7200 – רָאָה (raah)

se


Typ:
Verb Verb
 
Rotord
Hebreiska: רָאָה (raah)
Uttal: ra-a    Lyssna
Talvärde: 206 (200 + 1 + 5)    ord med samma talvärde
Ursprung: en ursprunglig rot
Användning: 1299 ggr i GT

Synonymer

Olika ord för att rannsaka, söka och förstå:
רָאָהraahH7200
(1299 ggr)
se
בִּיןbinH0995
(169 ggr)
förstå, ge akt på
זָרָהzarahH2219
(39 ggr)
strö, sprida
חָקַרchaqarH2713
(27 ggr)
utforska
סָכַןsachanH5532
(12 ggr)
vara till nytta

Det vanliga ordet se är raah. För profetisk syn och att beskåda något används chzah.
רָאָהraahH7200
(1299 ggr)
se
הִנֵּהhinnehH2009
(842 ggr)
se, beskåda
חָזָהchazahH2372
(86 ggr)
se, beskåda, se profetiskt
נָבַטnavatH5027
(69 ggr)
se
שׁוּרshorH7789
(15 ggr)
se, inspektera
*Staplarna visar hur många gånger ordet används i Gamla testamentet.

Ordstam

Ord med raah som rot:

יְהֹוָה יִרְאֶהJahve jirehH3070JHVH, Jahve Jire, Herren ser
מֹרִיָּהMorijahH4179Morijah
מַרְאֶהmarehH4758utseende
רָאָהraahH7201vråk
רָאֶהraehH7202se
רַאיָּהrajahH7207överflöd
רְאִיreiH7209spegel
רֳאִיroiH7210ser, synas, uttseende
רְאָיָהReajahH7211Reajah
רְאוּתreotH7212syn

Motsvarande grekiska ord

I den grekiska översättningen Septuaginta (LXX) översätts det hebreiska ordet raah till följande:

ἀδικίαadikiaG0093orättfärdighet
ἀθέτησιςathetesisG0115åsidosättande
ἀκούωakouoG0191höra, lyssna
ἁμαρτίαhamartiaG0266synd, syndig handling
ἀναβλέπωanablepoG0308får sin syn, såg upp
ἀναγγέλλωanaggelloG0312återberätta, rapportera, förmedla, tillkännage
ἀποβλέπωapoblepoG0578uppmärksamma, rikta blicken
ἀποδείκνυμιapodeiknumiG0584erkänna, auktorisera
ἀποστασίαapostasiaG0646avfall, avhopp, uppror
ἀπώλειαapoleiaG0684fördärv, slöseri
ἀσέβειαasebeiaG0763ogudaktighet
βλέπωblepoG0991se, ge akt på
βόσκωboskoG1006föda, föra på bete
γίνομαιginomaiG1096vara, ske, bli, bli gjort, komma
γινώσκωginoskoG1097känna, förstå
δεικνύωdeiknuoG1166visa
δηλόωdelooG1213berättats för, visa sig, ge till känna
ἐγγύςeggusG1451nära
εἰσέρχομαιeiserchomaiG1525komma
ἐμβλέπωemblepoG1689se på, noga iaktta
ἐμφανίζωemphanizoG1718framföra, uppenbara, framträda, meddela
ἐνδείκνυμιendeiknumiG1731visa
ἐντρέπωentrepoG1788respektera, få skämmas
ἐπεῖδονepeidonG1896se till, se, ge akt på
ἐπέρχομαιeperchomaiG1904komma, komma över
ἐπιβλέπωepiblepoG1914sett till, respektera
ἐπιγινώσκωepiginoskoG1921känna, förnimma, känna igen, veta
ἐπιφανήςepiphanesG2016strålande, härliga
ἔργονergonG2041gärning, handling
ἑταῖροςhetairosG2083vän
εὑρίσκωheuriskoG2147finna, befinnas vara
θεάομαιtheaomaiG2300se, skåda
θέλωthelo, ethelo, tenses, theleo, etheleoG2309vilja, önska
θεωρέωtheoreoG2334se, förstå
θλῖψιςthlipsisG2347lidande, ångest, förföljelse
ἰδούidouG2400se, ge akt på något
καθοράωkathoraoG2529se tydligt
κακίαkakiaG2549elakhet, illvilja, ondska, plåga
κάκωσιςkakosisG2561förtryck
καταβαίνωkatabainoG2597komma ner, sänka sig, gå ner, stiga ner
κατακολουθέωkatakoloutheoG2628följa efter, följa
καταμανθάνωkatamanthanoG2648se på, ge akt på
κατανοέωkatanoeoG2657ge akt på, skåda, märka, se efter
κατασκοπέωkataskopeoG2684spionera
κείρωkeiroG2751klippa
λύπηlupeG3077sorg, vånda
ὁδόςhodosG3598väg, resa, tankemönster
ὀπτασίαoptasiaG3701syn
ὁράωhoraoG3708se
ποιμήνpoimenG4166herde
πονηρίαponeriaG4189ondska
πονηρόςponerosG4190ondskefull
προβλέπωproblepoG4265förbereda
προελπίζωproelpizoG4276hoppas sedan tidigare
συνίημιsuniemiG4920förstå
σᾠζωsozoG4982frälsa, rädda, befria, upprätta, hela
τρέφωtrephoG5142mata, ge att äta
ὑποδείκνυμιhupodeiknumiG5263visa, varna, intala
φαίνωphainoG5316visa sig
φωτίζωphotizoG5461lysa

*Vi arbetar med att ta fram svenska beskrivningar på alla ord, i de fall de inte finns ännu finns visas den engelska här. Även fältet ursprung är inte fullständigt och kan ha blandat engelska och svenska.

Engelsk översättning

to see
advise self, appear, approve, behold, [idiom] certainly, consider, discern, (make to) enjoy, have ex

Engelsk beskrivning

1) to see, look at, inspect, perceive, consider
1a) (Qal)
1a1) to see
1a2) to see, perceive
1a3) to see, have vision
1a4) to look at, see, regard, look after, see after, learn about, observe, watch, look upon, look out, find out
1a5) to see, observe, consider, look at, give attention to, discern, distinguish
1a6) to look at, gaze at
1b) (Niphal)
1b1) to appear, present oneself
1b2) to be seen
1b3) to be visible
1c) (Pual) to be seen
1d) (Hiphil)
1d1) to cause to see, show
1d2) to cause to look intently at, behold, cause to gaze at
1e) (Hophal)
1e1) to be caused to see, be shown
1e2) to be exhibited to
1f) (Hithpael) to look at each other, face


Alternativa former

Grammatisk kodSvenskaAntal
Verb Verb
qal qal
-110
Verb Verb
hifil 1p sing. hifil första person singularis
-1
Verb Verb
hofal 3p sing. hufal/hofal tredje person maskulinum singularis
-4
Verb Verb
hifil 3p sing. hifil tredje person maskulinum singularis
-4
Verb Verb
hifil 1p sing. hifil första person singularis
-2
Verb Verb
hifil vajjiqtol 3p pl. hifil vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) tredje person maskulinum pluralis
-1
Verb Verb
hifil vajjiqtol 3p sing. hifil vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) tredje person maskulinum singularis
-8
Verb Verb
nifal 3p sing. nifal tredje person femininum singularis
-1
Verb Verb
nifal 3p sing. nifal tredje person maskulinum singularis
-5
Verb Verb
nifal 1p sing. nifal första person singularis
-1
Verb Verb
nifal 3p sing. nifal tredje person femininum singularis
-1
Verb Verb
nifal 3p pl. nifal tredje person maskulinum pluralis
-1
Verb Verb
nifal 3p sing. nifal tredje person maskulinum singularis
-1
Verb Verb
nifal vajjiqtol 1p sing. nifal vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) första person singularis
-1
Verb Verb
nifal vajjiqtol 3p pl. nifal vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) tredje person maskulinum pluralis
-4
Verb Verb
nifal vajjiqtol 3p sing. nifal vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) tredje person maskulinum singularis
-20
Verb Verb
qal qal
-5
Verb Verb
qal qatal 1p sing. qal qatal (perfekt) första person singularis
-92
Verb Verb
qal qatal 3p sing. qal qatal (perfekt) tredje person femininum singularis
-12
Verb Verb
qal 1p sing. qal första person singularis
-13
Verb Verb
qal 2p pl. qal andra person femininum pluralis
-1
Verb Verb
qal 2p pl. qal andra person maskulinum pluralis
-9
Verb Verb
qal 2p sing. qal andra person maskulinum singularis
-7
Verb Verb
qal 3p pl. qal tredje person pluralis
-13
Verb Verb
qal 3p sing. qal tredje person maskulinum singularis
-38
Verb Verb
qal particip aktiv sing. qal particip aktiv maskulinum singularis
-38
Verb Verb
qal 1p pl. qal första person pluralis
-5
Verb Verb
qal 1p sing. qal första person singularis
-7
Verb Verb
qal 3p sing. qal tredje person femininum singularis
-1
Verb Verb
qal 3p pl. qal tredje person maskulinum pluralis
-3
Verb Verb
qal 3p sing. qal tredje person maskulinum singularis
-4
Verb Verb
qal 2p pl. qal andra person femininum pluralis
-1
Verb Verb
qal 2p sing. qal andra person femininum singularis
-11
Verb Verb
qal 2p pl. qal andra person maskulinum pluralis
-47
Verb Verb
qal 2p sing. qal andra person maskulinum singularis
-83
Verb Verb
qal vajjiqtol 1p pl. qal vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) första person pluralis
-1
Verb Verb
qal vajjiqtol 1p sing. qal vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) första person singularis
-38
Verb Verb
qal vajjiqtol 2p pl. qal vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) andra person femininum pluralis
-1
Verb Verb
qal vajjiqtol 2p pl. qal vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) andra person maskulinum pluralis
-2
Verb Verb
qal vajjiqtol 2p sing. qal vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) andra person maskulinum singularis
-1
Verb Verb
qal vajjiqtol 3p pl. qal vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) tredje person femininum pluralis
-3
Verb Verb
qal vajjiqtol 3p sing. qal vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) tredje person femininum singularis
-31
Verb Verb
qal vajjiqtol 3p pl. qal vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) tredje person maskulinum pluralis
-40
Verb Verb
qal vajjiqtol 3p sing. qal vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) tredje person maskulinum singularis
-139
Verb Verb
vajjiqtol 3p pl. vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) tredje person maskulinum pluralis
-2
Subst. Substantiv
sing. femininum singularis
-1
Verb Verb
hifil hifil
-8
Verb Verb
nifal nifal
-2
Verb Verb
nifal nifal
-9
Verb Verb
qal particip aktiv pl. qal particip aktiv maskulinum pluralis
-12
Verb Verb
nifal qatal 3p sing. nifal qatal (perfekt) tredje person maskulinum singularis
-24
Verb Verb
nifal particip aktiv sing. nifal particip aktiv maskulinum singularis
-2
Verb Verb
qal particip aktiv pl. qal particip aktiv femininum pluralis
-11
Verb Verb
qal particip aktiv pl. qal particip aktiv maskulinum pluralis
-13
Verb Verb
qal particip passiv pl. qal particip passiv femininum pluralis
-1
Subst. Substantiv
♂/♀ sing. maskulinum och femininum singularis
-1
Verb Verb
qal qatal 2p pl. qal qatal (perfekt) andra person maskulinum pluralis
-16
Verb Verb
qal qatal 2p sing. qal qatal (perfekt) andra person maskulinum singularis
-22
Verb Verb
hifil hifil
-1
Verb Verb
hifil 1p sing. hifil första person singularis
-4
Verb Verb
hifil 2p sing. hifil andra person maskulinum singularis
-1
Verb Verb
hifil 3p sing. hifil tredje person maskulinum singularis
-4
Verb Verb
hifil qatal 1p sing. hifil qatal (perfekt) första person singularis
-3
Verb Verb
hofal qatal 2p sing. hufal/hofal qatal (perfekt) andra person maskulinum singularis
-5
Verb Verb
hifil qatal 2p sing. hifil qatal (perfekt) andra person maskulinum singularis
-5
Verb Verb
hifil qatal 3p sing. hifil qatal (perfekt) tredje person maskulinum singularis
-18
Verb Verb
hifil particip aktiv sing. hifil particip aktiv maskulinum singularis
-2
Verb Verb
hofal particip passiv sing. hufal/hofal particip passiv maskulinum singularis
-1
Verb Verb
hifil 2p sing. hifil andra person femininum singularis
-1
Verb Verb
hifil 2p sing. hifil andra person maskulinum singularis
-3
Verb Verb
nifal 1p sing. nifal första person singularis
-2
Verb Verb
nifal 3p sing. nifal tredje person femininum singularis
-2
Verb Verb
nifal 3p pl. nifal tredje person maskulinum pluralis
-5
Verb Verb
nifal 3p sing. nifal tredje person maskulinum singularis
-14
Verb Verb
nifal qatal 3p pl. nifal qatal (perfekt) tredje person pluralis
-4
Verb Verb
nifal qatal 3p sing. nifal qatal (perfekt) tredje person femininum singularis
-1
Verb Verb
nifal 2p sing. nifal andra person maskulinum singularis
-1
Verb Verb
pual qatal 3p pl. pual qatal (perfekt) tredje person pluralis
-1
Verb Verb
qal 1p pl. qal första person pluralis
-5
Verb Verb
qal 1p sing. qal första person singularis
-27
Verb Verb
qal 2p sing. qal andra person femininum singularis
-1
Verb Verb
qal 2p pl. qal andra person maskulinum pluralis
-13
Verb Verb
qal 2p sing. qal andra person maskulinum singularis
-35
Verb Verb
qal 3p pl. qal tredje person femininum pluralis
-10
Verb Verb
qal 3p sing. qal tredje person femininum singularis
-4
Verb Verb
qal 3p pl. qal tredje person maskulinum pluralis
-29
Verb Verb
qal 3p sing. qal tredje person maskulinum singularis
-55
Verb Verb
qal qatal 1p pl. qal qatal (perfekt) första person pluralis
-14
Verb Verb
qal qatal 2p sing. qal qatal (perfekt) andra person femininum singularis
-1
Verb Verb
qal qatal 3p pl. qal qatal (perfekt) tredje person pluralis
-54
Verb Verb
qal qatal 3p sing. qal qatal (perfekt) tredje person maskulinum singularis
-39
Verb Verb
qal particip aktiv sing. qal particip aktiv femininum singularis
-1
Verb Verb
qal particip aktiv sing. qal particip aktiv maskulinum singularis
-4
Verb Verb
1p pl. första person pluralis
-2
Verb Verb
2p pl. andra person maskulinum pluralis
-1


