Referenser (216 st i TR)
Matteusevangeliet (8)
Jakob födde Josef, Marias [Mirjams] man;
genom henne föddes Jesus som kallas den Smorde (Messias, Kristus).
[I grekiskan är Josef i bestämd form för att ge betoning. Maria är den grekiska formen av det arameiska namnet Mariam, från hebreiska Mirjam. Här finns en fin koppling till det första förbundet och Mose som fick undervisningen och budorden av Gud. Den kvinna som utväljs att föda Messias, som fullkomnar Torah, heter Mirjam – samma namn som Mose syster! Det var hon som vakade över att Mose blev räddad till livet, se .]
Eftersom Josef, hennes blivande man, var rättfärdig och inte ville utsätta henne för vanära (inte låta henne bli offentligt förödmjukad och bli till allmänt åtlöje), beslöt han sig för att i hemlighet (i stillhet) skilja sig från henne. [Den judiska trolovningen var så bindande att det krävdes ett skilsmässobrev för att bryta den, se .]
Den (var och en) som därför hör [aktivt lyssnar till] dessa mina ord och gör [aktivt handlar] efter dem kan liknas vid en förståndig (klok, insiktsfull) man som byggde sitt hus på klippan. [; ]
Den (var och en) som hör [aktivt lyssnar till] dessa mina ord men inte gör [aktivt handlar] efter dem kan liknas vid en dåraktig (trögtänkt, likgiltig) man [utan grepp om verkligheten] som byggde sitt hus på sanden.
Nineves folk
[de hedniska assyrierna] ska uppstå vid domen,
tillsam
mans med detta släkte
[som inte ville tro] och bli dess dom.
För de omvände sig vid Jonas förkunnelse
[Jona 3],
men här finns något som är förmer än Jona.
De som hade ätit var omkring 5 000 män, förutom kvinnor och barn.
När folket där kände igen honom skickade de ut bud i hela trakten, och man förde alla som var sjuka till honom.
De som hade ätit var 4 000 män, förutom kvinnor och barn.
Markusevangeliet (4)
eftersom Herodes hade respekt för
(fruktade) Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig
man och skyddade honom
[från Herodias]. När han hörde Johannes
[tala] blev han många gånger förvånad
(förbryllad), men lyssnade
[trots det] gärna på honom
[när han var på besök i fästningen Machaerus där Johannes antagligen satt fängslad].
Det var 5 000 män [förutom kvinnor och barn, se ] som hade ätit av bröden [och fiskarna den dagen när Jesus mättade den hungriga folkskaran.]
Några fariséer som ville sätta honom på prov (fresta och fälla honom) kom fram till honom och frågade: "Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru?"
Om hon skiljer sig från sin man och gifter om sig, begår hon äktenskapsbrott." [Guds originalplan var att människor inte skulle skiljas, och därför är tanken att inte heller de som blir pånyttfödda – Jesu efterföljare – ska skilja sig. Äktenskapet gäller "tills döden skiljer dem åt", se ; . På samma sätt som i Bergspredikan sätter Jesus en högre standard än Mose lag. Det enda skälet till skilsmässa för troende par är otrohet. Paulus tar även upp ett fall då någon blir frälst och den andre vill skilja sig. Då kan man inte hindra det, se . Gud hatar skilsmässa, se , för han vet personligen vilken djup smärta det medför, se . Det är intressant att i nästa stycke lyfter Jesus fram och välsignar barnen, de som ofta far illa vid en skilsmässa.]
Lukasevangeliet (27)
till en jungfru som var trolovad med en man som hette Josef, av Davids ätt. Jungfruns namn var Maria. [Det är troligt att Maria är någonstans mellan fjorton och arton år när detta sker. Hon var judinna, hennes hebreiska namn var Mirjam.]
Då sade Maria till ängeln: "Hur ska detta hända, eftersom jag inte känt (haft en sexuell relation med) någon man?"
Där fanns även en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var mycket gammal. Hon hade levt sju år med sin man efter sitt giftermål
När Simon Petrus såg detta föll han ned vid Jesu knän och sade: "Gå bort från mig, Herre, för jag är en syndig människa."
En gång när Jesus var i en av
[de judiska] städerna
[någonstans i Galileen, se 4:43], kom en
man som var full av spetälska.
[Det grekiska ordet "lepra" är en generell term för olika sorters hudsjukdomar. De flesta bibelforskare anser att det inte är den spetälska som finns i dag som också kallas Hansens sjukdom.] När
mannen fick se Jesus kastade han sig ned på sitt ansikte och bönföll honom: "Herre, vill du, så kan du göra mig ren."
Då kom det några [fyra män, se ] bärande på en bår med en man som var förlamad, och de försökte komma in med honom [i huset] och sätta ner honom framför Jesus.
Men han visste vad de hade för tankar och sade till mannen med den förtvinade (förlamade) handen: "Stå upp, och kom fram till mitten [av synagogan så alla kan se]." Då reste han sig och gick fram.
Männen sökte upp Jesus och sade: "Johannes Döparen har skickat oss till dig för att fråga om du är den som ska komma eller om vi ska vänta på någon annan."
När Jesus steg i land konfronterades han av en man från staden (som kom fientligt emot honom). Han var besatt av demoner och hade inte haft kläder på sig sedan lång tid, och han bodde inte i något hus utan bland gravarna.
Mannen som demonerna hade farit ut ur bad att få följa med honom, men Jesus skickade i väg honom och sade:
Då kom det fram en man som hette Jairus och som var föreståndare för synagogan. Han föll ned inför Jesu fötter och bad honom komma till hans hus,
Det var omkring 5 000 män [förutom kvinnor och barn, se ].
Då sade han till sina lärjungar: "Låt dem sitta ner i matlag i grupper på omkring femtio i varje."
Plötsligt var där två män som samtalade med honom. Det var Mose och Elia
[Det är antagligen natt nu eftersom de var där till nästa dag, se .] Petrus och de andra sov tungt (var nedtyngda av sömn), men när de vaknade upp (skakat av sig tröttheten) såg de Jesu härlighet och de båda männen som stod tillsammans med honom.
Då ropade en man ur folkhopen: "Mästare, jag bönfaller dig, kom och se min son. Han är mitt enda barn! [Ordet för se är en medicinsk term för att undersöka, ordet för bönfaller är deomai som är ett starkt ord som uttrycker en bön för ett stort behov.]
Drottningen av Söderlandet ska uppstå vid domen tillsammans med människorna i detta släkte och döma dem. Hon [en hedning] kom från jordens yttersta gräns för att lyssna på Salomos vishet [hon såg inga tecken] – och här är mer [vishet] än Salomo!
Folk från
Nineve ska uppstå vid domen tillsam
mans med människorna i detta släkte och döma dem. De
[hedningarna i Nineve] omvände sig
[utan att behöva se några tecken] när Jona predikade – och här är mer
[nådefull predikan om omvändelse] än Jona!"
[Här står Jesus, en som är större än både Salomo och Jona mitt ibland dem.]För jag säger er att ingen av dem som var bjudna ska smaka min måltid.' "
Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott." [Nu tar Jesus upp ett ämne som diskuterades flitigt bland rabbinerna. Detta är inte en fullständig utläggning om skilsmässa. Anledningen att han tar upp just detta kan vara för att fariséerna, som såg sig själva vara så trogna Mose undervisning, helt hade missat hjärtat i frågan om äktenskapet. Vissa fariséer som t.ex. rabbinen Hillel hade en liberal syn och tillät skilsmässa för något så banalt som vidbränd mat, baserat på . Matteus hanterar mer ingående lagens intention i Bergspredikan, se . Även undervisningen om skilsmässa är mer utförlig i Matteus. Den föregås av undervisning om förlåtelse, vilket alltid är Guds mål. Sedan, efter undervisningen om vad tanken var med äktenskap, följer en händelse hur Jesus bryr sig om och välsignar barnen, de som främst drabbas vid en skilsmässa, se .]
När han var på väg in i en by möttes han av tio spetälska män. De stannade på avstånd
Där fanns en
man som hette Sackeus som var chef vid tullen
(ansvarade för tullindrivarna vid den romerska tullmyndigheten), och han var rik.
