4725 – מָקוֹם (maqåm)

plats


Typ:
Hebreiska: מָקוֹם (maqåm)
Ursprung: or מָקֹם also (feminine) מְקוֹמָה or מְקֹמָה from H6965 (קוּם)
Användning: 401 ggr i GT

Engelsk översättning

standing place
country, [idiom] home, [idiom] open, place, room, space, [idiom] whither(-soever)

Engelsk beskrivning

1) standing place, place
1a) standing place, station, post, office
1b) place, place of human abode
1c) city, land, region
1d) place, locality, spot
1e) space, room, distance
1f) region, quarter, direction
1g) give place to, instead of


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (401 st)


Gud (Elohim) sade: "Låt vattnet under himlarna samlas till en plats, och låt torr mark bli synlig (framträda)", och det skedde så.
Abram gick genom landet till platsen Shechem, till Mores terebint. På den tiden var kananiterna i landet.
Han vandrade vidare från Negev till Betel, till platsen där hans tält hade stått från början, mellan Betel och Ai,
till platsen för altaret som han gjorde där först. Där (på den platsen) åkallade Abram Herrens (Jahves) namn.
Efter att Lot hade skilt sig från honom, sade Herren till Abram: "Lyft upp dina ögon och blicka ut från platsen där du är, mot norr och mot söder, mot öster och mot väster,
Tänk om det finns 50 rättfärdiga i staden, vill du verkligen svepa bort dem och inte ge förlåtelse till platsen för de 50 rättfärdigas skull som finns därinne?"
Herren (Jahve) svarade: "Om det finns 50 rättfärdiga i staden Sodom så ska jag rädda hela platsen för deras skull."
Och Herren (Jahve) gick sin väg så fort han hade slutat samtala med Abraham, och Abraham återvände till sin plats.
Och männen [de himelska besökarna] sade till Lot: "Har du några hos dig här, svärsöner, dina söner och dina döttrar och vem du än har i staden, för ut dem från denna plats,
för vi ska fördärva den här platsen, eftersom deras rop har vuxit sig stort inför Herrens (Jahves) ansikte och Herren (Jahve) har sänt oss för att fördärva den."
Och Lot gick ut och talade till sina svärsöner som hade gift sig med hans döttrar och sade: "Upp, gå bort från den här platsen, för Herren (Jahve) ska fördärva staden." Men han var för sina svärsöner som en som skämtar (skojar, driver med). [De lyssnade inte och trodde inte att han menade allvar.]
Och Abraham steg upp tidigt på morgonen på den plats där han hade stått inför Herren (Jahve).
Och Abraham sade: "Eftersom jag tänkte att gudsfruktan finns säkert inte på denna plats och de kommer att döda mig för min hustrus skull.
Och det hände när Gud (Elohim) fick mig att vandra bort från min fars hus (min släkt) [1 Mos 12:1] att jag sade till henne: "Detta är den nåd (omsorgsfulla kärlek) som jag vill att du visar mig, att på varje plats som vi kommer till, ska du säga om mig att jag är din bror." [Ordet "vandra" (hebr. taah) betyder att vandra men även irra omkring både konkret och i sina tankar, vilket gör det möjligt att det var redan under den första tiden efter att Abraham lämnat Ur som han i sina funderingar kom fram till denna ståndpunkt.]
Därför kallas platsen Beer-Sheva eftersom de båda avlade en ed (gav varandra löften). [Hebr. beer betyder källa och sheva har betydelsen sju och ed eller löfte. Att svära en ed kan också bokstavligt uttryckas som "att sjua sig själv". Talet sju hör ihop med fullbordan, fullkomlighet och tillfredsställelse. Det handlar också om perfektion, myckenhet och överflöd. Ordet inkluderar även att allt detta är med glädje, alltså något positivt.]
Abraham steg upp tidigt nästa morgon och sadlade sin åsna. Han tog med sig två av sina unga män (tjänstefolk) och Isak, hans son. Han klöv ved till brännoffret, steg upp och gick till den plats som Gud hade talat om för honom.
På tredje dagen, lyfte Abraham sin blick och såg platsen långt borta.
De kom till platsen som Gud hade berättat för honom om och Abraham byggde ett altare där. Han lade i ordning veden och band Isak, sin son och lade honom på altaret ovanpå veden.
Abraham gav platsen namnet Jahve Jire, som man säger än idag "på berget där Herren (Jahve) ska förse." [Det finns ett flertal beskrivande namn på Gud i GT. Jahve Jire, Herren vår försörjare, är ett av dem.]
Han sade: "Vems dotter är du? Berätta, jag ber dig. Finns det plats i din fars hus för oss att övernatta?"
Vidare sade hon: "Vi har både hö och tillräckligt med foder och rum att övernatta i."
Han sade: "Kom in, du välsignade av Herren (Jahve), varför står du här ute? Jag har gjort i ordning huset och gjort plats för dina kameler."
Männen på platsen frågade honom om hans hustru och han sade: "Hon är min syster", för han fruktade att säga: "Min hustru" annars skulle männen på platsen döda mig för Rebeckas skull, eftersom hon var så vacker att se på. [Isak gör på samma sätt som hans far Abraham gjort två gånger tidigare, se 1 Mos 12:13–19; 20:2–5. På samma sätt som Abraham var fruktan orsaken till lögnen.]
Jakob kom till en speciell plats där han måste stanna över natten eftersom solen hade gått ner. [I hebreiskan bara "platsen" i bestämd form. Allteftersom berättelsen utvecklas blir det till den heliga platsen Betel (se vers 19) som betyder "Guds hus". Det är 3-4 dagars vandring från Beer-Sheva till Betel som ligger 2,5 mil norr om Jerusalem.] Han tog en av stenarna på platsen, placerade den vid huvudet och lade sig ned för att sova. [Stenen kan ha använts som kudde, eller tjänat något annat syfte. Det verkar inte som Jakob ännu var helt övertygad om att Herren var den enda guden, se vers 20–21. Många folk över jorden ser vissa stenar som magiska och heliga, och kanske hade han också sådana föreställningar.]
[Drömmen tog slut och] Jakob vaknade upp ur sömnen och sade: "Herren är verkligen på denna plats och jag visste det inte."
Han greps av fruktan och sade: "Hur helig är inte denna plats! Det måste vara Guds boning, ja, här är himlarnas port."
Och han gav platsen namnet Betel, men namnet på staden var först Loz. [Betel betyder Guds hus.]
Och dit samlades alla flockar och de rullade stenen från källans öppning och vattnade fåren och lade tillbaka stenen över källans öppning på sin plats.
Så Laban samlade ihop alla platsens män och gjorde en fest.
Laban svarade: "Vi gör inte så här (det är inte vår sed) att vi ger den yngre före den förstfödda.
Och det skedde när Rakel hade fött Josef att Jakob sade till Laban: "Sänd iväg mig så att jag kan gå till min plats och till mitt land.
På morgonen steg Laban upp tidigt, och när han hade kysst sina barnbarn och sina döttrar och välsignat dem, gav han sig i väg och återvände hem.
Och Jakob sade när han såg dem: "Detta är Guds (Elohims) läger." Och han gav den platsen namnet Machanajim [betyder "två läger", en plats i Gileads bergsbyggd öster om Jordanfloden i närheten av Jabbok, se Jos 13:26, 30].
Jakob kallade platsen Peniel (Guds ansikte). Han sade: "För jag har sett Gud (Elohim) ansikte mot ansikte, och överlevt."
Och Jakob vandrade till Sukkot [öster om Jordanfloden nära Jabbok; troligvis nuvarande Tel Deir Alla] och byggde sig ett hus och gjorde stall (hebr. sukkot) till sin boskap. Därför har den platsen namnet Sukkot. [Sukkot betyder hydda och motsvarar de boskapsskydd som man byggde som stall på den här tiden. Samma ord finns i lövhyddohögtiden som heter Sukkot på hebreiska.]
