Referenser (754 st)
1 Moseboken (43)
Gud (Elohim) sade: "Låt vattnet vimla (svärma) med vimlande (svärmande) levande varelser [låt det finnas en mångfald av fiskstim], och låt fåglar (flygande djur; insekter) flyga över jorden i himlens utsträckning (expansion, fäste, valv) [atmosfären]."
Gud (Elohim) har skapat (hebr. ) de stora havsdjuren (krokodiler, ordagrant "de stora långsträckta havsdjuren") och alla levande varelser som fyller vattnet, efter sitt slag (sin sort; klassificering – hebr. min), på samma sätt alla fåglar (flygande insekter; alla djur med vingar), efter sitt slag. Gud (Elohim) såg (undersökte noggrant, kom fram till) att det var gott (ändamålsenligt, passande, beundransvärt).
Gud (Elohim) sade: "Låt jorden frambringa levande varelser efter sitt slag (sin sort) [tre klassificeringar]:
boskapsdjur,
krypande djur (insekter, kräldjur, osv)
och vilda djur enligt sitt slag."
Och det skedde så.
Ja, även för alla jordens (markens) djur
och alla himlens fåglar
och alla som krälar (rör sig) på jorden – allt som har liv –
varje grön ört (växt) till föda (mat)." Och det skedde så.
Herren Gud (Jahve Elohim) formade (designade, skulpterade – hebr. ) människan (hebr. adam) av stoft (material) från jorden (hebr. adamah) och andades in livsande i hennes näsa [andligt liv], och människan blev en levande varelse (själ – hebr. nefesh). [Det hebreiska ordet för människa adam, är snarlikt ordet för jordens mylla adamah. Människans kropp formades från redan skapat material och får också del av Guds livsande. Det är människans andliga sida som är lik Gud, se . Det hebreiska ordet nefesh, här översatt "levande varelse", beskriver helheten med betoning på det inre livet och människans själ. Samma hebreiska ord används även om djur, se , , , . Den hebreiska betydelsen av själ skiljer sig från den grekiska filosofiska tanken om en odödlig själ skild från kroppen, som beskrivs i Platon och Aristoteles antika skrifter.
Ordet för liv är chajim. Det är plural men böjs som singular, precis som orden för vatten, himmel och ansikte. Detta är ett sätt i hebreiskan att visa att allt som finns i ordet inte kan rymmas i singular. Vattnet kan vara stilla eller storma, varje solnedgång är unik och ansiktet är inte statiskt med bara en form. På samma sätt är det med livet, det har olika skiften och skeende. Ordet består av bokstäverna Chet, Jod, Jod och Mem.]
Från jord formade (skulpterade, designade – hebr. ) Herren Gud (Jahve Elohim) alla djuren på fälten, och alla fåglar (insekterna och alla djuren som kan flyga) i himlen, och förde dem till Adam för att se vad han skulle ge dem för namn. Det namn Adam gav varje levande varelse blev dess namn.
Men kött som har liv, det vill säga blod, i sig ska ni inte äta.
Och för ert eget blod [mänskligt liv], ska jag utkräva (begära – hebr. darash) [vedergällning],
av varje djur ska jag utkräva (begära) [vedergällning]
och från människans (hebr. adam) hand,
från varje broder, ska jag utkräva (begära) [vedergällning] för mänskligt liv.
och med alla levande varelser som finns hos er – fåglar, boskap och alla vilda djur – alla de som gick ut ur arken tillsammans med er.
Gud sade: "Detta är tecknet på det förbund jag instiftar mellan mig och er och alla levande varelser som är med er, för alla kommande släktled:
ska jag komma ihåg mitt förbund mellan mig och er och alla levande varelser av alla slag, och vattnet ska aldrig bli till en översvämning som fördärvar allt levande.
När bågen visar sig i skyn ska jag se den och tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser, allt liv på jorden."
Abram tog Saraj sin hustru och Lot sin brorson och alla sina tillhörigheter som de hade samlat och människorna (tjänstefolk, bokstavligt "själarna") som de hade fått i Charan. De gick iväg för att gå till landet Kanaan, och till landet Kanaan kom de.
Snälla, jag ber dig, säg att du är min syster, så att det går väl med mig för din skull, så att min själ får leva på grund av dig." [; ; Abram litar inte på att Gud ska beskydda honom.]
Och Sodoms kung sade till Abram: "Ge mig folket och ta godset för dig själv."
Den oomskurne mannen som inte är omskuren på köttet på sin förhud, den mannen (bokstavligt själen) ska bli avhuggen (utesluten) från sitt folk, han har brutit mitt förbund.
Och när de hade fört ut dem utanför sade han: "Fly för ert liv, se er inte tillbaka och stanna inte i slättlandet, fly till bergen, annars sveps ni bort." [Slättlandet var det område som förmodligen omstörtades och bildade Döda Havet.]
se till att din tjänare har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, och du har visat stor nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot mig genom att du har räddat mitt liv. Jag kan inte [hinner inte] fly till bergen för att inte ondskan ska komma ikapp mig och jag dör. [Lot förhandlar med huvudängeln på liknande sätt som Abraham med sina gäster, se . Han önskar fly till den lilla staden Tsoar. Här finns det hebreiska ordet chesed för första gången i GT. Det betyder nåd, omsorgsfull kärlek och trofasthet. Även ordet chen för nåd används här men det beskrivs ingående i . Chesed är det vanligaste ordet för nåd i GT. Det förekommer 241 gånger. Totalt finns det fem olika rötter som betyder nåd fast på lite olika sätt i hebreiskan. Chesed är den typen av nåd som beskriver en omsorgsfull kärlek och även trofasthet. Det är nåden som bryr sig om på ett praktiskt sätt, driven av äkta kärlek som håller över tid. Chesed är en nåd som aldrig sviker.]
Se nu, denna stad är nära att fly till och den är en liten (oansenlig) [Tsoar var den minsta av de fem städerna i detta område, se , så skona den], låt mig fly till den – är den inte en oansenlig [stad]? – och jag (min själ) ska leva.
Han talade med dem och sade: "Om det är er önskan att jag ska få begrava min döda i min närhet, så lyssna på mig och bönfall för min räkning inför Efron, Tsoars son,
Gör smaklig mat åt mig, sådan som jag älskar, och ta hit den till mig så att jag kan äta och min själ ska välsigna dig innan jag dör."
Och Jakob sade till sin far: "Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort som du bad mig. Stå upp, jag ber dig, sitt och ät av min anrättning, så att din själ kan välsigna mig."
Och han sade: "För det nära mig och jag ska äta av min sons anrättning så att min själ (hela min person) kan välsigna dig." Och han ställde det nära honom och han åt och han gav honom vin och han drack.
Och även han gjorde välsmakande mat och bar in till sin far och han sade till sin far: "Låt min far stå upp och äta av sin sons anrättning, så att han kan välsigna mig."
Jakob kallade platsen Peniel (Guds ansikte). Han sade: "För jag har sett Gud (Elohim) ansikte mot ansikte, och överlevt."
Och hans själ fäste sig vid Dina, Jakobs dotter, och han älskade ungmön och talade till ungmöns hjärta.
Och Chamor talade med dem och sade: "Min son Shechems själ längtar efter din dotter, jag ber dig, ge henne som hustru till honom.
Och det skedde när hennes själ var på väg att lämna henne, för hon dog, att hon kallade honom Ben-Oni, men hans far kallade honom Benjamin. [Ben-Oni betyder min smärtas son, Benjamin betyder min högra hands son.]
Och Esau tog sina hustrur och sina söner och sin dotter och alla personer i sitt hus, och sin boskap och alla sina djur och alla sina ägodelar som han hade samlat i Kanaans land och gick till ett land bort från sin bror Jakob.
Men Ruben [den äldste bland bröderna] hörde det och räddade honom ur deras hand och sade: "Låt oss inte ta hans liv."
[Samtidigt som Josef var där började bröderna prata med varandra.] De sade: "Vi är verkligen skyldiga för vår bror, när vi såg ångesten i hans själ när han ropade efter nåd (hebr. chanan) utan att lyssna, därför har denna olycka kommit över oss."
Vet därför att när jag [Juda] kommer till din tjänare, min far [Jakob], och ynglingen inte är med oss – eftersom hans eget liv är helt sammanfogat med hans liv [ordagrant: hans själ är bunden i hans själ] –
Detta är Leas söner som hon födde till Jakob i Paddan-Aram, [hon födde] även hans dotter Dina.
Alla hans söner och hans döttrar – totalt 33 stycken personer (liv, själar). [Hälften av alla, se – det högsta antalet i denna släkttavla.]
Detta är Zilpas söner, som Laban gav till sin dotter Lea, och som hon födde till Jakob – totalt 16 personer (själar, liv).
Detta är Rakels söner som föddes till Jakob – totalt 14 personer (själar, liv).
Dessa är Bilhas söner, som Laban gav till sin dotter Rakel, och som hon födde till Jakob – totalt 7 personer (själar, liv).
[Sammanfattning:]
Alla personer (själar, liv) som tillhörde Jakob, som kom till Egypten, de som kommit från hans länd, liksom Jakobs söners hustrur – totalt var de 66 personer (själar, liv).
Josefs söner som föddes åt honom i Egypten var två – alla personer i Jakobs hus, som kom till Egypten, var totalt 70 stycken. [Det finns olika sätt att se på vilka som ingår i antalet 66 och 70. En skillnad verkar belysas i formuleringen "kom med Jakob". I den gruppen bör Josefs två söner inte ingå. Summan av de fyra delsummorna som ges i stycket ovan är 70 personer (33 + 16 + 14 + 7), se vers vers 15, 18, 22 och 25. De 70 kan inkludera Jakob själv och de 71 ättlingarna (inklusive Dina, Josef, Manasse och Efraim) som räknas upp i , minus Er och Onan som dött, se .]
Låt inte min själ komma till deras rådslag,
må aldrig min heder bli förenad med deras sällskap,
för i sin vrede slaktar de män
och med sin egen vilja lemlästar de oxar.
2 Moseboken (17)
De som härstammade från Jakob [hans tolv barn och barnbarn] var då sammanlagt sjuttio personer. Josef var redan i Egypten.
Herren sade till Mose medan han var i Midjan: "Gå tillbaka till Egypten. [Jag försäkrar dig:] Alla de män som var ute efter att ta ditt liv lever inte längre." [Mose var nu åttio år gammal. De som fyrtio år tidigare ville döda Mose var nu döda, se . Det kan vara Amenotep I och hans efterträdare Amenotep II, och i så fall är den nuvarande farao Amenotep III. En intressant detalj är att hans förstfödda son Tutankhamun dog bara 18-19 år gammal, vilket stämmer bra in på den tionde plågan i kapitel 12.]
Om något hushåll är för litet för ett lamm [om man är färre än tio personer], så ska mannen och hans närmsta granne dela på ett lamm. Beroende på hur mycket varje person äter och antal familjemedlemmar ska ni beräkna hur många som kan dela på ett lamm.
Under sju dagar ska ni äta osyrat bröd (bröd bakat utan jäst – hebr. ). [Osyrat bröd är en bild på syndfrihet.] På den första dagen måste ni ta bort all jäst (surdeg – hebr. ) från era hus. Den som äter bröd bakat med jäst mellan den första och sjunde dagen [under högtiden] ska bli utestängd (avskuren) från Israel.
På den första dagen av högtiden och även på den sjunde, samla alla till en helig sammankomst. Inget arbete ska göras på dessa två dagar, förutom att förbereda det som var och en behöver för att äta.
Ingen jäst (surdeg) får finnas i era hus under dessa sju dagar [av högtid]. Den som äter något som har jäst i sig ska bli utestängd (avskuren) från Israel. Det spelar ingen roll om han är en främling eller född i landet [principen gäller alla].
Fienden sade:
'Jag ska jaga,
jag ska hinna i kapp,
jag ska fördela bytet,
min vilja ska ske med dem,
jag ska dra mitt svärd,
min hand ska utrota dem.'
Detta är vad Herren har befallt: 'Samla in det ni behöver för att bli mätta, en omer [ca 3 liter] per person. Ta till alla de som bor i ditt tält.' " [Per person är ordagrant "per skalle" (hebr. gul-golet) jämför ordet "golgata", se . Omer-måttet, som var dagsbehovet av manna för en person, definieras i till en tiondels efa.]
Men om någon skada uppstår,
då ska liv ges för liv,
Om en lösensumma läggs på honom, då ska han för sin återlösning ge allt som läggs på honom.
Förtryck (krossa) inte en främling (invandrare). [I sammanhanget syftar det antagligen på en rättslig process.] Ni vet hur det är att vara främlingar, ni var ju själva främlingar i Egypten.
"När du räknar Israels söner efter deras antal, då ska de ge, varje man en lösensumma för sin själ till Herren (Jahve), när du räknar dem, så att ingen plåga kommer bland dem när du räknar dem.
Den rike ska inte ge mer och den fattige ska inte ge mindre än den halva shekeln, när de ger offret till Herren (Jahve), för att bringa försoning för sina själar.
Och du ska ta försoningspengarna från Israels söner och helga det till arbetet i mötestältet, så att det blir ett minne för Israels söner inför Herrens (Jahves) ansikte, till att bringa försoning för deras själar.
Därför ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) sabbaten, för det är heligt för er. Den som vanhelgar den ska dödas, för alla som gör något arbete, den själen (personen) ska huggas av från sitt folk.
3 Moseboken (60)
Och när någon (ordagrant en själ) vill offra ett matoffer [hebr. mincha] till Herren (Jahve), ska hans offer vara av fint mjöl och han ska hälla olja över det och lägga rökelse på det.
Om någon (ordagrant en själ) skulle synda oavsiktligt mot någon av Herrens (Jahves) tydliga befallningar angående de ting som inte borde göras, och ändå gör mot ett av dem.
Och om någon person (ordagrant en själ) syndar oavsiktligt när han gör någonting (en sak) mot någon av Herrens (Jahves) tydliga befallningar angående de ting som inte borde göras, och är skyldig,
Och om en själ syndar och hör rösten som svär (avlägger en ed) och är ett vittne som har sett eller känner till om det, om han inte säger något, då ska han bära hans synd.
Eller om en själ rör vid något orent föremål, om det är ett kadaver från ett orent djur, eller ett kadaver från oren boskap, eller ett kadaver från orena kräldjur, och om det har blivit dolt för honom, ska han också vara oren och skyldig.
Eller om en själ svär (avlägger en ed) och uttalar med sina läppar att göra ont, eller att göra gott, vad det än är som en människa säger med en ed, och det göms för honom, när han känner till (får kunskap om) det ska han vara skyldig i endera avseendet.
Om en själ begår en överträdelse (missgärning) och syndar oavsiktligt med Herrens heliga ting, ska han för sin överträdelse föra fram till Herren (Jahve) en felfri (tamim) bagge från sin flock, med en enligt [av prästen uppskattat] jämförbar summa silver i shekel, efter helgedomens shekel, som ett skuldoffer.
Och om en själ syndar och begår något av dessa ting som är förbjudna att göra av Herrens (Jahves) förordningar (ordagrant "saker inristat"), även om han inte kände till det är han skyldig och ska bära sin överträdelse.
Om någon (en själ) syndar och bekänner en överträdelse mot Herren (Jahve) och agerar falskt mot sin granne med en handpenning, eller med pant, eller med stöld eller har förtryckt sin granne,
Men om något av köttet från hans shalomoffer äts på den tredje dagen, ska ingen nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa) ges [offret accepteras inte], det ska inte tillräknas honom som offrar, istället ska det vara en styggelse och den personen (den själ) som äter av det ska bära sin synd.
Men den person (själ) som äter av det kött från shalomoffret som tillhör Herren (Jahve), han har sin orenhet över sig. Den personen (själen) ska huggas av från sitt folk.
Den själ som rör vid något orent, som det orena hos en människa eller något orent djur, eller något avskyvärt orent ting, och äter av köttet som offrats som shalomoffer, som tillhör Herren (Jahve), den själen ska huggas av från sitt folk.
Vem som än äter det feta från något djur som en man har offrat som ett eldsoffer till Herren (Jahve), den person (själ) som äter det ska huggas av från sitt folk.
Vilken själ det än är som äter något blod, den själen ska huggas av från sitt folk.
Och allt som inte har fenor och fjäll i haven och i floderna och allt som rör sig i vattnen, och av alla levande ting som finns i vattnen, de ska vara något avskyvärt (hebr. ) för er.
Ni ska inte göra er själva styggelser med något krypande ting som kryper, inte heller ska ni göra er själva orena med dem, så att ni blir orena.
För jag är Herren er Gud (Jahve Elohim), ni ska därför helga er själva och vara heliga, för jag är helig. Ni ska inte orena er själva på något sätt med något krypande ting som kryper över jorden.
Detta är undervisningen om:
djur (boskap, fyfotadjur) []
och om flygande djur []
och om alla levande varelser som rör sig [i stora stim] i vattnen []
och om alla varelser som kryper på (svärmar över) jorden [insekter, ]
Detta ska vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") för er. I sjunde månaden på den 10:e dagen [10:e Tishri, som infaller i september/oktober] ska ni rannsaka er själva [ordagrant: "ödmjuka era själar"; detta inkluderar ofta fasta, se ; , ] och inte utföra något arbete alls, oavsett om det är någon från ert eget land eller en främling som vistas bland er.
Det ska vara en sabbatsvila för er och ni ska rannsaka era själar. Det ska vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat"). [Det ska vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") upprepas tre gånger, se , och . När saker upprepas två gånger är det för att markera att det är extra viktigt. Här upprepas det tre gånger och därmed vet vi att det inte bara är något viktigt utan absolut nödvändigt.]
Om någon (ordagrant: "och, man, man") av Israels hus eller av främlingarna som bor bland dem förtär något blod, ska jag vända mitt ansikte mot den som äter blodet [] och utrota honom ur hans folk.
För kroppens (varje varelses) liv (själ) är i blodet, och jag har gett er det för altaret, för att bringa försoning för era liv (själar). Det är blodet som bringar försoning genom livet (själen) som är i det.
Därför säger jag till Israels barn: Ingen av er ska äta blod. Främlingen som bor ibland er ska inte heller äta blod.
För varje kropps liv är dess blod. Därför säger jag till Israels barn: Ni ska inte äta någon kropps blod, för varje kropps liv är dess blod. Var och en som äter det ska utrotas.
Och var och en som äter ett självdött eller ihjälrivet djur, vare sig han är infödd eller främling, ska tvätta sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till kvällen. Då blir han ren.
För var och en som gör något av detta avskyvärda,
ska bli utstött (avskuren) från sitt folk.
Den som äter av det måste bära sin skuld, för han har ohelgat det som var helgat åt Herren (Jahve). Han ska utrotas ur sitt folk.
Ni ska inte rista (tatuera) märken på er kropp för någon död
och inte heller bränna in skrivtecken på er. Jag är Herren (Jahve), er Gud (Elohim).
Om någon vänder sig till förtroliga andar [demoner som förställer sig och talar för den döde], och spåmän, för att sälja sig till dem, så ska jag vända mitt ansikte mot honom, och utplåna honom ur hans folk.
Gör alltså skillnad mellan rena och orena fyrfotadjur och mellan rena och orena fåglar, så att ni inte gör er själva avskyvärda på grund av dessa fyrfotadjur eller fåglar eller kräldjur som rör sig på marken, alla dessa djur som jag har avskilt från er som orena.
Herren (Jahve) sade till Mose: Säg till prästerna, Arons söner, säg så här till dem:
Kontakt med döda
Ingen ska bli orenad bland er för någon död bland folket.Han ska inte gå in till någon död kropp och inte orena sig själv för sin far eller för sin mor.
Säg till dem: "Vemhelst han är av all er säd bland era generationer (för all framtid) som går till de heliga tingen, som Israels söner har helgat till Herren (Jahve), och har sin orenhet på sig (som är cermoniellt oren), den personen ska huggas bort från mitt ansikte (min närvaro) [. Jag är Herren (Jahve).]
Oavsett vilken man av Arons släkt (säd, avkomma) som lider av en svampinfektion (mögel) eller ett problem med flytningar, han ska inte äta av det heliga förrän han har blivit ren. Och den som berör någonting som är orent genom de döda eller en man vars säd har lämnat honom,
Den själen som har rört något sådant ska vara oren till kvällen och ska inte äta av det heliga förrän han har tvättat sin kropp med vatten.
Men om prästen köper någon [själ – en slav] för sina pengar ska han äta av det, och han som är född i hans hus, de ska äta av hans kött.
Exakt på (hebr. ach, betonar något viktigt) den 10:e dagen i denna sjunde månad [Tishri] är Försoningsdagen (Jom Kippur; det bibliska namnet är Jom Hakippurim – ordagrant "Försoningarnas dag"), en helig sammankomst för er för att ni ska rannsaka er (era själar, hela er varelse – hebr. nefesh). Du ska bära fram ett eldsoffer till Herren (Jahve).