[Sackeus är ett hebreiskt namn som betyder "ren" och "rättfärdig". Han var alltså en jude som arbetade för den romerska staten och ansågs därför vara en förrädare bland sitt eget folk. Jeriko var en viktig handelsstad som producerade balsam vilket genererade stora skatteintäkter för den regionen. Som chef för det skattekontoret var Sackeus mycket förmögen.]Men när folket såg det mumlade de förargat: "Han har tagit in (både för att äta och sova över) hos en syndare (en som medvetet och vanemässigt syndar)."
Männen som bevakade Jesus hånade honom och slog honom.
Nu fanns där en rådsherre [medlem av Stora rådet, Sanhedrin] som hette Josef. Han var en god och rättfärdig man
När de förvånade funderade på vad de skulle tro om detta, stod plötsligt två män i ljusa skinande kläder nära dem.
Han frågade dem vad som hänt, och de svarade: "Det som har hänt med Jesus från
Nasaret. Han var en profet och bevisade det genom de mäktiga saker han gjorde och sade inför Gud och alla människor.
Johannesevangeliet (8)
Vilka är födda,
inte beroende på blodslinje [tron ärvs inte från föräldrar],
inte heller genom köttets (fysisk) vilja, [goda gärningar etc.]
inte heller genom någon människas (en faders) vilja [ingen annan människa kan frälsa någon],
utan genom Gud. [De är födda av Gud.]
Detta är mannen som jag talade om när jag sade: 'Efter mig kommer en man som är före mig (har en högre rang än mig), eftersom han existerade före mig.'
Han sade till henne: "Gå och hämta din man och kom tillbaka hit."
Kvinnan svarade: "Jag har ingen man."
Jesus sade till henne: "Du talar sanning när du säger, jag har ingen man.
Fem män har du haft förut, och den man du nu har [lever hos] är inte din man. Det du sade var sant." [Texten säger inte varför hon haft fem män. Det kan ha berott på skilsmässa, dock kunde den bara begäras av en man och behövde inte vara orsakad av otrohet från hennes sida (vissa rabbiner som Hillel ansåg att mannen kunde skilja sig för en sådan banal sak som vidbränd mat), se . En annan förklaring är att hon drabbats av sorg upprepade gånger då hennes tidigare män har dött (). Mannen hon bor hos nu kanske är en släkting som förbarmat sig över henne och gett henne tak över huvudet. Hon verkar vara en respekterad kvinna, eftersom folket lyssnade på hennes ord (, ). Hennes djupa tro på Skrifterna ( och ) talar för att hon levde ett rättfärdigt liv, och snarare var en kvinna drabbad av olyckliga omständigheter, än konsekvenserna av ett medvetet omoraliskt liv – en bild som senare utläggningar från 1500-talet ofta målat upp. Fram till reformationen var hon högt aktad och i predikningar kallas hon apostel och evangelist. Hon sågs som ett föredöme vad gäller att vittna om Jesus. Hennes prioriteringar skiftar från att hämta vatten till att vittna om Jesus när hon lämnar kvar krukan, se . Omnämnandet av Josef () knyter också an till hur Josefs lidande fick leda till hela Israels räddning (; ) vilket har en parallell till händelserna här, se . Jmf även med där äktenskapsbrott uttryckligen nämns, det görs inte här.]
Jesus sade: "Låt folket lägga sig [till bords] här." På det stället var marken täckt med tätt gräs [i det annars bergiga området valde Jesus ut den här bekväma platsen att sitta ner på]. Männen [och deras familjer] satte sig ner, och deras antal var 5 000. [Det var 5 000 män, förutom kvinnor och barn, se . Totalt var det minst 10 000, kanske ända upp till 50 000 personer samlade där. Det är bara den yngste lärjungen, Johannes som nämner detaljen om pojkens matsäck. Han räknades inte ens med bland de 5 000, ändå fick hans gåva mätta alla närvarande!]
Apostlagärningarna (100)
Medan de helt fokuserat stirrade mot himlen när han for upp, stod plötsligt två män bredvid dem i vita (skinande) kläder.
De sade: "Galileiska män, varför står ni och ser upp mot himlen? Denne Jesus, som har blivit upptagen från er till himlen, han ska komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen."
"Män, bröder [och riktar sig antagligen främst till apostlarna]: Skriftens ord måste uppfyllas, det som den helige Ande genom Davids mun hade förutsagt om Judas [Iskariot], han som ledde dem som grep Jesus.
Därför [för att uppfylla Skriften] bör någon av dessa män som har varit med oss under hela den tid Herren Jesus gick in och ut bland oss,
I
Jerusalem bodde fromma judiska män från alla folk
(etniska grupper) under himlen.
Tillsam
mans med de elva trädde Petrus fram, höjde sin röst och tog till orda
(högt och ljudligt, inte med ett vardagligt språk utan på ett välartikulerat, precist sätt): "Ni män från
Judéen och invånare i
Jerusalem, detta bör ni känna till
(jag vill att ni ska förstå detta), lyssna nu noga på mina ord.
Män, israeliter, hör dessa ord: Jesus från
Nasaret var en
man som blivit erkänd
(auktoriserad) av Gud inför er genom kraftgärningar, under och tecken. Genom honom gjorde Gud detta mitt ibland er, precis som ni själva känt till.
Män och bröder, jag kan väl öppet säga till er att vår stamfar David är död och begraven, och hans grav finns här än i dag.
När de nu hörde detta, kände de ett styng [blev de så djupt berörda att trängde ända in] i hjärtat, och de sade till Petrus och de andra apostlarna (utsända): "Män, bröder, vad ska vi göra?"
Man höll just på att bära dit en
man som varit förlamad
[i benen] från födseln.
[Mannen var drygt 40 år, se 4:22.] Varje dag sattes han vid den tempelport som kallas
Sköna porten för att tigga av dem som gick in i templet.
[Rabbinerna lärde att det var tre pelare i den judiska tron: Torah-studier, bön/tillbedjan och välgörenhet. Som tiggare var de bästa platserna nära offerkistorna och vid huvudingångarna där många passerade.
Porten som kallas "Sköna porten" kan syfta på den utsmyckade Nikanorporten i templet. Den stod mellan kvinnornas förgård, där offerkistorna fanns, och innergården. Ett annat alternativ är den mest trafikerade södra dubbelporten, som ledde in till själva tempelområdet. Eftersom de "går in i tempelområdet" och sedan befinner sig vid Salomos pelarhall, är det troligt att det är den yttre södra dubbelporten som är den Sköna porten, se och .] När Petrus såg det sade han till folket: "Israeliter!
Varför är ni förvånade över det här?
Varför stirrar ni på oss som om vi gjorde det här undret av egen kraft, eller att det var vår egen helighet som fick den här mannen att börja gå?
Men ni förnekade (vägrade) den Helige och Rättfärdige och begärde istället att en mördare skulle friges åt er.
Men många av dem som hade hört budskapet (ordet) kom till tro, och antalet män var nu omkring 5 000. [Från att ha varit en grupp på 120 män och kvinnor, se , ökade de troende med ungefär 3 000 på pingstdagen, se . Bland dessa var en del besökare, se . Beroende på hur lång tid som har förflutit mellan pingstdagen och denna händelse, kan några ha rest hem. Samtidigt kom dagligen människor till tro, se .
Troligtvis syftar siffran 5 000 här i på det totala antalet troende män i Jerusalem vid den här tidpunkten. Under några få timmar denna eftermiddag (mellan mannens helande klockan tre och sextiden då Petrus och Johannes blev arresterade) kom troligtvis tusentals till tro. Skaran fortsätter att öka, se . Även många präster kommer till tro, se . Omkring 25 år senare refererar Lukas till hur tusentals judar kommit till tro i Jerusalem, se . Totalt antal invånare i Jerusalem vid den här tiden på 30-talet e.Kr. är svårt att uppskatta men rör sig om ca 40 000-100 000. Under högtiderna ökar det till mer än det dubbla eller tredubbla.]
