Referenser (238 st)
1 Moseboken (8)
Och Gud (Elohim) sade till honom i drömmen: "Ja, jag vet att det är i ditt hjärtas enfald (okunnighet) som du har gjort detta och det är också därför som jag hindrar dig från att synda mot mig. Därför tillät jag inte att du rörde henne.
Sedan kallade Avimelech på Abraham och sade till honom: "Vad har du gjort mot oss? I vad har jag syndat mot dig eftersom du har fört denna stora synd över mig och mitt kungarike? Du har gjort sådant mot mig som inte ska göras!
Jag kom aldrig med något ihjälrivet djur till dig, jag var tvungen att ersätta det själv. Du krävde ersättning av mig för det stulna, antingen det stulits på dagen eller på natten.
Han är inte större i detta hus än vad jag är, inte heller har han undanhållit mig något förutom dig, eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna gör denna stora ondska och synda mot Gud (Elohim)?" [Josef argumenterar i flera punkter: Det skulle vara ett missbruk av förtroende, ett svek mot Potifar, något ondskefullt och även en synd mot Gud. Se även ; .]
[Josef kom till Egypten som 17-åring, se . Han tjänade hos Potifar i drygt 10 år innan han blev falskt anklagad för att försökt våldta hans hustru. Han är nu omkring 28 år. Två år senare, som 30-åring, blir han befordrad av farao, se .] Efter en tid hände det sig att munskänken till kungen i Egypten och hans bagare, förolämpade sin herre, Egyptens kung. [Deras brott nämns inte. Enlig judisk tradition hade en fluga fallit ner i faraos vin och en sten i hans bröd. Andra judiska kommentarer föreslår att de försökt förgifta farao.]
Ruben svarade dem och sade: "Talade jag inte till er och sade att ni inte skulle synda mot barnet, men ni lyssnade inte? Därför utkrävs hans blod"
Jag ska vara garanten för honom. Från min hand ska du utkräva honom om jag inte för honom tillbaka till dig och ställer honom framför dig. Då ska jag bära skulden för det för evigt.
Din tjänare blev en garant för ynglingen gentemot min far och jag sade: 'Om jag inte för tillbaka honom till dig ska jag bära skulden och skammen för min far för evigt.' []
2 Moseboken (10)
Man ger ingen halm åt dina tjänare, ändå säger man: 'Gör tegel!' Dina tjänare blir nu slagna, trots att skulden ligger hos ditt eget folk."
Farao kallade på Mose och Aron och sade till dem: "Jag har syndat denna gång. Herren (Jahve) är rättfärdig, medan jag och mitt folk är onda.
Men när farao såg att regnet, haglet och åskan hade upphört, utökade han sin synd och förhärdade (tillslöt) sitt hjärta, både han och hans tjänare.
Då kallade farao snabbt på Mose och Aron och sa: "Jag har syndat mot Herren er Gud (Jahve Elohim) och mot er.
Mose sade till folket: "Frukta inte, var inte rädda, för Gud (Elohim) ska pröva er, för att vördnad för Honom ska finnas i er så att ni inte syndar."
De får inte bo i ditt land och förorsaka att du syndar mot mig, för om du tillber deras gudar, ska de bli en snara för dig.
Och varje dag ska du offra en oxe som syndoffer vid sidan om de andra offren för försoning, och du ska göra reningen ovanpå altaret när du bringar försoning för det, och du ska smörja det och helga det.
Nästa dag sade Mose till folket: "Ni har begått en allvarlig synd, men jag ska gå till Herren nu – kanske kan jag få försoning för er synd."
Så Mose gick tillbaka till Herren och sade: "Detta folk har begått en allvarlig synd, de har gjort sig gudar av guld.
Herren svarade Mose: "Den som har syndat mot mig ska jag utplåna ur min bok.
3 Moseboken (30)
Om någon (ordagrant en själ) skulle synda oavsiktligt mot någon av Herrens (Jahves) tydliga befallningar angående de ting som inte borde göras, och ändå gör mot ett av dem.
Om prästen som är smord gör synd efter folkets synd, låt honom föra fram för den synd varmed han har syndat, en ung felfri (ren – hebr. tamim) oxe till Herren (Jahve) som ett syndoffer.
när synden som de har syndat blir känd, då ska församlingen offra en ung oxe för synden och föra fram den framför mötestältet.
När en ledare har syndat och gjort något oavsiktligt mot någonting (en sak) mot någon av Herrens (Jahves) hans Guds (Elohims) tydliga befallningar angående de ting som inte borde göras, och är skyldig,
eller om hans synd som han har syndat med kommer till hans kännedom, ska han föra fram sitt offer, en felfri (tamim) killing av hankön,
Och om någon person (ordagrant en själ) syndar oavsiktligt när han gör någonting (en sak) mot någon av Herrens (Jahves) tydliga befallningar angående de ting som inte borde göras, och är skyldig,
eller om hans synd som han har syndat med kommer till hans kännedom, ska han föra fram sitt offer, en felfri (tamim) killing av honkön, för den synd som han har syndat.
Och han ska ta bort allt dess fett som fettet tas bort från lammet till shalomoffret, och prästen ska bränna det på altaret i likhet med de offers som görs med eld till Herren (Jahve), och prästen ska bringa försoning för (täcka över) hans synd som han har bekänt och han ska bli förlåten.
Och om en själ syndar och hör rösten som svär (avlägger en ed) och är ett vittne som har sett eller känner till om det, om han inte säger något, då ska han bära hans synd.
Och det ska ske när han är skyldig i en av dessa saker att han ska bekänna att han har syndat i detta.
Och han ska föra fram offret för sin överträdelse till Herren (Jahve) för synden som han har syndat, ett hondjur från flocken, ett lamm eller en killing som ett syndoffer. Och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom för hans synd.
Och om han inte kan föra fram ett lamm, då ska han föra fram för sin överträdelse som han har begått, två duvor eller två turturduvor till Herren (Jahve), en som skuldoffer och den andra som brännoffer.
Och han ska offra den andra som ett brännoffer enligt förordningen (för brännoffer), och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom, för hans synd som han har syndat, och han ska bli förlåten.