Vem det vara må ibland er som inte rannsakar sin själ (sig själv) den dagen ska bli avhuggen (avskiljas från) sitt folk.
Vem som helst som utför någon form av arbete den dagen, den personen ska jag utrota ur hans folk.
Det ska vara en sabbat med högtidlig vila för er och ni ska ödmjuka era själar. Efter 9:e dagen i månaden på kvällen, från afton till afton, ska ni fira er sabbat. [Här är hebreiskan lite korthuggen i sitt uttryck men judarna tolkar denna vers som att man ska inleda Försoningsdagen innan solen hunnit gå ner helt och därför blir detta dygn längre än 24 timmar. De tio dagarna mellan Jom Teroah och Jom Kippur är dagar då folket än idag rannsakar sig själva. Det är en tid då man försöker reda ut ouppklarade konflikter. Man tänker tillbaka på det år som gått för och bekänner fel och misstag man gjort. Det är en tid då man gör allt man kan för att leva i frid med varandra, se . Enligt judisk tradition är det på nyårsdagen, Jom Teroah (i modern hebreiska Rosh Hashana) som Gud avgöra vem som ska skrivas i livets bok, och på Jom Kippur som skriften beseglas. Därav hälsningsfrasen på Jom Kippur: Gmar chatimah tova som betyder "må ni bli inskrivna i livets bok".]
Och den som dödar en mänsklig själ ska döden dö.
Och den som dödar ett djur ska gottgöra djur för djur (här står det ordagrant ett själiskt djur som ska gottgöras själ för själ).
Och jag ska resa upp mitt tabernakel (hebr. miskan) mitt ibland er, och jag (min själ) ska inte avsky er.
och om ni föraktar mina förordningar (ordagrant "saker inristat") eller om er själ avskyr mina domar så att ni inte gör alla mina budord (tydliga befallningar) utan bryter mitt förbund [som jag ingick på Sinai berg],
då ska jag också göra detta mot er.
Första varningen – sjukdomar
Jag ska besluta terror över er, förtärelse och brinnande feber som slukar ögonen och ger hjärtat sorg, och ni ska så er säd fåfängt för era fiender ska äta den.Och jag ska fördärva era höga platser och hugga ner era avgudar, och kasta ner kadavren ovanpå kadavren av era avgudar, och min själ ska avsky er.
Landet ska bli folktomt och ges nåd (få villkorad nåd – hebr. ratsa) för sina sabbater medan det ligger öde utan dem, och de ska få nåd (få villkorad nåd – hebr. ratsa) för sina synder. För så mycket som, ja så mycket som de har föraktat mina påbud (bindande juridiska beslut) och så mycket som deras själar har avskytt mina förordningar (ordagrant "saker inristat").
Tala till Israels söner och säg till dem: Om någon vill ge ett speciellt (underbart, ovanligt, svårt) löfte, ska de personer [eden gäller] uppskattas (värderas) inför Herren (Jahve).
4 Moseboken (50)
"Befall Israels söner att de ska skicka ut från lägret alla som lider av en svår hudsjukdom (hebr. , se ) och alla som är sjuka och alla som är orena genom kontakt med någon död,
"Tala till Israels söner: En man eller en kvinna som ska bekänna någon synd som människor brukar bekänna, som bekänner en överträdelse mot Herren (Jahve) och denna själ är skyldig,
Så länge han är avskild (helgad) åt Herren (Jahve) ska han inte komma nära en död kropp. [Kan vara en symbol på synd, eftersom syndens lön är döden.]
Och prästen ska göra i ordning den ena till syndoffer och den andra till brännoffer och bringa försoning för honom, eftersom han syndat på grund av den döde, och han ska helga sitt huvud samma dag.
Men där fanns några män som var orena genom en död mans kropp så att de inte kunde fira påsken på den dagen, och de kom inför Mose och inför Aron den dagen
och dessa män sade till honom: "Vi är orena genom en död mans kropp, därför måste vi stå tillbaka och kan inte föra fram offret till Herren (Jahve) på den bestämda tiden bland Israels söner."
Tala till Israels söner och säg: "Om någon bland er eller era efterkommande blir [rituellt] oren på grund av en död kropp (ordagrant själ) eller är på en resa långt bort, ska han fira Herrens (Jahves) påsk
Men den man som är ren och inte är på resa långt bort och underlåter att fira påsken, den själen ska bli avhuggen från sitt folk, eftersom han inte bär fram Herrens (Jahves) offer på sin bestämda tid, den mannen ska bära sin synd.
men nu är vi uttorkade (har våra själar torkat bort), det finns ingenting, vi har inget annat än denna manna att se på."
Och om en själ (enskild individ) syndar av misstag, då ska han offra en ettårig get av honkön som ett syndoffer.
Och prästen ska bringa försoning för själen som har felat när han syndade med (genom) misstaget, inför Herrens (Jahves) ansikte för att bringa försoning för honom, och han ska bli förlåten.
Men den person (själ) som gör något med en hög hand (avsiktligt), oavsett om han är infödd eller en främling, den hädar Herren (Jahve), och den personen (själen) ska huggas av från sitt folk.
Eftersom han har föraktat Herrens (Jahves) ord och har brutit hans budord (tydliga befallningar) ska han (den själen) med säkerhet huggas bort, hans synd är över honom."
dessa mäns rökelsekar som har syndat till priset av deras liv, och låt dem slås ut till plattor som ett skydd till altaret eftersom de har blivit heliga när de offrades inför Herrens (Jahves) ansikte, så att de blir ett tecken för Israels söner."
Den som rör vid något dött, även alla människors döda kroppar, ska vara oren i sju dagar. [Sju dagar är den vanliga perioden, se ; ; .]
Alla som vidrör det döda, också en död människas kropp, och inte renar sig själv har vanhelgat Herrens (Jahves) Tabernakel. Den själen (människan) ska bli avhuggen från Israel, eftersom stänkelsevattnet inte stänktes mot honom, han ska vara (förbli) oren. Hans orenhet är fortfarande kvar på honom.
Och en ren person ska ta en isop och doppa den i vattnet och stänka det på tältet och på alla föremål och på människorna som varit där och på den som vidrört benet eller den slagne eller det döda eller graven.
Men den man som är oren och inte renar sig själv, den själen (människan) ska huggas av från församlingens mitt eftersom han har vanhelgat Herrens (Jahves) helgedom. Stänkelsevattnet har inte stänkts mot honom. Han är oren.
Och allt som en oren vidrör ska vara orent, och den själ (människa) som vidrör honom ska vara oren till kvällen.
De vandrade [söderut] från berget Hor i riktning mot Röda havet för att gå runt Edom [eftersom Edoms kung inte tillät dem passera, se ]. Under vandringen [den långa omvägen] blev folket otåligt,
och folket talade mot Gud och Mose och sade: "Varför har du fört oss ut ur Egypten för att vi ska dö i öknen? Här finns varken vatten eller bröd att äta, och vi avskyr denna värdelösa manna."
Vem har räknat Jakobs stoft
eller räknat Israels dammoln (fjärdedel – hebr. rova)? Låt mig dö den rättfärdiges död
och låt mitt slut bli som hans."
Och på den 10:e dagen i denna sjunde månad [Tishri] ska ni hålla en helig sammankomst, och ni ska rannsaka era själar, ni ska inte utföra något slags arbete,
När en man svär en ed till Herren (Jahve) och svär en ed att binda sin själ vid ett löfte, ska han inte bryta sitt ord, han ska göra i enlighet med allt som har kommit ut från hans mun.
och hennes far hör hennes ed eller hennes löfte varmed hon binder sin själ, och hennes far inte säger emot henne, då ska hennes ed stå fast och varje löfte som hon binder sin själ med ska stå fast.
Men om hennes far inte tillåter henne den dagen han hör henne (svära en ed), ska inga av hennes eder eller löften varmed hon binder sin själ vara giltiga, och Herren (Jahve) ska förlåta henne eftersom hennes far inte tillät henne.
Och om hon gifter sig med en man medan hennes ed gäller för henne, eller hennes förhastade uttalande på hennes läppar varmed hon bundit sin själ,
och hennes man hör det, oavsett vilken dag han hör det men tiger mot henne, då gäller hennes ed och hennes löfte som hon bundit sin själ med står fast. [Här finns en skillnad mellan hennes far som måste höra eden samma dag medan maken kan höra talas om den i efterhand.]
Men om hennes man inte tillåter henne samma dag som han hör om det, då ska han annullera hennes ed som gäller henne och hennes förhastade uttalande på hennes läppar varmed hon bundit sin själ, och Herren (Jahve) ska förlåta henne.
Men eden från en änka eller från en frånskild ska i varje sak varmed hon bundit sin själ, gälla för henne.
Och om en kvinna avlägger en ed i sin mans hus eller binder sin själ med ett löfte,
och hennes man hör det och tiger och inte hindrar henne, då ska alla hennes eder vara giltiga, och varje löfte varmed hon binder sin själ, ska gälla för henne.
Men om hennes man annullerar dem den dagen han hör dem, vad som än kommer ut över hennes läppar, om det är en ed eller ett löfte som binder hennes själ, gäller det inte, hennes man har ogiltigförklarat dem, och Herren (Jahve) ska förlåta henne.
Varje ed och varje bindande löfte som påverkar hennes själ, kan hennes man låta gälla eller annullera.
Och lägra er utanför lägret i sju dagar, vemhelst som har dödat någon och vemhelst som har vidrört någon slagen (dödad). Rena er själva på tredje dagen och på sjunde dagen och era fångar.
och ge en hyllning till Herren (Jahve) från de män som drog ut och stred. En själ av 500, både av människor och av boskap och av åsnor och av småboskapen.
Och människosjälar, från kvinnorna som inte har känt någon man genom att ligga med honom, 32 000.
och människosjälar 16 000, av vilka Herrens (Jahves) hyllning var 32.
och människosjälar 16 000.
Och vi har fört fram Herrens (Jahves) offer, det som varje man fått av juveler, av guld, armringar och ankelringar, signetringar, örhängen och gördlar för att bringa försoning för våra själar inför Herrens (Jahves) ansikte."
då ska ni utse de städer som ska vara fristäder för er, så att mandråpare som dödar en annan man oavsiktligt (av misstag) kan fly ditin.
För Israels söner och för främlingen och bosättaren ibland er ska dessa sex städer vara fristäder, så att alla som dödar någon annan person av misstag kan fly dit.
Alla som dödar en själ (person), den mördaren ska dödas inför vittnenas mun, men ett vittne ska inte vittna mot någon själ så att han dör.
Ni ska inte ta någon lösen för en mördares liv, han är skyldig till döden, och ska bli dödad.
5 Moseboken (35)
Var noga med att skydda (vakta, bevara) dig själv och idogt bevara (vakta, skydda) din själ, så att du inte glömmer de ting som dina ögon har sett och de inte lämnar ditt hjärta under alla dina livsdagar, gör dem väl kända (så att de blir intimt förtrogna med dem) för dina söner och dina söners söner (för alla kommande generationer).
Därför, skydda (vakta, bevara) noga (med stor omsorg ständigt) över era liv (själar). Eftersom ni inte såg någon konkret form (inget förkroppsligande) den dagen då Herren (Jahve) talade till er på Chorev [Sinai berg, se ] ut från mitten av elden,
Men om ni där [israeliterna kringspridda bland hednafolken] söker Herren, din Gud, då ska du finna honom, om du söker (studerar för att få mer kunskap och djupare förståelse om) honom av hela ditt hjärta och av hela din själ (liv).[Ordet "söka" beskriver ett sökande att erhålla någon som redan existerar, inte bara kunskap utan totalt ägandeskap. Verbformen ändras också från plural "ni" till singular "din" mitt i meningen för att förstärka att det handlar om en personlig relation.]
Och du ska älska (vara tillgiven) Herren (Jahve) din Gud (Elohim)
av hela ditt hjärta [i alla dina beslut – i din vilja, handling och tanke]
och av hela din själ (med hela din levande varelse)
och av hela din kraft (med all din styrka och brinnande iver) [intensivt som en eld]. [Bekännelsen inleds med ett imperativ i singular och riktar sig till hela folket som en enhet ("Hör, Israel!"). I Bibeln är det individuella ansvaret också kopplat till den kollektiva gruppen. Tron föds hos var och en och är personlig, men förenar samtidigt människor. Även bönen som utgår från var och en förstärks när man ber tillsammans. Både välsignelser och förbannelser drabbar hela gruppen, därför handlar uppmaningen som följer dels om det egna hjärtat, men också om folkets unisona hjärta, dit också barnen räknas, se . Se även .
Det hebreiska ordet för hjärta (levav) beskriver källan till en människas inre liv. Det täcker delvis betydelsen av ordet för själ (hebr. nefesh, vars innebörd omfattar hela ens varelse, liv och personlighet). Det är inte bara i vårt inre, dvs. i vår själ, tanke och vilja, som vi ska älska Gud, utan också i våra yttre relationer – i umgänget med andra människor. Ordet för kraft (hebr. meod) är ett adjektiv eller ett adverb (stort, mer, ytterst; i högsta grad; väldigt mycket) som här används som ett substantiv. Det kan både syfta på den kraft och förmåga vi har fått, men även på det överflöd och de ägodelar som vi har blivit satta att förvalta. Hebreiskan bygger, med hjälp av dessa tre ords nyansrikedom, upp en helhet kring vad det innebär att älska Gud. Evangelieförfattarna använder flera olika grekiska ord för att beskriva detta, jmf ; ; .]
Och nu Israel, vad begär Herren din Gud (Jahve Elohim) av dig?
Att du vördar Herren din Gud (Jahve Elohim)
att du vandrar på alla hans vägar
och att du älskar honom
och att du tjänar Herren din Gud (Jahve Elohim)
med hela ditt hjärta
och med hela din själ (din person, varelse)
Dina fäder gick ner till Egypten med 70 personer och nu har Herren (Jahve) din Gud (Elohim) gjort dig som himlarnas stjärnor i antal.
Det ska ske om ni lyssnar noga på mina budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural) som jag befaller er idag, att älska Herren din Gud (Jahve Elohim) och tjäna honom med hela ditt hjärta och med hela din själ,
Därför ska ni lägga dessa mina ord på ert hjärta och i er själ och ni ska binda dem som ett tecken över er hand och på er panna mellan era ögon. [Denna vers är anledningen till att alla rättrogna judar använder tefillin.]
Därutöver kan du slakta och äta kött inom dina portar som du själv (din själ) önskar efter den välsignelse som Herren din Gud (Jahve Elohim) har gett dig, de orena och de rena kan äta av det, som med gasellen och med hjorten.
När Herren din Gud (Jahve Elohim) utvidgar dina gränser, som han har lovat dig, och du säger: "Jag ska äta kött" eftersom din själ önskar att äta kött, då ska du äta kött utifrån allt som din själ önskar.
Om platsen som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja för att låta sitt namn bo där, är för långt bort från dig, då ska du slakta av din hjord och av din flock som Herren (Jahve) har gett dig, som jag har befallt dig och du ska äta inom dina portar utifrån allt som din själ önskar.
Var bara stark (fast, säker, tapper) i att inte äta blodet, för blodet är livet och du ska inte äta livet med köttet.
då ska du inte lyssna till orden från den profeten eller på den som drömmer drömmar, för Herren din Gud (Jahve Elohim) sätter dig på prov för att veta om du älskar Herren din Gud (Jahve Elohim) med hela ditt hjärta och med hela din själ.
Om din bror, din mors son eller din son eller din dotter eller hustrun i din famn eller din vän som är som din egen själ (en själsfrände) förleder dig i hemlighet och säger: "Låt oss gå och tjäna andra gudar" som du inte känner, varken du eller dina fäder,
Och du ska ge silvret till allt som din själ önskar, för en oxe, eller för ett får eller för vin eller för en stark dryck, eller för vad som helst som din själ begär av dig, och du ska äta där inför Herren din Guds (Jahve Elohims) ansikte och du ska fröjda dig, du och ditt hushåll.
Och när en levit kommer från någon av dina portar [dina städer med murar] i hela Israel där han bor, och kommer av egen vilja (sin själs önskan) till platsen som Herren (Jahve) ska utvälja [],
För att inte blodshämnaren (ordagrant: återlösaren av blod – hebr. gaal ha-adam) ska jaga dråparen med vrede i sitt hjärta (när hans känslor svallar över) och övermanna honom, eftersom vägen är lång [till den närmsta fristaden], och ge honom ett dödligt slag [i stundens hetta ta lagen i egna händer], när han inte förtjänar att dö eftersom det inte fanns något hat till honom [osämja mellan dråparen och offret innan olyckan].
Men om någon man hatar sin granne och ligger i bakhåll för honom och reser sig mot honom och slår honom så att han dör och sedan flyr till en av dessa städer,
Ditt öga ska inte beklaga, liv för liv (själ för själ), öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot. [; ]
Och det ska ske att om du inte finner tillfredsställelse i henne, då ska du låta henne gå vart hon vill, men du får inte sälja henne för pengar. Du ska inte behandla henne som en slav, för att inte förnedra henne.
Mot ungmön ska du inte göra något, för det finns ingenting i ungmön som är värt döden. Utan som när en man reser sig mot sin granne och slår ihjäl honom, så är det också i detta fall,
När du kommer till din grannes vingård får du äta så mycket du vill, men du får inte lägga något i din korg. [Detta påminner om den svenska allemansrätten.]
Ingen man ska ta kvarnen eller den övre kvarnstenen som pant, då tar han en mans liv som pant.
Om en man blir påkommen med att stjäla från sin broder bland Israels söner, och han behandlar honom som en slav och säljer honom, då ska tjuven dö. Så ska du ta bort ondskan från din mitt. []
Samma dag ska du ge honom hans lön, solen ska inte gå ner över det, för han är fattig och sätter sitt hjärta över det (hans förtröstan och hopp står till den lön han kan få) för att han inte ska ropa mot dig till Herren (Jahve) och det blir synd i ditt liv.
Denna dag befaller Herren (Jahve) din Gud (Elohim) dig att följa dessa förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut). Du ska därför vara noga med att göra (fullgöra, hålla) dem av hela ditt hjärta (helhjärtat) och med hela din själ (hela din varelse).
"Förbannad är den man som tar en muta för att dräpa en oskyldig person." []
Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
Och bland dessa länder ska du inte ha något lugn (ro) och där ska inte vara någon vila för din fotsula, utan Herren (Jahve) ska ge dig ett bävande hjärta och trånande ögon och en försmäktande själ.
och du ska återvända till Herren (Jahve) din Gud (Elohim) och lyssna till hans röst, enligt allt som jag har befallt dig idag, du och dina söner, med hela ditt hjärta och med hela din själ.
Och Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska omskära ditt hjärta, och din säds (dina barns) hjärta, till att älska Herren (Jahve) din Gud (Elohim) med hela ditt hjärta och med hela din själ, för att du ska leva. [Omskärelsen är ett fysiskt tecken på delaktigheten i det förbund som Gud har slutit med Abraham och hans ättlingar (). När Mose nu talar om att folkets hjärtan ska omskäras, att hårdheten runt dem kommer att skäras bort, handlar det om att tankar, önskningar och avsikter kommer att föras in i förbundet – det vill säga att de vill vara trogna sin relation med Herren. (Samma tanke uttrycks i , där Mose bokstavligen säger åt folket att "omskära sina hjärtan", vilket betyder att de ska förbinda sig till förbundet med Herren, inte bara utåt utan även inåt.) Profeterna beskriver det nya förbundet i på samma sätt: "ett nytt hjärta och ny ande" ().]
om du lyssnar till Herren (Jahve) din Guds (Elohims) röst för att hålla (vakta, skydda, bevara) alla budord (klara tydliga befallningar) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som är skrivna i denna undervisningsbok, om du vänder dig till Herren (Jahve) din Gud (Elohim) med hela ditt hjärta och med hela din själ.
Josua (16)
att ni ska rädda livet på min far och mor, mina bröder, systrar och alla som tillhör dem så de inte behöver dö."
Männen sade till henne: "Om du dör, då dör vi också. Om du inte förråder oss ska vi visa barmhärtighet mot dig när Herren ger oss landet." [Männen går i borgen med sina egna liv.]
Och de svarade Josua och sade: "Eftersom det med säkerhet blev berättat för dina tjänare hur Herren (Jahve) din Gud (Elohim) befallde sin tjänare Mose att ge dig hela landet och utrota alla landets invånare framför er, därför var vi helt förskräckta (livrädda, panikslagna) för våra liv på grund av er och har gjort detta.
Och Josua tog Makeda den dagen och slog det med eggen av svärdet och dess kung, han ödelade dem fullständigt och själarna som var där inne, han lämnade ingen, och han gjorde med Makedas kung som han hade gjort med Jerikos kung.
