Referenser (173 st i TR)
Matteusevangeliet (7)
Hon ska ju föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa (rädda, befria) sitt folk från deras synder." [Genom trolovningen hade äktenskapet redan formellt ingåtts. Ängeln uppmanar Josef att inte tveka att fullborda äktenskapet framöver. Namnet Jesus härstammar från namnet Josua, som på hebreiska är sammansatt av JHVH (Guds namn som troligtvis kan uttalas Jahve) och Hosea, som betyder "en som frälser". Namnet Jesus betyder bokstavligen: "JHVH är frälsning" eller "JHVH räddar".]
De lät sig döpas av honom i
floden Jordan medan de bekände
(öppet erkände) sina
synder
[just innan dopet när de stod i vattnet].
[Det grekiska ordet för dop är baptizo som ordagrant betyder "att doppa ned i". Det är skillnad mellan Johannes omvändelsedop och troendedopet i Herren Jesu namn, se . Johannes dop var förberedande och handlade om omvändelse från sin synd, inte nödvändigtvis i samband med att man bekände Jesus som Herre. Troendedopet får sin fullständiga betydelse först efter Jesu uppståndelse, se . I dopet identifierar sig den troende med Jesu död, begravning och återuppståndelse, se . Denna handling visar att man dör bort från sitt eget, begraver sin gamla syndiga natur och blir en ny skapelse i Jesus. Dopet föregås av personlig omvändelse och sinnesändring och åtföljs av löftet om Hjälparen, den helige Ande, som ger kraften att leva det nya livet, se ; .]Just då förde de [fyra män] en lam man på en bår (bädd) till honom [och firade ner honom i huset, se ; ]. När Jesus såg deras [den sjuke mannens och hans fyra vänners] tro, sade han till den lame: "Var vid gott mod (var glad och frimodig), mitt barn! Dina synder är förlåtna."
Vilket är lättast att säga: 'Dina synder är förlåtna', eller: 'Stå upp och gå?'
Men för att ni ska veta vilken makt (auktoritet) Människosonen har här på jorden att förlåta synder" – så sade han sedan till den lame – "Stå upp, ta din bår (bädd) och gå hem!" [Mitt i svaret till de skriftlärda riktar sig Jesus till den lame i stället, och meningen avslutas inte i ord, utan genom handling!]
Därför säger jag er: All synd och hädelse ska människorna få förlåtelse för [det ligger i Guds natur att förlåta, se ], men hädelse mot [den helige] Anden ska (kan) inte förlåtas.
för detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse (befrielse från synder).
Markusevangeliet (6)
Johannes kom (trädde fram), han [var den budbärare som profeterna talat om] som döpte i öknen och predikade omvändelsens dop [som var ett yttre reningsdop i vatten som ett tecken på hjärtats omvändelse] till syndernas förlåtelse.
Hela
Judéen och alla i
Jerusalem kom dit ut till honom
(i en ständig ström), och de bekände sina
synder och döptes av honom i Jordan.
När Jesus såg deras tro [den lame mannens och hans vänners tro], sade han till den förlamade: "Mitt barn (med fokus på att han tillhör familjen), dina synder är förlåtna (borttagna)."
"Varför talar denne man [en människa som vi] på det här sättet? Han hädar ju (är respektlös mot Gud). Vem kan förlåta synder utom Gud?"
Vad är lättast att säga till den förlamade: 'Dina synder är förlåtna (borttagna),' eller att säga: 'Stå upp, ta din bädd och börja gå'?
Men för att ni ska veta (se med egna ögon) att Människosonen har auktoritet (rättighet, makt, kraft) här på jorden att förlåta synder, säger jag dig", och så sade han till den förlamade:
Lukasevangeliet (11)
och ge kunskap om frälsning till hans folk,
genom deras synders förlåtelse. []
Han gick runt i hela regionen vid
Jordan [floden]. Där predikade han omvändelsedopet
(ett yttre dop som bevis på ett förnyat tänkesätt och ett förändrat hjärta) som leder till
syndernas förlåtelse
(befrielse, avskrivning, också en medicinsk term för att en plåga släpper och man blir frisk).
[Det grekiska ordet för dop är baptizo som betyder "att doppa ned i". Det är skillnad mellan Johannes omvändelsedop och troendedopet i Herren Jesu namn, se . Johannes dop var förberedande och handlade om omvändelse från sin synd, inte nödvändigtvis bekännelse på Jesus som Herre. Troendedopet får sin fullständiga betydelse först efter Jesu uppståndelse, se . I dopet identifierar sig den troende i Jesu död, begravning och återuppståndelse, se . I dopet finns självklart också aspekten av omvändelse och sinnesändring, men också löftet om Hjälparen den helige Ande som ger kraften att leva det nya livet, se ; .]När han såg deras tro [både hos den sjuke mannen och hans fyra vänner] sade han: "Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder."
De skriftlärda och fariséerna tänkte (hade en inre dialog): "Vad är det för en hädare! Vem kan förlåta synder utom Gud?"