Och han byggde där ett altare och kallade platsen El-Betel [Guds "Guds hus"], för där hade Gud uppenbarat sig för honom när han flydde från sin brors [Esaus] ansikte. [Tillägget här av El (som betyder Gud) till platsen Betel betonar Guds närvaro på den platsen, se även 1 Mos 28:19.]
Och Gud (Elohim) steg upp från honom på den platsen där han talat med honom.
Och Jakob reste en pelare på platsen där han talat med honom, en stenpelare, och han hällde ut ett drickoffer på den och hällde olja på den.
Och Jakob kallade platsen där Gud talat med honom för Betel [Betel betyder Guds hus].
Detta är namnen på Esaus stamfurstar efter deras släkter och orter: furstarna Timna, Alva, Jetet,
Då frågade han männen efter hennes plats och sade: "Var är tempelskökan som satt vid vägkanten i Einaim [stad i låglandet (hebr. Shefela), mellan Hebron och Timna]?"
    De svarade: "Det har inte funnits någon tempelsköka här."
Han återvände till Juda och sade: "Jag har inte hittat henne och även männen på platsen säger att det inte har varit någon tempelsköka där."
Josefs herre [Potifar] tog honom och satte honom i fängelset, platsen där kungens fångar hölls bundna. Han var nu där i fängelset. [Det är inte tydligt vem Potifar blir arg på. Kanske kände han till sin frus sätt. Enligt Yalkut Shimoni, en medeltida rabbin, gjorde Potifars dotter Asenat allt hon kunde för att upprätta och fria Josef från anklagelserna. När Josef senare blir fri från fängelset gifter han sig med Asenat som är Potifars dotter, se 1 Mos 41:44. Tiden i fängelse var en prövning för Josef, den beskrivs i Ps 105:17–19
    Berättelsen om Josef är fylld med cykliska mönster och upprepningar: Han har två drömmar (kap 37), han tyder två drömmar (kap 40), hans bröder gör två resor för att se honom (kap 42-43), och här är han oskyldigt fängslad en andra gång.]
Han satte dem i förvar i generalens hus, chefen över livvakten, i fängelset, platsen där Josef var bunden.
Gud sade: "Kom inte närmare! Ta av dig dina sandaler, för den plats du står på är helig mark." [Det är på grund av Guds närvaro som det blir en helig, en från världen avskild, plats.]
Därför har jag kommit ner för att befria dem från egyptierna och föra upp dem från detta land till ett land som både är gott och rymligt och som flödar av mjölk och honung, det område där det nu bor kananéer, hettiter, amoréer, perisséer, hivéer och jevuséer. [Trots egentligen ogynnsamma förhållanden med hög luftfuktighet och hetta har Israel drastiskt ökat sin mjölkproduktion sedan 1950-talet då en ko i genomsnitt producerar 4 000 liter mjölk per år till otroliga 12 000 liter de senaste åren. Varje år på kvällen som inleder veckohögtid Shavuot (pingsten på våren) släpps "mjölk– och honungsrapporten" från den israeliska statistiska centralbyrån. Israel är det land i världen som leder statistiken överlägset med över 30% över USA som kommer på andra plats. En israelisk ko producerade 2019 i genomsnitt 11 852 liter mjölk per år, medan motsvarande siffra i Sverige var omkring 9 000 liter. Genomsnittet i Europa var 6 000 liter och i Indien 1 000 liter.]
Se, Herren (Jahve) har gett er sabbaten, så på den sjätte dagen ger han er bröd för två dagar. Låt var och en stanna på sin plats och låt ingen gå ut på den sjunde dagen.
Han gav platsen namnet "Massa" och "Meriva", eftersom israeliterna hade stridit [mot Mose och Gud] och eftersom de frestat (prövat) Herren, och sagt: "Är Herren med oss eller inte?" [Hebreiska ordet massa betyder fresta och pröva. Ordet meriva betyder strida, provocera.]
Om du gör detta (på det sätt) som Gud (Elohim) har befallt dig, ska du kunna uthärda (klara av arbetsbördan) och alla dessa människor ska gå till sin plats i frid (shalom, tillfreds med lösningen på sina problem).
Ni ska göra ett altare av jord till mig och offra brännoffer [3 Mos 1:3–16] på det och shalomoffer [ett gemenskapsoffer som alla i familjen åt tillsammans, se 3 Mos 7:11–21], dina får och dina oxar. På varje plats där jag vill att mitt namn ska bli omnämnt ska jag komma till er och välsigna er.
Men om en man inte ligger på lur [det var inte ett överlagt mord] och Gud (Elohim) låter det komma till hans hand, då ska jag utse en plats åt dig dit han kan fly. [För att avgöra om det var olyckshändelse eller mord skulle den som orsakat en annan människas död ta sig till en av sex fristäder och invänta rättegång där fallet kunde prövas, se 4 Mos 35.]
Se, jag sänder en ängel, en budbärare, framför dig, för att vaka över dig på dina vägar och föra dig till den plats som jag har gjort i ordning (åt er).
Och du ska ta invigningsbaggen och koka dess kött på en helig plats.
Sedan sade Herren: "Här är en plats nära mig, ställ dig där på klippan.
Och han ska ta av skinnet med dess fjädrar och kasta det bredvid altaret på östra sidan på platsen för askan.
hela oxen ska han bära bort utanför lägret till en ren plats där askan ska spridas ut, och bränna den på ved med eld. Där askan sprids ut ska den brännas.
och han ska lägga sin hand på killingens huvud och döda den på platsen där man dödar brännoffret inför Herrens (Jahves) ansikte, det är ett syndoffer.
Och han ska lägga sin hand på syndoffrets huvud och döda syndoffret på platsen för (där man dödar) brännoffret.
Och han ska lägga sin hand på syndoffrets huvud och döda det som ett syndoffer på platsen där man dödar brännoffret.
Och han ska ta av sig sina kläder och sätta på sig andra kläder och bära ut askan utanför lägret till en ren plats.
Och resten av det ska Aron och hans söner äta. Med osyrat bröd ska det ätas på en helig plats, på mötestältets gård ska de äta det.
Tala till Aron och till hans söner och säg: "Detta är undervisningen om syndoffer. På den plats där brännoffret dödas ska syndoffret dödas inför Herrens (Jahves) ansikte. Det är högheligt.
Prästen som förrättar syndoffret ska äta av det, det ska ätas på en helig plats, på mötestältets gård.
Vadhelst som berör dess kött ska vara heligt, och om något av blodet stänker på någon klädnad ska du tvätta det som blivit nedstänkt på en helig plats.
På den plats där brännoffret dödas ska skuldoffret dödas, och dess blod ska stänkas runtomkring över altaret.
Varje man bland prästerna ska äta av det, det ska ätas på en helig plats. Det är högheligt.
Och ni ska äta det på en helig plats eftersom det är din föreskrivna del och dina söners föreskrivna del av Herrens (Jahves) offer gjort med eld, för så har jag befallt.
Och bröstet som viftats och skuldran som viftats ska ni äta på en ren plats, du och dina söner och dina döttrar med dig, för det är din föreskrivna del och dina söners föreskrivna del som är givet av offret från Israels söners shalomoffer.
"Varför har ni inte ätit syndoffret på en helig plats? Det är högheligt, och det har getts till er att bära församlingens överträdelser, att bringa försoning för (täcka över) dem inför Herrens (Jahves) ansikte.
Och om det på platsen för bölden istället finns en vit upphöjning, eller en ljus fläck, vit och något rödaktig, och den visas för prästen,
Och han ska slakta lammet på platsen där han ska döda syndoffret och brännoffret, på en helig plats, för liksom syndoffret är prästens så är även skuldoffret. Det är högheligt.