Och Herren (Jahve) gav även det och dess kung i Israels hand, och han slog det med sin svärdsegg, och alla själar som var därinne, han lämnade ingen där, och han gjorde mot dess kung som han hade gjort med Jerikos kung. [Livna har inte med säkerhet identifierats, men fynd vid utgrävningar i Tel Burna 2015, gör att det kan vara den bibliska Livna.]
Och Herren (Jahve) gav Lachish i Israels hand och han tog det på andra dagen, och slog det med sin svärdsegg, och alla själar som var därinne, på samma sätt som han gjort med Livna.
Och de tog det på den dagen och han slog det med sin svärdsegg, och alla själar som var därinne förgjorde han fullständigt den dagen, på samma sätt som han gjort med Lachish.
Och de tog det och slog det med svärdsegg, och dess kung och alla dess städer och alla själar som var därinne, han lämnade ingen på samma sätt som han gjort med Eglon, han förgjorde det fullständigt och alla själar som var därinne.
Och han tog det och dess kung och alla dess städer och de slog dem med svärdsegg, och förgjorde i grunden alla själar som var därinne, han lämnade ingen, som han hade gjort med Hebron så gjorde han med Devira och dess kung, liksom han hade gjort med Livna och dess kung.
Och de slog alla själar som var där med svärdsegg och förgjorde dem grundligt, ingen var kvar som andades och han brände Chatsor i eld.
så att mandråparen som dödar en annan själ (person) av misstag eller olyckshändelse kan fly dit. De ska vara en tillflykt för er från blodshämnaren.
Dessa [6 fristäder] vara de städer som blev avskilda för alla Israels söner och för främlingen som vistades ibland dem. Dit skulle var och en som av misstag (av en olyckshändelse) dödat någon kunna fly för att inte dö för blodshämnarens hand innan han stälts inför församlingen [och fått en rättvis dom].
Men var bara mycket noggranna med (vaka över er själva) att göra budorden (tydliga befallningar) och undervisningen (Torah) som Herrens (Jahves) tjänare Mose har befallt er, att älska Herren er Gud (Jahve Elohim) och vandra på alla hans vägar och hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) och hålla (klänga, klistra sig) fast vid honom och tjäna honom med hela ert hjärta och med hela er själ (person)." []
Vakta (skydda, bevara) er själva mycket, så att ni älskar Herren er Gud (Jahve Elohim).
Se, jag vandrar (tar nu nästa steg) på den väg allt [vi alla här] i världen måste gå [], betänk därför i hela ert hjärta och med hela er själ att inte en enda sak av allt det goda som Herren er Gud (Jahve Elohim) talade över er har uteblivit, allt har kommit till er, inget av det saknas.
Domarboken (10)
Zevolun är ett folk som riskerar sina liv ända in i döden,
och Naftali på fältets höga höjder.
Kishons bäck sveper bort dem,
den gamla bäcken, bäcken Kishon.
Min själ, trampa ned med styrka.
för min far stred för er och riskerade sitt liv och befriade er ur Midjans hand,
Och de tog bort de främmande gudarna ibland sig och tjänade Herren (Jahve), och hans själ var bedrövad för Israels möda.
Och när jag såg att ni inte kom till min undsättning lade jag min själ (mitt liv) i min (egen) hand och gick över mot Ammons söner, och Herren (Jahve) gav dem i min hand. Varför har ni kommit upp mot mig för att strida mot mig idag?" [Striden med Ammons söner pågick under en längre tid innan Jiftach först tog på sig uppgiften att strida mot dem. Därför kan man med fog undra varför Efraims män kommer nu, när de inte kommit tidigare.]
Och det skedde eftersom hon pressade honom i sina ord hela dagarna och plågade (hebr. alats) honom med hennes ord och hans själ blev otålig (ordagrant: bli för kort) till döden.
Och Simson sade: "Låt mig själv (min person – hebr. nefesh) dö med filistéerna." Och han sträckte sig i sin styrka (sin egen förmåga – hebr. koach) och huset [Dagons tempel] föll över furstarna och över hela folket som var där. Och de han dödade när han dog, var fler än de som han dödat medan han levde. [Det är tydligt att Gud svarar på Simsons bön, men även här använder Simson sin egen förmåga. Avslutningen blir också ett vemodigt konstaterande att denne man med en speciell kallelse slösade bort sitt liv och gjorde mer för israeliterna död än när han levde. Hans sista ord "Låt mig dö med filisteerna" blir ett tragiskt sista ord från den som var tänkt att vara en nasir, avskild för Guds tjänst. I nästa vers noteras hur israeliterna hämtar hans kropp och ger honom en värdig begravning.]
Men Dans söner svarade honom: "Låt inte din röst höras bland oss, annars kommer bittra män över din själ (ditt liv) och du samlar din själ och ditt hus själar (du och ditt hushåll mister livet)."
Rut (1)
Han ska ge dig nytt liv och försörja dig på din ålderdom (ordagrant "gråa hår"). Det är ju din sonhustru som har fött honom, hon som älskar dig och är mer för dig än sju söner." [Talet sju står för fullkomlighet, se . Uttrycket återspeglar också den dåtida uppfattningen om den ideala judiska familjen med sju söner. Att Rut nu på en gång blir gravid och föder en son är också anmärkningsvärt. Rut hade ju varit gift med Mahlon i tio år utan att kunna få något barn. Även här blir Guds försyn och omsorg tydlig.]
1 Samuelsboken (34)
Och hennes själ var bitter (sörjde, var i djup nöd) och hon bad till Herren (Jahve) och grät av smärta.
Men Channa svarade och sade: "Nej, min herre, jag är en kvinna med en djupt bedrövad ande, jag har inte druckit vin och inga starka drycker, men utgjutit min själ inför Herren (Jahve).
Hon sade: "Hör på mig, min herre [Eli], lika säkert som det är att du lever, min herre, är jag den kvinna som stod här bredvid dig och bad till Herren (Jahve).
Och om mannen sade till honom: "Låt det feta bli rök först, sedan kan du ta så mycket du önskar", då brukade han säga: "Nej, du ska ge det till mig nu, om inte tar jag det med våld."
Den man som jag inte hugger bort från mitt altare ska göra dina ögon gråtande och din själ sörjande, och alla som ditt hus förökas med ska dö som unga män.
Och jag ska resa upp åt mig en trogen präst, som gör det som är i mitt hjärta och i min själ, och jag ska bygga hans hus stadigt (stabilt) och han ska vandra framför min smorde alla dagar. [Detta är en profetia som också syftar på den Smorde – Messias!]
[Nu följer en tillbakablick i med mer detaljer vad som hände innan striden. Här ges nu en bakrund till där Saul frågar efter Davids fars namn så han kunde veta mer om vem som potentiellt kunde bli hans svärson. Bilden som ges här i är också en kung som nu saknar förmåga att komma ihåg enkla detaljer, något som också visar att Guds Ande hade lämnat Saul.] Och när Saul såg David gå fram mot filistén sade han till Avner, härföraren över armén: "Avner, vems son är denna yngling?" Och Avner svarade: "Som din själ lever, kung, jag kan inte säga dig det."
Och det hände när han [David] slutat att tala med Saul, att Jonatans själ knöts till Davids själ (person) och Jonatan älskade honom som sin egen själ (som sig själv).
Sedan skar Jonatan ett förbund med David eftersom han älskade honom som sin egen själ.
Han har lagt sitt liv i din hand och slagit filistén [Goliat, se ] och Herren (Jahve) gjorde en stor seger för hela Israel, du såg det och gladde dig. Varför vill du då synda mot oskyldigt blod och döda David utan anledning?"
Saul sände budbärare till Davids hus för att bevaka det och sedan döda honom på morgonen. [Sauls sjunde försök att döda David.] Men Michal, Davids hustru berättade för honom [på samma sätt som sin bror Jonatan] och sade: "Om du inte räddar ditt liv i natt, kommer du i morgon att bli dödad."
Och David flydde från Najot i Rama [eftersom Saul var där, se ] och kom och sade inför Jonatan [i Giva]: "Vad har jag gjort? Vad är min överträdelse? Vad är min synd inför din far [Saul], eftersom han söker mitt liv (min själ)?"
Men David gav sin ed igen och sade: "Din far vet mycket väl att jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon. Han säger: Låt inte Jonatan veta detta, så han blir ledsen, och så sant Herren (Jahve) lever och som du själv (din själ) lever, det är bara ett steg mellan mig och döden."
Och Jonatan sade till David: "Vad önskar din själ så att jag kan göra det för dig?"
Och Jonatan fick David att avlägga en ed igen, för kärleken som han hade till honom, för han älskade honom som han älskade sitt eget liv (sin egen själ).
Och till honom samlades alla män som var i trångmål och alla män som var skuldsatta, och alla själar som var missnöjda, de samlade ihop sig till honom och han blev ledare över dem, och hos honom var omkring 400 män.
Då sade David till Evjatar: "Jag visste den dagen när edomiten Doeg var där att han säkert skulle berätta för Saul []. Jag har dragit död över alla själar i din fars hus.
Stanna du hos mig. Var inte rädd, för han som söker mitt liv, söker ditt liv. Med mig är du i trygghet."
Och David såg att Saul kom ut för att söka hans liv och David var i Zifs öken i skogen.
Och vet att hela din själs önskan att komma ner, kom ner och vår del blir att ge honom i kungens hand."
Dessutom min far, se, se vingen från din mantel i min hand, för i det att jag skar av vingen från din mantel dödade jag dig inte, du vet och ser att där inte är ondska eller överträdelse i min hand, och jag har inte syndat mot dig fast du ligger och väntar efter min själ för att ta den.
Och nu min herre, Herren (Jahve) lever, och din själ lever, se Herren (Jahve) har hållit dig borta från blodskuld och från att finna gottgörelse för dig själv med din egen hand, låt därför dina fiender och de som söker ont mot min herre vara som Naval.
Och trots att människor står upp och jagar dig och söker din själ (vill döda dig), ska min herres själ likväl vara bunden i livets knyte (knippe, bunt) med Herren din Gud (Jahve Elohim), och dina fienders själar ska han slunga bort som man slungar (en sten) med slungan (slangbellan).
Och Saul sade: "Jag har syndat, återvänd min son David, för jag ska inte längre skada dig, eftersom mitt liv är dyrbart i dina ögon idag. Se jag har varit en dåre och misstagit mig storligen."
Och se, som ditt liv var stort i mina ögon idag, så låt mitt liv vara stort i Herrens (Jahves) ögon och låt honom befria mig från alla prövningar (bedrövelser, lidanden)."
Och kvinnan sade till honom: "Se, du vet vad Saul har gjort, hur han har rensat ut (huggit bort) de som siar (skådar) genom en ande (demon) eller en familjeande ut ur landet. Varför lägger du en snara för mitt liv som blir min död?"
Och kvinnan kom till Saul och såg att han var mycket förfärad och sade till honom: "Se, din tjänarinna har lyssnat till din röst och jag har lagt mitt liv i din hand och har lyssnat på de ord som du har talat till mig.
Och David var mycket upprörd, för folket talade om att stena honom, eftersom alla själar sörjde, varje man för sin son och för sin dotter. Men David styrkte sig själv i Herren sin Gud (Jahve Elohim).
2 Samuelsboken (17)
Sedan sade han till mig: 'Ställ dig nu över mig och döda mig, för dödsfrossan har sitt grepp om mig, eftersom min själ (mitt liv) rinner ur mig.' [Här används ett ovanligt ord som verkar beskriva hur Saul håller på att tappa medvetandet.]
Och Avner sade till David: "Jag vill stå upp och gå och ska samla hela Israel till min herre kungen, så att de kan skära förbund med dig och du kan regera över alla som du (din själ) önskar." Och David sände iväg Avner och han gick i frid (shalom).
Och de förde Ish-Boshets huvud till David i Hebron och sade till kungen: "Se, Ish-Boshets huvud, Sauls son, din fiende som sökte ditt liv, och Herren (Jahve) har hämnats min herre kungen på Saul denna dag och på hans säd (efterkommande)." [Senast någon kommit med ett huvud inför kungen var när David kom med Goliats huvud inför Saul, se . David blev belönad med en position hos kungen och i den kungliga familjen, och även befriad från skatt, se . Rechav och Baana förväntade sig troligen någon liknande belöning.]
Men David svarade Rechav och hans bror Baana, Rimmons söner, beerotiten, och sade till dem: "Herren (Jahve) lever som har räddat min själ från alla trångmål.
Och David sade den dagen: "Vemhelst som slår jevuséerna och tar sig upp i kanalen (tunneln) och tar bort de lama och de blinda som är Davids fiender (som Davids själ hatar)." Därför säger man: "Där är den blinde och den lame, han kan inte komma in i huset."
Och Orija sade till David: "Arken och Israel och Juda bor i hyddor och min herre Joav och min herres tjänare tältar på det öppna fältet, ska jag då gå in i mitt hus för att äta och dricka och ligga hos min hustru? Du lever och din själ lever, jag vill inte göra något sådant."
Och se hela familjen har rest sig mot din tjänarinna och de säger: Ge oss den som slog sin bror så att vi kan döda honom för hans brors liv som han slog och så fördärva arvtagaren också. På detta sätt vill de släcka mitt kol som är kvar och lämna min man utan varken namn eller hågkomst på jordens ansikte."
För vi måste döden dö och är som vatten utspillt på marken som inte kan samlas upp igen, men Gud (Elohim) tar inte bort en själ (utsläcker inte liv) utan han har planer i syfte att den förvisade inte ska vara utstött för alltid från honom.
Och kungen sade: "Är Joavs hand med dig i allt detta?" Och kvinnan svarade och sade: "Min själ lever, min herre kungen, ingen kan vända (vika av) till höger och till vänster, från allt som min herre kungen talar, för din tjänare Joav han bad mig och han lade alla dessa ord i din tjänarinnas mun,
Och David sade till Avishaj och till alla sina tjänare: "Se, min son som kom från min kropp, söker min själ (mitt liv). Hur mycket mer nu denna benjaminit? Låt honom vara och låt honom förbanna, för Herren (Jahve) har sagt till honom.
Och Choshaj sade: "Du känner din far och hans män, att de är mäktiga stridsmän (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft) och de är förbittrade i sina själar (sinnen) som en björnhona som berövats sina valpar på fältet, och din far är en stridsman och övernattar inte med folket.
Om jag hade agerat lögnaktigt mot min själ, och det finns ingen sak som är dold för kungen, då skulle du själv ha stått på avstånd."
Och Joav kom in i huset till kungen och sade: "Du har idag dragit skam över alla dina tjänares ansikten, som idag har räddat ditt liv och livet på dina söner och dina döttrar och livet på dina fruar och livet på dina konkubiner,
Och han sade: "Vare det långt bort från mig Herre (Jahve) att jag skulle göra detta, att jag skulle dricka dessa mäns blod som riskerade sina liv när de gick!" Därför drack han det inte. Sådana ting gjorde de 3 mäktiga männen (stridsmän, män i sina bästa år – hebr. gever).
1 Kungaboken (23)
Och nu låt mig ge dig råd, jag ber dig (vädjar), så att du kan rädda ditt eget liv och din son Salomos liv.
Och kungen gav sin ed och sade: "Herren (Jahve) lever, som har räddat min själ ur alla trångmål,
så att Herren (Jahve) kan bekräfta (stadfästa) sitt ord som han talat om mig och sagt: Om dina söner aktar sig på (vakar över) sina vägar och vandrar inför mitt ansikte i sanning med hela sitt hjärta och med hela sin själ, lovar han att inget ska fattas dig, en man på Israels tron. [, ]
Och kung Salomo svor en ed i Herren (Jahve) och sade: "Må Gud (Elohim) göra så mot mig och mer, om Adonijaho inte har talat dessa ord mot sin egen själ.
och Gud sade till honom: "Eftersom du har bett om detta och inte om ett långt liv eller om rikedom eller om dina fienders liv, utan om att kunna förstå vad som är rätt,
Om de kommer tillbaka till dig med hela deras hjärta och med hela deras själ i deras fienders land som förde dem i fångenskap, och ber till dig mot deras land som du gav till deras fäder, staden som du har valt och huset som jag har byggt till ditt namn,
Och jag ska ta dig och du ska regera över allt som din själ önskar och ska vara kung över Israel.
Därefter sträckte han sig ut över pojken tre gånger och ropade till Herren och sade: "Herre, min Gud, låt denne pojkes själ (liv, livsande) komma tillbaka in i honom."
Herren hörde Elias röst (hörde hans bön), och pojkens själ kom tillbaka in i honom och han fick liv igen. [Detta är första gången i Bibeln då någon blir uppväckt från de döda.]
Då sände Izevel en budbärare med följande varning till Elia: "Må gudarna [Baal och astartegudinnorna som Isebel tjänade] straffa mig hårt, om jag inte vid den här tiden imorgon har tagit ditt liv på samma sätt som du tog deras liv." [Ahab var genom tiderna Israels mest ondskefulle kung, orsaken var att han lät sig styras av andra, se . Efter triumfen över baalsprofeterna ropade folket: "Det är Herren som är Gud", se . Det som Elia har längtat och bett om börjar nu ske, folket omvänder sig och det ser ut som om Ahab äntligen ska ta itu med Isebel. Elia följde med Ahab till staden Jizreel och väntar vid porten medan Ahab berättar för Isebel vad som hänt. Hon blir rasande och hotar att döda Elia inom ett dygn. Isebel är en mästare på att manipulera människor. Eftersom folket har sett Guds kraft kan hon inte öppet döda Elia, så hon sänder budet i hemlighet i ett försök att kontrollera och skrämma profeten till tystnad.]
Elia såg
(blev rädd), stod upp, och sprang för sitt
liv.
[De tre verben indikerar en snabb handling utan eftertanke. Det Elia såg var meddelandet, men också hur hans förhoppning om att landets ledarskap skulle omvända sig inte går i uppfyllelse.] Han kom till
Beer-Sheva i Juda
[den sydligaste staden i Juda, 15 mil från Jizreel]. Där lämnade han sin tjänare,
medan han gick en dagsresa [2-4 mil] ut i öknen. Efter vandringen satte han sig under en ginstbuske och önskade sig döden: "Nu räcker det. Herre, ta mitt liv på en gång. Jag är inte bättre än mina fäder."
Elia svarade: "Jag har varit helt överlåten (nitälskat med stor nitälskan, varit hänförd) Herren (Jahve), Guden över härskarorna (Elohim Sebaot), även om israeliterna har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Nu är jag ensam kvar, och de är ute efter mitt liv."
Han svarade [igen]: "Jag har varit helt överlåten (nitälskat med stor nitälskan, varit hänförd) Herren (Jahve), Guden över härskarorna (Elohim Sebaot), även om israeliterna har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Nu är jag ensam kvar, och de är ute efter mitt liv."
Och hans tjänare sade till honom: "Se nu, vi har hört att Israels hus kungar ger nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed), låt oss vi ber dig, sätta säcktyg på våra höfter och rep på våra huvuden och gå till Israels kung, kanhända ska han rädda ditt liv."
Och de satte säcktyg på sina höfter och rep på sin huvuden och kom till Israels kung och sade: "Din tjänare Benhadad säger: Jag ber dig, låt mig leva." Och han sade: "Lever han? Han är min bror."
Och när kungen gick förbi ropade han till kungen och sade: "Din tjänare gick ut mitt i striden, och se en man avvek och förde en man till mig och sade: Håll (vakta, skydda, bevara) denna man. Om han saknas (försvinner) på något sätt, då ska ditt liv utkrävas för hans liv eller du ska betala en talent silver.
Och han sade till honom: "Så säger Herren (Jahve): Eftersom du har låtit gå ur din hand den man som jag har avskilt till fördärv, därför ska ditt liv tas för hans liv och ditt folk för hans folk."
2 Kungaboken (15)
Och igen sände han till honom en tredje hövitsman över 50 och hans 50. Och den tredje hövitsmannen över 50 kom och föll ner på sina knän framför Elia och bad honom och sade: "Gudsman, jag ber dig, låt mitt liv och dessa dina 50 tjänares, vara dyrbart i dina ögon.
Se, eld har kommit ner från himlarna och förtärt två tidigare hövitsmän över 50 och deras 50, men låt nu mitt liv vara dyrbart i dina ögon."
Och Elia sade till Elisha: "Stanna här, jag ber dig, för Herren (Jahve) har sänt mig ända till Betel."
Men Elisha sade: "Herren (Jahve) lever och din själ lever, jag ska inte lämna dig." Så vandrade de ner till Betel.
Och Elia sade till honom: "Elisha, stanna här, jag ber dig, för Herren (Jahve) har sänt mig till Jeriko."
Men han svarade: "Herren (Jahve) lever och din själ lever, jag ska inte lämna dig." Så vandrade de [tillsammans] ner till Jeriko.