Vilket är lättast, att säga: 'Du har fått förlåtelse för dina synder', eller: 'Stå upp och gå'?
Men för att ni ska veta att Människosonen har makt (auktoritet) här på jorden att förlåta synder, säger jag dig" – så sade han sedan till den lame – "Stå upp, ta din bår (bädd) och gå hem!" [Mitt i svaret till de skriftlärda riktar sig Jesus sig till den lame i stället, och meningen avslutas inte i ord, utan genom handling!]
Det är därför som jag säger dig att alla hennes många synder är förlåtna. Hennes stora kärlek visar det. Men den som har fått lite förlåtet älskar lite."
Sedan sade han till henne: "Dina synder är förlåtna."
Men de som var runt bordet började säga till varandra: "Vem är han som till och med förlåter synder?"
Och förlåt oss våra
synder,
för också vi själva förlåter var och en som står i skuld till oss.
Och led
(för) oss inte in i frestelse
(prövning).' "
[Grekiska peirasmos har en bred betydelse av både prövning och frestelse. Den nyansskillnad som finns mellan de svenska orden finns inte i grekiskan. Gud själv frestar ingen, utan det är den onde och vårt kött som frestar oss att synda, se ; ; . Det är därför vi behöver vara bedjande. Däremot kan Anden föra oss in i situationer där vår tro prövas, se .] [I Bergspredikan några år tidigare undervisade Jesus om bön, och förklarade då att bön varken är någon uppvisning eller rabblande av tomma ord, se ; . Denna version är kortare än Matteus i de flesta manuskript, men innehåller samma huvudpunkter. Det finns några skillnader i ordval: Lukas har "synder" (gr. hamartia), medan Matteus har "skulder" (gr. opheilema), se .]och att omvändelse till
syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i
Jerusalem.
Johannesevangeliet (17)
Nästa dag ser han [Johannes döparen] Jesus komma emot honom och säger: "Se, Guds Lamm som tar bort (lyfter upp; bär) världens synd!
Igen sade han till dem: "Jag går bort och ni kommer att söka efter mig, men ni kommer att dö i er synd. [Synd i singular, primärt deras otro, se .] Dit jag går är det omöjligt för er att komma."
Därför sade jag till er att ni kommer att dö i era synder. Ja, ni ska dö i era synder eftersom ni inte tror att Jag Är." [Uttrycket "Jag Är" anspelar på hur Gud väljer att presentera sig, se . Uttrycket återkommer även i och .]
Jesus svarade dem: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Alla som vanemässigt praktiserar att göra synd (bryter mot Guds bud, missar målet) är syndens slavar.
Vem av er kan visa på någon synd (överträdelse) hos mig? Om jag talar sanning, varför tror (litar) ni inte på mig?
De svarade: "Du var född helt i synd (från huvud till fot), och du ska undervisa oss?" De kastade ut honom [från platsen där de samlats, och senare också från synagogan, se 9:22].
Jesus svarade dem: "Om ni var blinda skulle ni inte ha någon synd, men eftersom ni säger att ni ser, finns er synd kvar."
Om jag inte kommit och talat till dem skulle de inte vara skyldiga till synd, men nu har de ingen ursäkt för sin synd [synd betyder ordagrant 'att missa målet'].
Om jag inte hade gjort de gärningar som ingen annan någonsin gjort, så skulle de inte vara skyldiga till synd. Men nu har de sett (erfarit) dem, och [trots att de med egna ögon sett alla dessa under och tecken har de] hatat både mig och min Fader.
När han kommer ska han överbevisa världen (människosläktet) om synd, rättfärdighet och dom. [Ordet 'överbevisa' är att föra fram allt i ljuset, som i en rättegång när helt uppenbara bevis läggs fram. Detta är en av den helige Andes uppgifter.]
Om synd (att missa målet), för de tror inte på (litar, lutar sig inte emot) mig.
[All synd har sitt ursprung i otro, så den största synden är att ta avstånd från Jesus. Att inte ta emot syndernas förlåtelse är att missa målet som är gemenskap med Gud.]
Jesus svarade: "Du skulle inte ha någon auktoritet över mig över huvud taget, om den inte vore given från ovan. Därför är den som överlämnat mig till dig [Judas, Kaifas, eller judarna] skyldig till mer (en större) synd."
Om ni väljer att förlåta någon hans synder [löser honom från hans synd, utför Guds uppdrag, berättar att Jesus kan förlåta], så är de redan förlåtna.
[Verbformen indikerar att synderna är lösta i dåtid med ett nuvarande resultat att de nu är förlåtna.] Om ni binder (håller fast) någon [genom att inte förlåta hans synder], så är han bunden." [Verbformen indikerar att synderna har bundits i dåtid med ett nuvarande resultat att de binder.]
Apostlagärningarna (8)
Petrus upplyste (förklarade då för) dem: "Omvänd er (ångra er) [tänk annorlunda från och med nu] och låt döpa er [låt er nedsänkas i vatten, gr. baptizo] – var och en av er – i Jesu den Smordes (Messias, Kristi) namn [på den grund hans namn utgör] till (in i) era synders förlåtelse [så att ni kan bli lösta/fria från era skulder/missgärningar]. Då ska ni få den helige Andes gåva (då kommer ni att ta emot gåvan – den helige Ande).
