7563 – רָשָׁע (rasha)

ond, gudlös, ogudaktig


Typ:
Adjektiv Adjektiv
 
Hebreiska: רָשָׁע (rasha)
Uttal: ra-sha
Talvärde: 570 (200 + 300 + 70)    ord med samma talvärde
Ursprung: från H7561 (רָשַׁע)
Användning: 263 ggr i GT

Ursprung

från H7561 (רָשַׁע):

רָשַׁעrashaH7561göra det onda

Motsvarande grekiska ord

I den grekiska översättningen Septuaginta (LXX) översätts det hebreiska ordet rasha till följande:

ἀδικίαadikiaG0093orättfärdighet
ἄδικοςadikosG0094ohederlig, orättfärdig
ἀδίκωςadikosG0095orättvist
ἁμαρτωλόςhamartolosG0268syndig, syndare
ἀνήρanerG0435man, make
ἄνομοςanomosG0459utan undervisning, utan lag
δυνάστηςdunastesG1413härskare, hovman
ἔνοχοςenochosG1777skyldig inför, hemfallen åt, skyldig till
λοιμόςloimosG3061pest, plåga
πονηρόςponerosG4190ondskefull
σκληρόςsklerosG4642hård, tuff

*Vi arbetar med att ta fram svenska beskrivningar på alla ord, i de fall de inte finns ännu finns visas den engelska här. Även fältet ursprung är inte fullständigt och kan ha blandat engelska och svenska.

Engelsk översättning

wicked
[phrase] condemned, guilty, ungodly, wicked (man), that did wrong

Engelsk beskrivning

1) wicked, criminal
1a) guilty one, one guilty of crime (subst)
1b) wicked (hostile to God)
1c) wicked, guilty of sin (against God or man)


Alternativa former

Grammatisk kodSvenskaAntal
Adj. Adjektiv
♂/♀ sing. maskulinum och femininum singularis
onde126
Adj. Adjektiv
pl. maskulinum pluralis
-130
Adj. Adjektiv
pl. gen. maskulinum pluralis genitiv
-4
Subst. Substantiv
pl. maskulinum pluralis
-1
Adj. Adjektiv
sing. femininum singularis
-2


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com Rapportera ett problem

Referenser (263 st)


1 Moseboken (3)

Abraham kom närmare och sa: "Vill du verkligen svepa bort de rättfärdiga med de onda?"
Må det vara fjärran ifrån dig att göra så och slå de rättfärdiga tillsammans med de onda, så att de rättfärdiga behandlas som de onda. Låt det vara fjärran från dig! Ska inte domaren över hela jorden vara rättvis?" [Här tilltalar Abraham Gud som hela jordens domare.]

2 Moseboken (4)

Han gick ut nästa dag och såg två av sina hebreiska bröder slåss med varandra. Då sa Mose till den som startat bråket: "Varför slår du din landsman?"
Farao kallade på Mose och Aron och sa till dem: "Jag har syndat denna gång. Herren (Jahve) är rättfärdig, medan jag och mitt folk är onda.
[Israels rättssystem bygger på rättvisa lagar, ärliga domare och vittnen som talar sanning. Rättvisan ska inte styras av den allmänna opinionen, mutor, personliga känslor eller social status. Att vara trogen sanningen är det enda sättet för ett samhälle att kunna bestå.]
Du ska inte sprida (skapa eller sprida vidare) ett falskt rykte. Gör inte gemensam sak med den orättfärdige (den som är skyldig till ett brott) genom att bli ett falskt (laglöst, destruktivt) vittne. [Ordet "falskt" är det hebreiska ordet chamas som har stark betoning på våld och terror. Här blir betydelsen "en rättslig terrorist" som bryter ner rättssystemet inifrån.]
Håll dig borta från falska anklagelser som kan bli döden för den oskyldige och den som har rätt, för jag frikänner inte den skyldige.

4 Moseboken (2)

Och han talade till församlingen och sa: "Avlägsna er, jag ber er, från dessa onda mäns tält, och vidrör ingenting som tillhör dem, annars sveps ni bort i alla deras synder."
Ni ska inte ta någon lösen för en mördares liv, han är skyldig till döden, och ska bli dödad.

5 Moseboken (2)

Om det finns en konflikt mellan några män och de kommer under dom, och domaren dömer dem genom att bekräfta den rättfärdige och fördöma den onde,
då ska det ske att om den onde förtjänar att bli slagen, ska domaren tvinga honom att lägga sig ner och bli slagen framför hans (domarens) ansikte med det antal slag som ondskan förtjänar.

1 Samuelsboken (2)

Han vaktar (bevarar) sina trognas steg,
men de onda går under (tystas) i mörkret,
av egen kraft lyckas ingen.
Som de gamlas ordspråk säger: Från den onde kommer ondska, men min hand ska inte drabba honom.

2 Samuelsboken (1)

Hur mycket mer när onda män [som ni är] har dödat en rättfärdig man i hans eget hus, i hans säng. Och nu, ska jag inte utkräva hans blod av er hand och ta bort er från jorden?"

1 Kungaboken (1)

hör (lyssna) då du i himlarna och gör och döm din tjänare, förklara den onde skyldig och låt hans egna vägar komma över hans huvud, och rättfärdiga den rättfärdige till att ge honom efter hans rättfärdighet.

2 Krönikeboken (2)

hör det då från himlen och utför ditt verk och skaffa dina tjänare rätt. Straffa den skyldige och låt hans gärningar komma över hans huvud, men förklara den rättfärdige rättfärdig och låt honom få efter hans rättfärdighet.
Då gick siaren Jehu, Hananis son, ut mot kung Joshafat och sa till honom: "Ska man hjälpa den ogudaktige? Ska du älska dem som hatar Herren? Därför vilar Herrens vrede över dig.

Job (26)

Där [i döden] upphör de onda med sitt tumult [de ogudaktiga, vars hunger aldrig stillades, se Jes 57:20–21]
och där får de trötta utan kraft (hebr. koach) sin vila.
De som hatar dig ska bli klädda i skam
och de ondas tält ska inte finnas mer.
Det hör ihop (ordagrant det är ett), därför säger jag:
Den rene (hebr. tam) och den onde gör han slut på (fördärvar han).
Jorden är given i de ondas hand.
Han täcker deras domares ansikten.
Om det inte är han, vem är det då?
[I tre retoriska frågor undersöker Job olika skäl till att hans lidande skulle komma från Gud. Alla tre har ett negativt svar: Att se en människa lida ger inte Gud glädje (vers 3), han ser inte på mänskligt sätt (vers 4) och Gud är inte stressad och måste tvinga fram en bekännelse i förtid (vers 5–7). Vers 5 saknar verb, vilket ytterligare förstärker att Gud inte verkar på detta sätt.]
Är det gott [ger det dig glädje] att förtrycka,
eftersom du föraktar dina händers verk [1 Mos 2:7; Ps 139:15]
medan du strålar (lyser) över [och verkar välsigna] de ondas råd? [4 Mos 6:25]
[Som en avslutning presenterar nu Tsofar vad som händer om Job inte skulle följa hans råd, då förenas han med de onda:]
Men den ondes ögon förgås [synen tynar bort]
deras tillflykt (utväg) försvinner från dem
och deras [enda] hopp är att ge upp andan (hebr. mapach) [döden].
Alla sina dagar våndas den onde med smärta
och antalet år som är reserverade till (alternativ översättning: dolda åt) förtryckaren.
Gud (El) har stängt mig med gudlösa (de som inte gör det rätta – hebr. avil)
och över min hand kastas (hebr. rata) ondska [plural].
Även (vidare, ja sannerligen), den gudlöses ljus ska slockna (försvinna – hebr. daach)
och lågan i hans eld sluta lysa.
att de gudlösas (hebr. rasha) jubelrop [triumferande fröjderop] är kortvarigt (nära)
[den gudsfrånvände är snar till skratt men också snar till gråt],
och den gudlöses (skenheliges, hycklarens – hebr. chanef) glädje varar ett ögonblick?
Det är vad den gudlösa människan (hebr. adam) får av Gud (Elohim),
den lott Gud (El) har bestämt.
Varför lever de onda,
blir gamla och växer till i styrka?
Se, det goda är inte i deras hand.
De ondas rådslag är långt bort från mig.
Hur ofta har de ondas lampa släckts,
så att deras olycka kommer över dem,
så att han ger smärta i sin vrede?
Eftersom ni säger: "Var är furstens hus? Och var är tälten som de onda bor i?"
Men han, det var ju han [Gud] som fyllde deras hus med välstånd (gott – hebr. tov).
De gudlösas rådslag är fjärran ifrån mig.
På fältet skördar de [den tidiga skörden på våren med] foder som inte är deras eget
och plockar sent (efterskördar/rensar – hebr. laqash) [överblivna druvor] från de ondas vingård [på hösten].
Låt min fiende stå som den skyldige,
min motståndare som orättfärdig.
Detta är den onda människans lott hos Gud (El),
det arv som den hänsynslöse (våldsverkaren) får av den Allsmäktige (Shaddaj).
Är det lämpligt att säga till en kung: "Du är usel?"
Eller till en ädling (prins): "Du är ond?"
Han slår de onda (moraliskt förfallna)
på en öppen plats där man kan se.
Han bevarar inte den ondes liv
utan ger de fattiga deras rätt.
Och du är full av dom över de onda,
dom och rättvisa tar dem i sitt grepp.
för att den ska gripa tag i jordens hörn [horisonten],
och skaka bort de onda därifrån?
[En poetisk bild där mörkret liknas vid ett skynke som täckt jorden och som lyfts bort. Ljuset avslöjar mörkret, se Ef 5:10–13.]
De ogudaktiga berövas sitt ljus [som är mörker],
den arm som lyfts upp [för mord och annan brottslighet] bryts sönder.
Med en blick, kuva allt högt (trycka ned alla högmodiga).
Slå ned de ogudaktiga på stället.

