skändar den)
och håller (vaktar, skyddar, bevarar) sin hand [borta] från att göra något ont.
Är det den här sortens fasta jag vill ha?
En dag när ni känner smärta bara på grund av att ni avhåller er från mat, hänger med huvudet som ett strå och breder ut säckväv och aska under er?
Är detta vad ni kallar en fasta,
en dag som gör att Herren kan visa nåd (villkorad nåd – hebr. ratson)? [Som särskild klädsel vid sorg och fasta användes säckväv som man svepte in sig i eller band om höfterna. Man strödde även aska eller jord över huvudet och både satt och låg på säckväv.]
Jeremia (30)
De frågar inte: "Var är Herren (Jahve)
som förde oss upp ut ur Egyptens land,
som ledde oss genom öknen,
genom ett land – öde och med djupa hål [farliga sprickor och slukhål],
genom ett land – utan vatten och i dödsskugga [],
genom ett land som ingen färdas genom och ingen människa bor."
Jag ser och se, ingen människa och alla fåglar under himlarna har flytt.
Därför, så säger Herren (Jahve): Se, min vrede och mitt raseri ska hällas ut över denna plats, över människor och över djur och över fältets träd och över landets frukt, och den ska brinna och inte kunna släckas.
Tala! Så förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve): Och kropparna av människor ska vara som dynga på det öppna fältet och som en handfull efter skördemannen som ingen samlar ihop.
Alla människor är bevisats brutala för sin kunskap (kännedom),
alla guldsmeder måste skämmas för sina skurna avgudabilder,
att hans gjutna avgudar är falska,
det finns ingen ande i dem (de kan inte andas).
Herre (Jahve) jag vet (känner väl till) att människans vägar inte är hans egna,
det är inte mannen som styr de steg som han vandrar.
Ska en man göra sig själv gudar som inte är några gudar?
Så säger Herren (Jahve): "Förbannad är den tappre stridsman (modige hjälte, mäktige krigare)
som förtröstar (sätter sitt hopp till, litar) på människor [hebr. adam – en bräcklig människa],
som söker sin styrka i det som är kött [det jordiska],
och vars hjärta vänder sig från Herren (Jahve).
[Ordagrant 'gör kött till sin arm', dvs. förlitar sig på sin egen viljestyrka, kraft och förmåga].
Och jag ska slå invånarna i denna stad, både människa och djur, de ska dö av en stor pest.
Jag har gjort jorden, människan och djuren som vistas på jordens ansikte (yta), med stor kraft och med min utsträckta arm, och jag ger den till den som syns rätt i mina ögon.
[Nu följer tre sektioner som alla börjar med samma fras: "Se, dagar ska komma", se , , .] Se, dagar ska komma, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) då jag ska beså Israels hus och Juda hus med säden av människor och med säden av vilda djur.
Var och en ska dö i (på grund av) sin egen synd, alla människor som äter sura druvor, hans tänder ska bli nedslitna. [; ]
Stor, Rådgivare och generös (överflödande) i verkställande (utfört arbete), vars ögon är öppna över alla människors söners vägar, till att ge till varje man efter hans vägar och i enlighet med hans gärningars frukt,
som har satt tecken och under i Egyptens land till denna dag och i Israel och bland människor och gjort dig ett namn till denna dag,
Och fälten ska köpas i detta land varom man säger: Det är öde, utan människa eller djur, det är givet i kaldéernas hand.
på vilka de kommer för att strida med kaldéerna, till att fylla dem med döda kroppar av människor som jag har slagit i min vrede och i mitt raseri. Och för all deras ondska har jag dolt mitt ansikte från staden.
Så säger Herren (Jahve): Åter ska det höras på denna plats om vilken man säger: Den är förbränd utan människa och utan djur, i Juda städer och på Jerusalems gator som är öde utan människa och utan invånare och utan djur,
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Åter ska på denna plats som är förbränd, utan människa och även djur och i alla dess städer, bli bebodd av herdar som låter sina hjordar vila.
Och över Jehojaqim, Juda kung ska du säga: Så säger Herren (Jahve): Du har bränt denna skriftrulle och sagt: Varför har du skrivit i den och sagt: Babels kung ska med säkerhet komma och ödelägga detta land, och ska få människa och djur att upphöra att finnas där?
Så säger Herren (Jahve): Se, vatten stiger upp ur norr
[samma metafor som används om den egyptiska armén (), används här om Babylon]
och ska bli en översvämmande ström,
och de ska översvämma landet och alla som är där,
staden och de som bor i den,
och männen ska ropa
och alla invånare i landet ska jämra sig.
För se, jag gör dig liten bland folkslagen och föraktad bland människor.
Som när Sodom och Amora omstörtades och dess närliggande städer säger Herren (Jahve) så ska ingen man vistas där, inte heller ska någon människas son bo där.
Och Chatsor ska bli en boplats för schakaler, en öde plats för alltid, ingen man ska vistas där och ingen människas son ska bo där.
Ut från norr kommer ett folk emot henne som ska göra hennes land öde och ingen ska bo där, från människa och till djur, har de flytt, de har gått.
Som när Gud (Elohim) omstörtade Sodom och Amora och deras grannstäder förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) så ska ingen man bo där och ingen människas son ska vistas där.