Ångra (omvänd) er därför [tänk alltså annorlunda från och med nu, se ] och vänd tillbaka [till Gud], så att era synder blir utplånade (utsuddade; fullständigt borttagna),
Honom har Gud upphöjt till sin högra sida som furste och frälsare för att ge Israel omvändelse och syndernas förlåtelse.
Sedan föll han ner på sina knän och ropade ut med hög röst: "Herre, håll inte denna synd mot dem." När han hade sagt detta somnade han in.
Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn."
[Avslutande uppmaning att ta emot löftet:]
Därför ska ni veta, män och bröder, att det är genom denne man [den uppståndne Jesus] som syndernas förlåtelse förkunnas för er.
Och nu, vad väntar du på? Res dig och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla (fråga efter, ropa och vädja till) hans namn [i bön].
för att öppna deras ögon, för att vända dem från mörker till ljus och från Satans makt till Gud, så att de får syndernas förlåtelse och en plats bland dem som helgats genom tron på mig.
Romarbrevet (48)
[Paulus sammanfattar nu att alla, både hedningar och judar, är skyldiga inför Gud.] Hur är det då?
Har vi [judar] någon fördel? Nej, inte på något sätt. Vi har ju redan anklagat alla, både judar och greker, för att stå under syndens välde (nedtryckta och under dess makt).
Ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. [Det var aldrig lagens syfte.] Vad som ges genom lagen är insikt (fullständig förståelse) om synd.
Saliga (lyckliga, välsignade) är de som fått sina brott förlåtna,
sina synder övertäckta.
Salig (lycklig, välsignad) är den,
som Herren inte tillräknar synd. [] [Ordet "ogudaktig" i var inte det ord man vanligtvis förknippade med David, men det är just det som Paulus gör här. David, judarnas hyllade kung, som levde efter att lagen var given, begick många av de synder som Paulus listar i Romarbrevets första kapitel, bl.a. mord och äktenskapsbrott, se ; .]
Därför [som en kontrast till hur Jesus försonat världen], kom synden in i världen genom en enda människa [Adam, se ], och genom synden [den fysiska] döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat.
Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns.
Lagen kom dessutom in (sköts in obemärkt) [bara] för att överträdelsen skulle bli större.
[Den uppenbarar synd.]
Men där synden blev större,
där har nåden (Guds oförtjänta favör och kraft) flödat över (blivit ännu större).
För på samma sätt som synden har regerat (utövat konungsligt envälde) över döden,
så kan nu nåden regera (Guds kraft utöva konungsligt envälde) och ge evigt liv,
genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
vår Herre.
Vad ska vi nu säga [om att där synden blev större, där överflödade nåden än mer, se ]? Ska vi bli kvar [vanemässigt leva] i synden så att nåden (Guds favör och kraft) blir större?
Absolut inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta leva i den?
Vi vet (har en personlig erfarenhet av) att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom, för att den syndiga kroppen (vår fallna natur) ska göras om intet (annulleras, avsättas), så att vi inte längre är slavar under synden. [; ; ; ; ]
Den som är död är befriad från synd [står inte under dess makt].
För den död han dog var en död från synden en gång för alla, och det liv han lever, det lever han för Gud.
På samma sätt [som Jesus gjorde] ska ni ständigt betrakta er själva som döda från synden (helt separerade från den syndfulla naturen), och i stället leva för Gud i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, vår Herre. [På grund av Jesu död och liv är vi rättfärdiggjorda. Utifrån denna ställning uppmanar nu Paulus till att leva ett helgat liv.]
Synden ska därför inte regera som herre i er dödliga kropp så att ni lyder dess begär.
Ställ inte era kroppar i syndens tjänst som ett vapen för orättfärdigheten, utan ställ er i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era kroppar i Guds tjänst som vapen för rättfärdigheten.
Synden ska inte vara herre över er, för ni står inte under lagen utan under nåden [Guds favör och kraft].
Vet ni inte att om ni ställer er som slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder:
antingen synden, vilket leder till död,
eller lydnaden vilket leder till rättfärdighet?
Men Gud vare tack! Ni var slavar under synden, men nu har ni av hjärtat börjat lyda den lära som ni blivit överlämnade åt.
Ni har blivit befriade från synd och blivit slavar till rättfärdighet.
När ni var slavar under synden var ni fria från rättfärdigheten.
Men nu när ni är befriade från synden och slavar hos Gud, får ni helgelse (processen av allt större helighet) som frukt och till slut evigt liv.
Syndens lön [plural]
är död [evig död i kontrast till evigt liv],
men Guds gåva
är evigt liv i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, vår Herre. [Det grekiska ordet för lön, opsonion, kommer från optos – dvs. grillad eller halstrad mat. En soldats dagslön bestod ofta till stor del av matransoner. Eftersom lön står i plural är det inte bara den slutgiltiga döden som åsyftas, utan även den förstämning och skugga som synden kastar över var dag i denna tidsålder. Soldatens lön var generellt låg, så en friare tolkning skulle kunna uttrycka att syndens usla lön enbart för med sig död. Andra ställen där lön nämns är bl.a. ; ; .]