Och prästen ska ta av oljan som är i hans hand och stryka på den högra örsnibben på honom som ska bli ren och på tummen på hans högra hand och på stortån på hans högra fot ovanpå platsen med blodet från skuldoffret.
Då ska prästen befalla att man tar bort stenarna som fläcken finns på och man ska kasta dem på en oren plats utanför staden.
Och han ska se till att huset blir skrapat inuti runt omkring och de ska hälla ut dammet som de skrapat bort utanför staden på en oren plats.
Och han ska bryta ner huset, dess stenar och dess timmer och allt murbruk från huset, och han ska bära bort det utanför staden till en oren plats.
Han ska tvätta sin kropp med vatten på den heliga platsen och sätta på sig sina (egna) kläder och komma fram och offra sitt brännoffer och folkets brännoffer och bringa försoning för sig själv och för folket.
Och det ska vara Arons och hans söners och de ska äta det på en helig plats, för det är det heligaste för honom av offren till Herren (Jahve) gjorda med eld som en evig förordning (ordagrant "saker inristat").
Och närhelst molnet togs upp från [sin plats] över tältet, då vandrade Israels söner efter det, och på den plats där molnet stannade (ordagrant bosatte sig), där slog Israels söner läger.
Och Mose sade till Chovav, midjaniten Roels son, Moses svärfar: "Vi vandrar till platsen om vilken Herren (Jahve) har sagt 'Jag ska ge den till er,' följ du med oss och vi ska göra gott mot dig, för Herren (Jahve) har talat gott över Israel."
Och platsen fick namnet Tavera [betyder: "brinnande"], eftersom Herrens (Jahves) eld hade brunnit ibland dem. [Namnet Tavera återfinns även 5 Mos 9:22, men blev aldrig fysiskt namn på denna plats, eftersom namnet inte tas med i benämningen av de olika platserna, se 4 Mos 33:16–17.]
Platsen fick namnet Kivrot-Hataava, eftersom de begravde folket som hade begär. [Kivrot-Hataava betyder begärets eller lustans gravar på hebreiska.]
De kallade platsen Eshkols dal på grund av vindruvsklasen som Israels söner skar av där. [Hebr. eshkol betyder klase och kan syfta både på druvklasar och blomklasar. Det finns många wadis här. I trakten kring Hebron är t.ex. Ramet el-Amleh känd för sina druvor och ligger nära en dalgång.]
Och de steg upp tidigt på morgonen och gick upp på bergets topp och sade: "Här är vi och ska gå upp till platsen som Herren (Jahve) har lovat, för vi har syndat."
Och ni kan äta det på alla platser och ert hushåll, för det är er lön för arbetet i mötestältet.
Och en man som är ren ska samla ihop askan efter kvigan och lägga den utanför lägret på en ren plats, den ska vaktas (skyddas, bevaras) till stänkelsevatten till Israels söners församling, det är en rening från synd [3 Mos 4:3].
Och varför har du låtit oss komma ut ur Egypten för att föra oss till denna onda plats? Det är ingen plats för säd eller fikon eller vin eller granatäpplen, och inte finns det något vatten att dricka."
Och Herren (Jahve) lyssnade på Israels röst och gav dem kananéerna och de förgjorde dem helt och deras städer. Platsen fick namnet Chorma. [Namnet Chorma betyder tillägnad fullständig förstörelse eller avskild till fördärv.]
Och Herrens (Jahves) ängel gick vidare och ställde sig på en smal (trång) plats där det inte fanns utrymme att vika av varken till höger eller till vänster.
Och Balak sade till honom: "Kom, jag ber dig, till en annan plats från vilken man kan se dem. Du ska se flertalet av dem men inte se alla, och förbanna dem därifrån."
Och Balak sade till Bileam: "Kom nu jag ska ta dig till en annan plats, måhända behagar det Guds (Elohims) ögon att du förbannar dem åt mig därifrån."
Och nu försvinn (gå din väg) till din plats (dit där du kom ifrån)! Jag tänkte befordra dig och ge dig stor ära men se, Herren (Jahve) har hållit dig borta från ära.
Och Bileam steg upp och gick sin väg och återvände till sin plats, och Balak gick också sin väg.
Rubens söner och Gads söner hade väldigt mycket boskap, och när de såg Jazers land och Gileads land, såg de att platsen var ett område lämpligt för boskap.
men själva ska vi vara redo och rustade att dra ut framför Israels söner, till dess att vi har fört dem till deras plats, och våra små ska bo i befästa städer (som skydd) från landets invånare.
och i öknen där ni såg hur Herren er Gud (Jahve Elohim) bar er som en man bär sin son, hela vägen som ni gick till dess ni kom till denna plats.
som gick före er på vägen och sökte en plats där ni kunde slå upp era tält, i eld på natten för att visa vilken väg ni skulle gå och i ett moln på dagen."
Kom ihåg, glöm inte hur du gjorde Herren din Gud (Jahve Elohim) vred i öknen. Från den dag då du gick ut från Egyptens land till dess du kom till denna plats, har du varit upprorisk mot Herren (Jahve).
och vad han gjorde för er i öknen till dess ni kom till denna plats,
Varje plats som din fotsula beträder ska vara din [Jos 1:3], från öknen och Libanon, från floden, floden Eufrat ända till Västra havet (Medelhavet, kan även översättas "det hindrande havet") ska vara din gräns.
Ni ska helt förgöra (hebr. aved aved; upprepningen förstärker en fullständig förödelse) alla platser där folkslagen som ni fördriver har tjänat (tillbett) sina gudar, på de höga bergen och på kullarna och under alla grönskande träd.
Och ni ska bryta ner deras altaren och slå deras obelisker i bitar och bränna deras aseror i eld, och ni ska kasta ner de skurna bilderna av deras gudar och ni ska utplåna namnet från den platsen.
Endast på den plats som Herren ska välja från alla era stammar för att fästa sitt namn, där ska ni söka hans närvaro.
då ska det ske att platsen som Herren er Gud (Jahve Elohim) ska välja för att låta sitt namn bo där, dit ska ni föra allt som jag har befallt er, era brännoffer och era offer och ert tionde och era händers offer och era löften som ni har lovat Herren (Jahve).
Vakta (skydda, bevara) dig själv så att du inte offrar ditt brännoffer på varje plats du ser,
utan på den plats som Herren (Jahve) ska välja i en av din stammar, där ska du offra ditt brännoffer och där ska du göra allt som jag har befallt dig.
utan du ska äta detta inför Herren din Guds (Jahve Elohims) ansikte på platsen som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja, du och din son och din dotter och din tjänare och din tjänarinna och leviten som finns inom dina portar, och du ska fröjda dig inför Herren din Guds (Jahve Elohims) ansikte i allt som du har lagt din hand på.
Om platsen som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja för att låta sitt namn bo där, är för långt bort från dig, då ska du slakta av din hjord och av din flock som Herren (Jahve) har gett dig, som jag har befallt dig och du ska äta inom dina portar utifrån allt som din själ önskar.
Bara de heliga tingen som du har och dina löften ska du ta och gå till platsen som Herren (Jahve) ska välja,
Och du ska äta inför Herren din Gud (Jahve Elohim) på den plats som han väljer för att låta sitt namn bo där. Tiondet av din säd, av ditt vin och av din olja och förstlingen av din hjord och av din flock, för att du ska lära dig att alltid vörda Herren din Gud (Jahve Elohim).
Och om vägen är för lång för dig så att du inte kan bära det, eftersom platsen ligger för långt bort från dig, som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja för att sätta sitt namn där, när Herren din Gud (Jahve Elohim) välsignar dig,
då ska du omvandla det till silver och binda upp silvret i din hand och ska gå till platsen som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja.
Du ska äta det inför Herren din Guds (Jahve Elohims) ansikte år efter år på den plats som Herren (Jahve) ska utvälja, du och ditt hushåll. [Det förstfödda ska alltid offras till Herren.]