[I kontrast till Barnabas och många andra som i kärlek "lagt ner pengar vid apostlarnas fötter", se , gör ett gift par till synes samma sak. Men det är något som inte stämmer. Det ovanliga grekiska ordet nospizo som betyder att "lägga undan för sig själv" används här och i den grekiska översättningen av Gamla testamentet i berättelsen om hur Akan och hans familj försökte stjäla det som tillhörde Gud, se . Berättelserna har många likheter och båda inträffar när Gud just har påbörjat ett nytt skeende för sitt folk.] Men en man som hette Ananias sålde tillsammans med sin hustru Safira en egendom [ett landområde, se ].
Petrus sade till henne: "Varför har ni kommit överens om att fresta Herrens Ande? Se, de män som har begravt din man står vid dörren, och de ska bära bort dig också."
På en gång föll hon ner vid hans fötter och hon tappade andan (dog). När de unga männen kom in fann de henne död, och de bar bort och begravde henne bredvid hennes man.
Fler och fler kom till tro på Herren, stora skaror av både män och kvinnor.
Då kom någon och berättade för dem: "Männen som ni satte i fängelse står i templet och undervisar folket!"
Sedan sade han till dem [det samlade rådet]:
"Israeliter, tänk er för vad ni gör med dessa män. [Gamaliel tar nu två exempel på judiska rörelser som haft sin storhetstid 30 år tidigare, och nu inte längre fanns kvar.]
[Exempel 1:]
För en tid sedan kom Teudas [en man som ledde ett väpnat judiskt uppror mot romarna] och menade sig vara något. Han fick med sig omkring 400 män, men han blev avrättad, och alla som trodde på honom skingrades och försvann. [Det var stora oroligheter efter Herodes den stores död 4 f.Kr. Teudas var ett vanligt grekiskt namn och han var troligen en av ledarna för detta uppror.]
Nej, bröder, utse sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften.
Det förslaget tyckte alla var bra
(det behagade alla samlade).
[Apostlarna ger ett förslag som hela församlingen, både de grekisktalande och de hebreisktalande judarna, godkänner.] De valde:
Stefanos
[som betyder "krönt"],
en
man full av tro och den helige Ande.
Filippus
[som betyder "en som älskar hästar"].
Prokorus
[som ordagrant betyder "framför kören", dvs. en körledare, kan ha varit titeln "körledaren" snarare än hans riktiga namn].
Nikanor
[som betyder "segrare"].
Timon
[som betyder "ärbar"].
Parmenas
[som betyder "en som står fast"].
Nikolaus
[som betyder "folkets segrare"],
en proselyt från Antiokia.
[Eftersom han var en proselyt hade han först konverterat till judendomen från en hednisk tro. Sedan hade han blivit frälst och konverterat från judendomen för att bli en kristen.] [Samtliga sju förslag på män hade grekiska namn och tillhörde antagligen den grekisktalande judiska gruppen. Att ta hand om de faderlösa och änkorna är en viktig uppgift, se ; . Dessa sju män tjänade även på andra områden. I nästa stycke läser vi hur Stefanos ber för sjuka. När han dödas och en kraftig förföljelse bryter ut rör sig Filippus norrut till Samarien. Där verkar han som en evangelist och många kommer till tro, se . Han kallas ofta evangelisten Filippus för att inte blandas ihop med aposteln med samma namn som var en av de tolv, se ; .]Då lejde de i hemlighet några män och instruerade dem att säga att de hade hört honom tala hädiska (aggressiva) ord mot Mose och Gud.
Då svarade Stefanos: "Bröder
[åhörare där i salen] och fäder
[en respektfull titel på de äldste i Sanhedrin], lyssna på mig.
[Till en början kan Stefanos ganska långa tal ses som en irrelevant genomgång av Gamla Testamentes historia från Abraham till David, men två huvudteman framträder. Det första är att Gud inte är bunden till ett speciellt land. Det religiösa ledarskapet var så fokuserat vid templet, men Stefanos visar hur Gud genom historien har verkat även utanför Israel. Det andra är att israeliterna tidigare har motarbetat de ledare Gud gett dem. Josef och Mose är två exempel som också är förebilder på Jesus. Rubrikerna följer de fem stycken man kan dela in försvarstalet i.] 1) Gud ger löftet till Abraham utanför Israel
Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham i
Mesopotamien [långt från löfteslandet Israel, staden Jerusalem och det heliga templet], innan han bosatte sig i
Haran [som också är långt från Israel].
Nästa dag vandrade han omkring igen bland israeliterna när han plötsligt såg två av dem i ett slagsmål. Han försökte få dem att bli sams och sade: Ni män är ju bröder! Varför gör ni varandra illa?
Några fromma [judiska] män hjälptes åt att bära ut och begrava Stefanos och höll en stor dödsklagan över honom.
Saulus försökte med våld att förgöra församlingen (han löpte amok, smutskastade, skymfade den), han gick in i hus efter hus och släpade ut män och kvinnor [genom att hålla fast deras fötter och släpa ut dem på gatorna fram till fängelset] och lät fängsla dem.
I staden
[se ] fanns sedan tidigare en
man som hette Simon.
[Han kallas ofta "Simon trollkarlen", på latin "Simon Magus".] Han utövade
[ockult] magi och hade slagit folket i
[hela regionen] Samarien med häpnad. Han sade sig vara något stort.
Men när de nu trodde på Filippus, som förkunnade evangeliet om Guds rike och Jesu den Smordes (Kristi) namn, lät de döpa sig (nedsänkas i vatten, gr. baptizo), både män och kvinnor.
Han stod upp och gick. Plötsligt kom den etiopiske finansministern
(som ansvarade för skattkammaren) förbi denna väg. Han var en mäktig hoveunuck hos Kandace, drottningen i Etiopien. Han hade rest till
Jerusalem för att tillbe,
och bad att få med sig brev
[med häktningstillstånd] till synagogorna i
Damaskus. Planen var att fängsla alla som tillhörde Vägen
[samtidens namn på de första kristna, se ], män eller kvinnor, och föra dem tillbaka till
Jerusalem.
[Damaskus ligger sex dagsresor norr om Jerusalem. Staden var en av de största i Dekapolis, området som bestod av tio städer. Efter Stefanos död då förföljelsen bröt ut, flydde många kristna till närliggande områden, se . Att Saulus nu beger sig så långt som till Damaskus tyder på att han redan rensat många städer närmare Jerusalem på troende. I citerar Lukas hur Saulus, då känd som Paulus, knappt trettio år senare beskriver den här perioden i sitt liv: "Överallt i synagogorna straffade jag dem gång på gång och tvingade dem att häda. I mitt vilda raseri förföljde jag dem ända till utländska städer."][Saulus ligger kvar på marken.] Männen som var med honom på resan [som nu hade ställt sig upp] bara stod där förstummade (de var som förstelnade, så förskräckta var de). De hörde ljudet men såg ingen.
I en syn har han sett hur en
man som heter Ananias kommer in och lägger händerna på honom så att han kan se igen."
[I romersk stadsplanering kallades gatorna som gick i nord-sydlig riktning för cardo, och de korsande öst-västliga gatorna för decumanus. Huvudgatan fick tillägget maximus, som betyder störst på latin. I mitten, där huvudgatorna korsades, låg stadens centrum som kallades forum. Utgrävningar har visat att "Raka gatan" var Damaskus "decumanus maximus", huvudgatan som gick centralt från öst till väst. Den var omkring 25 meter bred och 1 570 meter lång, kantad med pelare och täckt av tak där det fanns affärer.]Ananias svarade: "Herre, jag har hört av många hur mycket ont den
mannen har gjort mot dina heliga i
Jerusalem.
Eftersom
Lydda låg nära
Joppe [knappt två mil in i landet] och lärjungarna hade hört att Petrus var där, sände de två män som bad honom komma till dem så fort som möjligt.
I
Caesarea [Maritima, vid medelhavskusten] bodde en
man som hette Cornelius, en officer
(centurion) vid den bataljon
(kohort) som kallades den italienska bataljonen.
Sänd nu några män till
Joppe och skicka efter en viss Simon som kallas Petrus.
Medan Petrus undrade inom sig vad synen kunde betyda (han visste inte vad han skulle tro), kom männen som Cornelius hade sänt fram till porten. De hade frågat sig fram till Simons hus,
Medan Petrus funderade (resonerade fram och tillbaka) över synen, sade [den helige] Anden till honom: "Se, tre män söker dig.