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com Rapportera ett problem

Referenser (1299 st), nedan visas bara de första 1000


1 Moseboken (141)

Gud (Elohim) såg (undersökte noggrant, kom fram till) att ljuset var gott (ändamålsenligt, passande, beundransvärt), och Gud skilde (separerade) ljuset från mörkret.
Gud (Elohim) sa: "Låt vattnet under himlen samlas till en plats, och låt torr mark bli synlig (framträda)", och det skedde så.
Gud (Elohim) kallade det torra land och det samlade vattnet hav.
Gud (Elohim) såg (undersökte noggrant, kom fram till) att det var gott (ändamålsenligt, passande, beundransvärt).
Jorden producerade grönska (vegetation), plantor som ger (sprider) frön efter sitt slag (sin sort), och fruktträd som bär (kontinuerligt gör, formar) frukt efter sitt slag.
Gud (Elohim) såg (undersökte noggrant, kom fram till) att det var gott (ändamålsenligt, passande, beundransvärt).
för att råda över dagen och natten, och för att skilja (separera) ljuset från mörkret.
[Vers 14–18 formar en kiasm. Den ramas in av att Gud sa och Gud såg. Ordet skiljer/skilja (hebr. badal) används om dag/natt i vers 14b och om ljuset/mörkret i vers 18b. De görs till tecken i vers 14c och sätts att råda i vers 18a. De ska ge ljus på jorden (vers 15 och 17b). Gud formade (vers 16) solen och månen och satte (vers 17) dem på sina platser. Centralt i vers 16b får de sin funktion att råda över dagen och natten.] Gud (Elohim) såg (undersökte noggrant, kom fram till) att det var gott (ändamålsenligt, passande, beundransvärt).
Gud (Elohim) har skapat (hebr. bara) de stora havsdjuren (krokodiler, ordagrant "de stora långsträckta havsdjuren") och alla levande varelser som fyller vattnet, efter sitt slag (sin sort; klassificering – hebr. min), på samma sätt alla fåglar (flygande insekter; alla djur med vingar), efter sitt slag. Gud (Elohim) såg (undersökte noggrant, kom fram till) att det var gott (ändamålsenligt, passande, beundransvärt).
Ja, Gud (Elohim) gjorde (tillförordnade – hebr. asah)
markens djur efter sitt slag
och boskapsdjuren efter sitt slag
och allt som kryper på marken efter sitt slag.
Och Gud (Elohim) såg att det var gott (ändamålsenligt, passande, beundransvärt).
Gud (Elohim) såg allt som han hade gjort (hebr. asa) [undersökte allt noggrant], och se [hebr. vehinneh – perspektivbyte, vi får betrakta skapelsen från Guds perspektiv]: Mycket gott (helt perfekt, färdigt, komplett och fullbordat)! [Ordagrant: gott mycket (hebr. tov meod), jfr vers 10, 12, 18, 21.]
Det blev kväll och det blev morgon – den sjätte dagen (hebr. jom ha-shlishi).
[De första fem dagarna står i obestämd form. Ordagrant står det: dag ett (vers 5), dag andra (vers 8), dag tredje (vers 13), osv. Den sjätte och sjunde dagen har däremot bestämd artikel på dagarna. Ordagrant står det "dag den sjätte" och "dag den sjunde" (1 Mos 2:2, 3). Detta skrivsätt betonar fulländning.]
Från jord formade (skulpterade, designade – hebr. jatsar) Herren Gud (Jahve Elohim) alla djuren på fälten, och alla fåglar [insekterna och alla djur som kan flyga] i himlen, och förde dem till Adam [egennamnet används här och i 1 Mos 3:17] för att se vad han skulle ge dem för namn. Det namn Adam gav varje levande varelse blev dess namn.
När kvinnan såg att trädet [hade frukt som] var gott (väl lämpat för) att äta och det var behagligt (attraktivt, en lust) för ögonen, och att det var ett begärligt (önskvärt, lockande) träd eftersom man skulle få förstånd (insikt), tog hon av dess frukt och åt. Hon gav också till sin man [som var alldeles intill] och han åt också.
[I denna vers finns fyra verb: såg, tog, åt och gav. Synintrycken (såg ut att vara gott och den yttre attraktionen) tillsammans med de inre känslorna (löftet om att ge högre förstånd) ledde till ett ödesdigert beslut, se Jak 1:15; 1 Joh 2:16. Sökandet av vishet utan Gud har också att göra med stolthet, se Ords 11:2. Ordet för begärligt är samma som används i förbudet mot begär, se 2 Mos 20:17.]
såg Guds söner att människornas döttrar var vackra. De tog sig hustrur som det behagade dem.
[Vilka var "Guds söner"? Frasen används bara här i 1 Mos 6:2, 4 och i Job 1:6; 2:1; 38:7. I Jobs bok refererar det till änglaliknande varelser. Kontrasten till människosläktet talar för denna tolkning. I så fall tog dessa fallna änglar mänsklig gestalt eller besatte människor och fick barn som kallades jättar, se vers 4. En annan syn är att "Guds söner" är Sets ättlingar medan "människors döttrar" var Kains ättlingar. Se även Jesu undervisning om änglar i Matt 22:30.]
Men Herren såg att människornas ondska hade blivit stor på jorden. Deras hjärtans alla tankar och avsikter var alltid och alltigenom onda.
Gud (Elohim) såg på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom alla människor levde i fördärv på jorden.
[De 120 åren av nåd var över (1 Mos 6:3), det är nu dags att gå in i arken då floden kommer om en vecka. Eftersom Noa är 600 år när floden kommer (1 Mos 7:6), var han 480 år när Gud sätter gränsen på 120 år. Detta sker alltså 20 år innan han får sin första son (som han får vid 500 års ålder, se 1 Mos 5:32). I tilltalet att bygga arken ges till Noa nämns hans tre söner och deras sonhustrur (1 Mos 6:14, 18). Detta gör att Noa är omkring 510-550 år och det tar 50-90 år att bygga arken.]
Herren (Jahve) sa till Noa (hebr. Noach): "Gå in i arken, du och hela din familj. Jag har sett att du är rättfärdig inför mig i detta släkte (denna generation).
Vattnet fortsatte hela tiden att minska fram till den tionde månaden [Tevet]. På den första dagen i den tionde månaden blev bergens toppar synliga.
[Den tionde månaden är Tevet (dec/jan). Det har nu gått tre månader (73 dagar om det är 30 dagar i varje månad) från det att arken strandade på Araratbergen och fler berg blir synliga. I kiasmen så täcktes bergen (1 Mos 7:19), nu syns de.]
Sedan släppte han ut en duva (hebr. jonah) för att se om vattnet hade sjunkit undan från marken.
Och det hände, i det 601:a året [1 + 600 år; av Noas livsdagar], i den första månaden, på den första [dagen], att vattnet hade torkat upp från jorden. Noa tog bort taket från arken, och såg, och se [hebr. vehinneh – perspektivbyte, vi får nu se med Noas ögon]: Marken hade torkat upp!
När jag härefter sänder moln över jorden, och bågen då syns bland molnen,
När bågen visar sig i skyn ska jag se den och tänka på det eviga förbundet mellan Gud (Elohim) och alla levande varelser, allt liv (kött) på jorden."
Cham (Ham), far till Kanaan, såg sin fars nakenhet [genitalier – hebr. ervah] och berättade det för sina två bröder utanför (tältet).
Shem och Jafet tog ett skynke och lade på sina båda axlar och gick baklänges och dolde sin fars nakenhet. Deras båda ansikten var bortvända så att de inte såg sin fars nakenhet.
[Vad hade Cham gjort för något. Att se någons nakenhet är en hebreisk omskrivning för en sexuell handling, se 3 Mos 18:6–19. Eftersom vers 24 säger att Cham "gjorde" något med Noa kan det tolkas åt att han inte bara såg, utan också förnedrade sin far. En del judiska kommentatorer noterar att det inte nämns att Noa får några fler barn, så kanske kastrerade Cham honom. Andra har föreslagit en homosexuell akt, men där används andra ord i 3 Mos 18:22. Straffet blir också väldigt allvarligt, vilket kan tyda på att han inte bara såg. Samtidigt är nakenhet något skamfyllt i den hebreiska kulturen, se 1 Mos 2:25; 3:7. Att medvetet blotta sina föräldrar var allvarligt, se 2 Mos 20:12. Vad som talar för att han "bara" såg är att samma ord "se" används om bröderna Shem och Jafet som inte såg och fysiskt täckte över sin far. Vers 22–23 är strukturerat som en kiasm där den första frasen "och såg ... sin fars nakenhet" och den avslutas med att bröderna "och sin fars nakenhet inte såg".]
Men Herren steg ner för att se staden och tornet som människorna hade börjat bygga.
Nu sa Herren (Jahve) till Abram:
"Gå du (själv) ut (hebr. lech lecha)
från ditt land [Haran i Mesopotamien]
och från din släkt (hemort)
och från din fars hus [Tera och hans familj, se 1 Mos 11:31–32]
till landet jag ska visa dig.
[Att lämna allt och följa Gud krävde tro, se Heb 11:8–10. I det hebreiska uttrycket lech lecha finns också betydelsen att "gå till sig själv", dvs. att hitta sig själv i processen. Ordet släkt (hebr. moledet) betyder inte bara släkt utan även "platsen för din födelse" och "ursprung". Det syftar på en längre historia bakåt än bara din egen livstid. Liknande fras använder Jesus när han kallar, se Matt 10:37. Tre gånger upprepas frasen "från", vilket följs av tre löften: ett nytt land, ett nytt folkslag och välsignelse till både honom själv och flera.]
Herren (Jahve) visade sig för Abram och sa: "Till din säd [alla dina efterkommande barn] ska jag ge detta land." Och han byggde ett altare där till Herren (Jahve) som hade visat sig för honom.
Det kommer att hända att när egyptierna ser dig så kommer de att säga; 'Det är hans hustru,' och de kommer att döda mig men låta dig leva.
Och det blev så att när Abram kom till Egypten, såg egyptierna kvinnan och att hon var mycket vacker.
Faraos prinsar såg henne och prisade henne inför farao och kvinnan togs till faraos hus. [Saraj var 65 år (1 Mos 17:7; 12:4) och levde tills hon blev 127 (1 Mos 23:1), vilket gör att hon var i medelåldern.]
Lot lyfte upp sina ögon. Och han betraktade hela Jordanslätten [österut om Betel, se 1 Mos 12:8]. Ja, hela slätten (dess helhet) var rik på vatten överallt innan Herren ödelade Sodom och Gomorra – som en Herrens trädgård, som Egyptens land, hela vägen ner till Tsoar.
[Tsoar var en av de fem städerna i detta område. Det var hit Lot flydde från Sodom och Gomorra (1 Mos 19:22–23). Namnet betyder "obetydlighet", och den hette tidigare Bela som betyder "förstörelse". Namnen verkar indikera att det var en mindre stad.]
Efter att Lot hade skilt sig från honom, sa Herren (Jahve) till Abram:
"Lyft nu dina ögon! Och blicka ut från platsen där du är
– mot norr och mot söder [längden]
och mot öster och mot väster [bredden].
Ja, allt (hela) det land som du ser, åt dig ska jag ge det och åt din säd [alla dina efterkommande barn], till evig tid.
Abram låg med Hagar och hon blev gravid. När Hagar fick reda på att hon var gravid började hon se ner på (förakta) sin föreståndarinna (härskarinna, överordnade).
Då sa Saraj till Abram: "Det är ditt fel att all denna laglöshet (terror, destruktiva kraft, plundring – hebr. chamas) har drabbat mig. Jag tillät min tjänare att ligga med dig, men när hon såg att hon var gravid började hon förakta mig. Låt Herren döma mellan mig och dig." [Sista delen kan också översättas: "Låt Gud straffa dig för det här."]
Hagar gav Herren, som hade talat med henne, ett namn: "Du är en Gud som ser (hebr. El-Roi)." Hon sa: "Har jag verkligen fått se en skymt (ryggen) av honom som ser (hebr. raah) mig? [Hagar var uppväxt i Egypten och van med gudar gjorda av trä och sten som varken talade eller såg. Nu hade hon med egna ögon fått möta den levande Guden.]
[Tretton år efter Ismaels födelse (1 Mos 16:16; 17:1, 24) visar sig Herren för Abram igen, återupprepar löftet att han ska få en arvinge (1 Mos 12:1–3; 13:14–17; 15:1, 4–5, 18–21) och instruerar honom om omskärelsens förbund.]
När Abram var 99 år gammal, visade sig Herren (Jahve) för Abram och sa till honom: "Jag är Gud Allsmäktig (El Shaddaj), vandra inför mig (framför mitt ansikte) och var fullkomlig. [Ordet fullkomlig står här i plural vilket förstärker att det gäller alla områden i hela livet.]
Herren (Jahve) uppenbarade sig [igen] för Abraham vid de stora träden (ekarna eller terebinterna) i Mamre [strax utanför Hebron, tre mil söder om Jerusalem]. Abraham satt vid tältets öppning (dörr) under den hetaste delen av dagen [på eftermiddagen, mellan två och fem].
Han lyfte sin blick och tittade, och se, där stod tre män stå framför [på ett visst avstånd från] honom. [De verkar ha dykt upp från ingenstans, på en gång reser han sig upp.] När han såg dem springer han från tältets öppning emot dem och bugade sig mot marken [för att hälsa dem välkomna och visa vördnad].
Nu vill jag gå ner och se huruvida de förtjänar förintelse så som ropet har kommit till mig. Om inte kommer jag att veta (få kunskap om) det."
De två änglarna kom till Sodom på kvällen och Lot satt i Sodoms port och Lot såg dem och reste sig upp och mötte dem och han föll ned med sitt ansikte mot marken. [Att buga sig djupt var en dåtida vanlig hedersbevisning.]
Och han såg ut mot Sodom och Gomorra och mot slättlandet, och se, röken från landet steg upp som röken från en ugn.
Och Avimelech sa vidare till Abraham: "Hur förklarar du att du har gjort detta?"
Och Sarah såg egyptiskan Hagars son, som hon hade fött åt Abraham, skratta (roa sig, "skojbråka" – hebr. tsachaqt).
Hon gick och satte sig ner mitt emot, ett gott stycke bort, så det var ett bågskott emellan, för hon sa: "Låt mig inte se när barnet dör." Och hon satt mitt emot honom och lyfte upp sin röst och grät.
Och Gud (Elohim) öppnade hennes ögon och hon såg en vattenkälla. Och hon gick och fyllde skinnet med vatten och gav ynglingen att dricka.
På tredje dagen, lyfte Abraham sin blick och såg platsen långt borta.
Abraham svarade: "Gud (Elohim) ska själv förse sig med lammet till brännoffret, min son." De gick båda vidare tillsammans.
[Att hebreiskan här uttrycker att Gud ska förse sig själv, talar profetiskt även om att Gud förser sig själv med det perfekta offret när Han senare ger sin son Jesus som det fullkomliga offret för världens och alla människors synder.]
Abraham såg sig omkring (lyfte upp sina ögon och tittade) och se, bakom [honom] var en bagge som hade fastnat med sina horn i snåret. Då gick Abraham och tog baggen och offrade den som ett brännoffer istället för sin son.
Och Abraham kallade den platsen (gav den platsen namnet) Herren (Jahve) ser (förser, utser – hebr. raah), [eller] som man säger än i denna dag om berget: "Herren kommer att uppenbara sig (Jahve jeraeh)."
[Sista frasen kan också översättas: "på Herrens (Jahves) berg ska det förses." Det finns ett flertal beskrivande namn på Gud i GT. Jahve-Jireh – "Herren vår försörjare" är ett av dem, se även 1 Mos 16:13; 17:1; 2 Mos 17:15; Ps 23:1; Dom 6:24; Jer 23:6.]
Det hände sig att när han såg ringen och armbanden på sin systers händer och när han hörde orden som Rebecka, hans syster, talade då hon sa: "Så talade mannen med mig", så han kom ut till mannen och se, han stod med kamelerna vid källan.
Vid aftontiden gick Isak ut på fältet och funderade (var försjunken i tankar) och han lyfte upp sin blick och såg, och se där kom kameler (gående).
Rebecka lyfte upp sin blick och när hon såg Isak steg hon av sin kamel.
Herren (Jahve) visade sig för honom och sa: "Gå inte ner till Egypten [så som Abraham gjorde när det blev hungersnöd, se 1 Mos 12:10]. Slå läger (hebr. shachan) i landet som jag ska berätta för dig om [peka ut till dig].
Det hände när han hade varit där en lång tid att filistéernas kung Avimelech tittade ut genom ett fönster och såg och se, Isak (hebr. Jitschaq) skrattade (kelade, roade sig, vänslades, "skojbråkade" – hebr. tsachaq) med Rebecka, sin hustru.
[Hebr. tsachaq är snarlikt Isaks namn som betyder skratt, se 1 Mos 17:17, 19. Samma ord används av Potifars hustru när hon anklagar Josef för att ha antastat henne, se 1 Mos 39:14, 17. Ordet används också om hur Ismael förlöjligande Isak, se 1 Mos 21:9. Allt detta förstärker hur Isak ignorerade och "förlöjligade" Guds löfte om beskydd, och ljög för att skydda sig själv.]
Herren (Jahve) visade sig för honom samma natt och sa: "Jag är din fader Abrahams Gud. Frukta inte, för jag är med dig och ska välsigna dig och föröka din säd (dina ättlingar) för min tjänare Abrahams skull."
De svarade: "Vi såg tydligt att Herren (Jahve) var med dig, och vi tänkte (sa) att det borde vara en ed mellan oss, mellan oss och dig, så låt oss skära ett förbund med dig,
När Isak var gammal och hans ögon var skumma [förmodligen av starr] så att han inte kunde se, kallade han på Esau, hans äldre son och sa till honom: "Min son"
och han svarade: "Här är jag." [Hebr. hineni – jag står till förfogande, jag är beredd att ta ansvar, se 1 Mos 22:1.]
Och han kom nära och kysste honom. Och han kände doften av hans kläder och välsignade honom och sa:
"Se, doften av min son är
som doften av fälten
som Herren (Jahve) har välsignat.
När Esau såg att Isak hade välsignat Jakob och sänt iväg honom till Paddan-Aram för att ta sig en hustru därifrån, och att han välsignat honom och förmanat honom och sagt: "Du ska inte ta dig en hustru av Kanaans döttrar",
och Esau såg att Kanaans döttrar inte behagade hans far,
Och han såg och se, en källa på fältet, och tre flockar med får låg vid den. För från den källan vattnade de flockarna. Och stenen över källans öppning var stor.
Och det hände när Jakob såg Rakel, hans morbror Labans dotter, och hans får, kom Jakob nära och rullade undan stenen från källans öppning och vattnade Labans flock.
[Följande stycke beskriver nu de sju åren efter giftermålet med Leah och Rakel. De 11 sönerna (och dottern Dina) som räknas upp här föds inom en sjuårsperiod, se 1 Mos 31:41; 30:25–26. Texten innehåller kontraster som älskad/hatad och fruktsam/ofruktsam. I det hebreiska språkbruket innebär det inte att Jakob aktivt "hatade" Leah (Klag 3:8; Amos 5:15), han älskade Rakel mer, som han arbetat två sjuårsperioder för att få gifta sig med. Betydelsen är snarare oälskad, negligerad och avvisad, se Jes 54:6; Mal 1:2–3. Se även 5 Mos 21:15–17; 1 Sam 1:5–6. I Ordspråksboken så är en av fyra saker som får jorden att darra, just en "hatad" kvinna som blir gift, se Ords 30:23. Denna obalans blir tydlig där konflikten i familjen fortsätter mellan barnen. Senare föds Benjamin, se 1 Mos 35:18.]
Och Herren (Jahve) såg att Leah var hatad (oälskad, motbjudande, avvisad), och han öppnade hennes livmoder, men Rakel var ofruktsam.
Så blev Leah gravid och födde en son och hon gav honom namnet Ruben [hebr. Reoven – betyder: "Se, en son!"], för hon sa: "Eftersom Herren (Jahve) har sett till min nöd (misär; mitt elände – hebr. oni) så kommer min man nu att älska mig."
Och när Rakel såg att hon inte födde några barn till Jakob avundades hon sin syster och hon sa till Jakob: "Ge mig barn, annars dör jag."
När Leah såg att hon hade lämnat (slutat) att bli gravid, tog hon Zilpa sin tjänstekvinna, och gav henne till Jakob som bihustru.
Jakob märkte också att Laban inte såg på honom med samma ögon som förut (hans attityd var förändrad).
och han sa till dem: "Jag märker att er far inte ser på mig med samma ögon som förut, men min fars Gud (Elohim) har varit med mig.
När parningstiden för småboskapen kom hade jag en dröm. Jag lyfte min blick och fick se att hannarna, som betäckte småboskapen, var strimmiga, spräckliga och fläckiga.
Då sa han: 'Lyft blicken och se hur alla hannar som betäcker småboskapen är strimmiga, spräckliga och fläckiga. Jag har sett allt som Laban gör mot dig.
Hade inte min fars Gud (Elohim) varit med mig – Abrahams Gud (Elohim) som även Isak vördar – så hade du säkert låtit mig gå med tomma händer. Men Gud såg mitt lidande och min möda, och han fällde domen i natt."
Laban svarade Jakob: "Döttrarna är mina döttrar, barnen är mina barn och hjordarna är mina hjordar. Allt du ser är mitt. Vad skulle jag kunna göra mot mina döttrar eller mot barnen som de fött?
Om du behandlar mina döttrar illa eller tar andra hustrur vid sidan av mina döttrar, ska du komma ihåg att Gud är vittne mellan mig och dig, även om ingen människa är närvarande."
Och Jakob sa när han såg dem: "Detta är Guds (Elohims) läger." Och han gav den platsen namnet Machanajim [betyder "två läger", en plats i Gileads bergsbygd öster om Jordanfloden i närheten av Jabbok, se Jos 13:26, 30].
och ni ska säga: "Se, även din tjänare Jakob är bakom oss." För han sa (tänkte): "Jag ska blidka honom med gåvan som går framför mig och därefter ska jag se hans ansikte, måhända ska han ta emot mig."
När mannen såg att han inte kunde vinna över Jakob rörde han vid Jakobs höftled, så att höften gick ur led medan de brottades med varandra.
Jakob kallade platsen Peniel [betyder: "vänd mot Gud"]. Han sa: "För jag har sett Gud (Elohim) ansikte mot ansikte, och överlevt."
[Den hebreiska språkliga konstruktionen målar upp skeendet då Esau snabbt närmar sig, och Jakob agerar och delar upp sin familj.]
Och Jakob lyfte upp sina ögon och såg, och se, Esau kom och med honom 400 män. Och han delade barnen till Leah och till Rakel och till de två tjänstekvinnorna.
Och han lyfte upp sina ögon och såg kvinnorna och barnen och frågade: "Vilka är dessa som du har med dig"?
Och han [Jakob] svarade: "Barnen som Gud i sin nåd (oförtjänta kärlek – hebr. chanan) har gett sin tjänare."
Och Jakob svarade: "Nej, jag ber dig, om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, ta då emot gåvorna ur min hand, för så sant som jag har sett ditt ansikte, som när någon ser Guds (Elohims) ansikte, ger du mig nåd (villkorad nåd – hebr. ratsah).
[Dina är den sjunde och yngst av Leahs barn (1 Mos 30:21). Hon föddes i slutet på Jakobs 14:e år i Haran då han arbetade för Laban. Familjen blir kvar ytterligare 6 år i Haran (totalt är de 20 år där, se 1 Mos 31:38). Dina är alltså omkring 6 år när familjen flyttar till Sukkot (1 Mos 33:17). Där tillbringar de några år innan flytten till Shechem. Några år förflyter och hon bör vara kring 12-13 års ålder för att få gå ut själv. Eftersom hon är nästan jämnårig med Josef (1 Mos 30:21–22) kan hon inte vara äldre än 17 år, den ålder Josef är några kapitel längre fram när han säljs av sina bröder, se 1 Mos 37:2. Dina är alltså 12-16 år när händelserna i detta kapitel inträffar.]
Och Dina, Leahs dotter, som hon hade fött till Jakob, gick ut för att se (träffa) landets döttrar. [Hon umgås med kanaaneiska ungdomar i bygden.]
Och Shechem, Chamors son, hivéen, landets furste, såg henne och han tog henne och låg med henne och förödmjukade henne.
Och Gud (Elohim) sa till Jakob. "Stig upp och gå till Betel och bo där. Och gör ett altare till Gud (El) som visade sig för dig när du flydde från din bror Esaus ansikte."
Och Gud (Elohim) visade sig för Jakob igen när han kom från Paddan-Aram och välsignade honom.
När hans bröder såg att deras far älskade honom mer än alla hans bröder, hatade de honom och kunde inte tala vänligt med honom.
[Jakobs tolv söner, från den äldste till den yngste:
1. Ruben (Lea)
2. Simeon (Lea)
3. Levi (Lea)
4. Juda (Lea)
5. Dan (Bilhah, Rakels tjänstekvinna)
6. Naftali (Bilhah, Rakels tjänstekvinna)
7. Gad (Zilpa, Leahs tjänstekvinna)
8. Asher (Zilpa, Leahs tjänstekvinna)
9. Isaskar (Lea)
10. Zevolun (Lea)
11. Josef (Rakel)
12. Benjamin (Rakel)]
Han sa till honom: "Gå nu och se att allt står väl till med dina bröder och att allt är väl med småboskapen. Kom sedan tillbaka och berätta för mig." Han sände iväg honom från Hebrons dal och han kom till Shechem (Sikem).
De [Josefs bröder] såg honom på långt håll [över de flacka gräsfälten – och även hans mantel måste ha utmärkt Josef] och innan han kom nära dem smidde de [onda] planer mot honom och bestämde sig för att döda honom.
Kom nu och låt oss döda honom och kasta honom i en av brunnarna, sedan säger vi att ett rovdjur slukade honom, så får vi se vad det blir av hans drömmar."
Sedan satte de sig ner och åt.
[En måltid mättar inte bara magen, den fyller en viktig social funktion. Här blir hårdheten i brödernas hjärtan uppenbar. Josef saknade mat och vatten och de hörde hans rop, se 1 Mos 42:21. Samtidigt dukar de upp och äter alldeles intill. Drygt 20 år senare kommer dock situationen bli omvänd, då är Josef den som föder bröderna, se 1 Mos 42:3, 6.]
När de lyfte upp sina ögon och tittade, fick de se en karavan med ismaeliter komma från Gilead med sina kameler som bar på kryddor och balsam och myrra, som de skulle gå med till Egypten.
Där fick Juda se dottern till en kanaaneisk man som hette Shoa [betyder "rikedom"], han tog henne och gick in till (hade sexuellt umgänge med) henne. [På liknande sätt som Esau, 1 Mos 26:34, lämnade Juda föreskrifterna och tog en hustru från en kanaaneisk familj, se 5 Mos 7:3–4; 1 Kung 11:1–2.]
Hon tog av sig sina änkekläder och täckte sig själv med sin slöja och svepte in sig själv och satte sig vid porten till [staden] Einaim [betyder: ögonen eller källorna; kanske samma stad som Enam, se Jos 15:34], som ligger på vägen till Timnah. Hon såg att Shela hade vuxit upp (blivit giftasvuxen) men att hon inte blivit given till honom som hustru.
När Juda såg henne tänkte han att hon var en tempelsköka eftersom hon hade täckt sitt ansikte.
Hans herre [Potifar] såg att Herren (Jahve) var med honom och att Herren (Jahve) lät allt han gjorde lyckas väl i hans hand.
När hon såg att han hade lämnat manteln i hennes hand och flytt undan,
ropade hon på männen i huset och talade med dem och sa: "Se, han [min man] har fört in en hebré för att förnedra oss (göra oss till åtlöje). Han försökte våldta mig, men då ropade jag för full hals.
Fängelsechefen tittade inte på (gjorde sig ingen oro för) något som var i hans (Josefs) hand, eftersom Herren (Jahve) var med honom och allt som han [Josef] gjorde lät Herren (Jahve) lyckas väl.
Josef kom till dem på morgonen och såg dem, och de såg bekymrade ut.
När bagarnas förman såg att uttydningen var god, sa han till Josef: "Jag hade också en dröm, och i den såg jag tre korgar med bröd som var på mitt huvud.
Sju andra kor kom upp efter dem, de var klena och utmärglade, något så anskrämligt har jag aldrig sett i Egyptens land.
Jag såg i min dröm sju stjälkar med säd skjuta upp, frodiga och välmatade.
Detta är de ting jag talar med farao om, det som Gud är på gång att göra har han visat för farao.
[Josef fortsatte:] "Därför bör farao nu utse en förståndig och vis person och sätta honom över Egyptens land.
Vidare sa farao till Josef: "Se jag har satt dig över hela Egyptens land."
När nu Jakob såg (förstod) att det [faktiskt] fanns säd i Egypten sa Jakob till sina söner: "Varför ser ni på varandra?" [Trots att Jakob var på väg att bli blind, se 1 Mos 48:8, hade han en klarhet att se vad som skulle göras. Brödernas oförmåga att se och agera står i skarp kontrast med Josef som både förutsåg hungersnöden och förberedde.]
Josef såg sina bröder och kände igen dem, men gjorde sig själv oigenkännlig för dem och talade hårt (med myndig röst) till dem och han sa till dem: "Varifrån kommer ni?" och de svarade: "Från Kanaans land för att köpa mat."
Josef kom ihåg drömmarna som han hade drömt om dem [1 Mos 37:5–11] och sa till dem: "Ni är spioner som kommer för att se landets nakenhet (var svagheterna finns)."
Han sa till dem: "Nej, för att se landets nakenhet (var svagheterna finns) har ni kommit."
[Samtidigt som Josef var där började bröderna prata med varandra.] De sa: "Vi är verkligen skyldiga för vår bror, när vi såg ångesten i hans själ när han ropade efter nåd (hebr. chanan) utan att lyssna, därför har denna olycka kommit över oss."
När en av dem öppnade sin säck på rastplatsen för att utfodra sin åsna, upptäckte han sina pengar och se, de låg överst i säcken.
När de tömde sina säckar, fann var och en sin penningpung i sin säck. När de och deras far såg penningpungarna blev de rädda.
Juda talade till honom och sa: "Mannen varnade oss tydligt och sa: 'Ni ska inte se mitt ansikte utan att ha er bror med er.'
men om du inte vill låta honom gå, kommer vi inte att gå, för mannen sa till oss: 'Ni ska inte se mitt ansikte utan att ha er bror med er.' "
När Josef såg Benjamin med dem sa han till dem över sitt hus [betjänterna]: "För in männen i huset, slakta ett djur och gör i ordning köttet, för männen ska äta middag med mig idag."
Han lyfte upp sina ögon och såg sin bror Benjamin, hans [egen] mors [Rakels] son, och sa: "Är detta er yngste bror som ni talade med mig om?" Han sa vidare: "Må Gud (Elohim) visa nåd (oförtjänt kärlek, trofasthet – chanan) mot dig min son."
Men du sa till dina tjänare: 'Om inte er yngste bror följer med er ner hit, ska ni inte se mitt ansikte igen.'
och vi svarade: 'Vi kan inte gå ner om inte vår yngste bror är med oss, då ska vi gå ner, för vi får inte se mannens ansikte om inte vår yngste bror är med oss.'
och den ene har gått ifrån mig' och han sa: 'Han har säkert slitits i stycken och jag har inte sett honom sedan dess,
då kommer det bli hans död, om han ser att inte ynglingen är med. Din tjänare [jag Juda] kommer att dra ner de gråa håren på din tjänare, vår far [Jakob], med sorg till Sheol (underjorden).
Hur ska jag kunna gå upp till min far om ynglingen inte är med mig? Annars måste jag se på det onda som kommer över min far."
Och se, era ögon ser och min bror Benjamins ögon (ser), att det är min mun som talar till er.
Ni ska berätta för min far om all min härlighet i Egypten, och om allt som ni har sett och ni ska skynda er att föra min far hit."
De talade (berättade) alla Josefs ord som han hade talat till dem. När han såg vagnarna som Josef hade sänt för att bära honom, blev Jakobs, deras fars, ande förnyad (återupplivad) i honom.
Israel sa: "Det är nog. Josef min son lever fortfarande. Jag vill gå och se honom innan jag dör."
Josef gjorde i ordning sin vagn och gick upp för att möta sin far Israel i Goshen, och han presenterade sig själv för honom och föll honom om halsen och grät vid hans hals en lång stund.
Israel sa till Josef: "Nu kan jag dö när jag har sett ditt ansikte och att du är vid liv."
Jakob sa till Josef: "Gud den Allsmäktige (El Shaddaj) visade sig för mig i Loz [annat namn för Betel] i Kanaans land och välsignade mig [1 Mos 28:19; 35:9–15],
När Israel [Jakob] fick se Josefs söner frågade han: "Vilka är dessa?"
Nu var Israels ögon grumliga på grund av hög ålder så att han inte kunde se. Han förde dem nära honom och han kysste dem och omfamnade dem.
Israel sa till Josef: "Jag trodde inte att jag skulle få se ditt ansikte och se, Gud har låtit mig se din säd (dina söner) också!"
När Josef såg att hans far lade sin högra hand på Efraims huvud, ogillade han det (det var något ont i hans ögon), så han tog tag i sin fars hand för att flytta den från Efraims huvud till Manasses huvud.
Han såg en viloplats att den var god (bördig, bekväm)
och att landet var tilltalande (vackert, prunkande, rofyllt).
Han böjde sina skuldror till att bära (bördor)
och blev en plikttrogen tjänare i sitt arbete.
[Ordet fårfållor (hebr. mispetayim) i vers 14 är svåröversatt. Ordet står i dualis, vilket verkar betyda att åsnan har lagt sig mellan två föremål/platser av samma sort. Eftersom vers 15 talar om viloplats och bördor kan betydelsen ha med dessa ord att göra. Isaskars söner omnämns att de var "män som förstod tidens tecken och insåg vad Israel borde göra", se 1 Krön 12:13.]
När landets invånare, kanaanéerna, såg sorgen på Atads tröskplats sa de: "Detta är en djup sorg för egyptierna." Därför fick den namnet Evel-Mitsraim (betyder Egyptens klagan eller sorgesång), som ligger bortom Jordanfloden.
När Josefs bröder såg (började inse konsekvenserna av) att deras far [Jakob] var död, sa de: "Vad händer om Josef hatar oss (är bitter och långsint) och nu kommer att hämnas för allt ont vi gjort mot honom?"
Josef såg [sin andra son] Efraims söner till den tredje generationen; även Manasses son, Machir [Josefs barnbarn], födde barn i Josefs knä.
[Manasse var Josefs förstfödde, vars son hette Machir, se 4 Mos 26:29; 32:39–40. Uttrycket "föddes i Josefs knä" antyder att Josef adopterade sina barnbarn och barnbarnsbarn, vilket betyder att de fick del av hans välsignelse och arv, se även 1 Mos 30:3.]

