1471a – גּוֹי (gåj)

folk


Typ:
Hebreiska: גּוֹי (gåj)
Ursprung: rarely (shortened) גֹּי apparently from the same root as H1465 (גֵּוָה) (in the sense of massing)
Användning: 558 ggr i GT

Engelsk översättning

nation
Gentile, heathen, nation, people

Engelsk beskrivning

1) nation, people
1a) nation, people
1a1) usually of non-Hebrew people
1a2) of descendants of Abraham
1a3) of Israel
1b) of swarm of locusts, other animals (fig.)
n pr m
1c) Goyim? = "nations"


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (558 st)


Av dessa [kan syfta på alla Jafets söner, eller bara Javans söner] blev ländernas öar uppdelade i sina länder, var och en efter sitt språk och efter sina familjer (släkter) i länderna. [Ländernas öar skulle kunna syfta på kontinenterna. Den grekiska formen av Jafet är Iapetos, och enligt grekisk tradition är det grekernas förfader. Det hebreiska namnet Javan betyder "ung" men också landet Grekland, se Dan 8:21; 10:20. Jafet är alltså troligtvis förfader till "sjöfolken" som spred ut sig runt Medelhavet.]
Detta är Chams (Hams) söner efter deras familjer, efter deras språk i sina landområden och i sina länder.
Detta är Shems söner efter deras familjer, efter deras språk i sina landområden och i sina länder.
Detta är Noas söners familjer, efter deras språk i sina landområden och i sina länder. Och bland dessa finns de länder som delades på jorden efter floden. [En liknande avslutande refräng finns efter vers 5.]
Jag ska göra dig till ett stort folkslag [en stor familj]
och jag ska välsigna dig
    och göra ditt namn stort (dig ärbar)
    och du ska bli
en välsignelse.
och även det landet, som de ska betjäna, ska jag döma. Efteråt ska de komma ut med stora rikedomar.
"Se, för min del är mitt förbund med dig och du ska bli till en far för många folk (folkslag, nationer). [Här gör Gud klart att det inte är någon annan än Abram han vill göra förbund med. Det är alltså en bekräftelse på utkorelsen.]
Du ska inte längre heta Abram, utan ditt namn ska vara Abraham. [Gud lägger till bokstaven h "He", så namnet blir Abraham. Detta är signifikant eftersom bokstaven "He" uttalas som en utandning. Det låter som när man blåser ut luft för att putsa ett par glasögon. Vad betyder detta? Jo Gud blåser in sin ande in i Abrahams namn! Med Guds andes hjälp ska undret ske! På hebreiska uttalas hans namn "Avraham".] För jag ska låta dig bli en far för många nationer (folk).
Jag ska göra dig mycket, mycket fruktsam och jag ska skapa nationer från dig och kungar ska komma från dig (bli dina ättlingar),
Jag ska välsigna henne och ska tillsammans med dig ge henne en son. Jag ska välsigna henne och hon ska bli en mor till många nationer (folk). Kungar över nationer ska komma från henne!" [På samma sätt som Gud lägger till bokstaven h, "He", i Abrahams namn (se vers 5), så gör Gud på samma sätt med Sara så hennes namn blir Sarah. Detta är signifikant eftersom bokstaven "He" uttalas som en utandning. Vad betyder detta? Jo Gud blåser in sin ande in i Saras namn! Med Guds andes hjälp ska undret ske!]
Vad angår Ismael har jag hört dig, och se jag har välsignat honom och ska göra honom fruktsam och ska föröka honom rikligt. Tolv prinsar (furstar) ska han få och jag ska göra honom till ett stort folk.
Abraham ska verkligen bli ett stort och mäktigt folk och alla (andra) folk ska bli välsignade i honom.
Avimelech hade inte kommit nära (inte haft något intimt umgänge eller samlag med) henne och han sade: "Herre (Adonai), vill du slå även ett rättfärdigt land?
Men också av tjänstekvinnans son ska jag göra en nation (ett folkslag), eftersom han är din säd."
Res på dig, lyft upp ynglingen och håll fast honom i din hand, för jag ska göra honom till ett stort folkslag (nation)."
I din säd ska alla jordens nationer vara välsignade, eftersom du har lyssnat till min röst."
Herren (Jahve) sade till henne:
"Två nationer finns i din livmoder
    och två folkslag ska bli åtskilda från din buk.
Det ena folket ska vara starkare än det andra folket
och den äldre ska tjäna den yngre." [Rom 9:10‑13]
och jag ska föröka din säd (avkomma, ättlingar) till att bli som stjärnorna på himlen och till din säd ska jag ge alla dessa länder. Genom din säd (avkomma, ättlingar) ska alla jordens länder själva bli välsignade [1 Mos 12:1‑3],
Och Gud (Elohim) sade till honom: "Jag är Allsmäktig Gud (El Shaddai). Var fruktsam och föröka dig. Ett folk och flera folk ska komma från dig och kungar ska komma från din länd. [Ordet för länd syftar på hela den nedre delen av kroppen, inklusive könsorganen.]
Han sade: "Jag är Gud (El) dina fäders Gud (Elohim). Frukta inte att gå ner till Egypten, för där ska jag göra dig till ett stort folkslag.
Hans far vägrade och sade: "Jag vet (känner mycket väl till) det min son. Jag vet det. Han ska också bli ett folk och även han ska bli stor. Likväl ska hans yngre bror bli större än honom och hans säd (efterkommande) ska bli en myckenhet av folk (nationer).
Haglet föll tungt med blixtar mitt i haglet. Dess like hade aldrig tidigare skådats över Egypten sedan landet blev till. [Haglet består både av eld och is. Mirakulöst smäter inte elden isen och isen släcker inte elden. Dessa motsatta krafter verkar tillsammans för att utföra Guds vilja. Den medeltida franska rabbinen Rashi, som skrivit det mest inflytelserika kommentarverket till GT, noterar också hur ordet för himmel (hebr. shamaim) består av två ord: eld (hebr. esh) och vatten (hebr. maim).]
och ni ska vara ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör mig.' [2 Mos 12:1‑3] Detta är vad du ska säga till israeliterna."
Låt mig nu därför vara ensam så att min vrede kan bli het mot dem och jag kan förtära dem, och jag ska göra dig till en stor nation (ett stort folk)."
Därför ber (vädjar) jag till dig: Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, visa mig nu dina vägar så att jag kan känna (vara intimt förtrogen med) dig till slutet (för evigt, hela vägen, fullt ut) och finner nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, och betänk att denna nation är ditt folk."
Och han sade: "Se, jag skär ett förbund, inför hela ditt folk ska jag göra under, sådana som inte har blivit gjorda i hela världen, inte i något land. Och alla de folk bland vilka du vistas, ska se Herrens (Jahves) gärningar som jag ska göra med dig, att de är förunderliga (fantastiska, enorma).
För jag ska fördriva folkslag framför dig, och utvidga dina gränser, inte heller ska någon man ha åtrå till ditt land när du går upp till Herren (Adonai) din Gud (Elohim) tre gånger om året. [Detta är Guds löfte om beskydd att ingen fiende ska anfalla när man firar Herrens högtider!]
Orena er inte med något av detta, för med allt sådant har de folkslag orenat sig, som jag fördriver (kastar ut) för er.
Gör inte så att landet spyr ut er,
    genom att orena det,
på samma sätt som det spydde ut det folk som bodde där före er.
Ni ska inte följa sederna hos de folk som jag driver undan för er, för just därför att de gjort som de gjort avskyr jag dem.
Både din tjänare och din tjänarinna som du ska ha, ska vara från hedningarna som du har runt omkring dig, av dem ska du köpa tjänare och tjänarinnor.
Och jag ska skingra er bland hedningarna, och jag ska dra ut ett svärd efter er, och ert land ska vara öde och städerna tomma.
Och ni ska förgås bland hedningarna och era fienders land ska sluka er.
Men för deras skull ska jag komma ihåg förbundet med deras förfäder som jag förde ut ur Egyptens land i hedningarnas åsyn för att jag ska vara deras Gud (Elohim). Jag är Herren (Jahve).
Jag ska slå dem med pest och fördärva (utrota) dem, och jag ska göra dig till ett större och mäktigare folk än dem." [2 Mos 32:10]
Om du nu dödar detta folk som en man, då kommer nationerna som har hört om din ryktbarhet, att säga:
Från klippornas topp ser jag honom [landet Israel],
    från höjderna skådar jag honom.
Se, ett folk som bor avskilt
    och som inte ska räknas (erkännas) som ett folkslag av andra folk.
    [Ett folk som är unikt och inte likt andra folk.]
Gud (El) som förde fram honom ut från Egypten,
    är för honom som vildoxens höga horn,
han ska sluka nationerna som är hans åklagare
    och ska bryta deras ben i bitar
    och genomborra dem med sina pilar.
Och han såg på Amalek och tog upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sade:
"Amalek var den förste av nationerna
    men hans slut ska komma med ödeläggelse."
Håll (vakta, skydda, bevara) dem och gör (lev efter) dem, för de är er vishet och ert förstånd i folkens ögon, så att när de hör alla dessa förordningar (ordagrant "saker inristat") ska de säga: "Denna stora nation är verkligen ett klokt och förståndigt folk."
För vilket stort land finns som har Gud (Elohim) så nära sig, som Herren vår Gud (Jahve Elohim) är, närhelst vi kallar på honom?
Och vilket stort land finns som har förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut) lika rättfärdiga som all vår undervisning, som jag ger inför er idag?
och Herren (Jahve) ska skingra er bland folken, ni ska lämnas få till antalet bland länderna dit Herren (Jahve) leder er bort.
Eller har Gud (Elohim) prövat att gå och ta åt sig ett folk från mitten av ett annat folk med prövningar, med tecken och med under och med krig, och med mäktig hand och med en utsträckt arm och med stor skräck på samma sätt som Herren din Gud (Jahve Elohim) gjorde för dig i Egypten inför dina ögon?
Han fördriver hednafolk [på grund av deras synd, se 1 Mos 15:16; 5 Mos 9:5] som är större och mäktigare än du, för att föra in dig i deras land och ge det till arvedel, som det ju är idag.
När Herren din Gud (Jahve Elohim) ska föra dig in i landet dit du går för att ta det i besittning, ska han kasta ut många folkslag framför dig,
    hetiterna
    och girgasiterna
    och amoreerna
    och kananiterna
    och periseerna
    och hivéerna
    och jebusiterna,
sju folkslag större och mäktigare än er,
Om du säger i ditt hjärta: "Dessa länder är mer (större, starkare) än jag, hur kan jag fördriva dem?"
Och Herren din Gud (Jahve Elohim) ska kasta ut dessa folkslag framför dig lite i taget (hebr. meat meat). Du ska inte sluka [se vers 16] dem snabbt annars kan fältens rovdjur föröka sig över er.
På samma sätt som länderna som Herren (Jahve) låter förgås framför dig, ska du förgås, eftersom du inte lyssnat till Herren din Guds (Jahve Elohims) röst.
Hör Israel! Du ska idag gå över Jordan för att gå in och fördriva länder större och mäktigare än du själv, städer stora och befästa upp till himlarna,
Tala (tänk) inte i ditt hjärta efter att Herren din Gud (Jahve Elohim) har kastat ut dem framför dig och säg: "För min rättfärdighet har Herren (Jahve) fört hit mig för att besätta detta land", då det är för dessa länders ondska som Herren (Jahve) driver ut dem framför dig.
Inte för din rättfärdighet och ditt hjärtas rakhet går du in för att besätta deras land, utan för dessa länders ondska driver Herren din Gud (Jahve Elohim) ut dem framför dig och för att stadfästa ordet som Herren (Jahve) gav med ed (svor, lovade) till Abraham, till Isak och till Jakob.
låt mig vara ensam så att jag kan utrota dem och utplåna deras namn från under himlarna, och jag ska av dig göra ett folk mäktigare och större än dem."
Då ska Herren (Jahve) driva ut alla dessa folkslag (nationer) från framför dig och ni ska fördriva folk (nationer) större och mäktigare än er själva.
Ni ska helt förgöra (hebr. aved aved; upprepningen förstärker en fullständig förödelse) alla platser där folkslagen som ni fördriver har tjänat (tillbett) sina gudar, på de höga bergen och på kullarna och under alla grönskande träd.
När Herren din Gud (Jahve Elohim) hugger av nationerna framför dig dit du går för att fördriva dem och bo i deras land,
vakta (skydda, bevara) då dig själv så att du inte blir snärjd (lurad) att följa dem efter att de har blivit förgjorda framför dig, och så att du inte frågar efter deras gudar och säger: "Hur brukade dessa folkslag tjäna sina gudar? Även jag vill göra likadant."
För Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välsigna dig som han har lovat dig och du ska ge lån till många länder, men du ska inte låna (av någon), och du ska råda över många länder, men de ska inte råda över dig.
[Här finns flera begränsningar och en uppmaning. Detta var unikt för Israel, andra omgivande riken hade inte den här typen av restriktioner. Israeliternas kung skulle vara en landsman, inte ha för stor militär makt (samla många hästar), inte ha många fruar och samla på sig en egen stor rikedom. Den sista och femte punkten är att göra en egen personlig kopia av Moseböckerna och dagligen läsa den, det är en uppmaning att låta Guds undervisning få bli personlig. Flera av dessa råd kan även appliceras på troende idag, se 1 Pet 2:9.] När ni kommer till landet, som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett till er, och ska inta det, och ska bosätta er där, och ni då säger: "Jag ska sätta en kung över mig som alla länder runtomkring mig" [1 Sam 8:5, 20],
När du kommer in i det land som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig, ska du inte lära dig att göra efter dessa länders styggelser.
Dessa länder, som du ska besätta (inta), lyssnar till siare och till spåmän. Men Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har inte tillåtit dig att göra sådant.
[Tre fristäder hade redan etablerats öster om Jordanfloden. Nu ges instruktioner om tre städer: Kedesh, Hebron och Shechem, se Jos 20:7.] När Herren (Jahve) din Gud (Elohim) omintetgör (bokstavligt hugger bort) nationerna, vars länder Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig, och du då övervinner dem och bosätter dig i deras städer och i deras hus,
Så ska du göra mot alla städer som är långt bort från dig, som inte tillhör detta lands städer.
Och du ska tala och säga inför Herren (Jahve) din Gud (Elohim):
"En kringvandrande armenier var min far och han gick ner till Egypten och vistades där, ett fåtal, där blev han en nation, stor mäktig och folkrik.
och han ska göra dig hög (stor) över alla andra nationer som han har skapat, i lovprisning, och i namn, och i härlighet, och du ska vara ett heligt folk åt Herren (Jahve) din Gud (Elohim) såsom han har sagt.
Och det ska ske, om du lyssnar uppmärksamt på Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) röst, så att du håller (vaktar, skyddar) alla hans budord (klara tydliga befallningar – hebr. mitzvot) som jag befaller dig denna dag, för att Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska sätta dig högt över jordens alla länder.
Herren (Jahve) ska öppna för dig hans goda skattkammare – himlarna, till att ge dig landets regn i sin tid (rätt årstid) och till att välsigna alla dina händers verk (arbete), och du ska låna ut till många länder, men du (själv) ska inte låna av någon.
Herren (Jahve) ska föra bort dig och den kung som du kommer sätta över dig [Saul blev den första kungen, se 1 Sam 10:20‑24] till ett folk som du inte känner, varken du eller dina fäder, och där ska du tjäna andra gudar av trä och sten.
Herren (Jahve) ska föra fram en nation mot dig långt bortifrån, från jordens ände, som gamen sveper ner, ett land vars språk du inte ska förstå [Jer 5:15‑17],
en nation (ett folk) med våldsam (grym) uppsyn, som inte ska ha anseende till gamla människor och inte ge nåd (oförtjänt favör) till de unga.
Och bland dessa länder ska du inte ha något lugn (ro) och där ska inte vara någon vila för din fotsula, utan Herren (Jahve) ska ge dig ett bävande hjärta och trånande ögon och en försmäktande själ.
för ni vet (känner till, har intim kunskap om) hur vi vistades i Egyptens land, och hur vi drog igenom mitt i länderna som vi passerade,
för att det inte ska finnas ibland er någon man eller kvinna eller familj eller stam, vars hjärta vänder sig bort ifrån Herren (Jahve) er Gud (Elohim) för att tjäna dessa länders gudar, annars blir det en rot bland er som bär galla och malört.
alla länder ska säga: "Varför har Herren (Jahve) gjort så här mot detta land? Vad betyder hettan (intensiteten) i denna stora vrede?"
Och det ska ske när alla dessa saker kommer över dig – välsignelserna och förbannelserna som jag har ställt framför dig – och du ska tänka för dig själv bland alla länderna, om det är Herren (Jahve) din Gud (Elohim) som har fördrivit dig [2 Kung 25:1‑21; 2 Krön 36:17‑20; Jer 39:1‑10; 52:1‑30],
Herren (Jahve), din Gud (Elohim), han ska gå (korsa över) framför dig. Han ska förgöra dessa folk för dig och du ska fördriva dem. Josua ska gå framför dig [Israel], som Herren (Jahve) har sagt [5 Mos 1:37; 4 Mos 27:18‑22; Jos 1].
När den Högste (Elion) gav länderna (nationerna) deras arv,
    när han åtskilde [hebr. parad – samma ord som i 1 Mos 10:5] människors (Adams) barn,
då satte han upp gränser för folken
    i enlighet med antalet av Israels söner. [Den sista frasen är ordagrant i hebreiskan beney Jisrael – israels söner. Ett fragment från Qumran (4QDt) har beney elohim – Guds söner, och den grekiska översättningen Septuaginta har angelon theou – Guds änglar. Dessa varianter stämmer överens med Ps 82 och Dan 10:13‑21 som beskriver att det också finns en andlig dimension över nationerna. Den masoriska hebreiska texten med "Israels söner" passar dock väl in här, eftersom betoningen ligger på Israels roll i Guds plan för att återupprätta hela världen.]
De har drivit mig till avundsjuka [5 Mos 4:24] med en icke-gud (hebr. lo el),
    de har provocerat mig med sina fåfängligheter.
Jag ska driva dem till avundsjuka med ett icke-folk,
    jag ska provocera dem med en vidrig nation.
De är ett folk utan rådgivare,
    och det finns ingen kunskap hos dem.
Sjung högt (ljudligt), hans folks länder,
    för han hämnas sina tjänares blod
och verkställer hämnd på hans motståndare
    och försoning för sitt folks land.
Och prästerna som bar Herrens förbundsark stod stadigt på torr mark mitt i Jordan, medan hela Israel passerade över på torr mark, till dess att hela folket hade passerat torrskodda över Jordan. [Jordandalen är ett jordbävningsdrabbat område eftersom det utgör gränsen mellan två kontinentalplattor. Just kring området i Adam så slingar sig Jordanfloden runt fördämningar som orsakats av tidigare jordbävningar. Den senaste stora jordbävningen i detta område var 1927. Då dämdes Jordanfloden upp i 20 timmar.]
Och det hände sig att när hela folket var rent, gick de över Jordan så som Herren (Jahve) hade talat till Josua och sagt:
För Israels söner vandrade fyrtio år i öknen, även stridsmännen som kom ut ur Egypten förgicks, eftersom de inte lyssnade till Herrens (Jahves) ord, varför Herren (Jahve) svurit att han inte skulle låta dem se landet som Herren med ed lovade deras fäder att han skulle ge oss, ett land som flyter av mjölk och honung.
Och det skedde när hela nationen var omskuren, varenda en av dem, att de vilade på sin plats i lägret till dess de var läkta.
Och solen stod stilla
    och månen stannade
    till dess landet hade hämnats på alla sina fiender. Är inte detta skrivet (nedtecknat) i Jashars bok? [Jashars bokrulle omnämns igen i 2 Sam 1:18 och även i den grekiska översättningen av 1 Kung 8:13. Händelsen här var något extraordinärt som även skrevs ner i andra sekulära krönikor. Än har inga kopior av den hittats. Jashar betyder "rättfärdig" så bokens namn är den rättfärdiges bokrulle.] Och solen stannade mitt på himlarna [ordagrant på halva himlarna] och hade ingen brådska med att gå ner på en hel dag.
Och ni har sett allt som Herren vår Gud (Jahve Elohim) har gjort mot alla dessa nationer för er skull, för Herren vår Gud (Jahve Elohim), det är han som har stridit för er.
Se, jag har tilldelat er ett arv, efter era stammar, de länder som är kvar från Jordan med alla länder som jag har huggit bort ända till det Stora havet [Medelhavet] mot solnedgången [västerut].
så att ni inte kommer (blir assimilerade) bland dessa nationer som finns kvar bland er, inte nämner namnen på deras gudar, inte svär (avlägger ed) vid dem och inte tjänar dem och inte tillber dem,
Därför har Herren (Jahve) drivit ut från framför er stora och mäktiga folk och för er har ingen man stått emot er till denna dag.
Om ni på något sätt går tillbaka och håller er till kvarlevan av dessa länder, av de folk som finns kvar bland er, och ingår äktenskap med dem och går in hos dem och de till er,
vet då med säkerhet att Herren er Gud (Jahve Elohim) inte ska driva bort dessa länder från ditt ansikte (din åsyn) längre, utan de ska bli en snara och en fälla för er, och ett gissel i er sida, och fläckar i era ögon till dess ni förgås från det goda land som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett er.
Så Herrens (Jahves) vrede upptändes mot Israel och han sade: "Eftersom denna nation har övergett mitt förbund som jag befallde deras fäder och inte har lyssnat till min röst,
ska inte heller jag driva ut någon av de folkslag (nationer) som Josua lämnade när han dog,
Så Herren (Jahve) lämnade dessa folkslag (nationer) utan att driva ut dem med hast och han gav dem inte i Josuas hand.
Dessa är folkslagen (nationerna) som Herren (Jahve) lämnade [tillät vara obesegrade] för att pröva Israel genom dem – alla de som inte kände till alla krig med Kanaan,
Och Herren (Jahve) gav dem i Kanaans kung Javins hand, som regerade i Chatsor. Härförare för hans armé var Sisera som bodde i Charoshet-Hagojim. [Namnet Sisera återfinns inte i mellanörsten vilket gör att att forskare tror att det kan härstamma från staden Sassari i Sardinien. Han kan ha varit del av det sjöfolk som kom från de grekiska öarna (Jer 47:4). Rent betydelsmässigt är namnet sammansatt av häst (hebr. sus) och att se (hebr. raa) vilket ger betydelsen av någon som är snabb och ser.]
Och Sisera samlade ihop alla sina vagnar, 900 vagnar av järn, och allt sitt folk som var med honom från Charoshet-Gojim till Kishons bäck.
Men Barak jagade efter vagnarna och efter hela armén till Charoshet-Gojim och hela Siseras armé föll för svärdsegg, inte en enda man lämnades kvar.
Och de sade till honom: "Se, du är gammal och dina söner vandrar inte på dina vägar, ge oss nu en kung som dömer oss som de andra nationerna."
så att vi liknar de andra länderna och att vår kung dömer oss och drar ut framför oss och utkämpar våra strider."
Finns det något enda folk på jorden som ditt folk Israel,
    det som Gud (Elohim) själv kom och friköpte åt sig som sitt eget [1 Mos 12:1‑3],
    för att göra sitt namn känt? [De första tre frågorna i vers 18 och 20 fokuserade på Davids personliga relation med Gud, här i den fjärde retoriska frågan skiftar fokus till Guds speciella relation med israeliterna:] Du har gjort storverk för dem och förunderliga ting för ditt land och inför ögonen på ditt folk som du friköpt från Egypten, från hednafolken och deras gudar.
Även detta helgade David till Herren (Jahve) med silver och guld som han helgat från alla folkslag som han underkuvat,
Du räddade mig från mitt folks strider
    du satte mig som huvud över hednafolken.
Folkslag jag inte kände tjänar mig nu.
Därför vill jag tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) dig inför folken, Herre (Jahve),
    och lovsjunga ditt namn. [Versen citeras i Rom 15:9.]
för han var visare än alla människor, än esraiten Etan [Ps 89:1] och Heman [Ps 88:1] och Kalkol och Darda, Machols söner, och hans berömmelse var i alla länder runtomkring.
Herren din Gud (Jahve Elohim) lever, det finns inget land eller kungarike där min herre inte har sänt för att söka dig, och när de säger: ’han är inte här,’ tar han en ed av det kungariket och landet att de inte har funnit dig.
Och när de kom ner till honom bad Elisha till Herren (Jahve) och sade: "Slå detta folk, jag ber dig, med blindhet." Och han slog dem med blindhet efter Elishas ord.