Och du ska offra påskoffret till Herren din Gud (Jahve Elohim) från flocken och hjorden på den plats som Herren (Jahve) ska utvälja för att hans namn ska bo där.
utan på en plats som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja för att hans namn ska bo där, där ska du offra påskoffret på kvällen när solen går ner, vid den bestämda tiden (månaden Aviv/Nisan) då du kom ut från Egypten.
Och du ska rosta och äta det på en plats som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja, och du ska vända om på morgonen och gå till dina tält.
Och du ska glädja dig inför Herren din Gud (Jahve Elohim), du och din son och din dotter och din tjänare och din tjänarinna och leviten som finns inom dina murar och främlingen och den faderlöse och änkan som finns i din mitt, på den plats som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja för att hans namn ska bo där.
Sju dagar ska du fira en fest till Herren din Gud (Jahve Elohim) på den plats som Herren (Jahve) ska välja, eftersom Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välsigna dig i allt ditt som växer och i allt dina händer arbetar med, och du ska fröjda dig (vara glad).
Tre gånger varje år ska alla dina män komma inför Herren din Guds (Jahve Elohims) ansikte på platsen som han ska välja. På det Osyrade brödets högtid och på veckohögtiden (Shavout) och på lövhyddofesten (Sukkot). Och de ska inte komma inför Herrens (Jahves) ansikte tomhänta.
Om det kommer fram ett ärende som är för svårt för dig att döma,
    mellan blod och blod [mord och dråp – medvetet eller olyckshändelse, se 2 Mos 21:18–21],
    mellan påstående och påstående (där ord står mot ord)
    och mellan slag och slag (där någon har slagit eller spottat på),
    liksom kontroversiella frågor inom dina portar.
Då ska du resa dig upp och gå upp till platsen som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska visa dig. [5 Mos 12:4–7]
Och du ska göra i enlighet med innebörden i domen, som de tillkännager för dig från den plats som Herren (Jahve) ska utvälja, och du ska vara noga med att i allt göra i enlighet med det som de undervisar dig.
Och när en levit kommer från någon av dina portar [dina städer med murar] i hela Israel där han bor, och kommer av egen vilja (sin själs önskan) till platsen som Herren (Jahve) ska utvälja [5 Mos 12:4–7],
då ska hans far och hans mor ta tag i honom och föra ut honom till de äldste i staden och till dess port (den offentliga platsen i staden) [2 Mos 21:15; 3 Mos 20:9].
Han ska bo med dig, i din mitt, på en plats som han ska välja inom dina portar [i dina befästa städer], där det passar honom bäst. Du ska inte behandla honom illa.
att du ska ta det första av all frukt från marken,
som du ska bärga från marken som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig, och du ska lägga det i en korg och du ska gå till den plats som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska utvälja för att hans namn ska bo där,
Han har fört oss till denna plats och gett oss detta land, ett land som flyter av mjölk och honung.
Och när ni kom till denna plats, Sichon, kom Heshbons kung och Og, Bashans kung, ut mot oss i strid och vi slog dem [4 Mos 21:21–35].
när hela Israel kommer för att samlas inför Herren deras Gud på den plats som han ska utvälja, då ska ni läsa denna undervisning (instruktion, Torah) inför hela Israel i deras öron (så att de hör undervisningen).
Varje plats där ni sätter er fot (ordagrant: som er fots sula trampar på) har jag gett er, som jag har sagt till (lovat) Mose [5 Mos 11:24].
och de befallde folket: "När ni ser Herrens, er Guds, förbundsark, bli buren av de levitiska prästerna, då ska ni bryta upp och marschera efter den,
Och det hände att prästerna som bar Herrens (Jahves) förbundsark kom upp från Jordans mitt. Och så snart fotsulorna på prästernas fötter hade kommit upp på torr mark, återvände Jordans vatten till sin plats och svämmade över alla sina bräddar som tidigare.
Och Herren (Jahve) sade till Josua: "Idag har jag tagit bort (ordagrant 'rullat bort') Egyptens förebråelse från dig." Därför kallas platsen Gilgal [som just betyder "hjul" eller "något som rullar"] till denna dag.
Och härföraren för Herrens (Jahves) härskara sade till Josua: "Ta av dig skorna från dina fötter, för platsen där du står är helig." Och Josua gjorde så. [Detta möte motsvarar det möte med Gud som Mose hade vid den brinnande busken. Både Josua och Mose behövde dessa möten med Gud själv innan de gick in i sina uppdrag, se 2 Mos 3:5.]
Och de reste en hög med stenar över honom den dagen, och Herren (Jahve) vände bort sin brinnande vrede. Därför heter platsen Achors dal till denna dag. [Achor betyder hemsökelse, orsaka besvär och störning. Achan är ett besläktat ord som betyder den som ställer till besvär, orsakar trubbel eller är upphov till störningar.]
Och de i bakhållet reste sig snabbt från sina platser och de sprang, så snart han [Josua] hade sträckt ut sin hand, och kom in i staden och tog den och de skyndade sig att sätta den i brand.
Och Josua gjorde dem till vedhuggare och vattenbärare åt menigheten [Israels folk] och till Herrens (Jahves) altare, till denna dag [för all framtid], till den plats som han ska utvälja. [Närmast förflyttades tabernaklet till Shilo (Jos 18:1), sedan Givon (1 Krön 16:39) och sist Jerusalem. Efter exilen var giboniterna med bland dem som reparerade murarna (Neh 3:7; 7:25). Även Kirjat Jearims, Kefiras och Beerots folk nämns bland de som återvände, se Esra 2:25; Neh 7:29. Alla dessa folk hade då blivit en del av det judiska folket, på samma sätt som Rahav och andra hedningar som fått ta emot Guds nåd och blivit inympade, se 1 Mos 12:3; Jos 6:25.]
Och han ska fly till en av dessa städer och stanna i ingången till stadens port och förklara sitt ärende i öronen på stadens äldste, och de ska ta in honom till sig i staden och ge honom en plats där han kan bo ibland dem.
Och de gav den platsen namnet Bochim [som betyder: "de gråtande"] och de offrade där till Herren (Jahve).
Och Herren (Jahve) sade till Gideon: "Med de 300 männen som lapade ska jag frälsa (rädda) er och ge midjaniterna i din hand, och låt hela folket gå var och en till sin plats."
Hon begav hon sig i väg, tillsammans med sina två svärdöttrar, från den plats hon bott på, och de vandrade på vägen tillbaka till Juda land. [En sträcka på 8 mil, tar 1-2 veckor att gå till fots.] [Hebreiska verbformerna "stod upp" och "begav sig" i vers 6–7 är i feminin singular, vilket visar att det var Noomi som tog initiativet och var den drivande – svärdöttrarna följde bara med. Med tiden, under Noomis ledarskap, blir de mer involverade och "de" (feminin plural) vandrar tillsammans mot detta mål. Hittills har det inte varit några dialoger i beskrivningen. Nu följer tre sektioner där Ruts roll blir mer och mer framträdande.]
Se var han går och lägger sig för att sova. När han ligger ner, gå och lyft manteln av hans fötter och lägg dig där. Han kommer sedan att säga vad du ska göra."
Jag har också förvärvat (tagit ansvar för) Rut, kvinnan från Moab som var gift med Mahlon. Hon blir min fru. Jag gör detta för att hennes avlidne makes arvedel ska stanna kvar inom familjen, så att hans namn blir ihågkommet bland hans släktingar och vid porten till hans stad. Ni är alla här i dag vittnen till detta."
Och Eli välsignade Elkana och hans hustru och sade: "Herren (Jahve) ger dig säd med denna kvinna för det lån som blev utlånat till Herren (Jahve)." Och de gick till sitt eget hem.
