Referenser (123 st)
1 Moseboken (4)
Och Allsmäktig Gud (El Shaddaj) välsignar dig och gör dig fruktsam och förökar dig så att du blir en församling av folk,
Och Gud (Elohim) sade till honom: "Jag är Allsmäktig Gud (El Shaddaj). Var fruktsam och föröka dig. Ett folk och flera folk ska komma från dig och kungar ska komma från din länd. [Ordet för länd syftar på hela den nedre delen av kroppen, inklusive könsorganen.]
och sade till mig: 'Se, jag ska göra dig fruktsam och föröka dig, och av dig ska jag göra ett helt kompani (en stor skara eller en hel armé) av människor, och jag ska ge detta land till din säd efter dig som en evig egendom.'
Låt inte min själ komma till deras rådslag,
må aldrig min heder bli förenad med deras sällskap,
för i sin vrede slaktar de män
och med sin egen vilja lemlästar de oxar.
2 Moseboken (2)
Ni ska ta hand om det fram till den 14:e i denna månad. [Lammet ska vara separerat fyra dagar från de andra fåren.] Sedan ska hela Israels folk slakta det vid skymningen. [Ordagrant "mellan aftnarna" (hebr. ben arbaim), från det att solen börjar gå ner fram till solnedgången. I Israel är det någon gång mellan klockan 15-18. Under NT:s tid hade man börjat tolka det som mellan 12 och 18, antagligen pga. logistiska problem med att alla skulle slakta i templet och köa i stället för att alla slaktade hemma.
Detta är en förebild på Jesus som red in i Jerusalem fyra dagar innan gripandet och korsfästelsen. På samma sätt som lammet här ska leva med och synas av den familj som sedan ska slakta och äta det, måste Jesus bli synad av prästerna i Jerusalem innan han kunde gå till korset. Även dörrposterna och tvärslån är en bild på korset där Jesus göt sitt blod (). Jesus var ett heloffer (). Jesu kropp togs ner från korset innan kvällen ().]
Israeliterna sade till dem: "Om vi ändå hade fått dött för Herrens hand i Egyptens land, när vi satt vid köttgrytorna och hade tillräckligt med bröd, men ni har fört oss ut till den här öknen för att låta hela folket dö av hunger."
3 Moseboken (5)
Om hela Israels församling (menighet) syndar oavsiktligt, och detta göms undan från församlingens ögon, och de har gjort någonting (en sak) mot någon av Herrens (Jahves) tydliga befallningar angående de ting som inte borde göras, och är skyldiga,
när synden som de har syndat blir känd, då ska församlingen offra en ung oxe för synden och föra fram den framför mötestältet.
Och han ska bära bort oxen utanför lägret och bränna den som han brände den första oxen, det är ett syndoffer för församlingen (menigheten).
Ingen människa får vistas i församlingens mötestält när han [Aron, översteprästen] går in för att bringa försoning på den heliga platsen, till dess att han kommer ut och har bringat försoning för sig själv och för sitt hushåll och för hela Israels församling.
Han ska bringa försoning för den heliga helgedomen och han ska bringa försoning för församlingens mötestält och för altaret och han ska bringa försoning för översteprästen och för allt folket i församlingen.
4 Moseboken (12)
Men när församlingen ska samlas ihop ska ni blåsa, men inte en larmsignal.
Då föll Mose och Aron ner på sina ansikten framför hela Israels söners församling.
Som för församlingen ska det vara samma förordningar (ordagrant "saker inristat") både för er och för främlingen som vistas hos er, en förordning (ordagrant "saker inristat") genom era generationer. Som ni är ska främlingen vara inför Herrens (Jahves) ansikte. [Här är ett av alla de tillfällen då det görs klart att det inte ska vara någon skillnad mellan människor inför Gud, se .]
Och de församlade sig mot Mose och mot Aron och sade till dem:
"Ni tar på er för mycket, hela församlingen är helig, var och en av dem och Herren (Jahve) är ibland dem.