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har svurit vid sig själv: Jag ska verkligen fylla dig med människor, som med gräshoppslarver, och de ska häva upp ett rop (härskri) emot dig.
Alla människor är bevisats brutala för sin kunskap (kännedom), alla guldsmeder måste skämmas för sina skurna avgudabilder, att hans gjutna avgudar är falska, det finns ingen ande i dem (de kan inte andas).
Hennes städer har blivit öde, ett torrt land och en öken, ett land där ingen man bor och ingen människas son går förbi.
och säg: 'Herre (Jahve) du har talat om denna plats för att hugga av den, så att ingen ska bo därinne, ingen människa och inget djur, utan den ska vara öde för alltid.'
Klagovisorna (2)
att förvränga rätten för någon i hans sak,
skulle inte Herren (Adonaj) se det? [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I dessa verser börjar orden "Att krossa", "att undanhålla" och "att vränga rätten" med denna bokstav och förstärker att Herren inte blundar för orättfärdighet.]
Varför skulle en levande människa (hebr. adam) klaga
när en man (stridsman) straffas för sin synd? [Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I dessa verser börjar orden "Vem", "från – mun" och "Varför" på denna bokstav. Här återkommer och förstärks behovet av att få ställa frågor kring det som hänt. I bearbetningsfasen finns alla sorters frågor från de existentiella till det mer banala. Att sätta ord på sorgen är helt nödvändigt för att kunna komma vidare. Att ha ett språk för sorgen är centralt.]
Hesekiel (132)
[Medan profeten såg den annalkande stormen trädde fyra levande varelser fram. De introduceras på nytt i och där de kallas keruber. Dessa änglalika väsen hade Guds uppdrag att bevaka Guds helighet. Dessa indikerar att i stormen finns Guds helighet. Efter Adams fall stationerades keruber vid ingången till Eden för att förhindra synd att komma inför Guds helighet, se . räknar upp tio beskrivningar av dessa varelser.] Och ut från mitten kom det som liknade fyra varelser [keruber ] och deras utseende (uppenbarelse) hade likhet (hebr. demot) med en människa.
Och deras händer var som en människas hand under deras vingar på deras fyra sidor. Och deras ansikten och deras vingar var på dem fyra.
Och deras ansikten:
Var och en hade ansikten som liknade en människa
och alla fyra hade ett lejons ansikte till höger
och alla fyra hade en oxes ansikte till vänster,
alla fyra hade också en örns ansikte [på baksidan av deras huvuden]. []
Över plattformen som var ovanför deras huvuden syntes något som liknade en tron. Den såg ut som safir (blå ädelsten). Högt ovanför tronen satt en som till utseendet liknade en människa.
Han sade till mig: "Du människobarn (hebr. ben-adam), ställ dig upp på dina fötter så ska jag tala med dig." [Herren använder termen ben adam som betyder människobarn eller Adams son när han tilltalar Hesekiel. Frasen används 93 ggr.]
Han sade till mig: "Du människobarn, jag sänder dig till Israels hus, till de hednafolk som gör uppror mot mig. Både de och deras fäder har gjort uppror mot mig fram till denna dag,
Och du människoson ska inte vara rädd för dem och inte vara rädd för deras ord, fast utmanare och föraktare finns hos dig och du bor bland skorpioner. Var inte rädd för deras ord och bli inte bestört över deras uppsyn, för de är ett upproriskt hus.
Men du, människobarn, hör nu på vad jag säger till dig. Var inte upprorisk som detta upproriska folk. Öppna din mun och ät det jag ger dig." [Lyssna nu och ta emot mitt budskap, och utför sedan det.]
Och han sade till mig: "Människobarn, ät det som du finner, ät denna bokrulle och gå och tala till Israels hus." []
Och han sade till mig: "Människobarn låt din mage äta och fyll dina tarmar med denna bokrulle som jag ger dig." Sedan åt jag den och i min mun var den som honung i söthet. [; , ]
Och han sade till mig: "Människobarn gå till Israels hus och tala med mina ord till dem,
Och han sade till mig: "Människobarn, alla mina ord som jag ska tala till dig, ta emot i ditt hjärta och hör med dina öron.
"Människobarn jag har utsett dig att vara väktare [vars uppdrag var att speja och varna för annalkande fara – hebr. tsafa] till Israels hus, och när du hör ett ord i min mun ska du ge dem varningen från mig. [En väktare var stationerad på muren och uppdraget var att hålla utkik och varna ledarskapet om faror, se ; ; . Att inte utföra detta uppdrag var ofta förenat med dödsstraff. Se även ; ; .]
Men du människobarn se bojor ska bli satta på dig och du ska vara bunden med dem och du ska inte gå ut ibland dem,
[Herren fortsätter att tala till Hesekiel i den tredje synen, se :] "Och du människobarn, ta dig en lertavla och lägg den framför dig och rita på den en stad, Jerusalem.
Och du ska äta det som kornkakor och du ska grädda det på dynga (avföring) från människor inför deras ögon."
Då sade han till mig: "Se jag har gett dig kodynga istället för mänsklig dynga (avföring) och du ska grädda ditt bröd över det."