Har något annat lands gud befriat sitt land ur den Assyriske kungens hand?
Gör hans ära (mäktiga närvaro) känd bland folken,
    berätta om hans under (mirakulösa, underbara gärningar) för alla människor.
Alla dem av Israels söner (barn) som återvänt från landsflykten tillsammans med alla dem som avskilt sig själva från landets orenhet för att söka Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim),
Jag sade till dem: "Vi har efter vår förmåga befriat våra bröder, judarna, som har sålt sig till hedningarna, ska ni då ändå sälja era bröder? Och ska de sälja sig till oss?" Då teg de och fann inte ord (att säga).
Jag sade vidare: "Det som ni har gjort är inte gott. Borde ni inte vandra i gudsfruktan, med tanke på förebråelserna från våra hedniska fiender?
Därtill var det 150 av judarna och ledarna förutom de som kom till oss från andra länder som satt vid mitt bord (åt, fick sin mat på min bekostnad).
där det stod skrivet:
"Det rapporteras bland länderna, och Geshem säger det, att du och judarna tänker göra uppror. Därför bygger du muren, och du ska bli deras kung, enligt dessa ord.
Och det hände när alla våra fiender, hörde om det, att alla länder runt omkring oss fruktade, och de förminskades i sina egna ögon, för de förstod att detta verk gjordes av vår Gud (Elohim).
Var det inte just så som Israels kung Salomo syndade? Bland de många hednafolken fanns ingen kung som han, och han var älskad av sin Gud, och Gud satte honom till kung över hela Israel. Men också honom förförde de främmande kvinnorna till synd.
Varför larmar hednafolken (planerar nationerna uppror)?
    Varför begrundar (tänker, yttrar, muttrar) folken tomma tankar? [Samma ord som används om den rättfärdige som "begrundar" Herrens ord, se Ps 1:2, används här för att beskriva hur folken fyller sig med fåfängliga tankar. Deras dåraktiga planer är lönlösa. Hednafolken syftar på folk som förenas av ett landområde, medan det andra ordet "folken" mer har att göra med etnicitet. Det finns en övergång från det mer allmänna i "nationerna och folken", i vers 1, till att mer specifikt peka ut kungarna och härskarna för dessa i nästa vers. Crescendot i denna inledning kommer i vers 3 med deras föraktfulla uttalande.]
Begär av mig, och jag ska ge dig
    hednafolken som arv och hela jorden (marken, jordens yttersta gränser) som egendom.
Du har tillrättavisat (rutit, dånat med hög röst mot) hednafolken (du har slagit skräck i dem med ditt härskri)!
    Du har förgjort de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla), du har utplånat deras namn för evigt! [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Ordet "tillrättavisat" börjar med den bokstaven. Det kan förstärka hur Gud är trofast och kommer döma orättfärdighet.]

ד – Dalet [saknas]

[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Mellan vers 6 och 7 borde det ha varit en mening där första ordet började med bokstaven Dalet, men det gör det inte och det fina akrostiska mönstret bryts. Anledningen är troligen att det är första gången i psalmen som "de gudlösa" nämns. Ondska skapar oordning i världen, och rent bokstavligt blir det oordning i psalmen när ogudaktighet nämns, se Ps 9:6, 17, 18; 10:2, 3, 4, 13, 15. Att den fjärde bokstaven Dalet helt saknas förstärker också poängen här i vers 6‑7. Temat i föregående och följande mening är att de ogudaktiga och fienden för alltid kommer att vara borta, vilket då också illustreras rent bokstavligt genom att bokstaven Dalet också saknas i mönstret! En liknande stilistisk manöver görs i Ps 37:36. Tecknet för bokstaven Dalet avbildar en öppen dörr sedd ovanifrån. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg, och skulle kunna betona vikten av att välja Guds väg eftersom det får eviga konsekvenser.]
Hednafolken sjönk ner i den grav (djupa grop) de grävde,
    deras egen fot fastnade i det nät de själva lagt ut (gömt, fällan de gillrat).
De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) ska återvända till (är på väg mot) Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
    alla hedniska folk som glömmer (ignorerar) Gud (Elohim). [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Ordet "återvända" börjar med denna bokstav och förstärker hur Gud står emot de ogudaktiga. Samma ord används i vers 4 där fienderna "vänder tillbaka" och stapplar mot sin undergång. Ordet "återvända" i hebreiskan har många nyanser och behöver inte bokstavligt betyda att de ogudaktiga redan varit i dödsriket, snarare är betydelsen här att de går i den riktningen. En dag kommer de uppstå och möta den andra döden, se Dan 12:2; Upp 20:11‑15. I föregående vers och i denna nämns ordet "den ogudaktige" igen. Förra gången var i vers 6. På nytt blir det en störning i mönstret i psalmen. Istället för att vara två verser är stycket bara en vers, se även Ps 9:6‑7; 10:2‑11.]
Stå upp, Herre (Jahve)!
    Låt inte människor ha makten (överhanden)!
    Låt hednafolken bli dömda inför ditt ansikte.
Ge dem en lärare (vördnad, skräck), Herre (Jahve).
Låt hednafolken förstå att de bara är människor. [Det hebreiska ordet morah används bara här i hela Bibeln. Det är samma konsonanter som ordet för "lärare". Den grekiska och syriska översättningen av GT översätter så. Andra ser morah som en felstavning av hebreiska mora som betyder "vördnad, skräck och fruktan".
    Den elfte hebreiska bokstaven som inleder versen är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en handflata. Ordet "För" börjar på detta ord och binder ihop med föregående verser att Gud kommer döma orättfärdighet, se vers 17‑18. Symbolen med den utsträckta handen kan förstärka att David vill att Gud ska agera och sträcka ut sin hand så folken lär sig och förstår att Gud vill ha en relation med dem. Paulus tar upp samma tema och frågar retoriskt i Rom 10:14 hur någon ska kunna åkalla och tro om de inte fått höra om Gud. På motsvarande sätt som tidigare då vers 10 och 11 lades till för att återupprätta ordningen har detta stycke förlängts med vers 21. I vers 18 nämndes ju de ogudaktiga, ordningen stördes och stycket blev kortare. På nytt upprättas ordningen, och det med en utsträckt hand!]
Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Herren (Jahve) är kung för evigt och i oändlighet,
    de främmande folken (hednafolken) är borta ur hans land. [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I detta stycke är det ordet "Bryt av" som börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att krossa de ogudaktiga.]
Du räddade mig från folkets strider [troligtvis en angripande armé],
    du satte mig som huvud över hednafolken.
Folkslag jag inte kände tjänar nu mig.
    
Därför vill jag tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) dig inför folken, Herre (Jahve),
    och lovsjunga ditt namn. [Versen citeras i Rom 15:9.]

Hela jorden (folk från alla jordens hörn)
    ska komma ihåg det som hänt
    och omvända sig till Herren (Jahve).
Alla släkter (stammar, familjer) från alla hednafolk ska tillbe (böja sig) inför dig,
för kungariket tillhör Herren (Jahve),
    och han råder över hednafolken.
Herren (Jahve) upphäver (annullerar) hednafolkens beslut (rådslag; gör hedningarnas planer om intet),
    han sätter stopp för (håller tillbaka; hindrar) folkens planer (tankar).
Rikt välsignat (saligt; mycket lyckligt) är det folk (den nation) vars Gud (Elohim) är Herren (Jahve),
    det folk som han har utvalt till sin egendom (sin arvedel) [2 Mos 19:5].
    [Vers 12 är psalmens centrum.]
Döm mig (ge en rättvis dom), Gud (Elohim),
    försvara mig (avgör min sak),
    
    från ett kärlekslöst (trolöst) folk,
    
    från en falsk och ond människa [folk i kollektiv singular, eller en specifik person],
rädda (befria) mig.
då du grep in med din hand (makt).
Du fördrev hednafolken och planterade [våra förfäder],
    du krossade folken som levde där, och lät dem [våra förfäder] breda ut sig [som vinrankor, se Ps 80:12].
Du utlämnar oss som får (lamm, småboskap) att bli [slaktade och] slukade (uppätna) [se vers 23],
    du har förskingrat oss [i exil] bland hednafolken.
Du gör oss till ett ordspråk (talesätt – hebr. mashal) bland hednafolken,
    en anledning till att de skakar på huvudet åt oss.
Hednafolk är i uppror, och riken skakas.
    Då hörs hans röst, och jorden (marken, invånarna) smälter. [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
[Nu hörs Guds röst som talar:]
"Var stilla (låt det vara; släpp taget; kapitulera) [lägg ner era vapen] och vet (besinna) att jag är Gud (Elohim)!
    Jag är [har varit och ska alltid vara] upphöjd bland nationerna (hednafolken),
    jag är [har varit och ska alltid vara] upphöjd på jorden."
Gud (Elohim) regerar (är kung) över hedningarna,
    Gud (Elohim) har satt sig på sin heliga tron.
Därför Gud, härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot), Israels Gud (Elohim),
res dig upp och straffa alla länder.
    Visa dem ingen nåd (oförtjänt kärlek) för några (inte för en enda) förrädiska överträdelser.
    [Här används ett uttryck som även kan betyda "quisling".] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Men du Gud (Jahve) ska skratta åt dem.
    Du ska göra alla länder till åtlöje.
han som genom sin makt härskar för evigt.
Hans ögon vakar över hednafolken,
    upprorsmännen – de kan inte resa sig [och utmana honom]. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
För att tillkännage (uppenbara) dina vägar på jorden
    din frälsning (räddning, hjälp) bland alla hednafolk. [Ofta används ordet Sela som ett avbrott mellan två stycken. Här fungerar det istället som en mittpunkt för att binda ihop vers 2 och 3. Anledningen till bönen om Guds välsignelse förklaras i vers 3. Här finns bara ett verb som betyder att tillkännage och göra något begripligt och uppenbarat. De två saker som Gud vill uppenbara här på jorden hos alla folk är sina vägar och sin frälsning. Vägar har att göra med Guds förordningar och hur vi ska leva våra liv. Det hebreiska ordet för frälsning här är Jeshua, det hebreiska namnet på Jesus, vilket pekar på var vår frälsning finns.]
Ja, alla kungar ska falla ner inför honom,
    alla hednafolk ska tjäna honom.
Må hans namn [kungen] leva för evigt,
    må hans namn blomstra så länge solen skiner.
I honom ska man välsigna sig,
    alla hednafolk ska prisa honom salig. [1 Mos 12:3]
-
Han fördrev hednafolken framför dem
    och tilldelade dem (hednafolkens landområden) som arvedel
    och lät Israels stammar bo i sina tält.
En psalm (sång ackompanjerad på strängar). Av (för) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73‑83.]
-
Gud (Elohim),
    folken har invaderat din arvedel,
    orenat ditt heliga tempel och lagt Jerusalem i ruiner.
Häll ut din vrede över länderna som inte känner dig;
    över kungariken som inte ropar (åkallar, höjer sin röst i bön) till ditt namn!
Varför skulle hedningarna få säga:
    "Var är deras Gud (Elohim)?" Inför våra ögon, låt det bli känt bland nationerna
    att du hämnas det utgjutna blodet av dina tjänare.
[Här är vinplantan en bild på Israel som befriades från slaveriet i Egypten och fick Israels land efter att Herren drivit undan ett flertal folkslag för dem.] Du drog upp vinplantan, ut från Egypten.
    Du drev undan folkslag och du planterade den [vinplantan, Israel].
Res dig Gud (Elohim)! Döm jorden!
    För du ska besitta alla länder.
De säger: "Kom låt oss hugga av dem så att de inte längre är ett land,
    så att namnet Israel inte längre blir något man minns (kommer ihåg)."
Alla hednafolk som du har gjort ska komma och tillbe (falla ner inför) dig, Herre (Adonai),
    och de ska ära ditt namn. [Upp 15:4]
Han som tuktar nationer,
    skulle han inte korrigera?
    Ja, han som lär människan kunskap?
Förkunna hans ära bland hednafolken,
    hans under bland alla folk.
Säg bland hednafolken: "Herren (Jahve) regerar (är kung),
    världen står fast och vacklar inte.
    Han ska döma folken med rättvisa."
Herren visar sin kraft att frälsa (befria).
    Han uppenbarar sin rättfärdighet inför hednafolkens åsyn.
Nationerna (länderna, hedningarna) fruktar (vördar) Herrens (Jahves) namn,
    alla jordens kungar din härlighet.
när de gick från land till land,
    från ett kungarike till ett annat folk,
    [Det landområde som Gud hade utvalt beboddes av ett flertal folkgrupper innan Israel fick ta över landet.]
Han gav dem ländernas områden
    och de tog folkets arbete i besittning.
så att jag får se framgången hos dina utvalda,
    så att jag får glädja mig i ditt lands glädje,
    så att jag får lovprisa med ditt arv (alla de som tillhör Herren).
och skingra deras ättlingar bland nationerna
    och sprida ut dem i länderna [vilket skedde i exilen]. [4 Mos 14:27‑35]
Tvärtom beblandade de sig med de andra nationerna
    och lärde sig deras sätt [vanor och kulturyttringar, framför allt avgudadyrkan].
Han utlämnade dem till nationerna [alla länder dit de blev kringspridda]
    och de som hatade dem [judarna] regerade över dem.
Fräls oss Herre vår Gud (Jahve Elohim)
    och samla oss från länderna [dit de blivit utspridda]
så att vi får tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) ditt heliga namn
    och triumfera i din lovprisning.
-
Han ska döma hednafolken,
    han fyller dalen med döda kroppar,
    han ska krossa huvudet för många länder (folk).
    [Antikrist, Satan själv, som leder allt motstånd mot Jesus
    ska bli krossad, se 2 Thess 2:8.]