Varför lyfter ni då upp er själva över Herrens (Jahves) församling?"[Deras påstående var delvis sant, se , men en revolt för att omkullkasta Guds utvalda ledarskap och prästerskap var något ont, se . Korach nämns först och var ledaren tillsammans med Datan och Aviram. Den sistnämnde On, nämns inte senare. Kanske drog han sig ur eller hade en mindre betydelsefull roll i upproret, se , .]
så gick de och alla som hörde till dem ner levande i Sheol (avgrunden – de dödas plats), och jorden stängde sin mun över dem, och de utrotades från församlingen. [Här beskrivs hur ett slukhål uppför sig. Företeelsen är idag ganska vanlig i områden vid Döda Havet.]
Och Aron tog det Mose hade sagt och sprang in mitt i församlingen, och se, hemsökelsen (plågan) hade börjat bland folket, och han lade på rökelsen och bringade försoning för folket.
Men den man som är oren och inte renar sig själv, den själen (människan) ska huggas av från församlingens mitt eftersom han har vanhelgat Herrens (Jahves) helgedom. Stänkelsevattnet har inte stänkts mot honom. Han är oren.
Och varför har du fört Herrens (Jahves) församling till denna öken för att dö här, vi och vår boskap?
Och Mose och Aron gick från församlingen till öppningen på mötestältet och föll ner på sina ansikten, och Herrens (Jahves) härlighet visade sig för dem.
Och Mose och Aron samlade församlingen framför klippan och han sade till dem: "Lyssna nu ni upproriska, kan vi bringa fram vatten ur denna klippa?"
Och Herren (Jahve) sade till Mose och till Aron: "Eftersom ni inte trodde mig och höll mig helig i Israels söners ögon, därför ska ni inte föra denna församling in i det land som jag har gett dem."
Och Moav sade till de äldste i Midjan: "Nu kommer denna skara att äta (bokstavligt slicka) upp allt som är runtomkring oss, som oxarna äter upp fältets gräs." Och Balak, Tsippors son, var Moavs kung vid den tiden.
5 Moseboken (11)
Dessa ord talade Herren (Jahve) till hela församlingen på berget, ut ur mitten av elden, ur molnet och ur det tjocka mörkret, med en stark röst och det fortsatte inte mer. Och han skrev dem på två tavlor av sten och gav dem till mig.
och Herren (Jahve) gav till mig två stentavlor skrivna med Guds (Elohims) finger, och de var skrivna enligt alla de ord som Herren (Jahve) talat med er på berget ut från mitten av elden på samlingens dag.
Och han skrev på tavlorna som den första gången, de tio orden som Herren (Jahve) talade till er på berget ut från mitten av elden på samlingens dag, och Herren (Jahve) gav dem till mig.
Det var om detta du [Israels folk] bad Herren, din Gud, när ni var församlade vid [berget] Horeb []. Du sade: "Jag vill inte höra Herrens, min Guds, röst igen, och denna väldiga eld vill jag inte mera se, för då kommer jag att dö."
[Här används hebr. qahal JHVH översatt "Guds församling". I den grekiska översättningen Septuaginta används gr. ekklesia (församling). Guds församling här syftar på de som samlas för högtider, gudstjänster och undervisning.] Den som är krossad eller lemlästad i sina privata delar (genitalier) får inte komma in i Guds (Jahves) församling. [Den etiopiske finansmannen som Filippus möter var en kastrerad hoveunuck och fick bara beträda den yttre förgården, se .]
Ingen som är född i förbjudna relationer (utanför äktenskapet) [ordet används bara här och i om ett blandfolk som levde i Ashdod] får komma in i Herrens (Jahves) församling. Ända till den tionde generationen ska ingen av hans efterkommande komma in i Herrens (Jahves) församling.
En ammonit eller moabit får inte komma in i Guds (Jahves) församling. Ända till den tionde generationen ska ingen av dem komma in i Herrens (Jahves) församling för evigt,
Deras barn som är födda i tredje generationen [efter att två generationer levt i Israel] kan komma in i Herrens (Jahves) församling.