Så länge vi levde i köttet (var under dess styre och helt ett med det) var de syndiga begären som väcktes genom lagen verksamma i våra kroppar så att vi bar frukt åt döden.
Vad ska vi då säga? Att lagen är synd? Absolut inte! Det var dock först genom lagen som jag lärde känna synden. Jag hade [till exempel] inte vetat vad begäret var om inte lagen hade sagt:
Du ska inte ha begär. [; ] [Det sista av de tio buden, eller orden som det ordagrant står i 2 Mos 20. Förbuden mot själva handlingen att begå äktenskapsbrott och stjäla har redan nämnts i och . Detta sista bud i fokuserar på själva begäret att vilja ta det som tillhör någon annan.]
Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär i mig. Utan lag är synden död.
En gång levde jag utan lag, men när budordet kom fick synden liv
Synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det.
Har då det som är gott blivit min död? Absolut inte! Det var synden [som dödade mig, inte lagen]. Detta för att synden skulle avslöjas som synd. [Dess sanna karaktär blir uppenbar.] Den orsakade min död genom det som är gott, vilket visar och avslöjar syndens ofattbara (extrema) syndighet.
[I följande stycke tar Paulus upp konflikten mellan den syndiga naturen och det nya livet. Paulus byter från dåtid till presens. Han använder pronomenen "jag, mig, mitt" över fyrtio gånger i . I egen kraft går det inte att vinna över synden. Det går att tolka texten som om Paulus beskriver livet före omvändelsen då han försökte leva efter lagen, eller kampen även efter omvändelsen. Troligt är att det beskriver helgelseprocessen som varje kristen genomgår. Utan Guds Ande är den kristne som ett andligt spädbarn, se . I kapitel 8 kommer lösningen – ett liv i Jesus fylld av Anden!] Vi vet att lagen är andlig, men jag är köttslig (oandlig, domineras av min onda natur), såld som slav under synden.
Men nu är det inte längre [mitt verkliga] jag som gör det, utan synden som bor (har en permanent boning) i mig.
Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig.
men jag ser en annan lag i mina kroppsdelar [aptiten för det onda, och köttets vilja], som ligger i strid med lagen i mitt sinne (mina tankar, förstånd) och som gör mig till fånge under syndens lag i mina kroppsdelar.
Tack till Gud [som befriar mig], genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus) vår Herre! Lämnad åt mig själv tjänar jag [annars] Guds lag med mitt sinne (förstånd), och med min köttsliga natur syndens lag.
För livets Andes lag har i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag.
Det som var omöjligt för lagen [Torah],
eftersom den var svag genom köttet [den fallna mänskliga naturen]
– Det gjorde Gud, då han sände sin egen Son [till världen som syndoffer],
till det yttre lik en syndig människa (ordagrant: i syndigt kötts likhet/gestalt) och när det gäller synd:
fördömde synden i köttet [dömde och verkställde domen mot synden i Jesu kropp].
Om den Smorde (Messias, Kristus) bor i er är visserligen kroppen död på grund av synden, men Anden är (har och ger) liv på grund av rättfärdigheten.
Och detta är mitt förbund med dem,
när jag tar bort deras synder.
Men den som har betänkligheter och ändå äter är dömd, eftersom det inte sker av tro. Allt som inte sker av tro är synd. [Samvetet är inte det avgörande för vad som är rätt och fel. "Det finns en väg som verkar rätt, men som leder till döden", se . Ett rent samvete gör inte att det som är fel blir rätt. Däremot kan den som gör något som är tillåtet, utifrån den kristna friheten, men som ändå tvivlar och tror att det är fel, begå en synd.]
1 Korintierbrevet (4)
Jag gav er (förmedlade, hjälpte er att förstå) det viktigaste först [trons grunder], det jag själv personligen hade fått ta emot:
Att den Smorde (Messias, Kristus) dog för våra synder,
precis som Skrifterna förutsade. [Jesaja skrev om detta 700 år innan Jesus föddes, se .]
Om inte den Smorde har uppstått
då är er tro utan mening,
och ni är kvar i era synder [kontrollerade av den och under Guds dom].
Dödens udd [dess gift] är ju synden,
och syndens kraft kommer av (makt är) lagen
[eftersom Mose undervisning pekar på och fördömer synden, se .]
2 Korintierbrevet (3)
Den som inte [genom egen personlig erfarenhet] visste vad synd var, honom gjorde han till [gjorde Gud till ett med] synd för vår skull, så att vi i honom skulle bli [ett med] Guds rättfärdighet. [; ; ]
Var det en synd jag begick när jag ödmjukade mig för att ni skulle upphöjas och predikade Guds evangelium för er utan ersättning?
Galaterbrevet (3)
som offrade sig själv för våra synder,
för att rädda oss från den nuvarande onda tidsåldern (världsordningen),
efter vår Guds och Faders vilja (önskan, behag, längtan).