Styrkan i hans kraft har han visat sitt folk,
    genom att ge dem hedningarnas (nationernas) arvedel. [Jos 1‑12] [Ordet "Styrkan" börjar på bokstaven Kaf och "ge" på Lamed.]
Herren (Jahve) är högt över alla hednafolk,
    hans härlighet (ära, tyngd, dignitet; mättade gudsnärvaro) sträcker sig högt över himlen.
Varför ska hedningarna få säga:
    "Var är nu deras Gud (Elohim)?"
Prisa (hebr. hallelu) Herren (Jahve) alla nationer (hednafolk),
    stå i stum beundran inför honom (prisa, vila i honom – hebr. shavach) alla folk (stammar)!
    [5 Mos 32:43; 2 Sam 22:50; Jes 11:10; Rom 15:11][Uppmaningen att prisa Herren görs med två parallella verb. Det ovanligare shavach har både betydelsen att bli still och lugn, men också att upphöja och prisa. Ordets rika betydelse blir en stum beundran av Gud inför hans storhet. I Ps 65:8 används ordet för hur Gud stillar havens brus, jmf även Luk 8:22‑25 där Jesus stillar stormen.]
Alla nationer (hednafolk) omringar mig.
    I Herrens (Jahves) namn ska jag förgöra dem.
Då fylldes vår mun med skratt,
    och vår tunga med jubel (höga triumferande glädjerop). Då sade man bland hednafolken:
    "Herren (Jahve) har gjort stora ting med dem!"
Vem slog många länder
    och slog ner mäktiga kungar?
Ländernas avgudar är silver och guld,
    gjorda av människors händer.
Han har inte gjort så med något annat land (något hednafolk),
    och hans domar har de inte haft kunskap om.
    [När det gäller hans domar känner de personligen inte till dem.] Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu-jah)!
För att verkställa hämnd över nationerna
    och tillrättavisning över folken.
Rättfärdighet (andligt och moraliskt, på alla områden och i alla relationer) upphöjer en nation,
    men synd nedvärderar (förminskar, degraderar, är en skam för) ett folk.
Ve, ett syndfullt land,
    ett folk nedtyngt med överträdelser,
avkomma (barn) från dem som gör det onda,
    söner som handlar korrumperat.
De har övergett Herren (Jahve),
    de har föraktat Israels Helige.
    De har vänt sig bakåt (gått bort från Gud).
Det ska hända i den sista tiden, att det berg där Herrens hus är ska bli fast grundat och vara det högsta berget, upphöjt över andra höjder, och alla nationer ska strömma dit.
Han ska döma mellan nationerna och skipa rättvisa åt många folk. Då ska de smida sina svärd till plogar [för att bruka jorden] och sina spjut till vingårdsknivar [för att beskära träd]. En nation ska inte längre lyfta upp svärd mot en annan nation, och inte längre ska man träna (rusta) för strid.
Han ska lyfta upp ett baner till folken från långt borta,
    och han ska väsa mot dem från jordens ändar (yttersta gräns),
    och se, de ska komma med hast.
Men det ska inte förbli nattsvart mörker [i det land] där det nu råder ångest (lidande). I tidigare tidsåldrar lät han Sebulons och Naftalis land vara ringaktat (förbannat, utan välsignelse). [Dessa två israeliska områden i norr intogs av Assyrien tio år innan Jesaja skriver detta, se 2 Kung 15:29.] Men i framtiden ska han ära området kring vägen vid [Galileiska] sjön, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas Galiléen. [Det var i detta område runt Kapernaum Jesus verkade, och som han uppfyllde denna profetia.]
Du har gjort folket stort (talrikt, mäktigt)
    och du ger dem stor glädje.
De gläder sig inför dig,
    som man gläder sig under skördetiden,
som män gläder sig
    när de delar byte [efter en strid].
Jag sänder honom mot en ogudaktig nation [Juda har vänt sig bort från Gud – är gudlös, se vers 10],
    och mot folket (som är föremål för) min vrede [bokstavligt min vredes folk] ger jag honom ett uppdrag [Ords 21:1]
att tillspilloge och att ta byte
    och att trampa ner dem som dy (gyttja) på gatan.
Men detta är inte vad han menar (har för avsikter),
    inte heller tänker ("väver" – planerar) hans hjärta så,
hans mål (hans hjärta står efter) att fördärva
    och hugga bort nationer, inte några få [utan många].
Det ska ske att Isais [Davids fars] gren ska stå som ett baner (en signalflagga, ett tydligt tecken) för folken. Hednafolken ska söka honom för kunskap. Hans närvaro (boning) [på jorden] ska vara majestätisk (härlig, ha en tyngd och dignitet, vara mättad av fullständig gudsnärvaro).
Han ska höja ett baner (en signalflagga, ge ett tydligt tecken) för hednafolken
    och samla Israels fördrivna;
han ska samla Judas kringspridda,
    från jordens alla hörn.
Lyssna! Muller på bergen som av ett stort folk!
    Lyssna! Tumultet från ländernas kungariken som kommer samman!
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) mönstrar krigets ledare.
som slog folket i vrede
    med oupphörliga slag,
som styrde nationerna i vrede
    med förföljelse utan att hålla tillbaka.
Sheol (underjorden, de dödas plats) därnere väcks upp (kommer i rörelse) för dig,
    för att möta dig när du kommer,
det väcker upp skuggorna (de dödas andar – hebr. refaim) – alla bockarna (jordens ledare),
    låter alla ländernas kungar stå upp från sina troner.
Hur har du fallit från himlarna,
    Lucifer (ljusbäraren, den skinande, morgonstjärnan) morgonens son!
Hur har du huggits ner till marken,
    du som trycker ner (gör kraftlösa, kastar lott om) folken!
Alla ländernas kungar, allesammans, ligger (vilar) i härlighet [är begravda med pompa och ståt],
    var och en i sitt eget hus [familjegrav].
Detta är syftet som jag har avsett över hela jorden,
    och detta är handen som är utsträckt över alla folkslag.
Vad ska man då svara
    landets budbärare?
Att Herren (Jahve) har grundat Sion (tempelberget i Jerusalem),
    och i henne ska alla folkets plågade ta sin tillflykt.
Cheshbons fält förtvinar
    och Shivmas vin också,
vars utvalda plantor
    övervanns (trampades till marken, fördärvades) av nationernas herrar,
de nådde ända till Jazer,
    de slingrade sig till vildmarken,
hennes grenar spreds utomlands,
    de passerade över havet.
som sänder ambassadörer över havet,
    även papyrusbåtar på vattnen. Gå ni snabbfotade budbärare
    till ett land som är högrest och med blank hud,
till ett fruktansvärt folk (ett folk som alltid varit känt för sin ondska och råhet) från begynnelsen till idag,
    ett land som är kraftigt och trampar ner, vars land delas av floderna.
På den tiden ska en hyllningsgärd bäras fram till Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
    från ett folk som är högrest och med blank hud,
    
    och från ett folk fruktansvärt från begynnelsen till idag (ett folk som alltid varit känt för sin ondska och råhet),
    ett land som är kraftigt och trampar ner,
    
    vars land delas av floderna,
till platsen för Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) namn, berget Sion (tempelplatsen i Jerusalem).
och i (på) stora vatten, Shichors säd och Nilens skörd var hennes inkomst och hon var folkens marknad.
Därför ska ett starkt (våldsamt, grymt) [hedniskt] folk ära dig,
    orten (samlingsplatsen) [kollektivt singular för omgivande städer] med grymma (skoningslösa) hedningar frukta dig.
Ja, på detta berg ska han uppsluka (utplåna; ordagrant: har han uppslukat)
    den slöja (den ytliga ansiktsskylande täckmantel) som är [tätt] höljd
    
    över alla folk,
    det täckelse (gjutna beläte) som ligger utspritt (sammanflätat, -vävt)
    