Petrus [reser sig upp, tar trappan på husets yttersida som leder ner till innergården och] gick ner till männen och sade: "Jag är den ni söker. Av vilken orsak har ni kommit hit?"
De svarade: "Officeren Cornelius är en rättfärdig man som fruktar (vördar, respekterar) Gud och har gott anseende hos hela det judiska folket. Han har fått en uppenbarelse av en helig ängel att han ska skicka efter dig och höra vad du har att säga."
Han sade till dem: "Ni vet att det är förbjudet för en judisk man att umgås med eller besöka en hedning. [Mose lag förbjöd uttryckligen inte detta, men det var den allmänna tolkningen och uppfattningen. Ett exempel finns i där man inte ville orena sig och gå in i Herodes palats under processen mot Jesus, se även .] Men Gud har visat mig att man inte ska kalla någon människa ohelig eller oren.
Cornelius svarade: "För fyra dagar sedan just vid den här tiden, den nionde timmen (vid tretiden på eftermiddagen), var jag här hemma och bad. Då stod plötsligt en man i skinande kläder framför mig
De sade: "Du har varit inne hos oomskurna män och [till och med] ätit med dem!"
Samtidigt stod tre män utanför huset där vi var. De hade skickats till mig från
Caesarea [Maritima, som låg fem mil norr om Joppe längs med kusten].
Anden
[den helige Ande] sade till mig att jag skulle gå med dem utan att tveka. Dessa sex
[judiska] bröder
[som är med mig här som vittnen] följde också med mig
[till Caesarea], och vi kom in i
mannens
[Cornelius] hus.
[Att det var totalt sju vittnen, sex män plus Petrus, kan ha betydelse. Sju sigill beseglade ofta viktiga romerska dokument.]Han berättade för oss hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: 'Skicka bud till
Joppe och hämta hit Simon som kallas Petrus.
Men bland dem som kommit till
Antiokia fanns det några män
[som flytt från Jerusalem och som ursprungligen var] från
Cypern och
Kyrene [vid Nordafrikas kust]. De talade också till grekerna
[i staden] och predikade evangeliet
(det glada budskapet) om Herren Jesus.
för han var en god man (hade ett generöst och öppet hjärta), och var fylld av den helige Ande och full av tro. En stor skara människor fördes till Herren.
De vandrade
[västerut från stad till stad] över hela ön
[längs med sydkusten] ända till
Pafos [öns huvudort på den västra sidan].
[En sträcka på omkring 20 mil. Vandringen tar minst en vecka men det är troligt att man stannar till i städerna längs med vägen.] Pafos på västra kusten
I
Pafos träffade de på en jude som utövade magi, en falsk profet som hette Barjesus
[ett hebreiskt namn som betyder "son till Josua"].
Han fanns nära
[var associerad med] Cyperns prokonsul Sergius Paulus som var en förståndig
(intelligent) man.
[Sergius Paulus hade den högsta romerska befattningen på ön. Lukas använder de exakta romerska termerna som varierade från plats till plats och årtionde från årtionde. Cypern hade blivit en prokonsulär provins med en prokonsul under den fjärde romerske kejsaren Claudius regeringstid, år 41-54 e.Kr. Tidigare hade ön varit styrd av en propraetor.] Sergius Paulus kallade till sig Barnabas och Saulus och ville höra Guds ord.
Efter [den vanliga] läsningen av lagen och profeterna [som inledde samlingen i synagogan] skickade synagogföreståndarna ett meddelande [en förfrågan] till dem: "Män och bröder, om någon av er har ett uppmuntrande (uppbyggande) ord till folket, så säg det."
Då stod Paulus upp [ett sorl verkar uppstå bland de närvarande i synagogan], han gav tecken med handen [för att tysta dem] och sade:
"Israelitiska män [judar] och ni [icke-judar] som fruktar (vördar, tillber) Gud, lyssna på mig.
De frågade efter en kung och Gud gav dem Saul, Kish son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år.
När han hade avsatt honom, reste Gud upp David som deras kung. Han vittnade om honom: 'Jag har funnit David, Jishajs son, en man efter mitt hjärta som ska utföra all min vilja' [Citat från och .]
[Löftet är uppfyllt i Jesus:]
Män och bröder, söner av Abrahams släkt [judar] och ni andra [icke-judar] som fruktar (vördar) Gud! Till oss har ordet (budskapet) om denna frälsning blivit sänt.
[Avslutande uppmaning att ta emot löftet:]
Därför ska ni veta, män och bröder, att det är genom denne man [den uppståndne Jesus] som syndernas förlåtelse förkunnas för er.
[Lystra var en handelsstad i Lakonien. Paulus och Barnabas vandrade vidare längs med huvudvägen Via Sebaste som sträckte sig söderut från Ikonium fyra mil ner till Lystra. I Lystra fanns antagligen ingen synagoga. Det var ett hedniskt område där varken judendom eller grekisk filosofi hade vunnit någon mark. Orten var en militärkoloni och befolkningen bestod av många pensionerade romerska soldater.] I
Lystra satt en
man som inte kunde använda sina fötter. Han var förlamad i benen från födseln och hade aldrig kunnat gå.
"Ni män, vad håller ni på med?
[Invånarna i staden Lystra ville offra till Barnabas och Paulus när de genom Guds kraft hade botat en lam man, se .] Vi är människor av samma natur som ni
[vi är inga gudar]. Vi förkunnar evangelium för er, för att ni ska vända er bort från dessa meningslösa ting
[avgudar] till den levande Guden, han som har skapat himmel och jord och hav och allt vad de rymmer.
Efter en lång livlig diskussion
(debatt med låsta positioner) [många hade talat, mycket hade sagts och en lång tid hade gått], reste sig Petrus och sade till dem: "Bröder, ni vet att Gud tidigare hade bestämt att hedningarna skulle få höra evangeliets ord genom min mun och komma till tro.
[De första icke-judar som Petrus fick dela evangeliet med var Cornelius och hans familj i Caesarea, se . Församlingen i Jerusalem måste ha kommit ihåg denna händelse som skett drygt tio år tidigare, eftersom Petrus på en gång då kom till dem och berättade om vad som hänt, se . Ordet 'tidigare bestämt' kan både syfta på urminnes tider eller en kortare tid.][Nu reser sig Jakob upp. Han omnämns först bland de tre pelarna i församlingen, se . Han var ledaren i Jerusalem, se , fram tills han på begäran av översteprästen stenades till döds 62 e.Kr. Jakob var halvbror till Jesus, se , och blev en troende först efter Jesu uppståndelse, se .] När de hade talat färdigt, sade Jakob: "Bröder, hör på mig.
Då beslöt apostlarna, de äldste och hela församlingen att utse några män bland sig och skicka dem till
Antiokia tillsam
mans med Paulus och Barnabas. De valde två ledande män bland bröderna: Judas, som kallades Barsabbas, och Silas
[Silvanus].
[Detta är enda gången Judas Barsabbas omnämns. Han kan vara Josef Barsabbas bror, se . Namnet "Bar-sabbas" betyder ordagrant "född på en sabbat". Silas är också känd som Silvanus, vilket är den längre latinska formen av hans namn, se . Han följer senare med Paulus på hans andra resa, se , ; . Judas var en jude från Judéen och Silas var grek. Man valde en från varje sida i konflikten som skulle följa med Paulus och Barnabas och bekräfta beslutet.]Därför har vi enhälligt beslutat att utse några män och skicka dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus,
På natten såg Paulus en syn där en
makedonier stod och vädjade till honom
(uppmanade, sade välkomnande): "Kom över till
Makedonien och hjälp oss!"
[Hur kunde Paulus känna igen att det var en makedonier? Det fanns skillnader i kläder och stil mellan olika folkslag. Till skillnad från romarna var makedonierna lättare klädda, männen hade ofta bar överkropp och det var även vanligt att män flätade håret. Den mest kände makedoniern var nog Alexander den store som levde 356-323 f.Kr. Allt i synen – mannens utseende, frisyr, kläder och tal – gjorde det helt uppenbart för Paulus att det var en makedonier.][Paulus, Silas och Timoteus bodde hos en man som hette Jason. Han var en troende, antagligen också av judisk börd, eftersom Jason var en vanlig grekisk form av det judiska namnet Josua. Han var också tältmakare som Paulus, se .] Men judarna blev avundsjuka och fick med sig en del onda män från gatan och samlade en mobb till upplopp i staden. De stormade fram mot Jasons hus och sökte efter Paulus och Silas för att släpa ut dem till folkmassan.