Men om vi, när vi ständigt söker att bli rättfärdiga i den Smorde (Messias, Kristus), själva har visat oss vara syndare, är den Smorde (Kristus) då en som uppmanar till synd (en representant för den)? Självklart inte (låt det aldrig ske, motsatsen till amen)!
I stället har Skriften visat att alla [hela skapelsen och mänskligheten] är fängslade av synd (helt instängda utan hopp om att själva kunna bli befriade), för att det som var lovat [arvet, välsignelsen] skulle ges, på grund av Jesu den Smordes (Kristi) trofasthet, till dem som tror (litar, lutar sig emot honom).
Efesierbrevet (1)
[ är en enda lång mening med flera bisatser i grekiskan.] Ni var [andligt] döda i era överträdelser (snedsteg, felsteg) och synder
Kolosserbrevet (1)
I honom [Sonen] har vi [äger vi nu alltid] befrielsen (förlossningen, återlösningen; är vi friköpta) [en juridisk term för att avskriva och befria från något bindande] – syndernas förlåtelse.
I honom blev ni också omskurna. Inte med en omskärelse gjord av [mänskliga] händer, utan en [andlig] omskärelse utförd av den Smorde (Messias, Kristus), där ni blev avklädda den gamla naturens kontroll av er kropp.
1 Thessalonikerbrevet (1)
när de kontinuerligt försöker hindra oss från att predika för hedningarna så att dessa blir frälsta.
[Detta skedde även i Korint där Paulus skrev detta, se .] Så fyller de ständigt sina
synders mått. Men vredesdomen har till slut kommit över dem.
[Paulus själv var jude och han skrev till en församling med både judar och greker. Det var inte alla judar som hade dödat Jesus, begreppet syftar på de som var fientligt inställda till Jesus. Samma onda sinnelag fanns hos de i Thessalonike och Berea som underblåst de upplopp som fördrev Paulus från dessa städer, se , . Samma bild av att "fylla upp syndens mått" används i . Även Jesus använde det när han talade till fariséerna, se .]1 Timoteusbrevet (2)
Var inte för snabb med att lägga händerna på någon.
[Ersätta en äldste som avsatts, eller insätta någon ny som äldste.] Gör dig inte delaktig i andras
synder.
[Ett sätt att skydda sig från en situation där en ledare måste tillrättavisas är att inte för snabbt sätta in någon i en ledande ställning. Den som är med och tillsätter en församlingsledare för hastigt, innan personen visat sig vara trofast, är delaktig i de negativa konsekvenser som så lätt kan uppkomma. I Antiokia i Syrien bad och fastade man innan man avskilde Barnabas och Paulus till att resa på den första missionsresan, se .] Håll dig själv ren.
[Tillbaka till diskussionen om varför man inte ska vara för snabb att utse nya äldste:]
Vissa människors synder
är uppenbara och får sin dom i förväg,
andras synder kommer fram först senare.
2 Timoteusbrevet (1)
Bland dem
[som drivs av egoism, se , och även bland de falska lärarna i Efesos] finns sådana som smyger
(ålar) sig in i hemmen och snärjer
(får kontroll över, tillfångatar) svaga kvinnor som är tyngda av
[obekända, tidigare] synder
[som nu tynger dem] och drivna av många slags begär, de blir
Hebreerbrevet (25)
Han som är härlighetens strålglans ("avglans", återsken) [Jesus reflekterar Guds härlighet och ära] och hans väsens avbild (exakta kopia/uttryck) [har Guds natur ingraverad] och som bär allt med sitt mäktiga (med kraften i sitt) ord (gr. rhema) – sedan han genom sig själv renat oss från synderna (utfört syndernas rening) – satte sig ner på Majestätets högra sida i höjden.
Därför var det nödvändigt att han blev lik sina syskon (bröder och systrar) på alla sätt (i alla avseenden), för att bli en barmhärtig (nådefull) och trofast (trogen) överstepräst i sin tjänst inför Gud, för att försona folkets synder.
Uppmuntra i stället varandra varje dag, så länge det heter "i dag" [då det är möjligt att bli frälst, se ], så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.
För vi har inte en överstepräst som saknar förmåga att ha medlidande (känna, sympatisera) med våra svagheter (bräckligheter) [både själsliga och kroppsliga – mottaglighet för frestelser och följdverkningar av sjukdom], utan en som har blivit frestad på alla områden på samma sätt [som vi, men] utan synd.
Varje överstepräst blir utsedd bland människor [inte änglar, se , ] och insatt för människors skull, för att göra tjänst inför Gud och bära fram gåvor och offer för deras synder.
och därför måste bära fram syndoffer både för folket och för sig själv. [I beskrivs översteprästens offer på försoningsdagen – Jom kippur. Ordet för "medkänsla" används bara här i hela Bibeln och beskriver någon som inte är hård mot syndare men inte heller ser mellan fingrarna på synd.]