Och han sade till mig: "Människobarn, se jag bryter brödstaven i Jerusalem och de ska äta bröd efter vikt och med ängslan, och de ska dricka vatten efter mått och i förfäran,
[Herren fortsätter att tala till Hesekiel i den tredje synen hela detta kapitel ut, se . Att raka håret var inget en präst tog lätt på, se; ; . På samma sätt som en rakkniv skär bort hår från ansiktet och huvudet, ska invaderane arméer skära bort folket från landet.] "Och du människobarn, ta dig ett skarpt svärd, som en barberares rakkniv ska du ta det och låta det gå över ditt huvud och över ditt skägg. Ta sedan vågen och väg och dela håret.
"Människobarn vänd ditt ansikte mot Israels berg [där man byggt offerplatser till avgudar, se ] och profetera mot dem
"Och du människobarn, så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) till Israels mark: Ett slut (hebr. qets)
kommer
slutet (hebr. ha´qets) kommer över landets fyra hörn.
Han sade till mig: "Människobarn lyft nu upp dina ögon längs vägen mot norr." Så jag lyfte upp mina ögon längs vägen mot norr, och se, norr om altarets port var svartsjukans avbildade tron vid ingången. [Tidigare hade Manasse satt upp en avbild av fruktbarhetsgudinnan Ashera i templet som referats i liknande ordalag, se , . I templet i Jerusalem sker avgudadyrkan och dagliga offer till hedniska gudar.]
Och han sade till mig: "Människobarn ser du vad de gör? De stora styggelserna som Israels hus begår här, så att jag måste gå långt bort från min helgedom? Men du ska igen (ännu fler gånger) se ännu större styggelser."
Och han sade till mig: "Människobarn gräv nu i muren." När jag hade grävt i muren såg jag en öppning.
Och han sade till mig: "Har du sett människobarn vad Israels söners äldste gör i mörkret, varje man i sin avgudakammare? För de säger: 'Herren (Jahve) ser oss inte, Herren (Jahve) har övergett landet.' "
Och han sade till mig: "Har du sett detta människobarn? Du ska igen se ännu större styggelser än dessa."
Och han sade till mig: "Har du sett detta människobarn ? Är det en lätt sak att Juda hus har begått styggelserna som de begår här när de fyller landet med våld och provocerar mig ännu mer och de sätter grenen mot sin näsa.
Och där visade sig i keruberna formen av en manshand under deras vingar.
Och var och en hade fyra ansikten, det första ansiktet var en kerubs ansikte, och det andra ansiktet var en människas ansikte och det tredje var ett lejons ansikte och det fjärde var en örns ansikte.
Var och en hade fyra ansikten vardera och var och en fyra vingar, och det som liknade en människas hand var under deras vingar.
Och han sade till mig: "Människobarn, dessa är männen som tänker ut synd och som ger de onda råd i denna stad [Jerusalem],
Profetera därför mot dem, profetera människobarn."
"Människobarn, dina bröder, dina bröder [], dina återlösares män och hela Israels hus om vilka Jerusalems invånare har sagt till dem: Flytta er långt bort från Herren (Jahve). Till oss är detta land givet som en besittning.
"Människobarn du bor mitt i de upproriskas hus som har ögon att se med men inte ser, som har öron att höra med men inte hör [; ], för de är ett upproriskt hus.
Och du människobarn gör i ordning åt dig det du behöver för exil och flytta som för en exil på dagen inför deras ögon, och du ska flytta från din plats till en annan plats inför deras ögon, kanske ska de se (lägga märke till det) för de är ett upproriskt hus.
Människobarn, har inte Israels hus, det upproriska huset sagt till dig: Vad gör du?
Människobarn ät ditt bröd med darrande och drick ditt vatten med skakning och med ångest.
Människobarn, vilket är ordspråket som ni har i Israels land och säger: Dagarna blir förlängda och synerna slår fel?
Människobarn se dem av Israels hus som säger: Synen som han ser kommer [först] om många dagar och han profeterar om tider som är långt bort.
Människobarn profetera mot Israels profeter som profeterar och säg du till dem som profeterar ur sin egna hjärtan: Hör Herrens (Jahves) ord:
Och du människobarn vänd ditt ansikte mot ditt folks döttrar som profeterar från sina egna hjärtan, och profetera mot dem
Människobarn dessa män har satt upp sina avgudar över sitt hjärta och lagt sina synders snubbelstenar framför sina ansikten. Ska jag över huvud taget behöva sökas (betyder även att följa, fråga och tillbe – hebr. darash) av dem?
Människobarn när ett land syndar mot mig med smärtsamma överträdelser och jag sträcker ut min hand över dem och bryter deras brödförsörjning och sänder hungersnöd över det och hugger bort från det människor och djur,
Eller om jag för ett svärd över landet och säger: Låt ett svärd gå genom landet så att det hugger bort från det människa och djur,
Eller om jag sänder pest i landet och häller ut mitt raseri över det i blod för att hugga bort människa och djur,
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Hur mycket mer när jag sänder mina fyra domar, det onda svärdet och hungersnöden och de onda djuren och pesten mot Jerusalem för att hugga bort människa och djur. Här kan du väl göra en formatering så det blir en lista?
Människobarn, vad är vinrankan mer än något annat träd, vinkvisten som växer upp bland skogens träd?