Psaltaren (82)

[Den första boken i Psaltaren består av 41 psalmer.]

Psalm 1 – Två vägar

[Psalmens tema betonar två vägar: den rättfärdiges väg och de gudlösas. Den hebreiska verbroten till gudlös beskriver någon som aktivt väljer bort Gud. Adjektivet har sitt ursprung i ordet för ondska, synd och att bryta mot lagen, se vers 1, 4, 5 och 6. Beskrivningen börjar med vad den rättfärdige inte gör i vers 1, för att sedan i vers 2 landa i var den rättfärdige har sin glädje. Här krävs ett aktivt ställningstagande. Att leva rättfärdigt och säga ja till Gud innebär att säga nej till sådant som leder bort från honom.
På hebreiska är de tre första orden: ashrei haish asher. Rabbiner har påpekat hur framträdande sch-ljudet är i orden "a-sh-rei hai-sh a-sh-er"! Genom alla tider, oavsett språk och kultur verkar det som sch-ljudet har samma betydelse: "Var uppmärksam och lyssna!" När ett barn är upprört och gråter säger föräldrar världen över "Sch…sch!" för att lugna och trösta. Uttrycket går inte att härleda till ett specifikt ord utan verkar ha sitt ursprung i själva sch-ljudet i sig. När en vätska forsar fram bildas ett liknande susande ljud. Vi kan höra vattnet "susa" i en vattenledning när vi öppnar en kran. Blodet som pulserar i våra blodkärl genererar också ett brusande ljud. Det är det ljudet som ett barn hör när det ligger i sin mammas mage. Det är här språkforskare gör en koppling. När föräldrarna säger "sch" till sitt barn påminner det om tryggheten i mammas mage och har en lugnande effekt. Det är intressant att rent ljudmässigt inleds Psaltaren med tre sch-ljud. Det blir som en hälsning i ytterligare en språklig dimension till Guds barn: "Var lugn, Gud har kontroll, det kommer att ordna sig!"
Författare: Okänd, kanske David.
Struktur: Psalmen ramas in av inledande och avslutande vers som beskriver de två vägarna.
1. De två vägarna, vers 1
2. Den rättfärdige beskrivs, vers 2–3
3. De gudlösa beskrivs, vers 4–5
4. De två vägarna, vers 6]
Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den
som inte går till de gudlösa (ondskefulla) för att få råd (vandrar efter, tar till sig deras råd),
som inte står [gått in] på syndarens väg [är delaktig i ogudaktighet],
som inte sitter bland hånfulla föraktare (sitter på bespottarens säte).
[Pluralformen av välsignad (hebr. ashrei) beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med "rikt välsignad" och "mycket lycklig". De tre verben: går, står och sitter, illustrerar ett gradvis ökat engagemang i ondskan. Även beskrivningen av de onda följer samma stegrande mönster: gudlösa, syndare och föraktare. Det börjar med ogudaktiga influenser och råd, fortsätter med delaktighet i synd och slutar med ett samförstånd och förakt mot Gud och det som är rätt. Ordet "säte" har ofta betydelsen att undervisa andra, se Matt 23:2. Även i svenskan används ordet "lärosäte" i den betydelsen. Att sitta på "föraktarens säte" handlar alltså inte bara om att själv förakta Gud och det som är rätt, utan också att uppmuntra och lära andra att göra det.]
Så är det inte med de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) [som inte har en relation med Herren],
de är som agnar [det värdelösa skalet kring vetet] som förs bort med vinden [när säden tröskas].
[De flyktiga agnarna står i kontrast till det väl rotade trädet som bär frukt i rätt tid, se vers 3.]
Därför ska inte de gudlösa bestå (resa sig, kunna stå upprätta – hebr. qom) vid domen,
inte syndarna [sitta] i de rättfärdigas församling.
[Det finns flera paralleller mellan vers 1–2 och vers 4–5. Två synonymer för stå används. I vers 1 är det hebr. amad (stå upprätt) medan i vers 5 används qom som beskriver själva rörelsen att resa sig upp, stå upprätt och uppstå. Det senare ordet återfinns även i Jes 26:19 om hur de döda en dag ska uppstå till evigt liv. Jesus använder det snarlika arameiska ordet när han talade till Jairus dotter, se Mark 5:41. På samma sätt som den rättfärdige beskrivs i vad han inte gör i vers 1, beskrivs nu i vers 4–5 vad den ogudaktige inte gör. Den rättfärdige gick inte till de gudlösa för råd, stod inte på syndarens väg och satt inte bland hånfulla föraktare (vers 1). Samma flöde i rörelse gå, stå och sitta återkommer nu i vers 4–5: De ogudaktiga följde de gudlösas råd och förs bort med vinden som agnar. De gudlösa som stod på syndarens väg består inte vid domen. De satt bland hånfulla föraktare och kommer inte sitta i de rättfärdigas församling.]
Herren (Jahve) känner (vet; är involverad i; tar hand om)
de rättfärdigas väg,
men de gudlösas (ogudaktigas, ondas) väg
förgås (hebr. avad) [leder till fördärvet].
[Denna vers summerar hela den första psalmen, och hela Psaltaren: det finns två vägar – två sätt att leva sitt liv. Psalm 112 börjar och slutar också med samma ord som Psalm 1, se Ps 112:1, 10.]
Stå upp, Herre (Jahve)!
Fräls (rädda, befria) mig, min Gud (Elohim)!
För du har slagit alla mina fiender på käkbenet (käften),
de gudlösas (ogudaktigas, ondas) tänder har du har krossat.
[Det råa poetiska språket liknar Davids fiender vid vilda odjur vars styrka sitter i deras kraftiga käkar och skräckinjagande tänder.]
O, jag ber dig [tillägget med hebr. na, översatt "O", ger eftertryck – betonar och förstärker nödvändigheten av ett ingripande],
sätt stopp för de ondskefullas (ogudaktigas, gudlösas) ondska,
låt den rättfärdige stå fast!
Du som prövar (utrannsakar) hjärtan och njurar
är en rättfärdig Gud (Elohim).
[Njurarna representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords.]
Du har tillrättavisat (rutit, dånat med hög röst mot) hednafolken (du har slagit skräck i dem med ditt härskri)!
Du har förgjort de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla), du har utplånat deras namn för evigt!
[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Ordet "tillrättavisat" börjar med den bokstaven. Det kan förstärka hur Gud är trofast och kommer döma orättfärdighet.]
[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Mellan vers 6 och 7 borde det ha varit en mening där första ordet började med bokstaven Dalet, men det gör det inte och det akrostiska mönstret bryts. Anledningen är troligen att det är första gången i psalmen som "de gudlösa" nämns. Ondska skapar oordning i världen, och rent bokstavligt blir det oordning i psalmen när ogudaktighet nämns, se Ps 9:6, 17, 18; 10:2, 3, 4, 13, 15. Att den fjärde bokstaven Dalet helt saknas förstärker också poängen här i vers 6–7. Temat i föregående och följande mening är att de ogudaktiga och fienden för alltid kommer att vara borta, vilket då också illustreras rent bokstavligt genom att bokstaven Dalet också saknas i mönstret! En liknande stilistisk manöver görs i Ps 37:36. Tecknet för bokstaven Dalet avbildar en öppen dörr sedd ovanifrån. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg, och skulle kunna betona vikten av att välja Guds väg eftersom det får eviga konsekvenser.]
Herren (Jahve) har uppenbarat sig, han har verkställt dom,
den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) fångas (snärjs, trasslar in sig) i sina egna [onda] gärningar.
[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. Den här versen börjar med ordet "sjönk ner" och förstärker hur ogudaktighet och rebelliskhet måste böja sig ned när Herren uppenbarar sig.]
Higajon (tala lågmält, be; strängaspel) – Selah.
[Uttrycket selah är antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Detta är enda gången ordet higajon används tillsammans med selah och förstärker uppmaningen att stanna upp och fundera på det som just har sagts. Ordet används om att begrunda, lågmält grubbla. Det är också en musikalisk beskrivning, kanske liknande affettuoso – med värme, känslofullt (italienska, från latinska affectuosus). Se även Ps 92:4.]