Han behöver inte göra de dagliga offren, som de andra översteprästerna, först för sina egna synder och sedan folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv.
för jag ska i nåd förlåta deras missgärningar (orättfärdighet, allt felaktigt handlande)
och aldrig mer minnas deras synder. [. Detta är det längsta GT-citatet i NT.]
I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger sedan världens skapelse. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidsåldrarnas slut för att genom sitt offer utplåna synden.
så blev den Smorde (Messias, Kristus) offrad en gång för att bära mångas synder []. Han ska bli synlig (träda fram) en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa (befria) dem som väntar på (längtar innerligt med förväntan efter) honom.
I så fall skulle man väl slutat offra [dessa årliga offer], eftersom de som tjänstgör då redan hade varit renade en gång för alla och inte längre haft några synder på sitt samvete?
Men nu ligger i offren en årlig påminnelse om synderna,
för tjurars och bockars blod kan omöjligt (har ingen kraft att) utplåna synder.
Brännoffer och syndoffer gladde dig inte.
Först säger han: "Offer och gåvor, brännoffer och syndoffer ville du inte ha, de gladde dig inte." Det trots att de frambärs enligt lagen.
[I beskrevs det årliga offret "år efter år", här det dagliga offret, se .] Alla andra präster står och förrättar sin tjänst dag efter dag och bär gång på gång fram samma offer som aldrig kan ta bort synderna.
Men när denne [präst, Jesus] framburit ett enda offer för synderna för all framtid, "satte han sig ner vid Guds högra sida" [],
Sedan säger han [i nästa vers]:
Deras synder (vandring bort från Gud) och deras laglöshet (överträdelser mot budorden)
ska jag inte längre komma ihåg.
[I det första förbundet var den ihågkommen varje år, se .]
[]
Nu när det finns förlåtelse för dessa [synder], finns det inte längre något [behov av] offer för synd.
För om vi villigt (frivilligt; med vett och vilja) syndar [gång på gång] efter att ha fått [efter att villigt och aktivt ha tagit emot] kunskapen om sanningen, [då] finns inte längre något offer kring [gr. peri – som rör allt om] synder kvar,
Han valde att dela lidandet (vara delaktig i förtrycket) tillsammans med Guds folk, i stället för att njuta av den temporära glädje synden ger.
[Följande kapitel handlar om uthållighet och inleds med en liknelse från de grekiska löpartävlingarna. Spelen i Olympia var de största och mest prestigefyllda, men liknande tävlingar anordnades även i andra städer såsom Korint, Delfi och Nemea. I de olympiska spelen, som under nära 1300 år hölls på samma plats, fick endast fria grekiska män tävla, vilket år 146 f. Kr. även kom att innefatta de män som hade romerskt medborgskap. Det finns en koppling till den himmelska staden som Sara och Abraham såg fram emot i föregående kapitel, se , . En troende har ett himmelskt medborgarskap, se .] Just därför, eftersom vi
[nu] är omgivna
(har omgärdats) av en så stor sky av vittnen
[några exempel gavs i förra kapitlet, se ] och har lagt av
(kastat bort) varje
[onödig och hindrande] vikt – även
synden som så lätt tynger ner oss
[författaren inkluderar sig själv] – borde vi uthålligt
[i jämn takt] löpa det lopp som ligger framför oss,
[I följande stycke fortsätter brevskrivaren undervisa med hjälp av termer från sportens värld. För att kunna löpa uthålligt krävs förberedelse och träning. I används det grekiska verbet gymnazo för att tränas och i , , och talas det om paideia – fostran. Här görs associationer till antikens gymnasium. Gymnastik härstammar från gymnazo, som i sin tur kommer från ordet för naken (gr. gymnos). Ett gymnasium var antikens institution för kroppslig träning, men även för utbildning och litterär skolning. Brevets mottagare hade fått lida för sin tro.] Än har ni inte gjort motstånd ända till blods [de hade förlöjligats, misshandlats och deras tillgångar hade konfiskerats, se , dock hade de ännu inte lidit martyrdöden] när ni kämpar mot synden,
Offerdjurens blod bärs in i det allra heligaste av översteprästen som syndoffer, men själva kropparna bränns upp utanför lägret.
Jakobs brev (7)
När begäret sedan blir havande, föder det synd, och när synden blivit fullt utvecklad (fullvuxen) leder den till död [].
Men om ni diskriminerar (dömer en människa efter det yttre) så syndar ni och blir överbevisade av lagen och blir en överträdare (brottsling).
Den som alltså förstår att göra det goda men inte gör det, han syndar.
Trons bön ska (kommer att) frälsa (rädda, befria, bota, hela, bevara) den som är sjuk (utmattad, kraftlös),
och Herren ska resa upp honom [igen].
Och om han har begått (fast han skulle ha begått) synder [som medfört psykiska och fysiska konsekvenser],
ska han bli förlåten.
Bekänn därför era synder (överträdelser, felsteg) [fullt ut – helhjärtat och öppet] för varandra, och be [också] för varandra så [på ett sådant sätt] att ni kan bli helade (botade, förnyade – gr. iaomai).