Mose talade orden i följande sång ända från början till slut inom hörhåll (i öronen) på hela Israels församling:
Josua (1)
Det fanns inte ett enda ord som Josua underlät att läsa, av allt det som Mose befallt, inför hela Israels församling och kvinnorna och barnen och främlingen som vandrade bland dem.
Domarboken (3)
Och ledarna (ordagrant hörnen, hebr. pinot, jämför hörnsten) för hela folket, alla Israels stammar stod församlade [som] Guds (Elohims) folk, 400 000 män fotfolk som drar svärd.
Och Israels söner sade: "Vem finns som inte kom upp i församlingen från alla Israels stammar till Herren (Jahve)?" eftersom de hade avlagt en stor ed angående den som inte kom upp till Herren (Jahve) till Mitspa och sagt: "Den ska säkerligen dödas."
Och de sade: "Finns det en från Israels stammar som inte kommet till Herren (Jahve) i Mitspa?" Och se, det kom inte en man till lägret från Javesh-Gilead till församlingen.
1 Samuelsboken (1)
och alla som är samlade här i dag förstå att det inte är genom svärd och spjut som Herren (Jahve) räddar (befriar). Detta är Herrens (Jahves) strid, och han ska ge er i vår hand."
1 Kungaboken (6)
Och kungen vände sitt ansikte om och välsignade hela Israels församling, och hela Israels församling var stående.
Och Salomo stod inför Herrens (Jahves) altare framför hela Israels församling och sträckte ut sina händer mot himlarna
Och han stod och välsignade hela Israels församling med en hög (stark) röst och sade:
Och Salomo höll fest vid denna tid och hela Israel med honom, en stor
församling från Chamats ingång till
Egyptens bäck, inför Herren vår Guds
(Jahve Elohims) ansikte, sju dagar och sju dagar, fjorton dagar.
att de sände och kallade på honom så att Jerovam och hela Israels församling kom och talade till Rechavam och sade:
1 Krönikeboken (7)
Sedan sade David till hela Israels församling: "Om ni samtycker och om det är från Herren vår Gud, låt oss då sända bud åt alla håll till våra övriga bröder över hela Israels land och dessutom till prästerna och leviterna i deras städer med betesmarker, att de ska samlas hos oss.
Hela församlingen svarade att man skulle göra så, för alla tyckte att förslaget var gott.
Nu säger jag inför hela Israel, Herrens församling, och inför vår Gud som hör det: Håll fast vid alla Herren er Guds bud, och följ dem noga så att ni får besitta det goda landet och lämna det i arv till era barn efter er till evig tid.
Kung David sade till hela församlingen: "Min son Salomo, den ende som Gud har utvalt, är ung och vek och arbetet är stort, för detta palats är inte för en människa utan för Herren Gud.
[En insamling har gjorts till bygget av templet, och folket har först och främst gett sig själva och sina hjärtan till Herren, se . Man har sedan frikostigt gett av sina medel till bygget. Utöver den stora gåva David redan har gett tillkommer nu 168 ton guld, 337 ton silver, 606 ton brons och 3 365 ton järn, se .] Därför
[överväldigad av folkets hängivenhet till Herren och deras generösa gåvor] välsignade David Herren
(Jahve) inför hela
församlingen. David sade:
"Välsignad vare du, Herre
(Jahve), Israels Gud
(Elohim), vår fader
från evighet till evighet.
Därefter sade David till hela församlingen: "Lova Herren er Gud!" Då lovade hela församlingen Herren, sina fäders Gud, och de bugade sig och föll ner för Herren och för kungen.
2 Krönikeboken (26)
Sedan begav han sig med hela församlingen till offerhöjden i Gibeon [strax norr om Jerusalem, se ], för där stod Guds uppenbarelsetält som Herrens tjänare Mose hade gjort i öknen.
Och bronsaltaret som Betsalel, son till Uri, son till Hur [], hade gjort stod där framför Herrens tabernakel, och Salomo och församlingen sökte sig dit.
Sedan vände kungen sig om och välsignade Israels hela församling medan allt folket stod.
Därefter ställde Salomo sig framför Herrens altare inför Israels hela församling och räckte ut sina händer.