Och Elia sade till honom: "Stanna här, jag ber dig, för Herren (Jahve) har sänt mig ända till Jordan."
Men han sade: "Herren (Jahve) lever och din själ lever, jag ska inte lämna dig." Så vandrade de två vidare.
Men när hon kom till gudsmannen på (vid) berget, tog hon ett fast tag i hans fötter. Då gick Gechazi fram för att mota bort henne, men gudsmannen sade: "Låt henne vara för hennes själ är bitter i henne och Herren (Jahve) har gömt det för mig och har inte berättat för mig."
Och ynglingens mor sade: "Herren (Jahve) lever och din själ lever, jag lämnar dig inte." Och han steg upp och följde med henne.
Därför steg de upp och flydde i skymningen och lämnade sina tält och sina hästar och sina åsnor, hela lägret som det var, och flydde för sina liv.
men kung Joram hade återvänt för att bli läkt i Jizreel från skadorna som araméerna hade gett honom, när han stred mot Chazael, Arams kung. Och Jehu sade: "Om detta är i ert sinne, låt då ingen undkomma och gå och berätta det utanför staden till att berätta det i Jizreel."
Och de gick in för att offra offer och brännoffer. Och Jehu hade utsett åt sig 80 män utanför och han sade: "Om någon av männen som jag för i era händer undkommer, ska hans liv utkrävas för honom."
Och Jehoash sade till prästen: "Allt helgat silver som är fört till Herrens (Jahves) hus, silver som getts i utbyte för varje mans själ (lösepenningen), allt silver som har stigit upp över (i) en mans hjärta att han ska föra det till Herrens (Jahves) hus,
Och kungen stod på en plattform och skar ett förbund inför Herrens (Jahves) ansikte att vandra efter Herren (Jahve) och till att hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) och hans stadgar (vittnesbörd) och hans förordningar (ordagrant "saker inristat") med hela sitt hjärta och hela sin själ till att stå upp för (befästa, bevara och bekräfta) förbundets ord som är skrivet i denna bok. Och hela folket bekräftade (stod upp för) förbundet.
Och det fanns ingen kung som var som han före honom, som vände om till Herren (Jahve) med hela sitt hjärta och med hela sin själ och med hela sin mera (kraft) till hela (i enlighet med) Mose undervisning, och ingen efter honom som reste sig på samma sätt.
1 Krönikeboken (5)
Som byte förde de bort deras boskapshjordar, 50 000 kameler, 250 000 får och 2 000 åsnor, likaså 100 000 människor.
Han sade: "Aldrig inför min Gud att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod? De har ju vågat sina liv, de har burit hit det med fara för sina liv." Och han ville inte dricka det. Sådana bragder hade de tre hjältarna utfört.
Så vänd nu ert hjärta och er själ till att söka Herren er Gud. Sätt igång och bygg Herren Guds helgedom, så att man kan föra in Herrens förbundsark och de föremål som helgats åt Gud i det hus som ska byggas åt Herrens namn."
Och du, min son Salomo, lär känna din fars Gud och tjäna honom med hängivet hjärta och med villig själ, för Herren rannsakar alla hjärtan och förstår alla uppsåt och tankar. Om du söker honom låter han sig finnas av dig, men om du överger honom, då förkastar han dig för evigt.
2 Krönikeboken (4)
Då sade Gud till Salomo: "Eftersom detta låg på ditt hjärta och du inte bad om rikedom, skatter och ära eller om dina fienders liv eller om långt liv, utan bad om vishet och förstånd att vara domare för mitt folk som jag har gjort dig till kung över,
om de då vänder om till dig av hela sitt hjärta och av hela sin själ i det land dit man fört dem som fångar, och de ber vända mot sitt land som du gett deras fäder, mot den stad som du utvalt och det hus som jag byggt åt ditt namn,
Och de slöt det förbundet att de skulle söka Herren, sina fäders Gud, av hela sitt hjärta och av hela sin själ.
Och kungen steg fram på sin plats och slöt inför Herrens (Jahves) ansikte det förbundet att de skulle följa Herren (Jahve) och hålla fast vid hans bud, hans vittnesbörd och stadgar av hela sitt hjärta och av hela sin själ och göra efter förbundets ord, som var skrivna i denna bok.
Ester (6)
sade Mordochaj att de skulle ge detta svar till Ester: "Tro inte att du skulle vara den ende av alla judar som slipper undan, bara för att du bor i kungens hus.
Då svarade drottning Ester och sade: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i dina ögon o kung och om det behagar kungen, låt mitt liv ges mig som min önskan och mitt folk på min begäran,
Kungen reste sig i vrede från banketten med vin och gick ut i slottsträdgården, men Haman stannade kvar för att be för sitt liv hos drottning Ester, för han såg att det var ont beslutat mot honom, av kungen. [Här i finns Guds namn JHVH kodat i de fyra orden som översatts "det var ont beslutat mot honom." Den sista bokstaven i dessa ord formar framlänges ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahve, se även ; ; .]
I breven garanterade kungen judarna att i varje stad där de bor får de samla sig och försvara sina liv, de får fördärva, slakta och förgöra alla de människor som överfaller dem i provinserna, deras små och kvinnor och de får ta byte från dem.
De andra judarna som var i kungens provinser samlade sig också och försvarade sina liv, och fick ro för sina fiender, av dem som hatade dem (judarna) slog de 75 000, men de lade inte sin hand på bytet,
för att fastställa dessa purimdagar och deras bestämda tid, i enlighet med juden Mordochajs och drottning Esters beslut för dem själva och deras säd (efterkommande), angående tiden för fasta och klagan.
Job (35)
Åklagaren (Satan) svarade Herren: "Skinn för skinn. Allt man äger ger man ju för att rädda sitt liv [sitt eget skinn]. [Det är inte helt klart vad ordspråket "skinn för skinn" eller "hud för hud", som det också kan översättas, betyder. En vanlig judisk förklaring tar ett exempel från hur vi värderar våra olika kroppsdelar. Vid fara sträcker vi instinktivt upp vår arm för att skydda ansiktet mot ett slag. Vi är alltså villiga att offra huden på vår arm för att skydda huden på huvudet. Uttrycket liknar också "öga för öga, tand för tand" som handlar om att göra en rättvis juridisk bedömning i en rättegång, där straffet ska motsvara skadan som orsakats, se . Den andra delen av versen "allt man äger ger man ju för att rädda sitt liv" handlar om att göra en värdering mellan ägodelar och livet. När en rånare säger: "pengarna eller livet?" är inte valet svårt. Satans antagande är att Job villigt ger bort sin rikedom för att rädda livhanken. Så länge Job är frisk kommer han inte förbanna Gud, men förlorar han hälsan kommer han att häda Gud.]
Herren sade till Åklagaren (Satan): "Se [här är han], han är i din hand, men du måste bevara (beskydda) hans liv."
Varför gav han [dagens] ljus till en plågad (hårt ansatt – hebr. amal)
och liv till en bitter själ [; ; ],
Jag (min själ) vägrar att röra dem,
de är som sjukdom (illamående – hebr. devaj) mitt bröd.
Vad är då min kraft, att jag skulle vänta på (ivrigt se fram emot) [den räddning som Elifaz pratat om]?
Vad är mitt slut, att jag skulle vara tålig?
Även jag ska inte undanhålla dig mun,
jag ska tala (davar), min ande reflekterar (begrundar) i trångmål, i bitterhet min själ.
Och du väljer att kväva (hebr. machanaq; används bara här) min själ,
döda mina ben.
Är jag ren (hebr. tam), jag vet att min själ inte är det,
föraktar jag mitt liv.
Min själ har tröttnat (naqat, finns bara här) genom livet,
jag lämnar över mina bekymmer jag talar i min själs bitterhet.
Men den ondes ögon förgås [synen tynar bort] ingen tillflykt (utväg) förgås från dem
och deras hopp ska vara att hans ger upp andan (hebr. mapach) [döden].
I hans hand är allt levandes själ
och alla mänskliga varelsers anda (människans ande).
Varför skulle jag fatta mitt kött i mina tänder [som ett vilddjur som tar ett byte]
och ta min själ (mitt liv) i min hand [för att skydda den]?
[Det är inte helt klart vad dessa uttryck betyder, men handlar om att utsätta sig för onödig fara.]
Hon [den döde] känner bara smärtan av sin egen kropp,
och hon sörjer bara sin egen själ (liv). [Banden till de levande bryts (), den döde är ovetande om allt vad som sker, gott som ont, se även .]
Även jag skulle kunna tala (hebr. davar) [mångordigt och elegant] som ni,
om rollerna var ombytta (ordagrant: om era själar var i min själs ställe),
då skulle jag stapla (förena, binda ihop) prat (ord – hebr. milah) mot (över) er
och jag skulle skaka mitt huvud mot (över) er [i hån, se ; ; ].
[Bildad riktar sig nu direkt till Job:]
Han som sliter sönder sin själ (sig själv – hebr. nefesh) i vrede []
skulle väl inte jorden bli obebodd för din skull
eller klippan rubbas från sin plats?
Hur länge ska ni plåga mig (min själ)
och genom babblet (pratet – hebr. milah) krossa mig?
En annan dör i själens bitterhet
och har aldrig smakat det goda.
Men han är den ende [oföreänderlig, fast], vem kan stå honom emot?
Vad han (hans själ – hebr. nefesh) vill, det gör han.
En ringa grupp människor (hebr. mat) utanför staden jämrar sig,
från slagna själar stiger ett rop i smärta,
ändå anklagar Gud (Eloha) ingen för att ha gjort fel (hör inte deras böner).
Så sant Gud (El) lever, han som undanhållit mig min rätt,
den Allsmäktige (Shaddaj) som har förbittrat min själ
För var är den gudlöses (hycklarens) hopp när han skärs bort (hebr. batsa),
när Gud (Eloha) rycker bort hans liv (själ – hebr. nefesh)?
Och nu är min själ uthälld i mig,
lidandets dagar har tagit sitt grepp om mig.
Har jag inte gråtit på olyckans dag?
Min själ har sörjt för den fattige.
och inte avhåller min mun från att synda
genom att uttala en förbannelse över hans själ (liv).
om jag har ätit dessa frukt utan silver [ge betalning]
och har fått dess odlare att bli missnöjda,
Detta upprörde Eliho, Barachels son, en bozit, av Rams släkt.
Han blev upprörd mot Job för att denne menade sig ha rätt mot Gud (Elohim),
Han bevarar hennes liv (själ) från graven
och hennes liv från att gå (genomborras) av vapen ("något som kastas" – hebr. shelach).
Så han får avsmak för bröd (mat),
hans avskyr den föda han älskade.
Hans liv (själ) närmar sig graven,
hans liv dödens budbärare (ordgrant: "till döden" – hebr. le mot).
Han friköpte min liv (själ – hebr. nefesh) från att hamna i fördärvet,
och mitt liv ska se ljuset."
för att återföra hans liv (själ) från graven
och låta livets ljus stråla över honom.[ och formar en inclusio med frasen "en och två", och här "två och tre". Detta ramar in hela denna sektion () där Eliho svarar Job.]
Deras själ dör ung,
och deras liv tar slut som manliga tempelprostituerade (hebr. qades).
Hans andedräkt kan antända kol,
lågor går ut ur hans gap. [Exakt vad som beskrivs här är inte helt klart. Det finns flera exempel på märkliga fenomen i djurvärlden. Elektriska ålar kan alstra spänningar upp till 900 volt. Eldflugor och lysmaskar utstrålar ljus. Bombarderbaggen är en i dag levande art som faktiskt sprutar eld. I bakdelen har den lilla skalbaggen två kammare. Vid fara tömmer den ut vätskan från den inre kammaren i den yttre. En kemisk reaktion mellan ämnena skapar en kraftig värmeutveckling som skjuter ut den nära 100 gradiga giftiga blandningen mot angriparen. Leviatan kan ha haft någon sådan typ av mekanism, eller så är det en mer poetisk förklaring där vattenånga beskrivs att se ut som eld. Leviatan rörde sig i vatten, se , . Om djuret sprutade vattenånga genom näsborrarna och öppnade sitt röda gap och fladdrade med sin röda tunga skulle det kunna beskrivas som rök och eld.]
Psaltaren (144)
Många säger om mig (mitt liv, min själ):
"Det finns ingen hjälp (frälsning, befrielse – hebr. jeshua) för honom hos Gud (Elohim)." Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] [Tre gånger används ordet "många" i psalmens inledning, vilket förstärker hur hårt ansatt David är. Det hebreiska ordet nefesh, här översatt "mig", beskriver helheten i en levande varelse, men med betoning på det inre livet och människans själ. När Gud skapade Adam blåste han liv i hans kropp och han blev en levande varelse, en levande själ, se . Det sista påståendet: att det inte finns någon hjälp hos Gud, är ett personligt angrepp mot Davids gudsrelation.]
Min själ (mitt innersta; hela min varelse – hebr. ) är djupt oroad,
men du Herre (Jahve) ... hur länge ... [Versen avslutas inte, den är en s.k. aposiopesis som visar på psalmistens djupa känslomässiga engagemang. David är så rörd att det blir ett avbrott.]
Vänd tillbaka, Herre (Jahve),
rädda mitt liv (min själ, mitt innersta – hebr. ),
rädda mig på grund av din nåd (omsorg, trofasta kärlek).
annars sliter han mig (min själ, min person – hebr. ) i stycken som ett lejon,
för bort mig, och ingen kan rädda (rycka bort) mig.
Om det är så, låt min fiende jaga (förfölja) mig (min själ) och tillfångata mig;
låt honom trampa mitt liv till marken (förgöra mig),
och lägga min ära i stoftet [smutskasta mig, föra mig till graven med skam, se ]. [En persons minne, ära eller vanära, är viktig i denna kultur. Nebukadnessar hotar med att demolera hus, se . Än i dag rivs dömda brottslingars hus i vissa delar i Mellanöstern för att utplåna deras minne. I antiken finns även exempel där tempel och hus har raserats och gjorts om till offentliga toaletter för att förödmjuka och vanära den tidigare ägarens namn, se ; .] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
För (ja, anledningen är att) den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle)
prisar (ropar "halleluja", berömmer sig av, är stolt över) sin egen aptit (lystnad, sina begär),
och välsignar den girige [den som rånar och stjäl] och föraktar Herren (Jahve). [Versen börjar med ordet "för" (hebr. ki) och kopplar ihop de kommande verserna 3-11 med föregående inledande text i eller 1. Det kan vara en förklaring till den gudlöses högmod och agerande mot de svaga i eller höra ihop med psalmistens inledande fråga varför Gud upplevs stå långt borta i . Ordet ger avstamp för en fortsatt tanke som nu utvecklas mer i detalj. Läsaren kommer i följande verser få en inblick i den gudlöses ord, tankar och resonemang. Versens andra del kan också översättas "den som rånar andra föraktar Herren". Oavsett exakt översättning är huvudbetydelsen tydlig. Den ogudaktige prisar ogudaktighet och föraktar Herren.]
Till
(för) ledaren.
[Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se och inledningen till Psaltaren.] Av David.
Del 1
I Herren
(Jahve) har jag tagit min tillflykt.
[Den hebreiska verbkonstruktionen med perfekt, "har tagit min tillflykt" beskriver troligtvis en avslutad handling med ett pågående resultat. David har sin trygghet och säkerhet hos Herren. Han är på klippan och det finns inget behov att hitta flyktvägar.] Hur kan ni då säga till mig:
"Fly som
[skrämda, hjälplösa] fåglar
[till eller från] ert berg.
[Uttrycket 'som en fågel' används som en bild på någon som är jagad, se . Pluralformen inkluderar alla som är i liknande situation. Det finns ingen preposition framför berg, så antingen är uppmaningen att fågeln ska fly till eller från berget. Än idag i Israel ser man fåglar som tar skydd i skrevor och grottor i bergen och klipporna kring Jerusalem. Jesus säger i sitt tal om framtiden att det kommer en tid då de som bor i Judéen måste fly till bergen, se . Bergen är alltså en tillflyktsort. Skillnaden är dock att i den här psalmen är berg i singular. Det kan då syfta på Jerusalem.
I den här psalmen jämförs David och hans allierade med små fåglar. Fåglar sjunger ofta och det skulle kunna referera till psalmisten och sångarna. De blir antingen skrämda från det öppna fältet och flyr till det trygga berget eller så överger de sina reden i berget och flyr därifrån. Oavsett om det är till eller från berget så är kontrasten tydlig mellan en fågel som är lättskrämd och ett berg som står fast.]Herren prövar (utrannsakar) [både] den rättfärdige och den gudlöse,
men han (hela hans varelse – hebr. ) hatar den som älskar våld (terror, laglöshet, plundring – hebr. chamas).
[Hebreiskan har inte komma, versen kan även översättas: "Han prövar den rättfärdige, men han hatar den gudlöse och den som älskar våld."]
Hur länge måste jag grubbla (planera, rådslå) inom mig,
och dagligen (dag efter dag) ha sorg (bedrövelse) i mitt hjärta?
Hur länge
ska min fiende dominera (vara upphöjd) över mig?
För du ska inte lämna mig (min själ, min person – hebr. ) åt (till) Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
du låter inte den som följer dig (din trogne, helige) se avgrunden.
[David talar profetiskt om Jesus som även på korset kunde vara trygg att Gud skulle låta honom återuppstå.]
[beskydda/göm mig] från de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) som vill förgöra mig,
mina dödsfiender (ordagrant "mina själsfiender", de som är ute efter mitt liv) som omringar mig. [Ordet "förgöra" används också om en armé som plundrar, bränner och förgör en stad som de belägrat och intagit. David känner sig omringad av fiender som snart stormar mot honom.]
Stå upp, Herre (Jahve)!
Konfrontera honom (stå mot hans ansikte)!
Få honom ner på sina knän!
Rädda mitt liv (själ – hebr. ) från den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle), ditt svärd. [De två första verben ger en fin rytm i språket. Stå upp är kumah och gå konfrontera är kadmah. Det går att tolka "svärd" i denna vers på två sätt. Svärdet kan vara en parallell till "Guds hand" i nästa vers. Svärdet blir då som ett vapen i Guds hand då han griper in och försvarar den rättfärdige. Det går också att se det som att den ogudaktige är Guds svärd som står i hans tjänst. Den senare tolkningen innebär att de ogudaktiga ibland är Guds redskap för att utföra hans dom. Tanken är inte främmande i Bibeln, se ; .]
[I ges nu sex punkter där David använder Guds personliga namn JHVH (Jahve). Fem ord för Guds ord används, se även .] Herrens (Jahves) undervisning (Torah) är fullkomlig (komplett, absolut, hel)
– den ger själen nytt liv (ger omvändelse åt hela människan). Herrens (Jahves) vittnesbörd (hebr. edot) är tillförlitligt (sant; står stadigt)
– det gör enkla (okunniga, öppna, villiga) människor visa.
Rädda mig (ryck bort min själ) från svärdet (avrättningen),
mitt liv (mitt enda, dyrbara liv) från hundens våld [bödeln som ska avrätta mig].
Alla mäktiga [de som har framgång och överflöd] på jorden ska äta och böja sig inför honom,
alla som är på väg ner till stoftet [döden, graven] ska böja sig inför honom,
även de som inte själva kan hålla sig vid liv. [ är svåröversatt, ordagrant står det: "de åt och böjde sig, alla feta på jorden; inför honom ska alla böja sig som går ner i stoftet; den själ som inte kan hålla sig vid liv". Ordval och paralleller med tidigare verser hjälper dock i förståelsen. Ordet för stoft används i för "dödens stoft", vilket förstärker att det handlar om graven och döden. I står det att "de ödmjuka" ska "äta och bli mätta" och här i att "alla mäktiga på jorden" ska "äta och böja sig för honom". Ordet som översätts mäktiga betyder ordagrant "fet" i hebreiskan och beskriver överflöd, framgång och ett gott liv. deklarerar att alla på hela jorden ska böja sig inför Herren. Detta universella uttalande förstärks av de två kringliggande styckenas motpoler; de ödmjuka/låga i och de mäktiga/välbärgade i . Alla människor ska komma ihåg det som har hänt, . Alla ska komma ihåg Jesu försoningsverk och alla oavsett livssituation ska böja sig inför den uppståndne Jesus, se !]
Min själ (hela min varelse; mitt liv)
vederkvicker (förnyar, återupprättar) han och
han leder (visar; går före och guidar) mig
på rätta (rättfärdighetens) vägar (spår) [de av herdar välkända gamla lederna] för sitt namns [sitt eget goda ryktes; sin äras] skull. [Det hebreiska verbet för att vederkvicka, shuv, har innebörden att återställa och föra tillbaka. Verbet för att leda är inte samma som i , utan det mer generella nacha, som beskriver hur en fåraherde för fram sin hjord. I Mellanöstern drivs inte hjorden på bakifrån, utan herden går framför och leder den. Dessa två verb (shuv och nacha) är placerade intill varandra, centralt i versen. Tillsammans skapar de en helhetsprocess som skulle kunna översättas "att bli förd tillbaka genom att låta sig ledas". De hebreiska verbformerna som används förstärker att Gud känner till vårt bästa och leder oss tillbaka till källan gång på gång.]