Mycket förmår (besegrar) [] en rättfärdigs [vädjande och behovsinriktande] bön när den verkar i kraft. [Det grekiska verbet för att bekänna, exomologeo, har prepositionen ex med som prefix, vilket intensifierar dess betydelse. En person som har det rätt ställt med Gud och människor har möjlighet att ständigt och aktivt strida mäktigt och segerrikt (gr. ischuo) i bön. Det sista verbet, gr. energeo (att verka i kraft), står i formen medium, vilket innebär att det är en samverkan mellan den som aktivt ber och Gud som låter bönen ge resultat. Den passiva formen av gr. iaomai (att göra hel) fokuserar på den store Läkarens ingripande till både kropp, själ och ande.]
så ska han veta att den som återför en syndare från hans villoväg (felaktiga tankemönster, som gradvis vandrat bort från sanningen) räddar hans själ från döden och överskyler många synder [dvs. många synder förlåts som gjorts av den som blivit räddad och återupprättad]. [Se även ; .]
1 Petrusbrevet (6)
Han [Jesus] begick ingen synd,
och inget svek (osanning) fanns någonsin i hans mun. []
Han bar personligen våra synder i sin egen kropp [, ] på korsets trä, så att vi kan dö bort från synderna och leva för rättfärdighet. Genom hans sår har ni blivit helade.
Den Smorde (Messias, Kristus) dog (led, pinades) för våra synder,
en gång för alla,
en rättfärdig (oskyldig)
för alla orättfärdiga (skyldiga),
för att föra oss till Gud.
Hans mänskliga kropp dödades,
men han gjordes levande genom Anden.
När nu den Smorde (Messias, Kristus) har fått lida till kroppen (köttet – gr. ) ska också ni beväpna er med samma sinne [tanke, intention och attityd som Jesus], för den som har fått lida till kroppen (köttet) har slutat med att synda [har inte längre något att göra med synd],
Och framför allt, älska varandra uthålligt [gör ert yttersta för att sträcka ut den osjälviska och utgivande kärleken till var och en – låt den vara intensiv och nå sitt mål hos er själva, se även ], för
kärleken täcker (överskyler) [genom förlåtelse och överseende]
en mängd [en fullhet/ett överskott av] synder. [] [Att vara nykter och vaksam är motsatsen till att vara drucken och sovande, se . Denna uppmaning till hängiven och förtrolig tillbedjan har en speciell betydelse för Petrus eftersom han somnade då han skulle ha vakat och bett, se .]
2 Petrusbrevet (2)
För den som saknar dessa [vem det än är som inte alltid har dessa kvaliteter närvarande] är blind, han är [ständigt andligt] närsynt [han ser bara det jordiska som är nära honom, inte det himmelska perspektivet] då han har glömt att han blev renad (ordagrant: fick tag på glömskan om reningen) från sina tidigare (gamla) synder.
De har ögon fulla av otrohet och kan inte få nog av synd. De lockar till sig ostadiga själar och har hjärtan som är övade i att roffa åt sig, dessa förbannelsens barn.
1 Johannesbrevet (17)
Men om vi vandrar (skulle vandra) i ljuset – så som han är i ljuset – har vi gemenskap (är vi delaktiga) [umgås vi och har hela tiden en levande relation] med varandra, och blodet från Jesus, hans Son, renar oss [gång på gång] från all synd.
Om vi säger (skulle säga) att vi inte har [någon] synd [är av mänsklig fallen natur] då går vi vilse (leder vi oss själva bort från vägen; bedrar vi oss själva), och sanningen är inte i oss.
Om vi bekänner (skulle erkänna) våra synder [vår skuld; våra överträdelser, felsteg och misstag – framför allt inför Gud, men också inför människor, se ], är han trofast [trogen sin egen natur och sina löften] och rättfärdig [] så att han förlåter oss våra synder och renar oss (skulle förlåta oss synderna och rena oss) från all orättfärdighet (missgärning; allt felaktigt handlande).
Han är försoningen (det fullständiga offret) för våra synder, och inte bara för våra utan för hela världens [synder]. [Det finns två ytterligheter i synsättet på synd som bemöts i detta stycke, se . För den som säger att han aldrig har syndat är Johannes tydlig med att "alla har syndat och saknar härligheten från Gud", se . Samtidigt är brevet skrivet för att uppmana till att undvika att synda. Den rättfärdige kan falla sju gånger, men reser sig upp igen, se . Det finns förlåtelse och rening för den som erkänner sina felsteg, se .]
[Följande stycke, , har kopplingar både framåt och bakåt. Efter en avslutad diskussion i två triader med påståenden, kommer nu en uppmuntran till de troende strukturerad på samma sätt med två triader i en fin poetisk symmetri. Johannes bekräftar att de är förlåtna och att de känner Fadern. De två triaderna är snarlika, men ändå olika. Det är främst de två första fraserna, och a riktade till barnen, som skiljer sig åt. Det kan vara tre distinkta grupper som adresseras: barn, fäder och unga män. Ett annat synsätt är att den första gruppen – barn – syftar på alla troende. Den delas sedan in i två grupper: fäder och unga män. Det kan vara fysisk ålder som avses, men troligare är att det syftar på den andliga mognad och styrka som bör finnas hos alla troende. För en ung troende är kampen mot den onde extra påtaglig. Med ålder och andlig mognad följer en djupare relation med Gud.] Jag skriver till er kära små barn [älskade unga familjemedlemmar i tron – gr. teknion],
för era synder är förlåtna genom (på grund av) hans namn.