2 Moseboken (92)

Han sa: "När ni hjälper de hebreiska kvinnorna vid förlossningen ska ni se efter om det är en pojke eller flicka. Är det en pojke så döda honom, är det en flicka så låt henne leva."
Hustrun blev gravid [för tredje gången] och födde en son. När hon såg att han var frisk (vacker, god) gömde hon honom i tre månader. [Apg 7:20; Heb 11:23]
Då kom faraos dotter ner för att bada i floden. Hennes väninnor (unga kvinnor) gick [vidare] längs med strandkanten. När faraos dotter fick se korgen mitt i vassen skickade hon dit sin tjänarinna för att hämta den.
När hon öppnade den såg hon den lille pojken. Han grät och hon fick medlidande med honom och sa: "Detta är ett av de hebreiska barnen."
[Berättelsen hoppar nu ungefär 36 år framåt i tiden. Mose var omkring 4 år när han blev adopterad, och är nu 40 år gammal, se Apg 7:23–30 och 2 Mos 7:7.]
En dag, när Mose hade växt upp, gick han ut till sina bröder [sitt folk – israeliterna] och såg deras tunga arbete. Han fick se hur en egyptisk man slog en av hans bröder.
Han tittade sig omkring, och när ingen såg på slog han ihjäl egyptiern och gömde kroppen i sanden.
Gud såg situationen som israeliterna var i, och brydde sig om (förstod, glömde inte) dem.
Herrens ängel (utsände budbärare) uppenbarade sig för honom i en eldslåga mitt i en törnbuske. [Den som talar ur busken kallas både Herrens ängel och Gud. En allmänt accepterad uppfattning är att det är Jesus preinkarnerad, dvs. Jesus som uppenbarar sig som en Herrens ängel innan han tar mänsklig gestalt.]
Mose tittade och såg att törnbusken brann av elden, men törnbusken blev inte förtärd.
Så Mose tänkte (sade till sig själv): "Jag går dit (lämnar flocken) för att se denna märkliga syn! Varför brinner inte törnbusken upp?"
När Herren såg att han gick för att se efter ropade Gud till honom ur törnbusken: "Mose! Mose!"
Han svarade: "Här är jag."
[Det hebreiska ordet för törnbuske är seneh, snarlikt Sinai. Ordet används bara här och i 5 Mos 33:16. Den exakta arten på busken är inte känd, men ordet beskriver en buske med taggar. Antagligen är det ett mindre akacieträd, samma träslag som Mose senare får instruktionen att använda som material för tabernaklet, förbundsarken och skådebrödsbordet, se 2 Mos 25:10, 23; 26:15. Törne är förknippat med det mänskliga och förbannelsen, se 1 Mos 3:18, men genom historien vänder Gud på den förbannelsen. Mose får se Gud ta sin boning i en oansenlig törnbuske och senare manifestera sin närvaro i förbundsarken av akaciaträ. Finalen sker då Jesus, krönt med en törnekrona, bar världens synd på korset.]
Herren sa: "Jag har verkligen sett (det har inte undgått mig) hur mitt folk plågas i Egypten. Jag har hört deras klagorop, på grund av deras slavdrivare. Jag känner väl till deras lidande.
Se, israeliternas rop har nått mig, och jag har också själv sett hur egyptierna förtrycker (torterar) dem.
Gå nu och kalla samman Israels äldste och säg till dem: 'Herren, era fäders Gud – Abrahams, Isaks och Jakobs Gud – har uppenbarat sig för mig och sagt att jag har sett vad som händer er i Egypten,
Mose svarade: "Men tänk om de inte tror mig eller lyssnar på vad jag säger, utan säger: 'Herren (Jahve) har inte visat sig för dig'? "
Herren sa: "Detta [tecken] är för att de äldste ska tro att Herren, deras fäders Gud – Abrahams, Isaks och Jakobs Gud – har visat sig för dig."
Då blev Herren arg på Mose, och sa: "Har du inte en bror, Aron [som är 3 år äldre, se 2 Mos 7:7], leviten [som är en skolad präst och är van att tala Guds ord]? Jag vet att han är duktig på att tala (ordagrant: 'talande tala' – hebr. davar davar), dessutom är han faktiskt på väg just nu för att möta dig. När han ser dig kommer han att glädja sig i sitt hjärta.
Mose gick hem till sin svärfar Jetro (hebr. Jitro) och sa: "Låt mig gå tillbaka till mina bröder och systrar i Egypten, jag vill se om de fortfarande lever."
Jetro sa till Mose: "Gå i frid (var välsignad)."
Herren sa till Mose: "När du går tillbaka till Egypten ska du inför farao utföra alla de övernaturliga tecken som jag har gett dig makt att göra. Men jag ska förhärda hans hjärta så att han inte släpper folket. [Bibeln är tydlig med att också farao själv förhärdar sitt hjärta, se 2 Mos 7:13; 8:15, 32; 9:34.]
och folket trodde [på Mose och Arons ord]. När de hörde att Herren hade tagit sig an israeliterna och att han hade sett hur de led, föll de ner och böjde sig ner och tillbad [i tacksägelse till Gud].
De israeliska förmännen förstod att de var illa ute när de blev tillsagda att arbetsbördan inte skulle lätta. De var tvungna att göra lika mycket tegel varje dag som de gjort tidigare.
De sa: "Låt Herren se och döma vad ni gjort. På grund av er ser farao och hans tjänare på oss som om vi vore något motbjudande (ordagrant: 'en avskyvärd stank'). Du har satt svärdet i deras hand för att döda oss." [Nu har de en ursäkt att dräpa oss.]
Herren svarade Mose [uppmuntrar och upprepar och förstärker sitt tidigare löfte, se 2 Mos 3:19; 4:21]: "Nu ska du få se vad jag ska göra med farao. Genom en stark hand ska han låta folket gå [och inte bara det], han ska driva ut dem från sitt land genom en stark hand." [Uttrycket "en stark hand" som används här två gånger syftar antagligen på Guds kraft, se 2 Mos 3:20. Plågorna som kom över landet gjorde att egyptierna till sist önskade att folket ska gå och skickar i väg dem, se 2 Mos 12:33.]
Jag visade mig för Abraham, Isak och Jakob som Gud den Allsmäktige (El-Shaddaj) [1 Mos 17:1; 35:11]. Dock gjorde jag mig inte känd (fick de inte erfara mig) under mitt namn Herren (Jahve).
Herren svarade Mose: "Nu gör jag dig som en gud för farao [för att säga mina ord till honom], och din bror Aron ska bli din profet.
Men när farao såg lättnaden, förhärdade (tillslöt) han sitt hjärta och lyssnade inte på dem så som Herren (Jahve) hade talat.
Likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och är – hebr. olam) har jag låtit dig stå av denna anledning; för att visa dig min makt och för att mitt mäktiga namn ska återberättas (förkunnas – hebr. safar) över hela jorden.
Men när farao såg att regnet, haglet och åskan hade upphört, utökade han sin synd och förhärdade (tillslöt) sitt hjärta, både han och hans tjänare.
Sedan ska de täcka jordens yta (ansikte), så att ingen ska kunna se marken. De ska äta det som undkom, det som blev kvar efter haglet och äta alla era träd ute på fälten.
Dina hus ska fyllas (av gräshopporna), det ska också dina tjänares hus och alla egyptiers hus, på ett sätt som dina fäder eller förfäder aldrig har sett från den dag då de kom till jorden till idag." Sedan vände han sig om och gick ut från farao.
[Med gräshopporna är det flera egyptiska gudar som straffas. Shu var den gud som kontrollerade vindarna och Gud sänder gräshopporna med östanvinden. Nefri vaktade utsädet, Renenutet var gudinnan som vakade över skörden, Geb var markens gud så alla dessa fick se sig omintetgjorda när Gud lät gräshopporna fördärva all vegetation. Heset var överflödets gud i Egypten och även detta togs bort när inte marken gav någon gröda. Alla dessa gudar var sådana man litade på i Egypten för tillväxt och en säker och god skörd som gav välstånd.]
Men han sa till dem: "Må Herren (Jahve) vara med er om jag någonsin skulle låta er gå med era små. Se, ondska är i era ansikten.
Den ene kunde inte se den andre och ingen kunde resa sig från sin plats på tre dagar. Men alla Israels söner (allt folk) hade ljus där de vistades.
Farao sa till honom: "Gå bort från mig. Akta dig själv från att komma inför mitt ansikte igen, för på den dagen (som du gör det) kommer du att dö."
Mose svarade: "Som du talar [du har nu själv sagt/önskat det], jag ska aldrig se ditt ansikte igen."
Blodet som ni strukit på era hus ska vara ett tecken [för mig] på var ni är. När jag ser blodet ska jag passera förbi er (hebr. pasa), och denna plåga ska inte komma över er och förgöra er när jag attackerar Egyptens land.
[På samma sätt ser Gud på oss idag när vi har accepterat Jesu försoning i våra liv. Då slipper vi straffet för våra synder eftersom Jesus tagit det i vårt ställe.]
Herren (Jahve) ska gå fram [genom landet under natten] för att slå Egypten. Men när han ser blodet ovanför dörren och på de båda dörrposterna, ska han passera förbi dörren och inte tillåta fördärvaren [dödsängeln] att komma in i era hus och slå er.
Alla de sju dagarna ska du äta bröd bakat utan jäst [som är en bild på att det inte har någon ondska i sig], ingenting syrat får finnas hos dig och ingen surdeg någonstans i ditt land.
Efter det att farao låtit folket gå, ledde Gud (Elohim) dem inte på vägen mot filistéernas land, även om den var närmast, kortast, för Gud (Elohim) sa: Folket kan ändra sig om de ser krig och vilja vända tillbaks till Egypten.
[Gud valde att inledningsvis skona folket från motgångar för att ge dem möjligheten att bli trygga i sin nya situation och lära sig förstå att Gud alltid är pålitlig. Men senare vill han lära oss att lita på honom även i motgång för det tillhör livet som frälst att kunna möta både med– och motgångar tillsammans med Gud. Denna vers lär oss att hjälpa nyfrälsta syskon så att vi skyddar dem från onödiga motgångar i början på sin vandring med Jesus.]
Mose sa till folket: "Sluta att känna fruktan! Stå fasta (fly inte) och ni ska få se hur Herren befriar (frälser) er i dag. De egyptier ni ser i dag, ska ni aldrig mer se igen. [Går också att översätta: 'Så som ni ser egyptierna idag, ska ni aldrig mer se dem igen.']
På det sättet frälste (räddade) Herren (Jahve) Israel ur egyptiernas hand den dagen och Israel såg egyptierna döda på stranden.
Och Israel såg det stora verk som Herren (Jahve) gjorde på egyptierna, och folket fruktade, vördade Herren (Jahve) och de trodde på Herren (Jahve) och hans tjänare Mose.
och imorgon ska ni se Herrens (Jahves) härlighet (ära, glans), för Herren har hört er klagan mot (oförmåga att lita på) Honom. Vilka är vi [Mose och Aron], att ni klagar på oss [vi är bara budbärare, det är Gud ni klagat på]."
Medan Aron sedan talade till israeliterna, tittade de alla mot öknen, och då syntes Herrens härlighet (ära, glans, påtagliga närvaro) i ett moln.
När israeliterna såg det frågade de varandra: "Vad är det här?" eftersom de inte visste vad det var. ["Vad är det här" är på hebreiska man hu, och ordet som senare används för manna är man.]
Mose sa till dem: "Det är den mat som Herren ger er att äta.
Se, Herren (Jahve) har gett er sabbaten, så på den sjätte dagen ger han er bröd för två dagar. Låt var och en stanna på sin plats och låt ingen gå ut på den sjunde dagen.
Sedan sa Mose: Detta är vad Herren (Jahve) har befallt. Låt en full omer [ca 3 liter] av det bevaras för kommande generationer, så att de ser brödet som jag mättade er med i öknen, när jag förde er ut ur Egyptens land.
När Mose svärfar [Jetro] såg allt han gjorde för folket, sa han: "Vad är det du gör för folket? Varför sitter du själv, ensam, med allt folket stående omkring dig från morgon till kväll?"
'Ni har själva sett vad jag gjort med egyptierna och hur jag lyfte er på örnvingar och förde er till mig själv.
Sedan sa Herren (Jahve) till Mose: "Gå ner och varna folket, så att de inte bryter igenom (gränsen) och ser Herren (Jahve) och många av dem dör.
Allt folket blev vittnen till åskmullret och blixtarna och ljudet från shofaren och rykandet (röken som rykte) på berget. När folket såg det blev de förskräckta och stod långt bort.
Herren (Jahve) sa till Mose: "Detta ska du säga till Israels barn (söner); ni har själva sett att jag har talat med er från himlen.
Om en man till sin granne överlämnar en åsna eller en oxe eller ett får eller något djur för att han ska skydda (ta hand om) det och det dör eller skadas eller förs bort och ingen ser det,
Om du ser att åsnan, som tillhör någon som hatar dig, har dignat under sin last ska du inte ignorera honom utan hjälpa honom befria djuret från sin last. [Djuren ska inte behöva lida på grund av att ägaren står i konflikt med dig.]
Det osyrade brödets högtid (hebr. chag matsah) ska du hålla (bevara; vaka över – hebr. shamar). Sju dagar ska du äta osyrat bröd (hebr. matsah) som jag har befallt dig, på den bestämda tiden i månaden Aviv [ett annat namn på vårmånaden Nisan – motsvarar mars/april], för denna månad (ordagrant; i den) drog (gick) du ut från Egypten. Ingen ska komma inför mig tomhänt [utan offergåva].
[Detta är den första av de stora vallfärdshögtiderna och den inleds den 15:e Nisan (som är det babyloniska namnet på den första hebreiska månaden, Aviv – "månaden då axen mognar", se 3 Mos 23:6–8). Ytterligare två högtider som förknippas med det osyrade brödets högtid infaller under dessa dagar – pesach som firas kvällen innan (dvs. den 14:e Nisan, se 3 Mos 23:4–5) och förstlingsfruktens högtid (bikkurim) som infaller andra eller tredje dagen under det osyrade brödets högtid, se 3 Mos 23:9–14.]
Tre gånger om året ska era män träda fram inför Herren (Adon) er Guds (Jahves) ansikte.
[Vid dessa tre högtider, som också kallas vallfartshögtiderna, samlades man en hel vecka i Jerusalem. Alla familjer skulle vara representerade av minst en manlig familjemedlem. Även kvinnor och barn var välkomna, däremot hade de inte samma plikt att komma till Jerusalem - resan kunde ju vara lång och besvärlig, speciellt för den kvinna som var gravid eller hade små barn. Att vandra långt till fots var ansträngande för mindre barn. När en pojke fyllt tolv år förväntades han dock göra sin första högtidsresa. Det var också den ålder som Jesus hade när han besökte Jerusalem första gången, se Luk 2:41.]
och de såg Israels Gud. Under hans fötter var som ett golv av safir [blå ädelsten], och det var [till substansen precis] likt själva himlarna i klarhet (renhet, glans).
I enlighet med allt som jag har visat dig, ritningen till tabernaklet (hebr. miskan) och ritningarna till dess inredning (möblemang), precis så ska du tillverka det.
[Tabernaklets alla förebilder skulle inte kunna fungera som den undervisning det är, om några detaljer "hade slarvats bort". Dessutom visar denna vers att det är viktigt att vi inte blandar in våra egna idéer när vi utför Guds arbete på jorden.]
[Tabernaklets typologier
Tabernaklet i öknen har många typologier till vår relation med Gud, se Kol 2:17. Psalm 100 beskriver hur vi går in i Herrens portar med tacksamhet, i hans gårdar med lov för att slutligen tillbe i det inre, se Ps 100:4. Att gå in i tabernaklet är en beskrivning på hur vi måste agera när vi vill nalkas Gud som bor i tabernaklets innersta på nådastolen som täcker arken i det allra heligaste. Vi behöver passera offeraltaret och reningskaret med tacksamhet, se på menoran, skådebrödsbordet och rökelsealtaret med lovsång för att slutligen få komma nära arken och nådastolen med tillbedjan. Gud är noga med att allting måste göras exakt enligt instruktionerna. När man ser vad alla dessa mönsterbilder/typologier betyder genom hela Bibelns frälsningshistoria förstår man varför just denna instruktion är så viktig. Här finns många förebilder på vår väg till frälsningen:
1. Tabernakelområdet – Det första steget är att komma in på området, vi måste närma oss Gud och komma inom hörhåll för ordet och frälsningen.
2. Brännofferaltaret visar att det krävs försoning för våra synder och reningskaret visar behovet av att tvätta bort det gamla livet.
3. Därefter går vi in i det heliga där skådebrödsbordet visar oss på vikten av att äta Guds ord varje dag så att vi blir bevarade i tron.
4. Menoran visar oss att Jesus är vår ljuskälla genom den helige Ande som hjälper oss.
5. Rökelsealtaret visar hur bönen är vårt personliga samtal med Gud. Detta rum utrustar oss för vår vandring med Gud här på jorden.
7. Arken och nådastolen – Slutligen kommer vi in i det allra heligaste som är förebilden på himlen och det nya Jerusalem där Gud själv bor och vi ska få bo med honom i evighet.
En annan generell typologi finns i parallellen mellan tabernaklet och pilgrimshögtiderna.
Påsken undervisar oss om återlösning och rening som återfinns på tabernaklets gård. I altaret – återlöst genom blodet och reningskaret – renad från orenhet.
Pingsten undervisar oss om vår försörjning som återfinns i det heliga i tabernaklet. Skådebrödsbordet – fysisk försörjning, menoran – den helige Ande, rökelse – tillträde till Gud genom bön.
Lövhyddohögtiden undervisar oss om Guds härlighet och att finnas i hans närvaro. I tabernaklet är detta det allra heligaste med arken och nådastolen där Gud manifesterar sin härlighet.]
Se till att du gör den exakt efter ritningen som jag visade dig på berget.
[Sinai berg, där Mose vistades 40 dygn då han fick stentavlorna med budorden och alla andra instruktioner från Gud. Här liksom i vers 9 är det viktigt att inte göra något på sitt eget sätt utan precis som Gud vill ha det gjort.]
Och du ska resa upp tabernaklet i enlighet med dess ritningar som jag har visat dig på berget.
[Man kan se på plankorna som individer i församlingen. Då är vi vända med ansiktet inåt, alltså står var och en av oss med blicken fäst på de föremål som finns inne i tabernaklet som symboliserar Jesus och Gud själv. Då står vi samtidigt skuldra vid skuldra med våra syskon i tron och vänder ryggen mot världen. De är den position som varje troende behöver ha för att ha rätt fokus i sitt liv.]
De ska tillverka dem av plankor så de är ihåliga. Precis som jag har visat dig på berget (Sinai) så ska det tillverkas. [Här är Gud åter noggrann med att vi följer hans instruktioner exakt.]
Se jag har kallat vid namn Betsalel [betyder: "i skuggan av Gud" – dvs. under hans beskydd],
son till Ori [betyder: "mitt ljus", hans fulla namn var troligen Oriel eller Oriah],
son till Chor (Hur) [2 Mos 17:10; 24:14], av Juda stam.
Folket märkte att Mose dröjde kvar på berget (de blev otåliga och besvikna och skämdes för honom eftersom han var kvar längre än väntat). De samlade sig omkring (bildade en gruppering mot) Aron och sa till honom: "Gör någonting (sitt inte bara där), gör gudar åt oss som kan gå framför oss! Vi vet inte vart den där Mose har tagit vägen, han som förde oss ut ur Egypten."
Och när Aron såg detta byggde han ett altare framför den och Aron utropade och sa: "Fest till Herren (Jahve) i morgon."
Och Herren (Jahve) sa till Mose: "Jag har sett detta folk och se, det är ett styvnackat folk.
När Mose närmade sig lägret och han såg kalven och dansen, då blev han brinnande vred (hans vrede blev brinnande het). Han kastade tavlorna ur sina händer och bröt dem nedanför berget.
Och när Mose såg att folket var tygellöst, för Aron hade låtit dem bli tygellösa på grund av deras fienders hån,
När allt folket såg molnstoden stå vid ingången till templet, då föll allt folket ned och tillbad, var och en vid ingången till sitt tält.
Och Mose sa till Herren (Jahve): "Se, du har sagt till mig: 'För upp detta folk', och du har inte låtit mig veta vem du vill sända med mig. Och du har sagt: 'Jag känner dig vid namn och även att jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon.'
Därför ber (vädjar) jag till dig: Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, visa mig nu dina vägar så att jag kan känna (vara intimt förtrogen med) dig till slutet (för evigt, hela vägen, fullt ut) och finner nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, och betänk att detta folk (denna nation – hebr. goj) är ditt folk (hebr. am)."
Då sa Mose: "Låt mig få se din härlighet (närvaro, mäktiga majestät)."
Han fortsatte: "Men mitt ansikte kan du inte få se, för ingen människa kan se mig och leva."
Sedan ska jag ta bort min hand, och då ska du få se efterdyningarna av min närvaro [ordagrant "mina ryggar", en metaforisk bild på efterglöden av hans närvaro], men mitt ansikte kan ingen se."
Och ingen man ska komma upp med dig, låt inte någon man synas på hela berget, låt inte heller några flockar eller hjordar beta på berget."
Och han sa: "Se, jag skär ett förbund, inför hela ditt folk ska jag göra under, sådana som inte har blivit gjorda i hela världen, inte i något land. Och alla de folk bland vilka du vistas, ska se Herrens (Jahves) gärningar som jag ska göra med dig, att de är förunderliga (fantastiska, enorma).
Det förstfödda av en åsna ska du lösa ut med ett lamm, och om du inte vill lösa ut den ska du bryta av dess nacke. Allt förstfött av dina söner ska du lösa ut. Och ingen ska komma tomhänt inför mig.
Tre gånger om året ska alla dina män komma inför (framför ansiktet på) Herren Herren (Adonaj Jahve), Israels Gud (Elohim).
För jag ska fördriva folkslag framför dig, och utvidga dina gränser, inte heller ska någon man ha åtrå till ditt land när du går upp till Herren (Adonaj) din Gud (Elohim) tre gånger om året.
[Detta är Guds löfte om beskydd att ingen fiende ska anfalla när man firar Herrens högtider!]
När Aron och alla israeliterna såg strålglansen från Mose ansikte vågade de inte komma emot honom.
Israeliterna såg Mose ansikte, hur det strålade, så Mose hängde slöjan över ansiktet igen till dess han gick in för att tala med Herren.
Och Mose sa till Israels söner: "Se, Herren (Jahve) har kallat Betsalel, Oris son, Chors son av Juda stam, vid namn,
Och Mose såg allt arbete, och se, de hade gjort det som Herren (Jahve) hade befallt, precis så hade de gjort det. Och Mose välsignade dem. [Herren var mycket noggrann med att allt skulle göras exakt efter ritningarna och mönstren som Mose hade fått när han var uppe på berget Sinai, se 2 Mos 25:9, 40 m.fl.]

3 Moseboken (48)

Och om någon (en själ; en enskild individ – hebr. nefesh) syndar och hör rösten som svär (avlägger en ed) och är ett vittne som har sett eller känner till om det, om han inte berättar något, då ska han bära hans synd.
och en oxe och en bagge till shalomoffer, för att offra inför Herrens (Jahves) ansikte och matoffer ringlat med olja, för idag ska Herren (Jahve) visa sig för er.
Och Mose sa: "Detta är det som Herren (Jahve) befallt att göra och Herrens (Jahves) härlighet (tyngd) ska visa sig för er."
Och Mose och Aron gick in i mötestältet och kom ut och välsignade folket. Och Herrens (Jahves) härlighet (tyngd) visade sig för hela folket.
Och det kom en eld från Herrens (Jahves) ansikte och slukade brännoffret och det feta på altaret, som när hela folket såg det, ropade och föll ner på sina ansikten.
Och prästen ska titta på fläcken på huden på kroppen (köttet), och om håret i fläcken har blivit vitt och om fläcken ser djupare ut än huden på hans kropp är det en fläck med svampinfektion (mögel) och prästen ska se (undersöka) honom och förklara honom oren.
Och prästen ska se (undersöka) honom den sjunde dagen, och se, om fläcken är oförändrad när han ser på (undersöker) den och fläcken inte har spridit sig på huden, då ska han stänga in (isolera) honom i ytterligare sju dagar. [Totalt två veckors karantän.]
Och prästen ska se (undersöka) honom en andra gång den sjunde dagen, och se, om fläcken har blivit mörk och fläcken inte har spridit sig på huden, ska prästen förklara honom ren, då är det en sårskorpa och han ska tvätta sina kläder och vara ren.
Men om sårskorpan sprider ut sig i huden efter det att prästen har synat honom för hans rening, då ska han synas av prästen ännu en gång.
Och om prästen ser att fläcken har spridit sig på huden, då ska prästen förklara honom oren, det är en svampinfektion (mögel).
och prästen ska se (undersöka) honom, och se om upphöjningen är vit i huden och om håret har blivit vitt och det finns friskt kött i upphöjningen,
då ska prästen överväga och se om svampinfektionen (möglet) täcker hela hans kropp (kött). Han ska förklara honom ren som har plågan, allt har blivit vitt, han är ren.
Men när det friska köttet visar sig på honom ska han vara oren.
Och prästen ska se (undersöka) det friska köttet och förklara honom oren, för det friska köttet är orent, det är svampinfektion (mögel).
Och prästen ska se (undersöka) honom, och se om fläcken har blivit vit, då ska prästen förklara honom ren som har haft fläcken – han är ren.
Och om det på platsen för bölden istället finns en vit upphöjning, eller en ljus fläck, vit och något rödaktig, och den visas för prästen,
och om prästen när han ser (undersöker) den och den ser lägre ut än huden och dess hår har blivit vitt, ska prästen förklara honom oren, det är en fläck med svampinfektion (mögel) som har brutit ut från bölden.
Men om prästen ser på (undersöker) den och ser att där inte finns några vita hår och om det inte är lägre än huden men är mörkare, då ska prästen stänga in (isolera) honom i sju dagar.
då ska prästen se (undersöka) den och se om håret på den ljusa fläcken har blivit vitt och se (undersöka) om fläcken är lägre än huden. Då är det en svampinfektion (mögel) som har brutit ut i brännsåret, därför ska prästen förklara honom oren. Det är en fläck med svampinfektion (mögel).
Men om prästen ser på (undersöker) den och ser att där inte finns några vita hår och att det inte är lägre än huden men är mörkare, då ska prästen stänga in (isolera) honom i sju dagar.
Och prästen ska se (undersöka) honom den sjunde dagen, och om det har spridit ut sig över huden ska prästen förklara honom oren. Det är en fläck med svampinfektion (mögel).
då ska prästen se (undersöka) fläcken och se om den ser djupare ut än huden och om där finns gult tunt hår, då ska prästen förklara honom oren. Det är torra fjäll och svampinfektion (mögel) på huvudet eller i skägget.
Och om prästen ser fläcken med fjäll och ser att den inte är djupare än huden och att det inte finns några svarta hår i den, då ska prästen stänga in (isolera) den som har fläcken med fjäll i sju dagar.
Och på sjunde dagen ska prästen se (undersöka) fläcken och se om fjällen inte har spridit sig och om det inte finns något gult hår och om fjällen inte ser ut att ligga djupare än huden.
Och på sjunde dagen ska prästen se (undersöka) fjällen, och se, om fjällen inte har spridit sig i huden och om de inte ser ut att vara djupare än huden, då ska prästen förklara honom ren och han ska tvätta sina kläder och vara ren.
ska prästen se (undersöka) honom och se om fjällen har spridit sig på huden, prästen ska inte leta efter gula hår. Han är oren.
då ska prästen se (undersöka) och se om de ljusa fläckarna på huden på deras kropp är mörkare vita. Då är det en frätande fläck som växer på huden. Han är ren.
Då ska prästen se (undersöka) och se om det upphöjda såret är vitt rödaktigt på hans skalliga huvud eller hans skalliga panna, som en svampinfektion (mögel) visar sig i huden på kroppen,
och om fläcken är grönaktig eller rödaktig i kläderna eller på skinnet, på det vävda eller på det stickade eller på någonting tillverkat av skinn, är det en fläck med mögel (svampinfektion) och ska visas för prästen.
Och prästen ska se (undersöka) fläcken och stänga in (isolera) det som har fläcken i sju dagar.
Och han ska se (undersöka) fläcken den sjunde dagen. Om fläcken har spridit sig i kläderna, antingen i det vävda eller i det stickade eller på skinnet eller i någonting som är tillverkat av skinn, då är fläcken ett frätande mögel (svampinfektion). Det är orent.
Men om prästen ser på (undersöker) och ser att fläcken inte har spridit sig i klädnaden, varken i det vävda eller i det stickade eller i någonting av skinn,
Och prästen ska se (undersöka) fläcken efter att den är tvättad och se om färgen inte har förändrats och om fläcken inte har spritt ut sig, är den oren. Du ska bränna den i eld. Den fräter inåt antingen den är inuti eller utanpå.
Men om prästen ser på (undersöker) och ser att fläcken har mörknat efter att den har tvättats, då ska han riva ut den ur plagget eller ur skinnet eller ur väven eller ur det stickade.
Och om det fortfarande syns i klädnaden eller i det vävda eller i det stickade eller i någonting av skinn, då är det en fläck som sprider sig. Du ska bränna det som har fläcken med eld.
och prästen ska komma ut från lägret och se (undersöka) och se om fläcken med svampinfektion (mögel) är botad från svampinfektionen (möglet).
och den som äger huset ska komma och berätta för prästen och säga: "Det ser ut som om det är fläckar i mitt hus."
Då ska prästen befalla att man tömmer huset innan prästen går in och ser (undersöker) fläckarna, så att allt som finns i huset inte blir orent, och därefter ska prästen gå in och se (undersöka) huset.
Och han ska se (undersöka) fläckarna, om fläckarna finns på väggarna i huset med ihåliga stråk, grönaktiga eller rödaktiga, som ser ut att vara fördjupningar i väggen,
Och prästen ska komma tillbaka den sjunde dagen och ska låsa upp (öppna) och se (undersöka) om fläckarna har spridit sig på husväggarna.
då ska prästen komma och se (undersöka) och se om fläckarna har spridit sig i huset. Det är ett frätande mögel (svampinfektion) i huset. Det är orent.
Och om prästen kommer in och ser på (undersöker) den och ser att fläcken inte har spridit sig i huset efter att huset blivit putsat, då ska prästen förklara huset rent eftersom fläcken är botad.
och Herren (Jahve) sa till Mose:
Tala till Aron din bror, att inte komma när som helst in till den heliga platsen innanför förhänget [2 Mos 25:17–22], framför nådastolen som är ovanpå arken, så att han inte dör, för jag ska visa mig i molnet ovanpå nådastolen. [Nådastolen var arkens lock med en 1,25 m lång och 0,75 m bred utsmyckning i rent guld, se 2 Mos 25:17.]
[I följande sektion är det Gud som straffar:]
Om en man tar sin syster till hustru,
sin fars dotter
eller sin mors dotter
och ser hennes nakenhet, och hon ser hans nakenhet, är det en skamlig gärning. [3 Mos 18:9]
De kommer att försvinna (skäras bort) inför sitt folks ögon. [Passivformen indikerar att Gud straffar honom.]
Han bär på missgärning, eftersom han har blottat sin systers nakenhet.

4 Moseboken (47)

men de får inte gå in och se de heliga föremålen, då dör de."
[Syndiga människor kan inte se Guds härlighet. Kehatiterna får inte se de heliga föremålen, ens för ett ögonblick, utan att de måste vara helt täckta. De får alltså inte vara nyfikna och lyfta lite på täcket utan måste bära allting precis som det är när Aron och hans söner har gjort jobbet att täcka över allting.]
Detta var arbetet med ljusstaken (menoran), drivet arbete i guld, från dess bas och till dess blommor, var det drivet arbete enligt det mönster som Herren (Jahve) hade visat Mose, så gjorde han ljusstaken. [2 Mos 25:31–40]
Om du handlar så här mot mig så döda mig, jag ber dig döda; om jag har funnit nåd (oförtjänt nåd – hebr. chen) i dina ögon, låt mig inte se mitt elände."
Och Herren (Jahve) sa till Mose: "Är Herrens (Jahves) hand för liten? Nu ska du se huruvida mitt ord kommer att ske för dem eller inte."

och se (titta noga på) landet – hur det är;
och folket som bor därinne – om de är starka eller svaga, om de är få eller många;
Och de gick och kom till Mose och till Aron och till hela Israels söners församling, till öknen Paran, till Kadesh och förde tillbaka ord till dem och till hela församlingen och visade dem landets frukt.
Dock är folket som bor i landet våldsamt och städerna är befästa och mycket stora, dessutom såg vi Anaks barn där.
Och de [10 männen – Shamoa, Shafat, Jigal, Palti, Gadiel, Gaddi, Amiel, Setor, Nachbi och Goel, se vers 4–15] spred ut ett ont rykte (missvisande information) om landet som de bespejat åt Israels söner och sa: "Landet som vi har vandrat igenom för att undersöka det, är ett land som slukar (äter upp) sina invånare [syftar troligtvis på att det varit många stridigheter i området, och hur det skulle bli svårt att inta och sedan behålla landet från inkräktare], och hela folket som vi såg där är högresta män.
Och där såg vi nefilimer, Anaks söner från Nefilim, och i våra egna ögon var vi som gräshoppor och så var vi i deras ögon." [1 Mos 6:4]
[Utifrån frukten som man har med sig, se vers 23, måste det vara i slutet på sommaren. Enligt judisk tradition sker detta Tisha BeAv, 9:e dagen i månaden Av (infaller i juli/aug). Det är samma datum som sedan första och även andra templet förstörs. Än i dag är det en sorgedag för det judiska folket.]
Men hela församlingen talade om att stena dem med stenar, när Herrens (Jahves) härlighet visade sig i mötestältet för alla Israels söner.
ska de säga till invånarna i detta land, som har hört att Herren (Jahve) är mitt bland detta folk, liksom att du Herren (Jahve) låtit dig ses öga mot öga, att ditt moln [som representerar Guds närvaro] har stått över dem och du går framför dem i en molnpelare på dagen och i en eldpelare på natten [2 Mos 13:20–22].
sannerligen, alla dessa män som har sett min härlighet och mina tecken som jag gjorde i Egypten och i öknen, men likväl har prövat mig dessa tio gånger, och inte lyssnat till min röst.
[Talet tio är ett fullhetstal och kan här ses som att nu är deras överträdelser fullständiga, syndens mått är rågat, därför kommer nu domen som gör att den vuxna generation som lämnade Egypten inte får komma in i löfteslandet.]
Med säkerhet ska de inte se landet som jag med ed lovade till deras fäder, inte någon av dem som föraktat mig ska se det.
För er ska det vara en hörntofs som när ni ser på den ska komma ihåg alla Herrens (Jahves) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot) och göra (följa, efterleva) dem och inte utforska (undersöka – hebr. tor) ert eget hjärta [som är bedrägligt, se Pred 2:3; Jer 17:9–10; Ords 3:5–7; Matt 15:19] och era egna ögon som får er att vandra vilse,
Och Korach samlade hela församling mot dem till mötestältets öppning, och Herrens (Jahves) härlighet visade sig för hela församlingen.
Och det hände när församlingen var samlad mot Mose och mot Aron att de såg mot mötestältet, och se, molnet täckte det och Herrens (Jahves) härlighet visade sig.
Och Mose förde ut alla stavarna från Herrens (Jahves) ansikte till Israels söner och de såg och tog varje man sin stav.
Och Mose och Aron gick från församlingen till öppningen på mötestältet och föll ner på sina ansikten, och Herrens (Jahves) härlighet visade sig för dem.
När folket såg (förstod) att Aron hade dött, grät hela Israel över Aron i 30 dagar.
[Trettio på hebreiska är shloshim, och denna 30-dagars sorgeperiod kallas shloshim, se även 5 Mos 34:8. Den judiska begravningen skedde i två steg. Så fort som möjligt, helst samma dag, begravdes den döde i en gravkammare. Familjen höll sedan en sju dagars sorgeperiod (shiva), följt av trettio dagar av mindre intensiv sorg (shloshim). Ett år senare då kroppen ruttnat ansvarade den äldste sonen för att flytta benen från gravkammaren till en benkista. Se även 1 Mos 50:10; 1 Sam 31:13; Matt 8:22; Joh 11:19.]
Herren (Jahve) sa till Mose: "Gör en giftorm [en som liknar de ormar som plågar folket] och sätt upp den på en påle, och detta ska ske: När den som är ormstungen ser på den ska han leva."
Och [Moabs kung] Balak, Tsippors son, såg allt som Israel hade gjort med amoréerna [hur israeliterna besegrat både kung Sichon och Og].
Och åsnan såg Herrens (Jahves) ängel stå på vägen med sitt svärd draget i sin hand, och åsnan vek av från vägen och gick ut på fältet, och Bileam slog åsnan för att vända henne till vägen. [Satiren och komiken i det som nu sker går inte att missa, en "dum" åsna ser ängeln medan den professionella siaren förstår ingenting.]
Och åsnan såg Herrens (Jahves) ängel och pressade sig själv mot muren och klämde Bileams fot mot muren, och han slog henne igen.
Och åsnan såg Herrens (Jahves) ängel och lade sig ner under Bileam, och Bileams vrede var upptänd och han slog åsnan med sin stav.
Då öppnade Herren (Jahve) Bileams ögon och han såg Herrens (Jahves) ängel stå på vägen med sitt svärd draget i sin hand, och han böjde sitt huvud och föll ner på sitt ansikte.
och din åsna såg mig och vände undan från mig dessa tre gånger. Hade hon inte vänt åt sidan från mig skulle jag nu ha slagit dig och räddat henne levande."
Och det hände på morgonen att Balak tog Bileam och förde honom upp till Bamot-Baal [Baals höga platser, troligtvis en plats där man offrade till Baal] och därifrån såg han (till) den yttersta delen (bara en del) av folket.
Och Bileam sa till Balak: "Positionera dig (stå, stanna) vid brännoffret och jag ska gå, måhända ska Herren (Jahve) komma och möta mig. Och vadhelst han visar mig ska jag berätta för dig." Och han gick till en kal höjd. [Det var den allmänna uppfattningen bland folken att en höjd var närmast gudarna. Det var på sådana höjder altaren och tempel byggdes.]
Från klippornas topp (toppen på en flat klipphäll) ser jag [Bileam] honom [landet Israel],
från höjderna skådar jag honom.
Se, ett folk (hebr. am) som bor avskilt
och som inte ska räknas (erkännas) som ett folkslag (hebr. goj) av andra.
[Ett folk som är unikt och inte likt andra folk.]
Och Balak sa till honom: "Kom, jag ber dig, till en annan plats från vilken man kan se dem. Du ska se flertalet av dem men inte se alla, och förbanna dem därifrån."
Ingen har skådat orättfärdighet i Jakob,
inte har någon sett vrånghet i Israel,
Herren hans Gud (Jahve Elohim) är med honom,
och ropet för kungen är ibland dem.
Och när Bileam såg att det var gott i Herrens (Jahves) ögon att välsigna Israel, gick han inte som den andra gången för att söka spådomar utan vände sitt ansikte mot öknen.
Och Bileam lyfte upp sina ögon [från Peor öster om Jordanfloden] och han såg Israel lägrat efter sina stammar [i höjd med staden Jeriko (4 Mos 22:1) och vars placering formar ett kors, se 4 Mos 2], och Guds (Elohims) Ande kom över honom.
Jag ser honom, men inte nu.
Jag ser honom, men inte nära.
Det ska komma fram en stjärna från Jakob
och en spira ska resa sig ur Israel
och ska slå runt Moabs hörn
och bryta ner alla Sets söner.
Och han såg på Amalek och tog upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sa:
"Amalek var den förste av folkslagen (hednafolken)
men hans slut ska komma med ödeläggelse."
Och han såg på keniterna och tog upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sa:
"Fastän din boplats är stadig
och ditt bo är placerat på en klippa,
Och när Pinchas [betyder "mörkhyad" på egyptiska, blev senare folkets överstepräst, se vers 13 och 4 Mos 31:6; Jos 22:13; 1 Krön 6:4], son till Elazar, son till prästen Aron, såg det, reste han sig från mitten av församlingen och tog ett spjut i sin hand.
Och Herren (Jahve) sa till Mose: "Gå upp på Avarims berg [bergskedja nordost om Döda havet med toppen Nebo, se 5 Mos 32:49] och se landet som jag har gett till Israels söner.
Och när du har sett det ska du bli samlad till ditt folk, som Aron din bror blev samlad,
Rubens söner och Gads söner hade väldigt mycket boskap, och när de såg Jazers land och Gileads land, såg de att platsen var ett område lämpligt för boskap.
Så gjorde era fäder när jag sände dem från Kadesh Barnea för att bespeja landet.
För när de gick upp i Eshkols dal och såg landet, vände de bort hjärtat på Israels söner så att de inte skulle gå in i landet som Herren (Jahve) har gett dem.
Sannerligen ska ingen av de män som kom upp från Egypten, från 20 års ålder och uppåt, se det land som jag med ed lovade till Abraham, till Isak och till Jakob, eftersom de inte helhjärtat har följt mig,
eller med en sten som en människa kan dö av,
utan att se honom och kastar den på honom så att han dör,
och han inte var hans fiende och inte heller ville skada honom,