Den som har oskyldiga händer
och ett rent hjärta [den som är utan skuld och har rena motiv],
som inte har lyft upp sin själ till tomhet [gett sig hän åt meningslöshet; burit fram sig själv åt en avgud]
eller varit trolös (svurit löften som inte hållits).
Av David.
[En kort titel med bara Davids namn. Se även ; ; ; .] א – Alef
Till dig Herre
(Jahve),
lyfter jag upp min
själ (mig själv; hela min varelse – hebr. ) [jag kommer inför dig i bön] Han själv [den person som fruktar Herren] ska leva i godhet (det ska gå väl för honom),
och hans efterkommande ska inta (ärva) landet. [Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – Nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro, och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. Ordet "Han själv" börjar på den bokstaven. Det är det hebreiska ordet nefesh som ibland översätts med själ, och syftar på hela människan som en levande varelse. Det förstärker versens budskap om att det ska gå väl för de som ärver landet.]
Bevara mig (min själ) och rädda mig;
låt mig inte bli besviken (komma på skam, bli modlös, förvirrad och uppgiven på grund av lång väntan)
för min tillflykt är i dig. [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet "Bevara" som börjar med denna bokstav och det blir en kontrast, i stället för att krossas av fienden är bönen att Gud ska rädda och bevara från döden.]
Ta inte bort mig (ryck inte bort mitt liv) med syndare,
ta inte bort mitt liv (min existens) med mördare (män av blod, plural, de som har spillt oskyldigt blod),
överlämna mig inte till mina fienders vilja.
För de har uppviglat (rest upp) falska vittnen mot mig,
som andas (är fyllda med) våld. []
Herre (Jahve), du förde mig upp från Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
du räddade mitt liv (höll mig vid liv), bevarade mig från att fara ner i graven (cisternen, brunnen).
Jag vill jubla och glädja mig över din nåd (omsorgsfulla kärlek),
att du har sett mitt lidande,
du känner till varje bekymmer i mitt liv (min själs ångest, trånga passager, känslomässigt pressade situationer).
Ge mig nåd (oförtjänt kärlek; favör), Herre (Jahve),
för jag är i nöd.
Mitt öga [singular, syftar på synen] är svullet av gråt (jag ser inte klart),
[så även] hela min person (själ) och mitt inre (magen; känslor, tankar).
[Kombinationen av hebr. (själ) och beten (mage) beskriver hela personen.]
För jag hör mig förtalas av många
– skräck (orsak att frukta) från alla håll (runt omkring mig)!
De konspirerar tillsammans mot mig,
de planerar att ta mitt liv.
[Uttrycket "skräck från alla håll" är en vanligt återkommande fras i Jeremia, se ; ; ; .]
för att rädda (rycka bort) dem från döden,
och hålla dem vid liv (upprätthålla/bevara dem) under [tider av] hungersnöd.
Hela vår varelse (vår själ) väntar på [dröjer sig ivrigt kvar och längtar efter] Herren (Jahve);
han är vår hjälp (hjälpare) och vår sköld (beskyddare).
[Han kommer till vår undsättning!]
I Herren (Jahve) ska hela min varelse (min själ, allt vad jag är, hebr. ) berömma sig,
låt den ödmjuke höra och glädja sig. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet "I" börjar med denna bokstav vilket förstärker att den troendes hemvist och boning är i Herren.]
Herren (Jahve) återlöser (befriar, gång på gång) sina tjänares liv,
ingen som tar sin tillflykt till honom ska stå där med skuld. [En extra bokstav läggs till på slutet. Det är den sjuttonde konsonanten "Pe" och den används redan i där de onda beskrevs. Det kopplar ihop dessa verser och att Gud en dag kommer att döma all ondska. Verbformen på ordet "återlöser", som börjar på denna bokstav, förstärker också att detta handlande är karaktäristiskt för Gud.]
dra svärd och spjut,
för att möta (spärra vägen) dem som förföljer (jagar) mig.
Låt mig få höra dig säga (säg till min själ):
"Jag är din frälsning (räddning)." [Gud liknas vid en stridsman. består av fyra rader som blir kortare och kortare, ett sätt att visa på hur brådskande situationen är. I nästa fyra rader, , ökar längden och fokus skiftar från behovet av hjälp till motståndarnas öde.]
Låt de som är ute efter mitt liv,
bli förödmjukade och vanärade!
Låt dem som vill mig ont,
vända om förnedrade.
Utan orsak har de dolt (gömt) en nät-grop (fallgrop täckt med ett nät) för mig,
utan orsak har de grävt [en grop, snara, grav] för mitt liv [].
[Att frasen "utan orsak" upprepas förstärker att David är oskyldig, ordet återkommer även i .]
Men jag (hela min inre varelse) ska jubla (dansa, fröjda sig) i Herren (Jahve),
glädja mig i hans frälsning (räddning).
[Det hebreiska ordet för jubla innebär att "cirkla runt", dvs. att dansa i glädje och fröjd.]
De lönar gott med ont [Saul erkände att han behandlat David så, se ],
hela min inre varelse är övergiven (barnlös, i förtvivlan som en som förlorat sitt barn).
När de var sjuka,
klädde jag mig i sorgdräkt (säckklädnad) [],
visade min sorg genom att fasta,
men min bön återvände till mitt knä (besvarades inte).
Herre (Adonaj), hur länge ska det dröja innan du ser [och agerar]?
Rädda (ta tillbaka) mig från deras förgörelse,
mitt liv från de unga lejonen [som vill slita mig i stycken].
Låt dem inte tänka (säga i sina hjärtan):
"Haha (hebr. heach), vi fick som vi ville!"
De får inte säga: "Vi har slukat honom!"
och de som står efter mitt liv lägger ut snaror.
De som söker min olycka talar om undergång (schismer, skadligheter, ödeläggelser – i plural)
[planerar sådant som bryter ner och slukar som ruiner],
de mumlar (tänker på) bedrägligheter [de sviker och upprepar falska löften lågmält] dagen lång.
Må skam och förvirring drabba alla dem
som försöker ta mitt liv.
Må de som önskar mig olycka (har sin glädje i att skada mig)
vika tillbaka och bli offentligt förödmjukade.
Herren ska bevara honom och upprätthålla (återge) hans liv,
han ska kallas välsignad i landet.
Inte ska du överlämna honom åt hans fienders vilja.
[ ramas in av bönen att Herren ska vara nådig.]
Jag säger Herre (Jahve): "Visa nåd (oförtjänt kärlek; favör) mot mig;
hela min själ (mitt liv), för jag har syndat mot dig.
Som hjorten trängtar (flämtar; ropar ut sin längtan)
efter [forsande] vattenbäckar (strömmande vatten),
så trängtar (flämtar, ropar) allt jag är (hela mitt inre, min själ – hebr. ),
efter dig, o Gud (Elohim). [Det hebreiska ordet för att trängta (arag) är ovanligt och används endast tre gånger – två här i denna vers och en gång i . Det beskriver inte bara en tyst längtan utan också ett ljudligt rop. Bilden som målas upp är ett ökenlandskap med en uttorkad flodbädd (en wadi) som bara undantagsvis blir vattenfylld efter ett kraftigt regn i de intilliggande bergslandskapen. Hjorten kommer fram till en sådan fåra, ser att den är tom och ger ifrån sig ett sorgset och ljudligt rop efter detta forsande och friska vatten. Det är denna desperata längtan efter Gud som den här psalmen sätter ord på, se även . Djuret i liknelsen är inte en kamel (som kan klara sig längre tider utan vatten) utan en hjort som behöver ha daglig tillgång till vattenkällor för att överleva.]
Hela min varelse (själ – hebr. ) törstar efter Gud (Elohim),
den levande Guden (El).
När får jag komma
och se Guds ansikte (träda fram inför Elohim)?
När jag tänker på det som varit [och hur min situation ser ut nu],
är det som hela min varelse brister (smälter, mina känslor väller över mig av sorg).
Jag gick med folkhopen (hebr. sach), ledde processionen till Guds hus (boning),
med glädjerop och tacksägelse tillsammans med de som firar högtiden. [Versen är delvis svåröversatt. Hebreiska substantivet sach används bara här. Det kan betyda ett stort antal, och då syfta på en stor folkskara, vilket passar bra in här. Det betyder också något som är täckt, i så fall kanske täckta vagnar, se . Ordet har samma rot som sukkot och kan också syfta på lövhyddohögtiden (Sukkot). Då blir betydelsen att "gå in i sin sukka". Ett exempel där David gläder sig i dans är när arken förs in i Jerusalem, se .]
Varför är du så bedrövad (tyngd, nedböjd), min själ (mitt inre; hela min varelse – hebr. ),
varför så orolig [som ett upprört hav] inom mig?
Förtrösta (hoppas; vänta aktivt; lita) på Gud (Elohim), för jag ska på nytt få tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom,
för frälsning (räddning) som kommer genom hans närvaro (ansikte).
Gud (Elohim), jag är deprimerad (hela min varelse är bedrövad inom mig),
därför ber jag till dig (kommer jag ihåg dig)
från [övre] Jordans land och Hermons höjder [plural],
från det lilla (unga) berget (Misars berg). [Israels norra gräns var Hermons höjder. Misars berg är okänt. Hebreiska ordet misar betyder "mindre" och kan syfta på någon av de mindre topparna i Hermons bergsmassiv. Troligtvis nämns de som exempel på platser långt från Jerusalem och templet. Inom judendomen tolkas platserna som en del i berättelsen om uttåget ur Egypten mot löfteslandet. De korsade Jordan, och landet sträcker sig till Hermon i norr. Berget Misar tolkas som det "yngre", tidigare berget Sinai där Mose fick lagen och Gud förlät israeliternas avgudadyrkan av guldkalven.]
Varför är du så bedrövad (tyngd, nedbruten), min själ (hebr. ),
och varför är du så orolig [som ett upprört hav] inom mig?
Förtrösta (hoppas; vänta aktivt; lita) på Gud (Elohim),
för jag ska åter få tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom,
min frälsning (ordagrant: mitt ansiktes befrielse/räddning) och min Gud (Elohim). [Som så ofta när det gäller repetitioner i hebreisk poesi är de inte helt ordagranna. Jämfört med (där det är Guds ansikte) är det här psalmistens ansikte som refereras till. Ansiktsuttrycket speglar ju känslor, så här uttrycks hur psalmistens sorg och mörker (se ) har vänts till ljus och glädje.]
Varför är du så bedrövad (tyngd, nedbruten), min själ (hebr. ),
och varför är du så orolig [som ett upprört hav] inom mig?
Förtrösta (hoppas; vänta aktivt; lita) på Gud (Elohim),
för jag ska åter få tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom,
min frälsning (ordagrant: mitt ansiktes befrielse/räddning) och min Gud (Elohim). [Den tredje refrängen är ordagrann upprepning av den andra refrängen, se . Tre gånger behöver psalmisten påminna sig själv om varför han är bedrövad och orolig (den första refrängen finns i ). Till skillnad från t.ex. Psalm 22 har inte Psalm 42-43 någon vändpunkt. Trots det är Gud väldigt närvarande. Gud, hebreiska Elohim, nämns 22 gånger i dessa två psalmer. Titlarna visar på en personlig Gud som är närvarande. Några av namnen är: Den levande Guden, Guds ansikte, min Gud, min levande Gud, min klippa, min tillflykt, Gud min jublande glädje, osv. I en psalm som klagar på Guds frånvaro är han ironiskt nog väldigt närvarande! Teologen Konrad Schaefer skriver att Guds frånvaro är smärtsam, men ironiskt nog är smärtan att vara separerad från honom ett sätt att känna hans närvaro!]
För vår själ (hela vår varelse, allt vad vi är – hebr. ) har sjunkit ner i stoftet,
vår kropp (ordagrant "buk, mage") ligger nedtryckt mot marken.
Lösensumman för ett människoliv är för hög (kostsam),
det går inte att betala ett pris
Men (ja) Gud (Elohim) ska återlösa mitt liv (min själ) från Sheols (underjordens) makt (kraft, hand),
för han ska ta emot (ta upp) mig. [Samma ord som när Gud "tog" Henok, se .]Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Även om han prisar sig själv under livet [; ]
– andra lovordar (tackar, berömmer, applåderar) dig när du lyckas väl –
Främlingar har rest sig mot mig,
ondskefulla och våldsamma män söker efter min själ (står efter mitt liv),
de har inte Gud (Elohim) som sitt rättesnöre.
[De ser inte Gud som ett föredöme för sina handlingar.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Dock, Gud (Elohim) är verkligen min hjälpare,
Herren (Adonaj) är den som upprätthåller min själ (håller mig vid liv).
Han har återlöst hela mig (min själ – hebr. ) i frid (shalom, hel och väl)
från striden mot mig (så att ingenting kan komma nära mig),
för det var många som stred med [eller mot] mig. [Hebr. immadi betyder "med mig" och kan antingen betyda att David hade många som var på hans sida, eller att hans motståndare som stred mot honom var många. Utifrån kontext och det generella temat i många psalmer, där psalmisten förtröstar på Gud och inte människor, så syftar det här troligen på fiender som stred mot honom, se , ]
De samlar sig tillsammans och väcker strid, de gömmer sig,
de vaktar på mina steg, ivriga (redo) att fånga min själ (de är ute efter mitt liv).
För du har räddat (ryckt bort) mitt liv (min själ – hebr. ) från döden,
Ja, du har hindrat mina fötter från att falla (bli omkullknuffade)?
[Ordet för "snava" är "daha" som betyder omkullknuffad. Syftar inte på att snava, utan att fiender försöker fälla.]
Jag kan vandra inför Gud
i de levandes ljus.
Var mig nådig (ge mig favör; visa mig oförtjänt kärlek) Gud (Elohim), var mig nådig
– för i dig har min själ (hela min varelse) tagit sin tillflykt (förtröstat; sökt sitt skydd och hopp)
och under (i) skuggan av dina vingar ska jag ta min tillflykt [; ]
tills farorna (olyckorna, oroligheterna, ogärningarna) dragit förbi. [Till skillnad från upprepas "var mig nådig" en gång till här och förstärker Davids vädjan om nåd. Verbet "ta sin tillflykt" används också två gånger. Först i perfekt, "har tagit min tillflykt", vilket troligtvis beskriver en avslutad handling med ett pågående resultat – David har sin trygghet och säkerhet hos Herren. När verbet upprepas är formen i imperfekt, något som i hebreiskan ofta används för att beskriva futurum "ska jag ta min tillflykt" – tillsammans uttrycker detta hopp om en ständig tillflykt. Det finns också en association till kerubernas vingar som överskuggar nådastolen i tabernaklet, se även ; ; ; ; .]
Jag (min själ) är bland (omringad av) lejon,
jag ligger bland människor (Adams barn) som andas eld (vill förgöra mig) [med sina lögner].
Deras tänder är som spjut och pilar
och deras tungor som skarpa svärd.
De har förberett ett nät för mina steg,
jag (min själ, hela min varelse) är nedböjd [missmodig],
de har grävt en grop framför mig,
men de har själva fallit ner i dess mitt. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Se, för de ligger i bakhåll efter mitt liv (min själ – hebr. ),
trotsiga människor väcker upp strid mot mig.
Inte för mina överträdelser eller synder, Gud (Jahve),
Bara hos Gud (Elohim) får min själ ro (jag blir lugn och stilla inför Gud),
från honom kommer min räddning (frälsning).
Bara hos Gud (Elohim) kan min själ (mitt inre) vara stilla,
för mitt hopp (mina förväntningar) kommer bara från honom.
Gud (Elohim), du är min Gud (El, den mäktige, starke), jag söker (längtar) ivrigt efter dig.
[Det första jag gör, min högsta önskan och prioritet är att ha en relation med dig, se också .]
Hela min varelse (min själ, jag) törstar efter dig, min kropp längtar efter dig,
i ett kargt och uttorkat land där det inte finns något vatten.
Som av märg och olja (fett) [utsökt feta rätter] mättas min själ (hela min varelse)
[mitt inre blir riktigt tillfredsställt; en mättnadskänsla infinner sig som efter en perfekt måltid],
så med jublande läppar (läppars jubelrop) prisar min mun dig.
Hela mitt jag (min själ) klamrar sig fast vid dig,
din högra hand upprätthåller mig.
Men de som söker efter att fördärva (skada) mitt liv (min själ)
ska gå ner i jordens djup [till dödsriket eller graven].
Han bevarar våra liv
och tillåter inte vår fot att vackla.
[Som komplement till offren kommer nu orden som ärar Gud. Psalmens sista sektion formar en kiastisk struktur som växlar mellan olika verbformer.] Kom och hör, och jag ska berätta, alla ni som fruktar (vördar) Gud (Elohim) [],
vad han har gjort för mig (min själ).
[Den första sektionen, , ramas in av ordet "fräls".] Fräls (rädda) mig Gud (Elohim)
för vattnen [bildligt för kaos] har kommit ända upp till min nacke (själ, har trängt sig inpå livet).
När jag grät och fastade (utgöt min själ – hela min person),
blev det till smädelse för mig (hånade de, gjorde de sig lustiga över min längtan efter dig).
Kom till (nära) min själ (mitt liv, hela min person), återlös den,
betala lösensumman för mina fienders skull.
Må de skämmas och bli generade som står efter mitt liv (själ – hebr. ).
Må de som önskar mig olycka (har sin glädje i att skada mig) vika tillbaka och bli offentligt förödmjukade.
För mina fiender talar emot mig,
de som söker efter mitt liv (min själ) smider konspiratoriska planer
Låt dem skämmas och förtäras,
de som är ute efter mitt liv (min själ).
Låt dem övertäckas med förakt och förvirring,
de som söker min ofärd (undergång). [ är tematiskt och rent fysiskt psalmens centrum. Ordet "skämmas" (hebr. bosh) återfinns i första och sista versen, och här i .]
Mina läppar ska jubla (triumfera, ropa i glädje), när jag sjunger ditt lov,
hela min varelse (min själ), som du har återlöst (befriat).
Han ska känna medlidande med de nödställda (de som lider),
han ska frälsa deras liv (rädda deras själ, ande).
Han ska återköpa deras liv från förtryck och våld,
deras blod ska vara dyrbart i hans ögon.
Låt inte din turturduvas liv (själ) bli given till vilddjuren.
Glöm inte bort dina plågades liv för alltid (som det känns). [Samma ord som i .]
På min nöds dag [då jag var trängd och mötte svårigheter]
frågade jag efter (sökte; tog jag min tillflykt till; trädde jag fram inför) dig, Herre (Adonaj),
på natten var min hand [oavbrutet] utsträckt utan att domna bort [tröttna, bli hjälplös eller svag].
Min själ (hela min varelse – hebr. ) vägrar att låta sig tröstas [jag ville inte bli tröstad].
De fortsatte att fresta Gud (El) i sina hjärtan
genom att be om mat utifrån sina begär.
Han banade en väg för sin vrede.
Han sparade inte deras själ från döden
utan gav deras liv till pesten (farsoten).
Min själ (mitt inre) går sönder
av längtan till Herrens tempels förgårdar. [Jag är desperat för att få vara i Herrens närhet!]
Mitt hjärta och hela min varelse jublar (ropar i glädje) mot den levande Guden (El).
Bevara min själ (mitt liv, hela min person),
för jag är gudfruktig.
Du min Gud (Elohim),
fräls (rädda) din tjänare som litar på dig.
Din tjänares själ fröjdar sig (är glad),
för till dig Herre (Adonaj) lyfter jag upp min själ.
För din nåd (omsorgsfulla kärlek) är stor mot mig
och du har räddat (ryckt bort) min själ från Sheol (graven, underjorden – de dödas plats).
Gud (Elohim), de stolta har rest sig mot mig och skaran med onda män har letat efter min själ.
De har inte satt dig [Gud] framför sig (gjort Herren till sin förebild och sitt rättesnöre för levernet).
För min själ (hela min varelse) är mättad med bekymmer,
och mitt liv dras mot Sheol (graven, underjorden – de dödas plats).
Herre (Jahve), varför kastar du bort min själ (mitt liv)?
Varför gömmer du ditt ansikte för mig?
Vilken stridsman (en man i sin bästa ålder) är han som lever och inte ska se döden,
som ska befria sin själ från Sheols (gravens, underjordens) makt?Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Om inte Herren (Jahve) hade varit min hjälp,
skulle min själ snart ha bott i tystnaden (graven).