Elis ögon hade blivit allt sämre och han kunde inte längre se. Han låg och sov på sin vanliga plats,
Eli sade därför till Samuel: "Gå tillbaka och lägg dig. När Han ropar på dig så säg, tala Herre, din tjänare lyssnar." Samuel gick tillbaka och lade sig på sin plats.
Och när Ashdods invånare steg upp tidigt nästa morgon, se, då hade Dagon fallit på sitt ansikte på marken framför Herrens (Jahves) ark. Och de tog Dagon och satte honom på sin plats igen.
De sände därför efter och samlade ihop filistéernas ledare och de sade: "Sänd bort Israels Guds (Elohims) ark och låt den gå tillbaka till sin plats, så att den inte slaktar oss och vårt folk," för en dödlig pest rådde över hela staden, Guds (Elohims) hand var mycket tung där.
Och filistéerna kallade på prästerna och siarna och sade: "Vad ska vi göra med Herrens (Jahves) ark? Tala om för oss hur vi ska skicka tillbaks den till sin plats."
Och han gick år från år runt till Betel och Gilgal och Mitspa och han dömde Israel på alla dessa platser.
Och Samuel tog Saul och hans tjänare och förde in dem i salen och lät dem sitta på honnörsplatsen bland dem som var bjudna, vilket var omkring 30 personer.
När Jakob kommit till Egypten då ropade era fäder till Herren (Jahve) och Herren (Jahve) sände Mose och Aron som förde ut era fäder från Egypten, och de lät er bo på denna plats.
Och Saul steg upp från att förfölja filistéerna och filistéerna gick till sin egen plats.
Och på den tredje dagen ska du gömma dig själv väl och komma till platsen där du brukar gömma dig själv de dagar du arbetar och ska stanna (hålla dig) vid Ezel-stenen. [Hebr. ezel betyder "stenen på vägen"; troligtvis en milstolpe för vandrare.]
Och kungen satt på sin stol som de andra gångerna, på sin stol vid väggen, och Jonatan stod upp och Avner satt vid Sauls sida, men Davids plats var tom.
Och det hände på morgonen efter nymånen, som var den andra dagen, att Davids plats var tom, och Saul sade till Jonatan: "Varför kommer inte Jishajs son [David] till måltiden, varken igår eller idag?"
Och när pojken hade kommit till platsen för pilen som Jonatan skjutit, ropade Jonatan efter pojken och sade: "Är inte pilen framför dig?"
David svarade prästen Achimelech: "Kungen har befallt mig ett ärende och har sagt till mig: Låt ingen man veta något om ärendet som jag sänder dig med, och vad jag har befallt dig, och de unga männen har jag bestämt den och den platsen.
Gå, jag ber er, och säkerställ så att ni vet och ser hans plats där hans tillhåll är och vem som har sett honom där, för det har sagts mig att han agerar mycket subtilt.
Och Saul återvände från att jaga David och gick mot filistéerna. Därför kallade de platsen för Sela-Machelqot. [Sela betyder brant klippa och Machelqot betyder delad. Platsen ligger i Maons öken sydöst om Hebron.]
Och David steg upp och kom till platsen där Saul slagit läger, och David såg platsen där Saul låg. Och Avner, Ners son ledaren för armén, och Saul låg innanför barrikaden och folket tältade runt omkring honom.
Och David gick över till den andra sidan och stod på bergets topp, långt bort så att det var ett stort avstånd mellan dem.
Och Saul sade till David: "Välsignad är du min son David, (du ska) även mäktigt vara mäktig och även segrande segra."
    David gick sin väg och Saul återvände till sin plats.
Och David sade till Achish: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, låt dem ge mig en plats i en av dina städer i landet, så att jag kan bo där, för varför skulle din tjänare bo i den kungliga staden med dig?"
Men filistéernas ledare var arga på honom och sade till honom: "Låt mannen återvända så att han kan gå tillbaka till den plats där du valde honom och låt honom inte gå med oss till striden, annars kan han bli en motståndare till oss i striden, för hur skulle denne man kunna försona sig med sin herre? Är det inte med dessa mäns huvuden?
och till dem som var i Hebron och till alla platser där David själv och hans män brukade jaga.
Och de tog ett stadigt tag varje man i sin motparts huvud och stack svärdet i sin motparts sida så att de föll tillsammans. Och till platsen gavs (kallades) namnet Chelqat-Hatsurim [betyder: "De släta klipporna"], som är i Givona. [Chelqat kommer från en rot som betyder slät, jämn och smidig. Hatsurim är bestämd form plural av en rot som betyder klippa.]
Men han vägrade att vända åt sidan och Avner slog honom i buken (vid femte revbenet) med spetsen på sitt spjut, så att spjutet kom ut bakom honom och han föll där och dog på platsen. Och det skedde att de som kom till platsen där Asahel föll ner och dog, stod stilla.
Och David kom till Baal-Peratsim och David slog dem där och han sade: "Herren (Jahve) har brutit mina fiender framför mig, som vattnet bryter igenom." Därför kallas den platsen Baal-Peratsim (Peratsim är plural av att bryta, rämna, slå en bräsch i.)
Och David blev missnöjd eftersom Herren (Jahve) hade brutit ner Uzza. Och platsen fick namnet Perets-Uzza som den heter till denna dag (Perets betyder bryta sönder och Uzza betyder stark).
Och de förde in Herrens (Jahves) ark och ställde den på sin plats mitt i tältet som David hade satt upp för den. Och David offrade brännoffer och shalomoffer inför Herrens (Jahves) ansikte.
Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel
    och plantera det så att det får bo kvar och inte oroas mer.
Onda människor ska inte förtrycka det mer som förr,
Och det skedde när Joav höll vakt över staden [det belägrade Rabba] att han placerade Orija på platsen där han visste att det fanns våldsamma män [i fiendehären]. [Israels taktik var att svälta ut stadens invånare. De strider som kunde uppkomma var när ammoniterna begav sig ut från stadsporten och försökte bryta belägringen. Joav placerade troligvis Orija nära stadsporten, se vers 23.]
Korn och halm till hästarna och snabba hästar till de platser där de ska vara, varje man enligt hans uppdrag.
Mina tjänare ska föra ner det från Libanon till havet och jag ska låta dem göra (binda ihop) det till flottar för att transporteras på havet till den plats som du ska utse åt mig, och jag ska se till att det blir uppburet där och du ska ta emot det, och du ska uppfylla mina önskningar med att ge bröd (mat) till mitt hus."
Och prästerna förde in Herrens (Jahves) förbundsark till sin plats, in i husets helgedom, till det allra Heligaste, under kerubernas vingar,
för keruberna spred ut sina vingar över arkens plats och keruberna täckte arken och dess stavar ovanför den.
Och där har jag gjort en plats för arken vari Herrens (Jahves) förbund finns, som han skar med våra fäder när han förde dem ut ur Egyptens land."
Låt dina ögon vara öppna mot detta hus – mot den plats som du har sagt: "Mitt namn ska vara där" – så att du hör den bön som din tjänare ber, när han vänder sig mot denna plats.
Svara på din tjänares och ditt folk Israels bön, när de vänder sig i bön mot denna plats. Hör (lyssna till) dem från himlarna, där du bor. Hör (lyssna till) dem och förlåt dem [deras synd].
När himlarna är stängda och det inte regnar, när de syndar mot dig, om de ber mot denna plats och bekänner ditt namn och vänder om från sin synd när du hemsöker dem,
Det var sex trappsteg till tronen och tronens huvud (den översta delen) var runt i bakstycket (ryggsidan, ordagrant "bakom den") och det var armstöd på båda sidor om sittplatsen, och två lejon stod bredvid armstöden.
Men gudsmannen sade till kungen: "Om du vill ge mig halva ditt hus ska jag inte gå med dig, jag ska inte äta bröd och inte dricka vatten på denna plats."