    över alla hednafolk. [Som hindrar dem från att se Gud, se 2 Kor 4:4.]
Öppna portarna [Ps 24:7, 9; 118:19; Upp 21:22‑27; 22:14],
    så att det rättfärdiga folket (den rättfärdiga nationen) kan komma in
    – [de] som vakar (skyddar, bevarar – som en väktare) över trofastheten (sanningarna; plural – all sanning; på sanningens alla områden).
Du har samlat åt dig från folkslagen Herre (Jahve),
    du har samlat åt dig från folkslagen ära (härlighet, tyngd – hebr. kavod)
    till jordens alla yttersta gränser.
Och ländernas skaror som krigade mot Ariel [Lejonet – Jerusalem],
    alla som stred mot henne och bålverken mot henne
och de som gav henne ångest,
    ska vara som en dröm, en syn om natten.
Och det ska bli som när en hungrig man drömmer,
    och se han äter men han vaknar och hans själ är tom (inre är tomt),
eller som när en törstig man drömmer,
    och se han dricker men han vaknar och se han är svag och hans själ är hungrig,
så ska skarorna från alla länder vara
    som stred mot Sion.
Hans andedräkt är en forsande ström
    som delar ända in till nackbenet,
för att sålla nationerna med ödeläggelsens såll,
    och ett betsel i folkens käkar som för bort dem.
Vid ljudet av stridslarm flyr folket,
    när du lyfter upp dig själv skingras nationerna.
[I den stora Jesajarullen som hittades i Qumran har skrivaren gjort ett ovanligt stort avbrott mellan kapitel 33 och 34. I vanliga fall löper texten på över det som blivit kapitelindelningar, men att man valt att börja på en ny sida visar att här sker ett skifte i boken. Detta är något som passar bra i de flesta kiastiska mönstren i Jesaja bok, och där denna tredje sektion (kapitel 28-35) också börjar med sex verop (kapitel 28-33), följt av ett avslutande sjunde stycke som är kapitel 34-35.] Kom nära, ni länder, för att lyssna
    och ni folk, var uppmärksamma. Låt jorden höra och dess fullhet,
    världen,
och allt som kommer fram i den.
För Herren (Jahve) är vred (som en kvist som bryts; relationen är bruten – hebr. qetsef) över alla länder,
    och har brinnande vrede (feber – hebr. chema) mot deras härförare.
Han har i grund förgjort dem,
    han har utlämnat dem till att slaktas.
Akta er så att inte Hiskia övertalar er och säger: 'Herren (Jahve) ska befria oss.'
Har något annat lands gud befriat sitt land ur den Assyriske kungens hand?
Har ländernas gudar befriat dem som min far har fördärvat, Gozan och Charan och Retsef och Edens söner som var i Telashar?
Se, länderna är som en droppe i en hink
    och är räknade som små dammkorn på en våg,
    öarna är som stoft (tunna, smala) [så små att de nästan inte går att väga].
Alla länder är intet inför honom,
    de räknas av honom som ting utan värde och är fåfänga.
Vem har rest upp någon från soluppgången,
    som kallar på rättfärdighet till hans steg [ordagrant: ben eller fötter]?
Han ger (lägger) länderna framför honom
    och låter honom regera över kungar.
Hans svärd gör dem till damm,
    hans båge gör dem till agnar som blåser bort (följer med vinden).
Här är min tjänare (trogne representant) som jag uppehåller (ger kraft, stöder),
    min utvalde som jag ger nåd (som min själ har behag till, villkorad nåd – hebr. ratsa).
Jag har gett honom min Ande,
    han ska utbreda rätten (döma rättvist, uppenbara sanningen och Guds vilja) för hednafolken.
[Herren talar nu till Messias:]
Jag, Herren (Jahve), har kallat dig i rättfärdighet
    (för att uppenbara vad rätt och fel är, och att leva rättfärdigt).
Jag ska hålla dig i handen,
    och bevara dig.
Jag ska ge dig som ett förbund [en förbundsmedlare] för folket [Israel, se Jes 49:6‑8; Luk 2:32],
    som ett ljus för hednafolken (nationerna) [Jes 51:4].
Alla länder samlas tillsammans
    och folken är församlade.
Vem bland dem kan förklara detta
    och förkunna vad som ska komma?
Låt dem föra fram sina vittnesmål,
    så att de kan bli bedömda,
och låt dem höra (lyssna)
    så att de kan säga: "Sant!"
Så säger Herren (Jahve) till sin smorde,
    till Kyros, vars högra hand [hans makt] jag styrker
för att underkuva länder inför honom,
    och lösa upp kungars bälten,
för att öppna dörrar framför honom,
    så att portarna inte stängs:
Samla ihop er själva och kom,
    kom nära tillsammans, ni som är förskingrade bland länderna.
De som bär på sina trägudar har ingen kunskap,
    de ber till en gud som inte kan frälsa (rädda).
Han [Herren talar nu profetiskt om sin tjänare Messias och] säger:
"Det är inte tillräckligt för dig, då du är min tjänare,
    att bara upprätta Jakobs stammar
    och föra tillbaka Israels överlevande.
Jag ska göra dig till ett ljus för hednafolken,
    så att du kan föra min frälsning (befrielse) till jordens yttersta gräns."
[Paulus och Barnabas citerar denna vers i Apg 13:47.]
Detta säger Herren (Jahve),
    Israels återlösare, hans Helige,
till den som människan föraktar,
    som folken avskyr,
    en tjänare under härskare:
"Kungar ska se [Jesus bli ett ljus för hednafolken] och stå upp,
    furstar ska böja sig,
på grund av Herren som är trofast,
    Israels Helige som har utvalt dig."
Så säger Herren Gud (Adonai Jahve): Se, jag ska lyfta upp min hand över nationerna
    och sätta upp mitt baner över folken,
och de ska bära dina söner i famnen,
    och dina döttrar ska de bära på sina axlar.
Herren (Jahve) uppenbarar sin heliga arm (sin styrka och kraft) inför alla hednafolkens ögon,
    alla jordens ändar ska se vår Guds frälsning.
    [Profetia om att hela världen ska få höra evangelium om Jesus.]
Han ska bestänka (försona, rituellt rena, väcka förundran hos) många hednafolk;
    
    kungar ska bli chockade (förstummade) över honom,
för de ska se något som aldrig berättats för dem,
    och de ska förstå något de inte hört talas om.
    [Jesu korsfästelse, död och uppståndelse väcker förundran, versen citeras i Rom 15:21.] [Det hebreiska ordet yazzeh återfinns 24 gr i GT. Det används när översteprästen "stänker blod" i ett försoningsoffer eller Gud "stänker vatten" för att rena, se 3 Mos 4:6; Hes 36:25. Den grekiska översättningen Septuaginta använder "väcka förundran".]
För åt både höger och vänster ska du utbreda dig (bryta in på ny mark)
    och din säd (dina ättlingar) ska ärva länderna (hedningarnas nationer)
    och de ödelagda städerna ska de befolka (åter fylla med invånare).
Ja, du [Israel] ska kalla på folkslag du inte känner,
    och folk som du inte känner ska skynda till dig,
för Herrens, din Guds skull, Israels Helige,
    som gett dig din härlighet.
Sök mig dagligen och ha din glädje och tillfredsställelse i att känna till (ha intim kunskap om) mina vägar,
    som ett land som gör det rättfärdiga och inte försummar sin Guds påbud (bindande juridiska beslut, bud som har med rätt och rättvisa att göra).
De frågar efter mina rättfärdiga påbud
    och har sin glädje i att komma nära sin Gud (Elohim).
Hednafolk ska komma (har vandrat) till ditt ljus,
    och kungar till strålglansen av din uppgång (soluppgång; ditt klara gryningsljus). [Här liknas glansen från Sions berg (Jerusalem) vid en soluppgång som världens folk och ledare kommer att kunna följa, se även Jes 2:2‑5.]
Då ska du se och stråla,
    ditt hjärta ska förundras (bäva) och fyllas med glädje.
Havets överflöd (rikedomar, eller människor från avlägsna länder) ska föras till dig,
    och hednafolkens välstånd ska komma till dig.
Dina portar ska oavbrutet vara öppna,
    dag och natt, de ska inte stängas,
så att man kan föra till dig ländernas rikedomar
    och deras kungar i procession.
Det land och det kungarike som inte vill tjäna dig ska förgås,
    dessa länder ska bli fullständigt ödelagda.
Du ska dia nationernas mjölk,
    och du ska dia kungarnas bröst
och du ska veta (känna väl till, vara intimt förtrogen med) att jag Herren (Jahve) är din frälsare
    och att jag, den mäktige i Jakob, är din återlösare.
Av den minste ska det bli tusen [en egen stam],
    den ringaste ett stort folk.
Jag, Herren, ska låta det ske snabbt,
    när tiden är inne.
Ni ska kallas Herrens (Jahves) präster
    och man ska kalla er Herrens tjänstemän.
Ni ska äta nationernas rikedomar
    och i deras prakt ska ni njuta.
Deras säd (avkomma, barn) ska bli kända bland nationerna
    och deras ättlingar bland folken.
Alla som ser dem ska erkänna dem,
    att de är säden (barnen, ättlingarna) som Herren (Jahve) har välsignat.
För på samma sätt som plantor skjuter upp ur marken,
    och trädgården ger sin skörd,
så ska Herren låta befrielse (rättfärdighet) växa upp,
    och ge sitt folk en anledning att prisa honom inför alla folk.
Och länderna ska se din rättfärdighet
    och alla kungar din härlighet,
och du ska kallas vid ett nytt namn
    som Herrens (Jahves) mun ska tillägna dig.
Som när eld antänder snåret
    och elden får vattnet att koka,
gör (på samma sätt) ditt namn känt för dina motståndare,
    så att nationerna skakar och bävar i din närvaro.
Jag gav tillträde till dem som inte frågade efter mig;
    jag fanns för dem som inte sökte mig.
Jag sade: "Här är jag, här är jag"
    till ett folk som aldrig varit uppkallat efter mitt namn.
Vem har hört något sådant?
    Vem har sett något sådant?
Kan ett land födas på en enda dag?
    Kan en nation komma till på ett ögonblick?
Så snart som Sion kom i barnsnöd
    födde hon fram sina söner.
För så säger Herren (Jahve): "Se, jag är redo att låta frid (shalom – framgång, lycka och all slags välsignelse, hälsa och välstånd)
    komma över henne [Jerusalem] som en översvämmande flod,
    och folkens rikedom (ära, härlighet) som en forsande ström.
    [En flodfåra som svämmar över.]
Då ska ni få dia,
    bli burna på höften (sidan)
    och bli gungade på knäet (leka och skratta – känna en sprudlande glädje).
För jag känner väl till era gärningar och era tankar. Tiden har kommit då jag ska samla alla länder och tungomål och de ska komma och se min härlighet.
Jag ska göra ett tecken bland dem och jag ska sända sådana som flyr bland dem till länderna, till Tarshish, Pol och Lod, som drar pilbågen, till Tuval och Javan, till de avlägsna öarna som inte har hört om min storhet, inte heller har sett min härlighet, och de ska förkunna min härlighet bland folkslagen.
De ska föra alla dina bröder ut från alla de länderna som ett offer till Herren (Jahve), på hästar och i vagnar, på bärstolar och på mulor och på raska djur till mitt heliga berg Jerusalem, säger Herren, som Israels söner bär fram sina offer i rena kärl in i Herrens hus.