5 Moseboken (68)

Se, jag har lagt landet framför er, gå in och besätt landet som Herren (Jahve) svor (gav sin ed) till era fäder, till Abraham, till Isak och till Jakob att ge dem och deras säd efter dem (efterkommande).' "
Och vi vandrade från Horeb (hebr. Chorev) [Sinai berg, se vers 6] och gick genom hela denna stora och fruktansvärda öken som ni såg längs vägen till amoréernas bergsland som Herren vår Gud (Jahve Elohim) befallt oss, och vi kom till Kadesh Barnea. [Resan och farorna längs med vägen beskrivs i mer detalj i 4 Mos 11:1–12:16.]
Se, Herren din Gud (Jahve Elohim) har lagt landet framför dig, gå upp och ta det i besittning, som Herren (Jahve) dina fäders Gud (Elohim) har talat till dig, frukta inte och var inte missmodig."
Vad möter oss när vi går upp? Våra bröder har fått våra hjärtan att smälta och sagt: 'Folket är större och högre än vi, städerna är stora och befästa ända upp till himlarna och dessutom har vi sett anakiternas söner där.' " [4 Mos 13:28–33]
och i öknen där ni såg hur Herren er Gud (Jahve Elohim) bar er som en man bär sin son [Ps 131], hela vägen som ni gick till dess ni kom till denna plats.
som gick före er på vägen och sökte en plats där ni kunde slå upp era tält, i eld på natten för att visa vilken väg ni skulle gå och i ett moln på dagen."
"Inte någon av dessa män i denna onda generation ska se det goda landet som jag med ed lovade att ge till era fäder,
förutom Kaleb, Jefunnes son, han ska se det [4 Mos 14:24] och till honom ska jag ge landet som han har trampat på, och till hans barn eftersom han helhjärtat har följt Herren (Jahve). [Jos 15:13–19; Dom 1:9–15]
Res er upp fortsätt er resa och gå över Arnons dal, se jag har gett amoréen Sichon i er hand, Cheshbons kung och hans land, börja att besätta landet och ta strid mot honom."
Och Herren (Jahve) sa till mig: "Se, jag har börjat ge Sichon och hans land framför dig, börja att besätta hans land."
Och jag befallde Josua vid den tiden och sa: "Dina ögon har sett allt som Herren din Gud (Jahve Elohim) har gjort mot dessa två kungar, så ska Herren (Jahve) göra mot alla kungariken när du går över.
"Herre (Adonaj), Herre (Jahve), du har börjat att visa din tjänare din storhet och din starka (mäktiga) hand, för vilken gud (hebr. el) finns i himlarna eller på jorden som kan göra det du gör och dina mäktiga gärningar?
Låt mig gå över, jag ber dig, och se det goda land som finns på andra sidan Jordan, den goda bergsbygden och Libanon."
Gå du upp till toppen av Pisga och lyft upp dina ögon västerut och norrut och söderut och österut och se med dina egna ögon, för du ska inte gå över denna Jordan.
Men utmana Josua och uppmuntra honom och styrk honom, för han ska gå över framför folket och han ska se till att de ärver landet som du har sett."
Era ögon har sett vad Herren (Jahve) gjorde i Baal Peor, med alla män som följde Baal Peor, hur Herren er Gud (Jahve Elohim) förgjorde dem från er mitt.
Se, jag har undervisat er förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som Herren min Gud (Jahve Elohim) befallt mig, för att ni ska göra dem mitt i landet som ni går in i för att besitta.
Var noga med att skydda (vakta, bevara) dig själv och idogt bevara (vakta, skydda) din själ, så att du inte glömmer de ting som dina ögon har sett och de inte lämnar ditt hjärta under alla dina livsdagar, gör dem väl kända (så att de blir intimt förtrogna med dem) för dina söner och dina söners söner (för alla kommande generationer).
Och Herren talade till er från mitten av elden, ni hörde rösten med ord men såg ingen gestalt, bara en röst.
Men (därför), skydda (vakta, bevara) ni era liv (själar) noga (med stor omsorg, ständigt; ordagrant: mycket – hebr. meod). Eftersom ni inte såg någon konkret form (inget förkroppsligande) den dagen då Herren (Jahve) talade till er på Horeb (hebr. Chorev) [Sinai berg] ut från mitten av elden.
och annars när du lyfter upp dina ögon mot himlarna och när du ser solen och månen och stjärnorna – hela himlarnas härskara – dras du iväg och tillber dem och tjänar dem som Herren din Gud (Jahve Elohim) har tilldelat alla folkslag under alla himlarna.
[Avgudarna som beskrivs i vers 16–19 börjar med djur som tillbads i Egypten och stjärnorna som dyrkades i Kanaan.]
Där ska ni tjäna gudar gjorda av människors hand, trä och sten som inte ser, inte hör, inte äter, inte luktar.
För dig blev det synligt (uppenbart) för att du ska veta (vara intimt förtrogen med) att Herren (Jahve) han är Gud (Elohim). Ingen mer finns vid hans sida.
Från himlarna har han låtit dig höra hans röst, för att han ska instruera (tukta, fostra) dig, och över jorden har han låtit dig se hans stora eld och du hörde hans röst från mitten av elden.
Ni sa: "Se, Herren, vår Gud, har låtit oss se sin härlighet och storhet, och vi har hört hans röst ur elden. I dag har vi sett att en människa kan tala med Gud och ändå förbli vid liv.
de stora prövningarna som dina ögon såg och tecknen och undren och den mäktiga handen och den utsträckta armen varmed Herren din Gud (Jahve Elohim) förde dig ut. Så ska Herren din Gud (Jahve Elohim) göra mot alla de folk för vilka du fruktar (är rädd).
Vidare talade Herren (Jahve) till mig och sa: "Jag har sett detta folk och se det är ett styvnackat folk,
Och jag såg och se, ni hade syndat mot Herren er Gud (Jahve Elohim), ni hade gjort en gjuten kalv, ni hade snabbt vänt er bort från vägen som Herren (Jahve) befallt er.
Han är din ära och han är din Gud (Elohim) som har gjort dessa stora och fantastiska ting för dig som dina ögon har sett.
Och vet (var intimt förtrogen med) idag [kom ihåg detta], för jag har inte talat till era söner som inte har känt till och inte har sett Herren er Guds (Jahve Elohims) tuktan, hans storhet, hans mäktiga hand och hans utsträckta arm,
Men ni har sett alla stora gärningar som Herren (Jahve) har gjort.
Se [singular], jag ställer idag
en välsignelse och en förbannelse framför er [uppmaningen riktar sig både individuellt och kollektivt till folket],
Vakta (skydda, bevara) dig själv så att du inte offrar ditt brännoffer på varje plats du ser,
Och inget syrat ska ses hos dig innanför alla dina gränser i sju dagar, inte heller ska något av köttet som du offrade den första kvällen vara kvar hela natten till morgonen.
Tre gånger varje år ska alla dina män komma inför Herren (Jahves), din (Elohims), ansikte på platsen som han ska välja [Jerusalem].
På det osyrade brödets högtid
och på veckohögtiden (shavuot)
och på lövhyddohögtiden (sukkot).
Och de ska inte komma inför Herrens (Jahves) ansikte tomhänta.
Det var om detta du [Israels folk] bad Herren (Jahve), din Gud (Elohim), när ni var församlade vid [berget] Horeb (hebr. Chorev) [Sinai berg, se 5 Mos 1:6]. Du sa: "Jag vill inte höra Herrens (Jahves), min Guds (Elohim), röst igen, och denna väldiga eld vill jag inte mera se, för då kommer jag att dö."
När du drar ut för att strida mot dina fiender, och du ser hästar och vagnar och människor som är fler än du själv, ska du inte vara rädd för dem. För Herren (Jahve) din Gud (Elohim), som förde dig upp ur Egyptens land, är med dig.
Och de ska tala och säga:
"Våra händer har inte spillt detta blod, inte heller har våra ögon sett det.
och ser en vacker kvinna bland fångarna och upptänds av åtrå till henne, så att du vill ta henne till hustru,
Om du ser att din broders oxe eller får är på villovägar, ignorera det inte [göm dig inte och låtsas att du inte ser], du ska vara angelägen om (se till) att föra tillbaks dem till din broder [2 Mos 23:4–5].
Om du ser din broders åsna eller oxe falla på vägen, ignorera det inte [göm dig inte och låtsas att du inte ser], du ska vara angelägen om (se till) att hjälpa honom resa upp det igen.
För Herren (Jahve) din Gud (Elohim) vandrar mitt i ditt läger för att befria dig och ge dig dina fiender framför dig. Därför ska ditt läger vara heligt, så att han inte ser något opassande hos dig och vänder sig bort från dig.

[Kiasmens centrum:]
Och vi ropade till Herren (Jahve) våra fäders Gud (Elohim) och Herren (Jahve) hörde vår röst och såg vår plåga och vårt slit och vårt förtryck.
Och alla jordens folk ska se att Herrens (Jahves) namn är utropat (proklamerat) över dig, och de ska respektera (frukta, vörda, högakta) dig.
Dina söner och dina döttrar ska ges till andra folk, och dina ögon ser på och du längtar efter dem hela dagen, men dina händer ska vara utan makt (kraft – hebr. el).
så att du blir galen, av de syner (det) som dina ögon ser.
På morgonen ska du säga: "Måtte det vara kväll!" och på kvällen ska du säga: "Måtte det vara morgon!" för den fruktan som du har i ditt hjärta och är rädd för, och för synerna som dina ögon ska se.
Herren (Jahve) ska föra dig tillbaka till Egypten på skepp, på den väg om vilken jag sa: "Du ska aldrig se den igen" och där ska ni sälja er själva som drängar och pigor men ingen ska köpa er.
[Detta skedde med omkring en miljon judar efter Jerusalems förstöring år 70 e.Kr.]
Och Mose kallade på hela Israel och sa till dem:
Ni har sett allt som Herren (Jahve) gjorde inför era ögon i Egyptens land mot farao, och mot alla hans tjänare och mot hela hans land,
de stora prövningar som ni med egna ögon såg, tecknen och de stora undren,
men Herren (Jahve) har inte gett er ett hjärta som vet (känner till, har intim kunskap), och ögon som ser och öron som hör, förrän denna dag.
[Andlig okänslighet är ett straff i sig självt. Det är inte så att Herren inte vill att de ska se hur hans gärningar visar på hans karaktär och syften, men den kunskapen finns bara tillgänglig för den som ödmjukar sig och lyder honom. Andlig klarsyn är en gåva från Gud, och ges inte till den som motsätter sig Gud, istället tillåts de fortsätta ha ögon som inte ser och öron som inte hör.]
och ni har sett deras vidrighet (osmakliga ting) [med tillhörande ritualer och tillbedjan] och deras avgudar, trä och sten, silver och guld, som de hade,
Och de kommande generationerna, dina söner som ska resas upp efter dig, och främlingen som ska komma fjärran ifrån, ska säga, när de ser landets plågor och sjukdomarna med vilka Herren (Jahve) har låtit det insjukna,
Se! I dag presenterar jag [två val]:
livet och det goda (välsignelse, framgång),
döden och undergång (misslyckande, det onda).
när hela Israel kommer för att samlas inför Herren (Jahve), din Gud (Elohim), på den plats som han ska utvälja – då ska ni läsa denna undervisning (instruktion, Torah) inför hela Israel i deras öron (så att de hör undervisningen).
Då visade sig Herren (Jahve) i tältet (tabernaklet) i en molnpelare och molnpelaren stod över tältets (tabernaklets) dörr.
Herren (Jahve) såg och försmådde (dig),
på grund av hans söner och hans döttrar som provocerade (honom).
Han sa: Jag ska gömma mitt ansikte för (från) dem.
Jag ska se vilket deras slut blir,
för de är en bakvänd (upp och nervänd, avig, på tvären) generation,
söner som saknar trofasthet (är utan trohet eller rättrogenhet).
Herren ska döma sitt folk
och ångra sig själv för sina tjänare,
när han ser att de är borta,
att ingen hand finns kvar (all styrka är borta), varken slav eller fri.
Se nu att jag, jag är han,
och det finns ingen annan gud vid sidan av (tillsammans med) mig.
Jag dödar och jag gör levande,
jag sårar och jag helar,
och det finns ingen som kan rädda ut ur min hand (ingen som kan ändra på det som Herren har bestämt).
"Gå du upp till detta Avarims berg [bergskedjan], till berget [toppen] Nebo, som är i Moabs land, som ligger mitt emot Jeriko, och bese Kanaans land, som jag ger till Israels söner till besittning (egendom; ordagrant: något att greppa tag om – hebr. achozzah),
Du ska se landet på avstånd men du ska inte gå in dit, in i landet som jag ger Israels söner."
[Från berget Nebo, i nuvarande Jordanien, kan man vid klart väder se hela Israel från berget Hermon i norr ner till området söder om Beer-Sheva i Negevöknen och ända ut till Medelhavet i väster.]
Vem sa till sin far och till sin mor: 'Jag har inte sett honom', och till hans bröder 'vill inte kännas vid', och till hans söner 'känner dem inte', för de har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) ditt löftesord och bevarat ditt förbund.
Och han utväljer den bästa biten för sig själv, för där finns en plats förbehållen och dit kommer folkets furstar (huvuden). Han verkställer Herrens (Jahves) rättfärdighet och hans påbud (bindande juridiska beslut) med Israel."
Mose gick [norrut] från öknen i Moab upp till berget Nebo, som ligger [på östra sidan om Jordanfloden] mitt emot Jeriko. Han gick upp på toppen Pisga. [En bergskam med flera toppar som ligger strax nordväst om berget Nebo.] Där visade Herren (Jahve) honom hela landet [som han blivit lovad att få se 5 Mos 32:49]:
[Mose står i mitten på den östra kanten av det land som ska bli Israels, och med början från norr till söder (i en halv cirkel i moturs riktning) visar Gud honom hela landet.]
Gilead [norrut längs med bergskammen] ända till [staden] Dan [i norr]
Herren (Jahve) sa till honom: "Detta är landet som jag med ed lovade Abraham, Isak och Jakob att ge åt deras säd (efterkommande). Jag låter dig se det med dina egna ögon, men du kommer inte att gå över dit."

Josua (16)

Josua, Nuns son, skickade i hemlighet i väg två spejare från Shittim [en stad öster om Jordanfloden strax norr om Döda havet där israeliterna hade slagit läger under en längre tid] och sa: "Gå in i landet [väster om Jordan] och undersök det, och då särskilt [staden] Jeriko"
De begav sig iväg och stannade till vid en prostituerads hus [byggt ovanpå muren, troligen nära Jerikos port]. Kvinnan hette Rahab (Rachav) och de sov över där.
[Detta var en strategiskt bra plats att gömma sig på. De större städerna i Kanaan var små kungadömen där varje stad styrdes av en lokal kung. Trots spejarnas försiktighet måste vakterna vid stadsporten ha sett dem.]
och de befallde folket: "När ni ser Herrens, er Guds, förbundsark, bli buren av de levitiska prästerna, då ska ni bryta upp och marschera efter den,
För Israels söner vandrade 40 år i öknen, även stridsmännen bland folket som kom ut ur Egypten förgicks, eftersom de inte lyssnade till Herrens (Jahves) ord, varför Herren (Jahve) svurit att han inte skulle låta dem se landet som Herren med ed lovade deras fäder att han skulle ge oss, ett land som flyter av mjölk och honung.
Och det hände när Josua var vid Jeriko att han lyfte upp sina ögon och såg, och se, där stod en man mittemot honom med sitt svärd draget i handen. [2 Mos 3:2–4:17; Dom 6:11–23] Och Josua gick till honom och sa till honom: "Är du för oss eller för våra motståndare?"
Herren (Jahve) sa till Josua: "Se, jag har gett Jeriko i din hand med dess kung, liksom dess tappra stridsmän.
Jag såg bland bytet en fin mantel från Sinear [dessa fint broderade mantlar från Babylon (1 Mos 10:10) sveptes vid den här tiden över ena axeln med den andra änden över andra armen] och 200 shekel [omkring 2,5 kg] silver och en tunga (stav) av guld [kanske en skulptur eller en avlång guldtacka] med vikten 50 shekel [omkring 0,5 kg], då åtrådde [2 Mos 20:17] jag dem och tog dem. Och se, jag har gömt dem i marken mitt i mitt tält. Silvret ligger underst."
Herren sa till Josua: "Frukta inte och var inte förskräckt, ta hela krigsfolket [inte bara 3000, se Jos 7:5] med dig och stå upp och gå till Ai. Se, jag har gett kungen i Ai och hans folk och hans stad och hans land i din hand.
Och han befallde dem och sa:
"Se, ni [en mindre grupp på 5000 män, se vers 12] ska ligga i bakhåll mot staden bakom (på andra sidan; väster om) staden, inte långt från staden, och håll er redo.
Och det ska ske när ni har intagit staden, att ni ska sätta eld på staden, enligt Herrens ord ska ni göra. Se, jag har befallt er."
Och det hände när kungen i Ai såg det, att stadens män skyndade sig och reste sig upp tidigt och gick ut för att strida mot Israel, han och hans folk på den avtalade tiden, i riktning mot Arava (ödemarken, stäppen, öknen) [syftar på riktningen österut mot Jeriko och Jordandalen]. Men han visste inte att det fanns ett bakhåll mot honom bakom (på andra sidan; väster om) staden.
Och när männen från Ai vände sig om, såg de hur röken från staden steg upp mot himlarna, och de hade ingen kraft att fly den ena vägen eller den andra vägen. Och folket [israeliterna] som flydde till öknen vände sig om mot förföljarna.
Och när Josua och hela Israel såg att bakhållet hade tagit staden och att röken från staden steg upp, då vände de om och slog Ais män. [Plötsligt mötte hären från Ai motstånd och de hade även nackdelen att ha morgonsolen i ögonen när Josua attackerade dem.]
Därför sa vi: Det ska vara så när de säger så till oss eller till våra generationer i tider som kommer, att vi ska säga: Se på mallen (mönsterbilden) av Herrens (Jahves) altare, som våra fäder gjorde, inte till brännoffer, inte till offer, utan som ett vittne mellan oss och er.
Och ni har sett allt som Herren vår Gud (Jahve Elohim) har gjort mot alla dessa hednafolk för er skull, för Herren vår Gud (Jahve Elohim), det är han som har stridit för er.
Se, jag har tilldelat er ett arv, efter era stammar, de länder som är kvar från Jordan med alla folk som jag har huggit bort ända till det Stora havet [Medelhavet] mot solnedgången [västerut].
Och när de ropade till Herren (Jahve) satte han ett mörker mellan er och egyptierna, och lät havet skölja över dem, och era ögon såg vad jag gjorde i Egypten och ni bodde i öknen i många dagar.

Domarboken (44)

Och väktarna såg en man komma ut ur staden, och de sa till honom: "Visa oss, vi ber dig, ingången till staden så ska vi ge dig nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed)"
Och han visade dem ingången till staden och de slog staden med svärdsegg, men de lät mannen och hans familj gå.
Och folket tjänade Herren (Jahve) så länge Josua levde (alla Josuas dagar) och alla dagar som de äldste överlevde Josua, de som hade sett Herrens (Jahves) alla stora gärningar som han hade gjort för Israel.
När han hade gått kom hans tjänare och de såg och se, dörrarna till det övre rummet var låsta och de sa: "Han är säkert på toaletten (ordagrant: "täcker sina fötter", dvs med sin mantel) i det inre (privata) svala övre rummet". [Tjänarna kände också säkert lukten, och ville inte störa. Se även 1 Sam 24:4 där samma uttryck används av Saul.]
Och se, medan Barak jagade Sisera kom Jael ut och mötte honom, och sa till honom: "Kom och jag ska visa dig mannen som du söker." Och han kom till henne, och se, Sisera låg död och tältpinnen satt (kvar) i hans tinning.
De valde nya gudar,
då blev det krig i porten.
Fanns där en sköld eller ett spjut
att se bland 40000 i Israel?
Herrens ängel visade sig för honom och sa: "Herren är med dig, du tappre krigare!"
Och Gideon såg att han var Herrens (Jahves) ängel, och Gideon sa: "Ack (åh nej), Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) eftersom jag har sett Herrens (Jahves) ängel ansikte mot ansikte."
Och han sa till dem: "Se på mig och gör som jag, och se, när jag kommer till utkanten av lägret ska det ske att som jag gör, så ska ni göra.
Och när Gaal såg folket sa han till Zevul: "Se, det kommer ner folk från bergstopparna." Och Zevul sa till honom: "Du ser skuggor av bergen som om de vore män."
Och han tog folket och delade dem i tre grupper och låg i bakhåll på fältet. Och han tittade och se, folket kom ut ur staden och han steg upp emot dem och slog dem.
Och Avimelech gick upp på berget Tsalmon, han och hela folket som var med honom. Och Avimelech tog en yxa i sin hand och högg ner en gren från träden och tog upp den och lade den på sin skuldra, och han sa till folket som var med honom: "Det ni har sett mig göra, skynda er och gör som jag har gjort."
Och när Israels män såg att Avimelech var död, lämnade var man till sin plats.
Och det skedde när han såg henne att han rev sönder sina kläder och sa: "Ack (åh nej), min dotter! Du har böjt mina knän mycket djupt (ödmjukat mig) och har gjort mig drabbad (har blivit mitt bekymmer). Jag öppnade min mun till Herren (Jahve) och kan inte backa (ta tillbaka det jag sagt)." [4 Mos 30:3]
Och när jag såg att ni inte kom till min undsättning lade jag min själ (mitt liv) i min (egen) hand och gick över mot Ammons söner, och Herren (Jahve) gav dem i min hand. Varför har ni kommit upp mot mig för att strida mot mig idag?" [Striden med Ammons söner pågick under en längre tid innan Jefta först tog på sig uppgiften att strida mot dem. Därför kan man med fog undra varför Efraims män kommer nu, när de inte kommit tidigare.]
Och Herrens (Jahves) ängel (budbärare) visade sig för kvinnan och sa till henne:
"Se, jag ber dig, du är ofruktsam och föder inte, men du ska bli gravid och föda en son.
Och kvinnan skyndade sig och sprang och berättade för sin man och sa till honom: "Se [han är här]! Mannen som visade sig för mig häromdagen har just visat sig för mig igen."
Och Manoach tog killingen med matoffret och offrade det på klippan till Herren (Jahve) och det obeskrivliga gjordes och Manoach och hans hustru såg det.
Och det skedde när flamman steg upp mot himlarna från över altaret att Herrens (Jahves) ängel steg upp i altarets flamma. Och Manoach och hans hustru såg det och de föll ner på sina ansikten på marken.
Och Herrens (Jahves) ängel visade sig inte igen för Manoach och för hans hustru. Vid den tiden visste Manoach att han var en Herrens (Jahves) ängel.
Och Manoach sa till sin hustru: "Vi ska döden dö eftersom vi har sett Gud (Elohim)."
Och hans hustru sa till honom: " [Om] Herren (Jahve) har behag till att döda oss skulle han inte ta emot ett brännoffer och ett matoffer från vår hand och han skulle inte låta oss se alla dessa ting och inte vid denna tid låtit oss höra dessa ting."
Och Simson gick ned [från bergsbygden] till [den filisteiska staden] Timnah och såg en kvinna i Timnah, en dotter till en filisté.
[Timnah (Tel Batash) var en stad i Juda 7 km norr om Bet Shemesh. Det var en gränsstad för Juda stams område, se Jos 15:10. Det var hit Juda gick och Tamar förklädde sig till en prostituerad, se 1 Mos 38:12–14. Beskrivningen "gick ned" och de tidigare händelserna här med Juda, förbereder läsaren på att det som nu kommer ske inte är bra. Simson har alla förutsättningar med föräldrar som ville leva rättfärdigt i en ogudaktig tid och till och med en ängel som proklamerade hans födelse. I jämförelse med Jefta som var född av en prostituerad och blev driven ut ur hemmet, se Dom 11:2, hade han alla förutsättningar, men det krävs mer för att följa Guds väg. Det är en skillnad mellan att tillfälligt verka i Andens kraft och vara kontrollerad av Anden, en av Andens frukt är självbehärskning, se Gal 5:23.]
Och han kom upp och berättade för sin far och för sin mor och sa: "Jag har sett en kvinna i Timnah, en dotter till en filisté, gå nu och ta henne till hustru åt mig."
Och efter en tid (ordagrant dagar) [troligen ett år, den normala seden mellan trolovning och bröllop] återvände han för att ta henne [som sin hustru], och han vek av för att se [resterna av] lejonets kropp, och se, där var en församling (hebr. edah) [en bisvärm] i lejonets kropp och honung.
[Bin söker sig inte normalt sett till kadaver, men här har kroppen förmultnat och torkat. Även detta visar att det gått ett år sedan händelsen. Ordvalet edah istället för det vanliga ordet för svärm (hebr. seres) är medvetet av författaren. Ordet används alltid (förutom i Ps 68:30) om människor, och då en grupp israeliter (se t.ex. 2 Mos 12:3). Mitt i en miljö av förruttnelse, kan Gud låta det komma honung och sötma. Frågan kommer nu om Simson kommer följa sitt nasirlöfte och inte röra vid något dött (3 Mos 6:6), något som även gällde alla israeliter (3 Mos 11:24–25, 39).]
Och det skedde när de såg honom att de tog 30 vänner att vara med honom [som bröllopsvänner för att ansvara för bröllopsfesten].
Och Simson gick ner [ända] till Gaza. Där såg han en prostituerad kvinna och gick in till henne (hade sexuellt umgänge med henne).
[Gaza var den sydligaste av de fem större filisteiska städerna, se Jos 13:3. Simson är långt nere i det filisteiska området, se Dom 6:4. Det var en stor stad på 55 hektar, idag är den antika staden omgiven av moderna byggnader. Det hebreiska namnet är Aza som kommer från ordet az – stark!]
Då kom filistéernas furstar upp till henne och sa till henne: "Locka (ordagrant: öppna upp) honom och se vad hans stora styrka är (i vad den består av) och hur vi kan komma åt honom och fängsla honom så vi kan förödmjuka (plåga – hebr. anah) honom. Och vi ska ge dig 1100 silver var." [Mönstret från Dom 14:15 upprepar sig. Delila går med på detta förslag. Det är troligt att texten syftar på de fem filisteiska kungarna, vilket gör att totala summan är 5500 silver. Den vanliga årslönen för en arbetare var 10 silvermynt, Abraham köpte ett fält för 400 shekel silver (1 Mos 23:15–16).]
Då nu Delila förstod att han berättat hela sitt hjärta till henne sände hon och kallade på filistéernas furstar och sa: "Kom upp den här gången eftersom han har berättat hela sitt hjärta till mig." Och filistéernas furstar kom upp till henne och tog med sig silvret i sina händer.
När folket såg honom, prisade de sina gudar genom att säga:
"Vår gud har gett vår fiende
i vår hand,
och den som fördärvat vårt land,
som har slagit (dödat) många av oss."
Huset [templet] var fyllt av män och kvinnor och alla filistéernas furstar var där. Och på taket fanns 3000 män och kvinnor som såg när Simson hånades.
Och de fem männen gick vidare och kom till Lajish [i norr].
[Hebr. lajish betyder "fullvuxet lejon". Staden kallas även Leshem, se Jos 19:47. Den ligger vid foten av berget Hermon i Israels nordligaste del. Platsen är bördig och det finns gott om vatten från Jordanflodens källflöden. Staden får senare namnet Dan, se vers 29. I Mose välsignelse över Dan är formuleringen att Dan ska vara en lejonunge som skuttar fram i Bashan (som är ett annat namn på samma område), se 5 Mos 33:22.]
De [de fem spejarna] såg folket som var där inne, [de] bodde tryggt efter sidoniernas påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat) [stod under deras militära beskydd], hade ro och trygghet och ingen vanärade dem i landet [genom någon attack, se Jes 45:17; 50:7; 54:4; Ords 25:8; Ps 44:10] och inget kontrollerande styre (hebr. etser, finns bara här) och de var långt från sidonierna, och de hade ingen kontakt med andra människor [ordagrant: "ingen talade till dem med en människa"].
De svarade [på en gång]: "Stig upp och låt oss dra upp över dem, eftersom vi har sett landet, och se det är mycket gott. Och de är stilla, vi tvekar (hebr. atsal) inte till att gå, till att komma till att ärva landet.
Därefter fortsatte Dans barn sin väg. Och när Mika såg att de var starkare än han, vände han tillbaka till sitt hus.
Och hennes man steg upp och gick efter henne för att tala till hennes hjärta [i hopp om att vinna tillbaka henne]. Han tog med sig sin yngling (en ung tjänare – hebr. naar) och ett par åsnor. Och hon förde in honom till sin fars hus och den unga kvinnans (hebr. naarah) [här används femininformen av naar] far såg honom och gladdes åt att möta honom.
Och han lyfte upp sina ögon och såg den vägfarande mannen på stadens öppna plats (torget) och den gamla mannen sa: "Vart går du och varifrån kommer du?"
Och det skedde att alla som såg det sa: "Något sådant har inte skett och inte setts från den dag Israels söner kom ut från Egyptens land till denna dag."
[Syftet med mannens handling var att mobilisera militärt genom att chocka och skapa fruktan. Det finns en parallell mellan 1 Sam 11:7 och vers 29–30 som är slående.]
Tänk på henne (sätt dig in i hennes situation)!
Överväg!
Tala!
[Hebreiskan är märklig här och byter pronomen. En del sätter de sista orden i munnen på dem som fick den makabra försändelsen, men mer troligt är att författaren gör något väldigt ovanligt här och talar till läsaren direkt. Denna händelse är horribel och ber läsaren noggrant läsa det som följer. Det finns flera detaljer som måste påpekas. Det står aldrig att kvinnan är död innan mannen styckar henne, en viss ovisshet finns här. När mannen sedan återberättar händelsen blir fokus att de var ute efter honom, han utelämnar detaljen att det var han som utlämnade henne för att rädda sitt eget liv, jfr Dom 19:25; 20:5.]
Och Benjamins söner såg att de var slagna.
Och Israels män gav Benjamin plats eftersom de litade till dem som låg i bakhåll som de placerat vid Giva.
Och Israels män vände och Benjamins män blev förskräckta, eftersom de såg att ondska kom över dem.
och bevaka den. När ni får se Shilos döttrar gå ut för att dansa i festivalen (i danserna), då går ni ut från vingårdarna. Var och en, grip (fånga) var sin hustru från Shilos döttrar och gå sedan hem till Benjamins land.