Och han sade: "Jag återvänder inte med dig och går inte in med dig, och jag ska inte äta bröd och inte dricka vatten med dig på denna plats.
utan kom tillbaka och åt bröd och drack vatten på platsen om vilken Herren (Jahve) sagt: Ät inget bröd och drick inget vatten, så ska din kropp inte komma till dina fäders grav."
Och gör detta: Ta bort kungarna, var och en från sin plats och tillsätt guvernörer i deras ställe.
Och du ska tala till honom och säga: Har du dödat och tagit i besittning? Och du ska tala till honom och säga: Så säger Herren (Jahve): På platsen där hundarna slickade Navots blod ska hundarna slicka ditt blod, även ditt."
Naaman blev arg och gick sin väg, och sade: "Jag trodde att han personligen skulle komma ut till mig, åkalla Herren, sin Guds namn och föra sin hand fram och tillbaka över stället och på så vis ta bort hudsjukdomen. [Det var en vanlig föreställning att en kung kunde hela genom att föra sin hand över ett sår.]
[Detta är den centrala berättelsen i den andra delen av Elishas mirakler.] Och profetsönerna sade till Elisha: Se, platsen där vi bor framför dig är för trång (smal) för oss.
Låt oss gå, vi ber dig, till Jordan och därifrån ta varje man en stock och låt oss göra en plats där, så att vi kan bo.
    Han svarade: "Gå ni."
Gudsmannen [Elisha] frågade: "Var föll den?" Och han visade honom platsen. Och han skar av en gren och kastade i den där, och fick järnet att flyta.
Nu var Arams kung i strid mot Israel, och han tog råd från sina tjänare och sade: "På en sådan och sådan plats ska mitt läger vara."
Och gudsmannen sände till Israels kung och sade: "Vakta (skydda, bevara) dig så att du inte passerar en sådan plats, för dit kommer araméerna ner."
Och Israels kung sände till platsen som gudsmannen berättat om och varnat honom för, och han vaktade (skyddade, bevarade) sig själv där, inte en gång, inte två gånger.
Har jag kommit upp utan Herren (Jahve) mot detta land för att fördärva det? Herren (Jahve) har sagt till mig: Gå upp mot detta land och fördärva det."
Så säger Herren (Jahve): Se, jag ska föra ondska till denna plats och över dess invånare, alla skriftrullens ord som Juda kung har läst,
eftersom ni har övergett mig och har offrat till andra gudar, så att ni provocerat mig med alla era händers förehavanden, därför ska min vrede upptändas mot denna plats och den ska inte dämpas (släckas).
eftersom de gjorde ditt hjärta mjukt och du ödmjukade dig inför Herrens (Jahves) ansikte när du hörde det som jag talade mot denna plats och mot dess invånare, att de ska bli ödelagda och förbannade (vanärade hebr. qlala) och du har rivit isär dina kläder och gråtit inför mitt ansikte, därför har jag även hört dig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Därför, se, jag ska samla dig till dina fäder och du ska samlas till din grav i frid (shalom) och dina ögon ska inte se all den ondska som jag låter komma över denna plats." Och de förde tillbaka ord till kungen.
Och han bröt pelarna i bitar och högg ner aserorna [pålar för avgudadyrkan] och fyllde deras plats med människoben.
Majestät och härlighet är inför hans ansikte (omger honom),
    styrka (makt, kraft att segra) och glädje finns i hans boning.
    [Gud är källan till vår styrka och glädje!]
Och för alla [judar] som är kvar (kvarlevan) [som inte har tillräckligt med egna resurser för att återvända], var de än må bo [runt om i hela det stora persiska riket], låt folket [icke-judar] på dessa platser, förse honom med silver och guld, med gods [kläder, tält] och kreatur förutom de frivilliga offergåvorna till Guds (Elohims) hus i Jerusalem [så de kan återvända]. [Betydelsen beror på vilka "folket på dessa platser" syftar på. Om det är icke-judar, så blir betydelsen att alla judar som vill återvända skulle få möjlighet att göra det. Den tolkningen stärks utifrån att gåvorna som nämns är de gåvor som de tar med sig, se vers 6.] [Kyros regerade i Persien 539-530 f.Kr. Detta påbud avslutar den 70-åriga fångenskapen för det judiska folket i Babylon. Det var tre deportationer (605, 597 och 586 f.Kr.) och också tre återtåg (Serubbabel, Esra och Nehemja). De sjuttio åren kan beräknas på två sätt. Antingen från Nebukadnessars första attack 605 f.Kr. till 535 f.Kr. (då grunden till templet läggs) eller från Jerusalems fall 586 f.Kr. till templets färdigställande 516 f.Kr. då det återinvigs. Vers 1–3 återfinns nästan ordagrant i 2 Krön 36:22–23. Arkeologiska fynd som Kyros cylinder bekräftar att Kyros gjorde liknande proklamationer till andra folk och religioner. Frasen "det blev nedskrivet" i vers 1 är en teknisk term för att dokumentera. Tusentals lertavlor med lagar, kvitton och förbund har hittats i utgrävningar från den här tiden.]
Jag sände bud med dem till Iddo, ledaren i Chasifja, och talade om för dem vad de skulle säga till Iddo och hans bror, som var tempeltjänare i Chasifja, i syfte att ge oss präster till vår Guds (Elohims) hus.
Nu har för ett litet ögonblick Herren vår Gud (Jahve Elohim) visat oss nåd (favör) genom att låta en kvarleva undkomma och ge oss en tapp (en pinne) på hans heliga plats, så har vår Gud upplyst våra ögon och gett oss lite lindring i vår träldom.
Men om ni vänder om till mig och håller mina stadgar och gör dem (lever ut dem i era liv),
    då ska jag, även om ni är utspridda till himmelens yttersta gräns,
    samla ihop er därifrån och föra er tillbaka till den plats som jag har utvalt till boplats för mitt namn.
[5 Mos 4:25–31; 30:1–10] [Nehemja går in i förbön på liknande sätt som Daniel gjort knappt 100 år tidigare, se Dan 9. Båda inleder sin bön med att bekänna synd, inte bara för sig själva utan för hela folket, se Dan 9:4–7.]
Jag fortsatte till Källporten och Kungsdammen, men mitt riddjur kunde inte ta sig fram där.
Men det skedde att judarna som bodde nära dem kom och berättade för oss tio gånger (vid tio tillfällen): "Från alla platser där ni bor måste ni stå upp."
Då stationerade jag folk på de lägsta platserna innanför muren, på de öppna (synliga) platserna. Jag placerade folket familjevis med deras svärd, spjut och pilbågar.
På vilken plats ni än är när ni hör ljudet från hornet (larmsignalen), så kom närmare (ta er tillflykt till) oss. Vår Gud (Elohim) ska strida för oss."
När Jerusalems mur skulle invigas, sökte man upp leviterna överallt där de bodde och förde dem till Jerusalem för att hålla invigningshögtid och glädjehögtid under tacksägelse och sång, med cymbaler, lyror och harpor.
I varje provins, varthelst kungens påbud och hans dekret kom blev det stor sorg bland judarna, fasta, gråt och klagan och många låg i säcktyg och aska.
Om du är tyst nu, så kommer befrielse och räddning för judarna från något annat håll, men du och din fars hus ska gå under. Det kan mycket väl vara så att du fått kungligt inflytande (blivit drottning) för en tid som denna."
I varje provins och i varje stad, överallt dit kungens befallning och dekret kom, blev det fröjd och glädje för judarna, fest (bankett, firande, fest) och en bra dag. Och många från folken i landet blev judar [Rut 1:16; Dan 3:28–29], eftersom fruktan för judarna hade kommit över dem.