När mina oroliga tankar är många inom mig (när mitt inre är fullt av bekymmer),
då gläder din tröst [plural – Guds flera sätt att trösta] min själ. [Ordet för oroliga tankar och bekymmer (hebr. sarafim) används bara här och i . Det hebreiska verbet för att glädja (shaa) beskriver en lekfull och sprudlande glädje som ett barn har, se även ; ; , , . Roten till det hebreiska ordet för tröst (tanhum) har att göra med att andas djupt och beskriver intensiva känslor av sorg och medlidande. Det finns hopp och lindring för varje orolig tanke då Gud genom sitt mångfacetterade tröstsätt vänder sorg till glädje, se .]
De samlar sig tillsammans mot den rättfärdige (hans själ, liv, person – hebr. )
och utgjuter (dömer) oskyldigt blod.
Ni som älskar Herren (Jahve),
hata det onda!
Han bevarar sina heligas liv (deras själar).
Han räddar (rycker bort) dem ut ur den ondes hand.
Av
(för) David.
Välsigna Herren
Välsigna
(prisa; böj dig ner inför) Herren
(Jahve),
min
själ (mitt innersta; hela min varelse – hebr. ) och allt som är inom mig ... Hans heliga namn ...
[Meningen är ofullständig, den saknar ett verb. Det kan vara ett sätt att förstärka ordet "välsigna", och i så fall blir det en uppmaning att "Välsigna hans heliga namn", men det kan också vara så att David blir så överväldigad av Guds helighet och allt Gud har gjort att han tvingas stanna upp, för att sedan börja om meningen i nästa vers.]Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahve),
min själ (hela min varelse),
och glöm inte alla hans välgärningar (ingripanden, förmåner) [allt det goda han gör]. [Det hebreiska ordet för själ (nefesh) innefattar kropp, hjärta, sinne och styrka. David uppmanar hela sin varelse att böja sig inför Gud och påminna sig om Guds omsorg och trofasthet.]
Välsigna (prisa; böj er ner inför) Herren (Jahve),
alla hans verk,
överallt (på alla områden) i hans välde. Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahve)
min själ (hela min varelse).
Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahve)
min själ (hela min varelse).
Gud och himlarna
Herre, min Gud, du är väldig och stor,
du är klädd i majestät och härlighet.
Låt syndaren försvinna från jorden
och låt inte de onda finnas mer.
Avslutande lovprisning
Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahve),
min själ (hela min varelse). Prisa Herren (lova Jah – hebr. ´jah)!hans fötter sattes i kedjor,
hans själ (nacke) slogs i järn (hela hans person var bunden),
till att disciplinera hans furstar efter sitt behag
och undervisa hans äldste i vishet.
Han gav dem vad de begärde
men lät samtidigt deras själ (person – hebr. ) bli mager. [Deras fysiska begär efter mat, frosseri, tillfredsställdes men på bekostnad av själens behov. Gud ville vara deras tillfredsställelse både fysiskt och själsligt, se ]
De var hungriga och törstiga,
deras själ försmäktade (de gick under av utmattning).
För han har överflödande gett vatten till den själ (person; även "strupe") som törstat,
och mättat den själ som hungrar med sitt goda. [; ; ]
De tappade aptiten för all mat,
och drogs nära dödens portar.
de reste sig mot himlen, de kom ner i djupen.
Deras själ smälte bort på grund av skräck.
Detta ska mina motståndare få erfara från Herren (Jahve),
dem som talar ont mot min själ.
för han står vid den behövandes högra hand (sida)
för att frälsa (rädda) honom från den som dömer hans själ.
då åkallade jag (höjde jag min röst och bad i) Herrens (Jahves) namn:
"O, Herre (Jahve),
rädda min själ (mitt liv)."
Återvänd till din vila, min själ,
för Herren (Jahve) har varit god mot dig.
Du har räddat min själ från döden,
mitt öga från tårar,
min fot från fall.
Krossad (förtärd; på väg att gå sönder) är min själ (hela min person),
i min ständiga längtan efter dina påbud (hebr. mishpatim).
[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Talvärdet är 4. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Fem av verserna börjar med ordet väg (hebr. derech) som ofta används bildligt för vägval.
I föregående stycke var första gången ordet själ – hebr. nefesh, användes i Psalm 119. Nu återkommer ordet här i och . I uttryckte psalmisten att själen var krossad, sönderslagen och hade fallit på marken. Det första ordet här i är hebr. dabaq, som betyder fastlimmad. Stoften och mullen är ofta förknippad med död (kroppen begravs i jord och förmultnar, se ; ; ). Psalmisten uttrycker hur han är så gott som död, hans själ är krossad och ligger på marken, i sig själv kan han inte resa sig – hans enda hopp är att Herren ska lyfta honom. formar en kiasm som ramas in av hebr. nefesh och davar.] Min själ hålls fast i (är limmad mot – hebr. dabaq) stoftet [denna världen, det mänskliga; är så gott som död],
skynda till mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar).
Min själ (hela min person) smälter bort (droppar) [jag gråter] under tyngden av sorg,
upprätthåll mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar).
[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – Kaf. Talvärdet är 20. Tecknet avbildar en handflata. Bokstavens symboliska betydelsen är något öppet, att tillåta, något böjt eller kupat. Hebreiska ordet för sked är just kaf, eftersom det är en naturlig förlängning av handen som en behållare. Bokstaven kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. Hela detta stycke domineras av upplevelse att var under hård press. Hebr. kala betyder att något tar slut eller blir förgjort. Ordet används tre gånger översätts förgås och förtärt, se , och .] Min själ (hela min person) förgås (är utmattad, utarmad och trängtar) efter din frälsning (räddning),
på ditt ord (hebr. davar) hoppas jag.
Min själ (hela min person) är hela tiden (kontinuerligt) i min hand,
jag har inte glömt bort din undervisning (Torah).
[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Talvärdet är 80. Tecknet avbildar en mun. Detta är anledningen till ordvalet i där psalmisten beskriver hur han öppnar sin mun på vid gavel och flämtar efter Guds ord! Pe står ofta för munnens funktioner som tal, utandning och att äta. Orden som formas i munnen är också det sätt vi kommunicerar med andra människor, vilket i sin tur gör att bokstaven ofta beskriver relationer till andra människor. Ordningen i alfabetet, där Pe följer Ajin, antyder också en prioriteringsordning. Ögat, som handlar om att se och förstå, kommer före munnen, som står för verbal kommunikation. Är ordningen omvänd blir det "blind konsumtion" som intas eller tanklöst prat som kommer ut. Den som är vis observerar först innan han ger uttryck för sin åsikt. Ögat (Ajin) ger insikt. Munnen (Pe) ger insikten en röst. Även denna sektion har ett kiastiskt mönster som ramas in av psalmistens längtan att hålla Guds ord och sorgen över de som inte gör det.] Underbara (övernaturliga, fantastiska) är dina stadgar (hebr. edot),
därför håller jag dem (min själ vaktar dem).
Min själ (jag, hela min person) har hållit (följt, lytt) dina vittnesbörd (hebr. )
och jag älskar dem oändligt.
Låt mig (min själ; hela min person – allt vad jag är) leva och prisa dig,
och låt dina domar (hebr. mishpat) [din moral] hjälpa mig.
Herre (Jahve) rädda (ryck bort) min själ (mitt jag, mitt liv) från ljugande (lögnaktiga) läppar,
från en bedräglig (falsk, vilseledande) tunga.
Min själ har alltför länge bott bland
den som hatar fred (shalom). [Singular "den" förstärker.]
Herren (Jahve) ska bevara (beskydda) dig från allt ont,
han ska bevara ditt liv (din själ).
Vår själ är fylld till brädden av de självsäkras hån,
och de högmodigas (arrogantas) förakt.
då hade vattenmassor dränkt oss,
strömmarna hade överväldigat oss (våra själar),
de stolta vattnen hade översköljt våra själar." [Genom hela Bibeln används hav och vatten som symboler på folk, människomassor, länder och språk, se ; .]
Vi (vår själ) har flytt som en fågel
ut ur fågelfångarens snara,
snaran har gått sönder
och vi har flytt.
Jag väntar på (tittar ivrigt efter; hoppas uthålligt på) Herren (Jahve)
– hela min varelse (min själ – hebr. ) väntar –
och jag förtröstar på hans ord (väntar på vad han ska säga).
Hela min varelse (min själ) [väntar/längtar] efter min Herre (Adonaj),
mer än väktarna efter morgonen,
mer än väktarna [längtar] efter morgonen.
[Versen saknar verb, men det följer underförstått med från , men med ett nytt objekt – min Herre.]
Jag har lugnat och stillat min själ (mitt inre),
som ett avvant barn [tryggt och stilla] vilar i sin mors famn,
som ett avvant barn [som inte längre rastlöst suger] är min själ i mig.
Den dag jag ropade (höjde min röst i bön), svarade du mig;
du stärkte mig (gav mig frimodighet) med [din] styrka i mitt inre (min själ).
Jag tackar dig [med öppna händer prisar, hyllar och erkänner jag dig] för att jag med stor vördnad (innerlig respekt)
är (blev) en underbar (unik och separat) skapelse [exklusiv och särbehandlad som Guds avbild].
Underbara är dina verk,
och det vet min själ mycket väl (känner jag i högsta grad själv till; är jag verkligen intimt förtrogen med).
För mina ögon är vända till dig O, Gud, min Herre (Jahve Adonaj),
i dig har jag min tillflykt, utgjut inte min själ (släck inte mitt liv, låt det inte rinna bort).
Titta på min högra hand och se,
för det finns ingen som känner mig.
Jag har ingenstans att fly,
ingen bryr sig om (söker, frågar efter) min själ (mitt liv).
För fienden har förföljt min själ (mig – hebr. )
han har krossat mitt liv i grunden,
han har fått mig att bo i mörkret,
som de som har varit döda länge. []
Jag sträcker mina händer mot dig i bön,
min själ (mitt inre; hela min varelse) längtar efter dig som uttorkad jord ... [Meningen är inte fullständig, det är en "aposiopesis". I stället för att beskriva hur uttorkad jord längtar efter vatten vill psalmisten att läsaren ska skapa en inre bild av torr jord som i glödhet värme desperat törstar efter vatten. Ett exempel på svenska är uttrycket: "vänta bara ..." I stället för att avsluta meningen lämnas rum till läsarens fantasi att lägga till egna ord och då förstärks vad som just sagts.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Låt mig få höra om (hörsamma, förstå) [möta; uppmärksamt få erfara] din nåd (omsorgsfulla kärlek) på morgonen,
för på dig förtröstar (litar) jag.
Låt mig [personligen] få veta (lära känna) [visa mig] den väg jag ska gå,
för till dig lyfter jag upp min själ (mig själv, hela mitt liv, min inre människa). []
[En ny dag gryr – David längtar efter nådens gryningsljus efter en tid i själens mörka natt, se .]
För ditt namns skull, Herre (Jahve),
uppliva mig [ge mig andligt liv på nytt, se även , , , , ] –
i din rättfärdighet,
led min själ (mig, mitt liv, mitt inre) ut ur nöden [denna trånga passage – denna känslomässigt pressade situation],
och i din nåd (omsorgfulla kärlek - hebr. chesed)
tysta (hugg av; utplåna) mina fiender,
och förgör alla dem som plågar min själ (mitt liv, mitt inre) – för jag är din tjänare.
Prisa Herren (lova Jah – hebr. ´)!
Lova Herren (Jahve) min själ.
Ordspråksboken (56)
Det är precis vad de gör, de sätter upp en fälla för andra,
men det är deras egen undergång de förbereder.
Så går det (så är de välkända stigarna) för varje människa som är girig för orätt vinning,
livet kommer att tas ifrån honom.
För visheten ska komma in i (fylla) ditt hjärta,
och [moralisk] kunskap ska bli attraktiv (ljuvlig) för dig.
De ska ge liv till din inre människa,
och nåd (oförtjänt kärlek) [som ett dyrbart smycke] kring din hals.
Här är sex ting som Herren
(Jahve) hatar,
ja, sju saker som är en styggelse för honom
(något han anser vara avskyvärt, motbjudande och vidrigt):
-
För den prostituerade kvinnan är en man inte mer värd än ett mål mat,
men den otrogna kvinnan (äktenskapsbrytaren) däremot jagar (är ute) efter ditt dyrbara (ärbara) liv.
Man kan förstå (ha medlidande med) en tjuv
som stjäl mat när han är hungrig,
Men den som däremot begår äktenskapsbrott saknar förstånd (moral, förståelse),
han förstör (förintar, fördärvar, förvränger) sin egen själ (och sitt liv).
som en fågel som snabbt flyger (hetsas, jagas upp för att flyga) rakt in i ett nät
och inte vet att det kommer att kosta den livet, förrän pilen (spjutet) tränger in i hans lever (innersta, vitala delar).
Men den som undviker (syndar mot) mig skadar sin egen själ,
alla som hatar (avvisar) mig älskar döden."
Herren (Jahve) tillåter inte den rättfärdige att hungra,
men han tar undan (driver bort) aptiten hos syndaren (den skyldige, kriminelle).
En man som ger sig själv nåd (omsorgsfull kärlek) gör sig själv gott (får tillbaka välsignelse),
men den som är hård [grym mot andra] skadar sin egen kropp.
Den som välsignar (en generös själ; en givmild person)
blir framgångsrik (rikt mättad; även: smord, se ),
och den som vederkvicker andra (släcker andras törst; frikostigt vattnar andra),
ja, han blir [själv] översköljd (vattnad; rikligt välsignad med regn) [från ovan]. [Ordet "vederkvickt" (hebr. ravah) handlar om att fylla andras behov och släcka andras törst. "Översköljd" är i grundtexten det ovanligare ordet yara, som bara går att finna här och i profetboken Hosea, där det dels beskriver fysiskt höst- och vårregn som vattnar jorden, se , men också används bildligt för Guds rättfärdighet som "regnar" över Israel, se . Här i Ordspråksboken antyds en skillnad både i proportion och riktning. Den som frikostigt delar med sig av lite vatten från egen brunn till andra människor vill Gud kompensera med rikliga välsignelser från ovan, speciellt genom den så nödvändiga nederbörden. De två subjekten översätts "den", även om "själ" på hebreiska är i feminin form och det i grundtexten står "han som vederkvicker". Versen innehåller andliga principer som gäller alla människor.]
De rättfärdigas frukt (resultat, vinst) är som ett livets träd,
och den som vinner hjärtan är vis.
[Den grekiska översättningen Septuaginta har i stället för den synonyma parallellen "vinner hjärtan", ett motsatsförhållande: "men våld utsläcker liv".]
Den rättfärdige tar hand om sina djur (känner och har medlidande med dem),
men den ogudaktiges "barmhärtighet" ("nåd") är grymhet.
En [rättfärdig] människa får äta god frukt från sina ord,
men de trolösa (de som har som livsstil att svika sina löften) hungrar efter våld (och får äta upp det onda de sagt).
Den som vaktar sin mun bevarar sitt liv (sin själ),
men för den som brer på med sina läppar (pratar vitt och brett) kommer undergång (förödelse, ödeläggelse, terror).
[, ; ]
Den late har stor aptit men äger inget,
den arbetsammes aptit blir rikligen mättad.
Den rike kan behöva betala lösen för sitt liv,
men den fattige får inte ens några hot.
När en önskan går i uppfyllelse så är det ljuvligt (tillfredsställande, ger det en god känsla) för själen,
därför är det mycket upprörande (svårt) för en [oresonlig] dåre att överge sin ondska
[eftersom hans hjärta är inställt på att göra ont].
Den rättfärdige äter så han blir mätt,
men de ogudaktiga (syndarna, kriminella) har en tom mage.
Hjärtat känner bäst sin egen bitterhet (oförsonlighet, hårdhet),
och ingen främling kan heller dela dess glädje.
Ett vittne som talar sanning [i rätten] räddar liv,
medan ett falskt (manipulerande) vittne talar lögner [och sätter oskyldigas liv i fara].
Den som vägrar ta emot tillrättavisning (tuktan, disciplin) föraktar (ogillar, tar avstånd ifrån) sig själv,
men den som tillåter sig att bli tillrättavisad (tar emot korrigering) växer i förståelse (insikt).
De rättfärdigas huvudväg (upphöjda väg) undviker ondska,
den som aktar (skyddar) sin väg, bevarar sitt liv (sin själ). [Två olika hebreiska ord för väg används här. Det första är mesila – en välbyggd huvudväg där hinder har röjts bort. Det är en upphöjd väg utan stötestenar, se ; . Det andra ordet för väg är det mer vanligt förekommande derech, som ofta används om livsval och personlig vandringsväg.]
Vänliga (nåderika, milda, vackra) ord är som en [rinnande och klibbig] honungskaka [; ] –
sött (en sötma) för själen och hälsosamt (en läkedom) för kroppen [benen i kroppen]. [Honung står för något gott och hälsobringande och utgör (tillsammans med mjölk) ett kännetecken på det välsignade löfteslandet, se .]
En arbetares aptit (matlust, hunger) verkar fördelaktigt på honom,
den egna munnens hunger pressar honom [att arbeta].
En dåres mun blir hans undergång,
hans läppar är en snara (fälla) för hans själ (liv, känslor, sinne, vilja).
Det är farligt att ha en stark längtan (passion, iver) utan kunskap,
den som rusar i väg gör dåliga val (missar målet, syndar).
Den som skaffar vishet (ordagrant "hjärta", ett gott omdöme, förmåga att känna) älskar sitt eget liv,
den som bevarar urskillningsförmåga (insikt) får framgång (lycka).
Lathet gör att en människa faller i en djup sömn,
den håglöse (som är overksam och inte tar några initiativ) får gå hungrig.
Den som håller buden [från Gud och människor] får behålla sitt liv,
men den som inte bryr sig om hur han lever kommer att dö i förtid.
Fostra din son medan det ännu finns hopp,
låt inte din ovilja (tveksamhet) [att säga ifrån] leda till hans död.
Den skräck en [upprörd, rasande] kung inger kan liknas vid rytandet av ett lejon,
den som är orsak till hans ilska syndar mot sitt eget liv (sätter sitt liv på spel).
Ogudaktiga människor längtar (har begär) efter det onda,
de har ingen medkänsla (visar ingen nåd) för andra människor (vänner, grannar).
Den som tänker efter innan han yttrar sig (vaktar sin tunga)
slipper många bekymmer.
Törnen och fällor (snaror) finns längs med den obstinates (falskes, egensinniges) väg,
den som värdesätter sitt liv håller distans till sådana människor.
Herren (Jahve) för deras talan (är deras försvarare)
och berövar (tar undan) livet från dem som plundrar [den fattige].
Om du gör det, så kan du lära dig (ta efter) hans stigar (välkända upptrampade gångvägar)
och gillra en fälla för dig själv.
Sätt en kniv på din strupe
om du har stor aptit [behärska dig].
För som han tänker i hjärtat, sådan är han.
Beräknande säger han till dig,
varsågod ta för dig,
men menar inte ett ord av vad han säger.
Det är du som ska använda riset [låta olydnad få konsekvenser]
och rädda honom från Sheol (underjorden – de dödas plats).
Säg inte: "Se, vi visste ingenting."
Tror du att han som ser in i ditt hjärta kommer att godta den ursäkten?
Han som bevarar ditt liv, vet han inte allt?
Ska inte han kompensera (belöna, betala) [dig och] var och en efter sina gärningar.
På samma sätt ska du veta att vishet är ljuvligt för din själ (ditt liv),
om du tar till dig den så finns en framtid för dig,
och det du hoppas på (längtar efter) är inte förgäves.
Som kylan från snö [från en nordlig vind från bergen] under skördetidens hetta,
så är en trogen budbärare för den som sänt honom, han friskar upp sin herres själ (liv, ande).
Som kallt vatten för en törstig själ,
så är goda nyheter från ett fjärran [hem] land.
Den som är mätt [har mättat sin själ med sensuella upplevelser] trampar (stampar, förkastar) honung under fötterna,
men för den hungrige smakar även det som är bittert sött.
Olja och parfym gör hjärtat glatt,
på samma sätt fördjupas vänskapen när en vän ger uppriktiga råd från sitt hjärta
(de ger god eftersmak).
Om en man medvetet utgjuter en människas blod [mördar någon],
blir han en flykting ända till sin egen grav,
låt ingen understödja (hjälpa, försörja) honom.
Den som har ett girigt hjärta rör upp trätor (startar tvister),
men den som sätter sitt hopp till Herren (Jahve) blir välsignad (får framgång och blir mättad).
De blodtörstiga hatar den som är oskyldig (den som är ren och vill leva rätt),
men de rättfärdiga skyddar hans liv.
Tillrättavisa din son [undervisa och träna honom i det som är rätt],
så får du lugn och ro (vila, frid). Ja, han blir en glädje för dig.
Den som delar stöldgods med en tjuv hatar sitt eget liv (hälaren är sin egen fiende).