Människobarn låt Jerusalem lära känna (bli intimt förtrogen med) hennes överträdelser
Människobarn lägg fram en gåta och tala en liknelse till Israels hus
Och hon fostrade en av sina ungar
och han blev ett ungt lejon,
och han lärde sig att fånga bytet,
han slukade människor.
Och han vandrar mitt bland lejonen,
han blir ett ungt lejon
och han lär sig att fånga bytet,
han slukar människor.
Människobarn tala till Israels äldste och säg till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Har ni kommit för att söka (följa, fråga, tillbe) mig? Jag lever, jag ska inte låta mig sökas (följas, frågas, tillbes) av er, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
Ska du döma dem människobarn, ska du döma dem? Eftersom de är intimt förtrogna med sina fäders styggelser.
Och jag gav dem mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och lärde dem mina påbud (bindande juridiska beslut) som om en människa gör dem, ska hon leva av dem.
Men Israels hus gjorde uppror mot mig i öknen, de vandrade inte i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och de förkastade mina påbud (bindande juridiska beslut) som när en människa gör dem, ska leva av dem, och mina sabbater vanhelgade de storligen. Sedan sade jag att jag ska hälla ut mitt raseri över dem i öknen för att förtära dem.
Men sönerna gjorde uppror mot mig, de vandrade inte i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och höll (vaktade, skyddade, bevarade) inte mina påbud (bindande juridiska beslut) för att göra dem, som om en människa gör dem, ska leva av dem. De vanhelgade mina sabbater, när jag sade att jag ska hälla ut mitt raseri över dem och förbruka min vrede på dem i öknen.
Därför, tala till Israels hus människobarn och säg till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): I detta har era fäder hädat mig när de har handlat förrädiskt med mig (Ordagrant när de har varit förrädiska förrädare mot mig).
Människobarn sätt (vänd) ditt ansikte mot söder (hebr. tejman) och predika för södern (hebr. darom) och profetera och mot fältens skogar i söder (hebr. negev). [Hebreiskan har flera ord för söder, här används tre av dem i samma vers.]
Människobarn sätt (vänd) ditt ansikte mot Jerusalem och predika i riktning mot helgedomen och profetera mot Israels land
Sucka därför du människobarn, i brustna länder (höfter) och i bitterhet ska du sucka inför deras ögon.
Människobarn profetera och säg: Så säger Herren (Adonaj):
Ett svärd, ett svärd
har blivit slipat och även putsat.
Ropa och klaga människobarn,
för det är över mitt folk,
det är över Israels furstar,
de är nedstötta av svärdet
[tillsammans] med mitt folk,
slå dig därför på dina länder (höfter).
Och du människobarn profetera därför
och slå ihop dina händer,
och svärdet ska slå två gånger
även tre gånger,
de slagnas svärd,
ett svärd för en stor slakt,
det omringar dem.
Och du människobarn gör dig två vägar, som Babels kungs svärd kan komma, de två ska komma ut från ett land, gör (karva till) ett vägmärke, gör det tydligt vid huvudvägen till staden.
Och du människobarn profetera och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) till Ammons söner och till deras hån, och säg du:
Ett svärd, ett svärd,
ett draget svärd till slakt,
det är putsat till att bli mätt
och för att blixtra.
Och du människobarn ska du döma, ska du döma den blodiga staden? Låt henne lära känna alla hennes styggelser.
"Människobarn Israels hus har blivit till slagg för mig, alla är koppar och tenn och järn och bly i mitten av smältugnen. De är alla slagg av silver.
Människobarn säg till henne: Du är ett land som inte är renat, inte duschad (i regn) på vredens dag.
Människobarn, det var två kvinnor, döttrar till en mor,
Och Herren (Jahve) sade till mig: "Människobarn ska du döma Ohola och Oholiva? Förkunna för dem deras styggelser.
Ljudet av en sorglös folkmassa var hos henne. Många av männen som kom från öknen var berusade, de satte armband på sina händer och vackra kronor på sina huvuden.
Människobarn, skriv åt dig namnet på dagen, på denna dag, samma dag som Babels kung har belägrat Jerusalem.
Människobarn jag tar bort från dig dina ögons önskningar i ett slag, du ska inte klaga, inte gråta och dina tårar ska inte rinna ner.
Och du människobarn, ska det inte vara så att den dagen då jag tar ifrån dem deras starka fäste, deras äras glädje, deras ögons önskningar, deras själs längtan, deras söner och deras döttrar,
Människobarn vänd ditt ansikte mot Ammons söner och profetera mot dem.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Jag ska sträcka ut min hand över Edom och jag ska hugga bort människa och djur från det, och jag ska göra det öde. Från Teman ända till Dedan ska de falla för svärdet.
Människobarn, eftersom
Tyros har sagt mot Jerusalem: Haha!
(hebr. heach – ett uttryck för skadeglädje) hon är bruten, det var folkets port, hon är vänd till mig, jag ska fyllas med henne som är ödelagd.
Och du människobarn, stäm upp en klagosång över
TyrosJavan [Grekland], Tuval [östra Turkiet] och Meshech [centrala Turkiet] handelsresande, de handlade (köpte upp) människosjälar (slavar) och redskap av brons till din handelsmarknad (marknadsplats).