De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) ska återvända till (är på väg mot) Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
alla hedniska folk som glömmer (ignorerar) Gud (Elohim).
[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Ordet "återvända" börjar med denna bokstav och förstärker hur Gud står emot de ogudaktiga. Samma ord används i vers 4 där fienderna "vänder tillbaka" och stapplar mot sin undergång. Ordet "återvända" i hebreiskan har många nyanser och behöver inte bokstavligt betyda att de ogudaktiga redan varit i dödsriket, snarare är betydelsen här att de går i den riktningen. En dag kommer de uppstå och möta den andra döden, se Dan 12:2; Upp 20:11–15. I föregående vers och i denna nämns ordet "den ogudaktige" igen. Förra gången var i vers 6. På nytt blir det en störning i mönstret i psalmen. Istället för att vara två verser är stycket bara en vers, se även Ps 9:6–7; 10:2–11.]
[Mellan vers 2 och 11 bryts det akrostiska mönstret helt. Mellan Lamed i vers 1 och Qof i vers 12 borde följande sex bokstäver ha kommit: Mem, Nun, Samech, Ajin, Pe, Tsade – מ, נ, ס, ע, פ, צ. Temat i detta stycke är hur de ogudaktiga tänker och agerar. När människorna inte vill ha med Gud att göra blir det totalt kaos i samhället. Guds perfekta ordning och struktur störs, vilket rent litterärt också förstärks av den akrostiska oordningen och oregelbundenhet i versernas längd. Guds fullkomliga tal är 7 och människans tal är 6, eftersom människan skapades på sjätte dagen. Den anspelningen till människans tal kan vara att det just är sex bokstäver som saknas. Se även Ps 9:6, 18; 10:6 för fler "störningar" i mönstret när den gudlöse nämns.]
I övermod (stolthet, arrogans) jagar den gudlöse (förföljer och brinner den ondskefulle som en löpeld efter) den svage (ödmjuke),
de fångas av deras smidda planer.
[Ordagrant är frasen "i/av högmod gudlös brinner/jagar svage." Det hebreiska ordet dalak används 9 gånger i GT. Ungefär hälften av gångerna är betydelsen att starta en eld och att brinna, se Ps 7:14; Hes 24:10. Den andra hälften är betydelsen att förfölja/jaga, se 1 Mos 31:36. Ordets ursprung har att göra med hur en låga brinner och jagar veken. Den vanligaste tolkningen är att stoltheten och högmodet hos den ogudaktige brinner och jagar den svage. Det går också att se elden som den plåga och grymhet som den svage får uppleva under förföljelse, se Dan 3. I den andra delen syftar "de" antingen på de svaga som utsätts för de ogudaktigas onda planer eller på de gudlösa som ofta fångas i sina egna fällor de satt upp, se Ps 7:16.]
För (ja, anledningen är att) den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle)
prisar (ropar "halleluja", berömmer sig av, är stolt över) sin egen aptit (lystnad, sina begär),
och välsignar den girige [den som rånar och stjäl] och föraktar Herren (Jahve).
[Versen börjar med ordet "för" (hebr. ki) och kopplar ihop vers 3–11 med föregående inledande text i vers 2 eller vers 1. Det kan vara en förklaring till den gudlöses högmod och agerande mot de svaga i vers 2 eller höra ihop med psalmistens inledande fråga varför Gud upplevs stå långt borta i vers 1. Ordet ger avstamp för en fortsatt tanke som nu utvecklas mer i detalj. Läsaren kommer i följande verser få en inblick i den gudlöses ord, tankar och resonemang. Versens andra del kan också översättas "den som rånar andra föraktar Herren". Oavsett exakt översättning är huvudbetydelsen tydlig. Den ogudaktige prisar ogudaktighet och föraktar Herren.]
Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) säger i sitt högmod (ordagrant "höjer föraktfullt sin näsa i vädret"):
"Han [Gud] kommer inte efterfråga (söka, ställa mig till svars), det finns ingen Gud (han bryr sig inte)."
[Alternativ översättning: "den gudlöse söker inte Gud", men Ps 10:13 gör att det är troligare att det är Gud som ska hålla räkenskap.]
Varför får den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) förakta (häda) Gud (Elohim)? [Hur kan du tillåta det?]
Han tänker (säger i sitt hjärta): "Du kommer inte ställa mig till svars (begära något, söka, efterfråga något från mig)."
[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det ordet "Stå upp" som börjar på den bokstaven. Det förstärker den längtan, att efter 9 verser där den ogudaktige har beskrivits, måste Gud gripa in! Perspektivet i den andra delen av vers 13 skiftar från tredje till andra person, från "han tänker" till "du säger". Det ger extra betoning på arrogansen i uttalandet. Tillsammans med bokstaven Qof, som avbildar baksidan av ett huvud, är det som den gudlöse gör detta uttalande öppet, helt hörbart, bakom ryggen på Gud. Psalmisten frågar sig hur Gud kan tillåta detta!]
Bryt av (krossa) den gudlöses och den ondes arm [bildspråk för styrka, kraft och makt].
Sök (leta, ställ dem till svars för) deras ondska (ogudaktighet) tills du inte hittar den mer.
[Ordet sök (hebr. darash) används i vers 4 och 13 i betydelsen "ställa någon till svars". Samma betydelse finns även här, dock i en mer poetisk fras som ordagrant är: "sök tills du inte längre hittar".]
För se, de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) [som aktivt tar avstånd från Gud, hatar hans bud, se Ps 10:2–11] spänner bågen,
de har lagt pilen på strängen och siktar,
för att i mörkret (i hemlighet) skjuta på dem
med uppriktiga hjärtan (ärliga och rena hjärtan, de rättsinniga, ordagrant "rakhjärtade").
Herren prövar (utrannsakar) [både] den rättfärdige och den gudlöse,
men han (hela hans varelse – hebr. nefesh) hatar den som älskar våld (terror, laglöshet, plundring – hebr. chamas).
[Hebreiskan har inte komma, versen kan även översättas: "Han prövar den rättfärdige, men han hatar den gudlöse och den som älskar våld."]
Låt Herren göra så att det regnar glödande kol och svavel över de gudlösa,
en brännande het vind är vad de förtjänar (ordagrant "är deras bägares del").
[Det är Davids önskan att Herren dömde de ogudaktiga på en gång. Eld och svavel för tankarna till domen över Sodom och Gomorra och domen mot Gog, se 1 Mos 19:24; Hes 38:22.]
De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) går (vandrar, stryker, paraderar) omkring på alla sidor
[överallt, som vilddjur redo att förgöra],
när det usla (omoralen, dåraktiga) upphöjs av människorna (människors barn).
[Versen är svåröversatt. Ordet "usel" (hebr. zullut) används bara här men utifrån närbesläktade språk kan det betyda något i stil med "moraliskt dåraktigt beteende". Jesaja skriver hur människor kommer att kalla ont för gott och gott för ont, se Jes 5:20.]
[beskydda/göm mig] från de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) som vill förgöra mig,
mina dödsfiender (ordagrant "mina själsfiender", de som är ute efter mitt liv) som omringar mig.
[Ordet "förgöra" används också om en armé som plundrar, bränner och förgör en stad som de belägrat och intagit. David känner sig omringad av fiender som snart stormar mot honom.]
Stå upp, Herre (Jahve)!
Konfrontera honom (stå mot hans ansikte)!
Få honom ner på sina knän!
Rädda mitt liv (själ – hebr. nefesh) från den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle), ditt svärd.