Han hade gjort en talarstol av koppar, 5 alnar [2,25 meter] lång, 5 alnar [2,25 meter] bred och 3 alnar [1,35 meter] hög, och ställt den mitt på den yttre förgården, och han stod nu i talarstolen. Sedan föll han ner på knä inför Israels hela församling, räckte ut sina händer mot himlen
Vid det tillfället firade Salomo högtiden i sju dagar och med honom hela Israel. Det var en mycket stor
församling, från stället där vägen går mot Hamat ända till
Egyptens bäckravin
[Wadi el-Arish, Israels gräns mot Sinai i sydväst, se ].
Joshafat steg upp i Juda mäns och Jerusalems församling i Herrens hus, framför den nya förgården.
Då kom Herrens Ande mitt i församlingen över Jahasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja, en levit av Asafs söner.
slöt hela församlingen i Guds hus ett förbund med kungen. Och Jojada sade till dem: "Kungens son ska nu vara kung, så som Herren har bestämt om Davids söner.
Då kallade kungen till sig översteprästen Jojada och sade till honom: "Varför har du inte sett till att leviterna driver in från Juda och Jerusalem den avgift till vittnesbördets tabernakel som Herrens tjänare Mose har pålagt Israels församling?
Då lämnade krigsfolket ifrån sig fångarna och bytet inför furstarna och hela församlingen.
Så förde de fram syndofferbockarna inför kungen och församlingen, och de lade händerna på dem.
Hela församlingen tillbad medan sången sjöngs och trumpeterna ljöd, och det pågick tills brännoffret var fullbordat.
Hiskia tog då till orda och sade: "Ni har nu blivit vigda åt Herren. Kom därför hit och för fram slaktoffer och gemenskapsoffer till Herrens hus." Då förde församlingen fram slaktoffer och gemenskapsoffer, och var och en som i sitt hjärta manades att offra brännoffer gjorde så.
Antalet brännofferdjur som församlingen förde fram var 70 tjurar, 100 baggar och 200 lamm – alla dessa var till brännoffer åt Herren.
Kungen och hans furstar och hela församlingen i Jerusalem enades om att hålla påskhögtiden i andra månaden.
Därför tycktes det kungen och hela församlingen rätt att göra på det sättet.
Mycket folk, en stor församling, kom samman i Jerusalem för att fira det osyrade brödets högtid i andra månaden.
Det fanns nämligen många i församlingen som inte hade helgat sig. Därför måste leviterna slakta påskalammen för alla som inte var rena så att de kunde helga dem åt Herren.
Hela församlingen enades om att fira högtid i ytterligare sju dagar, och man firade högtid med glädje också under de sju dagarna.
Hiskia, Juda kung, hade som offergåva gett församlingen 1 000 tjurar och 7 000 djur av småboskapen, och furstarna hade som offergåva gett 1 000 tjurar och 10 000 djur av småboskapen. Och ett stort antal präster helgade sig.
Hela Juda församling gladde sig med prästerna och leviterna, och det gjorde också hela den församling som hade kommit från Israel, liksom de främlingar som hade kommit från Israels land eller som bodde i Juda.
I släktregistret skulle de vara upptecknade med alla sina små barn, hustrur, söner och döttrar, så många de var, för de skulle noggrant förvalta det heliga som heligt.
Esra (5)
Hela församlingen tillsammans utgjorde 42 360 personer.
Medan Esra bad och bekände, grät och kastade sig ner (raklång med ansiktet mot marken) framför Guds (Elohims) hus samlades en mycket stor skara av israeliter, män, kvinnor och barn omkring honom. Också folket grät mycket bittert.
Var och en som inte infann sig inom tre dagar i enlighet med furstarnas och de äldstes rådslut, skulle få all sin egendom förverkad och uteslutas från de landsflyktigas församling (inte längre få räknas som en israelit).
Då svarade hela församlingen och sade med hög (ljudlig) röst: "Det som du har sagt, det ska vi göra."