Rut (2)

När Noomi förstod att Rut var helt övertygad i sitt beslut att följa med henne, slutade hon att försöka övertala henne.
Rut tog det med sig och gick in i staden, och hennes svärmor såg hur mycket hon samlat. Hon tog också fram och gav henne det hon hade fått över [från lunchen] sedan hon själv ätit sig mätt.

1 Samuelsboken (76)

Och hon gav ett löfte [som hennes man Elkana också var med på, se 4 Mos 30:8] och sa: "Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), om du verkligen vill se på din tjänarinnas lidande och komma ihåg mig och inte glömma bort din tjänarinna, men vill ge din tjänarinna en son, då ska jag ge honom till Herren (Jahve) för hela hans liv, och ingen rakkniv ska komma på hans huvud." [Han ska bli en Guds nasir, se 4 Mos 6:1–21.]
följde inte Channa (Hanna) med utan sa till sin man: "Jag väntar tills pojken blivit avvand. Då ska jag ta med mig honom och föra fram honom inför Herrens (Jahves) ansikte och sedan låta honom få stanna där för alltid." [Hebreiska barn ammades normalt fram tills de var två eller tre år gamla.]
Elis ögon hade blivit allt sämre och han kunde inte längre se. Han låg och sov på sin vanliga plats,
Och Herren (Jahve) visade sig igen i Shilo, för Herren (Jahve) uppenbarade sig själv för Samuel i Shilo genom Herrens (Jahves) ord.
Nu var Eli 98 år gammal och hans ögon var svaga så att han inte kunde se.
Och när Ashdods män såg att det var så, sa de: "Israels Guds (Elohims) ark ska inte vistas hos oss, för hans hand är tung över oss och över vår gud Dagon."
Och se, om den går upp längs vägen mot sin egen gräns till Beit-Shemesh, då är det han som har gjort denna stora ondska, men om inte, då ska vi veta att det inte var hans hand som slog oss, det var ett sammanträffande som drabbade oss."
Och invånarna i Beit-Shemesh höll på att skörda sitt vete i dalen, och de lyfte upp sina ögon och såg arken och var glada att se den.
Och när de 5 filisteiska ledarna såg det återvände de till Ekron samma dag.
Och han slog en del av männen i Beit-Shemesh, eftersom de tittat i Herrens (Jahves) ark,
och han slog en del av folket
70 män,
50000 män,
och folket sörjde eftersom Herren (Jahve) hade slagit folket i ett stort slag (en stor slakt).
[Enligt 4 Mos 4:5–6 fick inga andra än de levitiska prästerna se även arkens exteriör, än mindre dess innehåll. Denna vers har vållat svårigheter för översättare. I normala fall brukar nummer skrivas med de största sifforna först, följt av de lägre. Det normala skulle ha varit att skriva 50000 och 70 vilket gett siffran 50070. Hebreiskan här har inte med ordet "och" och upprepar ordet "män", först 70 män och sedan 50000 män. Beit-Shemesh är också en liten stad på högst tusen invånare, vilket gjort att man ifrågasatt det höga antalet. Den judiske historikern Josefus nämner bara att det var 70 män i Beit-Shemesh (Judiska fornminnen, bok 6, 1:4) och några medeltida manuskript har valt att lösa problemet genom att helt enkelt ta bort siffran 50000. Förståelsen och svaret finns dock i sammanhanget och strukturen i texten. Tidigare i 1 Sam 4:10 nämns samma avslutande fras "ett stort slag (en stor slakt)" då 30000 män dött, vilket talar för att det är det stora antalet på drygt 50000 här också. Bara 70 män är inget stort slag. När arken var i Ashdod drabbas både staden och omkringliggande område (1 Sam 5:6). Hebreiska meningsuppbyggnaden här i vers 19 har en fin parallellism med "männen i Beit-Shemesh" och 70 män och "del av folket" och 50000 män i hela Israel. Även i ett större perspektiv i hela Samuelsböckerna (som är en bok i hebreiska Bibeln) bekräftas detta då denna händelse med 70 i Beit-Shemesh (+ 50000 omkring) hör ihop med 2 Sam 24:15 då 70000 dör av pest.]
"Imorgon vid denna tid ska jag sända dig en man från Benjamins land, och du ska smörja honom till furste över mitt folk Israel, och han ska rädda folket från filistéernas hand, för jag har sett till mitt folk eftersom deras rop har kommit till mig."
Och när Samuel såg Saul talade Herren (Jahve) till honom: "Se mannen som jag talade med dig om. Denne ska ha auktoritet över mitt folk."
Och det skedde när alla som kände honom sedan tidigare såg det, se, han profeterade med profeterna, då sa folket till varandra: "Vad är detta som kommer till Kishs son? Är Saul bland profeterna?"
Och Sauls farbror sa till honom och till hans tjänare: "Vart gick ni?" Och han sa: "Till att söka efter åsnorna, och när vi såg att de inte var funna kom vi till Samuel."
Och Samuel sa till hela folket: "Ser ni honom som Herren (Jahve) har valt, att där är ingen som han bland allt folket?"
Och hela folket ropade och sa: "Länge leve kungen."
Och när ni såg att Nachash, Ammons söners kung kom emot er [1 Sam 11], sa ni till mig: 'En kung ska regera över oss', trots att Herren er Gud (Jahve Elohim) är er kung.
Var därför nu stilla och se denna stora sak som Herren (Jahve) ska göra framför era ögon.
Är det inte veteskörd idag [maj/juni – tiden för att bärga korn och vete]? Jag ska ropa till Herren (Jahve) att han ska sända åska och regn och ni ska veta (personligen få erfara) och se att er ondska är stor, som ni har gjort i Herrens (Jahves) ögon, genom att be om en kung [och inte velat ha mig som kung]."
Endast vörda (frukta) Herren (Jahve) och tjäna honom i sanning med hela ert hjärta, och begrunda hur stora ting han har gjort för er.
Och Israel såg att de var inklämda (ordagrant: "på en smal eller trång plats") för folket var i ångest, då gömde sig folket i grottor och i busksnår och i klippor och i hålrum och i gropar (brunnar).
Men Samuel sa: "Vad har du gjort?"
Saul svarade: "Eftersom jag såg att folket skingrades från mig och att du inte kom vid den tiden som du avtalat, och att filistéerna samlar sig själva mot Michmas,
Och Sauls väktare i Givat-Benjamin tittade, och se skarorna smälte (var i upplösning) och de gick hit och dit. [Ordet för "var i upplösning" är ordagrant ordet för att smälta och beskriver en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
Och Saul sa till folket [armén] som var med honom: "Räkna och se vem som har lämnat oss." Och när de hade räknat kom det fram att Jonatan och hans vapenbärare inte var där.
Men Jonatan hörde inte när hans far band folket med eden, och han sträckte fram staven som var i hans hand och doppade den i honungskakan och förde den till sin mun och hans ögon blev klara.
Och Jonatan sa: "Min far har ställt till problem för landet, jag ber er, mina ögon har blivit klara när jag smakade lite av denna honung.
Då sa Saul: "Dra er hit alla folkets ledare, och vet och se hur denna synd har gått till idag.
Och det var svåra strider mot filistéerna alla Sauls dagar. Och alla mäktiga män (stridsmän – män i sina bästa år – fulla av egen styrka och kraft – hebr. gever) och alla tappra män (starka, mäktiga stridsmän, soldater – hebr. chajil) som Saul såg, tog han till sig [till sin armé, se 1 Sam 8:11].
Och Samuel såg aldrig Saul igen till den dag han dog, för Samuel sörjde (hebr. aval) över Saul. Och Herren (Jahve) ångrade (sörj-tröstade – hebr. nicham) att han gjort Saul till kung över Israel. [Se kommentar i vers 11.]
[Den tredje enheten i Samuelsböckerna handlar om hur den unge David kommer till tronen. Den består av sju enheter som går från positiva händelser till negativa. De fyra första beskriver hans smörjelse, tjänst som harpospelare, segern över Goliat och hans popularitet och vänskap med Jonatan. Centralt vänder berättelsen och i ett kiastiskt mönster följer tre berättelser som beskriver hans kamp och hur Saul går hårdare och hårdare åt David.]
Herren (Jahve) sa nu till Samuel: "Hur länge ska du sörja för Saul? Se jag har förkastat honom från att vara kung över Israel. Fyll ditt horn med olja och gå. Jag ska sända dig till betlehemiten Jishaj, för jag har utsett bland hans söner åt mig en kung."
Och det skedde när de hade kommit att han såg Eliav och sa: "Säkert är Herrens (Jahves) smorde framför honom."
Men Herren (Jahve) sa till Samuel: "Se inte på hans utseende, eller på hans längd, för jag har förkastat honom, för det är inte som människan ser, för människan ser det som är för ögonen, men Herren (Jahve) ser till hjärtat."
Saul svarade sina tjänare: "Förse mig med en man som kan spela skickligt och för honom till mig."
Då svarade en av de unga männen och sa: "Se, jag har sett en av betlehemiten Jishajs unga söner, han är skicklig på att spela och en mäktig man (stridsman, en man i sina bästa år – hebr. gever) en stark man (hebr. chajil) och en stridens man (hebr. milchama) och klok i sitt tal och en attraktiv man och Herren (Jahve) är med honom." [De tre hebreiska orden gever, chajil och milchama, har lite olika sidobetydelser men är alla tre ord som också betyder krigare eller stridsman.]
Och alla Israels män, när de såg mannen, flydde från honom och var mycket rädda.
Och en israelisk man sa: "Har ni sett denne man som kommer fram? För att håna Israel kommer han upp. Och det ska ske att den man som dödar honom, ska kungen förläna stor rikedom och ska ge honom sin dotter och göra hans fars hus skuldfritt (skattebefriat) i Israel."
Och Eliav, hans äldsta bror hörde när han talade med männen, och Eliavs vrede upptändes mot David och han sa: "Varför har du kommit ner? Och med vem har du lämnat fåren i öknen? Jag känner din äventyrslystnad och ditt hjärtas lättsinne. Du har kommit ner för att du vill titta på striden."
När filistén nu tittade noga på David, såg han ner på honom (föraktade han honom), för David var bara en tonåring, rödlätt (ljushårig) och såg bra ut. [David var inte ärrad som andra soldater som varit med i krig tidigare.]
Och David sprang och stod över filistén och tog hans svärd och drog ut det ur dess skida och slog honom och högg av honom huvudet med det. Och när filistéerna såg att deras hjälte var död, flydde de.
[Nu följer en tillbakablick i vers 55–66 med mer detaljer om vad som hände innan striden. Här ges nu en bakgrund till vers 25 där Saul frågar efter Davids fars namn så han kunde veta mer om vem som potentiellt kunde bli hans svärson. Bilden som ges här i vers 55–58 är också en kung som nu saknar förmåga att komma ihåg enkla detaljer, något som också visar att Guds Ande hade lämnat Saul. David hade ju tidigare spelat hos Saul, se 1 Sam 16:21–23.]
Och när Saul såg David gå fram mot filistén sa han till Avner, härföraren över armén: "Avner, vems son är denna yngling?" Och Avner svarade: "Som din själ lever, kung, jag kan inte säga dig det."
Och när Saul såg att han hade stor framgång fick han fruktan inför honom.
Och Saul såg och visste (förstod mycket väl) att Herren (Jahve) var med David. Och Michal, Sauls dotter, älskade honom.
Och jag ska gå ut och stå bredvid min far på fältet där du är, och jag ska tala med min far om dig, och om jag ser något ska jag berätta det för dig."
[Jonatan förblir lojal mot sin vän David (1 Sam 18:3), men förråder sin far. Saul refererar till denna händelse senare, se 1 Sam 20:30. Jonatan och David har ett vänskapsförbund, detta leder till att en av Jonatans söner senare kommer att äras, se 2 Sam 9:6–11.]
Han har lagt sitt liv i din hand och slagit filistén [Goliat, se 1 Sam 17] och Herren (Jahve) gjorde en stor seger för hela Israel, du såg det och gladde dig. Varför vill du då synda mot oskyldigt blod och döda David utan anledning?"
[När Saul hörde detta gav han en ny order.] Saul sände [tillbaka] budbärarna för att se David och sa: "För hit honom i sängen så att jag kan döda honom." [Detta är Sauls åttonde försök att döda David. Saul var fortfarande i samma maniska tillstånd som kvällen innan. Om David var för sjuk för att inte kunna gå på egna ben för att bli dödad, då måste han bli förd "i sin säng" för att kunna dödas.]
Då sände Saul budbärare för att ta David. Men när de såg skaran av profeter som profeterade och Samuel stå som huvud (ledare) över dem, kom Guds (Elohims) Ande över Sauls budbärare och de profeterade också.
Och han sa: 'Låt mig gå, jag ber dig, för vår familj har ett offer i staden, och min bror anbefallde mig, och om jag har funnit nåd i dina ögon, låt mig gå, jag ber dig, och se mina bröder.' Därför har han inte kommit till kungens bord."
Då sa Achish till sina tjänare: "När ni ser en man som är en dåre, varför tar ni honom till mig?
Då svarade edomiten Doeg, som var satt över Sauls tjänare, och sa: "Jag såg Jishajs son [David] komma till Nov, till Achimelech, Achitovs son. [1 Sam 21:7; Ps 52:2]
Och David såg att Saul kom ut för att söka hans liv och David var i Zifs öken i skogen.
Gå, jag ber er, och säkerställ så att ni vet och ser hans plats där hans tillhåll är och vem som har sett honom där, för det har sagts mig att han agerar mycket subtilt.
Se därför efter och skaffa er kunskap om alla dolda platser där han kan gömma sig, och kom tillbaka till mig med säkra uppgifter och jag ska gå med er, och det ska ske om han är i landet att jag ska finna honom bland Judas alla tusenden."
Se, denna dag har dina ögon sett hur Herren (Jahve) idag har gett dig i min hand i grottan, och några bad mig döda dig, men mina ögon skonade dig och jag sa: Jag ska inte sträcka ut min hand mot min herre, för han är Herrens (Jahves) smorde.
Dessutom min far, se, se vingen från din mantel i min hand, för i det att jag skar av vingen från din mantel dödade jag dig inte, du vet och ser att där inte är ondska eller överträdelse i min hand, och jag har inte syndat mot dig fast du ligger och väntar efter min själ för att ta den.
Låt Herren (Jahve) därför vara domare och avkunna dom mellan mig och dig, och se och tala för min sak och befria mig ur din hand."
Vet nu och betänk vad du ska göra, för ondska är bestämt mot vår herre och mot hela hans hus, eftersom han är en sådan person som man inte kan tala med." [Naval lyssnar inte på någon utan lever i sin personlighet på alla sätt upp till sitt namn.]
Och när Avigajil såg David skyndade hon sig att stiga ner från sin åsna och föll ner framför David på sitt ansikte och böjde sig ner till marken.
Låt inte, min herre, jag ber dig, fästa någon vikt vid denne man, vid Naval, för han är som sitt namn, sådan är han. Naval är hans namn och han är rå, girig och buffelaktig, men jag, din tjänarinna, såg inte min herres unga män som du sände.
Och David tog emot av hennes hand det som hon fört med sig till honom, och han sa till henne: "Gå i frid (shalom) till ditt hus, se jag har lyssnat till din röst och tagit emot ditt ansikte."
Och Saul slog läger bland Chachilas kullar som är framför Jeshimon vid vägen. Men David vistades i öknen och han såg att Saul kom efter honom i öknen.
Då steg David upp och kom till platsen där Saul slagit läger, och David såg platsen där Saul låg. Och Avner, Ners son, ledaren för armén, och Saul låg innanför barrikaden och folket tältade runt omkring honom.
Och David tog spjutet och vattenkruset från Sauls huvud och de bar bort dem och ingen man såg det, ingen visste det, inte heller vaknade någon, för alla sov, eftersom en djup sömn från Herren (Jahve) hade fallit över dem.
Detta är inte en god sak som du har gjort. Herren (Jahve) lever, du förtjänar att dö eftersom du inte vakade över din herre, Herrens (Jahves) smorde. Och se nu var kungens spjut är, och vattenkruset som stod vid hans huvud."
Och när Saul såg filistéernas armé blev han rädd och hans hjärta slog snabbt.
Och när kvinnan såg Samuel, skrek hon med en hög röst, och kvinnan talade till Saul och sa: "Varför har du bedragit mig? För du är Saul."
Och kungen sa till henne: "Var inte rädd. Vad ser du?" Och kvinna sa till Saul: "Jag ser en gudalik varelse komma upp ur jorden."
Och kvinnan kom till Saul och såg att han var mycket förfärad och sa till honom: "Se, din tjänarinna har lyssnat till din röst och jag har lagt mitt liv i din hand och har lyssnat på de ord som du har talat till mig.
Och när hans vapendragare såg att Saul var död, gjorde han likadant och hävde sig över sitt svärd och han dog med honom.
Och när Israels män som var på den andra sidan dalen och de som var bortom Jordan, såg att Israels män flydde och att Saul och hans söner var döda, övergav de städerna och flydde, och filistéerna kom och bodde i dem.

2 Samuelsboken (47)

När han då vände sig om och såg mig ropade han på mig och jag svarade: 'Här är jag.'
Så han [David] svarade: "Gott, jag ska skära ett förbund med dig, men jag begär en sak av dig som är att du inte träder fram inför mig innan du först fört hit Michal, Sauls dotter, sedan kan du komma och se mitt ansikte."
[Michal älskade David (1 Sam 18:20) och blev först Davids hustru som belöning för att han slog Goliat, men sedan måste han vinna henne med 100 förhudar (1 Sam 18:25). Därefter ångrar sig Saul och ger henne till en annan man (Palti, se 1 Sam 25:44). Nu vill David ha tillbaka sin hustru.]
Och det skedde när Herrens (Jahves) ark kom in i Davids stad att Michal, Sauls dotter, tittade ut genom fönstret och såg kung David hoppa och dansa inför Herrens (Jahves) ansikte, och hon föraktade honom i sitt hjärta.
sa han till profeten Natan: "Se, här bor jag i ett hus av [vackert importerat] cederträ [från Tyros, se 2 Sam 5:11], medan Guds ark bor i ett tält."
Och när Ammons söner såg att de hade blivit förhatliga för David [de förstod att de förödmjukat David], då sände de efter
20000 fotfolk från Beit-Rachovs och Tsovas araméer,
1000 män av Maachas kung och
12000 män från Tov.
[En armé på totalt 33000 män.]
När nu Joav såg att fienden var uppställd mot honom både framför och bakom [då han förstod att det skulle bli ett tvåfrontskrig], valde han några av Israels bästa män [utvalda stridsmän] och ställde dem i slagordning mot araméerna,
Och när Ammons söner såg att araméerna hade flytt, flydde de på samma sätt framför Avishaj och tog sig in i staden [ammoniternas huvudstad Rabbah, nuvarande Amman]. Sedan återvände Joav från Ammons söner och kom till Jerusalem.
Och när araméerna såg att det gick illa framför Israel samlade de ihop sig själva.
När alla kungar som var Hadadezers tjänare [andra städer i norra regionen av Syrien och på andra sidan Eufratfloden] såg att de blivit slagna av Israel, slöt de fred med Israel och tjänade dem [de blev underställda Israel]. Och araméerna vågade aldrig mer undsätta (hjälpa) Ammons söner.
Och det hände vid kvällstiden [kring solnedgången en vårkväll] att David steg upp från sin bädd [efter eftermiddagsvilan] och gick upp på taket till kungens hus, och från taket såg han en kvinna som badade, och kvinnan var mycket vacker (god) att se på.
Men när David såg att tjänarna viskade med varandra förstod David att barnet var dött och David sa till sina tjänare: "Är barnet dött?"
De svarade: "Han är död."
Och Jonadav sa till honom: "Lägg dig på din bädd och låtsas vara sjuk och när din far kommer och ser dig så säg till honom: Låt min syster Tamar komma, jag ber dig, och ge mig bröd att äta och tillreda maten framför mina ögon så att jag ser det och kan äta det ur hennes hand."
Och Amnon låg ner och spelade sjuk. Och när kungen kom och såg honom sa Amnon till kungen: "Låt min syster Tamar komma, jag ber dig, och göra några brödkakor i min åsyn så att jag kan äta ur hennes hand."
[Scenen förflyttas nu från Jerusalem till festen i Baal-Chatsor.]
Och Avshalom befallde sina tjänare och sa: "Lägg märke till när Amnons hjärta är glatt av vin, och när jag säger till er: Slå Amnon, då ska ni döda honom. Frukta inte för jag har befallt er, var starka (fasta, säkra, tappra) och var riktiga krigare (ordagrant: var krigets söner)."
Men Avshalom flydde.
Och den unge mannen som höll vakt lyfte upp sina ögon och såg och se, där kom mycket folk på en omväg vid bergssluttningen.
Och kungen sa: "Låt honom återvända till sitt eget hus men låt honom inte se mitt ansikte." Och Avshalom återvände till sitt eget hus och såg inte kungens ansikte.
Och Avshalom bodde två fulla år i Jerusalem och han såg inte kungens ansikte.
Därför sa han till sina tjänare: "Se, Joavs fält är nära mitt och han har korn där, gå och sätt eld på det." Och Avshaloms tjänare satte eld på fältet.
Och Avshalom sa till Joav: "Kom hit så att jag kan sända dig till kungen och säga: Varför har jag kommit hit från Geshor? Det vore bättre för mig att fortfarande vara där. Låt mig se kungens ansikte och om det finns synd i mig, låt honom döda mig."
Då sa Avshalom till honom: "Se, ditt ärende är gott och rätt, men kungen har ingen ställföreträdare som kan lyssna på dig."
Och kungen sa till Tsadoq: "Bär tillbaka Guds (Elohims) ark till staden. Om jag finner nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i Herrens (Jahves) ögon ska han föra mig tillbaka och visa mig både den och hans boning,
Och kungen sa till prästen Tsadoq: "Ser du? Återvänd till staden i frid (shalom) och Achimaats, din son och Jehonatan, Evjatars son, dina två söner med dig.
Se jag dröjer kvar på slätten i öknen till dess det kommer ett ord från dig att förkunna för mig."
Det kan hända att Herren (Jahve) ska se på mina ögon och att Herren (Jahve) ska gengälda mig gott för hans förbannelse av mig idag."
Och Jehonatan och Achimaats var i Ein-Rogel och en tjänstekvinna gick och berättade för dem, och de gick och berättade för David, för de ville inte bli sedda inne i staden.
Men en yngling såg dem och berättade för Avshalom och båda gick iväg snabbt och kom till en mans hus i Bachorim som hade en källa på sin gård och de gick ner dit.
Och när Achitofel såg att hans råd inte följdes sadlade han sin åsna och steg upp och gick hem till sin stad och gjorde i ordning sitt hus och hängde sig själv och han dog. Och han blev begravd i sin fars grav.
Och en man såg detta och berättade för Joav och sa: "Se, jag såg Avshalom hängande i en terebint."
Och Joav sa till mannen som berättat för honom: "Och se, du såg det och varför slog du inte ner honom till marken? Jag skulle ha gett dig 10 stycken silver och en gördel."
Och Joav sa till kushiten: "Gå och berätta för kungen vad du har sett." Och kushiten böjde sig ner inför Joav och sprang iväg.
Under tiden David satt mellan de två portarna, gick väktaren upp på taket till porten på muren och lyfte upp sina ögon och såg, och se, en man sprang ensam.
Och väktaren sa: "Se, en annan man springer ensam."
Och kungen sa: "Han har också nyheter."
Och väktaren sa: "Det ser ut som löpstilen hos den främre är som Achimaats, Tsadoqs sons löpstil." Och kungen [David] sa: "Han är en bra man och kommer med goda nyheter."
Och kungen sa: "Är det väl med ynglingen Avshalom?" Och Achimaats svarade: "När Joav sände kungens tjänare och mig, din tjänare såg jag ett stort tumult, men jag vet inte vad det var."
Och Amasa låg och vred sig (rullade runt) i sitt blod mitt på huvudvägen. Och när mannen såg att allt folket stod still, bar han [mannen som talade i vers 11] bort Amasa från huvudvägen ut på fältet och han kastade en mantel över honom, eftersom han såg alla som kom över honom stå stilla.
Han besteg en kerub [bevingat himmelskt väsen, se 1 Mos 3:24; 1 Kung 6:24–27; Hes 1:4–28; 10:20] och flög.
Han svävade fram på vindens vingar.
Havsdjupen exponerades (havets strömmar),
jordens inre delar blottades vid ditt härskri (tillrättavisning, när du dånat med hög röst), Herre (Jahve),
genom din kraftiga utblåsning från din näsa.
[Effekterna av en stor jordbävning med sprickor, slukhål och avgrundsdjup målas upp.]
Och Joav sa till kungen: "Och Herren, din Gud (Jahve Elohim), ska låta folket (armén) bli hundra gånger fler mitt framför min herre kungens ögon. Men varför behagar det min herre kungen att göra detta?"
Och Gad kom till David och berättade för honom och sa: "Ska sju år av hungersnöd komma till dig i landet? Eller vill du fly tre månader framför dina fiender när de jagar dig? Eller ska det vara tre dagar med pest i landet? Ta nu råd och tänk igenom vilket svar jag ska ge till honom som har sänt mig."
Och David sa till Herren (Jahve) när han såg ängeln som slog folket och sa: "Se jag har syndat och jag har handlat orättfärdigt, men dessa får, vad har de gjort? Låt din hand, jag ber dig, vara mot mig och mot min fars hus."
[När David intog Jerusalem drev han inte ut de jevusiter som bodde där. Aravnah som ägde marken har ibland identifierats som en guvernör för jevusiterna. De räknas till folkslaget hurriterna, vars ord för guvernör är snarlikt araona, vilket gör att det kan vara en titel snarare än ett namn. Det är också signifikant att ordet Jevos betyder tröskplats, så här finns en tydlig koppling.]
Och Aravnah tittade upp och såg kungen och hans tjänare komma mot honom, och Aravnah gick ut och böjde sig ner framför kungen med sitt ansikte mot marken.
Och Aravnah sa till David: "Låt min herre kungen ta och offra det som är gott i dina ögon. Se, här är oxen till brännoffer och tröskredskapen och oxens verktyg som ved."