"Innan jag formade dig i moderlivet,
    utvalde jag dig.
Innan du kom fram ur modersskötet,
    avskilde (helgade) jag dig [till tjänst].
Till en profet för folken,
    satte jag dig."
Jag sätter dig i dag över folk och riken [som en profet som ska varna för framtida händelser och tala Guds ord], för att:
rycka upp [nationer och riken]
    och bryta ner,
förgöra
    och fördärva,
bygga upp
    och plantera."
. Sanningen (trofastheten) är borta …
Vem skulle inte frukta dig, du folkens konung?
    Det tillhör dig [det är helt i sin ordning, du förtjänar respekt].
För bland folkens alla vise och i alla deras kungariken,
    finns ingen, nej ingen enda som du.
Och jag ska låta er finna (när jag låter er komma fram till) mig [då blir jag tillgänglig för er],
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
och jag ska föra er tillbaka från er fångenskap och samla er (jag återvänder till er fångenskap och samlar er)
    från alla de folk och alla de orter dit jag har drivit bort (fördrivit, förvisat) er,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Jag ska låta er återvända (jag för er tillbaka)
    till den plats som jag förde er bort från [berövade och avklädda lät er bortföras ifrån].
För så säger Herren (Jahve): "Sjung med glädje för Jakob,
    och ropa vid nationernas huvud [Israel],
kungör, prisa och säg:
    "Herre (Jahve), fräls ditt folk, Israels kvarleva."
Lyssna till Herrens (Jahves) ord, ni hednafolk,
    förkunna det i avlägsna kustländer.
Säg: "Han som skingrade Israel ska också samla det,
    och bevara det som en herde håller ihop (föder, beskyddar) sin hjord."
    [4 Mos 27:17; 2 Sam 7:7; Ps 78:70–72; Hes 34]
Om denna ordning upphör inför mitt ansikte,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
då ska också Israels säd upphöra
    att vara ett folk inför mitt ansikte i alla dagar.
Babel har varit en guldskål i Herrens (Jahves) hand som har berusat hela jorden, folkslagen har druckit av hennes vin, därför är alla folk dåraktiga (galna).
Du är min slägga och stridens vapen och med dig ska jag förskingra folkslagen, och med dig ska jag förgöra kungariken,
Res upp ett banér i landet, blås shofar bland folkslagen, förbered folkslagen mot henne, kalla samman mot henne kungarikena från Ararat, Minni och Ashkenaz. Utse en härförare (general, marskalk) mot henne, låt hästarna komma upp som de lurviga gräshoppslarverna.
Avskilj länderna mot henne, Medernas kungar och deras ämbetsmän, och alla deras styresmän och alla länder i hans välde.
Hur har Sheshach tagits, och hela världens beröm tystnat? Hur har Babel blivit till häpnad bland folkslagen?
Och jag ska straffa Bel i Babel, och jag ska föra ut ur hans mun det som han har slukat, och folkslagen ska inte längre fly till honom, Babels mur har fallit.
Ack (ve, hur, varför), hon [Jerusalem] sitter ensam (som en solitär) i
    den [förut så] folkrika staden.
Hon har blivit som en änka,
    hon som var så stor bland nationerna.
Prinsessan bland provinserna
    har nu blivit en tvångsarbetare (slav). [Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det ordet "Ack" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker känslan av sorg. Det är sorgen som tar befälet och präglar allt både i denna vers och hela boken. Ordet ställer frågan: Hur kunde detta ske? Ordet inleder ofta klagan och en begravningssång, se 2 Sam 1:19; Jes 14:4, 12.]
Juda [folket i Judéen] har förts bort i exil [till Babylon]
    under stort lidande och träldom.
    [2 Kung 25:8‑21; 2 Krön 36:17‑21; Jer 39:1‑10; 51:12‑30]
Hon vistas i andra länder,
    hon finner ingen viloplats.
Alla hennes förföljare har hunnit upp henne
    mitt i hennes ångest (trångmål). [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Det första ordet i hebreiskan är "exil" som på ett sätt kan symboliseras av kamelen eftersom den vandrar långa sträckor till avlägsna länder med köpmännens karavaner. För att överleva sorgen och ta sig igenom behöver man dessutom den uthållighet som kamelen också symboliserar eftersom det alltid tar tid, ofta minst ett år, att ta sig igenom denna process.]
Motståndaren har sträckt ut sin hand
    över alla hennes skatter:
Hon har sett främlingar [från andra nationer]
    komma in i helgedomen [templet, se Ps 74:4‑8],
om vilka du har befallt
    att de inte får träda in i församlingen. [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft. I denna vers börjar ordet "sin hand" med denna bokstav och poängterar styrkan hos motståndaren.
    Alla som inte är judar måste stanna på hedningarnas förgård och får inte gå hela vägen längst in i templet, se Apg 21:29.]
Hennes portar sjunker ner i marken,
    han har fördärvat och brutit sönder hennes galler.
Hennes kung och furstarna är bland hedningarna (utspridda i andra länder),
    det finns ingen undervisning (hebr. Torah) längre.
Hennes [Jerusalems] profeter får inte längre
    några syner från Herren (Jahve). [Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet "sjunker ner" med denna bokstav, och förstärker här hela nederlaget när allt är borta som fanns då Gud själv var hos dem i templet.]
"Ur vägen – oren!" ropar man till dem,
    "Ur vägen, ur vägen, vidrör inte!"
Man säger bland hedningarna,
    de ska inte vistas här. [Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det orden "Ur vägen", vilket upprepas flera gånger, som börjar med denna bokstav. Profeterna, som skulle visa på vägen till Gud och leva ett helgat liv, hade blivit korrumperade. Istället för att ge stöd och vara en pelare hade de oskyldiga människors blod på sina händer. De hade blivit som spetälska som folket skulle hålla sig undan från. Upprepande "Ur vägen, ur vägen" och frasen "Oren! Oren!" anknyter till just detta i 3 Mos 13:35‑46.]
För vår del tynar våra ögon bort
    då de fåfängt tittar efter hjälp [att gå emot Babylon, se Jer 34:21‑22; 37:5‑10].
Från våra vakttorn har vi iakttagit
    ett folk (nations) som ändå inte kan rädda oss.
    [Istället för att förtrösta på Gud satte Juda sitt hopp till Egypten, se 2 Kung 24:7; Jes 30:7; Jer 37:5‑11.] [Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det orden "För vår del" som börjar med denna bokstav. Ordet ögon finns också i versen och här beklagar man att de inte duger till så mycket.]
Luften (andedräkten) i våra näsborrar [vårt hopp], Herrens (Jahves) smorde,
    fångades i deras hålor,
om honom som vi hade sagt:
    "I hans skugga (under hans vingar) ska vi leva bland hednafolken". [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Ordet "Luften" börjar med denna bokstav. Israels präster och kungar smordes med olja, så ordet "Herrens smorde" används generellt om "en smord" präst eller kung som avskilts för tjänst, se 3 Mos 4:5; 1 Sam 10:1; 16:3. Rashi och en del andra kommentatorer tror att Jeremia refererar kung till Josia som regerade 640-609 f.Kr. eftersom Jeremia omnämner honom i en sorgesång, se 2 Krön 35:25. Troligare är dock att det är Judas sista kung Sidkia som regerade fram till Jerusalem förstörelse 597-586 f.Kr. som åsyftas här. Föregående vers, se vers 19, verkar antyda att det är de aktuella händelserna när Sidkia blir tillfångatagen av babylonierna som beskrivs här, se även 2 Kung 25:1‑7.]
Han sade till mig: "Du människobarn, jag sänder dig till Israels hus, till de hednafolk som gör uppror mot mig. Både de och deras fäder har gjort uppror mot mig fram till denna dag,
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Detta är Jerusalem! Jag har satt henne i mitten av folken och länderna är runtomkring.
Och hon gjorde uppror mot mina påbud (bindande juridiska beslut) i att göra mer ondska än folken, och mot mina förordningar (ordagrant "saker inristat") mer än länderna runtomkring henne, för de förkastade mina påbud (bindande juridiska beslut) och mina förordningar (ordagrant "saker inristat") har de inte vandrat efter.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) så: Eftersom ni har överträffat länderna runtomkring er genom att inte vandra efter mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och inte heller har gjort (följt) mina påbud (bindande juridiska beslut) och folkens påbud (bindande juridiska beslut) runtomkring har ni inte heller gjort.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) så: Se, jag är emot er, även jag, och jag ska verkställa mina domar i din mitt, till folkens ögon (i folkens åsyn).
Jag ska göra dig till en förundran och en förebråelse bland folken som är runtomkring dig till ögonen på (i åsynen av) alla som går förbi.
Så ska det bli en förebråelse och ett hån (glåpord), en lärdom och en förundran för folken runtomkring dig, när jag verkställer domen i dig i vrede och i raseri och i ursinniga tillrättavisningar. Jag Herren (Jahve) har talat det.
Och jag ska lämna en kvarleva [Hes 5:3] så att det finns några som undkommer svärdet bland folken när ni blir skingrade till länderna.
Och de som undkommer av er ska komma ihåg mig bland folken dit de förs som fångar, hur jag har haft kval för deras vilsna hjärtan som har vikit av från mig, och med sina ögon har de gått bort efter sina avgudar. Och de ska avsky sig själva (ordagrant: "krossas/brytas i sina egna ansikten") för den ondska som de har begått med alla deras styggelser.
och de ska veta att jag är Herren (Jahve), för ni har inte vandrat efter mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och inte verkställt mina påbud (bindande juridiska beslut) utan har handlat efter folkens påbud som är runtomkring er."
Säg därför: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Fast jag har flyttat dem långt bort bland folken och jag har förskingrat dem bland länderna, har jag ändå varit för dem som en liten helgedom i länderna dit de har kommit.
När folken samlades mot honom,
    fångades han i deras fångstgrop,
och de förde honom med krokar [mot sin vilja, i fångenskap]
    till Egyptens land.
    [Beskrivningen stämmer in på Jehoaz, se 2 Kung 23:31‑34; Jer 22:11‑12.]
Och folken ropar över honom
    runtomkring från provinserna,
och de sprider sitt nät över honom,
    han fångas i deras fångstgrop.
Du har blivit skyldig i ditt blod som du har utgjutit och är befläckad (skändad) i dina avgudar som du har gjort, du har fått dina dagar att komma nära (bli få) och har kommit till dina år (fullbordat din tid), därför har jag gjort dig till en förebråelse för folken och till ett hån för alla länder.
Och jag ska förskingra dig bland folken och sprida dig bland länderna, och jag ska förtära dina orenheter (oanständigheter) från dig.
Och du ska bli vanhelgad i dig själv i folkslagens ögon och du ska veta att jag är Herren (Jahve).
därför har jag sträckt ut min hand över dig och ska ge dig som ett byte till länderna, och jag ska hugga av dig från folken, och jag ska låta dig förgås ur länderna, jag ska fördärva dig och du ska veta att jag är Herren (Jahve).
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Eftersom Moav och Seir säger: Se, som med alla folk är det med Juda hus,
tillsammans med Ammons söner till österns söner, och jag ska ge dem som en besittning så att Ammons söner inte längre ska kommas ihåg bland folken.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) så: Se jag är emot dig Tsor och jag ska låta många länder komma upp mot dig som havet låter sina vågor komma upp.
Hon ska bli en plats där man kastar ut nät mitt i havet, för jag har talat det förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve), och hon ska bli ett byte för folken.
därför ska jag föra främlingar över dig,
    folkslagens fruktade,
och de ska dra sina svärd mot din visdoms skönhet
    och de ska skända din glans.
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): När jag har samlat Israels hus från folken bland vilka de är förskingrade och ska bli helgad ibland dem i folkslagens ögon, då ska de bo i sitt eget land som jag gav min tjänare Jakob.
För nära är dagen,
    nära är Herrens (Jahves) dag ,
en molnens dag [en domens dag, se Joel 2:2; Sef 1:15]
    en tid för folkslagen [inte bara Egypten, utan alla jordens folk].
Han och hans folk med honom – de fruktade folkslagen –
    ska föras in för att fördärva landet,
och de ska dra sina svärd mot Egypten
    och fylla landet med slagna.
Och jag ska förskingra egyptierna bland folkslagen och ska skingra dem över länderna.
Och jag ska förskingra egyptierna bland folkslagen och ska skingra dem över länderna, och de ska veta att jag är Herren (Jahve).
Alla himlarnas fåglar
    bygger sina bon i dess grenar
och alla fältets djur
    leder in sina ungar under dess grenar
och i dess skugga
    vistas alla stora folkslag.
     [Människor i ett rike liknas vid fåglar och djur, se Hes 17:23; Dan 4:12‑21; Matt 13:32.]