När tre av Jobs vänner fick höra om alla olyckor som hade drabbat honom, kom de överens om att gå och visa medkänsla och trösta honom. De tre var:
Elifas ["min Gud är guld"] från Teman [stad i Edom sydöst om Döda havet] och
Bildad från Shua [okänt namn och plats] och
Sofar från Naama [okänd plats, betyder dock "vacker"]. [Detta var tre av Jobs vänner. Den äldste och mest framträdande nämns först. De övriga två namnen är ovanliga och platserna inte kända, men troligtvis någonstans i nuvarande Jordanien. Det finns troligtvis ingen symbolik i deras namn och platser som är nödvändigt för att studera och förstå Jobs bok.]
Han skakar jorden så den vacklar från sin plats,
    och dess pelare [fundament] bävar (skiftar, skakar).
Har du någon gång i ditt liv befallt morgonen att komma,
    eller informerat om var morgonen ska gry,
[Genom att personifiera ljus och mörker frågar nu Gud var de bor. Den verkliga frågan som ställs kan vara – var är himlen och var är dödsriket? Oavsett om det är bokstavligt eller bildligt så vet Job inte svaret. Första versen är både en merismos – kontrast mellan ljus och mörker – och en kiasm.] Var går (vilken riktning har) vägen till
    ljusets boplats,
    och mörkret,
var har det sin boning?
Vem får gå upp på Herrens (Jahves) berg?
    Vem kan stå upprätt i hans helgedom? [Herrens tempel i Jerusalem, se Jes 2:2–3.]
Herre (Jahve), jag älskar din boning,
    den plats där din härlighet (ära, tyngd, dignitet; mättade gudsnärvaro) bor.
Och ännu en liten tid, och den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) finns inte mer,
    ja, fast du söker (noggrant ser) efter på hans plats – så är han borta.
Ändå har du krossat oss i schakalernas (ormen, sjömonstrets) plats [förvirring och tumult],
    och höljt oss i ett djupt mörker (mörkaste ravin, skuggor av död). [Ps 23:4]
Vinden drar förbi över den och den är borta,
    dess plats är inte längre känd.
Välsigna (prisa; böj er ner inför) Herren (Jahve),
    alla hans verk,
    överallt (på alla områden) i hans välde. Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahve)
    min själ (hela min varelse).
De gick över bergen,
    de gick ner i dalarna, till den plats du hade bestämt för dem.
förrän jag finner en plats till Herren (Jahve),
    en viloplats för den Mäktige i Jakob."
Herrens (Jahves) ögon finns på varje plats,
    och de ser både det onda och det goda.
Var inte framfusig (påflugen, skrytsam) i kungens närvaro,
    ta inte självmant plats bland de mäktiga (hedersplatserna längst fram);
Som en fågel som är på flykt från sitt näste [exponerad för fara och ett obevakat bo],
    på samma sätt är det med en människa som irrar omkring borta från sitt hem.
Solen går upp och solen går ner,
    och skyndar sig till den plats där den går upp.
Alla floder rinner mot havet,
    ändå blir havet inte fullt.
Till de platser där floderna rinner upp,
    dit återvänder de igen.
    [Här beskrivs vattnets kretslopp.]
Dessutom såg jag under solen,
    på rättens plats – att ondskan var där,
    och på rättfärdighetens plats – att ondskan var där.
Alla går till en plats, alla är av jord och alla återvänder till jord.
även om han lever tusen år, två gånger om, glädjer han sig inte åt det goda. Går vi inte alla till en (och samma) plats [graven]?
Och jag såg de onda begravas och de gick in i sin vila, men de som hade gjort rätt gick från den heliga platsen [templet] och var glömda i staden. Detta är också fåfängt (tomhet; helt meningslöst). [Det är inte rätt att de onda lyckas i sitt liv och prisas efter att de dött.]
Om en ledares ande reser sig upp emot dig,
    lämna inte din plats,
    för mildhet stillar stora överträdelser.
[Vers 3–4 formar en kiasm med moln (3a och 4b) och fallande träd och vind (3b och 4a):]
Om molnen är fulla av regn tömmer de sig själva över jorden,
och om ett träd faller åt söder eller åt norr, på en plats där träd faller,
så kommer det att ske.
[Det första av sex verop:]
Ve över dem som sätter (placerar, bygger) hus vid hus,
    som lägger fält till fält,
till dess det inte finns mer utrymme,
    och man blir tvungen att bo ensam mitt i landet. [Detta refererar till rika som systematiskt tar över marken, vilket går emot reglerna för ägandeskap, se 3 Mos 25; 4 Mos 26:55. Se även 1 Kung 21:1–3; Mika 2:2. Det första veropet riktar sig nu mot denna elit i Juda som ignorerade rättvisan för egen vinnings skull.]
På den dagen ska det bli så att på varje plats där det fanns 1 000 vinrankor (värda) 1 000 silver shekel ska det (istället) växa tistel och törne.
Därför ska jag låta himlarna darra
    och jorden ska bli rubbad (skakad) från sin plats [jorden ska ändra position i rymden]
för raseriet från Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
    och på dagen för hans brinnande vrede (ordagrant: brinnande näsa).
Och folket ska ta dem och föra dem till deras plats, och Israels hus ska besitta dem i landet som är avsett för Herrens (Jahves) tjänare och för tjänarna och tjänarinnorna, och de ska ta dem fångna, vars fångar de varit, och de ska råda över sina förtryckare.
På den tiden ska en hyllningsgärd bäras fram till Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
    från ett folk som är högrest och med blank hud,
    
    och från ett folk fruktansvärt från begynnelsen till idag (ett folk som alltid varit känt för sin ondska och råhet),
    ett land som är kraftigt och trampar ner,
    
    vars land delas av floderna,
till platsen för Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) namn, berget Sion (tempelplatsen i Jerusalem).
Och jag ska fästa honom som en plugg på en säker plats, och han ska vara till en hederstron för sin fars hus.
På den dagen förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), ska pluggen som fästes på en säker plats ge vika, och den ska bli nerhuggen och falla, och det som hängde på den ska huggas bort," för Herren (Jahve) har talat.
För se, Herren (Jahve) kommer fram från sin plats (boning)
    för att besöka jordens inbyggare för deras synd,
jorden ska blotta hennes blod
    och ska inte heller dölja sina slagna (slaktade).
-
Alla bord är fyllda av snuskiga spyor
    och ingen plats är ren.
Där ska Herren (Jahve) vara med oss i majestät,
    på en plats med breda floder och strömmar,
där ska inga galärer med åror komma,
    inte heller ska stora skepp dra förbi.
Jag har inte talat i hemlighet,
    på en plats i mörkrets land,
jag sade inte till Jakobs säd:
    "Sök mig förgäves".
Jag Herren (Jahve) talar rättfärdighet,
    jag förkunnar ting som är rätt.
han är buren på axlarna, han bärs runt
    och ställs på sin plats och han står där,
han flyttar sig inte på egen hand från sin plats,
    när någon ropar till honom kan han inte svara och inte rädda från svårigheter.
Sönerna från din smärtsamma förlust
    ska då säga i dina öron:
"Platsen är för liten för mig,
    ge mig utrymme så att jag kan bo här."
Gör platsen stor,
    utvidga den för dina tält,
    spänn ut tältdukarna på ditt tabernakel;
håll ingenting tillbaka (var inte sparsam),
    förläng dina tältlinor
    och förstärk dina pålar [som du fäster tältlinorna i]. [Nu räcker det inte med enkla tältpinnar, det krävs större och starkare pålar! Hebreiskan använder både ordet för tält och tabernakel. I Joh 1:14 står det uttryckligen att Gud "tabernaklar" – tar sin boning och tältar – hos oss. När återlösningen är ett ömsesidigt faktum bor den Helige Ande i en troende människa. Här finns även en profetisk förebild utifrån de tolv stammarnas placering som bildar ett kors med tabernaklet i skärningspunkten, se 4 Mos 2.]
Libanons härlighet (tyngd) ska komma till dig,
    cypressen, platanträdet och lärkträdet tillsammans,
för att göra min heliga plats vacker
    och jag ska göra platsen för mina fötter ärbar.