1 Kungaboken (36)

Och kungen [David] sa även: 'Välsignad är Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim), som har gett en att sitta på min tron idag och mina ögon får se det.' " [Jonatans rapport här i vers 43–48 är skrivet utifrån någon som var med var med och såg och hörde vad som hände.]
I Givon [en mil nordväst om Jerusalem där den största offerhöjden i landet fanns innan templet blev klart] uppenbarade sig Herren för Salomo i en dröm om natten [samma dag som han offrat där, se 2 Krön 1:7].
Gud sa: "Be om vad du vill och jag ska ge dig det."
När hela Israel fick höra talas om domen som kungen hade fällt, häpnade de över kungen, för de såg att Guds (Elohims) vishet fanns i honom så att han kunde skipa rätt.
Allt cederträ inuti huset var utskuret med knoppar och utslagna (öppna) blommor, allt i cederträ, ingen sten var synlig.
Och stavarna var så långa att ändarna av dem syntes från det heliga framför det allra heligaste, men de kunde inte ses utifrån, och där är de till denna dag.
att Herren (Jahve) uppenbarade sig för Salomo en andra gång, som han hade uppenbarat sig för honom i Givon. [1 Kung 3:5]
Och Chiram kom från Tyros för att se städerna som Salomo gett honom, men de behagade inte hans ögon.
När drottningen av Saba själv såg all Salomos vishet, såg huset som han byggt [hans eget palats eller templet],
Jag trodde inte på det förrän jag kom hit och fick se det med egna ögon. Ändå hade man inte ens berättat hälften för mig, din vishet och ditt välstånd överträffar allt jag fått höra.
Och av sandelträet gjorde kungen pelare till Herrens (Jahves) hus och till kungens hus, harpor och psaltare till sångarna. Sådant sandelträ har inte kommit och inte setts till denna dag.
Och Herren (Jahve) var vred på Salomo eftersom hans hjärta var bortvänt från Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim), som hade uppenbarat (visat) sig för honom två gånger,
Och mannen Jarovam var en mäktig stridsman, och Salomo såg att den unge mannen var flitig och han gav honom ansvar över alla arbetare från Josefs hus.
Och när hela Israel såg att kungen inte lyssnade på dem svarade folket kungen och sa:
"Vilken del har vi i David?
Vi har inget arv i Jishajs son.
Till era tält, Israel,
se om ditt eget hus, David." Och Israel gick till sina tält.
Och deras far talade till dem: "Vilken väg gick han?" För hans söner hade sett vilken väg gudsmannen gick, som kom från Juda.
Och se, män passerade förbi och såg kroppen kastad på marken och lejonet stående vid kroppen, och de talade om det i staden där den gamla profeten bodde.
Och Jarovams hustru gjorde så och steg upp och gick till Shilo och kom till Achijas hus.
Nu kunde inte Achija se, för hans ögon var svaga på grund av hans ålder.
Och det skedde när Zimri såg att staden var tagen att han gick in i fästningen på kungens hus och brände kungens hus över honom med eld och dog,
Elia tog pojken, och gick ner med honom från sitt rum och gav honom till hans mor, och Elia sa: "Se, din son lever."
Och det hände efter många dagar att Herrens (Jahves) ord kom till Elia i det tredje året, han sa: "Gå och visa dig för Ahab och jag ska sända regn över landet."
Och Elia gick för att visa sig för Ahab.
Och hungersnöden var stor i Samarien
Och Elia sa: "Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) lever, inför vilken jag står, jag ska verkligen visa mig själv för honom (Ahab) idag."
Och det hände när Ahab såg Elia att Ahab sa till honom: "Är det du, Israels orosstiftare (som ställer till oreda)?
Och när allt folket såg det föll de på sina ansikten och de sa: "Herren (Jahve) han är Gud (Elohim), Herren (Jahve) han är Gud (Elohim)."
Elia såg (blev rädd), stod upp, och sprang för sitt liv. [De tre verben indikerar en snabb handling utan eftertanke. Det Elia såg var meddelandet, men också hur hans förhoppning om att landets ledarskap skulle omvända sig inte går i uppfyllelse.] Han kom till Beer-Sheva i Juda [den sydligaste staden i Juda, 15 mil från Jizreel]. Där lämnade han sin tjänare,
Då kallade Israels kung [Ahab] på landets alla äldste och sa: "Vet (lägg märke till), jag ber er, och se hur denne [Ben-Hadad] vill oss ont. När han sände bud till mig och begärde mina fruar och mina söner och mitt silver och mitt guld, nekade jag honom inte det."
Och se, en profet kom nära till Israels kung Ahab och sa: "Så säger Herren (Jahve): Har du sett hela denna stora skara? Se, jag ska ge den i din hand idag, och du ska veta att jag är Herren (Jahve)."
Och profeten kom nära Israels kung och sa till honom: "Gå och styrk dig själv (gör dig fast, säker, tapper) och vet och se vad du har gjort, för när året kommer tillbaka (samma tid nästa år), ska Arams kung komma upp mot dig."
"Ser du hur Ahab ödmjukar sig själv inför mig? Eftersom han ödmjukar sig själv inför mig ska jag inte föra fram det onda i hans dagar, utan i hans söners dagar ska jag föra det onda över hans hus."
Och han sa: "Jag såg hela Israel förskingrat på bergen, som får som inte har någon herde, och Herren (Jahve) sa: Dessa har ingen herre, låt dem återvända var och en till sitt hus i frid (shalom)."
Och han sa: "Därför, lyssna du till Herrens (Jahves) ord. Jag såg Herren (Jahve) sitta på sin tron, och alla himlarnas härskaror stod hos honom på hans högra och på hans vänstra.
Och Michajeho sa: "Se, du ska se det den dag när du ska gå in i det inre rummet och gömma dig själv."
Och det skedde när vagnsledarna såg Jehoshafat att de sa: "Säkert är det Israels kung" och de vände och stred med honom och Jehoshafat skrek.
Och det skedde när vagnsledarna såg att det inte var Israels kung, att de vände tillbaka från att jaga honom.

2 Kungaboken (65)

Och han sa: "Du har bett om en svår sak, likväl, om du ser mig när jag tas ifrån dig, ska det ske med dig, men om inte, ska det inte ske."
Under tiden Elisha såg detta ropade han: "Min fader, min fader! Du som är Israels vagnar och ryttare!" [Syftar antagligen på Elia, vars profetiska tjänst var som en armé som skyddade Israel.] Sedan kunde han inte längre se honom. Han tog tag i sina kläder och rev dem i två stycken.
Och när profetsönerna som var i Jeriko såg honom på avstånd sa de: "Elias ande vilar över Elisha." Och de kom och mötte honom och bugade sig ner till marken för honom.
Och männen i staden sa till Elisha: "Se, vi ber dig, stadens läge är gott som min herre ser, men vattnet är dåligt och marken ger missväxt."
Elisha vände sig om, såg på dem och förbannade dem i Herrens (Jahves) namn. Då kom två björnhonor ut ur skogen och 42 av ungdomarna revs.
[Texten säger inte om de bara skadades eller revs ihjäl, i Hos 13:8 används dock samma ord (hebr. baqa) för att riva upp och döda. Med tanke på att ett specifikt antal nämns, är det mest troligt att dessa 42 unga män från mobben blev allvarligt skadade eller dödade.]
Och Elisha sa: "Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) lever, inför vars ansikte jag står, vore det inte för respekt av Juda kungs Jehoshafats närvaro, skulle jag inte titta åt dig och inte se dig.
För så säger Herren (Jahve): Ni ska inte se vind och ni ska inte se regn, men dalen ska bli fylld med vatten och ni ska dricka, både ni och er boskap och era djur.
Och de steg upp tidigt på morgonen och solen sken på vattnet och moabiterna såg vattnet en bit bort och det var rött som blod,
Och när Moabs kung såg att striden var för stark för honom, tog han med sig 700 män som drog svärd för att bryta in till Edoms kung, men de kunde inte.
Så hon gick och kom till gudsmannen på berget Karmel. [Där konfrontationen med Baalsprofeterna hade skett, se 1 Kung 18.] När gudsmannen fick syn på henne på avstånd sa han till sin yngling (hebr. naar) Gechazi: "Se, där borta är shunnamitiskan.
Och det hände när Israels kung hade läst brevet, att han rev sönder sina kläder och sa: "Är jag Gud (Elohim), att döda och göra levande, att denne man sänder efter mig för att bota en man från hans hudsjukdom? Men betänk, jag ber dig, och se hur han söker en anledning mot mig."
Och Gechazi följde efter Naaman. Och när Naaman såg att någon sprang efter honom steg han ner från vagnen för att möta honom och sa: "Är allt i sin ordning?"
Gudsmannen [Elisha] frågade: "Var föll den?" Och han visade honom platsen. Och han skar av en gren och kastade i den där, och fick järnet att flyta.
Och han sa: "Gå och se var han är, så att jag kan sända och hämta honom." Och det berättades för honom: "Se, han är i Dotan."
[Dotan betyder "två källor" och var en stad omkring 1,5 mil norr om huvudstaden Samarien. Dotan ligger längs med handelsrutten Via Maris (som gick mellan Egypten i syd, via Damaskus (i Syrien) till Mesopotamien i öster). Dotan är samma plats som Josefs bröder förde fåren och Josef blev kastad i en brunn, se 1 Mos 37:17–20.]
Och Elisha bad och sa: "Herre (Jahve), jag ber dig, öppna hans ögon så att han ser." Och Herren (Jahve) öppnade ögonen på den unge mannen och han såg, och se, berget var fullt av hästar och vagnar av eld runtom Elisha.
Och det skedde när de kom till Samarien att Elisha sa: "Herre (Jahve) öppna ögonen på dessa män så att de ser." Och Herren (Jahve) öppnade deras ögon och de såg, och se, de var mitt i Samarien.
Och Israels kung sa till Elisha när han såg dem: "Ska jag verkligen slå dem, min far?"
Och det skedde när kungen hörde kvinnans ord att han rev sönder sina kläder, han vandrade nu på muren, och folket tittade, och se, han hade säcktyg inunder på sin kropp.
Men Elisha satt i sitt hus och de äldste var hos honom, och kungen sände en man före sig, men innan budbäraren kom till honom, sa han till de äldste: "Ser ni hur denne son till mördare har sänts för att ta bort mitt huvud? Se, när budbäraren kommer, ska ni stänga dörren och hålla fast dörren mot honom. Är det inte ljudet av hans herres fötter bakom honom?"
Hövitsmannen, vars hand kungen lutade mot (som kungen litade på), svarade då gudsmannen: "Se, även om Herren (Jahve) skulle öppna himlarnas fönster, hur ska detta kunna ske?" Och han sa: "Se, du ska se det med dina egna ögon, men du ska inte äta av det."
Men en av hans tjänare svarade och sa: "Ta [välj ut några män], jag ber dig, och låt dem ta fem av de återstående hästarna som är kvar i staden. Även om de dödas, blir deras öde inte annorlunda än resten av Israels folk (Ordagrant: 'Se de är som hela Israels skara som är kvar i den, se de är som hela Israels skara som är förtärd'). Så låt oss sända dem och se."
De tog därför två vagnar med hästar och kungen sände dem efter araméernas armé och sa: "Gå och se."
Och att hövitsmannen som svarade gudsmannen och sa: "Se, även om Herren (Jahve) skulle öppna himlarnas fönster, hur ska detta kunna ske?" Och han sa: "Se, du ska se det med dina egna ögon, men du ska inte äta av det."
Och Elisha sa till honom: "Gå och säg till honom: Du ska verkligen tillfriskna, dock har Herren (Jahve) visat mig att han ska döden dö."
Och Chazael sa: "Vem är din tjänare, som är som en hund, som skulle göra dessa stora ting?" Och Elisha sa: "Herren (Jahve) har visat mig att du ska bli kung över Aram."
Och kung Joram återvände för att bli läkt i Jizreel från skadorna som araméerna hade gett honom i Rama, när han stred mot Chazael, Arams kung. Och Achazjaho, Jehorams son, Juda kung, gick ner för att se Joram, Ahabs son, i Jizreel eftersom han var sjuk.
Och när du kommer dit se (leta) efter Jehu, Jehoshafats son, Nimshis son, och gå in och låt honom resa sig från sina bröder och för in honom till en inre kammare.
Och Jehu åkte i en vagn och gick till Jizreel, för Joram låg där. Och Achazja, Juda kung, hade kommit ner för att se Joram.
Och väktaren stod på Jizreels torn och han såg Jehus trupp när han kom och sa: "Jag ser en trupp."
Och Joram sa: "Ta en ryttare och sänd och möt honom och låt honom säga ’shalom (står allt väl till)?’"
Och det skedde när Joram såg Jehu att han sa: "Shalom (står allt väl till), Jehu?" Och han sa: "Vilken shalom (hur kan det stå rätt till), så länge din mor Isebels prostitution och hennes häxkonster är så många?"
Ja, verkligen (i sanning), jag har sett Navots blod och hans söners blod igår [1 Mos 4:10], förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), och jag ska belöna er på denna plats, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). Och nu ta och kasta honom på denna plats på marken enligt Herrens (Jahves) ord. [Denna händelse där Ahabs fru, Isebel, dödat Navot för att få hans vingård hade skett 14-15 år tidigare, se 1 Kung 21. Det nämns inget om att Navots sönder också dödades, men det var inte ovanligt att även sönerna dödats, se även 2 Kung 14:6.]
Och Achazjaho, Juda kung, såg detta och han flydde [söderut] längs vägen vid trädgårdshuset (hebr. Bet Haggan) [kan vara moderna Jenin söder om Jizreel]. Men Jehu följde efter honom och sa: "Slå även honom [medan han är] i vagnen." I backen upp till Gor, som är vid Ivleam [blev han träffad], men han flydde [vidare] till Megiddo och dog där.
utse åt er den bästa och lämpligaste av era herrars söner, och sätt honom på hans fars tron, och strid för er herres hus."
Och han sa: "Kom med mig och se min nitälskan för Herren (Jahve)." Och de lät honom åka i hans vagn.
Och Jehu och Jehonadav, Rechavs son, gick in i Baals hus och han sa till Baals tillbedjare: "Sök och se att ingen av Herrens (Jahves) tjänare är ibland er, utan bara Baals tillbedjare."
När Atalja, Achazjahos mor, såg att hennes son var död så steg hon upp och förgjorde (dräpte) hela kungasläkten (all kunglig säd).
Och i det sjunde året [av Ataljas styre] sände [prästen] Jehojada bud efter officerarna (ledarna över hundra), kariterna och vakterna och förde dem till sig i Herrens (Jahves) hus. Och han skar ett förbund med dem och tog en ed av dem i Herrens (Jahves) hus och visade dem kungens son [Joash/Jehoash].
Och hon såg och se, kungen stod på plattformen som seden var och ledarna och trumpeterna bredvid kungen och hela landets folk fröjdades och blåste i trumpeterna. Och Atalja rev sönder sina kläder och ropade: "Förräderi, förräderi!"
Och det skedde när de såg att det var mycket silver i kistan, att kungens skrivare och översteprästen kom upp och de lade i säckar och räknade silvret som fanns i Herrens (Jahves) hus.
Och Jehoachaz bönföll Herren (Jahve) och Herren (Jahve) lyssnade på honom för han såg Israels betryck, hur Arams kung förtryckte dem.
Och det skedde att de höll på att begrava en man när de såg och se, ett rövarband, och de kastade mannen i Elishas grav. Och så snart mannen kom i beröring med Elishas ben vaknade han och stod på sina fötter.
[Elisha hade bett Elia om att få en dubbel del av hans ande, se 2 Kung 2:9. Elia hade uppväckt en änkas son 1 Kung 17:22–23 och fram tills nu hade Elisha också väckt upp en död, se 2 Kung 4:35. Nu fullbordas hans löfte att få dubbel lott, Elisha uppväckte två personer, även om den sista miraklet skedde när han själv redan var död och begraven!]
Sedan sände Amatsjaho [Sydrikets kung] bud till Jehoash [Nordrikets 12:e regent, se vers 1], son av Jehoachaz, son av Jehu, Israels kung, och sa: "Gå (kom hit), låt oss mötas ansikte mot ansikte (ordagrant: se varandras ansikten)."
Men Amatsjaho lyssnade inte. Och Jehoash, Israels kung, gick upp och han och Amatsjaho, Juda kung, såg varandra i ansiktet [möttes öga mot öga] vid Beit-Shemesh, som tillhör Juda.
För Herren (Jahve) såg Israels betryck som var mycket svårt (bittert) och det var inget slut på förtryckandet och det fanns ingen hjälpare till Israel.
Sedan gick kung Achaz till Damaskus för att möta Tiglat-Peleser, Assyriens kung [och tacka honom]. När kung Achaz fick se altaret som fanns i Damaskus [blev han imponerad och] skickade han en skiss av det till Orija, prästen, med en detaljerad ritning (mått), i enlighet med hela dess hantverk.
Och när kungen kom från Damaskus, såg kungen altaret och kungen kom nära altaret och offrade på det.
Luta ditt öra, Herre (Jahve), och lyssna, öppna dina ögon, Herre (Jahve), och se och lyssna till Sancherivs ord med vilka han har sänt honom att håna den levande Guden (Elohim).
"Återvänd och säg till Hiskia, mitt folks furste: Så säger Herren (Jahve), din far Davids Gud (Elohim): Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar, på tredje dagen ska du gå upp till Herrens (Jahves) hus.
Och Hiskia lyssnade till dem och visade dem hela sin skattkammare, silvret och guldet och kryddorna och den goda (dyrbara) oljan och vapenhuset och allt som fanns i hans skattkammare. Det var ingenting i hans hus som fanns i hans ägo som Hiskia inte visade dem.
Och han sa: "Vad har de sett i ditt hus?"
Och Hiskia svarade: "Allt som finns i mitt hus har de sett, det finns ingen av mina skatter som jag inte har visat dem."
Därför, se, jag ska samla dig till dina fäder och du ska samlas till din grav i frid (shalom) och dina ögon ska inte se all den ondska som jag låter komma över denna plats." Och de förde tillbaka ord till kungen.
Och när Joshijaho vände sig om såg han gravarna som fanns där på berget och han sände och tog benen från gravarna och brände dem på altaret och orenade det i enlighet med Herrens (Jahves) ord som gudsmannen hade ropat ut som ropade ut dessa ting.
Och han sa: "Vad är det för monument som jag ser?"
Och männen i staden berättade för honom: "Det är gudsmannens grav som kom från Juda och ropade ut dessa ting som du har gjort mot Betels altare."
Och även de som spådde genom medier och spiritister och husgudar (terafimer) och avgudar och alla avskyvärda ting som sågs i Juda land och i Jerusalem, tog Joshijaho bort, för att befästa undervisningens ord som var skrivna i skriftrullen som Chilkijaho, prästen, fann i Herrens (Jahves) hus.
I hans [Joshijahos] dagar gick Egyptens kung, farao Necho, upp mot Assyriens kung till floden Eufrat. Då gick kung Joshijaho ut mot honom [Necho], men blev dödad av honom vid Megiddo, så fort han fick syn på honom. [I 2 Krön 35:20–27 berättas hur Joshijaho förklädde sig i striden och blir träffad av en pil från en bågskytt i Megiddopasset.]
och från staden tog han en ledare som var satt över stridsmännen och fem män av dem som såg kungens ansikte, som de fann i staden, och skrivaren till arméns härhövitsman, som mönstrade landets folk, och 60 män från landets folk som blev funna i staden.

1 Krönikeboken (19)

När väpnaren såg att Saul var död, kastade också han sig över sitt svärd och dog.
När alla israeliterna i dalen såg att deras här hade flytt och att Saul och hans söner var döda, övergav de sina städer och flydde. Sedan kom filistéerna och bosatte sig i dem.
Då gick David ut emot dem och sa till dem: "Om ni kommer till mig med fredliga avsikter och vill hjälpa mig, så är jag beredd att förena mig med er. Men kommer ni för att förråda mig till mina fiender fastän mina händer är fria från våld, då ska våra fäders Gud se det och straffa det."
När Herrens förbundsark kom till Davids stad såg Sauls dotter Michal ut genom fönstret, och när hon såg kung David hoppa och dansa fick hon förakt för honom i sitt hjärta. [En längre beskrivning finns i 2 Sam 6:16, 20, 23.]
Och ändå var detta för lite i dina ögon, o Gud. Du har också talat om din tjänares hus långt fram i tiden. Ja, du har sett till mig som om jag var en upphöjd man, Herre (Jahve), Gud (Elohim).
När ammoniterna insåg att de hade gjort sig förhatliga för David, sände Hanun och ammoniterna 1000 talenter silver för att leja vagnar och ryttare från Aram-Naharajim, från Aram-Maaka och från Soba.
Joav såg att han hade fiender både framför sig och bakom sig. Han valde då ut en del av Israels bästa manskap och ställde upp dem mot araméerna.
När ammoniterna såg att araméerna tog till flykten, flydde också de för hans bror Avishaj och gick in i staden. Och Joav kom till Jerusalem.
Då araméerna såg att de hade blivit slagna av Israel, sände de bud efter de araméer som bodde på andra sidan floden. De ryckte ut anförda av Shofak, Hadadezers befälhavare.
När Hadadezers tjänare såg att de hade blivit besegrade av israeliterna, slöt de fred med David och blev hans tjänare. Efter detta ville araméerna inte längre hjälpa ammoniterna.
Välj vilket du vill ha: antingen svält i tre år eller förödelse i tre månader genom dina motståndare utan att du kan komma undan dina fienders svärd, eller Herrens svärd med pest i landet under tre dagar då Herrens ängel sprider fördärv inom hela Israels område. Bestäm nu vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig."
Gud (Elohim) sände en ängel mot Jerusalem för att fördärva (ödelägga, utplåna – hebr. shachat) det. Men när ängeln höll på med fördärvandet såg Herren (Jahve) det och ångrade (sorg-tröstade – hebr. nacham) det onda, och han sa till ängeln som fördärvade (Fördärvaren; bestämd form av verbet fördärva – hebr. ha-shachat): "Det är nog. Dra tillbaka din hand." Herrens ängel stod då vid jevusiten Ornans tröskplats.
[Ornan är den hebreiska stavningen av Aravnah som är det namn som används i parallellstället i 2 Sam 24:16. Tröskplatsen låg vid det som i dag i Jerusalem kallas Tempelberget.]
David lyfte blicken och fick se Herrens ängel stå mellan jorden och himlen med draget svärd i sin hand, utsträckt över Jerusalem. Då föll han och de äldste, klädda i säcktyg [som ett tecken av sorg, se Job 16:15], ner på sina ansikten.
När Ornan vände sig om, såg han ängeln. Hans fyra söner som var med honom gömde sig. Ornan höll på att tröska vete
när David kom till honom. Han såg upp och fick syn på David, och han kom ut från tröskplatsen och föll ner till marken på sitt ansikte för David.
Då sa Ornan till David: "Ta den, och min herre kungen får göra vad han finner för gott. Se, jag ger dig boskapen till brännoffer och tröskvagnarna till ved och vetet till matoffer. Alltihop ger jag dig."
När David i den stunden såg att Herren hade bönhört honom på jevusiten Ornans tröskplats, frambar han där sitt offer.
Var nu uppmärksam, för Herren har utvalt dig att bygga ett hus till helgedom. Var stark och gå till verket."
Jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat och ger nåd (villkorad nåd; har behag – hebr. ratsah) till vad som är rätt. Med ärligt hjärta har jag burit fram alla dessa frivilliga gåvor. Och nu har jag också sett med glädje hur ditt folk som står här har burit fram sina frivilliga gåvor till dig.

2 Krönikeboken (32)

Den natten uppenbarade sig Gud för Salomo och sa till honom: "Be mig om det du vill att jag ska ge dig."
Salomo började bygga Herrens (Jahves) hus i Jerusalem på Moria berg, där Herren hade uppenbarat sig för hans far David, på den plats som David hade ställt i ordning, jevusiten Ornans tröskplats.
Stängerna var så långa att deras ändar som sköt ut från arken kunde ses framför koret, men de var inte synliga längre ut. Arken har blivit kvar där ända till denna dag.
När alla Israels barn såg hur elden kom ner och såg Herrens härlighet över huset, föll de ner på den stenlagda gården med ansiktena mot marken och tillbad Herren och tackade [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve):
för han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Och Herren uppenbarade sig för Salomo om natten och sa till honom: "Jag har hört din bön och utvalt denna plats åt mig till offerplats.
När drottningen av Saba såg Salomos vishet och såg huset han hade byggt,
Jag trodde inte vad man sa förrän jag själv kom och fick se det med egna ögon. Men se, vidden av din vishet har inte ens till hälften blivit omtalad för mig. Du överträffar det rykte jag hade hört.
Av algumträet lät kungen göra tillbehör till Herrens (Jahves) hus och till kungapalatset, samt harpor och lyror för sångarna. Sådant hade man aldrig tidigare sett i Juda land.
När hela Israel förstod att kungen inte ville höra på dem, gav folket honom detta svar:
"Vad har vi för del i David?
Vi har ingen arvslott i Ishais son.
Gå hem till dina tält, Israel!
Se nu efter ditt hus själv, David." Därefter gick hela Israel hem igen.
När Herren såg att de ödmjukade sig, kom Herrens ord till Shemaja. Han sa: "Eftersom de har ödmjukat sig vill jag inte fördärva dem. Jag ska låta dem komma undan med knapp nöd, och min vrede ska inte bli utgjuten över Jerusalem genom Shishaks hand.
Och han samlade hela Juda och Benjamin, liksom de främlingar från Efraim, Manasse och Simeon som bodde ibland dem. Många från Israel hade anslutit sig till honom när de såg att Herren (Jahve), hans Gud (Elohim), var med honom.
Då sa han: "Jag såg hela Israel skingrat på bergen, som får utan herde. Och Herren sa: Dessa har inte någon herre. Låt dem vända hem i frid, var och en till sitt."
Men Mika sa: "Hör alltså Herrens ord: Jag såg Herren sitta på sin tron och himlens hela härskara stod på hans högra sida och på hans vänstra.
Mika svarade: "Du ska få se det den dag när du måste springa från rum till rum för att gömma dig."
När befälen över vagnarna fick se Joshafat, tänkte de: "Där är Israels kung!" Och de omringade honom för att anfalla honom. Då gav Joshafat upp ett rop, och Herren hjälpte honom. Gud drev bort dem ifrån honom.
Så snart befälen över vagnarna märkte att det inte var Israels kung, vände de om och lät honom vara.
Han sa till domarna: "Se upp med vad ni gör! Det är inte för människor ni dömer utan för Herren. Han är med er så ofta ni dömer.
Men då är det inte ni som ska strida. Ni ska bara stiga fram och stå stilla, och ni ska få se Herrens frälsning. Han är med er, ni från Juda och Jerusalem. Var inte rädda eller modlösa. Gå i morgon ut mot dem, och Herren är med er."
Då vände han tillbaka för att i Jisreel läka såren han hade fått vid Rama i striden mot Arams kung Chazalel. Och Juda kung Asarja, Jorams son, reste ner för att besöka Joram, Ahabs son, i Jizreel eftersom han låg sjuk.
När nu Atalja (Ataljaho), Ahasjas mor [drottningmodern], såg att hennes son var död, stod hon upp och talade mot [dräpte] hela kungasläkten i Juda. [I 2 Kung 11:1 används avad (förgjorde, dräpte). Den grekiska översättningen har "dräpte", medan den hebreiska texten har davar, vilket blir betydelsen "tala dom/död" till all manlig avkomma i Juda hus.]
Hon såg sig omkring, och se, då stod kungen där vid sin pelare, nära ingången, och befälen och trumpetblåsarna stod bredvid kungen, och allt folket i landet jublade och stötte i trumpeterna, och sångarna med sina instrument ledde hyllningssången. Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: "Sammansvärjning! Sammansvärjning!"
När det blev tid att genom leviternas försorg föra kistan till de granskningsmän som kungen hade tillsatt, märkte de att det fanns mycket pengar i den. Då kom kungens sekreterare och översteprästens tjänsteman och tömde kistan och bar den sedan tillbaka till dess plats. De gjorde så dag efter dag och samlade in rikligt med pengar.
Kung Joash tänkte inte på den kärlek som Sakarjas far, Jojada, hade visat honom utan dödade hans son. Och i sin dödsstund sa Sakarja: "Herren ska se det här och utkräva hämnd."
Sedan Amatsjaho, Juda kung, hade hållit överläggningar, sände han bud till Israels kung Joash, son till Jehoachaz, son till Jehu, och lät säga: "Kom, låt oss drabba samman med varandra!"
Och Israels kung Joash drog upp, och de drabbade samman med varandra, han och Juda kung Amatsjaho, vid Bet-Shemesh i Juda.
Han rådfrågade Gud så länge Sakarja levde, han som lärde honom förstå Guds syner. Så länge han sökte Herren lät Gud det gå väl för honom.
Därför har Herrens (Jahves) vrede kommit över Juda och Jerusalem, och han har gjort dem till ett avskräckande exempel, till häpnad och förakt, som ni ser med egna ögon.
Och var inte som era fäder och bröder, som var trolösa mot Herren (Jahve), sina fäders Gud, så att han utlämnade dem åt ödeläggelse, som ni själva har sett.
När Hiskia och hans furstar kom för att se högarna, välsignade de Herren och hans folk Israel.
När Hiskia såg att Sanherib kom för att anfalla Jerusalem,
Jag ska samla dig till dina fäder, och du ska samlas till dem i din grav med frid. Dina ögon ska slippa se all den olycka som jag ska låta drabba denna plats och dem som bor här."
Och de vände tillbaka till kungen med det svaret.