Men om han inte har möjlighet att föra fram två duvor eller två turturduvor, då ska han som har syndat föra fram som sitt offer en tiondels efa av fint mjöl som ett syndoffer, han ska inte hälla någon olja på det, inte heller ska han lägga någon rökelse på det, för det är ett syndoffer.
Och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom, angående hans synd som han syndat i något av detta, och han ska bli förlåten. Och det som är kvar ska vara prästens som ett matoffer.
Om en själ begår en överträdelse (missgärning) och syndar oavsiktligt med Herrens heliga ting, ska han för sin överträdelse föra fram till Herren (Jahve) en felfri (tamim) bagge från sin flock, med en enligt [av prästen uppskattat] jämförbar summa silver i shekel, efter helgedomens shekel, som ett skuldoffer.
Och han ska gottgöra för den skada som han åsamkat det heliga, och ska lägga till en femtedel av värdet och ge det till prästen. Och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom med baggen till skuldoffret, och han ska bli förlåten.
Och om en själ syndar och begår något av dessa ting som är förbjudna att göra av Herrens (Jahves) förordningar (ordagrant "saker inristat"), även om han inte kände till det är han skyldig och ska bära sin överträdelse.
Om någon (en själ) syndar och bekänner en överträdelse mot Herren (Jahve) och agerar falskt mot sin granne med en handpenning, eller med pant, eller med stöld eller har förtryckt sin granne,
eller har funnit något förlorat och varit oärlig med det, eller ljugit under ed. Om någon människa har gjort något av allt detta och syndat,
då ska det ske, om han som har syndat och är skyldig, ska lämna tillbaka (återställa) det som han har stulit eller det han skaffat med förtryck, eller handpenningen eller panten som fanns hos honom, eller det förlorade som blev funnet,
Prästen som förrättar syndoffret ska äta av det, det ska ätas på en helig plats, på mötestältets gård.
Och han slaktade den och Mose tog blodet och strök det med sitt finger på altarets horn [de fyra hörnen, se ] runtom och renade altaret och hällde blodet vid altarets fot och helgade (avskilde) det till att bringa försoning (täcka över) på det.
Och han förde fram folkets offer och tog geten som var folkets syndoffer och slaktade den och offrade den för synd, som det första (folkets fösta syndoffer).
Och för att rena huset ska han ta två fåglar och cederträ och karmosinröd färg [hebr. tolah – färgämnet från den torkade kroppen av honan av masken coccus ilicis, se ] och isop.
Och han ska rena huset med blodet av fågeln och med det rinnande vattnet och med den levande fågeln och med cederträet och isopen och den karmosinröda färgen.
När prästen med skuldofferbaggen bringar försoning för honom inför Herrens ansikte, får han förlåtelse för den synd han har begått.
4 Moseboken (18)
Och prästen ska göra i ordning den ena till syndoffer och den andra till brännoffer och bringa försoning för honom, eftersom han syndat på grund av den döde, och han ska helga sitt huvud samma dag.
Och leviterna renade sig själva och de tvättade sina kläder, och Aron offrade dem som en helig gåva inför Herrens (Jahves) ansikte, och Aron bringade försoning för dem för att rena dem (göra dem rituellt rena).
Och Aron sade till Mose: "Min herre, lägg inte synd på oss, jag ber dig, för att vi har betett oss dåraktigt och eftersom vi har syndat.
Och de steg upp tidigt på morgonen och gick upp på bergets topp och sade: "Här är vi och ska gå upp till platsen som Herren (Jahve) har lovat, för vi har syndat."
Och om en själ (enskild individ) syndar av misstag, då ska han offra en ettårig get av honkön som ett syndoffer.
Och prästen ska bringa försoning för själen som har felat när han syndade med (genom) misstaget, inför Herrens (Jahves) ansikte för att bringa försoning för honom, och han ska bli förlåten.
Och de föll ner på sina ansikten och sade: "Gud (El), allt kötts andars Gud (Elohim), ska en man synda och över hela församlingen din vrede?"
Den personen ska rena sig själv på den tredje dagen och den sjunde dagen och han ska vara ren. Men om han inte renar sig själv den tredje dagen och den sjunde dagen ska han vara (förbli) oren.
Alla som vidrör det döda, också en död människas kropp, och inte renar sig själv har vanhelgat Herrens (Jahves) Tabernakel. Den själen (människan) ska bli avhuggen från Israel, eftersom stänkelsevattnet inte stänktes mot honom, han ska vara (förbli) oren. Hans orenhet är fortfarande kvar på honom.
Och den rena personen ska stänka över den orena på den tredje dagen, och på den sjunde dagen ska han rena honom och han ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och ska bli ren vid kvällen.
Men den man som är oren och inte renar sig själv, den själen (människan) ska huggas av från församlingens mitt eftersom han har vanhelgat Herrens (Jahves) helgedom. Stänkelsevattnet har inte stänkts mot honom. Han är oren.
Då kom folket till Mose och sade: "Vi har syndat, för vi har talat mot Herren (Jahve) och mot dig. Be till Herren (Jahve) att han tar bort ormarna från oss."
Mose bad för folket.
Och Bileam sade till Herrens (Jahves) ängel: "Jag har syndat, för jag visste inte att du stod i vägen mot mig, därför om det misshagar dig (att jag fortsätter) ska jag gå tillbaka."
Och lägra er utanför lägret i sju dagar, vemhelst som har dödat någon och vemhelst som har vidrört någon slagen (dödad). Rena er själva på tredje dagen och på sjunde dagen och era fångar.
Och varje klädnad och allt som är gjort av skinn, och allt arbete av gethår, och allt gjort av trä ska ni rena."
alla ting som kan vara i eld, ska ni luttra i eld och det ska bli rent, men det ska även renas genom att bestänkas med vatten. Och allt som inte tål eld ska ni doppa i vatten.
Men om ni inte gör så, då har ni syndat inför Herren (Jahve), och ska veta att er synd hittar (kommer ikapp) er.
5 Moseboken (6)
Då svarade ni och sade till mig: "Vi har syndat mot Herren (Jahve), vi ska gå upp och strida i enlighet med allt som Herren vår Gud (Jahve Elohim) har befallt oss." Och ni omgjordade er, varje man med sitt stridsvapen och menade att det var en enkel sak att gå upp i bergsbygden.