[De två första verben ger en fin rytm i språket. Stå upp är kumah och gå konfrontera är kadmah. Det går att tolka "svärd" i denna vers på två sätt. Svärdet kan vara en parallell till "Guds hand" i nästa vers. Svärdet blir då som ett vapen i Guds hand då han griper in och försvarar den rättfärdige. Det går också att se det som att den ogudaktige är Guds svärd som står i hans tjänst. Den senare tolkningen innebär att de ogudaktiga ibland är Guds redskap för att utföra hans dom. Tanken är inte främmande i Bibeln, se Jes 10:5–7; Jer 51:20.]
Jag avskyr de ondas församling,
bland de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) sitter jag inte.
Släpa inte bort mig med de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla),
tillsammans med våldsverkare [till döden];
de som talar fred med sina grannar,
men har ondska i hjärtat.
Herre (Jahve), låt mig inte skämmas (bli förödmjukad), för jag ropar [höjer min röst i bön] till dig;
låt [istället] de gudlösa (ogudaktiga, medvetet ondskefulla) skämmas (bli förödmjukade),
låt dem bli tystade (gå klagande, sörjande ner) i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats).
[Fiender har anklagat psalmisten och det kommer att bli skam och vanära i något läger. David ber att sanningen ska fram och de som falskt anklagar ska bli förödmjukade. På samma sätt verkar situationen kräva någons död. Fienderna anklagar David för något som skulle kunna leda till dödsstraff. Om deras anklagelser visar sig falska, blir de istället ansvariga, skyldiga och drabbas av det straffet.]
Många är sorgerna (smärtorna; alla de själsliga bedrövelserna) som drabbar de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla),
men den som förtröstar på Herren (Jahve) omsluts (ska bli omgiven) av nåd (omsorgsfull kärlek; trofasthet).
Ondska dödar den ondskefulle (gudlöse, ogudaktige),
och de som hatar den rättfärdige ska dömas skyldiga.
[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "dödar" börjar med denna bokstav och förstärker att de gudlösa själva kommer drabbas av ondska. Det i kontrast till den rättfärdige som överlever och tar sig segrande igenom en mängd problem, se vers 20. En dag kommer också rättvisa att skipas.]
Synden [upproret mot Gud personifierad] förkunnar (säger, proklamerar) till den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) djupt i hans hjärta,
det finns ingen gudsfruktan (respekt och vördnad för Elohim) i hans ögon,
Låt inte de högmodigas fot trycka ner mig,
eller de gudlösas (ogudaktigas, ondskefullas) hand tvinga bort mig.
Och ännu en liten tid, och den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) finns inte mer,
ja, fast du söker (noggrant ser) efter på hans plats – så är han borta.
Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) konspirerar (gör upp onda planer) mot den rättfärdige,
och de gnisslar tänder [ett tecken på outtalad fiendskap och hat] mot honom. [Ps 35:16]
De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) drar svärdet,
och spänner sin båge,
för att fälla den som är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av dig Gud],
för att slakta dem som går på rätta vägar (lever ett rättfärdigt liv).
Bättre det lilla den rättfärdige har,
än de många gudlösas (ogudaktigas, ondskefullas) överflöd (tumult, oväsen, turbulens).
För de gudlösas (ogudaktigas, ondskefullas) makt (kraft, ordagrant: "armar") ska smulas sönder,
men Herren (Jahve) upprätthåller ständigt de rättfärdiga.
[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. Den här versen börjar med ordet "Bättre" och förstärker hur det är bättre att böja sig inför Herren och lita på honom. Ordet för armar används också bildligt om kraft och makt, verbformen förstärker ironin att de trolösa inte kan bära allt sitt överflöd i sina armar. Detta speciella ord för "överflöd" har flera betydelser. Huvudbetydelsen är tumult, oväsen och larm. Det används om ljudet av en stor armé och beskriver i detta sammanhang ett kaosartat överflöd, Jer 47:3. Slutsatsen är att om Herren bär dig, räcker det med lite. Däremot om Herren inte gör det, räcker inte ens ett överflöd av rikedom.]
För de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) förgås,
de som hatar Herren (Jahves fiender).
Som de mest dyrbara ängarna försvinner de,
i rök försvinner de.
[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en handflata. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. I denna vers börjar ordet "För" med denna bokstav och binder ihop med tidigare stycken som handlat om hur Gud mättar trots tider av hungersnöd. I den andra raden som består av fem hebreiska ord börjar fyra av dem med bokstaven kaf, det är bara "rök" som inte gör det. Ordet kan både tolkas "i rök" eller "som rök", i så fall betecknar det flyktigheten i de ogudaktigas liv. Ordet för "äng" är det ovanliga hebreiska ordet "karim", troligen valt eftersom det börjar med k. En av kopplingarna till tidigare stycken kan vara att bördiga fält brinner upp, vilket orsakar hungersnöd. Även i nästa vers fortsätter samma tema. Det är i svåra tider människor behöver låna och skuldsätter sig.]
Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) lånar och betalar inte tillbaka,
den rättfärdige visar nåd (oförtjänt kärlek; favör) och ger [känner sympati och lånar ut frikostigt, se vers 26].
[Verbformerna beskriver ett vanemässigt beteende.]
För Herren (Jahve) älskar det rätta,
han överger inte sina fromma.
[Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet "Vänd" som börjar på denna bokstav. Nyckeln till frid är att aktivt vända sig från ondska, och aktivt sträva efter det som är gott. Det ger en stabil frid.]
De blir bevarade för evigt (lång tid),
men de gudlösas (ogudaktigas) barn (avkomma) blir utplånade.
Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) håller utkik (är som en vaktpost som aktivt spejar) på den rättfärdige,
och söker ett tillfälle att döda honom,
Vänta (sök ivrigt, bind dig samman med) Herren (Jahve),
håll dig på hans väg.
Han ska upphöja dig till att inta (ärva, äga) landet,
du kommer att få se (bevittna) de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) bli utplånade.
[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det ordet "Vänta" som börjar på den bokstaven. Det förstärker att Herren finns nära den som söker och väntar på honom.]
Jag såg en gudlös (ogudaktig, medvetet ondskefull person), en hänsynslös (kallblodig våldsverkare),
han bredde ut sig (exponerar sig, blir naken) som ett inhemskt (icke flyttat) grönskande träd [som rotat sig väl].
Men överträdarna (de som gör uppror), ska alla förgås,
de gudlösas (ogudaktigas, ondskefullas) framtid skärs av (utplånas).
[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I detta stycke är det ordet "Observera" som börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att ge den oskyldige som söker frid en framtid.]
Och Herren (Jahve) hjälper dem och befriar dem,
räddar dem från de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) och frälser dem,
eftersom de tar sin tillflykt i honom.
[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "frälsning" börjar nästan med denna bokstav. Det har ett prefix "vav" som binder ihop med föregående vers, se vers 10–11. Huvudordet är det ovanliga tesua som börjar på Tav. Genom hela psalmen har det funnits en förväntan på frälsning, och nu för första gången nämns den. Som sista punkten är det en lämplig signatur som avslutar detta akrostiska mönster i denna psalm. Vi anar också hur denna frälsning finns i Jesu hebreiska namn Jeshua.]
Jag sa: "jag ska vaka över mina vägar (mitt liv, mina beslut),
så att jag inte syndar med min tunga;
jag ska tygla (sätta munkavle för) min mun,
så länge den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) är framför mig (i min närhet)."