Låt nu våra furstar (ledare), stå för hela församlingen och låt dem som är i våra städer och har gift sig med främmande kvinnor komma på bestämda tider, och med dem de äldste i varje stad och deras domare, till dess att vår Guds (Elohims) brinnande vrede har vänts bort från oss, när vi nu tar tag i detta ärende.
Nehemja (5)
Jag skakade min mantel och sade: "Så ska Gud skaka bort varje man från hans hus och från hans arbete som inte fullföljer sitt löfte, på detta sätt ska han skakas bort." Och hela församlingen sade: "Amen" och prisade Herren (Jahve). Och folket gjorde i enlighet med detta löfte.
Hela gruppen (församlingen) utgjorde sammalagt 42 360,
Då kom prästen Esra med undervisningen [de fem Moseböckerna – hebr. Torah] till de samlade, till män och kvinnor och alla som kunde förstå vad de hörde. [Även barn, se .] Det var den första dagen i sjunde månaden [8 oktober 445 f.Kr.].
Hela församlingen av dem som återvänt från fångenskapen gjorde lövhyddor och bodde i dem. Från Josuas, Nuns sons, dagar ända till den dagen hade Israels barn inte gjort så. Och glädjen var mycket stor.
Den dagen läste man ur Moses bok för folket. Där fann man skrivet [] att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle få komma in i Guds församling,
Job (1)
Jag går sörjande utan värme.
Jag står upp i skaran och ropar på hjälp.
Psaltaren (9)
Jag ska förkunna ditt namn (berätta exakt om vad du gjort, sjunga ditt lov)
för mina bröder (landsmän),
mitt i församlingen ska jag lovsjunga (prisa, reflektera, vara stolt i) dig.
[]
Du är orsaken till min lovsång i den stora församlingen [templet].
Jag ska infria mina löften
inför dem som fruktar (vördar, respekterar) honom.
Jag avskyr de ondas församling,
bland de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) sitter jag inte.
Jag ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig i den stora församlingen [templet],
bland många (ett stort mäktigt) folk ska jag prisa dig. [, ]
Jag har predikat de glada nyheterna om din rättfärdighet,
i den stora församlingen (alla de som tillber i templet).
Jag håller inte tillbaka några ord,
du Herre (Jahve) vet att det är sant.
Jag har inte dolt din rättfärdighet i mitt hjärta,
utan har talat om din trofasthet (sanning, fasthet) och frälsning (räddning).
Jag har inte undanhållit din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) och sanning
från den stora församlingen.
Himlarna ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dina under (förunderliga gärningar, mirakler), o Herre (Jahve),
och din trofasthet i de heligas församling.
Må de upphöja honom i församlingen,
och prisa (lova) honom inför folkets ledare (de äldste).
Prisa Herren (lova Jah – hebr. ´)!
Del 1
Sjung till Herren (Jahve) en ny sång
och hans lov i de heligas församling.Ordspråksboken (3)
Jag var involverad i nästan alla sorters synder (ondska) [Mitt liv var ruinerat],
och alla i församlingen (samhället) visste om det."
Den som viker av ifrån den rätta vägen
hamnar bland skuggornas (i de dödas andarnas – hebr. rafaim) sällskap.
Hans hat kanske kan döljas genom list,
men hans ondska (galenskap, bedrövliga tillstånd) blir till sist uppenbar för alla (helt synlig i församlingen).
Jeremia (4)
Och några av landets äldste steg upp och talade till hela folkets församling och sade:
Se, jag ska föra dem från länderna i norr,
och samla dem från jordens yttersta hörn,
med dem de blinda och de lama [; ],
gravida kvinnor och hon som föder tillsammans med barn,
en stor skara ska återvända hit.
Och alla män som vet att deras fruar offrat till andra gudar och alla kvinnor som stått bredvid, en stor församling, hela folket som bor i Egyptens land, i Patros, svarade Jeremia och sade:
För se, jag ska uppvigla och få en samling av stora länder från norr att komma upp mot Babel, och de ska göra sig själva redo mot henne, därifrån ska hon bli tagen, deras bågar ska vara som en mäktig man som gjorts barnlös, ingen ska återvända fåfängt.