Och jag såg och se, ni hade syndat mot Herren er Gud (Jahve Elohim), ni hade gjort en gjuten kalv, ni hade snabbt vänt er bort från vägen som Herren (Jahve) befallt er.
Och jag föll ner inför Herren (Jahve) som de första 40 dagarna och 40 nätterna. Jag åt inget bröd och drack inget vatten, på grund av er synd som ni syndat när ni gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och provocerade (förtörnade) honom.
Ett vittne ska inte stå upp mot en man för någon missgärning eller för någon synd, oavsett i vad han har syndat. Över munnen på två vittnen eller över munnen på tre vittnen ska ett ärende bevisas (vara giltigt).
så att de inte lär dig att följa alla deras styggelser som de har gjort med sina gudar (elohim), så att du syndar mot Herren (Jahve) din Gud (Elohim).
då ska hennes tidigare man som sände iväg henne inte ta henne till hustru igen efter att hon blivit orenad. Det är en styggelse inför Herren (Jahve) och du ska inte förorsaka att landet syndar, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig som arv. [Ordet skilsmässa (hebr. kritot) finns inte i singular utan står i feminin plural. Anledningen är att det krävs två för att en skilsmässa ska vara möjlig. Roten kommer från ordet karat som betyder skära, hugga av och dela. Se även ; .]
Josua (2)
Israel har syndat. De har överträtt mitt förbund som jag befallt dem, ja de har också tagit av de avskilda tingen och har stulit och även dolt (gömt) det och de har lagt det bland sina egna ägodelar.
Och Achan svarade Josua och sade [bekände på en gång]: "I sanning (ja, det är sant), jag har jag syndat mot Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) och detta är exakt vad jag gjort (ordagrant: "detta och detta", vilket beskriver det detaljerade händelseförloppet).
Domarboken (4)
Och Israels söner ropade till Herren (Jahve) och sade: "Vi har syndat mot dig i det vi har övergett vår Gud (Elohim) och har tjänat baalerna." [Detta är första och enda gången i boken som israeliternas bön om hjälp beskrivs i detalj. I svaret som följer saknas ett verb, det är underförstått räddat eller frälst. I uppräkningen som följer räknas sju fiender, på samma sätt som i .]
Och Israels söner sade till Herren (Jahve): "Vi har syndat, gör mot oss allt som är gott i dina ögon, men rädda oss, vi ber dig, denna dag."
Därför har jag inte syndat mot dig, utan du har gjort fel mot mig som strider mot mig. Herren (Jahve), Domaren ska döma idag mellan Israels söner och Ammons söner."
Från hela detta folk var 700 utvalda män vänsterhänta, [med] sin högra hand kunde alla dessa slunga sten och träffa ett hårstrå [träffa med hårfin precision] och inte missa (hebr chata). [Ordet för missa är samma ord som annars översätts synd, se .]
1 Samuelsboken (14)
Om en man syndar mot en annan man ska Gud (Elohim) döma honom, men om en man syndar mot Herren (Jahve), vem ska då bönfalla för honom?" Men de lyssnade inte till sin fars röst, eftersom Herren (Jahve) skulle slakta dem.
Och de samlades tillsammans i Mitspa och drog upp vatten och hällde ut det inför Herrens (Jahves) ansikte och fastade den dagen och sade där: "Vi har syndat mot Herren (Jahve)." Och Samuel dömde Israels söner i Mitspa.
Och de ropade till Herren (Jahve) och sade: 'Vi har syndat eftersom vi har övergivit Herren (Jahve) och har tjänat baalerna och aserorna [pålar för avgudadyrkan]. Men befria oss nu ur vår fiendes hand och vi ska tjäna dig.'
Även för mig, vare det fjärran från mig att jag skulle synda mot Herren (Jahve) genom att sluta be för er, men jag ska undervisa er i den goda och den rätta vägen.
Och de berättade för Saul och sade: "Se, folket syndar mot Herren (Jahve) när de äter med blodet." [; ] Och han sade: "Ni har handlat förrädiskt, rulla en stor sten till mig idag."
Då sade Saul: "Gå ut bland folket och säg till dem: 'Var och en, kom med din oxe och ditt får och slakta dem här och ät. Men synda inte mot Herren (Jahve) genom att äta blod.' " Så hela folket förde med sig sin oxe den natten och slaktade dem där. [Förbudet mot att äta kött med blod är också kopplat med förbud mot blodsoffer för att frambringa andar, en sed som finns beskriven i flera hettitiska texter, se ; .]
Sedan sade Saul till Samuel: "Jag har syndat, för jag har överträtt Herrens (Jahves) mun och dina ord, eftersom jag fruktade för folket och lyssnade till deras röst.
Och han sade: "Jag har syndat, hedra mig nu, jag ber dig, inför mitt folks äldste och inför Israel, och återvänd med mig så att jag kan tillbe Herren (Jahve) din Gud (Elohim).
Och Jonatan talade gott om David till sin far Saul och sade till honom: "Låt inte kungen synda mot sin tjänare, mot David, för han har inte syndat mot dig och hans arbete har varit mycket gott för dig [och för hela riket].
Han har lagt sitt liv i din hand och slagit filistén [Goliat, se ] och Herren (Jahve) gjorde en stor seger för hela Israel, du såg det och gladde dig. Varför vill du då synda mot oskyldigt blod och döda David utan anledning?"
Dessutom min far, se, se vingen från din mantel i min hand, för i det att jag skar av vingen från din mantel dödade jag dig inte, du vet och ser att där inte är ondska eller överträdelse i min hand, och jag har inte syndat mot dig fast du ligger och väntar efter min själ för att ta den.
Och Saul sade: "Jag har syndat, återvänd min son David, för jag ska inte längre skada dig, eftersom mitt liv är dyrbart i dina ögon idag. Se jag har varit en dåre och misstagit mig storligen."
2 Samuelsboken (4)
David sade till Natan: "Jag har syndat mot Herren (Jahve)."
Och Natan sade till David: "Herren (Jahve) har även tagit bort din synd, du ska inte dö.
För din tjänare visste inte att han syndade. Se därför har jag kommit först av alla idag från hela Josefs hus [de norra stammarna] för att gå ner och möta kungen."
Och Davids hjärta slog honom efter att han hade räknat folket. Och David sade till Herren (Jahve): "Jag har syndat stort i det jag har gjort, men nu Herre (Jahve) ta bort, jag ber dig, synden från din tjänare för jag har handlat mycket dåraktigt."