Alla som praktiserar synd (vanemässigt lever i synd)
är skyldiga till laglöshet (lagbrott),
för det är vad synd är,
laglöshet (att överträda Guds bud medvetet eller omedvetet, att göra revolt mot Gud).
Ni vet (ser med era hjärtans ögon, har en klar förståelse av) att han uppenbarades [som människa]
för att lyfta bort synderna, och att det i honom inte finns någon synd.
[Ett barn liknar sina föräldrar. På samma sätt som Guds barn praktiserar rättfärdighet, se 3:7 och 2:29, praktiserar djävulens barn synd. I upprepas på nytt och fördjupas samma tre punkter som lades fram i . Första punkten handlar om synd och dess ursprung. Uttrycket "praktiserar synd" återkommer i och . Den andra punkten handlar om att Jesus "uppenbarade sig" för att ta bort synd, se , och omintetgöra djävulens gärningar, se . Till sist kommer slutsatsen att det är uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn, se och . Detta och föregående stycke kombinerar flera olika litterära stilar, som kiasm, parallellism osv., som är svåra att illustrera i en översättning.] Den som praktiserar synd (lever vanemässigt i synd)
är från djävulen [får sin karaktär av den onde],
för djävulen har syndat (vanemässigt brutit mot lagen) alltsedan begynnelsen. Anledningen till att Guds Son blev uppenbarad (synlig) var att han skulle upplösa (omintetgöra, ta bort, frigöra de som är bundna av) djävulens handlingar (gärningar).
Alla som är födda av Gud (har honom som sin Far)
praktiserar inte synd (lever inte vanemässigt i synd, vandrar inte fel, missar inte målet),
för Guds säd (natur – "DNA") förblir (är kvar; lever) i honom,
och han kan inte synda,
eftersom han är född av Gud.
Detta är kärleken (kärleken finns i detta):
inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss
och sänt sin Son som försoning för våra synder. [Guds kärlek (gr. agape) – som är osjälvisk, utgivande och rättfärdig – har sitt ursprung hos Gud själv och visar sig konkret genom att han gav sin ende Son, se .]
Om någon ser (skulle se) sin broder [ett trossyskon] synda [vanemässigt vika av från vägen],
med en synd som inte leder till döden,
ska han be, och han [Gud] ska ge honom liv.
Jag talar om människor vars synd inte leder till döden.
Det finns synd som leder till döden,
jag säger inte att ni ska be för den.
All orättfärdighet (överträdelse av lagen) är synd,
men det finns synd som inte leder till (involverar, resulterar i) död. [Vad är en synd som leder till döden? På 400-talet formulerades "de sju dödssynderna": stolthet, avund, vrede, lättja, girighet, frosseri och lust. Även om dessa synder är medvetna och allvarliga, finns det förlåtelse för var och en av dem. En "synd till döden" skulle kunna vara synd som utsläcker mänskligt liv, men det finns exempel på mördare som blivit förlåtna. Natan blev sänd för att konfrontera och be för David, se . Det finns också exempel på synder som leder till syndarens egen död. Ananias och Safira dog hastigt när de ljög, se ; ; . Johannes använder ofta skarpa kontraster i detta brev. Han talar om liv och död. I så fall kan han syfta på de falska profeter som utgått från församlingen, men helt lämnat tron och var andligt döda, se ; .
Det kan också vara så att Johannes uppmanar till bön för alla, även personer som begår allvarliga synder. Däremot, när någon dött i sin synd är det lönlöst att be för den personen. På Johannes tid fanns det, och det finns än i dag, falska läror som undervisar att det är möjligt att be för döda. Traditionen omnämns i apokryferna, se 2 Mack 12:45. Vad Bibeln lär är att det är förutbestämt att alla människor ska dö och sedan dömas, se ; .
Oavsett vad "synd till döden" exakt syftar på, är den generella uppmaningen att be för den som vandrar vilse. Det är vad Jakob uppmanar till, se . Jesus bad för Petrus den kvällen då han förrådde honom, se .]
Uppenbarelseboken (3)
och från Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
det trovärdiga vittnet,
den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar.
Han som älskar oss och har löst oss från våra synder med sitt blod,
[En annan röst hörs. Det kan vara en annan ängel. Formuleringen "mitt folk" gör att det kan vara Jesu röst. Rösten talar fram till .] Jag hörde en annan röst från himlen:
Gå ut från henne [avskilj, helga er], mitt folk,
så att ni inte deltar i hennes synder
och drabbas av hennes plågor.
Hennes synder har nått upp till himlen,
och Gud har kommit ihåg hennes brott.
synd, syndig handling