Han hör eden [i rättssalen], men säger inget.
Ge [i stället] starka drycker [som medicin] åt den som håller på att förgås (är på väg att dö),
och vin åt dem som är förbittrade [har smärta].
[Enligt Talmud ska en person som leds ut för att bli dödad ges vin blandat med myrra för att lindra smärtan.]
Predikaren (7)
Det finns inget bättre för en människa än att hon får äta och dricka och att hon kan låta sin själ njuta av hennes arbete. Detta såg jag också, att det är från Guds (Elohims) hand.
Där är en ensam och han har ingen tid,
han har varken son eller bror,
och ändå är det inget slut på hans arbete,
inte heller är hans ögon tillfredsställda av rikedom:
"För vem arbetar jag då och håller min själ borta från det goda (berövar min själ njutning)?" Detta är också fåfängt,
en sorglig företeelse.
En man som Gud (Elohim) har gett välstånd och respekt så att han inte vill ha något (mer) för sin själ (aptit – hebr. ) av allt han önskar, likväl ger inte Gud (Elohim) honom kraften att äta därav utan en främling äter det. Detta är fåfänga [] och det är en ond sjukdom.
Om en man får hundra barn och lever många år, så att dagarna av hans år är många, men hans själ (aptit) inte har nog av det goda, och dessutom har han ingen grav. Jag säger att en för tidig födsel (ett missfall) är bättre än han (hans öde),
Allt människans arbete är för hennes mun
och ändå blir aptiten (själen – hebr. ) aldrig mätt [].
Bättre är [att vara tillfreds med] vad ögat ser,
än kringflackande önskningar (själens vandringar – hebr. halach nefesh).
Detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst)
och ett jagande efter vind. [Den andra delen av denna vers är det matematiska centrumet i hela Predikaren sammanfattar hela bokens tema med hebreiska ordet hevel – tomehet och meningslöshet.]
som min själ sökt (letat efter),
men jag fann den inte.
En människa bland tusen har jag funnit,
men en kvinna bland alla dessa har jag inte funnit.
Höga Visan (7)
Säg mig, du som min själ (hela min person) älskar,
var låter du din flock beta, var låter du din flock vila vid middagstiden?
Varför skulle jag vara som en beslöjad
vid dina vänners hjordar?
[Bokens tredje sektion () handlar om kvinnans sökande efter sin älskade. I det kiastiska mönstret hör den tematiskt ihop med den femte sektionen (). Nu följer en sektion där kvinnan återberättar hennes sökande efter hennes älskade. Stycket följer samma tema som tidigare sektioner: Hon saknar honom, söker efter honom och hon finner honom. Dock har denna sektion ingen dialog. Det finns en fin kiastisk struktur även här: A i bädden – ensam,
B Hon lämnar hemmet,
C Vakterna finner henne,
D Central vers: Hennes desperata fråga,
C´ Hon lämnar vakterna och finner sin älskade,
B´ Hon återvänder hem,
A´ Tillbaka i kammaren – förenade, ] På min bädd under natten
sökte jag honom som min själ älskar;
jag sökte honom men fann honom inte.
Jag vill stå upp och gå runt i staden,
i gränderna och de stora gatorna
vill jag söka efter honom som min själ älskar.
Jag sökte honom men fann honom inte.
Väktarna som går runt (patrullerar) i staden fann mig.
Har ni sett honom som min själ älskar?
Jag har nätt och jämt kommit förbi dem (väktarna)
när jag finner den som min själ (hela jag) älskar. Jag håller fast honom och låter honom inte gå
förrän jag har fört honom till min mors hus, till hennes kammare som födde mig.
Jag öppnade för min älskade (raring),
men han hade gått iväg, han var borta.
Min själ svek mig (hela jag blev berörd) när han talade.
Jag sökte honom men kunde inte finna honom,
jag ropade men han gav mig inget svar.
Innan jag var medveten om det,
satte min själ (mina känslor satte) mig på mitt folks furstliga vagnar.
Jesaja (34)
Era nymånader och era [skenheliga] högtider
avskyr min själ.
De har blivit en börda för mig,
jag är trött att bära (ta emot) dem.
Deras ansiktsuttryck vittnar emot dem,
och de förkunnar sin synd som Sodom,
de döljer inget.
Ve över deras själ,
för de har dragit ondska över sig själva!
tiarorna, och fotkedjorna och skärpen, och brynjorna, och amuletterna,
Därför har Sheol (underjorden – de dödas plats) spärrat upp sin hals (ökat sin aptit)
och öppnat sin mun på vid gavel,
och ner går deras stolthet och tumult och kalabalik (massor, skaror, rikedommar – hebr. hamona)
och han som triumferar ibland dem.
Och härligheten av hans skogar och hans bördiga fält
ska han sluka,
både själ och kropp,
och det ska vara som när en sjukling tynar bort.
Cheshbon [öster om Jordan, ; ; ]
och Elale [väster om Jordan, 3 km från Cheshbon, ; ; ] ropar ut,
deras röster hörs ända till Jahats [Levitisk stad öster om Jordan, se ; ; ].
Därför skriker Moavs stridsmän högt,
hans själ är matt (svag, förbleknar) i honom.
Hennes grundvalar ska krossas,
alla som gör dammar ska bli bedrövade i själen.
Även på stigen för dina påbud (bindande juridiska beslut) Herre (Jahve) har vi väntat på dig,
till ditt namn och till din åminnelse (hågkomst) är hela vår varelses längtan (står vår själs förhoppning).
[]
Jag, hela min varelse (själ – hebr. ) har längtat efter dig under natten [; ],
ja min ande i mig har sökt dig tidigt (gryningen; ärligt, uppriktigt),
för när dina påbud (bindande juridiska beslut) råder på jorden,
lär sig världens inbyggare rättfärdighet.
Och det ska bli som när en hungrig man drömmer,
och se han äter men han vaknar och hans själ är tom (inre är tomt),
eller som när en törstig man drömmer,
och se han dricker men han vaknar och se han är svag och hans själ är hungrig,
så ska skarorna från alla länder vara
som stred mot Sion.
För den ondskefulle dåren (hebr. naval) ska tala dåraktigt (ondskefullt – hebr. nevalah)
och hans hjärta ska göra synd,
för att praktisera ogudaktighet
och uttala ondska mot Herren (Jahve),
och göra den hungriges själ tom (tar bort det som kan mätta den hungrige) []
och få den törstiges dryck att sina.
Vad ska jag säga?
Han har både talat med mig och han har gjort det,
jag ska gå försiktigt (mjukt)
alla mina år över bitterheten i min själ.
Se, till min frid (shalom)
min bittra bitterhet,
men du har i kärlek till min själ
befriat den från korruptionens bråddjup,
för du har kastat alla mina synder
bakom din rygg.
Här är min tjänare (trogne representant) som jag uppehåller (ger kraft, stöder),
min utvalde som jag ger nåd (som min själ har behag till, villkorad nåd – hebr. ratsa).
Jag har gett honom min Ande,
han ska utbreda rätten (döma rättvist, uppenbara sanningen och Guds vilja) för hednafolken.
Eftersom du är dyrbar i mina ögon,
eftersom jag ärar dig och älskar dig,
därför ger jag människor i utbyte för dig,
och andra nationer i utbyte mot ditt liv."
Han strävar efter aska, ett bedraget hjärta har vänt honom till sidan,
så att han inte kan befria sin själ (sitt liv)
och inte heller säga:
"Är där inte en lögn i min högra?"
De böjer sig ner, de bugar tillsammans,
de kan inte släppa bördan
och själva har de gått i fångenskap.
Se, de ska bli som stubb (det som finns kvar efter att ett gräsfält brunnit),
elden ska bränna dem,
de ska inte kunna befria sig själva
från flammornas makt,
det ska inte finnas kol till värme,
ingen eldsflamma att sitta framför.
Detta säger Herren (Jahve),
Israels återlösare, hans Helige,
till den som människan föraktar,
som folken avskyr,
en tjänare under härskare:
"Kungar ska se [Jesus bli ett ljus för hednafolken] och stå upp,
furstar ska böja sig,
på grund av Herren som är trofast,
Israels Helige som har utvalt dig."
Jag ska sätta dem i din hand som plågat dig,
som har sagt till dig (din själ):
"Böj dig ner, så att vi kan gå över dig (trampa på dig)"
och du har lagt din rygg på marken och på gatorna,
för dem att gå över (trampa på).
[I detta avslutande stycke, (som tematiskt hör ihop med ) uppenbaras hur det är Guds vilja att hans smorde tjänare blir försoningsoffret. Även om Jesus korsfästes av onda människor var hans död på förhand bestämd av Gud, se . Jesus var ingen martyr och det var inte en olyckshändelse – Jesus var syndoffret för världens synd, se . Jesus inte bara tog vår skuld utan blev vår skuld. Till skillnad från skuldoffret (), övertäckte han inte bara skulden utan bar bort den, se .] Det var Herrens (Jahves) vilja att krossa honom [tynga ner honom med världens synd]
– göra honom sjuk (svag).
Om hans liv blir (hans själ gör sig själv till) ett skuldoffer,
ska han se sin säd [andliga ättlingar] (frön) och ett långt liv,
och Herrens (Jahves) vilja ska förverkligas genom hans hand.
Genom det lidande han (hans själ) har utstått [den börda han bar]
får han se [stor frukt; många ättlingar] och blir mättad (belåten; fullständigt tillfreds).
Genom att känna [ha en nära personlig relation med] honom, min tjänare – den Rättfärdige –
ska han ge rättfärdighet åt många – för han bar [som ett lastdjur eller en slav] deras synder (missgärningar, orättfärdighet; skulder, straff). [Det står "åt många", inte "alla". Det betyder inta att hans återlösning är begränsad. Den gäller alla men på samma sätt som återlösaren (hebr. goel), måste betala för återlösningen frivilligt, är det också helt frivilligt att låta sig bli återlöst. Gud som lever i evighetsperspektivet vet redan i förväg att alla människor inte kommer att välja att låta sig återlösas. Det avspeglas i ordet "många" här.]
Därför ska jag ge honom hans andel bland de mäktiga
(som en kung) [i Gudsriket],
och han ska få vara med och dela bytet med de mäktiga –
för han var beredd att dö,
och blev räknad som en syndare
(kriminell, brottsling),
när han bar
(lyfte upp) mångas synd
(skuld, straff),
och medlade för överträdarna
(bad för syndarna) [].
Jesaja 53 – det förbjudna kapitlet
Ibland kallas Jesaja 53 för "det förbjudna kapitlet" eftersom det inte finns med i planen för sabbatens textläsning. På gudstjänsten under lördagsförmiddagen i synagogan läser man ett stycke från Moseböckerna (Torah-läsning) följt av ett avsnitt från profeterna (den sk. Haftarahläsningen). Detta är en tradition som funnits sedan länge. Torah-läsningen började under Esras tid medan Haftarah-läsningen kom till under mackabeertiden när grekerna förbjöd Torah-läsningen under några år. När Jesus i läser ett stycke från profeterna, är det just denna tradition som refereras till. Någon gång efter Jesu död och uppståndelse beslutades att utesluta detta stycke ur läsningen eftersom det orsakade "argumentation och stor förvirring". Idag läser man (48:e veckan – Shoftim) och veckan efter är det (49:e veckan – Ki Tetze), dvs man hoppar helt enkelt över ! ⓘ Mer om läsplaner inom judisk tradition
Varför spenderar ni pengar på (väger ni upp silver för) det som inte är bröd (mat)
och er lön (resultatet av ert slit) på det som inte mättar?
Lyssna (hebr. shama)! Lyssna noga på mig
och ät det som är gott (ger näring)
och låt er själ få fröjda sig i överflöd (njuta av fetma – dvs. utsökta rätter).
Böj ditt öra (lyssna noga) och kom till mig,
lyssna så ska er själ leva!
Jag ska sluta ett evigt förbund med dig,
på samma sätt som den trofasta nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) jag lovade David. [Se ]
Ja hundarna är glupska,
de vet inte när de har fått nog
De är herdar som inte kan förstå,
alla går de sin egen väg,
var och en för sin egen vinning, varenda en av dem.
"Varför har vi fastat när du inte ser oss?
Varför har vi ödmjukat oss när du inte tar notis om det?"
Se på era fastedagar sköter ni era affärer (angelägenheter) som vanligt
och utför alla era sysslor.
Är det den här sortens fasta jag vill ha?
En dag när ni känner smärta bara på grund av att ni avhåller er från mat, hänger med huvudet som ett strå och breder ut säckväv och aska under er?
Är detta vad ni kallar en fasta,
en dag som gör att Herren kan visa nåd (villkorad nåd – hebr. ratson)? [Som särskild klädsel vid sorg och fasta användes säckväv som man svepte in sig i eller band om höfterna. Man strödde även aska eller jord över huvudet och både satt och låg på säckväv.]
Om du ger ut av dig själv (din själ) till den hungrige
och tillfredsställer den plågades själ,
då ska ljus gå upp för dig i mörkret,
ditt sken ska bli som middagens ljus.
Herren ska leda dig oavbrutet (kontinuerligt, hela tiden)
och tillfredsställa din själ i torkan och göra dina ben starka.
Du ska bli som en välvattnad trädgård,
som en källa med vatten som aldrig sinar.
Herren uppfyller mig med stor glädje,
och mitt inre fröjdar sig i Gud,
för han har iklätt mig frälsningens klädnad,
och rättfärdighetens mantel.
Jag är lik en brudgum klädd med huvudklädnad,
som en brud när hon bär sina smycken.
Den som dödar en oxe
är som om han dödat en människa.
Den som offrar ett lamm
är som om han brutit nacken av en hund.
Den som offrar ett matoffer
är som den som offrar svinblod.
Den som gör ett minnesoffer av rökelse
är som den som välsignar en avgud.
Det är dessa som går sina egna vägar
och deras själar har sin lust i deras styggelser.
Jeremia (62)
en vild åsna van vid öknen,
som vädrar sina önskningar i vinden,
hennes lust, vem kan stoppa den?
Alla de [hanar] som söker henne ska inte trötta ut sig själva,
i hennes månad finner de henne.
Även i dina kläder finner man blodet av oskyldiga fattiga själar,
du fann dem inte bryta sig in i era hus [och dödade dem, vilket var försvarbart ].
På grund av allt detta
Och Herren (Jahve) sade till mig: Det avfälliga Israel har bevisat sig själv mer rättfärdigt än hennes bedrägliga syster Juda.
Och jag sade: Ack (åh nej), Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) du har verkligen bedragit detta folk och Jerusalem och sagt: Ni ska ha frid (shalom) men svärdet har sträckts ut mot själen.
Min buk! Min buk! Jag vrider mig i smärta, mitt hjärtas kammare, mitt hjärta kvider i mig. Jag kan inte tiga, eftersom du har hört shofarens röst min själ, larmet från krig (stridslarmet). [Ordet för buk kan syfta på allt från enbart tarmarna till hela den nedre regionen, men även hela bålen. I denna vers kan man anta att hela kroppen är påverkad.]
Och du, som är bortskämd vad gör du, eftersom du klär dig själv i scharlakan och täcker dig med smycken av guld och gör dina ögon stora med färg? Fåfängt har du gjort dig själv tjusig, dina älskare föraktar dig, de söker din själ (ditt liv).
Eftersom jag har hört en röst som från en kvinna i födslosmärta, ångesten som hos henne som föder sitt första barn, dottern Sions röst, som flämtar efter luft, som spretar med sina händer: Ve över mig, eftersom min själ förgås till de som slaktar.
Ska jag inte straffa er för dessa ting, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)? Och ska inte min själ hämnas på ett sådant folkslag som detta?
Ska jag inte straffa er för dessa ting, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)? Och ska inte min själ hämnas på ett sådant folkslag som detta?
Låt dig tillrättavisas Jerusalem, för att inte min själ ska bli avskärmad från dig, för att jag inte ska göra dig öde, ett land utan invånare.
Så säger Herren (Jahve): Stå vid vägarna och se och fråga efter de gamla stigarna, där den goda vägen är och vandra på den och ni ska finna vila för era själar. Men de säger: Vi vill inte vandra på den.
Ska jag inte straffa dem för dessa ting
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)?
Ska inte min själ hämnas
på ett sådant folk som detta?
Därför säger Herren (Jahve) så angående Anatots män som söker din själ (ditt liv) och säger: Du ska inte profetera i Herrens (Jahves) namn för att inte dö i vår hand.
Jag har övergett mitt hus, jag har kastat bort mitt arv, jag har gett det min själ älskar i hennes fiendes hand.
Och om ni inte lyssnar till det kommer min själ att gråta över er stolthet i hemlighet och mina ögon kommer att gråta ymnigt och släckas i tårar eftersom Herrens (Jahves) hjord har burits bort i fångenskap.
Har du helt förskjutit Juda? Har din själ avskytt Sion? Varför har du slagit oss så att det inte finns någon läkedom för oss? Vi skådar efter shalom (frid, fred och allt gott) men inget gott kommer och efter en tid av helande, men se terror.
Och Herren (Jahve) sade till mig: Trots att Mose och Samuel stod inför mitt ansikte, kan inte min själ vara vänd mot detta folk, kasta bort dem från mitt ansikte och låt dem vandra iväg.
Hon som har burit sju tynar bort, hennes själ slokar, hennes sol har gått ned medan det ännu är dag, hon skäms och är förvirrad och återstoden av dem ska jag ge till svärdet inför deras fiender förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Så säger Herren (Jahve): Håll (vakta, skydda, bevara) för era själars skull och bär inga bördor på sabbatsdagen, för inte in något genom Jerusalems portar,
Ska ondska belönas med gott? För de har grävt en grop för min själ. Kom ihåg hur jag stod inför ditt ansikte för att tala gott till dem, till att vända bort din vrede från dem.
Och jag ska göra om intet Juda rådslag och Jerusalem på denna plats och jag ska få dem att falla för svärd framför sina fiender och från deras hand som söker deras själ (liv). Och deras döda kroppar ska jag ge som mat till himlarnas fåglar och till markens djur.
Och jag ska låta dem äta köttet av deras söner och köttet av deras döttrar och varje man ska äta sin grannes kött genom belägring och ångest, varmed deras fiender och de som söker deras själar (liv) ska tränga dem.
Sjung till Herren (Jahve),
prisa Herren (Jahve)
eftersom han har befriat den fattiges själ
från illgärningsmännens hand.
Och därefter förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) ska jag ge Tsidqijaho, Juda kung, och hans tjänare och folket, de som är kvar i denna stad från pesten, från svärdet och från hungersnöden, i Nebukadnessar, Babels kungs hand och i händerna på era fiender och i händerna på dem som söker era själar (liv), och han ska slå dem med svärdsegg, han ska inte skona dem, inte ha medlidande, inte ha förbarmande.
Den som förblir i staden ska dö för svärd och av hungersnöd och av pest, men den som går ut och går över (avfaller) till kaldéerna som belägrar er, han ska leva och hans själ (liv) ska för honom vara som ett byte.
och jag ska ge dig i deras hand som söker din själ (ditt liv) och i handen på dem som du är rädd för, i Nebukadnessar, Babels kungs hand och i kaldéernas hand.
Men till landet som de längtar efter att återvända, dit ska de inte återvända.
Dödade Chizqijaho, Juda kung och hela Juda honom? Fruktade han inte Herren (Jahve) och bönföll inför Herrens (Jahves) ansikte, och Herren (Jahve) ändrade sig om det onda som han hade förkunnat mot dem? Och vi kan dra stor ondska över våra egna själar."
De ska komma och jubla på Sion [tempelberget i Jerusalem],
de ska (strömma samman och) stråla av lycka över allt vad Herren (Jahve) ger,
över säd, vin [från druvor], och olja,
över unga får och kalvar.
Deras liv ska vara som en vattenrik trädgård,
aldrig mer ska de tyna bort (förtvina, lida nöd).
Och jag ska mätta prästernas själar med det feta,
och mitt folk ska bli mätt av min godhet,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
För jag vederkvicker (vattnar frikostigt; släcker törsten hos)
en försmäktande (trött) själ,
och varje själ som tynar (tvinar) bort [som är utsvulten, sorgsen och trängtande]
fyller (mättar) jag [på nytt]." [Här finns en kiasm där själens (hebr. ) bedrövliga tillstånd upprepas två gånger centralt. Versen ramas dock in av två verb som visar hur Gud helt och fullt vederkvicker och fyller själens behov. Se även ; ; ; .]
Och jag ska glädja mig över dem till deras goda, och jag ska plantera dem i detta land i sanning, med hela mitt hjärta och med hela min själ.
Men ni vände och vanhelgade mitt namn och fick varje man sin tjänare och varje man sin tjänarinna som ni hade låtit gå fria, till deras önskan, att komma tillbaka och fick dem att underkasta sig för att bli tjänare och tjänarinnor åt er.
ska jag ge i deras fienders hand och i handen på dem som söker deras själar (liv), och deras kroppar ska bli mat åt himlarnas fåglar och till markens djur.