Många av dem kom till tro, och det gjorde även ett stort antal ansedda grekiska kvinnor och män.
Då steg Paulus fram mitt framför
Areopagen och sade:
"Atenare, jag ser
(förstår efter att noga granskat) att i allt är ni mycket religiösa.
[Ordet "mycket religiösa" kan ha en positiv eller negativ betydelse. Det kan tolkas nedvärderande att någon är vidskeplig och övertolkar det andliga. Genom att använda detta uttryck håller Paulus intresset uppe hos sina åhörare. Vi förstår utifrån fortsättningen att det är den positiva innebörden Paulus syftar på, de vördar och helgar det gudomliga mer än andra greker.]för han har fastställt en dag då han ska döma världen i rättfärdighet genom en man [Jesus] som han har bestämt därtill. Det har han trovärdigt gjort klart för alla genom att uppväcka honom från de döda."
Men några anslöt sig till honom och kom till tro. Bland dem var Dionysius, som var medlem av
Areopagen [en av de 30 medlemmarna], och en kvinna som hette Damaris och några till.
[Lukas fortsätter med principen "varannan damernas" som han använde i sitt tidigare verk Lukasevangeliet, se inledningen till Lukas. Inte så lång tid efter dessa händelser kommer Silas och Timoteus till Paulus i Aten, se . Ganska snart skickas Timoteus tillbaka till Thessalonike, se . Även Silas verkar sändas i väg, eftersom Silas och Timoteus tillsammans kommer tillbaka från Makedonien till Korint lite senare, se .]Under tiden kom en jude som hette Apollos till
Efesos. Han var född i
Alexandria och var en lärd
man (allmänbildad, en god talare och duktig på att presentera budskapet på ett logiskt och enkelt sätt), och var också mycket kunnig
(mäktig, kraftfull) i Skrifterna.
De [lärjungarna, se ] var omkring tolv män totalt. [Både Apollos, se , och denna grupp lärjungar hade hört ett ofullständigt evangelium. Missionsbefallningen att nå världen handlar inte bara om dem som aldrig har hört, utan att också öka kunskapen hos dem som bara hört delar av evangeliet. Paulus själv är också tydlig med att ingen har nått målet, det finns fler djup, se .]
Nu samlade han dem och även andra som hade liknande arbeten och sade: "Män, ni vet att vi har vår rikedom från den här verksamheten.
När stadssekreteraren hade lugnat folket sade han: "Efesier! Finns det någon enda människa som inte vet att efesiernas stad är vårdare av den stora Artemis tempel och hennes bild som fallit från himlen?
Ni har dragit hit de här männen som varken har plundrat vårt tempel eller hädat vår gudinna.
Ja, bland er själva ska män träda fram som förvränger sanningen för att dra över lärjungarna på sin sida.
När han hade kommit till oss, tog han Paulus bälte och band sina fötter och händer och sade: "Så säger den helige Ande: Den
man som äger detta bälte ska judarna i
Jerusalem binda så här och överlämna i hedningars händer."
Gör därför som vi säger: Vi har fyra män som har avlagt ett löfte.
Då tog Paulus med sig männen, och nästa dag renade han sig tillsam
mans med dem. Sedan gick han in i templet och meddelade när reningsdagarna skulle vara avslutade och offret bäras fram för var och en av dem.
[En jude som återvände till Jerusalem efter att ha varit på hednisk mark genomgick en reningsperiod på sju dagar, se . Paulus blev som en jude för att vinna judar, se .]och skrek: "Israeliter, hjälp oss! Här är mannen som lär alla överallt att vara emot vårt folk och vår lag [Torah] och denna plats [det heliga templet]. Nu har han till och med tagit in greker i templet och orenat denna heliga plats!"
Då är du inte egyptiern som gjorde uppror för en tid sedan och fick med sig de 4 000 knivmännen
(dolkmännen, sikarierna) ut i öknen?"
[Paulus förväxlades med en egyptier som uppviglade knivmän. Denna grupp kallades sikarier eftersom de hade knivar (lat. sicari) gömda under kappan och begick lönnmord på sina politiska motståndare. De var en radikal gren bland seloterna. Den judiske historiken Josefus beskriver samma händelse med fler detaljer. Egyptiern var en falsk profet som ledde en stor grupp ut i öknen. År 54 e.Kr. kom han sedan till Olivberget med sina anhängare. Han ansåg sig vara en messiasfigur och på hans befallning skulle Jerusalems murar falla, sedan skulle de inta Jerusalem. I stället anlände ståthållaren över Judéen, Felix, och dödade och tillfångatog många av dem, medan resten och även den egyptiske ledaren flydde. Detta är bara ett av många exempel på oroligheter och uppror som skedde vid den här tiden.]"Bröder [åhörare] och fäder [en respektfull titel på de äldste i Sanhedrin]! Lyssna nu på vad jag har att säga er till mitt försvar (mina argument)." [Paulus öppnar sitt tal på samma sätt som Stefanos gjorde, se . Paulus är tydlig med sina judiska rötter. Ordet för försvar är grekiska apologia, ordet apologi kommer härifrån. Detta är den andra av tre detaljerade berättelser om Paulus omvändelse i Apostlagärningarna. Den första återberättar Lukas, se , medan denna och den tredje, i , är Paulus egna berättelser. De är snarlika men med några små skillnader. Här riktar han sig till judar, och betonar den messiastroende juden Ananias roll i omvändelsen. I nästa försvarstal, som är riktat till Agrippa och romare, är det inte lika viktigt och Ananias nämns inte ens.]
"Jag är jude, född i
Tarsus i
Kilikien [omkring 5-10 e.Kr.], men uppvuxen i den här staden. Jag blev grundligt
(in i minsta detalj) undervisad i våra fäders lag vid Gamaliels fötter, och jag var lika ivrig att tjäna Gud som ni alla är i dag.
[Som femåring blev Paulus, som alla andra judiska pojkar och flickor i Tarsus, undervisad i de fem Moseböckerna i stadens synagoga. Vid tio års ålder började han studera Mishna, de judiska tolkningarna av lagen. Han måste varit mycket framstående, eftersom han erbjuds att studera vidare, vilket hörde till ovanligheterna. Vid tretton års ålder skickades han därför av sina föräldrar till Jerusalem för sin formella utbildning under rabbinen Gamaliel, fram till arton års ålder. Paulus bor hos någon släkting i Jerusalem, troligen sin äldre gifta syster, se . Eventuellt flyttar hela familjen till Jerusalem. Gamaliel omnämns också i . Han var son eller barnbarn till den kände rabbinen Hillel och var verksam 22-55 e.Kr. Med största sannolikhet fanns Paulus i Jerusalem när Jesus korsfästes. Enligt traditionen halshuggs Paulus i Rom av Nero 67 e.Kr.][Tidigare liv:]
Jag förföljde 'den Vägen' ända till döds och grep både män och kvinnor och satte dem i fängelse.
[Ananias roll:]
En viss Ananias, en from (hängiven, gudfruktig) och lagtrogen man [som levde efter Moseböckernas undervisning] som alla judar i staden talade väl om,
[Stora rådet sammanträdde i ett rum på den inre tempelgården. Enligt Talmud låg det på den norra sidan av tempelbyggnaden och kallades "stenhallen" eller ordagrant "kammaren av huggen sten". Deltagarna satt i en halvcirkel och den åtalade stod i mitten framför dem.] Paulus fäste ögonen på Stora rådet [på de 71 samlade medlemmarna] och sade: "Bröder, jag har levt inför Gud (som en Guds medborgare) med rent samvete (gott uppsåt) intill denna dag." [Paulus har varit trogen sin övertygelse, se ; ; .]
Paulus visste att en del av dem var saddukéer och de andra fariséer, så sade han med hög röst i Rådet: "Bröder! Jag är farisé och son till fariséer. Jag står inför rätta här på grund av hoppet om de dödas uppståndelse (anledningen till rättegången är att jag tror på uppståndelsen och ett evigt liv)."