Och David sade till Herren (Jahve) när han såg ängeln som slog folket och sade: "Se jag har syndat och jag har handlat orättfärdigt, men dessa får, vad har de gjort? Låt din hand, jag ber dig, vara mot mig och mot min fars hus." [När David intog Jerusalem drev han inte ut de jevuséerna som bodde där. Araona som ägde marken har ibland identifierats som en guvernör för jevuséerna. De räknas till folkslaget hurriterna, vars ord för guvernör är snarlikt araona, vilket gör att det kan vara en titel snarare än ett namn. Det är också signifikant att ordet Jevos betyder tröskplats, så här finns en tydlig koppling.]
1 Kungaboken (23)
När en man syndar mot sin granne och ett löfte avkrävs honom för att få honom att avlägga en ed, och han kommer och avlägger en ed inför ditt altare i detta hus,
När ditt folk Israel är nedslaget framför fienden, när de syndar mot dig, om de vänder om igen till dig och bekänner ditt namn och ber och bönfaller till dig i detta hus,
När himlarna är stängda och det inte regnar, när de syndar mot dig, om de ber mot denna plats och bekänner ditt namn och vänder om från sin synd när du hemsöker dem,
När de syndar mot dig – för det finns ingen människa som inte syndar – och du blir vred på dem och ger dem till fienden så att de för bort dem som fångar till fiendens land, långt bort eller nära,
om de där kommer till besinning i landet dit de förts i fångenskap, och vänder om och bönfaller till dig i landet dit de har förts som fångar och säger: 'Vi är skyldiga och vi har syndat vi har gjort det onda.'
och förlåt ditt folk som har syndat mot dig, och alla deras överträdelser varmed de har överträtt mot dig, och ge dem nåd (barmhärtighet, oändlig nåd – hebr. rachamim) inför dem som förde bort dem i fångenskap, så att de ska ge nåd (rachamim) mot dem.
Och han ska ge Israel på grund av Jerovams överträdelser som han har överträtt med vilka han har fått Israel att begå överträdelser.' "
Juda gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och de drev honom till nitälskan med alla överträdelser som de begick, mer än alla deras fäders överträdelser.
Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och vandrade på sin fars vägar och i hans överträdelser varmed han fick Israel att begå överträdelser.
för Jerovams överträdelser som han begick och varmed han fick Israel att överträda, eftersom han med dem provocerade Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim).
Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och vandrade på Jerovams vägar och i hans överträdelser varmed han fick Israel att begå överträdelser.
"Lika mycket som jag upphöjde dig ur stoftet och gjorde dig till furste över mitt folk Israel, och du har vandrat på Jerovams vägar och har fått mitt folk Israel att synda och provocera mig med sina synder,
för alla Baashas synder och hans son Elas synder, som han syndade och varmed han fick Israel att synda och provocera Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) med deras fåfänga.
för hans synder som han syndade med att göra som var onda i Herrens (Jahves) ögon, i det han vandrade på Jerovams vägar och i hans synder som han gjorde för att få Israel att synda.
Och han vandrade på alla Jerovams, Nevats sons vägar och i hans synder, varmed han fick Israel att synda och provocera Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) med deras fåfänga.
Och han sade. "I vad har jag syndat eftersom du sänder din tjänare i Achavs hand för att slakta mig?
Och jag ska göra ditt hus likt Jerovams hus, Nevats son, och likt Baasas hus, Ahijas son, för den ondska som du har provocerat mig med och fått Israel att synda.
Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och vandrade på sin fars vägar och på sin mors vägar och på Jerovan, Nevats sons vägar. Därigenom fick han Israel att synda.
2 Kungaboken (18)
Likväl klängde han sig fast vid Jerovams, Navats sons synder, varmed han fick Israel att synda, han lämnade dem inte.
Dock från Jerovam, Nevats sons synder, varmed han fick Israel att
synda, vände sig inte Jehu från att följa dem, guldkalvarna som fanns i
Betel och fanns i Dan.
Men Jehu höll (vaktade, skyddade, bevarade) inte att vandra i Herrens (Jahves) Israels Guds (Elohims) undervisning med hela sitt hjärta. Han vek inte bort från (vände sig inte ifrån) de synder Jerovams fått Israel att göra. [Avgudadurkan och synkretism, se .]
Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och följde Jerovam, Nevats sons synder, varmed han fick Israel att synda. Han vände inte bort från dem.
Likväl vände de inte om från Jerovams hus synder, varmed han fått Israel att synda utan vandrade i dem. Och även aseran [påle för avgudadyrkan] i Samarien fanns kvar.
Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon. Han lämnade inte alla Jerovam, Nevats sons synder, varmed han fick Israel att synda, utan han vandrade i dem.
Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon, han lämnade inte någon av alla Jerovams, Navats sons synder varmed han fick Israel att synda.
Han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon, som hans far hade gjort. Han lämnade inte Jerovam, Nevats sons synder, varmed han fick Israel att synda.
Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon, han lämnade inte under alla sina dagar från Jerovams, Nevats sons synder, varmed han fick Israel att synda.
Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon, han lämnade inte från Jerovams, Nevats sons synder, varmed han fick Israel att synda.
Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon, han lämnade inte från Jerovams, Nevats sons synder, varmed han fick Israel att synda.
Och det skedde eftersom Israels söner hade syndat mot Herren (Jahve) deras Gud (Elohim) som fört dem upp från Egyptens land från under faraos hand, Egyptens kung, och hade följt efter andra gudar,
För han rev isär Israel från Davids hus och de gjorde Jerovam, Nevats son till kung och Jerovam drog bort Israel från att följa Herren (Jahve) och fick dem att synda stort.
Och Hiskia, Juda kung sände till Assyriens kung i Lachish och sade: "Jag har förolämpat, vänd bort från mig, det som du lägger på mig ska jag bära." Och Assyriens kung bestämde över Hiskia, Juda kung, 300 talenter silver och 30 talenter guld.
"Eftersom Manasse Juda kung har gjort dessa styggelser och har gjort ont över (mer än) allt som ammoniterna gjorde som var före honom, och även har fått Juda att synda med hans avgudar,
Och Manasse har även utgjutit oskyldigt blod väldigt mycket, till dess han fyllt Jerusalem från den ena änden till den andra, vid sidan av hans synder varmed han fått Juda att synda genom att göra det som är ont i Herrens (Jahves) ögon.