Och Tsidqijaho, Juda kung och hans furstar ska jag ge i deras fienders hand och i handen på dem som söker deras själar (liv), och i handen på Babels kungs armé som har gått upp från er.
Så säger Herren (Jahve): Bedra inte er själva och säg: ’Kaldéerna ska säkert lämna oss’, för de ska inte lämna.
"Så säger Herren (Jahve): Den som är kvar i denna stad ska dö för svärdet, genom hungersnöd och av pesten, men den som går ut till kaldéerna ska leva, och hans liv ska bli som ett byte för honom och han ska leva.
Och Tsidqijaho, kungen gav sin ed i hemlighet till Jeremia och sade: "Herren (Jahve) lever som har gjort till oss dessa själar (låtit oss leva). Jag ska inte döda dig och jag ska inte ge dig i dessa mäns hand som står efter ditt liv."
Och Jeremia sade till Tsidqijaho: "Så säger Herren Härskarornas Herre (Jahve Elohim Sebaot) Israels Gud (Elohim): Om du går ut till Babels kungs furstar, då ska din själ leva och denna stad ska inte brännas i eld, och du ska leva, du och ditt hus.
Och Jeremia sade: "De ska inte ge dig. Lyssna, jag ber dig, till Herrens (Jahves) röst i det som jag talar till dig, så ska det bli väl med dig och din själ ska leva.
Jag ska verkligen befria dig och du ska inte falla för svärdet utan din själ (ditt liv) ska bli ett byte för dig, eftersom du har litat på mig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)."
och sade till honom: "Vet du att Baalis, Ammons söners kung har sänt Jishmael, Netanjahos son att ta ditt liv?" Men Gedaljaho, Achiqams son, trodde dem inte.
Och Jochanan, Qareas son talade till Gedaljaho i Mitspa i hemlighet och sade: "Låt mig gå, jag ber dig, och jag ska slå Jishmael, Netanjahos son och ingen man ska veta något. Varför skulle han ta ditt liv så att alla judar som har samlats hos dig skulle bli förskingrade och kvarlevan i Juda gå under?"
För ni har agerat förrädiskt mot era egna själar, eftersom ni har sänt mig till Herren er Gud (Jahve Elohim) och sagt: Be för oss till Herren vår Gud (Jahve Elohim) och allt det som Herren vår Gud (Jahve Elohim) ska säga ska du förkunna för oss och vi ska göra det.
männen (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft) och kvinnorna och barnen och kungens döttrar och varje person som Nevozaradan, ledaren för vakten hade lämnat med Gedaljaho, Achiqams son, Shafans son, och profeten Jeremia och Baroch, Nerijas son,
Och nu säger Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot) Israels Gud (Elohim): Varför har ni begått denna stora ondska mot era egna själar? Till att hugga av från er man och kvinna, barn och dibarn från Juda mitt, utan att lämna någon kvar.
så att ingen av Juda kvarleva som har gått till Egyptens land för att vistas där ska kunna fly eller bli kvar så att de kan återvända till Juda land, till vilket de har en längtan att återvända för att bo där, för ingen ska återvända förutom flyktingarna (fångarna i Babel)." ? Är det fångarna i Babel som avses här?
Så säger Herren (Jahve): Se jag ska ge farao chafra, Egyptens kung i hans fienders hand, och i handen på dem som söker hans själ (liv) som jag gav Tsidqijaho, Juda kung, i Nebukadnessar, Babels kungs hand, hans fiende som sökte hans själ (liv).
Och du söker åt dig det som är stort, sök det inte, för se jag ska föra ondska över allt kött förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), men din själ (ditt liv) ska jag ge dig som ett byte på alla platser dit du går."
Och jag ska ge dem i deras hand som söker deras själ (liv) i Nebukadnessar, Babels kungs hand och i hans tjänares hand, och därefter ska det bli bebott som det var i forna dagar förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
"Fly! Rädda era liv och var som en tamarisk i öknen."
Och jag ska göra Elam förfärade inför deras fiender och framför dem som söker deras själar (liv), och jag ska föra ondska över dem, min häftiga vrede förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), och jag ska sända svärdet efter dem till dess jag har slukat dem.
Jag ska föra tillbaka Israel till hans betesmark, och han ska beta på Karmel och Bashan, och hans själ ska bli mättad i Efraims bergsbygd och i Gilead.
Fly från Babels mitt och rädda varje man sin själ (sitt liv), bli inte avhuggen i hennes synd, för det är tid för Herrens (Jahves) hämnd, han ska vedergälla henne.
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har svurit vid sig själv: Jag ska verkligen fylla dig med människor, som med gräshoppslarver, och de ska häva upp ett rop (härskri) emot dig.
Mitt folk, gå ut från hennes mitt och rädda er själva, var man från Herrens (Jahves) brinnande vrede.
I Nebukadnessars, Babels kungs 18:e år [586 f.Kr.]
832 personer (själar – hebr. nefesh) från Jerusalem.
I Nebukadnessars 23:e år [581 f.Kr.] förde Nevozaradan, ledaren för vakten, bort
745 judiska personer (själar). Totalt var det 4 600 personer (själar) [totala antalet av dessa tre grupper].
Klagovisorna (12)
Alla hennes invånare suckar,
de letar efter bröd.
De har gett alla sina dyrbarheter i utbyte för att få mat
för att kunna vederkvicka sina själar (rädda sina liv, överleva).
[Jerusalem säger:] Se, Herre (Jahve), betrakta (förstå) ...
[Hebreiska språket indikerar en dramatisk paus här.]
... hur föraktad jag har blivit! [Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en handflata. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. I denna vers börjar ordet "alla" med denna bokstav och förstärker hur fullständig hungersnöden är, liksom känslan av förkastelse.]
Över allt detta gråter jag.
Mina ögon, mina ögon svämmar över av vatten
eftersom tröstarna är långt borta från mig,
även den som skulle vederkvicka min själ.
Mina söner (barn) är övergivna
eftersom fienden har segrat. [Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "Över allt detta" som börjar med denna bokstav först i meningen men även ordet för "öga" som sedan upprepas två gånger har samma första bokstav. Eftersom bokstaven dessutom symboliserar en vattenkälla och ögonens tårar beskrivs som en outsinlig källa som svämmar över, finns det en mycket tydlig koppling mellan bokstaven ajin och innehållet i denna vers. Tårar är sorgeprocessens tecken.]
Jag ropade efter mina älskare []
men de förrådde mig.
Mina präster och mina äldste
förgicks i staden
när de sökte efter mat
för att överleva (vederkvicka sina själar). [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det ordet "Jag ropade efter" som börjar på den bokstaven och förstärker ropet efter någon som stöttar.]
De säger till sina mödrar:
Var är säden och vinet?
När (medan) de försvagas som en skadad soldat
på stadens torg,
när (medan) deras liv (själ) töms (rinner) ut
i deras mödrars famn.
[När barnen dör i mödrarnas armar.] [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet "till sina mödrar" med denna bokstav och förstärker att moderskapets viktigaste uppgift, att ge barnen mat, inte längre är möjlig att upprätthålla. Det finns förmodligen ingen större smärta för en förälder än att förlora sitt barn.]
Res dig [], ropa ut det i natten,
vid den första nattväkten [mellan klockan sex och tio på kvällen].
Utgjut ditt hjärta som vatten
framför Herrens (Adonajs) ansikte.
Lyft upp dina händer inför honom,
för själarna (livet) hos dina unga barn,
som utmattas av hunger
i varje gathörn. [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det orden "Res dig" som börjar på den bokstaven. Det förstärker ivern och allvaret i handlandet. Det är inte bara mina ord, jag är redo att agera i överensstämmelse med det jag säger. Versen är längre än de övriga och det förstärker att det nyligen mörknat, natten just har börjat och det är långt till gryningen och ljuset. Judarna delade in natten i tre nattväkter, romarna fyra, se ; .]
Min själ är avskuren från all frid
(hebr. shalom som betyder både inre frid, yttre fred, hälsa, välgång, framgång och allt gott som finns)
jag har glömt bort vad godhet är.
Jag (hela min varelse, min själ) har fortfarande detta i minnet
och är nedsjunken (bedrövad) i mig.
Herren (Jahve) är min del (portion), säger min själ (mitt inre – hebr. ),
därför vill jag troget vänta (ha en förväntan) på honom. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I dessa verser är det orden "nåd", "Nya" och "del" som börjar med den bokstaven. Tillsammans förstärker dessa ord tillförsikten om Guds kärlek till mänskligheten och att det i slutändan är Herrens nåd som tar mig vidare från sorgen.]
Herren är god mot dem som väntar (aktivt väntar, förväntar sig ett svar, binder sig samman med) honom,
mot den som söker honom.
Mina ögon misshandlar min själ (det jag ser fyller mig med smärtsam sorg)
för alla döttrar i min stad (gråter i sorg över alla döttrar i staden så att själen mår dåligt). [Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det orden "Mina ögon" och "Till dess" som börjar med denna bokstav. Här ger det stor emfas till gråtandet som är en viktig och helt central del av sorgeprocessen, inte minst under bearbetningsfasen då sorgens flöde är nödvändig för läkning.]
Herre (Adonaj) du har försvarat mitt liv (min själ – hebr. ),
du har återlöst mitt liv.
Vi får vårt bröd med fara för vårt liv,
på grund av vildmarkens svärd.
Hesekiel (42)
Men om du varnar den onde och han inte vänder om från sin ondska, inte från sina onda vägar, ska han dö i sin synd, men du har räddat din själ.
Men om du varnar den rättfärdige att den rättfärdige inte ska synda och han låter bli att synda, då ska han med säkerhet leva, eftersom han lät sig varnas, och du har räddat ditt liv (din själ)."
Men jag svarade: "Ack, Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), min själ har aldrig blivit oren (förorenad), från min ungdom och till nu har jag aldrig ätit det som är självdött eller rivet av ett rovdjur och det som är avskyvärt har aldrig kommit i min mun."
De ska kasta sitt silver på gatorna och deras guld ska vara något orent, deras silver och deras guld ska inte kunna rädda dem på Herrens (Jahves) vredes dag. De ska inte tillfredsställa deras själar och inte fylla deras skålar eftersom deras synd har blivit en snubbelsten.
och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Ve till kvinnorna som ser täcken över alla förenade händer och gör slöjor över alla högresta huvuden som jagar själar. Ska ni jaga mitt folks själar och rädda era egna själar levande?
Ni har vanhelgat mig bland mitt folk för en handfull korn och för brödsmulor, till att slakta själar som inte skulle dö och till att rädda själar levande som inte skulle leva, genom era lögner till mitt folk som lyssnar på lögnen.
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Se jag är emot era täcken med vilka ni jagar själarna som fåglar och jag ska rycka dem från era armar, och jag ska låta själarna sprida sig (slå ut som en blomma, bli fria), själarna som ni jagat som fåglar.
även om dessa tre män, Noa, Daniel och Job var i det (landet) skulle de bara kunna rädda sina egna själar genom sin rättfärdighet förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
även om dessa tre män, Noa, Daniel och Job var i det (landet), jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) skulle de inte kunna rädda söner och inte döttrar, de skulle bara rädda sina egna själar med sin rättfärdighet.
Inget öga hade medlidande över dig till att göra något av detta för dig, en av dessa till att visa förbarmande över dig, utan du kastades ut på fältets ansikte i din själs vämjelighet den dag du föddes.
Se därför har jag sträckt ut min hand över dig och har förminskat ditt underhåll och gett dig till deras vilja som hatar dig, filistéernas döttrar som skäms för dig för dina oanständiga vägar.
Men farao ska inte med sin mäktiga armé och stora skaror undsätta honom i striden när de kastar upp belägringsvallar och bygger fästningar för att hugga av många själar.
Se alla själar är mina, som fädernas själar så är sönernas själar mina. Den själ som syndar den ska dö. []
Den person (sjä – hebr. nefesh) som syndar är den som ska dö. En son ska inte bära [få lida för] sin fars synder och en far ska inte bära [få lida för] sin son synder. Rättfärdigheten hos den rättfärdige ska vara över honom och ondskan hos den onde ska vara över honom. []
Och när den onde vänder bort från den ondska han har begått och gör det som är rätt och rättfärdigt ska han rädda sin själ levande.
Profeterna konspirerar i hennes mitt, som ett rytande lejon ryter över bytet, så har de slukat själar, de tar (stjäl) skatter och dyrbara ting, de har gjort änkorna många i hennes mitt.
Hennes furstar i dess mitt är som vargar, ylande över bytet, för att spilla blod och fördärva själar för att få oärlig vinning.
Och Babels söner kom nära henne, till hennes kärlekssäng och de orenade henne med sin lusta, och hon var orenad med dem men hennes själ var avskärmad från dem.
Hon var avklädd i sin prostitution och blottade sin nakenhet, och min själ avskärmades från henne på samma sätt som min själ avskärmat sig från hennes syster.
Därför Oholiva, så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Se jag ska resa upp dina älskare mot dig från dem som din själ fjärmat sig från och jag ska föra dem mot dig på alla sidor.
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Se jag ska ge dig i deras hand som du hatar, i deras hand från vilka din själ har avskärmat sig.
Säg till Israels hus: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Se jag ska vanhelga min helgedom, er styrkas stolthet, era ögons begär och era själars längtan, och era söner och era döttrar som ni har lämnat bakom ska falla för svärdet.
Och du människobarn, ska det inte vara så att den dagen då jag tar ifrån dem deras starka fäste, deras äras glädje, deras ögons önskningar, deras själs längtan, deras söner och deras döttrar,
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Eftersom du har klappat i händerna och stampat med fötterna och gläder dig i hela din själs förakt över Israels mark,
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Eftersom filistéerna har agerat med hämnd och har tagit hämnd med förakt i själen, med fördärv för gammalt hat,
Javan [Grekland], Tuval [östra Turkiet] och Meshech [centrala Turkiet] handelsresande, de handlade (köpte upp) människosjälar (slavar) och redskap av brons till din handelsmarknad (marknadsplats).
och de ska göra sig själva helt skalliga för dig
och omgjorda sig med säcktyg
och de ska gråta över dig i själens bitterhet,
en bitter klagosång.
Jag ska göra många folk förskräckta för dig
och deras kungar ska bli skräckslagna för dig
när jag svingar mitt svärd framför dem,
och de ska darra (vara fyllda av skräck) hela tiden (i varje ögonblick),
varje man för sitt eget liv på fallets dag.
han hörde ljudet från shofaren och tog inte varning. Hans blod ska komma över honom. Men om han hade tagit varning hade han räddat sin själ.
Men om väktaren ser svärdet komma och inte blåser i shofaren och folket inte varnas och svärdet kommer och tar några själar från dem, tas han bort i sin synd, men hans blod ska utkrävas av väktarens hand.
Men när du varnar den onde för hans väg och att han ska vända bort från den, men han inte vänder bort från sin väg, då ska han dö i sin synd, men du har räddat din själ.
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Säkerligen, i min brinnande nitälskan har jag talat mot folkens återstod och [speciellt] mot Edom – hela det, som han tog (utsåg) mitt land (hebr. erets) åt sig själva som en egendom med glädje i sina hjärtan, med djupt förakt (själens förakt), kastat ut det [mitt land Israel] som ett byte.
Överallt den dubbla floden (den dubbla strömmen – hebr. nachalajim) flyter fram ska det vimla av liv (ska det finnas svärmar av insekter). Det ska finnas ett överflöd av fisk, för när vattnet kommer dit [till Döda havet] blir det friskt. Allt får liv där floden rinner fram.
Hosea (2)
De livnär sig på mitt folks synder
och sätter sina hjärtan till deras överträdelser.
De ska inte utgjuta drickoffer till Herren (Jahve)
inte heller ska de behaga honom.
Deras offer ska för dem vara som sorgens bröd [],
allt som de äter av det ska vara förorenat [eftersom det har vidröts av någon som rört vid en död kropp, se ],
för deras bröd ska vara för deras hunger,
det ska inte komma in i Herrens (Jahves) hus.
Amos (3)
Den snabbe ska inte kunna fly,
den starke ska inte kunna använda sin styrka,
inte heller ska den mäktige kunna rädda sig själv.
Inte heller ska den som hanterar bågen kunna stå
och den snabbfotade ska inte kunna rädda sig själv,
inte heller ska den som berider hästen kunna rädda sig själv.
Herren Herren (Adonaj Jahve) har svurit vid sig själv, Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot) förkunnar (säger, proklamerar):
"Jag avskyr Jakobs stolthet
och hatar hans palats
och jag ska bomma igen (stänga ner) staden
och allt som finns där."
Jona (5)
Så de ropade till Herren (Jahve) och sade: "Vi bönfaller dig Herre (Jahve), vi bönfaller dig, låt oss inte gå under på grund av berättelsen om denne mans själ (det vi har hört om denne mans liv) och placera (lägg) inte på oss oskyldigt blod (håll oss fria från ansvar). För du Herre (Jahve) har gjort det som behagar dig." [I ropade var och en till sin gud men här ber alla istället till Jonas Gud.]
Vatten omringade mig upp till min själ (in på livet),
djupen omringade mig,
mitt huvud var inlindat i sjögräs.
När min själ (mitt liv) tynade bort i mig
kom jag ihåg Herren (Jahve)
och min bön till dig,
till ditt heliga tempel.
Så ta i stället mitt liv, Herre, för jag vill hellre dö än leva." [Kanske var Jona rädd för att assyrierna skulle hota Israel igen som de gjort tidigare, se .]
När solen gått upp hade Gud (Elohim) förberett en glödhet östanvind. Solen stekte Jona på huvudet så han var nära att svimma. Då önskade han sig döden och sade: "Det är bättre för mig att dö än att leva." [I dessa verser nämns det lilla trädet, masken, solen och östanvinden. Gemensamt är att det var Gud som sänt dem, på samma sätt som han tidigare hade sänt stormen och fisken, se ; .]
Mika (3)
Glädjer sig Herren (Jahve) åt baggar i tusental,
åt tiotusen strömmar av olja [som användes vid matoffret då man hällde olivolja över mjölet, se ]?
Ska jag ge honom mitt förstfödda barn som ett offer för min överträdelse,
min livsfrukt för mitt livs synd? [Nej, varken kalvar, baggar eller något så avskyvärt som att offra sitt barn skulle Gud kräva. I nästa vers följer Herrens vilja och påminnelse.]
Ve mig (uttryck för intensiv förtvivlan och vemod)!
För det är som när sommarens skörd har plockats,
och den sista vinskörden är över.
Det finns inga druvklasar att äta,
inga färska fikon (tidiga, förstlingsfrukter) som jag längtar så mycket efter.
Händerna [på dem som borde veta bättre] är skickliga (ivriga, fullt engagerade i) att göra det onda:
Härskare (ledare i landet) och domare frågar efter mutor [och styr och dömer beroende på vem som betalar mest],
den mäktige behöver bara säga vad han önskar (yttra sina onda begär),
så konspirerar de tillsammans och förvrider sanningen. [Det hebreiska ordet för konspirerar har också betydelsen att tvinna en tråd. Här beskrivs nu hur härskaren, domaren och den mäktige, de inflytelserika i samhället sammansvärjer sig som en tretvinnad tråd för att få igenom sin vilja på bekostnad av sanningen.]
Habackuk (3)
Se, hans själ i honom [Babylon – den onda nationen – personifierad] är uppblåst [av högmod],
den är inte rättfram (rak; behagar inte),
men den rättfärdige (en rättfärdig) ska leva genom sin tro [i hans (Guds) trofasthet/stabilitet – hebr. ].
[; ; ]
Dessutom är vinet en förrädisk bekantskap,
den stolta människan består inte. [] Han som har stora önskningar är som Sheol (underjorden, de dödas plats),
ja i likhet med döden blir han aldrig tillfredsställd
utan samlar till sig länder
och samlar åt sig folk på hög. [Det ordspråksliknande uttrycket om vin är lite oväntad just här, samtidigt väldigt passande och kopplas ofta till arrogans, begär och social orättvisa genom hela Bibeln, se ; ; , ; . Babylonierna blev också själva störtade under en vild fest där alkoholen flödade, se . Den här typen av fylleri har bekräftats att den karaktäriserade babylonierna.]
Du har gett skamliga råd till ditt hus
genom att hugga av många människor och förskansa din själ (ditt liv).
Haggai (1)
Om någon bär helgat kött i sin mantelflik och med sin mantel råkar vidröra bröd eller något som är kokat eller vin eller olja eller någon annan mat, blir den då helig?" Prästerna svarar och säger: "Nej."
Sakarja (2)
Jag högg av de tre herdarna på en månad, för min själ blev otålig på dem och deras själar avskydde mig.
själ, liv