[Vers 16–23 riktar sig personligt:]
Men till den gudlösa (ogudaktige, ondskefulle) säger Gud (Elohim):
"Vad gör du (vad har du för dig)?
Läser upp mina lagar och tar mitt förbund i din mun?
[Hur vågar du tala som om du kände mig? Jämför 2 Tim 3:5.]
På grund av min fiendes röst (rop, oväsen),
på grund av de ondas förtryck,
för de kastar elände över mig
och i sin ilska förföljer de mig.
[I vers 4–6 beskrivs nu de ogudaktiga som främlingar och ormar. Stycket hör ihop med vers 8–10 som beskriver deras dom. Båda sektionerna använder bildspråk.]
De ogudaktiga är främlingar redan från modersskötet,
genom att ständigt tala lögn har de gått vilse från födseln.
[Anledningen till att de går vilse är att de talar lögn.]
Den rättfärdige ska fröjdas när han ser hämnden,
när han tvättar sina steg (fotsteg – hebr. paam) i de ogudaktigas blod. [Jes 63:1–6; Upp 14:19–20; 19:13–14]
Som rök driver bort [skingras för vinden]
så fördriver du (skingrar du; knuffar du isär) dem [Hos 13:3],
som vax smälter för eld [Mika 1:4].
De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) förgås inför Gud (Elohim) [inför hans ansikte],
Min Gud, befria mig från den orättfärdiges hand (den ondes grepp),
rädda mig undan den grymma förtryckaren genomsyrad av ondska.
[Ordagrant "den syrade mannen". Det är jästen som gör att hela degen jäser och blir syrad. Ordet målar upp en bild av en rakt igenom grym man som är helt genomsyrad av ondska. Genom hela Bibeln är jäst en bild på ondska, se t.ex. 1 Kor 5:8.]
för jag var avundsjuk på de arroganta (högmodiga)
när jag såg de ondas (de ogudaktigas) framgång [välgång på alla områden].
Se, sådana är de onda,
de gör det alltid enkelt för sig och samlar rikedom på hög (i lugn och ro förökar de ständigt sin rikedom).
[Det kan vara Gud som fortsätter att tala även i vers 5–7, men frasen "Jag säger" brukar ofta vara psalmistens röst i Psaltaren. Vers 3–8 formar också en kiasm där ordet "döma" och "domaren" ramar in stycket. Jorden i vers 4 speglar väderstrecken i vers 7 och centralt i vers 5–6 finns varningen till de arroganta att inte använda sin egen styrka, som hornet är en bild på.]
Jag säger till de arroganta: "Inget mer skryt",
och till de ogudaktiga: "Lyft inte upp ditt horn (våga inte visa din egen styrka)."
Ja, för i Herrens (Jahves) hand är en bägare med skummande vin,
blandat med kryddor,
och den utgjuter han. Förvisso ska de onda på jorden dricka av den,
ja, de ska tömma den till botten på dräggen.
[Avslutande ord, troligtvis Gud:]
Jag ska hugga av de ondas horn [som de lyft, se vers 5–6],
men de rättfärdigas horn ska bli upphöjda.
[Det är oklart om sista versen är psalmistens eller Guds ord. Eftersom psalmisten varit tydlig med att det är bara Gud som är rättmätig domare, se vers 8, är det lämpligt och mest troligt att det är Guds ord som avslutar psalmen.]
[Gud, universums domare, inleder med frågor. Mallen för ett rätt styre finns i Psalm 72.]
Hur länge ska ni döma orättfärdigt
och ta hänsyn till (vara partiska till förmån för) de ogudaktiga?
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Befria (rädda) den svage och fattige,
ryck upp (rädda) dem från den ogudaktiges hand.
Du ska bara se på (observera, skåda) med egna ögon,
och du ska se hur vedergällningen drabbar de onda (du ska se de ogudaktigas lön).
[Med egna ögon ska du som engagerad betraktare själv få bevittna hur de gudlösa straffas. Samma verb för att se (hebr. raa) återkommer sedan i psalmens sista vers, se vers 16.]
När de onda växer upp som gräset,
och när de som ägnar sig åt överträdelser blomstrar,
är det för att de ska förgöras för alltid.
Herre (Jahve), hur länge ska de onda...
hur länge ska de onda jubla (triumfera, ropa i glädje)?
så att du kan ge honom vila från de onda dagarna,
till dess avgrundsdjupet har blivit grävt för de onda.
Ni som älskar Herren (Jahve),
hata det onda!
Han bevarar sina heligas liv (deras själar).
Han räddar (rycker bort) dem ut ur den ondes hand.
Morgon efter morgon ska jag förgöra
alla onda i landet,
hugga av från Herrens (Jahves) stad
alla som sysslar med missgärning.
Låt syndaren försvinna från jorden
och låt inte de onda finnas mer.
Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahve),
min själ (hela min varelse).
Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!
En eld tändes i deras avdelning,
flamman brände upp de svaga.
De onda och bedrägliga har öppnat sin mun mot mig.
De har talat till mig med en lögnaktig tunga.
Må du sätta en ond man över honom
och låt en åklagare stå vid hans högra hand.
När han döms, låt honom gå i fördömelse
och låt hans böner vändas till synd.
Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) ser det och är rasande,
han gnisslar tänder och tynar bort.
Åtrån (längtan, planerna) hos de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) förgås (blir ingenting med).
[Ordet "Den gudlöse" börjar på Resh, "han gnisslar tänder" bokstaven Shin (som just avbildar en tand) och till sist som avslutning "Åtrån" på den tjugoandra och sista bokstaven Tav. Psalm 112 börjar med samma ord (hebr. ashre) som Psalm 1 börjar med och slutar med samma ord (hebr. avad), se Ps 1:1; 1:6.]
Brinnande harm (en rättfärdig vrede) griper tag om mig,
eftersom de onda överger din undervisning (Torah).
De ondas snaror (band) har omsnärjt mig
men jag har inte glömt bort din undervisning (Torah).
De onda har väntat mig för att kunna förgöra mig,
men jag begrundar (tänker noga på) dina vittnesbörd (hebr. edot).
De onda har lagt ut en snara för mig,
men jag vandrar inte bort från dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
Som slagg tar bort alla onda från jorden,
därför älskar jag dina vittnesbörd (hebr. edot).
Långt borta är frälsningen från de ogudaktiga,
eftersom de inte frågar efter (söker, tar sin tillflykt till) dina förordningar (hebr. chuqim)
Herren (Jahve) är rättfärdig,
han har huggit av de ondas band (rep). [Ordet används om de remmar på plogens ok som fästes vid oxens hals, se Job 39:10.]
[Följande fyra verser utelämnas ibland när psalmen reciteras, men de finns med i psalmen och ger en bakgrund till varför psalmen komponerades. Psalmisten har blivit sårad och sviken, utstått ondska från människor som hatar Gud och gör uppror mot honom. Mitt i detta kaos och motstånd, talar denna psalm om förtröstan, tacksamhet och en innerlig gudsnärvaro.]
Om du bara ville döda de gudlösa, Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden]!
Bort från mig, ni blodtörstiga!
Håll mig borta, Herre (Jahve), från den ondes hand,
bevara mig från våldsamma människor,
som försöker göra mina steg hala (vill få mig att halka).
[Vers 5 har samma tema som vers 2 och är snarlik.]
Herre (Jahve), låt inte de ondas önskningar gå i uppfyllelse,
befrämja inte deras onda uppsåt, så att de kan upphöja sig själva.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Låt de onda falla i sina egna nät,
medan jag kan gå förbi oskadd.
Herren bevarar alla som älskar honom,
men de ogudaktiga ska han förgöra.
[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något, men också att "tugga" och bearbeta Guds ord. Här är det ordet "bevarar" som börjar på denna bokstav, vilket ger betydelsen av att begrunda och reflektera Guds ord.]
Herren (Jahve) beskyddar främlingar,
han lyfter upp (styrker) faderlösa och änkor,
men han står emot de ogudaktiga (omkullkastar deras planer, gör deras väg krokig).
Herren (Jahve) lyfter upp (hjälper, omsluter, återupprättar) de ödmjuka,
han kastar ner (tvingar ner; ödmjukar) de ogudaktiga till (mot) marken.