Esra (1)

Men många av prästerna och leviterna och överhuvudena för deras fäders stammar (släkter, Israels tolv stammar), de gamla männen som hade sett det första huset [Salomos tempel], grät högljutt när de såg grunden läggas för detta hus [templet], medan många [andra] ropade högt av glädje,

Nehemja (6)

Men nu sa jag till dem: "Ni ser vilken svår situation vi är i, hur Jerusalem ligger i ruiner och dess portar är nedbrända. Kom! Låt oss bygga upp Jerusalems mur igen och göra slut på vår vanära!"
Våra motståndare sa: "De ska ingenting veta och ingenting se, förrän vi står mitt ibland dem och dräper dem så att arbetet upphör."
När jag sett över situationen, reste jag mig och sa till de förnäma männen, ledarna och resten av folket: "Var inte rädda för dem. Kom ihåg vår stora och respektingivande Herre (Adonaj) och strid för era bröders skull, för era söner, era döttrar, era hustrur och era hem."
Du såg våra fäders nöd i Egypten
och hörde deras rop vid Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet].
Vid samma tid såg jag i Juda hur man trampade vinpressarna på sabbaten och tog hem säd som man lastade på åsnor, likaså vin, druvor och fikon och allt möjligt som kunde bäras och förde det till Jerusalem på sabbatsdagen. Jag varnade dem när de sålde sina varor.
På den tiden såg jag också judiska män som hade tagit till sig ashdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor.

Ester (15)

Han förevisade rikedomen i sitt kungarike och glansen och skönheten i hans storhet under många dagar, 180 dagar [6 månader].
att föra drottning Vasti inför honom, iklädd den kungliga kronan. Han ville visa folket och ledarna hennes skönhet, för hon var mycket vacker och tilldragande (attraktiv).
De som stod honom närmast [av dessa visa män] var
Karshena,
Shetar,
Admata,
Tarshish,
Meres,
Marsena [och]
Memochan,
sju av Persiens och Mediens furstar som hade tillträde till kungens ansikte (närhet) och stod högst i rang i kungariket.
[Att sju eunucker och sju furstar nämns pekar symboliskt på att kungen vill påskina att hans rike är fullkomligt och perfekt. Talet sju står för bland annat fulländning. Eftersom det var ett mänskligt rike, som inte var underordnat Gud, var det bara mänskligt perfekt, men det fanns också en välsignelse från Gud här eftersom Esra och Nehemja fick kungens välsignelse att återuppbygga Jerusalems murar och dess tempel. En av eunuckerna, Bigta (vers 10), nämns igen i samband med en sammansvärjning för att döda kungen, se Est 2:21; 6:2.]
Jungfrun [Ester] behagade honom [Hege] och hon vann hans välvilja (blev vänligt bemött). Han gav henne omgående hennes skönhetsbehandlingar [rengörande behandlingar; med tvål, salvor och parfymer] och hennes ranson [troligen den kost hon blev tilldelad] och de sju tärnorna som var utvalda för henne från kungens hus (hushåll) och han flyttade henne och hennes tärnor till den bästa platsen i kvinnornas hus.
När det nu blev Esters tur, dotter till Avichajil, Mordochajs farbror, han som hade tagit henne som sin dotter, när hennes tur hade kommit att gå in till kungen, önskade hon ingenting förutom det som Hege, kungens kammarherre och väktaren över kvinnorna, rekommenderade. Och Ester fann nåd (favör – hebr. chen) hos alla som såg på henne.
Nu hände det sig att medan de talade med honom varje dag, lyssnade han ändå inte till dem och de talade om detta för Haman, för att se om Mordochajs ord (förklaring) skulle gälla, för han hade sagt att han var en jude [och tillber inte avgudar, se 2 Mos 20:5].
När Haman såg att Mordochaj inte böjde sig för honom, fylldes Haman av vrede.
Han [Mordochaj] gav även honom [Hatach] en kopia av brevet med dekretet som getts ut i Susa om att förgöra dem, så att han kunde visa det för Ester och läsa det för henne. Han instruerade henne att gå in till kungen och vädja till honom och göra en framställan för hennes folk.
När kungen såg drottning Ester stå på gården, fann hon nåd (favör, oförtjänt kärlek) inför kungens ögon och kungen räckte ut den gyllene spiran som han höll i sin hand mot Ester. Ester kom närmare och rörde vid toppen på spiran.
Sedan gick Haman ut den dagen, glad och lycklig i hjärtat. Men när Haman såg Mordochaj i kungens port, och att han inte reste sig eller flyttade på sig för honom, fylldes Haman av vrede mot Mordochaj.
Likväl blir jag inte tillfredsställd av allt detta (allt som han skrutit om) så länge jag ser juden Mordochaj sitta i kungens port."
[Här finns Guds namn JHVH kodat i de fyra orden som översatts "blir jag inte tillfredsställd av allt detta." De sista bokstäverna i dessa ord formar baklänges ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahve, se även Est 1:20; 5:4; 7:7.]
Kungen reste sig i vrede från banketten med vin och gick ut i slottsträdgården. Haman stannade kvar för att be för sitt liv hos drottning Ester, för han såg att det var ont beslutat mot honom, av kungen.
[Här i vers 7 finns Guds namn JHVH kodat i de fyra orden som översatts "det var ont beslutat mot honom." Den sista bokstaven i dessa ord formar framlänges ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahve, se även Est 1:20; 5:4; 5:13.]
för hur kan jag uthärda att se det onda som ska komma över mitt folk? Eller hur kan jag uthärda att se förstörelsen av mina släktingar?"
Därför kallas dessa dagar Purim (hebreiska Porim) efter namnet por. Därför, på grund av allt i dessa brev och på grund av det som de hade sett och det som hände med dem,

Job (49)

Sedan satt de med honom på marken i sju dagar och sju nätter utan att någon av dem talade ett ord till honom, eftersom de såg att hans plåga var mycket stor.
[De tre besökarna och Jobs agerande här ligger till grund för shiva-veckan, som praktiseras än i dag efter ett dödsfall inom judendomen, se även 1 Mos 50:10; 1 Sam 31:13. Shiva betyder sju på hebreiska. Den familj som har sorg stannar hemma under en veckas tid efter begravningen, som skett samma dag som dödsfallet. Familjen sitter på låga stolar i hemmet för att på ett yttre sätt visa sina inre känslor av sorg. Uttrycket att "känna sig låg" får ett konkret fysiskt uttryck. Under denna vecka besöker vänner och bekanta familjen och man har ofta med sig mat. Besökaren sätter sig i stillhet intill den sörjande och säger ingenting innan den som är i sorg är redo att prata. Ursprunget till denna sed kommer från att Jobs vänner satt tysta en vecka och det var Job som inledde samtalet, se Job 3:1.]
Låt morgonstjärnorna förmörkas [låt dem inte tillkännage en ny dag],
låt den [dagen då jag föddes, vers 3a] vänta på ljus, men verkligen inte finna något,
låt gryningens solstrimmor (ordagrant: morgonens ögonlock) inte synas.
Eller som ett dolt missfall som inte lever,
som ett dibarn som inte ser ljuset.
För som jag har sett, de som plöjer orättfärdighet och sår split,
skördar det de sår.
Jag har sett dåren slå rot
men plötsligt är hans betesmark (boning – hebr. navel) förbannad.
Så har ni nu blivit till intet,
ni ser det förskräckliga
och blir rädda.
Kom ihåg (tänk på) att mitt liv är en vindfläkt,
att mitt öga inte längre [aldrig igen] får se det goda.
Om han slukas från sin plats
och han blir lurad, ser de inget.
Se, han går med mig och jag ser honom inte;
han går vidare men jag märker honom inte.
[I Job 7:6 jämförde Job sina dagar med en vävares skyttel, nu jämför han dem med en löpare, båt och örn. I Job 7:6 var dagarna hopplösa, här är de glädjelösa.]
Och mina dagar är lätta, de springer ifrån mig [Job 7:7],
de flyr [hastar förbi] och ser inget gott.
Har du ögon av kött [ser du på mänskligt sätt]?
Ser (förstår) du som människor ser (förstår)?
[Job hoppas att Gud inte bara ska se det yttre (1 Sam 16:7) utan också på hjärta och motiv.]
[Job önskar sig döden i den sista sektionen:]
Och till vad från livmodern
lät du mig gå att andas och ditt öga inte ser mig?
För han [pronomenet han, betonar att det är Gud],
han känner människors (en mindre grupps – hebr. mat – plural) tomhet (falskhet, fåfänga – hebr. shav)
och ser ondskan (tomheten, ofärden – hebr. aven) – skulle han inte förstå det?
Ja, mitt öga har sett allt,
mitt öra har hört och har förstått det.
Jag själv ska få skåda (hebr. chazah) honom,
jag ska se (hebr. raah) honom med egna ögon,
inte med någon annans.
Mitt innersta (samvete, ordagrant "mina njurar", sätet för känslor och dolda motiv) längtar i mitt innersta.
[Njurarna representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords.]
så förgås han dock för alltid som sin egen dynga (avföring).
De som såg honom ska fråga: "Var finns han?"
Han ska inte få se (glädja sig att se porlande) bäckar,
inget flöde av honung och smör (tjock mjölk, kvarg, ostmassa).
Låt hans ögon se hans fördärv
och låt honom dricka den Allsmäktiges (Shaddajs) vrede.
eller mörker så du inte kan se,
och mäktiga vatten täcker dig.
Bor inte Gud (Eloha) högt i himlarna?
Och se på de högsta (ordagrant: huvudet bland) stjärnorna, hur högt [upp] är inte de?
Molnen bildar en slöja så att han inte ser [oss människor]
när han vandrar [fram och tillbaka – ointresserat] på himlavalvet."
[På nytt lägger Elifaz ord i Jobs mun att Gud skulle vara begränsad, något som Job aldrig sagt]
De rättfärdiga ser det och gläds,
den oskyldige hånar dem:
Gör han något till vänster [norrut om man står mot öster] skådar jag honom inte,
vänder han sig till höger [åt söder] ser jag honom inte.
De hugger ut kanaler [för att leda ut vatten – gångar] i klipporna,
och ögat får se härliga ting.
för han skådar till jordens ändar,
han ser allt under himlarna.
då såg han henne och uppenbarade henne,
han beredde henne och utforskade henne. [Ords 8:22–29]
när de såg mig, drog de unga sig undan
och åldringarna (de skröpliga – hebr. jashish) reste sig och blev stående.
När ett öra hörde, prisade det mig lycklig,
och när ett öga såg mig, lovordade det mig.
Har inte han sett mina vägar
och räknat mina steg?
Om jag har sett någon vandrare i behov av kläder
eller att en behövande inte har något att skyla sig med,
om jag har lyft upp min hand mot den faderlöse,
eftersom jag i porten såg min hjälp,
om jag såg solen när den sken
eller månen vandra i klarhet,
Men när Eliho såg att det inte fanns något svar i munnen på dessa tre [bräckliga] män (hebr. enosh),
blev han brinnande vred.
Hans kött tärs bort tills inget finns kvar,
hans ben blottas (som en kal höjd) som förr inte syntes.
Han ber till Gud (Eloha) och han visar nåd (hebr. ratsah) mot honom,
han får se hans [Guds] ansikte med jubel.
Och han [Gud] återupprättar människan hans rättfärdighet.
Han friköpte mitt liv (min själ – hebr. nefesh) från att hamna i fördärvet,
och mitt liv ska se ljuset."
Eftersom hans ögon är över mannens vägar
och han ser hela hans vandring.
Han slår de onda (moraliskt förfallna)
på en öppen plats där man kan se.
Blicka upp mot himlarna och se [Job],
lägg märke till skyarna högt över dig.
[Eliho vill påminna om att Gud är ovan jorden. Gud finns i den andliga världen, se även Ps 8:4–5. I den teologi som han nu presenterar är Gud så högt ovan jorden att han inte påverkas, eller ens bryr sig om vad människorna gör här på jorden. Vare sig synd eller rättfärdighet spelar någon roll enligt Eliho.]
Men nu, ingen kan väl se på ljuset [solen eller Guds härlighetsljus] som strålar (hebr. bahir) i skyarna
när vinden har gått fram och skingrat dem?
[Igen refereras till stormen som är synlig under hela denna dialog.]
Därför fruktar [bräckliga] människor (hebr. enosh) honom.
Han ser inte alla de visa i hjärtat.
[Sista raden kan tolkas på minst två sätt. Som en fråga, skulle Gud inte se och ta sig an den som är vis i hjärtat. Ett annat sätt är ett konstaterande att Gud inte ser på den som anser sig vis i sitt eget hjärta. Det är nästan ironiskt att de två sista hebreiska orden i Elihos 6 kapitel långa monolog (Job 34–37) inte avslutas på ett entydigt sätt i hebreiskan. Bokens läsare börjar vid det här laget känna med Jobs frustration att inte få några klara svar. Men allt kommer förändras i nästa vers då Gud själv träder fram!]
Har dödens (dödsrikets) portar öppnats (avslöjats) för dig,
har du sett portarna till det djupaste mörkret (dödsskuggans portar)? [Job 10:21; Job 26:6]
Har du stigit in i snöns förråd?
Har du sett haglets förråd [vapenförråd],
Släpp loss (kasta ut, ge fritt utflöde för) din vrede [över all orättfärdighet på jorden].
Med en blick, ödmjuka allt högt (alla högmodiga).
Med en blick, kuva allt högt (trycka ned alla högmodiga).
Slå ned de ogudaktiga på stället.
Han ser på allt som är upphöjt,
han är kung över stolthetens söner (alla som är stolta).
[Frasen "stolthetens söner" kan inkludera människor som gör uppror mot Gud. I Job 28:8 används en liknande fras om de stolta lejonen. Genomgående finns denna dubbelhet där Leviatan beskrivs som ett djur, men också avspeglar Satan och hans verkningar.]
Mina öron har hört om dig förut,
men nu har jag sett dig med egna ögon!
Job levde ytterligare 140 år och fick se sina barn och barnbarn i fyra generationer.

Psaltaren (100)

Många säger:
"Vem kan visa oss det goda?"
[Även bland dem som följde David kunde missmod och rådlöshet tränga sig på. I förra psalmen fanns ett liknande uttryck där många ifrågasatte Davids gudsrelation, se Ps 3:3. I denna dunkla och svåra prövning söker David ljus, råd och hjälp från Herren.] Upplyft ditt ansiktes ljus [låt ditt ansikte lysa] över oss [med välvilja, nåd och frid], Herre (Jahve). [David utgår från den aronitiska välsignelsen i sin bön, se 4 Mos 6:25–26.]

När jag ser dina himlar, dina fingrars verk,
månen och stjärnorna som du satt (fäst; ordagrant: rest) upp …
[Meningen avslutas inte, detta är en s.k. aposiopesis – det är som om författaren blir överväldigad och det blir en paus. Psalmen skiftar också här från tredje person ("vår Gud" i vers 2) till första person ("jag ser") och blir mer personlig.]
Visa mig nåd (oförtjänt kärlek; favör), Herre (Jahve). Se hur jag plågas av dem som hatar mig!
Lyft bort mig från dödens portar;
Han tänker (säger i sitt hjärta):
"Gud (El) har glömt det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig."
[Vers 4 och 11 ramar in beskrivningen av den ogudaktige med hans citat om att Gud inte skulle ställa någon till svars och se vad som sker. Även vers 13 har liknande citat. Efter sex saknade bokstäver återupptas det akrostiska mönstret nu i vers 12.]
Du ser (du har sett och ser) [som svar på de ogudaktigas påstående i vers 11],
ja, du lägger märke till illdåd (elakhet, smärta, det som tynger) och provokation (ilska, plåga, sorg),
för att ge (lägga) det i din hand.
[Uttrycket "ge i din hand" måste tolkas. Det kan beskriva hur Gud skriver det i sin hand för att komma ihåg. Hand står också för handling, och kan vara nästa steg, från att ha "sett" med ögonen är det nu dags att agera med "handen" och göra något åt situationen, vedergälla och döma genom sin hand.] Den hjälplöse (svage, det olyckliga offret, se vers 8 och 10) överlämnar sin sak åt dig;
du är den faderlöses hjälpare.
[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Ordet "Du ser" börjar på den bokstaven och förstärker hur Gud ser allt som sker. I versen innan nämndes de gudlösa, se vers 13. Det gör att det blir en delvis störning av antal ord i denna vers, se även Ps 9:6–7, 18.]
Herren (Jahve) skådar ner från himlen
på människosläktet (Adams barn),
för att se om det finns någon som är förståndig (lever vist),
någon som söker (frågar efter, tar sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Gud.
[På samma sätt som föregående vers för även denna tankarna tillbaka till Första Mosebok och hur Gud kom ner för att se vad människorna gjorde när de byggde Babels torn, se 1 Mos 11:5.]
För du ska inte lämna mig (min själ, min person – hebr. nefesh) åt (till) Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
du låter inte den som följer dig (din trogne, helige) se avgrunden.
[David talar profetiskt om Jesus som även på korset kunde vara trygg att Gud skulle låta honom återuppstå.]
Havsdjupen exponerades (havets strömmar),
jordens inre delar blottades vid ditt härskri (tillrättavisning, när du dånat med hög röst), Herre (Jahve),
genom din kraftiga utblåsning från din näsa.
[Effekterna av en stor jordbävning med sprickor, slukhål och avgrundsdjup målas upp.]
Alla som ser mig förlöjligar mig,
de talar nedsättande, de skakar på huvudet [och säger]:
Jag kan räkna alla mina ben [som pressas ut mot huden],
de ser på mig, de stirrar (i skadeglädje).
Se mitt lidande och min nöd (smärta, tunga börda),
och förlåt mig (lyft upp, bär) alla mina synder (misstag).
[Här bryts mönstret, i stället för den nittonde hebreiska bokstaven Qof, används den tjugonde Resh här. Tecknet Resh avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se och observera. Här är det ordet "Se" som börjar på den bokstaven.
Qof, som saknas och borde ha kommit här, avbildar ett huvud sett bakifrån. Varför bryts mönstret? En ledtråd kan vara att se vilka ord som börjar på Qof som psalmisten skulle kunna ha använt. I Klagovisorna används "jag ropar" för Qof, se Klag 1:19. Kan det vara så att psalmistens egna ord har tagit slut och han har insett att det inte finns något han själv kan göra, i stället vädjar han till Gud att se hans lidande och förlåta hans synd? Ett annat ord som börjar på Qof som används i alfabetiska psalmer är "vänta", se Ps 37:34. Kan det vara så att behovet här är så akut att det inte finns tid att vänta? Genom att hoppa över bokstaven med bilden på "huvudet bakifrån" och istället gå direkt på "huvudet framifrån" förstärker bönen att Gud ska se hans lidande, vers 18, och även vad hans fiender gör, se vers 19!]
Se mina fiender för de är många,
de hatar mig med orätt (våldsamt, grymt) hat.
[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Orden "Se" och "många" börjar med denna bokstav och förstärker vädjan till Gud att se den svåra situationen.]
Hade jag inte trott (om jag inte varit viss om) att [jag skulle]se Herrens (Jahves) godhet i de levandes land …
[ja, då skulle jag kanske gett upp, inte vetat vad jag skulle ta mig till, tappat tron, osv.]
[Meningen avslutas inte, den är en s.k. aposiopesis. Istället för att uttryckligen redogöra för några olika alternativ för vad som skulle hända om David inte hade tro på att han skulle få se Guds godhet, lämnas dessa tankar till läsaren. Berättelsen stannar upp och lyssnaren får tänka sig in i den känslomässigt laddade frågan. Vad skulle hända om Gud inte grep in nu och visade sin godhet? Vad skulle ske om falska vittnen som andades våld fick sin vilja igenom? Uttrycket "de levandes land" syftar troligtvis på livet här på jorden bland de människor som lever och inte har dött.]
Jag vill jubla och glädja mig över din nåd (omsorgsfulla kärlek),
att du har sett mitt lidande,
du känner till varje bekymmer i mitt liv (min själs ångest, trånga passager, känslomässigt pressade situationer).
Bland alla mina fiender har jag blivit en som de föraktar,
och för mina grannar ännu mer [någon de hånar], de som känner mig är förskräckta över min situation,
när de ser mig ute (på gatan, publikt), vänder de sig bort (flyr de) från mig.
Från himlarna blickar Herren (Jahve) ned,
han ser alla människors barn (Adams söner).
Smaka (pröva, undersök) [drick djupt från Guds källor] och se hur god Herren (Jahve) är!
Välsignad (salig, lycklig) är den man (stridsman) [i sin bästa ålder] som förtröstar på (sätter sitt hopp till; tar sin tillflykt till) honom.
[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I denna vers börjar det hebreiska ordet för "smaka" på Tet, och det förstärker uppmaningen att välja Gud som är god. Att "smaka" på Guds godhet talar om ett inre liv tillsammans med Herren. Versen citeras av Petrus i 1 Pet 2:2–3. Värt att notera är också att här används inte något av de vanliga hebreiska orden för människa, utan gever som beskriver en stridsman – en man i sina bästa år – full av egen styrka och kraft. Denna paradox visar på att verklig styrka inte finns i det yttre och synliga, utan handlar om att villigt böja sig inför Gud.]
Vem är den människa, som älskar livet,
som önskar se många dagar och ha det gott?
[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I denna vers börjar ordet "Vem" på denna bokstav. Det förstärker frågan om det finns någon bland alla människor som vill leva ett liv till fullo? Föregående vers talade om att vörda Herren. Denna vers visar att sann gudsfruktan inte begränsar, istället är det vägen till verklig glädje.]
Herre (Adonaj), hur länge ska det dröja innan du ser [och agerar]?
Rädda (ta tillbaka) mig från deras förgörelse,
mitt liv från de unga lejonen [som vill slita mig i stycken].
De spärrar upp sina [fula] gap mot mig,
och säger: "Haha, haha (hebr. heach heach – ett uttryck för skadeglädje), våra ögon har sett det."
[De har sett psalmisten lida, och troligtvis även ser för sina ögon hur deras planer att fälla honom kommer att lyckas och tar ut segern i förskott. Det är en ordlek mellan denna och nästa vers. Fiendens ögon har sett, men Guds ögon har också sett i vers 22.]
Du har sett allt [deras planer, allt hyckleri], Herre (Jahve) – var inte tyst;
min Herre (Adonaj), var inte långt borta från mig!
För hos dig är livets källa (livets ursprung, källflöde),
i ditt ljus ser vi ljus.
men Herren (Jahve) [är inte förfärad, han] ler [Ps 2:4],
för han vet (ser) att hans dag kommer.
[Hans dag kan syfta på Herrens dag eller den dag då den ondes planer och makt stoppas.]
[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Ordet "konspirerar" börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att agera. Det finns även koppling till nästa grupp som visar på vad som kommer hända med de ogudaktiga. Både vers 14 och 15 börjar med ordet svärd, och beskriver hur det vänds och går in i deras eget hjärta. Det nästföljande stycket, vers 14–15, är också längre än normalt och har tre rader istället för två.]
Jag har varit ung och nu är jag gammal,
men jag har ännu inte sett den rättfärdige övergiven (utan stöd)
eller deras barn (avkomma) behöva tigga bröd.
Vänta (sök ivrigt, bind dig samman med) Herren (Jahve),
håll dig på hans väg.
Han ska upphöja dig till att inta (ärva, äga) landet,
du kommer att få se (bevittna) de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) bli utplånade.
[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det ordet "Vänta" som börjar på den bokstaven. Det förstärker att Herren finns nära den som söker och väntar på honom.]
Jag såg en gudlös (ogudaktig, medvetet ondskefull person), en hänsynslös (kallblodig våldsverkare),
han bredde ut sig (exponerar sig, blir naken) som ett inhemskt (icke flyttat) grönskande träd [som rotat sig väl].
Observera (betrakta noggrant) den oskyldige (den som är ren och vill leva rätt), se på den uppriktige (den ärlige, som vandrar rakt fram på Guds väg),
för det finns en framtid för fredens (fridens) man.
Han lade i min mun en ny sång,
en lovsång till vår Gud (Elohim).
Många ska se och frukta (vörda, ära),
och förtrösta (lita) på Herren (Jahve).
[Ordet för se är jiru och frukta är snarlika jirau och följer varandra naturligt. Här uttrycker David en bön och önskan att många ska se vad Gud har gjort, och själva få tro och förtröstan på att Herren vill göra samma sak för dem.]
För ondska [plural] har omringat mig,
mer än jag kan räkna.
Mina skulder (felsteg, synder) har hunnit ifatt mig,
och jag kan inte se;
de är fler än mina huvudhår,
mitt hjärta sviktar (mitt mod lämnar mig).
[Ordet ondska är i plural. I närmsta kontext syftar det på skulder. Det hebreiska ordet avon har betydelsen att "vika av från vägen". Det beskriver ett handlingssätt där man överträtt Guds lag, men också den skuld som felsteget innebär. Eftersom psalmen har messianska undertoner så finns det inget som hindrar att den kan appliceras på Jesu syndfria liv. Eftersom ondska är i plural är det inte bara skulden/synden som omringar, utan även hotande yttre fiender, se vers 15.]
Om han kommer på besök,
då talar han tomhet.
Hans hjärta samlar på ondska;
när han går ut, sprider han det.'
Hela min varelse (själ – hebr. nefesh) törstar efter Gud (Elohim),
den levande Guden (El).
När får jag komma
och se Guds ansikte (träda fram inför Elohim)?
Lyssna, dotter, se och hör (böj ditt öra, lyssna uppmärksamt nu);
glöm ditt folk [hemland] och din faders hus (familj).
[I vanliga fall var det sonen som skulle lämna sin fars hus, se 1 Mos 2:24. Här verkar bruden komma från ett annat land. Hon var tvungen att lämna sin gamla kultur, lojaliteter och sin religion. Här är Rut ett fint exempel, se Rut 1:15–16, medan Salomos och Ahabs fruar inte gjorde det. I ett messianskt perspektiv behöver Guds församling lämna det gamla livet och avskilja sig för Jesus, se Ef 5:25–27.]
De såg, de häpnade,
de blev skräckslagna, de flydde.
[Vers 8 och vers 10–12 är riktade till Gud. Här i vers 9 växlar psalmen på nytt till att tala om Gud. Denna vers är psalmens mittpunkt, vilket också förstärks av det avslutande Selah.]
Det vi har hört, det fick vi se
i Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) stad,
i vår Guds (Elohims) stad,
som Gud bevarar till evig tid.
Selah.
[Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Vad var det fienderna såg i vers 6 som fick dem att fly? Det är inte Jerusalems murar, utan Guds närvaro som beskyddar staden, se även Hes 10.]
för att få leva för evigt
och undgå att se graven.
Det är faktiskt så att även
de visa en dag kommer att dö. [Döden är ofrånkomlig.]
På samma sätt kommer också
dårar och andligt okänsliga (oförnuftiga) att en gång dö
och de lämnar kvar sina ägodelar åt andra [inte ens till sina barn].
men han ska gå till sina fäders släkte [följa dem i familjegraven],
de ska aldrig mer se ljuset.
När du ser en tjuv är du belåten med honom,
och din del är tillsammans med äktenskapsbrytare.
Ett lovets offer ärar mig,
och till den som styr sina steg rätt
ska jag visa Guds (Elohims) frälsning."
De rättfärdiga ska se det och frukta (Herren),
de ska skratta åt honom.
Gud (Elohim) skådar ner från himlen på människosläktet (Adams barn),
för att se om det finns någon som är förståndig (lever vist),
någon som frågar efter (söker, tar sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Gud.
[Även denna vers för tankarna tillbaka till Första Mosebok och hur Gud kom ner för att se vad människorna gjorde när de byggde Babels torn, se 1 Mos 11:5.]
Han har räddat (ryckt bort) mig ur nöd (trångmål och svårigheter)
och mina ögon har fått se mina fiender (ge vika).
Fördärva, Herre (Adonaj), dela deras tunga (förvirra och förbrylla deras tal) [1 Mos 11:1–9],
för jag ser våld och kiv i staden,
jag är utan skuld, men de skyndar (rusar) iväg och hittar på saker (onda uppsåt).
Vakna, till att hjälpa mig, och se [hur illa de beter sig]!
Min nåds (kärleksfulle omsorgs; trofaste) Gud (Elohim) ska komma och möta mig.
Gud (Elohim) ska låta mig se ner på mina motståndare.
[Verbet "möta mig" har en hebreisk rot qedem, som betyder öster eller fronten, men det är även ett uttryck som beskriver att man möter både sig själv och Gud – både bakåt och framåt. Den rika innebörden blir att jag och Gud ömsesidigt går varandra till mötes, men också att Gud just därför även går framför mig.]
Du har låtit ditt folk se svårigheter;
du har låtit oss dricka skälvande vin (vin som berusar oss så att vi raglar).
Ja, jag har sett dig i helgedomen,
och sett din makt och ära (härlighet).
De stärker (tar fasta på) ett ont ord (uppmuntrar varandra till att göra det onda) [upprepar ockulta förbannelser mot mig];
de överlägger för att placera ut hemliga fällor.
De frågar: "Vem ser [oss och de snaror vi lagt ut]?",
Deras egen tunga (egna ord) blir deras fall (ras, gör att de tappar kontrollen);
alla som ser dem skakar (på huvudet i förvåning över deras nederlag).
[Kan också översättas: "Alla ser hur de flyr."]
Kom och se vad Gud (Elohim) har gjort
– väldiga (fruktansvärda) gärningar bland människorna (Adams barn)!
[Hans fantastiska gärningar övergår mänskligt förstånd!]
Om jag hade sett någon synd i mitt hjärta,
så skulle Herren (Adonaj) inte höra.
Man såg din segermarsch (din väg, resa, intåg), Gud (Elohim),
segermarschen av min Gud (El), min kung, i helighet!
Låt deras ögon förmörkas så att de inte ser,
och låt deras höfter skaka.
De ödmjuka (betryckta, fattiga) ska se det och vara glada.
[Att offra oxar var dyrt.]
Ni som frågar efter (söker, tar er tillflykt till, ofta träder fram inför) Herren (Elohim) – ja, era hjärtan ska återupplivas.
Du lät mig se (få uppleva) många bekymmer (trånga passager, känslomässigt pressade situationer) [plural]
och mycket ondska (lidande) [plural],
du ska återuppliva oss igen,
från jordens djup ska du låta mig komma upp igen.
för jag var avundsjuk på de arroganta (högmodiga)
när jag såg de ondas (de ogudaktigas) framgång [välgång på alla områden].
Vi kan inte se våra tecken [samma ord som i vers 4].
Ingen profet finns mer
och ingen ibland oss som vet för hur länge.
[Versen kan antyda viss ironi. Före och direkt efter år 586 f.Kr. när templet förstördes av Babylonierna profeterade Jeremia om att fångenskapen skulle vara i 70 år, se Jer 25:11.]
Vattnen såg dig, Gud (Elohim), vattnen såg dig.
De var i smärta, också djupen skakade.
De glömde bort hans gärningar
och alla underbara verk som han visat dem.
Härskarornas Herre (Elohim Sebaot), återvänd (kom hit igen) vi ber dig!
Titta ner från himlarna och se och kom ihåg din vinplanta [Israel].
De går från kraft till kraft (från plats till plats, som en vandrare som hämtar styrka och vila på varje lägerplats på väg mot målet),
var och en träder fram inför Gud (Elohim) på Sion [templet i Jerusalem].
Gud (Elohim), ser vår sköld [bildligt, vår ledare],
se på din smordes ansikte [din smorde kung, David, se 1 Sam 16:12].
Herre (Jahve), låt oss se din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet),
ge oss din frälsning.
Visa mig ett tecken [Dom 6:17] på din godhet,
när mina fiender ser, ska de komma på skam,
för du, Herre (Jahve),
hjälper och tröstar mig (vänder min sorg till hopp inom mig).
Vilken man (stridsman) [i sin bästa ålder] är han som lever och inte ska se döden,
som ska befria sin själ från Sheols (gravens, underjordens) makt?
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Gör oss glada för alla de dagar som du har plågat oss,
för alla de år som vi har sett ondska.
Låt ditt verk (det du gör) bli synligt för dina tjänare,
och din härlighet över dina söner (barn).
Du ska bara se (observera, skåda) med egna ögon,
och du ska se hur vedergällningen drabbar de onda (du ska se de ogudaktigas lön).
[Med egna ögon ska du som engagerad betraktare själv få bevittna hur de gudlösa straffas. Samma verb för att se (hebr. raa) återkommer sedan i psalmens sista vers, se vers 16.]
Jag ska mätta honom med långt liv (längd av dagar)
och låta honom få se (visa honom) min frälsning (räddning, befrielse – hebr. jeshua).
[I vers 14–16 är huvudpoängen och det centrala att Gud själv är med. Sex stycken verb (tre på vardera sida) visar på Herrens agerande och omger de hebreiska orden för "jag med honom i nöden". Verben är: befria, beskydda, svara, rädda, mätta och visa.]
De säger: "Herren (Jah) ska inte se,
inte heller ska Jakobs Gud (Elohim) höra [vad vi håller på med]."
där era fäder satte mig på prov, de prövade mig,
fastän de hade sett min gärning (mitt verk) [uttåget – befrielsen från slaveriet].
[De hebreiska orden Meriva och Massa har fått namnge platser längs israeliternas ökenvandring. Inte långt efter att de korsat Röda havet på ett mirakulöst sätt, sattes de på prov då det inte fanns vatten. Frågan som då ställdes var: "Är Herren med oss eller inte?", se 2 Mos 17:7. En liknande händelse inträffade även en generation senare när Mirjam hade dött i öknen Sin, se 4 Mos 20:1, 13. Hebreerbrevets författare varnar utifrån dessa verser för risken att avfalla från den levande Guden och betonar att de ska uppmuntra varandra att hålla fast vid sin tro, se Heb 3:7–14. Se även 5 Mos 6:16; 9:22; 32:51; 33:8; Ps 81:8; 106:32.]
Hans blixtar lyser upp världen (den bebodda delen av jorden),
jorden ser det och bävar [folken blir skräckslagna].
Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,
och alla folk ser hans härlighet [hans manifesterade närvaro].
Han kommer ihåg sin nåd (omsorgsfulla kärlek) och trofasthet mot Israels folk,
[folk från] alla jordens hörn ser hur vår Gud (Elohim) frälser (räddar).
När Herren (Jahve) har byggt upp Sion [tempelberget i Jerusalem],
när han har visat sig i sin härlighet,
så att jag får se framgången hos dina utvalda,
så att jag får glädja mig i ditt folks (hebr. goj) glädje,
så att jag får lovprisa med ditt arv (alla de som tillhör Herren).
Trots det såg han till deras nöd
när han hörde deras rop (på hjälp).
de såg Herrens (Jahves) verk
och hans under i djupen.
De med uppriktiga hjärtan (ärliga och rena hjärtan, de rättsinniga, ordagrant "rakhjärtade") ser det och är glada,
och all missgärning upphör (ordagrant: stoppar hennes mun).
Jag har blivit ett hån för dem,
när de ser mig skakar de på sina huvuden.
Lugnt (fast, stadigt) är hans hjärta, han är inte rädd,
till sist får han se sina fiender falla.
[Ordet "Lugnt" börjar på Samech och "till sist" börjar på Ajin.]
Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) ser det och är rasande,
han gnisslar tänder och tynar bort.
Åtrån (längtan, planerna) hos de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) förgås (blir ingenting med).
[Ordet "Den gudlöse" börjar på Resh, "han gnisslar tänder" bokstaven Shin (som just avbildar en tand) och till sist som avslutning "Åtrån" på den tjugoandra och sista bokstaven Tav. Psalm 112 börjar med samma ord (hebr. ashre) som Psalm 1 börjar med och slutar med samma ord (hebr. avad), se Ps 1:1; 1:6.]
Han som böjer sig ner,
för att se på himlen och jorden.
Havet såg detta och flydde [när de korsade Röda havet, 2 Mos 14:21].
Jordan vände tillbaka [när de korsade Jordanfloden, se Jos 3:13, 16].
De har munnar men talar inte,
ögon men ser inte,
Herren (Jahve) är för mig (vid min sida), min hjälpare,
därför kan jag i triumf se på dem som hatar mig.
Vänd bort mina ögon från att se fåfänga (tomhet)
och låt mig leva (bli bevarad, leva till fullaste måttet) på dina vägar.
[I vers 36 nämns "hjärta" och girighet. Hjärtat talar om inre motiv. I vers 37 är paret "ögon" och fåfänga. Om ögonen bara är fäst på världslig rikedom, som motivation, är det bara tomhet, se även Ords 10:22; Matt 6:24.]
De som fruktar (vördar) dig ska se mig och vara glada,
eftersom jag har mitt hopp i ditt ord (hebr. davar).
Jag har sett ett slut (en gräns) på varje fulländning,
men dina budord (hebr. mitzvot) saknar begränsning.
[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh. Talvärdet är 200. Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Önskan att Gud ska "se" ramar in stycket, se vers 153 och vers 159, där det står i imperativ; ordet återfinns även i vers 158. Tre gånger återfinns också frasen "ge mig liv", se vers 154, 156, 159. Jämfört med föregående bokstav "Qof", som avbildade baksidan av ett huvud, förstärker Resh här hur Gud ska vända sitt ansikte mot psalmisten och se och vara närvarande!]
Se mitt lidande (elände) och rädda mig,
för jag glömmer inte din undervisning (Torah).
Jag har sett de trolösa och känner sorg (jag bryts sönder inombords, mår illa, känner avsky),
eftersom de inte har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) ditt löftesord (hebr. imrah).
Se hur jag älskar dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
Herre (Jahve), ge mig liv (blås nytt liv i mig) genom din nåd (omsorgsfulla kärlek).
Herren (Jahve) välsignar dig från Sion [tempelberget i Jerusalem]
och låter dig se Jerusalems goda
i alla dina livsdagar.
Må du leva och få se dina barnbarn.
Frid (shalom, alla Guds välsignelser) vare över Israel!
De har munnar men talar inte,
de har ögon men ser inte,
Även om Herren (Jahve) är upphöjd, ser han till den ringe (den som är långt ner)
[för den ödmjuke in i gemenskap med honom],
men den högmodige känner han [bara] på långt avstånd.
såg dina ögon min omformade kropp (ihoprullad, hopvikt) [inte ännu utvecklad, dvs. när jag bara var ett embryo].
Alla mina dagar var uppskrivna i din bok [livets bok, se Ps 69:29]
innan de tog form, innan någon av dem hade kommit.
Och se [sedan] om det finns en fördärvlig (smärtsam) väg hos (i) mig [ett sätt som sårar dig och skadar mig],
och led mig på den eviga vägen.
[Den väg som leder till en evig fortsättning i gemenskap med Gud.]
Titta på min högra hand och se,
för det finns ingen som känner mig.
Jag har ingenstans att fly,
ingen bryr sig om (söker, frågar efter) min själ (mitt liv).