Klagovisorna (1)
Motståndaren har sträckt ut sin hand
över alla hennes skatter:
Hon har sett främlingar [från andra nationer]
komma in i helgedomen [templet, se ],
om vilka du har befallt
att de inte får träda in i församlingen. [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft. I denna vers börjar ordet "sin hand" med denna bokstav och poängterar styrkan hos motståndaren.
Alla som inte är judar måste stanna på hedningarnas förgård och får inte gå hela vägen längst in i templet, se .]
Hesekiel (15)
De ska föra upp en församling mot dig och stena dig med stenar och genomborra dig med sina svärd.
Men farao ska inte med sin mäktiga armé och stora skaror undsätta honom i striden när de kastar upp belägringsvallar och bygger fästningar för att hugga av många själar.
Och de ska komma mot dig med härar, vagnar och hjul och med en folkhop, de ska ställa sig själva i slagordning mot dig med stridssköldar (hebr. tsina) och [mindre runda] sköldar (hebr. magen) och hjälmar runt om, och jag ska överlämna domen till dem och de ska döma dig efter deras påbud.
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): En församling ska föras upp mot dem och de ska ges till skräck och tillspilloges.
Och församlingen ska stena dem med stenar och döda dem med sina svärd, de ska slå deras söner och deras döttrar och bränna deras hus i eld.
Så säger Herrarnas Herre
(Adonaj Jahve): Se
(hebr. hinneh – syftar på en framtida händelse), jag ska föra upp över
Tyros Nebukadnessar, Babels kung, från norr med hästar och med vagnar och med ryttare och ett kompani med mycket
folk.
Dina rikedomar och ditt gods, dina köpmän
och dina sjömän och dina lotsar, dina tätare
och köpmännens växlare och alla dina stridsmän
som är i dig med alla deras skaror som är i din mitt,
ska falla i havets hjärta
på din ruins dag.
Nu är du bruten av havet i vattnens djup
och dina köpmän och alla dina skaror har fallit i din mitt.
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve):
Därför ska jag sprida ut mitt nät över dig,
med en skara av många folk och de ska föra upp dig i mitt nät.
Assyrien är där och hela hennes skara, deras gravar är runt om dem, alla de slagna som har fallit för svärd,
vars gravar är placerade ytterst i avgrunden och hennes skaror är runt om hennes grav, alla av dem slagna, fallna för svärd som orsakade terror i de levandes land.
Jag ska föra dig omkring och sätta krokar i dina käftar. Jag ska föra dig ut med hela din här, hästar och ryttare, alla klädda i full rustning, en enorm skara, beväpnade med stora och små sköldar, och alla med svärd i hand.
[Herren talar vidare profetiskt till Gog:] "Rusta dig och gör dig redo med alla de skaror som har samlats hos dig och ta befäl över dem.
Då ska Saba och Dedan [nuvarande Saudarabien; hebr. Shva och Dedan, se ; ] och Tarshishs köpmän [i väst, nära Gibraltar] och dess unga lejon [yngre ledare – en ung nation] fråga dig: 'Har du kommit för att röva? Har du samlat dina skaror för att plundra, för att hämta silver och guld, för att ta boskap och gods, för att ta stort byte?'
Du ska komma från ditt land längst upp i norr, du själv och många folk med dig, alla ridande på hästar – en stor skara, en talrik här.
Joel (1)
Samla folket,
helga församlingen,
kalla samman de äldste,
samla de små barnen,
också dem som fortfarande ammas.
Må brudgummen komma ut ur sin kammare och bruden ut ur sin bröllopsbaldakin (brudkammare, sänghimmel). [Enligt den judiska traditionen behövde brudparet inte delta i den dagliga bönen på sin bröllopsdag. I detta andliga nödläge uppmanar Joel att det inte finns några undantag, alla måste komma.]
Mika (1)
Därför ska du inte ha någon i Herrens (Jahves) församling
som kastar lott om gränsen (lottar hur mätsnöret ska dras).
församling, skara, folk