Men låt dem inte övertala dig, för mer än fyrtio av dem ligger i bakhåll för honom. De har svurit en ed att varken äta eller dricka förrän de dödat honom, och nu står de och väntar på att du ska säga ja till deras begäran."
Den här mannen hade gripits av judarna, och de skulle just ta livet av honom när jag kom med min trupp och befriade honom. Jag hade fått reda på att han var romersk medborgare.
När jag sedan blev underrättad om en sammansvärjning mot mannen, sände jag honom genast till dig. Jag har också uppmanat hans anklagare att föra sin talan mot honom inför dig.
Vi har nämligen funnit att den här
mannen är en riktig plåga
(pestböld, smitthärd).
- Han sprider oro (skapar upplopp) bland judar över hela världen. - Han är en ledare för nasaréernas sekt. -
Han sade: "De som är ledare bland er kan följa med, och har mannen gjort något orätt kan de lägga fram sina anklagelser mot honom."
Agrippa och Berenike stannade där i flera dagar, och Festus lade fram Paulus fall inför kungen. "Här är en man", sade han, "som Felix har lämnat kvar som fånge.
När de sedan kom hit, sköt jag inte upp saken utan satte mig redan nästa dag på domarsätet och befallde att mannen skulle föras fram.
Nästa dag kom Agrippa och Berenike med pompa och ståt
[gr. phantasia, som ofta beskriver en högtidlig parad] och trädde in i audienssalen tillsam
mans med befälhavarna
[antagligen fem stycken eftersom det fanns fem kohorter stationerade i Caesarea] och stadens förnämsta män. På Festus befallning fördes Paulus in.
Festus sade: "Kung Agrippa, och alla ni andra församlade herrar, framför er ser ni den
man som är orsak till att hela det judiska folket vänt sig till mig, både i
Jerusalem och här, och högljutt krävt att han inte ska få leva längre.
och sade: "Ni män, som jag ser det kommer denna resa att innebära stor skada och förlust, inte bara för last och skepp, utan även för våra liv."
Ingen hade velat äta något på länge
[på grund av sjösjuka och oro]. Då steg Paulus fram mitt ibland dem och sade: "Ni män skulle ha lytt mitt råd att inte gå ut från
Kreta. Då hade ni besparat er den här skadan och förlusten.
Så fatta mod, ni män! Jag litar på Gud att det blir som han sagt mig.
Tre dagar senare kallade han till sig de ledande bland judarna
[eftersom han inte var fri att besöka synagogorna]. När de var samlade sade han till dem: "Bröder, jag har inte gjort något ont mot vårt folk eller våra fäderneärvda seder. Trots det blev jag fängslad i
Jerusalem och utlämnad i romarnas händer.
Romarbrevet (9)
Salig (lycklig, välsignad) är den,
som Herren inte tillräknar synd. [] [Ordet "ogudaktig" i var inte det ord man vanligtvis förknippade med David, men det är just det som Paulus gör här. David, judarnas hyllade kung, som levde efter att lagen var given, begick många av de synder som Paulus listar i Romarbrevets första kapitel, bl.a. mord och äktenskapsbrott, se ; .]
En gift kvinna är genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men om mannen dör, är hon fri från den lag som band henne vid mannen.
Om hon ger sig åt en annan man medan hennes man lever, kallas hon äktenskapsbryterska [se ]. Men om mannen dör är hon fri från lagen, och då är hon ingen äktenskapsbryterska om hon ger sig åt en annan man.
Men vad är Guds svar till honom?
Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen man som inte har böjt knä för Baal. []
1 Korintierbrevet (32)
Men på grund av
[risken och frestelserna för] sexuella synder
(otukt i plural – gr. pornea) [som var utbrett och allmänt accepterat i Korint] ska varje
man ha
[umgänge med] sin hustru
och varje hustru
[umgänge med] sin
man.
Mannen ska ge sin hustru vad han är skyldig henne,
och på samma sätt hustrun sin man.
Hustrun bestämmer inte över sin kropp,
det gör mannen.
På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp,
det gör hustrun.
[Nu tar Paulus upp lite mer komplicerade frågor som rör skilsmässa, se även ] De gifta [där båda två är troende] ger jag en befallning som inte är min utan Herrens:
"En hustru får inte skilja sig från sin man." [; ]
Men om hon skiljer sig ska hon förbli ogift eller försonas med sin man. En man får inte [heller] överge sin hustru.
Om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne,
får hon inte överge honom.
Mannen som inte tror är nämligen helgad genom sin hustru,
och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man.
Annars skulle era barn vara orena, men nu är de heliga. [I judisk tradition, vad det gäller heligt och orent, antogs det oheliga vanhelga det heliga. Jesus vänder på detta. I orenar varken kvinnan med blödningar eller Jairus döda dotter Jesus. Han rör vid det som ansågs orent utan att själv bli orenad, i stället helas och renas det han rör vid.]
För hur vet du, hustru,
om du kommer att frälsa din man?
Eller hur vet du, man,
om du kommer att frälsa din hustru?
och så blir han splittrad. Den ogifta kvinnan och jungfrun tänker på det som hör till Herren,
att vara helig till både kropp och själ.
Den gifta kvinnan tänker på det som hör till världen,
hur hon ska glädja sin man.
En hustru är bunden så länge hennes man lever. Om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren. [Uttrycket "i Herren" innebär att hon gifter sig med en troende man, se . Senare i uppmanar han yngre änkor att gifta om sig.]
Nu vill jag att ni ska veta:
att varje mans huvud (ursprung) är den Smorde (Messias, Kristus),
att kvinnans huvud (ursprung) är mannen
och att den Smordes (Kristi) huvud (ursprung) är Gud.
Om en man ber eller profeterar med något på huvudet
vanärar han sitt huvud.
[Paulus går nu till skapelsen, se . hör ihop med .]
En man bör inte ha något på huvudet,
eftersom han är Guds avbild och ära,
och kvinnan är mannens ära.
För mannen kommer inte från kvinnan,
utan kvinnan från mannen.
Mannen skapades inte för (på grund av) kvinnan,
utan kvinnan för (på grund av) mannen.
[Syftar tillbaka på skapelsen där mannen var ensam och behövde en hjälpare, se . Det hebreiska ordet för hjälpare är ezer. Ordet används ofta för Gud när han räddar Israel. Det beskriver inte en tjänare utan en kraftfull gestalt som räddar någon i nöd.]
Mer specifikt (det som är viktigt i den här diskussionen är att),
i Herren är kvinnan inte oberoende av mannen,
inte heller är mannen oberoende av kvinnan. [ och hör ihop. I kopplar Paulus tillbaka till skapelsen att kvinnor, som Eva, skapades för att män, som Adam, behövde hjälp. Nu i kommer sammanfattningen att i Herren är män och kvinnor beroende av varandra.]
För liksom kvinnan har kommit från mannen,
så blir också mannen till för (på grund av) kvinnan.
Och allt kommer från Gud.
Lär inte själva naturen er
att det är en skam för en man att ha långt hår,
När jag var barn (liten, omogen),
talade jag som ett [litet] barn [oförmögen att forma tydliga ord],
tänkte (kände, tyckte) som ett [litet] barn [med en förståelse enbart baserad på sinnesintryck]
och resonerade som ett [litet] barn [med ett barns logik].
Sedan jag blev man [blivit vuxen]
har jag [helt] lagt bort det barnsliga [avskaffat allt det omogna].
[Det grekiska adjektivet beskriver någon som är omogen, barnslig och utan förstånd. Det används här även som ett substantiv om ett barn mellan 1 och 10 år.]
Vill de veta något ska de fråga sina män därhemma,
för det är en skam för en kvinna att tala i församlingen.
2 Korintierbrevet (1)
För jag brinner för er med Guds iver. Jag har trolovat er med en enda man, den Smorde (Messias, Kristus), och vill föra fram en ren jungfru till honom.
Galaterbrevet (1)
För det står ju skrivet []:
Gläd dig, du ofruktsamma kvinna som inte fött några barn,
brist ut och jubla högt, du som inte har födslovåndor,
för den ensamma kvinnan har många fler barn än den med en man.