Vad mer finns om Manasses gärningar, och allt vad han gjorde och hans synder som han begick det är skrivet i Juda kungars krönika.
Och även altaret som var i
Betel och de höga platserna som Jerovam, Nevats son som fick Israel att
synda, hade gjort, även det altaret och de höga platserna bröt han ner och han brände de höga platserna och gjorde det till fint stoft och han brände aseran
[påle för avgudadyrkan].
1 Krönikeboken (2)
Då sade David till Gud: "Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men förlåt nu din tjänares missgärning, för jag har handlat mycket dåraktigt."
Och David sade till Gud: "Var det inte jag som befallde att folket skulle räknas? Det är jag som har syndat och gjort det som är ont. Men dessa, min hjord, vad har de gjort? Herre min Gud, låt din hand vända sig mot mig och min fars hus, men inte mot ditt folk så att de plågas."
2 Krönikeboken (8)
Om någon syndar mot sin nästa och man föreskriver honom en ed och låter honom svära den, och han kommer och svär eden inför ditt altare i detta hus,
Om ditt folk Israel blir slaget inför en fiende, därför att de har syndat mot dig, men de vänder om och prisar ditt namn och ber och åkallar inför ditt ansikte i detta hus,
Om himlen stängs till och inget regn faller, därför att de har syndat mot dig, men de då ber vända mot denna plats och prisar ditt namn och vänder om från sin synd, eftersom du har ödmjukat dem,
Om de syndar mot dig – och det finns ingen människa som inte syndar – och du blir vred på dem och ger dem i fiendens våld, och man tar dem till fånga och för bort dem till något land, långt borta eller nära,
men de då kommer till besinning i det land där de är fångar och vänder om och ropar till dig om nåd i fångenskapens land och säger: Vi har syndat, vi har gjort fel och varit ogudaktiga,
hör då från himlen där du bor deras bön och deras rop om nåd och skaffa dem rätt, och förlåt ditt folk som har syndat mot dig.
Och prästerna slaktade dem och lät deras blod som syndoffer komma på altaret till försoning för hela Israel. Kungen hade nämligen befallt att dessa brännoffer och syndoffer skulle offras för hela Israel.
Nehemja (6)
Låt dina öron vara uppmärksamma och dina ögon öppna, så att du kan lyssna till bönen från din tjänare, som jag ber inför dig denna dag, både dag och natt på uppdrag av dina tjänare, Israels barn. Jag bekänner Israels barns synder, som vi har begått (syndat) mot dig. Jag och min faders hus har syndat.
Av denna anledning var han inhyrd, att jag skulle bli skrämd att göra så [som de ville] och synda, och de skulle få en orsak att ge mig ett dåligt namn (rykte), för att misskreditera och håna mig.
Du förmanade dem för att återföra dem
till din undervisning (Torah).
Men de var övermodiga
och lyssnade inte på dina budord (hebr. mitzvot)
utan syndade mot dina föreskrifter,
trots att den människa
som håller dem
ska leva genom dem.
De var envisa och hårdnackade
och vägrade lyssna.
Var det inte just så som Israels kung Salomo syndade? Bland de många hednafolken fanns ingen kung som han, och han var älskad av sin Gud, och Gud satte honom till kung över hela Israel. Men också honom förförde de främmande kvinnorna till synd.
Job (12)
Efter ett varv av
[sju sådana] festligheter sände Job bud efter dem för att helga dem. Tidigt på morgonen offrade han ett brännoffer
[] för var och en av dem, för han tänkte: "Mina barn kan ha
syndat och förbannat Gud i sina hjärtan." Så gjorde Job varje gång.
[Ordet för fest kommer från verbet att dricka (hebr. shatah), vilket involverade vin. Ordet används både i positiva och negativa sammanhang (; , ; ; ), se även . Att systrarna också var inbjudna verkar tala för att det inte var "vilda fester", utan snarare någon form av familjefest. Formuleringen "hans dag" och omnämnandet av Jobs födelsedag () gör att det kan ha varit födelsedagsfester för sönerna. En annan tolkning är att det är en referens till Herrens sju högtider (), men det är inte så troligt eftersom Jobs bok utspelar sig långt innan Mose får Torah.
Job verkar ha fungerat som en präst för sin familj, på liknande sätt som Abraham. Att han offrar för att helga sina barn, kan antyda att barnen gjorde något som inte var gott. Att offra var inte ovanligt, Kain och Abel offrade (). Noach offrade direkt när han kom ut ur arken (). Abraham offrade också regebundet (, ; ). I omgivande kulturer var riter och offer en del av kulturen, se t.ex. ; ; .] Födelsedagar
Åldrar är viktiga i Bibeln och räknas. Firandet av födelsedagar varken förbjuds eller uppmuntras. De två födelsedagsfester som omnämns i Bibeln är dock inga goda exempel. De firades av hedniska personer och slutar båda i död och sorg: Farao dödar en bagare () och Herodes Antipas begär Johannes döparens huvud på ett silverfat (). Två Bibliska personer har förbannat sin födelsedag, Job () och Jeremia (), se även . Paulus ger goda råd i ; ; angende firande av olika högtider.
Under allt detta [olyckorna som drabbade honom i ] syndade inte Job och tillät sig inte att anklaga (tala dåraktigt om) Gud (Elohim). [Det ovanliga hebreiskt ordet tiflah används för anklaga. Det betyder osmakligt eller motbjudande , se ; .]
Job svarade henne:
"Du talar som en dåraktig (gudlös) kvinna skulle tala.
Ska vi ta emot det goda [i livet] från Gud,
utan att också ta emot det onda [som drabbar oss]?" [Orden för gott (hebr. tov) och ont (hebr. ra) handlar inte om Guds karaktär, utan syftar på de omständigheter som påverkar jordelivet. Ordet dåraktig handlar mer om att vara gudlös, än att vara utan förnuft. Samma ord används om den som säger i sitt hjärta att det inte finns någon Gud, se . Se även , . Notera att Job inte anklagar sin hustru för att vara ogudaktig, bara att hon talar som någon som är det. Han inkluderar även henne i svaret och använder ordet "vi". Job svarar som om han läst och .] Under allt detta [genom hela denna prövning] syndade inte Job med sina läppar.