Människobarn säg till
Tyros furste: Så säger Herrarnas Herre
(Adonaj Jahve): Eftersom ditt hjärta är upphöjt
(högmodigt, stolt) och du har sagt: Jag är en gud
(el),
jag sitter på Guds
(Elohims) tron
mitt i havet
(ordagrant: i havets hjärta),
trots att du är en
människa och inte Gud
(El),
likväl ger du ditt hjärta sken av att vara som Guds
(Elohims) hjärta.
Kommer du fortfarande att säga till honom som slår dig:
Jag är en gud?
Men du är en människa och inte Gud (El)
i handen på den som skändar dig.
Människobarn sjung en klagosång över
Tyros kung och säg till honom: Så säger Herrarnas Herre
(Adonaj Jahve): Du var en fulländad signetring,
full av visdom och fullkomlig
(excellent) i skönhet.
Människobarn vänd ditt ansikte mot
Sidon och profetera mot det
Människobarn vänd ditt ansikte mot farao, Egyptens kung och profetera mot honom och mot Egypten.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Se jag ska föra ett svärd över dig och ska hugga av dig från människa och djur.
Ingen människas fot ska passera genom det och inget djurs fot ska passera genom det och det ska inte vara bebott på 40 år.
Människobarn, Nebukadnessar, Babels kung, fick sin armé att utföra ett stort slag mot
Tyros, alla huvuden gjordes skalliga och alla skuldror var genomborrade, men han fick ingen lön från
Tyros och inte hans armé, för det slag han utkämpade mot det.
Människobarn profetera och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve):
Ni ska klaga!
Ve till dagen!
Människobarn jag har brutit av faraos arm, kungen i Egypten, och den har inte blivit omlagd så att den kan botas, den har inte blivit spjälad och fått styrka att hålla svärdet.
Människobarn säg till farao, Egyptens kung, och till hans skaror:
Vem är lik dig i din storhet []? [Nu följer en allegorisk berättelse om ett ståtligt cederträd, som är en bild på dåtidens stormakt Assyrien. Även den allra mäktigaste nation kan falla för en ännu större makt. Det finns även en Mesopotamisk myt om ett kosmiskt träd vars rötter når ner i dödsriket och toppen når himlen, något som Hesekiel anspelar på här genom denna liknelse.]
till dess det blir slut på alla träd vid vattnen som upphöjer sig själva i sin resning, och de inte längre placerar sina toppar bland de tjocka stammarna och deras mäktiga inte står upp på sina höjder, alla som dricker vatten, för de är alla utlämnade till döden, till de nedersta delarna av jorden mitt bland människors söner med dem som går ner i avgrunden.
Människobarn, ta upp en klagosång över farao, Egyptens kung, och säg till honom:
Du har liknat dig själv vid ett ungt folkens lejon [],
fast du är som en drake (krokodil) i havet
och du väller fram med dina floder
och smutsar ner (gör lera av) vattnen med dina fötter
och fördärvar deras floder.
Jag ska fördärva alla dess vilddjur
[som betar] längs med sidan av många vatten,
människors fötter ska inte längre bekymra dem,
något vilddjurs hovar ska inte bekymra dem.
Människobarn jämra dig för Egyptens skaror och kasta ner dem, henne med de mäktiga folkslagens döttrar, till den nedre delen av jorden, med dem som går ner till avgrunden.
"Människobarn tala till ditt folks söner och säg till dem: När jag kommer med svärdet över ett land, om folket i landet tar en man ibland sig och sätter honom till deras väktare,
Och du människobarn, jag har satt dig som en väktare till Israels hus, därför när du hör ordet i min mun, ska du varna dem från mig.
Du människobarn, säg till Israels hus:
Ni säger: 'Våra överträdelser och synder tynger oss (har kommit i fatt oss), och vi förgås (ruttnar, förfaller) genom dem. Hur ska vi kunna leva (få liv igen)?'
Du människobarn, säg till ditt folks söner (dina landsmän):
Den rättfärdiges rättfärdighet räddar honom inte den dagen då han inte är rättfärdig [gör uppror och lämnar tron], och den ogudaktiges ogudaktighet leder inte till hans fall om han omvänder sig från sin ogudaktighet. Den rättfärdige kan inte leva på sin rättfärdighet om han syndar (och missar målet).
"Människobarn, de som bebor denna ödelagda mark i Israels land talar och säger: Abraham var en (person, ett hushåll) och han ärvde landet men vi är många, landet har getts oss som arv.
Och du människobarn, ditt folks söner som talar om dig bakom murarna och i husens dörrar och säger den ene till den andre, var och en till sin bror: Kom jag ber dig och lyssna vilket ord som kommer från Herren (Jahve),
"Människobarn profetera mot Israels herdar och säg till dem, till herdarna: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Ve er Israels herdar som föder er själva! Ska inte en herde föda fåren?
Ni är mina får,
fåren i min hjord.
Ni är människor (en mänsklig flock) [; ],
och jag är er Gud,
förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve)."