Efesierbrevet (7)
tills vi alla kommer fram till trons enighet och kunskapen (fullständig och korrekt) om Guds Son, till ett sådant mått av fullvuxen mognad att vi blir helt uppfyllda av den Smorde (Messias, Kristus).
[Att vandra värdigt kallelsen, se , påverkar alla områden, och det börjar i de närmaste relationerna. Paulus tar nu ett exempel från ett kristet hushåll. En familj i Romarriket var stor. I hushållet fanns inte bara föräldrar och deras barn, utan också vuxna barn, deras makar, mor- och farföräldrar och ibland även slavar. Det fanns olika typer av slavar. Utifrån sammanhanget syftar detta på slavar som fungerade som tjänstefolk. De skötte om hushåll, barn och mark. I en kultur där hustrur, barn och slavar ansågs vara ägodelar visar evangeliet på varje människas unika värde. Hustrun tilltalas som en jämlike och slavar ska behandlas rättvist.
Denna vers har inget eget verb i grekiskan, det är underförstått utifrån föregående . Samtidigt som ett nytt stycke inleds är det tydligt kopplat med att vara fylld av ande och ett ömsesidigt frivilligt underordnande från alla parter.] Hustrur, underordna er (inta en frivillig position av samarbete med) era män,
på samma sätt som de underordnar sig Herren.
För en man är sin hustrus huvud,
på samma sätt som den Smorde (Messias, Kristus) är församlingens huvud,
han som beskyddar (bevarar, räddar) sin kropp [församlingen].
Ja, som församlingen underordnar sig (intar en frivillig position av samarbete med) den Smorde (Messias, Kristus),
så ska hustrurna också i allt underordna sig (inta en frivillig position av samarbete med) sina män.
Män [gifta män], älska [osjälviskt och utgivande] era hustrur, på samma sätt som den Smorde (Messias, Kristus) osjälviskt älskat församlingen och gav sig själv för henne.
Det är så männen ska [osjälviskt och utgivande] älska sina hustrur
– som sina egna kroppar.
Den som älskar sin egen hustru älskar sig själv.
Hur som helst [låt oss inte gå in på detta mer, utan gå tillbaka till relationen mellan make och maka]. Varje man ska älska sin hustru på detta sätt [osjälviskt och utgivande, på samma sätt som Jesus älskar sin församling, se ], som sig själv, så får han se att hustrun kommer att respektera (uppskatta, värdesätta, högakta) sin man. []
Kolosserbrevet (2)
[Uttalandet i , att det i Jesus inte längre är några skillnader mellan fri och slav, måste ha väckt frågor. Finns det inga roller kvar? Paulus tar nu ett exempel från ett kristet hushåll. Den nya klädnaden i Jesus påverkar alla områden, och det börjar i de närmaste relationerna. En dåtida familj i Kolossai, och i resten av Romarriket, var mycket större än en nutida familj. I hushållet fanns inte bara föräldrar och deras barn, utan också vuxna barn, deras makar, mor- och farföräldrar och slavar. Det fanns olika typer av slavar. Utifrån sammanhanget syftar detta på slavar som fungerade som tjänstefolk. De skötte om hushåll, barn och mark.
I en kultur där hustrur, barn och slavar ansågs vara ägodelar visar evangeliet på varje människas unika värde. Hustrun tilltalas som en jämlike och slavar ska behandlas rättvist. Det är anmärkningsvärt att det inte finns något uttryckligt förbud mot slaveri i Bibeln. Paulus uppmanar slavar att bli fria på laglig väg om den möjligheten ges, se . Evangeliet omkullkastar inte sociala institutioner genom revolution, däremot har slaveriet avskaffats överallt där evangeliet har gått fram. Evangeliet förändrar människors hjärtan, vilket i sin tur förändrar samhället.] Hustrur, underordna er
(inta en frivillig position av samarbete med) era män, så som det är behagligt
(lämpligt) i Herren.
[I och används ett annat grekiskt ord.] Män, älska [osjälviskt och utgivande] era hustrur [älska dem med Jesu kärlek] och sluta att vara bittra (skarpa, hårda) mot dem. [Det grekiska ordet för bitterhet beskrev från början ett föremål som var skarpt eller vasst, som t.ex. en pil. Senare kom ordet att beskriva det som är starkt och smärtsamt för våra sinnen, t.ex. en frän lukt, eller ett högt skarpt ljud. Bitterhet som växer i hjärtat förgiftar, och är orsaken till hårdhet och ilska som skadar andras känslor och får inte finnas i äktenskapet.]
1 Timoteusbrevet (5)
Jag vill därför
(det är min önskan) att ni ber
(samtalar förtroligt med Gud):
Männen på varje plats
[i varje husförsamling i Efesos] med heliga, lyfta händer,
utan
(fria från) vrede
[ett upprört inre ställningstagande mot någon/något, se ] och diskuterande
[ett resonemang som inte för någonstans].
[Huvudpoängen är hjärtats inställning i bönen. Att be med lyfta händer var det vanliga judiska sättet att be på, se ; ; . Att stå upprätt med rena händer beskriver någon som söker Gud med ärliga motiv och ett rent hjärta, se .]Jag tillåter inte att en kvinna undervisar
att hon är
mannens ursprung
(den dominerande – gr. authenteo),
utan hon ska vara i stillhet
(lugn och ro).
[Denna vers är en av de mer kontroversiella i hela Bibeln. Anledningen är att beroende på översättning påverkas kvinnans roll att undervisa. Eftersom kvinnan Priscilla undervisade Apollos här i Efesos, och Timoteus blev undervisad av sin mor och mormor, kan inte versen förbjuda kvinnor att undervisa, se ; . I så fall skulle Paulus motsäga Jesus, som sände några kvinnor med uppdrag att berätta för lärjungarna om sin uppståndelse, se , och även GT där Hulda, Debora och Mirjam var gudfruktiga kvinnliga ledare.
Ofta delas versen upp i två delar. Först verkar Paulus förbjuda en kvinna att undervisa, sedan kommer ordet "eller" följt av det andra förbudet: att ha auktoritet över en man. Problemet med den tolkningen är att ordet "eller", det grekiska oude, som återfinns 31 gånger i Paulus brev, alltid används för att kombinera två tankar till en helhet.
Vad som också försvårar tolkningen är att Paulus inte använder det vanliga ordet exousia för auktoritet. I stället väljer han authenteo som bara används här i hela Bibeln. Även i antika källor är ordet ovanligt. I skrifter från ett par hundra år f.Kr. verkar ordet syfta på den som är ansvarig för någons död, och ha sexuella anspelningar, medan det i modernare texter verkar syfta på kontroll och auktoritet. Ordets ursprung har att göra med "den som utför något och den som är ansvarig". Ordet användes även inom gnosticismen, och genom att använda detta ord kan Paulus specifikt syftat på tidiga gnostiska läror som florerade i Efesos tillsammans med den kvinnodominerande Artemiskulten. De lärde att Eva existerade andligt före Adam, och att hon inte blev bedragen utan i stället upplyst av ormen. Att formen "kvinna" i singular används här, kan kanske syfta på en specifik kvinna i Efesos. I inledningen i refereras inte bara till män, utan också till kvinnor. I grannstaden Thyatira lärde en kvinna ut "djupa sanningar om Satan" och förledde många, se .][Först och främst måste viljan och längtan att vilja leda en församling finnas, men det räcker inte. De områden som behöver prövas, se , är ledarens personliga karaktär, förmåga att ta hand om sin familj, lämplighet att undervisa och erfarenhet.] En församlingsledare måste vara:
oklanderlig (inte finnas något att anmärka på),
[Ledaren måste ha ett gott rykte både i och utanför församlingen. Det innebär inte att han är syndfri. Det handlar om en attityd där ledaren är snabb att be Gud och människor om förlåtelse. Det handlar om ett liv som inte är kantat med skandaler och ouppklarade tvister; på frukten ska trädet kännas igen, se .] en kvinnas man,
[Det är troligt att begreppet "en kvinnas man" talar om trohet till sin maka och en som inte flörtar med andra kvinnor. Motsvarande term "en mans kvinna" används i om kvinnor. I samma stycke uppmanar Paulus yngre änkor att gifta om sig då mannen dött, se ; ; . Paulus själv var ogift, se , och hans rekommendationer, se ; , verkar tala för att en ogift man också är kvalificerad.] nykter (vaken, alert, samlad, balanserad),
[Ordet handlar om självkontroll, och gäller alkohol, men även alla andra områden. Det beskriver någon som har ett klart perspektiv, kan tänka objektivt och inte gör tvära kast och kastas hit och dit.] förståndig (gott omdöme, seriös, har ett sunt sinne),
[Det grekiska ordet sophrosyne beskriver ett välbalanserat sinne som karaktäriseras av självdisciplin och självinsikt.]aktad (ordnad),
gästfri (välkomnande, ta emot främlingar),
en god lärare.