ska jag ge honom i händerna på folkslagens mäktiga, de ska med säkerhet ta hand om honom, jag ska driva ut honom efter hans ondska.
Och främlingarna, folkslagens fruktade, ska hugga av honom och kasta ner honom, över bergen och i alla dalar är hans fallna grenar och hans stam ligger bruten i landets alla vattendrag, och alla jordens folk går ner från hans skugga och lämnar honom.
Jag ska låta folkslagen skälva (darra) vid hans fall, när jag kastar ner honom till Sheol (underjorden) med dem som går ner i avgrunden, och alla Edens träd, Libanons utvalda och bästa, alla som dricker vatten blir tröstade i de nedre delarna av jorden.
Även de går ner till Sheol (underjorden) med honom, till dem som är slagna med svärd, de som var i hans armar, som vistades under hans skugga mitt bland folkslagen.
De ska inte längre vara ett byte för andra folk, och vilddjuren ska inte längre äta upp dem. De ska bo tryggt och ingen ska hota dem (skrämma dem). [Då Jesus regerar som kung i tusenårsriket, se Jes 60:21, 61:3.]
Jag ska ge dem planteringar som gör dem berömda [välkända över hela världen]. Aldrig mer ska landet drabbas av hungersnöd. Aldrig mer ska andra folk håna dem.
Eftersom du har sagt: "Dessa två folk och dessa två länder ska vara mina och vi ska besätta det, och Herren (Jahve) var där.
därför ska du profetera och säga: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Därför, ja därför att de har gjort dig öde och slukat dig på alla sidor så att du kan bli en egendom för de övriga folkslagen, och komma över pratmakarens läppar som ont förtal (elakt skvaller) om folket.
Därför Israels berg, Hör Herrarnas Herres (Adonai Jahves) ord: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) till
    bergen och till höjderna
    till bäckarna och till dalarna
    och till de ödelagda ruinerna
    och till de övergivna städerna
som har blivit ett byte och åtlöje för länderna som är runtomkring. [6 olika ord används för att beskriva hela landet.]
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Säkerligen, i min svartsjuka eld har jag talat mot folkens återstod och mot Edom som har utsett mitt land åt sig själva som en egendom med glädje i sina hjärtan, med själens förakt kastat ut det som ett byte.
Profetera därför över Israels mark och säg till bergen och till höjderna till bäckarna och till dalarna: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Se jag har talat i min svartsjuka och i mitt raseri eftersom ni har burit folkslagens skam.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) så: Jag har lyft upp min hand, med säkerhet ska folkslagen runtomkring dig bära sin skam.
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Eftersom man säger till er: Ert land har blivit en människoslukare, och har blivit folkslagens sorg.
Därför ska ni nu inte längre sluka människor och inte längre vara folkslagens sorg förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Och man ska inte länge höra folkslagens förakt mot dig, och du ska inte längre bära folkens vanära och ditt folk ska inte längre snava, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Och jag förskingrade dem bland folkslagen och de blev utspridda till länderna, för deras vägar och för deras förehavanden dömde jag dem.
Och när de kom till folkslagen, varthelst de kom, vanhelgade de mitt heliga namn, då människor sade om dem: Detta är Herrens (Jahves) folk och de har lämnat hans land.
Men jag hade förbarmande över mitt heliga namn som Israels hus hade vanhelgat bland folkslagen dit de kom.
Säg därför till Israels hus: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Jag gör inte detta för er skull Israels hus, utan för mitt heliga namn som ni har vanhelgat bland folkslagen dit ni kom.
Jag ska helga mitt stora namn som har blivit vanhelgat bland folkslagen, som ni har vanhelgat i deras mitt, och folkslagen ska veta att jag är Herren (Jahve) förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve) när jag blir helig i er i deras ögon (framför deras ögon, i deras åsyn).
[Följande stycke domineras av verbformen veqatal den form som mer än de övriga är ständigt pågående, utan början och utan slut – evighetens verbform. Kärnbibeln översätter med presens, vilket här både inkluderar dåtid och framtid, och visar på ett pågående skeende.] För jag hämtar (tar) er från hednafolken,
    ja, jag samlar er från alla länder
    och jag för er till ert [eget] land.
Och jag ska föröka trädens frukt och föröka fältens gröda så att du inte längre ska drabbas av folkens förebråelser för hungersnöden.
Och länderna som är kvar runt omkring dig ska veta att jag Herren (Jahve) har byggt upp ruinerna och planterat det som var öde. Jag Herren (Jahve) har talat det och jag ska göra det.
Säg sedan till dem: 'Detta är vad Herrarnas Herre säger: Se jag ska föra israeliterna från hednafolken dit de har vandrat bort. Jag ska samla dem från alla håll och föra dem till deras land.
Jag ska göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg, en kung ska regera över dem alla. De ska aldrig mer vara två folk och aldrig mer vara delade i två riken.
Och länderna ska veta att jag är Herren (Jahve) som helgar Israel när min helgedom är i deras mitt till evig tid.
Du vill plundra och röva och vända din hand mot ödelagda platser som nu är bebodda igen, och mot ett folk som har samlats från hednafolken och nu har boskap och ägodelar där de bor i landets mitt. [Sedan sexdagarskriget 1967 bor många judar i Jerusalem och mer centralt i landet i olika bosättningar.]
Du ska dra upp mot mitt folk Israel som ett moln för att täcka landet. I kommande dagar ska det ske. Jag ska låta dig komma över mitt land, för att hednafolken ska lära känna mig när jag inför deras ögon visar mig helig på dig, Gog.
Så ska jag förhärliga mig själv och helga mig själv och jag ska göra mig själv känd (intimt förtrogen) i ögonen på många folk, och de ska veta (känna till, vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahve).
Och mitt heliga namn ska jag göra känt (låta bli en intim kunskap) mitt ibland mitt folk Israel. Jag ska inte längre tillåta att mitt heliga namn blir vanhelgat (hädat), och länderna ska veta (känna till, vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahve) den Helige i Israel.
Jag ska uppenbara min härlighet bland hednafolken, så att de alla ser min dom som jag har verkställt och hur jag låtit min hand drabba dem.
Hednafolken ska förstå att Israels folk fördes bort i fångenskap för sin missgärning, eftersom de var trolösa mot mig, så att jag måste dölja mitt ansikte för dem. Jag lämnade dem då i deras fienders hand så att de alla föll för svärd.
När jag för dem tillbaka från folken och samlar dem från deras fienders länder, visar jag min helighet genom dem inför många hednafolks ögon.
Då ska de inse att jag är Herren deras Gud, som förde dem bort i fångenskap bland hednafolken och sedan samlade dem till deras eget land igen och inte lät någon enda bli kvar där.
Hornet som bröts av och de fyra andra som växte fram i dess ställe [Dan 8:8] betyder att fyra riken ska uppstå ur hans folk, men de ska inte ha hans [den första kungen, Alexander den stores] styrka.
Efter att ha ingått ett förbund med honom kommer han att handla svekfullt. Han ska dra ut och få övermakten med endast lite folk. [År 169 f.Kr. försökte den egyptiske kungen Ptolemaios VI återfå Israel och Fenicien som de förlorat till Syrien, men blev besegrad av Antiochos IV Epifanes. Ptolemaios blev även tillfångatagen. Han blev "bruten", inte dödad. Ptolemaios kallas en "förbunds-kung" eftersom han gick med på en överenskommelse att alliera sig med den syriske Antiochos, i utbyte för att de skulle hjälpa honom att återfå tronen i Egypten som hans yngre bror Ptolemaios VII tagit. Antiochos var nöjd med en sådan överenskommelse eftersom det skulle hjälpa honom att få ett fotfäste i Egypten. Dock bröt Antiochos senare denna pakt och allierade sig med hans bror Ptolemaios VII för att frigöra sina trupper från Egypten.]
På den tiden ska [ängeln] Mikael stå upp (träda fram), den store [himmelska] fursten som står som försvarare för dina landsmän [det judiska folket]. Det kommer en tid av nöd (svårigheter) [här på jorden], som inte har haft sin like ända från den dag då folken blev till och fram till den tiden. Men på den tiden ska ditt folk bli frälst, alla som är skrivna i boken [Livets bok, 2 Mos 32:32; Upp 3:5].
Israel är uppslukat,
    nu har de blivit bland länderna
    som värdelösa verktyg.
Även fast de lånar bland nationerna,
    ska jag samla ihop dem,
så att de börjar förminskas
    under bördan av kung och furstar.
Min Gud (Elohim) ska kasta bort dem
    eftersom de inte lyssnar till honom,
och de ska bli kringvandrare
    bland hednafolken (länderna).
För ett främmande folk har kommit upp över (hedningar har invaderat) mitt land.
    Mäktiga, ja utan tal (oräkneligt många).
Deras tänder är som lejons tänder
    med huggtänder som en lejoninna.
Må prästerna, Herrens tjänare, gråta mellan förhuset och altaret och säga:
    "Herre, skona ditt folk och låt inte din arvedel hånas och bli ett ordspråk (talesätt) bland hednafolken. Varför skulle man få säga bland folken: 'Var är nu deras Gud?' "[På prästernas förgård stod brännofferaltaret, och knappt tio meter framför det stod förhuset som ledde in i själva tempelbyggnaden, se 1 Kung 6:3. Nöden är så stor i landet att det inte finns något kvar att offra, se vers 14. Vända mot det heliga templet uppmanas nu prästerna att offra sina tårar i djup ånger och genuin omvändelse.]
Herren svarade sitt folk: Se, jag sänder er säd, vin och olja,
    ni ska bli helt mättade.
Jag ska aldrig mer tillåta
    att ni blir skymfade bland hednafolken.
ska jag samla alla länder
    och föra ner dem till Jehoshafats dal [som betyder "Herren har dömt", kanske Kidrondalen].
Där ska jag döma dem
    på mitt folks vägnar, och mitt arv Israel,
som de har förskingrat bland länderna
    och därtill har de delat upp mitt land.
Jag ska sälja era söner och era döttrar till Juda söners händer, och de ska sälja dem vidare till Shevas folk, till ett land långt borta, för Herren (Jahve) har talat.
Förkunna detta bland länderna:
    Förbered för krig.
Egga upp mäktiga stridsmän.
    Låt krigarna avancera och attackera.
Res er och kom, alla länder runtomkring och samla ihop er. Herren (Jahve) för ner era mäktiga stridsmän.
Låt nationerna resa sig
    och gå upp till Jehoshafats dal.
Där ska jag sitta
    och döma alla omgivande länder.
Ve, över dem som är lugna (inte oroar sig, tar det med lättja) i Sion [tempelberget i Jerusalem]
    och dem som känner sig säkra på Samariens berg,
de celebra männen [de som anser sig vara eliten] i den första av nationerna,
    till vilka Israels hus hör (ordagrant: kommer).
"Se, jag ska resa upp ett rike mot dig, du Israels hus,"
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot),
"och de ska ansätta (plåga, hemsöka) dig från Chamats ingång [den norra gränsen]
    till Aravas bäck [den södra gränsen]." [Dessa två platser används för att visa Jeroboam II Israels norra och södra gräns, se 2 Kung 14:25.]
För se, jag ska befalla
    och jag ska sålla Israels hus bland nationerna,
som säd sållas i en sikt,
    likväl ska inte ett enda korn falla på marken.
så att de kan ta i besittning vad som är kvar av [Israels bittra fiende] Edom
    [edomiterna härstammade från Esau, Jakobs bror]
    och av alla hednafolk över vilka mitt namn har nämnts," förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), han som gör detta.
Obadjas syn (vision). [Synen gäller Edom. Folkslaget edomiterna härstammade från Esau, son till Isak och Rebecka och äldre tvillingbror till Jakob, se vers 10 och 1 Mos 25:23‑26. Hans bror Jakob är känd som Israel, och Esau kallas Edom, som betyder "röd". Kanske var han rödhårig? Israel bosatte sig i Kanaans land med Jerusalems berg som centralort, medan Esau bosattes sig söder om Döda havet med berget Seir som centralt berg, se vers 21 och 5 Mos 2:5. Huvudstaden hette Sela, vilket betyder sten på hebreiska och petra på grekiska. Det är möjligt att edomiternas huvudstad låg där den nabateiska klippstaden Petra nu ligger. Intressant att bergen och klipporna i Petra är röda. Redan Jakob och Esau var fiender och fiendskapen har fortsatt. På väg från Egypten tillät inte edomiterna israeliterna att passera genom deras land, se 4 Mos 20:14‑21. Sedan israeliterna bodde i Kanaans land har det varit många strider, se 1 Sam 14:47; 2 Sam 8:14; 1 Kung 9:26; 2 Krön 20:1‑27; 2 Kung 8:16‑22; 2 Kung 14:9‑11; 2 Krön 28:17. Även Herodes den store var en edomit, se Luk 1:5.] Detta säger Herren Gud (Adonai Jahve) till Edom [edomiterna]: Vi har hört budskapet från Herren (Jahve)
    och en budbärare (ambassadör) är utsänd till nationerna:
    "Stå upp och låt oss dra upp mot henne i krig."