"Människobarn vänd ditt ansikte mot Seirs berg [sydöst om Döda havet – Edom] och profetera mot det
Och du människobarn, profetera till Israels berg och säg till dem: Israels berg hör Herrens (Jahves) ord:
och jag ska föröka människor över er, hela Israels hus, ja hela. Och städerna ska bli bebodda och de förspillda platserna ska bli uppbyggda,
och jag ska föröka på dig människor och djur och de ska växa till och bli fruktsamma, och jag ska låta dig bli bebodd som i forna tider och ska göra bättre än från början, och du ska veta att jag är Herren (Jahve).
Jag jag ska låta människor trampa över er, mitt folk Israel, och de ska besätta er och ni ska bli deras arv och ni ska inte längre sakna (vara utan) barn.
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Eftersom man säger till er: Ert land har blivit en människoslukare, och har blivit folkslagens sorg.
Därför ska ni nu inte längre sluka människor och inte längre vara folkslagens sorg förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
Människobarn när Israels hus bodde i sitt land orenade de det med sina vägar och sina handlingar. Deras vägar inför mig var som en kvinnas orenhet under menstruationen.
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Jag ska igen bli tillfrågad av Israels hus att göra detta för dem. Jag ska föröka dem med människor som en småboskapshjord.
Som flocken med offerdjur är Jerusalems skaror på hennes bestämda tid, så ska de ödelagda städerna bli fyllda men skaror av människor och de ska veta att jag är Herren (Jahve)."
Han sade till mig: "Människobarn, kan dessa ben få liv igen?" Jag svarade: "Herrarnas Herre (Adonaj Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk), du vet."
Då sade han till mig: "Profetera [en andra gång] och tala till anden, – ja profetera du människobarn – och säg till anden: Detta säger Herrarnas Herre, kom från de fyra väderstrecken och blås (andas) på dessa döda kroppar så att de får liv."
Och han sade till mig: Människobarn dessa ben är hela Israels hus. Se de säger: Våra ben är uttorkade och vårt hopp är förlorat, vi är helt avskurna.
"Du människobarn, tag en trästav och skriv på den:
'För Juda och alla israeliter associerade med honom.' Ta sedan en annan trästav och skriv på den:
'För Josef, Efraim och alla israeliter associerade med honom.'
"Människobarn, vänd ditt ansikte mot Gog i Magogs land [nuvarande Turkiet], mot ledaren över Rosh, Meshek och Tubal [Kappadokien, också i nuvarande Turkiet, se ], och profetera mot honom
Profetera därför, du människobarn, och säg till Gog: Så säger Herren Gud: På den tiden, när mitt folk Israel åter bor i trygghet, ska du veta det.
så att fiskarna i havet och fåglarna under himlarna och markens vilda djur och allt som kryper på marken och alla människor som är på jordens ansikte, ska skakas av min uppenbarelse (närvaro) och bergen ska kastas ner och de branta platserna ska falla och varje mur ska falla till marken.
Och du människoson [], profetera mot Gog och säg: "Så säger Herren Gud (Adonaj Jahve), här är jag mot dig Gog, du ledare över Rosh, Meshech och Tuval [],
Och när de vandrar runt ska de genomvandra landet och när de ser människoben ska de sätta upp en markering så att de som begraver kan begrava dem i Hamon Gogs dal.
Människobarn, så säger Herren Gud: Säg till alla slags fåglar och till markens alla djur: Samla er, kom hit och samlas från alla håll till mitt slaktoffer, till ett stort slaktoffer som jag ordnar åt er på Israels berg. Ni ska få äta kött och dricka blod.
Mannen sade till mig: "Människobarn, se med dina ögon och hör med dina öron och lägg märke till allt som jag kommer att visa dig, för du har förts hit för att jag ska visa dig detta. Tala om för Israels hus allt du får se."
ett människoansikte åt palmen på ena sidan och ett lejonansikte åt palmen på andra sidan. Så var det runt hela huset.
Han sade till mig: "Människobarn, detta är platsen för min tron, platsen för mina fötter, där jag vill bo ibland Israels barn för evigt. Och Israels hus ska inte mer orena mitt heliga namn, varken de själva eller deras kungar, genom sitt horeri och sina kungars döda kroppar och sina offerhöjder.
Men du människobarn, förkunna nu för Israels hus om detta tempel så att de skäms för sina synder. Låt dem mäta byggnadsverket.
Då sade han till mig: "Människobarn, så säger Herren Gud: Detta är stadgarna angående altaret för den dag då det blir upprest, för att man ska offra brännoffer och stänka blod på det.
Herren sade till mig: "Människobarn, ge akt på och se med dina ögon och hör med dina öron allt som jag nu säger till dig om alla stadgar angående Herrens hus och om alla lagar som rör det. Lägg märke till ingången till huset och helgedomens alla utgångar.
Ingen av dem får orena sig genom att gå in till en död. Endast genom far eller mor, son eller dotter eller bror, eller genom en syster som inte har tillhört någon man får han orena sig.
Han [ängeln som ledde Hesekiel i den himmelska visionen] sade till mig: "Människobarn, har du sett detta?" Sedan förde han tillbaka mig till strandkanten.