Ordspråksboken (78)

Däremot ska de ogudaktiga (moraliskt fördärvade) tas bort ifrån landet,
de som ständigt agerar otroget (har som livsstil att förråda, vara otrogna i äktenskap, relationer, saknar integritet)
ska bli uppryckta [som ogräs].
Var inte rädd för plötslig (oväntad) terror (panik, skräck, alarmerande rapporter),
eller för den kommande stormen (förstörelsen, undergången) av de ogudaktiga.
Herrens (Jahves) förbannelse är över den gudlöses (kriminelle, syndarens) hus (familj),
men han välsignar den rättfärdiges boning.
Gå inte in på de ogudaktigas stig (välkända, upptrampade gångväg),
vandra inte på de ondas väg.
Däremot de ogudaktigas väg är som djupaste mörker,
de vet inte ens vad som orsakade deras fall.
Den ogudaktige fångas av sin egen synd (omoral),
han snärjer in sig i sin egen synd som binder honom.
Den som korrigerar en hädare (bespottare, en människa full av förakt) blir bara förolämpad (kränkt),
den som tillrättavisar en galen (ogudaktig) man får själv blåmärken.
Herren (Jahve) tillåter inte den rättfärdige att hungra,
men han tar undan (driver bort) aptiten hos syndaren (den skyldige, kriminelle).
Välsignelser (gåvor och goda ord från både människor och Gud) kommer över den rättfärdiges huvud,
men orden från en syndare gömmer (är en täckmantel för) våld (ondska).
Den rättfärdiges minne välsignas (lovordas),
medan syndarens namn (rykte) förmultnar bort.
Den rättfärdiges mun (ord) är en källa till liv,
men en syndares tal är en täckmantel för ondska (våld).
Den rättfärdiges inkomst leder till liv,
men syndarens (den skyldiges, kriminelles) vinst leder bara till mer synd.
Den rättfärdiges tunga är som utvalt silver,
men en ond (ogudaktig) människas förstånd (inre människa, hjärta, tankar) är utan värde.
Den ogudaktige drabbas av det han fruktar. [Konsekvenserna av hans handlande kommer till sist ifatt honom.]
Däremot blir de rättfärdigas önskan uppfylld (de får vad de längtar efter).
När stormvinden passerar så sveps de ogudaktiga bort,
men de rättfärdiga har en grund som består i evighet.
Att frukta (respektera, vörda) Herren (Jahve) förlänger livet (ger fler dagar),
men de ogudaktigas år (livslängd) förkortas.
Den rättfärdiges hopp [om en evighet med Gud och om Guds rättvisa dom] ger glädje,
däremot uppfylls inte de ogudaktigas förväntan.
Den rättfärdige ska aldrig vackla [när världen skakar av oro],
men de ogudaktiga ska inte bo kvar i landet.
Den rättfärdiges läppar vet [och säger därför] vad som är behagligt (vackert),
men de orättfärdigas mun känner bara till [och talar därför bara] det som är förvridet (omoraliskt).
Rättfärdigheten hos den oskyldige jämnar vägen (gör den rak),
men syndaren faller på grund av sin egen synd (ogudaktighet, ondska).
När en skyldig (kriminell) människa dör, går hans hopp [för framtiden] om intet,
det onda han hoppades på blir det inget av.
Den rättfärdige räddas från problem,
syndaren drabbas i stället.
När det går bra för de rättfärdiga gläder sig staden,
och när syndaren (den skyldige, kriminelle) förgås (tas undan), då höjs glädjerop.
De rättfärdigas inflytande välsignar (bygger upp) en stad,
men syndares ord (tal, råd, mun) slår omkull den.
Den ogudaktiges vinst är bedräglig (falsk, imaginär),
men den som sår rättfärdighet skördar en säker lön.
Vad de rättfärdiga längtar efter (hoppas på) är bara gott,
men vad de ogudaktiga (onda, syndiga) kan förvänta sig är vrede.
Se (lägg noga märke till detta), om den rättfärdige får sin belöning redan här på jorden [alla våra handlingar får konsekvenser, rättfärdighet ger välsignelse, frid och framgång, men även felsteg ger konsekvenser],
hur mycket mer då den ogudaktige och syndaren.
[Detta är den enda av alla verser i Ordspråksboken som börjar med ordet "Se". Det ger extra fokus och belyser att versen har ett viktigt budskap. Hebreiska ordet för belöna, shalam, kommer från ordet shalom och kan användas både i positiv och negativ bemärkelse. Detta gör att versen kan tolkas på två sätt. Den rättfärdige belönas med frid, välsignelse redan här på jorden, men kan också behöva ta konsekvenserna av de felsteg han gör. Oavsett tolkning så är grundbudskapet klart och sammanfattas i 1 Pet 4:18: "Om den rättfärdige knappt blir räddad, hur ska det gå för den orättfärdige?"]
Tankarna (planerna) hos de rättfärdiga är ärliga (pålitliga),
men råden från de ogudaktiga (syndarna, kriminella) är bara svek (bedrägeri).
Orden från de ogudaktiga är som ett dödligt bakhåll,
men de rättfärdiga räddas (rycks bort) [från överfallet] genom sina ord.
De ogudaktiga blir omkullkastade (störtade, fällda), det är slutet för dem,
men de rättfärdigas hus (boning, familj) består.
Den rättfärdige tar hand om sina djur (känner och har medlidande med dem),
men den ogudaktiges "barmhärtighet" ("nåd") är grymhet.
De ogudaktiga har begär efter onda människors byte [vinst som fåtts på orättfärdigt sätt],
men de rättfärdiga står stadigt (djupt rotade) och bär [rikare långsiktig] frukt.
Ingen ondska [som resultat från en ogudaktig livsstil] kan drabba den rättfärdige,
men de ogudaktiga får uppleva mycket olycka (elände, bedrövelse, bekymmer, oro, plåga, sjukdom) [eftersom de medvetet har valt bort Gud].
Den rättfärdige leder sin vän (nästa, granne) rätt,
men de ondas väg leder [dem själva och andra] vilse.
Den rättfärdige hatar lögnaktigt tal [falska och bedrägliga ord],
men den ogudaktige (onde) stinker (hebr. rajash) och vanhedrar [sig själv och andra].
[Den som stinker sprider odör – dvs. osmakliga rykten och skandaler; samma ord som i 2 Mos 7:18. Ordet finns också inkodat med sex bokstävers mellanrum i Est 3:11–12 som ger frasen: "Haman och Satan stinker". Se även Ps 14:3; Dan 6:14; Rom 3:13.]
De rättfärdigas ljus [ande] brinner frimodigt (med glädje),
medan de ogudaktigas lampa [ande] ska bli utsläckt.
En ogudaktig budbärare faller i olycka,
men en trogen ambassadör kommer med helande.
Den rättfärdige äter så han blir mätt,
men de ogudaktiga (syndarna, kriminella) har en tom mage.
De ogudaktigas hus (permanenta boningar, familjer) ska bli ödelagda,
men de rättfärdigas tält (nomaders temporära tält, boningar, familjer) ska blomstra.
Ondskan måste böja sig inför det goda,
och de ogudaktiga människorna [står bönfallande och bedjande] vid de rättfärdigas portar (dörr, stad).
Den ogudaktige trycks ned (drivs i väg) på grund av sin egen ondska,
men den rättfärdige har hopp och är frimodig ända in i döden.
De rättfärdigas hem har många skatter (stor rikedom),
men de ogudaktigas inkomst för bara med sig olycka (problem, oro, förvirring, oordning).
De ogudaktigas [religiösa] offer är avskyvärt (motbjudande, vidrigt) inför Herren (Jahve),
men bönerna från de rättfärdiga är hans glädje (tillfredsställelse, lycka, behag).
Avskyvärd (motbjudande, vidrig) är den ogudaktiges väg inför Herren (Jahve),
men han älskar den som söker hans rättfärdighet.
Den rättfärdiges hjärta överväger [hebr. hagah – talar i låg ton; dvs. har tankemässigt gått igenom, är förberedd på] hur han ska svara,
men de ogudaktigas mun spyr ut ondska.
Herren (Jahve) är långt borta (fjärran) från de ogudaktiga (syndare, kriminella),
men han hör bönerna från de rättfärdiga.
Herren (Jahve) har gjort allting [för att fullfölja och bidra] till sitt syfte,
även de ogudaktiga [passar i rollen] för den onda dagen.
Den som rättfärdigar syndaren och den som fördömer den rättfärdige
– båda är lika avskyvärda (motbjudande, vidriga) i Herrens (Jahves) ögon.
Den ogudaktige (syndaren, kriminelle) tar emot mutor under bordet (i hemlighet)
för att förvränga rättvisans stigar (välkända upptrampade gångvägar).
Där en ogudaktig finns [på en plats, i ett sällskap, eller i djupen av sin ondska],
där finns också förakt [av allt som är ärbart och rätt].
Inre brist på aktning leder till yttre tillrättavisning.
Det är avskyvärt att ta den skyldiges parti (favorisera och upphöja honom i rättssalen),
och på så vis ta bort rätten från den oskyldige (rättfärdige).
Ett ogudaktigt vittne hånar rättsväsendet (rättvisa),
och syndarens (den ogudaktige, kriminelles) mun sväljer glupskt ondska.
En vis ledare (kung) identifierar och tar bort de onda [människorna från inflytelserika positioner],
och låter tröskhjulet gå över dem.
[Under tröskningen skiljs agnarna från vetet, de torra och döda skalen utan substans tas bort.]
Stolta ögon (då man anser sig själv vara överlägsen) och ett högmodigt (arrogant) hjärta kännetecknar onda människor,
men även de ogudaktigas plöjande är synd.
[Ordet plöja kan också översättas "lampa", oavsett så är versens budskap klart: Den ogudaktiges hela liv, både arbete och glädjeämnen är synd i Guds ögon.]
De ogudaktigas våld (förstörelse, skada) kommer tillbaka över dem själva,
eftersom de vägrar handla rättfärdigt.
Ogudaktiga människor längtar (har begär) efter det onda,
de har ingen medkänsla (visar ingen nåd) för andra människor (vänner, grannar).
Den rättfärdige studerar de ogudaktigas hus (familj),
hur de ogudaktigas liv [utan Guds beskydd] vänds upp och ner.
Den onde blir till lösen för den rättfärdige,
och den ogudaktige får ta den rättfärdiges plats [eftersom det onda de planerar mot de goda, drabbar dem själva].
De ogudaktigas offer [religiösa yttre handlingar] är avskyvärda (motbjudande, vidriga) [inför Gud],
hur mycket värre är det då inte när det också frambärs med onda avsikter.
En ogudaktig människa måste ta på sig en yttre fasad av styrka,
medan den rättfärdige planerar (förstår) sina vägar [med en inre trygghet och tillförsikt].
Ligg inte på lur vid den rättfärdiges hem, som den ogudaktige gör.
Försök inte förstöra den rättfärdiges boning (få den på fall).
För även om en rättfärdig man skulle falla sju gånger (skulle stöta på många problem och motgångar),
så reser han sig upp igen, de ogudaktiga däremot faller handlöst när de möter svårigheter.
Irritera (reta, gräm) dig inte på ondskefulla människor,
var inte avundsjuk på de ogudaktiga.
För de som är onda har ingen framtid,
lampan (livsanden) hos de ogudaktiga ska slockna.
Den som säger till den skyldige: "Du är oskyldig,"
blir förbannad av folket, och avskydd av nationerna.
Ta [på samma sätt] bort de ogudaktiga från kungens närvaro,
då blir hans tron befäst i rättfärdighet (då råder det andligt och moraliskt hög standard på alla områden i landet).
Som en grumlad vattenkälla och en förgiftad brunn,
så är en rättfärdig man som ger efter för den ogudaktige.
[Om den rättfärdige kompromissar med sin integritet av rädsla för den orättfärdige, eller genom mutor, eller i ett försök att ställa in sig hos honom, då är han inte längre en ren källa.]
Den onde flyr även när ingen förföljer honom,
men de rättfärdiga är oförskräckta (frimodiga) som lejon.
De som överger undervisningen (hebr. Torah) lovordar (talar väl, prisar och upphöjer) syndaren,
men de som håller fast vid undervisningen [Guds lag, Bibelns instruktioner] tar upp striden mot de ogudaktiga.
När de rättfärdiga triumferar är det underbart (glädje, fest),
men när de ogudaktiga reser sig upp [och får makt], håller folk sig undan.
Som ett rytande lejon eller en vild (rasande) björn
är en ogudaktig ledare över ett fattigt folk.
När de ogudaktiga reser sig upp [och får makt], gömmer sig folk (man blir försiktig och varsam i allt man gör),
men när de ogudaktiga förgås, ökar de rättfärdiga i antal.
När de rättfärdiga regerar (är i auktoritet, har majoritet), gläder sig folket,
men när den ogudaktige (syndaren, den kriminelle) regerar då suckar (sörjer) folket.
Den rättfärdige bryr sig om (engagerar sig och tänker på) de svagas rättigheter,
men en ond man har inget intresse av sådan kunskap.
Om en ledare (furste) har för vana att lyssna på (uppmärksamma, ta till sig) lögn (falskhet),
då blir hans undersåtar också ohederliga (ogudaktiga, överträder lagar, begår brott, ljuger).
När de ogudaktiga (syndarna, kriminella) blir fler (i antal och auktoritet) då ökar också synden (överträdelserna),
men de rättfärdiga ska se deras fall.
[Oavsett hur djupt synden har nått så finns det hopp, de rättfärdiga ska en dag se rättfärdigheten segra!]
En orättfärdig man är avskyvärd (motbjudande) för de rättfärdiga,
på samma sätt är den som har en god moral (vandrar rätt) avskyvärd (motbjudande) för den ogudaktige.