[I hör tjänstegåvorna herde och lärare ihop.]
En församlingstjänare (gr. diakonos) ska
vara en enda kvinnas man [samma uttryck som i ],
ta väl hand om sina barn
och sin familj.
För att räknas som församlingsänka (registrerad änka) [för att tas upp på förteckningen över änkor som ska få understöd] måste hon
vara minst sextio år
och varit en mans kvinna.
[Termen "en mans kvinna" motsvarande uttrycket "en kvinnas man", se . Troligen syftar ordet på trohet till sin make, och inte på att kvinnan bara varit gift en gång, eftersom Paulus uppmuntrar omgifte vid dödsfall, se . Sextio år var den ålder då man räknades som gammal i antiken.]
Titusbrevet (2)
[Församlingen behöver ledarskap. Den bibliska modellen visar alltid på ett delat ledarskap: Jesus sände ut lärjungarna två och två; det finns fem tjänstegåvor i ; församlingsledarna omnämns alltid i plural, se . Det grekiska ordet för församlingsledare är episkopos (singular) – "en som vakar över" och beskriver en församlingsledares uppgift. Samma män, från Efesos, som i kallas äldste, gr. presbyterous (plural), kallas i episkopous (plural). Även här i brevet till Titus används båda dessa grekiska ord synonymt, se och .] En äldste (gr. presbyteros) ska vara
fläckfri,
[Ledaren måste ha ett gott rykte både i och utanför församlingen. Det innebär inte att han är syndfri. Det handlar om en attityd där ledaren är snabb att be Gud och människor om förlåtelse. Det handlar om ett liv som inte är kantat med skandaler och ouppklarade tvister. På frukten ska trädet kännas igen, se .] en kvinnas man,
[Det är troligt att begreppet "en kvinnas man" talar om trohet till sin maka och en som inte flörtar med andra kvinnor. Motsvarande term "en mans kvinna" används i om kvinnor. I samma stycke uppmanar Paulus yngre änkor att gifta om sig då mannen dött, se ; ; . Paulus själv var ogift, se , och hans rekommendationer, se ; , verkar tala för att en ogift man också är kvalificerad.] ha troende (trogna) barn
som inte kan beskyllas för att vara vilda [ordagrant: "ofrälsthet" – gr. asotia vilt leverne; ett destruktivt och utsvävande liv utan räddning och beskydd] eller rebelliskhet (upproriskhet, uppstudsighet).
att leva anständigt och rent, att vara husliga och goda och underordna sig sina män så att Guds ord inte blir hånat.
Jakobs brev (6)
eftersom hon är delad i två (ordagrant: "två-själad"), vacklande (ostadig, opålitlig) i allt hon tar sig för.
Salig (lycklig, välsignad, avundsvärd) är den man som uthärdar [håller ut och inte vacklar under] prövningen (frestelsen), för när han har bestått provet [visat sig vara genuin och äkta] ska han få livets segerkrans [det eviga livet] som han [Herren] har lovat dem som älskar honom. [Även Bergspredikan börjar med välsignelser, se . Grekiska har en bred betydelse av både prövning och frestelse. Den nyansskillnad som finns mellan de svenska orden finns inte i grekiskan. Bönen har en viktig roll både innan ("för oss inte in i frestelse", se ) och under prövningen/frestelsen, se .]
för en människas vrede uträttar inget som är rättfärdigt (rätt) inför Gud [den leder inte till en karaktär som kännetecknas av den rättfärdighet som kommer från Gud]. [Vrede (gr. orge) kommer från verbet orgao – "att svälla/svälla upp" (av en inneboende drift eller lidelse), betecknar en sjudande vrede, avgjord ilska och upprördhet och används ofta om Guds kontrollerade vrede och berättigade motstånd, se ; ; . Paulus uppmanar att bli vred över rätt saker, se , dock inte förbanna människor, se ; ; ; .]
För om någon är ordets hörare och inte dess görare [någon som bara lyssnar utan att omsätta insikt och kunskap i handling], så liknar han (har denne blivit lik) en man som betraktar (uppmärksamt studerar; noggrant tittar på) sitt [eget] ansikte (ordagrant: sitt naturliga/medfödda ansikte) i en spegel.
Låt säga att en man skulle komma in i er synagoga (församling) med guldringar på händerna och iklädd fina kläder, och samtidigt en fattig man (helt beroende av andra för sin försörjning) i smutsiga kläder.
Vi begår alla många fel. Om någon är felfri i sitt tal, är han en fullkomlig man som också kan tygla (kontrollera) hela sin kropp.
1 Petrusbrevet (3)
[Petrus riktar sig nu främst till hustrur med icke-troende män, men principerna gäller alla äktenskap. Inledningen både i och , "på samma sätt", gör att råden till hustrur och män bygger på och syftar tillbaka till föregående kapitel och stycket som började i , där Jesus själv är vårt exempel, se . Sex verser handlar om kvinnan och en vers om mannen. Anledningen kan vara att det under denna tid var mycket svårare för en kvinna som blivit troende att lämna hemmet själv för att gå på gudstjänst.
Det är också viktigt att underordnande aldrig innebär att en kvinna ska vara kvar i ett förhållande där hon blir misshandlad eller barnen blir skadade. Hela stycket började med att samhället har lagar och regler som ska följas, och våld inom hemmet är straffbart, se .] På samma sätt ska ni hustrur underordna er (inta en frivillig position av samarbete med) era män, så att även de män som inte lyder ordet (inte tror på Guds ord och lever efter Bibelns undervisning) kan vinnas utan ord genom sina hustrurs liv,
Så smyckade sig också förr de heliga kvinnorna som satte sitt hopp till Gud. De underordnade sig sina män,
På samma sätt ska ni män leva förståndigt med era hustrur, som är det svagare
(skörare) kärlet. Visa dem aktning
(respekt) som medarvingar till livets nåd
(Guds liv) så att inget står i vägen för era böner.
[Versen kan inte mena att kvinnan är andligt, mentalt eller emotionellt svagare än män. Versens andra del gör det tydligt att både man och kvinna är Guds avbild och medarvingar! Även om det finns fysiska skillnader, kvinnor är ofta kortare än män och har inte samma muskelmassa, så är det inte det som är poängen här. Det finns kvinnor som är längre och starkare än män. Både mannen och hustrun liknas vid ett kärl, och i den jämförelsen är kvinnan den "svagare". Paulus använder en liknande bild med hedrande och mindre hedrande bruk, se . När det gäller porslin är inte "svagare" ett negativt ord som är likställt med mindre värd, snarare tvärtom. Huvudorden i versen är aktning och respekt. På samma sätt som vi värdesätter och behandlar ett fint, dyrbart keramikkärl på ett värdigt sätt, jämfört med ett grovt vardagsporslin, ska mannen visa sin hustru respekt och aktning!
Det är också intressant att notera alla detaljer kring de heliga kärlen i tabernaklet, se . Kvinnor och män är tänkta att vara den helige Andes tempel och Guds heliga kärl. Under fångenskapen i Babylon länsades templet och även de heliga kärlen fördes bort, se .]Uppenbarelseboken (1)
Och jag såg den heliga staden – det nya
(ett nytt) Jerusalem – komma ner från
[ut ur] himlen från Gud, redo likt en brud som är smyckad för sin
man.
[I beskrivs nästa steg i bröllopet – bruden har blivit Lammets hustru.]
man, make