Så säger Herren (Jahve): "Himlarna är min tron
    och jorden min fotpall.
Var är huset som ni vill bygga till mig?
    Och var är platsen som är min viloplats?
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
    Israels Gud: 'Ändra era vägar och era gärningar (gör en radikal förändring i era liv),
    så ska jag bo bland er på denna plats [i templet och i landet Israel].
inte förtrycker invandraren, den faderlöse och änkan,
    inte låter oskyldigt blod flyta på denna plats [i Jerusalem]
    och inte skadar er själva genom att följa andra gudar.
Om ni slutar med allt detta [och börjar leva efter budorden, se 2 Mos 20:13],
    då ska jag bo bland er på denna plats,
    i det land som jag gav åt era fäder från urminnes tid och för all framtid.' "
Härlighetens tron, upphöjd från begynnelsen, hans helgedoms plats.
Så säger Herren:
    - Döm rättfärdiga domar. - Befria de som plundras av förtryckare. - Utnyttja inte och var inte hård mot (misshandla och kränk inte) invandraren, de faderlösa och änkan [de svagaste i samhället]. - Spill inte oskyldigt blod på denna plats.
För så säger Herren (Jahve): "När ordet för Babylon är uppfyllt – sjuttio år [Troligvis 609-539 f.Kr., se Jer 25:11] – ska jag ta mig an (besöka, mönstra, utse) er och uppfylla (resa upp) mitt goda ord (löfte) till er att föra er tillbaka till denna plats."
Och jag ska låta er finna (när jag låter er komma fram till) mig [då blir jag tillgänglig för er],
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
och jag ska föra er tillbaka från er fångenskap och samla er (jag återvänder till er fångenskap och samlar er)
    från alla de folk och alla de orter dit jag har drivit bort (fördrivit, förvisat) er,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Jag ska låta er återvända (jag för er tillbaka)
    till den plats som jag förde er bort från [berövade och avklädda lät er bortföras ifrån].
och säg: 'Herre (Jahve) du har talat om denna plats för att hugga av den, så att ingen ska bo därinne, ingen människa och inget djur, utan den ska vara öde för alltid.'
Och jag lyftes upp av en ande (vind) och jag hörde bakom mig rösten av ett stort brus: "Välsignad är Herrens (Jahves) härlighet från hans plats"
Och ni ska veta att jag är Herren (Jahve) när deras slagna ska finnas bland deras avgudar runtomkring deras altaren på varje hög kulle, på alla bergstoppar och under varje lövträd och under varje tjock terebint, platserna där de offrar söt arom till sina avgudar.
När de gick gick de mot sina fyra sidor, de vände inte när de gick utan till den plats som deras huvuden såg följde de det, de vände inte när de gick.
Och du människobarn gör i ordning åt dig det du behöver för exil och flytta som för en exil på dagen inför deras ögon, och du ska flytta från din plats till en annan plats inför deras ögon, kanske ska de se (lägga märke till det) för de är ett upproriskt hus.
Jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve), med säkerhet, på platsen där kungen bor som gör honom till kung vars ed han föraktar och vars förbund han bryter med honom mitt i Babel, han ska dö.
Låt det återvända till sin skida.
    På platsen där du skapades,
i ditt ursprungsland
    ska jag döma dig.
Som när en herde letar efter sin hjord när han kommer till sina kringspridda får, så ska jag ta hand om mina får. Jag ska rädda dem från alla platser dit de spritts på en molnig, mörk dag.
Du ska komma från ditt land längst upp i norr, du själv och många folk med dig, alla ridande på hästar – en stor skara, en talrik här.
Och det ska ske på den dagen att jag ska ge Gog en plats som är lämpad för begravning i Israel, deras dal som passerar öster om havet, och den ska hindra (stoppa) dem som passerar och där ska de begrava Gog och hans skaror, och de ska kalla (namnge) den "Hamon Gogs dal". [Hebr. hamon betyder "stor mängd" men även oljud, tumult, vrål och dån. Betydelsen kan vara dalen där hela Gogs talrika armé är begravd, eller dalen där det sista vrålet från Gog hördes.]
[Situationen är inte hopplös, Gud vill återförena sitt folk. I vers 11 nämns nu att Jizreels dag ska bli stor. I nästa vers (Hos 2:1) nämns Hoseas yngsta son Ammi och hans dotter Ruhama utan den hebreiska negativa partikeln lo framför namnen!] Även om antalet av Israels söner ska vara som havets sand som inte kan mätas eller räknas [1 Mos 22:17; 32:12], ska det ske att istället för det som sagts till dem "ni är inte mitt folk" ska det sägas till dem "ni är den levande Gudens söner."
Jag ska gå och återvända till min plats
    till dess de erkänner sin skuld
och söker mitt ansikte,
    i deras betryck ska de söka mig ärligt.
Se, jag ska väcka upp dem på de platser dit ni har sålt dem och jag ska skicka tillbaka vedergällningen över era egna huvuden.
"Jag har gett er tomma munnar (ordagrant: rena tänder; dvs. brist på mat) i alla städer
    och avsaknad av bröd på alla era platser,
ändå har ni inte återvänt till mig,"
    
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Palatsets sånger ska bli klagan på den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve)."
För se, Herren (Jahve) kommer fram, ut från sin plats
    och ska komma ner och trampa på jordens höga platser.
Men med en störtflod [som flödar över],
    ska han göra ett ett fullständigt slut (hebr. kalah) på hennes plats [förinta Nineve],
    och mörker ska förfölja (jaga) hans fiender. [Här i vers 8 slutar det alfabetiska mönstret. Den tionde bokstaven Jod återfinns i vers 7b i huvudordet "känner", men prefixet Vav (används). Den elfte bokstaven Kaf återfinns i ordet "fullständig förödelse" i vers 8b. Placeringen gör att den inledande frasen "med en störtflod" skulle kunna kopplas till föregående vers. De två orden är ordagrant "och-med-flod överflöda" och då formar det en parallell till "känna" och att Herren fullständigt omsluter dem som tar sin tillflykt till honom.]
Dina krönta (upphöjda individer) är som gräshoppor
    och dina ceremonimästare är som gräshoppssvärmar
som håller till i muren de kalla dagarna,
    men när solen går upp flyr de sin väg
    och ingen vet var de håller till (deras tillhåll är okänt).
Jag ska sträcka ut min hand över Juda
    och över alla invånare i Jerusalem.
Jag ska hugga av kvarlevan av Baal från denna plats,
    namnen på avgudaprästerna tillsammans med prästerna,
Herren (Jahve) ska vara skrämmande mot dem,
    för han har låtit alla jordens gudar tyna bort (minska mer och mer, försvinna bort).
Inför honom ska var och en från sin plats knäböja,
    även önationerna [jordens yttersta gräns].
[Det kommande templets glans:]
"Härligheten i detta senare hus ska bli större än den i det förra,"
säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
"Och på denna plats [Jerusalem] ska jag ge frid (fullständig harmoni; ska fred och frid råda – hebr. shalom),"
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). [Det hebreiska namnet på Jerusalem är Jeroshalajim. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två, ändelsen ajim indikerar detta. Dual-formen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Frid, shalom, är en ordlek med Jerusalem. Friden är ett resultat av den kommande kungen, se Sak 9:9–10.]
Hela landet ska vändas som Arava från Geva [10 km nördöst om Jerusalem] till Rimmon [drygt 5 mil] söder om Jerusalem. Hon [Jerusalem] ska lyftas upp och bli bebodd på hennes plats, från Benjamins port till platsen för den första porten till Hörnporten och från Hananeltornet till kungens vinpress.
Från solens uppgång till dess nedgång ska mitt namn vara stort bland folken och på varje plats ska rökelse offras till mitt namn med ett rent matoffer, för mitt namn ska vara stort bland folken, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.