Predikaren (7)

Jag, jag [jag upprepas för att ge betoning, se Pred 1:16] sa i mitt hjärta: "Gud (Elohim) ska döma [både]
de rättfärdiga och de onda,
för det finns en tid (period) för varje önskan
och för varje arbete."
Alla ting har jag sett under mina fåfänga dagar,
där är en rättfärdig människa som går under i sin rättfärdighet,
och där är en ond människa som förlänger sitt liv i sina onda handlingar.
Och jag såg de onda begravas och de gick in i sin vila, men de som hade gjort rätt gick från den heliga platsen [templet] och var glömda i staden. Detta är också fåfängt (tomhet; helt meningslöst). [Det är inte rätt att de onda lyckas i sitt liv och prisas efter att de dött.]
Men det ska inte gå väl med den onde, inte heller ska hans dagar förlängas, de är som en skugga eftersom han inte fruktar (vördar, visar respekt) inför Guds (Elohims) ansikte.
Det finns en fåfänga som görs på jorden, att det finns rättfärdiga som drabbas av det som de onda gör, dessutom finns det onda som drabbas av det som de rättfärdiga gör. Jag säger att detta också är fåfängt (tomhet; helt meningslöst).
Allt till alla på samma sätt, det oförutsedda händer (drabbar) den rättfärdige och den onde, den goda, den (rituellt) rena och den (rituellt) orena, honom som offrar och honom som inte offrar.
Som den gode,
sådan är syndaren,
och den som avger en ed
som den som fruktar (är rädd för att avlägga) en ed.

Jesaja (11)

Ve till den onde, det ska gå illa för honom,
för arbetet i hans hand ska göras mot honom (det han gör mot andra ska drabba honom själv).
som rättfärdigar den onde för en muta
och tar bort (vränger) rätten från den rättfärdige.
Rättfärdigt ska han döma de svaga (hjälplösa),
och med rättvisa ge rätt åt de ödmjuka på jorden.
Han ska slå jorden med sin muns stav,
och med sina läppars anda (sina ord) ska han döda de ogudaktiga.
Och jag ska besöka världen för dess ondska
och illgärningsmännen för deras överträdelser,
och jag ska låta de stoltas arrogans upphöra,
och jag ska lägga ner (göra låg; ödmjuka) tyrannernas högfärd.
Herren (Jahve) har brutit itu de ondas (ogudaktigas) stav
och tyrannernas spira [brutala styre],
Visas [bara] nåd (låter man oförtjänt kärlek visas – hebr. chanan) mot den onde,
lär han aldrig sig vad rättfärdighet (rättvisa) är,
även i de rättrådigas (rakryggades) land kommer han handla orätt (vara genomsyrad av ondska – hebr. aval) [Ps 71:4]
och inte se Herrens (Jahves) majestät.
Det finns ingen frid (shalom) för de onda," säger Herren (Jahve).
[Samma fras, men med Elohim istället för Jahve, återkommer i Jes 57:21.]
Hans grav var tänkt bland de ogudaktiga [tillsammans med kriminella, se Matt 27:38],
men bland de rika i sin död [plural] [begraven i en rik mans grav, se Matt 27:57, 60],
eftersom han inte hade begått något orätt
och inget svek fanns i hans mun (han inte talat någon lögn) [1 Pet 2:22].
[Ordet död är plural (ordagrant "i hans dödar")! Pluralformen är ett grammatiskt grepp som markerar att något som är uppenbart singular är extra viktigt, ibland även stort eller mycket, men framförallt oundvikligt. Det saknas alternativ, det går inte att kompromissa eller göra på något annat sätt. Jesus var tvungen att dö för att kunna återlösa oss – det finns inget annat alternativ. Hebreiskan har också flera bottnar, eftersom "död" står i plural blir det samtidigt många dödar, jfr 1 Mos 2:17. Det blir ett profetiskt budskap om att Jesus dör för många – oss alla, hela mänskligheten, varje enskild individ eftersom han tar på sig många dödar när han dör. Ordet begränsas inte av något antal, därför är det oändligt många dödar vilket betyder att ingen lämnas utanför. Med andra ord tar Jesus här all död som finns och besegrar den!]
Den ogudaktige måste överge sin väg [lämna sin gamla livsstil]
och den syndfulle (den som gör orätt och utövar falsk tomhet) sina tankar (planer).
När de vänder om till Herren (Jahve) ska han visa kärlek (förbarmande, nåd),
när de vänder om till Gud (Elohim) ska han ge stor förlåtelse. [5 Mos 4:25–31; 30:1–10]
Men den onde är som ett upprört hav,
som inte kan vila
och dess vatten kastar upp gyttja och smuts.
"Där finns ingen frid (shalom)," säger min Gud (Elohim), "för de onda." [Samma fras, men med Jahve istället för Elohim, återfinns i Jes 48:22.]