Och du ska veta (vara intimt förtrogen med) eftersom ditt tält är din frid (fred; fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom)
och du ska besöka din betesmark (boning – hebr. navel) och du ska inte synda.
Syndar jag, vad har jag gjort mot (till) dig [som] vaktar (hebr. natsar) människan?
Varför sätter (gör) du mig till måltavla (mifga, finns bara här) åt (till) dig?
Och jag är en börda för (till) mig själv.
Om dina söner syndar (hebr. chata) mot honom
då sänder han dem i överträdelsens (hebr. pesha) hand.
Om jag syndar (missar målet), då vaktar du på (hebr. shamar)
[i användes ordet possitivt, här mer i ett oönskat vakande],
och du låter mig inte bli fri från min missgärning.
Som torka och hetta slukar snövatten,
så slukar Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) [dödsriket] den som har syndat (missat målet – hebr. chata).
och inte avhåller min mun från att synda
genom att uttala en förbannelse över hans själ (liv).
Han sjunger då [upprättad] inför människorna:
"Jag syndade och förvrängde det rätta,
men jag fick inte vad jag förtjänade.
Om du syndar (missar målet – hebr. chata), vad gör (verkar – hebr. paal) du då för honom?
Om dina brott är många, vad formar (hebr. asah) det för honom?
När han reser sig [för att attackera eller försvara sig] bävar gudarna (de mäktiga),
brutna (krossade) retirerar de. [Versen är svåröversatt. Den första delen har hebr. el-im, gudar i plural. Det kan vara en anspelning på det mytologiska havsodjuret som strider mot olika gudar. Syftar Leviatan på Satan, kan det vara striden mellan Guds och Satans änglar som beskrivs, se . Är Leviatan bara ett djur måste "gudar" översättas till "de mäktiga" och syftar då på stridshjältar som försöker angripa odjuret. Den andra delen är också svårtolkad. Den består i hebreiskan av två ord seber och chata. Det första betyder "fraktur, att något bryts, krossas och förstörs" och det andra "synd, att missa målet, retirera eller att gå vilse". Betydelsen verkar vara att den som utmanar Leviatan krossas mentalt och får fly.]
Psaltaren (9)
Frukta (skaka; var arg) men synda inte.
Tänk efter i era hjärtan när ni ligger ned [på kvällen] och var stilla [rena era hjärtan i Guds nåd]. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] [En uppmaning till Davids motståndare att inte brusa upp i känslomässig hetta och göra förhastade beslut, utan i stillhet begrunda situationen. Orden riktas både till dem som redan övergett David, men också till dem som fanns med honom och kanske övervägde att förråda honom. Här finns ett vist råd – som gäller varje troende och även David – att i slutet på varje dag rannsaka sitt hjärta inför Guds nåd och barmhärtighet. Paulus citerar denna vers i .]
Jag sade: "jag ska vaka över mina vägar (mitt liv, mina beslut),
så att jag inte syndar med min tunga;
jag ska tygla (sätta munkavle för) min mun,
så länge den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) är framför mig (i min närhet)."
[ ramas in av bönen att Herren ska vara nådig.]
Jag säger Herre (Jahve): "Visa nåd (oförtjänt kärlek; favör) mot mig;
hela min själ (mitt liv), för jag har syndat mot dig.
Mot dig (Gud), enbart mot dig, har jag syndat
och gjort det som är ont i dina ögon.
Du är rättfärdig när du talar
och du är rättvis när du dömer.
[Detta är centrum i den första delen – Gud är rättfärdig och rättvis.]
Rena mig med isop så att jag blir ren [jag var som en spetälsk],
tvätta mig, så att jag blir vitare än snö. []
[Samma ord för att "tvätta" återkommer här, se .]
Ändå fortsatte de (kontinuerligt) att synda mot honom
och vara upproriska mot den Högste (Elion) i öknen.
Trots detta fortsatte de att synda (kontinuerligt)
och litade inte (trodde inte) trots hans underbara gärningar.
Vi har syndat med våra fäder [på samma sätt som de],
vi har handlat orättfärdigt, vi har agerat ondskefullt.
I mitt hjärta har jag gömt (bevarat, skyddat, samlat) ditt löftesord (hebr. imrah) [som en skatt, se ],
så att jag inte ska synda mot dig.
Ordspråksboken (6)
Men den som undviker (syndar mot) mig skadar sin egen själ,
alla som hatar (avvisar) mig älskar döden."
Se (lägg noga märke till detta), om den rättfärdige får sin belöning redan här på jorden
[alla våra handlingar får konsekvenser, rättfärdighet ger välsignelse, frid och framgång, men även felsteg ger konsekvenser],
hur mycket mer då den ogudaktige och syndaren. [Detta är den enda av alla verser i Ordspråksboken som börjar med ordet "Se". Det ger extra fokus och belyser att versen har ett viktigt budskap. Hebreiska ordet för belöna, "shalam", kommer från ordet shalom och kan användas både i positiv och negativ bemärkelse. Detta gör att versen kan tolkas på två sätt. Den rättfärdige belönas med frid, välsignelse redan här på jorden, men kan också behöva ta konsekvenserna av de felsteg han gör. Oavsett tolkning så är grundbudskapet klart och sammanfattas i 1 Pet 4:18: "Om den rättfärdige knappt blir räddad, hur ska det gå för den orättfärdige?"]
En god man lämnar ett arv till sina barnbarn,
syndarens rikedomar är förvarade (magasinerade i det fördolda) åt de rättfärdiga.
Den som föraktar sin granne syndar [mot Gud, sin granne, och sig själv],
men glad (lycklig, välsignad) är den som förbarmar sig över (visar nåd; är vänlig mot) de ödmjuka (betryckta, på grund av orättvisor).
Det är farligt att ha en stark längtan (passion, iver) utan kunskap,
den som rusar i väg gör dåliga val (missar målet, syndar).
Den skräck en [upprörd, rasande] kung inger kan liknas vid rytandet av ett lejon,
den som är orsak till hans ilska syndar mot sitt eget liv (sätter sitt liv på spel).