Se, jag gör dig liten bland länderna,
    du är mycket föraktad.
[Edoms stolthet och fall är en bild på alla nationers stolthet och fall. Obadja breddar bilden från Israels granne i söder till ett större perspektiv. Det hebreiska ordet för Edom består av tre bokstäver: Alf, Dalet och Mem. Samma bokstäver som ordet Adam som betyder människa och mänsklighet. Edom blir som en bild på hur Gud en dag ska döma all mänsklighetens stolthet, förräderi och våld. Guds dom över Edom är i linje med Guds löfte till Abraham angående Israel, se 1 Mos 12:3. Alla stormakter och länder som har försökt förinta Israel och det judiska folket har istället själva gått förlorade. Några exempel är antika Egypten, Persien, Nazi-Tyskland, osv.] För Herrens dag [då han ska döma] är nära för alla folk. [Inte bara Edom.]
Som du har handlat mot andra,
    så ska du själv behandlas,
    dina [onda] gärningar ska drabba dig själv. [Joel 3:14‑16]
Så som ni har druckit på mitt heliga berg,
    så ska alla hedningar dricka oavbrutet (kontinuerligt),
ja de ska dricka och bälga i sig
    och bli som om de aldrig hade existerat (funnits till). [Domen liknas med vin som nationerna tvingas dricka. På samma sätt som vinet gör att den som dricker tappar förmågan att tänka klart och börjar raggla, kommer Gud få dessa nationer att stappla i förvirring. Denna metafor är hämtad från Jer 25:15‑29; 49:12.]
Många folk ska komma och säga: "Kom låt oss gå upp till Herrens berg,
    upp till Jakobs Guds hus,
han ska lära oss sina vägar,
    och vi ska vandra på hans stigar (leva efter hans instruktioner)." För undervisning (hebr. torah) ska gå ut från Sion,
    Herrens (Jahves) ord från Jerusalem.
Han ska döma mellan många folk (överbevisa om synd)
    och lösa strider mellan mäktiga hednafolk långt borta.
De ska smida sina svärd till plogbillar (bladet på plogen som plöjer upp jorden)
    och sina spjut till vingårdsknivar (trädgårdsredskap för att ansa grenar) [Jes 2:4; Joel 3:10].
Folken ska inte längre lyfta svärd mot varandra
    och aldrig mer rusta (träna) för krig.
och jag ska göra henne som haltade till en kvarleva,
    och hon som var förskjuten till en mäktig nation,
och Herren (Jahve) ska regera över dem på berget Sion
    från därifrån (den tiden) och för alltid och evigt.
Och nu är många nationer församlade
    mot dig som säger:
"Låt henne bli orenad
    och låt våra ögon stirra på Sion."
Och Jakobs kvarleva ska vara i mitten bland nationerna
    med mycket folk,
som ett lejon bland skogens vilddjur,
    som ett ungt lejon bland fårflockarna,
som om han går igenom (passerar) trampar ner och river i bitar,
    och där är ingen som kan rädda.
Och i vrede och raseri ska jag verkställa hämnd över nationerna,
    eftersom de inte lyssnade.
Länderna ska se och komma på skam
    för all deras mäktighet (stolthet),
de ska lägga sina händer på sina munnar,
    deras öron ska bli döva.
[Detta är anledningen:]
På grund av den stora otukten bland de lyxprostituerade,
    trollkarlarnas älskarinnor
som säljer länder genom hennes otukt
    och familjer genom hennes häxkraft.
Se, därför är jag emot dig förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
    och jag ska ta av dig skjortan över ditt ansikte
och jag ska visa nationerna din nakenhet
    och kungarikena din skam.
Titta (er omkring) bland hednafolken (länderna) och se
    och förundras storligen [ordagrant "chockas bli chockade"],
för se ett verk ska bli gjort i era dagar
    som ni inte ska tro på,
    trots att det berättas för er.
Jag ska resa upp kaldéerna [babylonierna],
    det bittra och impulsiva folket
som marscherar över [hela] jordens bredd
    för att inta boplatser som inte är deras.
Ska de få tömma sina nät
    och inte upphöra att kontinuerligt dräpa nationerna?
Dessutom är vinet en förrädisk bekantskap,
    den stolta människan består inte. [Ords 20:1] Han som har stora önskningar är som Sheol (underjorden, de dödas plats),
    ja i likhet med döden blir han aldrig tillfredsställd
utan samlar till sig länder
    och samlar åt sig folk på hög. [Det ordspråksliknande uttrycket om vin är lite oväntad just här, samtidigt väldigt passande och kopplas ofta till arrogans, begär och social orättvisa genom hela Bibeln, se 1 Sam 30:16; Ords 31:4‑7; Jes 5:11‑12, 22‑23; Amos 6:6. Babylonierna blev också själva störtade under en vild fest där alkoholen flödade, se Dan 5. Den här typen av fylleri har bekräftats att den karaktäriserade babylonierna.]
Eftersom du har fördärvat många länder,
    ska kvarlevan av folket fördärva dig,
på grund av blodspillan
    och för det våld som du har fört mot landet
    och mot staden och mot alla som bor därinne.
Han står och jorden skakar,
    en blick och får nationerna att darra
och de eviga bergen slås i bitar,
    de urgamla höjderna böjer sig.
    Hans vägar är eviga.
Du marscherar genom världen i harm,
    du tröskar nationerna i vrede.
Samla ihop dig själv [som halm],
    ja samla ihop dig du skamlösa nation,
Ve över invånarna längs havet,
    Keretims land [kretensare – folkslag ursprungligen från ön Kreta].
Herrens (Jahves) ord är emot er.
    Kanaan, Filistéernas land:
"Jag ska fördärva dig
    tills det inte längre finns några invånare hos dig."
Därför, så sant jag lever,
    förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaots), Israels Gud (Elohim).
Moab ska bli som Sodom
    och Ammon som Gomorra
de ska bli en besittning för ogräs och en salthåla,
    ett evigt ödeland.
Kvarlevan av mitt folk ska plundra dem;
    kvarlevan av mitt folk ska avfolka dem.
Herren (Jahve) ska vara skrämmande mot dem,
    för han har låtit alla jordens gudar tyna bort (minska mer och mer, försvinna bort).
Inför honom ska var och en från sin plats knäböja,
    även önationerna [jordens yttersta gräns].
Hjordar ska ligga ner i hennes mitt,
    alla sorters vilda djur,
både små ugglor och stora ugglor
    ska ha sina bon på hennes pelare.
Deras röst (hoande) ska höras i fönstret,
    dörröppningen ska vara i ruiner,
    cederplankorna ska vara exponerade. [Här tecknas bilden av ett putsat hus som har en stomme av cederträ som nu blir synligt när huset har lagts i ruiner. Ceder är ett starkt virke som förmultnar väldigt långsamt och kan därför synas flera årtionden bland ruinerna såvida inte huset brinner.]
Jag har huggit av länder,
    deras torn har blivit öde.
Jag har fördärvat deras gator,
    så att ingen går förbi.
Deras städer ligger öde,
    där finns ingen människa, ingen bor i dem.
"Därför måste du tålmodigt vänta på mig," förkunnar (säger, proklamerar) Herren.
    "Vänta på den dag när jag reser mig upp till anfall för att plundra [och ta tillbaka det som tillhör mig].
Jag har beslutat mig för att samla hednafolk
    och riken [för att attackera Jerusalem, se Sak 14:2],
så att jag kan tömma min vrede över dem,
    all min kokande ilska,
för den dagen ska hela jorden förtäras
    av min svartsjuka eld.
Jag ska skaka alla länder och det utvalda från alla länder ska komma
    och jag ska fylla detta hus med härlighet,"
säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Då svarade Haggai och sade: "Så är detta folk och så är detta land framför mitt ansikte (inför mig)."
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
"Och så är allt arbete som deras händer gör och det som de offrar, det är orent.
och jag ska omstörta tronerna
    i kungariken
och jag ska fördärva kungarikenas styrka
    i länderna
och jag ska omstörta deras vagnar
    och dem som far i dem,
och hästarna
    och deras ryttare
ska falla varenda en,
    genom sin brors svärd."
Och jag är rasande på de arroganta (bokstavligt 'lätta') nationerna. Jag var lite vred på dem men deras arrogans har blivit deras egen olycka.
Sedan sade jag: "Vad har dessa kommit för att göra?" Han [ängeln] talade och sade: "Dessa, hornen som förskingrade Juda så att ingen människa kan lyfta upp sitt huvud, dessa har de [de fyra hantverkarna som Gud rest upp] kommit för att förskräcka, för att kasta ner nationernas horn, de som har lyft sina horn mot Juda land för att förskingra det. [Horn symboliserar makt och i denna vers står hornen för olika länders militärmakter som genom åren har kommit upp mot Juda och förskingrat.]
För så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) som har sänt mig, efter sin härlighet (tyngd), till länderna som plundrat dig: "Den som rör vid dig, rör vid min ögonsten (bokstavligt "petar i min pupill", sticker sitt finger mitt i mitt öga)."
Och många länder ska ansluta sig till Herren (Jahve), och ska bli mitt folk, och jag ska bo i din mitt, och du ska veta att Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har sänt mig till dig.
Men jag ska förskingra dem med en virvelvind bland länder som de inte känt till. Därmed blev landet öde efter dem så att ingen passerade igenom eller återvände, för det sköna landet lades öde.' "
Det skall ske att på samma sätt som ni var en förbannelse (något man tog lätt på, gjorde spe av, föraktade) bland nationerna ni Juda hus och Israels hus, så ska ni bli en välsignelse (något man beundrar, ser upp till). Frukta inte, låt era händer bli starka.
Många folk och mäktiga länder ska komma och söka Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) i Jerusalem och bönfalla inför Herrens (Jahves) ansikte.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
I dessa dagar ska det ske att tio män från alla språk och länder ska gripa efter mantelfliken på en jude och säga: Vi vill gå (tillsammans) med dig för vi har hört att Gud (Elohim) är med dig.
Jag ska ta bort (förgöra) alla stridsfordon från Efraim
    [den största av Israels norra stammar, syftar ofta på hela landet Israel],
    och stridshästar från Jerusalem,
    och pilbågar (stridsvapen) ska utrotas (helt försvinna).
Sedan ska han tala frid (fred, hebreiska ordet shalom, som innebär Guds välsignelser på alla områden) för hednafolken.
    Hans välde ska sträcka sig från hav till hav [Medelhavet till Döda havet],
    och från floden [Eufrat] till jordens ändar. [Han ska regera över hela världen.]
Det ska ske på den tiden att jag ska göra Jerusalem till en stötesten (en tung sten, en snubbelsten) för alla folk. Alla som tynger ner sig själva med den ska bli allvarligt sårade, och alla jordens nationer ska samlas tillsammans mot den.
Det ska ske på den dagen att jag i grund ska förgöra alla de nationer som kommit mot Jerusalem.
För jag ska samla alla länder till strid mot Jerusalem. Staden ska bli intagen och husen plundrade och kvinnorna skändade. Halva staden ska gå i fångenskap men återstoden av folket ska inte huggas bort (skiljas) från staden.
Sedan ska Herren (Jahve) gå fram och strida mot dessa länder som när han stred på stridens dag.
Även Juda ska strida mot Jerusalem. Folkens rikedomar runt omkring ska samlas ihop, guld, silver och dräkter i stor myckenhet.
Och det ska ske att alla människor som blivit kvar i alla de länder som gick upp mot Jerusalem, ska dra upp från år till år (varje år) för att tillbe Konungen Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) och fira lövhyddohögtiden (Sukkot).
Om familjerna i Egypten inte drar upp och inte kommer, ska de inte ha något överflöd (torkan i brist på regn skapar svält), det ska bli en plåga som Herren slår nationerna med, som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden (Sukkot). [I tusenårsriket, som beskrivs här, finns det fortfarande en fri vilja att lyda Gud eller låta bli. Men nu får det direkta konsekvenser att vara olydig. Jämför med Jes 65:20 där livet förkortas för dem som inte lever som Gud har tänkt. Detta är viktiga löften. Det betyder att det fortfarande finns en möjlighet att bli frälst även under tusenårsriket. Faktum är att så länge vi lever finns möjligheten att bi frälst ända fram till domens dag som kommer efter tusenårsriket, se Dan 12:2; Matt 10:15; 12:36; Upp 20:6.]
Detta ska vara Egyptens straff och straffet för alla länder som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden (Sukkot).
Från solens uppgång till dess nedgång ska mitt namn vara stort bland folken och på varje plats ska rökelse offras till mitt namn med ett rent matoffer, för mitt namn ska vara stort bland folken, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Men förbannad är bedragaren som har ett handjur i sin flock och ger ett löfte men offrar något som är vanställt till Herren (Adonai). För jag är en stor kung, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), och mitt namn ska bli aktat bland folken.
Ni har drabbats av förbannelsen, ändå fortsätter ni att röva och stjäla från mig, hela landet.
Alla länder ska kalla dig välsignad, för du ska vara ett land som man njuter av, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.