Jeremia (5)

Eftersom bland mitt folk finns onda män, de spionerar, som fågelfängare ligger de på lur, de sätter ut en fälla, de fångar män.
Rättfärdig är du Herre (Jahve),
dock klandrar jag dig,
om dina domar vill jag tala med dig.
Varför har den ondes väg framgång?
Varför är alla trygga som handlar (agerar) förrädiskt?
Se, en Herrens (Jahves) storm
har gått ut i raseri,
en virvelstorm, den ska virvla (blåsa, snurra)
över de ondas huvuden.
Ett oväsen kommer till jordens ändar eftersom Herren (Jahve) har sak med folkslagen, han har avräkning med allt kött som med de onda, han ger dem till svärdet förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Se, en storm från Herren (Jahve) har gått ut i raseri, en svepande storm, den ska virvla över den ondes huvud.

Hesekiel (28)

När jag säger till de onda: Du ska döden dö, och du inte ger honom varningen, inte talar för att varna den onde från hans onda vägar till att rädda hans liv, då ska den onde mannen dö i sin synd men hans blod ska utkrävas av din hand.
Men om du varnar den onde och han inte vänder om från sin ondska, inte från sina onda vägar, ska han dö i sin synd, men du har räddat din själ.
Och jag ska ge det i främlingars hand som ett byte, och till jordens onda att tillspilloge, och de ska vanhelga det.
Eftersom ni har skrämt den rättfärdiges hjärta med lögn när jag inte har bedrövat honom och stärkt de ondas händer så att han inte återvänder (vänder om) från sin onda väg så att han kan bli räddad levande,
Den person (själ – hebr. nefesh) som syndar är den som ska dö. En son ska inte bära [få lida för] sin fars synder och en far ska inte bära [få lida för] sin sons synder. Rättfärdigheten hos den rättfärdige ska vara över honom och ondskan hos den onde ska vara över honom. [5 Mos 24:16]
Men om en ond omvänder sig från all sin ondska som han har gjort och håller (vaktar, skyddar, bevarar) alla mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och gör det som är rätt och rättfärdigt ska han leva och inte dö.
Skulle jag över huvud taget ha någon tillfredsställelse i att den onde dör? Förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), och inte snarare i det att han omvänder sig från sina vägar och lever? [Underförstått självklart är min stora tillfredsställelse att han omvänder sig.]
Men när den rättfärdige vänder bort från sin rättfärdighet och begår synd och gör efter alla styggelser som den onde mannen gör, ska han då leva? Ingen av de rättfärdiga gärningar som han har gjort ska bli ihågkomna, för överträdelserna som han har överträtt och synderna som han har syndat, för dem ska han dö.
Och när den onde vänder bort från den ondska han har begått och gör det som är rätt och rättfärdigt ska han rädda sin själ levande.
och säg till Israels land: Så säger Herren (Jahve): Se jag är emot dig och ska dra fram mitt svärd [den babyloniska armén] ut ur dess skida och ska hugga av från dig de rättfärdiga och de onda.
Se då att jag ska hugga av från dig de rättfärdiga och de onda, därför ska mitt svärd gå fram ur sin skida mot allt kött från söder till norr,
Och du onda, Israels ledare, vars dag kommer då det är tid för synden att få ett slut.
Medan de ser falskhet i dig
då dina spådomar ljuger för dig,
för att lägga dig på de ondas nackar
som ska bli slagna,
vars dagar kommer
då det är tid för synden att få ett slut.
När jag säger till de onda: Ni onda män, ni ska med säkerhet dö och du inte talar för att varna den onde från hans väg, ska den onde mannen dö i sin synd, men hans blod ska jag utkräva av din hand.
Men när du varnar den onde för hans väg och att han ska vända bort från den, men han inte vänder bort från sin väg, då ska han dö i sin synd, men du har räddat din själ.
Svara dem: Så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död, utan föredrar att den ogudaktige vänder om från sin väg och lever. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Varför skulle ni välja att dö [när ni kan få leva], ni av Israels hus?
Du människobarn, säg till ditt folks söner (dina landsmän):
Den rättfärdiges rättfärdighet räddar honom inte den dagen då han inte är rättfärdig [gör uppror och lämnar tron], och den ogudaktiges ogudaktighet leder inte till hans fall om han omvänder sig från sin ogudaktighet. Den rättfärdige kan inte leva på sin rättfärdighet om han syndar (och missar målet).
Om jag säger till den gudlöse: "Du kommer att dö", men han vänder om från sin synd och handlar rätt och rättfärdigt:
Om han återlämnar det han tagit i pant.
[Vid lån fick den skuldsatte lämna ifrån sig sin mantel, men den skulle lämnas tillbaka innan solen gick ner, se 2 Mos 22:26.]
Om han ger tillbaka det han stulit (plundrat).
Om han lever efter livets bud (vandrar med Gud) utan att göra det som orätt.
Då ska han verkligen leva, och han ska inte dö.
Och när den onde avviker från sin onda väg och gör det som är rätt och rättfärdigt ska han leva därav.

Daniel (2)

Många ska bli renade och vita och luttrade, men de ogudaktiga ska utöva sin ogudaktighet. Ingen ogudaktig ska förstå detta, men de förståndiga ska förstå det.

Mika (1)

Är fortfarande ondskans skatter i den ondes hus
och det falska efa-måttet som är en styggelse? [En efa var ett volymmått på 22-36 liter.]

Habackuk (3)

Därför [som en konsekvens] är undervisningen (hebr. Torah) förlamad
[kraftlös och utan verkan – som en avdomnad hand, se Ps 77:3]
och rätten kommer inte fram,
eftersom de onda besegrar de rättfärdiga,
därför är rätten korrumperad (perverterad, krokig).
[Samma ord "förlamad" används om reaktionen från Jakob när han får höra att Josef fortfarande är vid liv, se 1 Mos 45:26. Resultatet av att överge Guds ordningar blir ett samhälle i kaos.]
Du som har ögon allt för rena för att se ondskan
och som inte kan titta på det som är fel,
varför ser du då på när de handlar förrädiskt
och förblir stilla när de onda slukar den som är mer rättfärdig än honom?
Du har kommit för att befria ditt folk,
för att befria dina smorda.
Du krossar husets ledare (ordagrant huvudet) hos de onda,
du avtäcker från grunden ända upp till nacken (du blottlägger hela den ondes hus).
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Sefanja (1)

Jag ska svepa bort människor och djur,
jag ska svepa bort himmelens fåglar och havens fiskar
och stötestenar [avgudabilder av fåglar och fiskar] tillsammans med de onda.
Jag ska hugga av mänskligheten
från jordens yta (ordagrant ansikte), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
[Gud hade skapat fiskarna, fåglarna, djuren och människorna, se 1 Mos 1:20–28. Uppräkningen här är motsatt – vilket förstärker allvaret i Sefanjas profetiska ord. Talet fyra står för hela jorden (de fyra väderstrecken). Fyra gånger används ordet "svepa bort" och totalt fyra gånger mänskligheten/jorden (hebr. adam 2x och hebr. adama 2x). Hebreiska adama är ett generellt ord som kan syfta på hela världen men också landet Israel. I dessa tre första verser är det oklart om det är en världsvid katastrof som väntar – Sefanja har läsarens fulla uppmärksamhet; nu följer tre rader som visar att orden i första hand riktar sig mot Juda och Jerusalem.]

Malaki (2)

Sedan ska ni komma tillbaka och skilja mellan de rättfärdiga och de onda, mellan dem som tjänar Gud (Elohim) och dem som inte tjänar honom.
Ni ska trampa ner de laglösa, för de ska vara som aska under sulorna på era fötter på den dag då jag gör detta, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.