Predikaren (7)
För till den människa som är god i hans åsyn ger han vishet och kunskap (personlig erfarenhet) och glädje, men till syndaren ger han besväret att samla in och lägga på hög, för att det ska lämnas till den som är god i Guds (Elohims) åsyn. Detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.
Tillåt inte din mun att föra in ditt kött (din kropp) i skuld, inte heller ska du säga till budbäraren att det var ett misstag. Varför ska Gud (Elohim) bli arg på din röst (det du säger i oförstånd) och fördärva dina händers arbete?
Det finns inte en rättfärdig människa på jorden,
som gör gott, och inte syndar.
Och jag fann kvinnan bittrare än döden,
vars hjärta är snaror och nät och hennes händer som snören.
Den som behagar Gud (Elohim) ska fly från henne,
men syndaren fångas av henne.
eftersom en syndare gör ont hundra gånger och förlänger sina dagar, men jag vet (är intimt förtrogen med) att det går väl för de gudfruktiga (de som vördar Elohim), som fruktar (visar vördnad) inför hans ansikte.
Allt till alla på samma sätt, det oförutsedda händer (drabbar) den rättfärdige och den onde, den goda, den (rituellt) rena och den (rituellt) orena, honom som offrar och honom som inte offrar.
Som den gode,
sådan är syndaren,
och den som avger en ed
som den som fruktar (är rädd för att avlägga) en ed.
Vishet är bättre än stridsvapen,
men en syndare fördärvar mycket (av det som är) gott.
Jesaja (6)
Ve, ett syndfullt land,
ett folk nedtyngt med överträdelser,
avkomma (barn) från dem som gör det onda,
söner som handlar korrumperat.
De har övergett Herren (Jahve),
de har föraktat Israels Helige.
De har vänt sig bakåt (gått bort från Gud).
Borta är också de som vittnade falskt mot de oskyldiga (de som genom sitt anklagande ord fick en människa att ses som en syndare och lagöverträdare), som snärjde den som medlade i porten [där de äldste dömde] och undanhöll den oskyldiges rätt genom falska anklagelser.
Vem gav Jakob som rov och Israel till plundring?
Var det inte Herren (Jahve)?
Han mot vilken vi har syndat och på vilkens vägar de inte vandrade,
inte heller var de lydiga mot hans undervisning (hebr. Torah).
Din första far syndade [kan syfta på Jakob, se ; ]
och dina medlare har begått överträdelser mot mig.
Du mötte honom som gladdes i att utöva rättfärdighet på sina vägar,
som ständigt kom ihåg dig.
Se, du blev vred,
och (eftersom) vi syndade oavbrutet på dem (våra vägar),
är det möjligt att vi blir frälsta?
Där ska inte längre finnas dagar
som inte når sin fullbordan (ordagrant inga spädbarnsdagar)
inte heller någon gammal man som inte fyllt sina dagars mått,
för den yngste
ska dö vid hundra års ålder
och syndaren som blir [den som inte blir] hundra år
ska bli förbannad (honom ska man ta lätt på, förakta).
Jeremia (14)
och du säger [ändå]:
"Jag är oskyldig,
hans vrede är säkerligen bortvänd från mig."
Se jag ska döma er eftersom ni säger: "Jag har inte syndat."
Låt oss ligga ner i vår skam och låt vår förvirring täcka oss, eftersom vi har syndat mot Herren vår Gud (Jahve Elohim), vi och våra fäder, från vår ungdom till denna dag, och vi har inte lyssnat till Herren vår Guds (Jahve Elohims) röst.
Varför sitter vi här?
Låt oss samlas
och vandra in i de befästa städerna
och låt oss bli avhuggna där,
eftersom Herren vår Gud (Jahve Elohim) har huggit av oss
och gett oss galla att dricka,
eftersom vi har syndat mot Herren (Jahve).
Ve, våra ögon ser i oss (vittnar mot oss) Herre (Jahve), agera för ditt namns skull för våra felsteg är många, vi har syndat mot dig.
Herre (Jahve) vi känner (är förtrogna med) vår ondska,
våra fäders synd för vi har syndat mot dig.
Och det ska ske när du ska berätta för detta folk alla dessa ord och de ska säga till dig: Varför har Herren (Jahve) förkunnat all denna stora ondska mot oss? Och vad är vår synd? Och vad är vår överträdelse som vi har begått mot Herren vår Gud (Jahve Elohim)?
Och de byggde Baals höga platser som är i Hinnoms sons dal för att avskilja sina söner och sina döttrar till Molok, som jag inte befallt dem, det har aldrig funnits i mitt sinne att de skulle göra denna styggelse för att få Juda att synda.
Och jag ska rena dem från all deras missgärning som de har syndat mot mig och jag ska förlåta alla deras missgärningar som de har syndat mot mig och som de har överträtt mot mig.
Och Jeremia sade till kung Tsidqijaho: "I vad har jag syndat mot dig eller mot dina tjänare eller mot detta folk eftersom du sätter mig i fängelse?
och Herren (Jahve) har fört fram det och gjort som han talade eftersom ni har syndat mot Herren (Jahve) och inte har lyssnat på hans röst, därför kommer dessa ting över er.
Eftersom ni har offrat och har syndat mot Herren (Jahve) och inte har lyssnat till Herrens (Jahves) röst, inte vandrat i hans undervisning, inte i hans förordningar (ordagrant "saker inristat"), inte i hans stadgar (vittnesbörd), därför har detta onda drabbat er som det är idag."
Alla som har funnit dem har slukat dem, och deras motståndare säger: "Vi är inte skyldiga," eftersom de har syndat mot Herren (Jahve), rättfärdighetens hem, och deras fäders längtan, Herren (Jahve).
Ställ dig i stridsordning mot Babel runtom, alla ni som spänner bågen, ropa mot henne, spara inga pilar för hon har syndat mot Herren (Jahve).
Klagovisorna (3)
Jerusalem har syndat svårt [ordagrant "synd syndar"; begått upprepade överträdelser, syndat mer och mer],
därför har hon blivit som en rituellt oren.
Alla som tidigare höll henne i ära,
föraktar henne nu när de ser hennes nakenhet.