Daniel (4)
Sedan hörde jag en människas röst över Ulaj [mellan flodbankarna] som ropade: "Gabriel [en Guds ängel, hans namn betyder "gudsman" eller "Guds krigare"], förklara synen för honom." [I finns en liknande beskrivning där en himmelsk varelse svävar över flodvattnet, förutom att där är det över floden Tigris. Denna vers är första gången en ängel nämns vid namn i Bibeln. Ängeln Gabriel kommer även till Sakarias, Johannes döparens pappa, och Maria, se , . Mikael, som kallas en ärkeängel, är den enda andra ängeln som namnges i Bibeln, se , ; ; ; .]
Så han [ängeln Gabriel] kom till platsen där jag stod. När han kom nära blev jag förskräckt och föll ned på mitt ansikte, men han sade till mig: "Förstå, du människa, att [fullbordan för] synen gäller den sista tiden."
Plötsligt rörde någon som liknande en människoson vid mina läppar [antagligen ängeln Gabriel i mänsklig gestalt, se ]. Då öppnade jag min mun och sade till honom som stod framför mig: "Min herre (adonai), på grund av synen har stor vånda kommit över mig (som när en kvinna som ska föda), och jag är helt kraftlös.
Då rörde han som liknade en människa vid mig igen och styrkte mig.
Hosea (3)
Även om de uppfostrar sina barn
ska jag ta dem ifrån dem så att inte en enda människa lämnas kvar.
Ve över dem
när jag lämnar (överger) dem!
Jag ledde dem med mänskliga band,
med kärlekens rep [till skillnad från djur som tvingas till lydnad med betsel och rep].
Jag lyfte undan oket från deras halsar,
och böjde mig ner och gav dem mat.
Nu syndar de mer och mer (fortsätter de i synd; adderar, ökar sin synd)
och har gjort sig gjutna avbilder av sitt silver efter sitt eget förstånd,
avgudar alla av dem gjorda av hantverkare.
Om dem säger de:
"Den som offrar – människa – kysser kalvar [de gjutna avgudarna av kalvar, se ; ]." [Sista delen i versen är svåröversatt. Det kan syfta på människooffer, men troligare är nog ändå att ordet hör ihop med sista orden så det blir i betydelsen "människor kysser avgudar av kalvar". I hela stycket finns kopplingen till uttåget ur Egypten, se även .]
Joel (1)
Vinet vissnar,
fikonträdet slokar (förtorkar),
granatäppelträdet, dadelpalmen och äppelträdet,
alla fältets träd är förvissnade,
för glädjen har vissnat bort
från människors söner (barn).
Amos (1)
Se vem som är här:
Han som formar bergen och skapar vinden (anden).
[Han som skapar både det som syns för ögat och det som inte syns.]
Han som uppenbarar sina tankar för människan [].
[Kan också översättas att han ser människans alla tankar, se .]
Han som vänder morgonen till mörker.
[Vänder de ogudaktigas framgång till mörker, se , ; ; .]
Han som marscherar fram på jordens höjder.
[Ödmjukar de högmodiga, se ] Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot), är hans namn. [ är den första poetiska stycket i Amos, även och räknas dit. Det kan vara tre sektioner från en och samma hymn.]
Jona (3)
Han gjorde ett tillkännagivande och sade:
"I Nineve, på kungens och de styrandes befallning, ska ingen människa eller något djur, kreatursbesättning eller flock med småboskap, smaka (äta) någonting. De får inte beta och inte dricka vatten.
Men klä er i säcktyg både människor och djur. Låt dem enträget ropa ut till Gud (Elohim). Ja, låt var och en vända om från sin onda väg och från våldet som är i deras hand (som de håller i sin handflata).
Skulle inte jag vara mer bekymrad över den stora staden Nineve? Där bor mer än 120 000 människor som inte ens kan skilja mellan höger och vänster (rätt från fel), och dessutom många djur!" [Här är ett av alla de ställen i GT där Gud visar att hans frälsning inte enbart gäller judarna utan alla folk. Efter dessa träffande ord hade Jona inget mer att tillägga.]
Mika (5)
Jag ska verkligen församla Jakob, allesammans.
Jag ska verkligen samla ihop kvarlevan av Israel.
Jag ska församla dem som får i en fålla,
som en flock mitt i deras betesmark.
De ska föra stort oväsen eftersom det är en stor skara människor.
Och detta ska vara frid (shalom): När Ashur kommer in i vårt land
och när han trampar in i våra palats,
då ska vi resa upp mot honom sju herdar
och åtta furstar bland människor.
Och kvarlevan av Jakob
ska vara i folkens mitt,
som dagg från Herren (Jahve),
som regnskurar över gräset,
som inte förväntats av någon man
eller efterlängtats av människors söner.
Han har visat dig (förklarat; gjort känt) [speciellt sådant som varit oklart och dolt, se ; ] du människa,
vad som är gott (behagligt, vackert, bättre, bäst; etiskt rätt).
Och vad begär Herren (Jahve) av dig [efterfrågar och söker hos dig], annat än att [du ska/vill]
göra [det som är] rätt (fastställt, värdigt; förespråka rättvisa),
älska (önska; sträva efter) nåd (omsorgsfull och trofast kärlek; barmhärtighet – hebr. chesed)
och ödmjukt vandra [leva ditt liv] med din Gud (Elohim)? [Här får profeten Mika svaret på de frågor han just ställt, se verserna 6 och 7. Gud ser inte bara till yttre offer, utan till något som är långt viktigare, nämligen hjärtats inställning och ett liv som reflekterar hans kärlek. Det första är att göra det som är rätt och förespråka rättvisa domar, se . Det andra är att älska Guds nåd. De hebreiska orden som används är ahava chesed. Ordet chesed används oftast om Guds omsorgsfulla och trofasta kärlek mot människan, se ; . Här handlar det om att se med Guds nåd på andra människor. Det tredje är att vara ödmjuk i sin vandring (hebr. tsana) inför Gud. Det hebreiska verbet används som ett adjektiv och förekommer bara här och i och handlar om att hålla en låg profil, dvs. att frivilligt inta en anspråkslös blygsamhet. Välsignelsen som följer då man handlar på denna insikt resulterar i att man vill leva sitt liv efter Guds vilja, söka hans närvaro och umgås med honom. Jesus utgår från detta sammanhang i Mika när han talar till fariséerna och de skriftlärda. Han ställer tre små "lätta" kryddor mot dessa tre långt "tyngre" delar av Mose undervisning och använder orden: rättvisa, barmhärtighet och trohet (tro), se . Lukas sammanfattar med två ord: rättvisan och kärleken till Gud, se .]
De trofasta är borta ur landet,
det finns inga goda (redliga, ärliga) människor kvar.
Alla ligger på lur efter blod (är redo att mörda),
de jagar sin egen bror med nät.
Habackuk (3)
Varför gör du människan som havets fiskar,
som krypen som inte har någon härskare över sig?
Eftersom du har fördärvat många länder,
ska kvarlevan av folket fördärva dig,
på grund av blodspillan
och för det våld som du har fört mot landet
och mot staden och mot alla som bor därinne.
Våldet som utförts mot Libanon [när du skövlade cederträden, se ; ] ska täcka dig
och vilddjurens fördärv som gjorde honom rädd,
på grund av människors blod
och för våldet som gjorts mot landet,
mot staden
och mot alla som bor därinne.
Sefanja (3)
Jag ska svepa bort människor och djur,
jag ska svepa bort himmelens fåglar och havens fiskar
och stötestenar [avgudabilder av fåglar och fiskar] tillsammans med de onda.
Jag ska hugga av mänskligheten
från jordens yta (ordagrant ansikte), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). [Gud hade skapat fiskarna, fåglarna, djuren och människorna, se . Uppräkningen här är motsatt – vilket förstärker allvaret i Sefanjas profetiska ord. Talet fyra står för hela jorden (de fyra väderstrecken). Fyra gånger används ordet "svepa bort" och totalt fyra gånger mänskligheten/jorden (hebr. adam 2x och hebr. adama 2x). Hebreiska adama är ett generellt ord som kan syfta på hela världen men också landet Israel. I dessa tre första verser är det oklart om det är en världsvid katastrof som väntar – Sefanja har läsarens fulla uppmärksamhet; nu följer tre rader som visar att orden i första hand riktar sig mot Juda och Jerusalem.]
Jag ska komma med sådan ångest över mänskligheten
att de ska vandra som blinda
därför att de har syndat mot Herren (Jahve).
Deras blod ska utgjutas som stoft
och deras inälvor som gödsel.
Haggai (1)
Jag har kallat på torka över landet och över bergen och över säden och över vinet, oljan och det som jorden ger, över människor och boskap och över alla som arbetar med sina händer."
Sakarja (7)
och sade till honom: "Spring [det är ett brådskande ärende] och tala till denna unga man och säg: Jerusalem ska bli bebott utan murar för skarorna av män och boskap därinne (är så stora att de inte ryms inom murarna),
Innan dessa dagar fanns inga arbetstillfällen (något som gav lön) varken för människor eller djur, det fanns ingen ro (frid, shalom) från motståndarna (trätobröderna, de som ville ont) för dem som kom och gick, för jag hade låtit alla människor vara emot sina grannar.
[Här beskrivs Alexander den stores härjningar i Syrien.] Tyngden av Herrens (Jahves) ord [samma uttryck som i ] angående (vilar över) Chadrachs land
[Chadrach betyder "omgärdad" – ett gammalt namn för området i västra Syrien – omgärdat av berg],
med fokus på [staden] Damaskus.
för allas ögon [singular] –Israels alla stammars och alla andra människors –
är riktade mot Herren (Jahve).
Jag ska inte längre ha medlidande med landets invånare", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), "utan jag ska ge männen, var och en, i deras grannes hand och i hans kungs hand, och de ska slå landet och ur deras hand ska jag inte befria dem."
Tyngden av Herrens (Jahves) ord angående Israel. Så förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) som spänner ut (expanderar) himlarna (universum) och lägger jordens grund och formar människans ande i honom. [Här används det hebreiska ordet "nata" expandera, spänna ut, om himlarna, universum. Här antyds ett expanderade universum och flera dimentioner, se .]
men han ska säga: "Jag är ingen profet, jag är en odlare av marken, för jag har blivit gjord till en bonde från min ungdom".
Malaki (1)
Ska en människa röva från (bedra) Gud (Elohim)? Likväl rövar ni från mig (bedrar och stjäl ni från mig). Men ni säger (ändå frågar ni): "Hur har vi rövat från dig?" Med tionde och offer.
människa