Själv suckar hon (stönar av sorg och smärta)
och vänder sig bort. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. Denna vers inleds i hebreiskan av det hebreiska ordet chata som upprepas två gånger, först som substantiv och sedan som verb. Upprepningen är hebreiskans sätt att förstärka ett uttryck och översätts "har syndat svårt". Här görs det tydligt hur avgrundsdjupa dessa överträdelser och synder är. Det förstärker lidandet i sorgen. Att hon vänder sig bort blir som en markering av en gräns där murar och staket saknas.]
Våra fäder har syndat och finns inte mer
och vi bär deras överträdelser.
Kronan har fallit av våra huvuden.
Ve oss, för vi har syndat.
Hesekiel (16)
Men om du varnar den rättfärdige att den rättfärdige inte ska synda och han låter bli att synda, då ska han med säkerhet leva, eftersom han lät sig varnas, och du har räddat ditt liv (din själ)."
Människobarn när ett land syndar mot mig med smärtsamma överträdelser och jag sträcker ut min hand över dem och bryter deras brödförsörjning och sänder hungersnöd över det och hugger bort från det människor och djur,
Samarien har inte begått hälften av dina synder, men du har mångdubblat dina styggelser mer än de och har rättfärdigat dina systrar med alla dina styggelser som du har gjort.
Se alla själar är mina, som fädernas själar så är sönernas själar mina. Den själ som syndar den ska dö. []
Den person (sjä – hebr. nefesh) som syndar är den som ska dö. En son ska inte bära [få lida för] sin fars synder och en far ska inte bära [få lida för] sin son synder. Rättfärdigheten hos den rättfärdige ska vara över honom och ondskan hos den onde ska vara över honom. []
Men när den rättfärdige vänder bort från sin rättfärdighet och begår synd och gör efter alla styggelser som den onde mannen gör, ska han då leva? Ingen av de rättfärdiga gärningar som han har gjort ska bli ihågkomna, för överträdelserna som han har överträtt och synderna som han har syndat, för dem ska han dö.
Genom din stora (ditt överflöd av) handel (komers, köpenskap)
har de fyllt ditt inre med (terror, laglöshet – hebr. chamas)
och du har syndat.
Därför har jag kastat ut dig som vanhelgad (förorenad) från Guds (Elohims) berg
och jag har förgjort dig du vida kerub från mitt ibland stenarna av eld.
Du människobarn, säg till ditt folks söner (dina landsmän):
Den rättfärdiges rättfärdighet räddar honom inte den dagen då han inte är rättfärdig [gör uppror och lämnar tron], och den ogudaktiges ogudaktighet leder inte till hans fall om han omvänder sig från sin ogudaktighet. Den rättfärdige kan inte leva på sin rättfärdighet om han syndar (och missar målet).
Inga av hans tidigare synder han har begått ska bli ihågkomna och användas mot honom. Han har handlat rätt och rättfärdigt och ska verkligen leva.
Och de ska inte mer befläcka sig själva med sina avgudar och deras osmakliga ting och inte med några överträdelser. Och jag ska rädda dem från alla de platser där de vistats och där de har syndat, och jag ska rena dem. Så ska de vara mitt folk och jag ska vara deras Gud (Elohim).
Och du ska ta av blodet och stryka på altarets fyra horn och på avsatsens fyra hörn och på kanten runtom. På det sättet ska du rena det och bringa försoning för det.
Nästa dag ska du föra fram en felfri bock till syndoffer, och man ska rena altaret med den på samma sätt som man renade det med tjuren.
När du så har slutfört reningen, ska du föra fram en felfri ungtjur och en felfri bagge av småboskapen.
Så säger Herren Gud: På första dagen i första månaden ska du ta en felfri ungtjur och rena helgedomen.
Daniel (4)
Vi har
syndat (ordagrant 'missat målet') [Israel hade misslyckats att vara ett heligt folk],
gjort fel (ordagrant 'böjt, svängt', vikit av från den rätta vägen, handlat förvrängt, förvridet),
varit gudlösa och
vikit av från dina bud och befallningar.
Vi måste skämmas (till oss skam). Våra kungar, ledare (furstar) och våra förfäder (fäder) skäms, för vi har syndat mot dig.
Hela Israels folk övergav din undervisning (korsade en gräns) och vek av [bort från din väg], och vägrade lyda (lyssna till din röst). Det är anledningen till den förbannelse och ed som står i Mose, Guds tjänares, undervisning (hebr. Torah) [], eftersom vi har syndat mot dig.
Herre, vår Gud, du använde din kraft (använde din starka hand) och förde ditt folk ut ur Egypten [2 Mos 12-15]. Det gjorde att ditt namn blev känt, som det är än idag. Men vi har syndat och varit gudlösa. [Versen är en sammanfattning av , den bok som Daniel blivit berörd av och rört honom till denna bön, se .]
Hosea (5)
Ju mer de förökade sig
desto mer syndade de mot mig.
Jag ska vända deras ära
till skam.
Efraim [den ledande av de tio norra stammarna i det norra riket – Israel] har förökat altaren till synd,
altaren har blivit till synd för honom.
Från Givas dagar har du syndat Israel,
där stod de,
ingen strid hann upp dem i Giva,
inga övermodiga söner.
Nu syndar de mer och mer (fortsätter de i synd; adderar, ökar sin synd)
och har gjort sig gjutna avbilder av sitt silver efter sitt eget förstånd,
avgudar alla av dem gjorda av hantverkare.
Om dem säger de:
"Den som offrar – människa – kysser kalvar [de gjutna avgudarna av kalvar, se ; ]." [Sista delen i versen är svåröversatt. Det kan syfta på människooffer, men troligare är nog ändå att ordet hör ihop med sista orden så det blir i betydelsen "människor kysser avgudar av kalvar". I hela stycket finns kopplingen till uttåget ur Egypten, se även .]
Mika (1)
Jag ska bära Herrens (Jahves) harm
eftersom jag har syndat mot honom,
till dess han tar sig an min sak
och verkställer min dom.
Han ska föra mig fram i ljuset
och jag ska se hans rättfärdighet.
Habackuk (1)
Du har gett skamliga råd till ditt hus
genom att hugga av många människor och förskansa din själ (ditt liv).
Sefanja (1)
Jag ska komma med sådan ångest över mänskligheten
att de ska vandra som blinda
därför att de har syndat mot Herren (Jahve).
Deras blod ska utgjutas som stoft
och deras inälvor som gödsel.
synda, missa målet