Ordspråksboken (13)

Du som är lat (slö), gå och titta på myran,
begrunda (se, undersök, förstå, tänk på) dess liv (handlingar, moral, väg) och bli vis.
såg jag bland de oerfarna (lättledda, naiva, dåraktiga), bland ungdomarna lade jag märke till,
en ung man utan något omdöme (förstånd, hjärta, samvete, kurage).
Örat som hör och ögat som ser.
Herren (Jahve) har gett oss båda.
Den förståndige ser i förväg faran och tar skydd,
men den oförståndige går rakt fram och får sitt straff.
Titta inte på vinet när det är rött,
när det glittrar i vinglaset,
när det lätt rinner ner. [Bedöm inte vinet efter årgången, märket eller smaken, utan efter dess effekt:]
Du ser främmande [saker]
och ditt hjärta (sinne) talar perverst (förvirrat och fördärvligt). [Allt under alkoholens inverkan]
Herren (Jahve) ser vad du gör och det är ont i hans ögon (det orsakar sorg och smärta hos honom),
och han vänder sin vrede från honom [och riktar den på dig, som begår ett ännu värre brott genom ditt hån].
Jag betraktade och tänkte noga på vad jag såg,
jag drog följande lärdom från vad jag sett:
Det är bättre att bli ombedd: "Kom upp här,"
än att bli nedflyttad i kungens närvaro, vars ögon redan sett dig [när du ogenerat befordrade dig själv].
Ser du en man som tror att han är vis
– det är mer hopp om dåren än för honom.
Den förståndige ser faran och tar skydd,
men de oförståndiga (omedvetna, frigjorda, utan hämningar) går på och blir straffade (får böta, betala).
Efter att skörden har bärgats kommer nytt gräs upp
och när fodret samlas in från bergen,
När de ogudaktiga (syndarna, kriminella) blir fler (i antal och auktoritet) då ökar också synden (överträdelserna),
men de rättfärdiga ska se deras fall.
[Oavsett hur djupt synden har nått så finns det hopp, de rättfärdiga ska en dag se rättfärdigheten segra!]

Predikaren (47)

Alla ord (saker) tröttar ut,
en man kan inte tala (omfamna) dem [alla],
ögat blir inte mätt (tillfredsställt) på att se,
inte heller örat fullt av att höra.
Finns det någonting, om vilket man kan säga:
"Se, detta är nytt?"
Det har redan funnits i tidsåldrar före oss [långt före vår tid].
Jag har sett allt arbete som görs under solen, och se, detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.
[Predikaren tar nu upp en dialog mellan sig själv och sitt hjärta. I hebreiskan står det ordagrant "jag talar" följt av "jag", vilket ger en betoning och eftertryck.]
Jag, jag talade själv [jag upprepas för att ge betoning] med mitt eget hjärta och sa: "Se, jag har fått stor [moralisk] vishet, mer än det som tidigare funnits före mig i Jerusalem, och mitt hjärta har sett mycket [moralisk] vishet och kunskap (personlig erfarenhet)."
Jag, jag själv [jag upprepas för att ge betoning, se Pred 1:16] säger i mitt hjärta: "Kom, jag ska pröva dig med munterhet och glädje i det goda" Och se, även detta är fåfänga (något som försvinner snabbt; tomhet).
Jag sökte i mitt hjärta hur jag skulle kunna skämma bort mitt kött (min kropp) med vin, och mitt hjärta ledsagade sig självt med vishet om hur man håller fast vid dårskap, till dess jag såg vad som är bäst för människosläktets söner, vad de ska göra under himlarna de få dagarna av sina liv.
[Besvikelse: Frågan om livets mening kan inte tryckas ner med alkohol och droger.]
Jag, jag vände mig själv [jag upprepas för att ge betoning, se Pred 1:16] till att se på visheten, dårskapen och dumheten – för vad kan människan (hebr. adam) göra, som kommer efter kungen [Qohelet – Predikaren själv], förutom det som redan är gjort?
[Versen är inte helt lätt att översätta. Kungen kan syfta på Predikaren själv, kung Salomo, "visa råd" eller Gud själv. En annan tolkning är att "kungen" är den första människan som var Adam. Syftar det på Predikaren själv blir betydelsen till läsaren, att om han med alla sina resurser och möjligheter som kung inte lyckades hitta livets mening på dessa sju områden, ta honom på hans ord och tro inte att du själv kommer hitta det på något av dessa områden, det har redan prövats!]
Sedan såg jag själv att visheten skiljer sig från (överglänser) dårskapen
lika mycket som ljuset skiljer sig från (överglänser) mörkret.
Det finns inget bättre för en människa än att hon får äta och dricka och att hon kan låta sin själ njuta av hennes arbete. Detta såg jag också, att det är från Guds (Elohims) hand.
Jag har sett bestyren, som Gud (Elohim) har gett till människans söner att utöva.
Men också att varje människa ska äta och dricka och finna glädje i sitt arbete, är en gåva från Gud (Elohim).
Dessutom såg jag under solen,
på rättens plats – att ondskan var där,
och på rättfärdighetens plats – att ondskan var där.
Jag, jag sa i mitt hjärta: "Det är på grund av människans söner som Gud (Elohim) sållar dem, för att de ska se att de i sig själva är som vilddjur."
Och jag har sett att det inte finns något bättre än att människan ska glädja sig i sitt arbete, för det är hennes del, för vem ska låta henne se vad som ska komma efter henne?
Igen såg jag (jag vände mig och såg på nytt) alla de våldsgärningar som ständigt sker under solen.
Jag ser tårarna hos dem som är förtryckta
och de har ingen tröstare,
och vid sidan av deras förtryckare är kraft (makt),
men de har ingen som tröstar dem,
Men bättre än dem båda
är han som ännu inte har blivit (är ofödd),
som inte har sett ondskans arbete
som görs under solen.
Återigen begrundade jag allt arbete och alla som utmärker sig i sitt arbete (är yrkesskickliga), det är en mans tävlan (rivalitet) med hans granne.
Detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.
Igen såg jag (jag vände mig och såg på nytt) något som är fåfängligt under solen:
Jag betraktade allt levande som vandrar under solen med det andra barnet som står på sin plats.
Om du ser att den fattige förtrycks och att våldet förvränger rätten och rättfärdigheten i landet, ska du inte förvånas över detta. En auktoritet vakar över en annan auktoritet, och det finns ännu högre auktoriteter än dessa.
Jag har sett något mycket ont och plågsamt (en sorglig ondska, vidrig sjukdom) under solen:
Rikedom samlad på hög för egen räkning, som blir sin ägares fördärv (olycka, undergång).
[Slutsats – gläd dig över vad Gud har gett dig.]
Skåda det som jag har sett: Det är gott, ja det är välgörande för en man att äta och dricka och njuta av allt sitt arbete, när han strävar under solen alla hans livsdagar som Gud (Elohim) har gett honom, för detta är hans del.
Det finns en ondska (olycka, orättvisa) som jag har sett (observerat) under solen [Pred 1:3], och den är tung [är vanlig förekommande; vilar tungt] över människan.
dessutom har det inte sett solen och har ingen kunskap om den, det har större tillfredsställelse än den andres –
även om han lever 1000 år, två gånger om, glädjer han sig inte åt det goda. Går vi inte alla till en (och samma) plats [graven]?
Vishet är lika gott som ett arv,
en vinning för den som ser solen.
Betrakta Guds (Elohims) gärningar,
för vem kan göra det rakt,
som han har gjort krokigt?
I tider av framgång (goda dagar – hebr. jom tovah) var glad (god – hebr. tov),
och under onda dagar (hebr. jom raah) betänk (hebr. raah) [ordet ond (Resh-Ain-He) är snarlikt att se (Resh-Alef-He)]
att Gud (Elohim) har gjort den ena [dagen]
så väl som (nära, intill) den andra,
därför kan människan inte utforska
sin framtid (hitta något efter honom).
Alla ting har jag sett under mina fåfänga dagar,
där är en rättfärdig människa som går under i sin rättfärdighet,
och där är en ond människa som förlänger sitt liv i sina onda handlingar.
Se, detta har jag funnit säger Predikaren (Qohelet),
att lägga en sak till en annan och finna anledningen (orsaken)
Se, endast detta har jag funnit,
att Gud (Elohim) har gjort (skapat) människan upprätt (rakryggad),
men de har tänkt ut (hittat på, åstadkommit) mycket (som Gud inte ämnat).
Allt detta har jag sett, även mitt hjärta har prövat det, allt arbete som görs under solen, när människan råder över en annan människa till hans skada.
Och jag såg de onda begravas och de gick in i sin vila, men de som hade gjort rätt gick från den heliga platsen [templet] och var glömda i staden. Detta är också fåfängt (tomhet; helt meningslöst). [Det är inte rätt att de onda lyckas i sitt liv och prisas efter att de dött.]
När jag ägnade mitt hjärta åt att förstå (bli intimt förtrogen med) vishet, och se allt som görs på jorden – för varken dag eller natt ser deras ögon sömn –
sedan skådade jag allt Guds (Elohims) arbete som människan inte kan utforska, arbetet som görs under solen. För även om en människa arbetar och letar för att förstå ska hon ändå inte kunna finna det. Även om en vis man tänker att han ska känna till (vara intimt förtrogen med) det, ska det inte vara (är det inte) möjligt för honom att finna det.
Njut av livet med hustrun som du älskar alla livets fåfänga dagar som han har gett dig under solen, alla dina fåfänga dagar, och (njut av livet) i ditt arbete som du arbetar med under solen. Det är din del i livet (din livslott).
Jag återvände och såg under solen
att det är inte de snabba som vinner loppet,
inte hjältarna som vinner striden,
inte de visa som får bröd,
inte de kloka som får rikedom,
inte de skickliga som får nåd (oförtjänt kärlek).
Tid och tillfälle drabbar (sker) dem alla.
Detta har jag också sett som vishet under solen och det är stort för mig;
Det finns en ondska som jag har sett under solen,
som ett misstag som fortgår från en härskare.
Jag har sett tjänare som rider på hästar
och prinsar som vandrar som tjänare på jorden.
Den som ger akt på (vakar efter) vinden [då det är helt vindstilla] kommer aldrig att så, och den som observerar molnen [så det inte är minsta risk för regn] kommer aldrig att skörda.
[Ibland inträffar stormar och olyckshändelser, men det får inte bli till en ursäkt att aldrig våga göra något. Ordspråket riktar sig till den som är för försiktig. Den jordbrukaren som väntar på det mest gynnsamma tillfället att så, när det är helt vindstilla och inget utsäde skulle riskera att blåsa bort, och skörda när det inte är någon risk för regn, kommer aldrig att så eller skörda.]
Ljuset är sött
och det är ett behagligt ting att se solen.
Den dagen då husets väktare [händerna] darrar.
Då de starka männen böjer sig (är krökta) [fötter och benen skakar och sviktar].
Då malerskorna [tänderna] slutat mala – de är för få.
Då det mörknar för dem som ser ut genom fönstren [synen blir dålig och dimmig].

Höga Visan (9)

Se inte på mig (nedsättande) för att jag är svart,
för att solen har bränt mig.
Min mors söner (mina bröder och/eller halvbröder) var förbittrade på mig
och tvingade mig att arbeta i deras vingård,
men min egen vingård har jag inte kunnat ta hand om.
[Denna vers beskriver en fattig kvinna som förmodligen varit tvungen att göra slavarbete.]
Blommorna visar sig på marken,
tiden för sång är här och turturduvan hörs i vårt land.
Min duva som är i bergsklyftan,
som är gömd i klippavsatsen,
låt mig se ditt ansikte,
låt mig höra din röst,
för din röst är behaglig
och ditt ansikte är attraktivt.
Väktarna som går runt (patrullerar) i staden fann mig.
Har ni sett honom som min själ älskar?
Gå ut ni Sions döttrar och skåda på kung Salomo,
titta också på kronan [kanske en blomsterkrans]
som hans mor har krönt honom med på hans bröllopsdag,
dagen för hans hjärtas glädje.
Min duva, min obefläckade är unik,
hon är sin mors enda (speciella),
hon är den strålande (rena, utvalda – hebr. bar) av henne som bar henne.
Döttrarna såg henne och kallade henne lycklig,
ja, drottningar och konkubiner prisade henne.
Jag gick ner till min trädgård med valnötsträd [ordagrant "nötter", men valnötsträd var vanliga på denna tid och har genom alla tider ansetts vara den finaste nötsorten]
för att se på dalens gröna plantor,
för att se om vinet knoppades
och om granatäppelträden hade fått blommor.
[Bokens sjätte enhet består av ett tal enbart av kvinnan. Hon inbjuder mannen att komma med henne ut på landsbygden.]
Låt oss stiga upp tidigt (och gå) till vingårdarna.
Låt oss se om vinet har knoppar,
om vinblommorna har öppnat sig
och om granatäppelträden blommar.
Där vill jag ge dig min älskade (raring).

Jesaja (81)

När ni kommer inför mitt ansikte,
vem har begärt att mina [heliga tempel] förgårdar ska trampas ner [av era oheliga fötter]?
[Genom att springa fram och tillbaka i ytliga ceremonier och procedurer.]
Och kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa] och nevel-lyra (hebr. nevel), tamburin och flöjt
och vin finns på deras fester,
men de beaktar (räknar) inte (med) Herrens (Jahves) gärningar,
inte heller besinnar de vad han gör med sin hand.
De säger: "Låt honom skynda sig,
låt honom göra sitt arbete med hast,
så att vi ser det,
och låt rådsluten från Israels Helige komma nära,
så att vi får kännedom (kunskap) om det.
[Kung Ussia var en god kung i det stora hela och gjorde mycket bra, se 2 Krön 27:2. Dock slutade hans liv i förödmjukelse. Han överskred den gräns som Gud hade satt upp att ingen kung också skulle vara präst – detta skulle inte ske förrän Messias kommer som både var kung och präst. Han blev leprasjuk de sista åren, se 2 Krön 26:20. Profeten Jesaja hade all anledning att vara missmodig och desillusionerad vid kung Ussias död. Dock finns det en högre tron än den mänskliga tronen!]
Det år kung Ussia [hebr. Uzzijaho] dog [ca 740 f.Kr.] såg jag [i en vision] Herren sitta högt och upphöjd på en tron, och släpet av hans mantel uppfyllde templet.
Då sa jag:
"Ve mig [uttryck för intensiv förtvivlan],
detta är slutet för mig (jag är redan död),
jag har orena läppar
och jag bor mitt bland ett folk som har orena läppar.
Mina ögon har sett Konungen,
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)."
Och han sa:
"Gå och säg till detta folk:
Hör ni verkligen,
men förstår ingenting,
och ser ni verkligen,
men uppfattar ingenting.
Gör detta folks hjärtan feta,
och gör deras öron tunga och förblinda deras ögon.
Annars skulle de se med sina ögon,
och höra med sina öron,
och förstå med sina hjärtan,
och omvända sig och bli helade."
Det folk som vandrar (lever) i mörker [vers 1]
ser ett stort ljus.
Över dem som bor (vistas, sitter) i dödsskuggans land [där djupt mörker, förvirring och misär råder]
skiner ett ljus.
De som såg dig, som tittade noga (på nära håll),
stirrar noggrant på dig (det går upp för dem):
'Är detta den man som fick jorden att darra,
som skakade kungariken,
Och det ska ske när man ser hur Moab har tröttat ut sig själv
på de höga platserna, att han ska komma till sin helgedom och be,
men han ska inte segra.
På den dagen ska en människa betrakta sin Skapare [istället för sina fästningar, se Jes 17:3; Mika 7:7],
och hans ögon ska se på Israels Helige.
Och han ska inte betrakta altarna [i Dan och Betel, se 1 Kung 12:28–33],
hans (egna) händers arbete,
inte heller ska han se till vilka fingrar som har gjort det,
varken aseran [påle för avgudadyrkan] eller solstoden.
Alla ni världens invånare
och ni som bor på jorden,
när ett baner lyfts upp på bergen,
se, lägg märke till det,
och när ni hör shofaren ljuda,
lyssna (hör upp)!
Därför är mina länder fyllda med krampryckningar,
krystvärkar har tagit greppet om mig,
som krystvärkarna hos en kvinna i födslovånda.
Jag är böjd (ligger i fosterställning) så att jag inte kan höra,
jag är förskräckt så att jag inte kan se.
För så har Herren (Adonaj) sagt till mig:
"Gå, sätt ut väktare,
låt honom förkunna vad han ser.
Och när han ser en armé,
ryttare i par,
en armé av åsnor,
en armé av kameler,
ska han ge akt noggrant,
med stor uppmärksamhet."
Och du såg överträdelserna i Davids stad,
att de var många.
Och du samlade ihop vattnet
från den lägre dammen.
[Detta gjordes av Achaz och Hiskia under Jesajas dagar, se Jes 7:3. Dammen kan syfta på Siloam och den undervattenstunnel som Hiskia lät bygga från Gichonkällan, se 2 Krön 32:30; 2 Kung 20:20.]
Du gjorde också en damm mellan de två murarna
för vattnet från den gamla dammen,
men ni såg inte till honom som gjort detta,
inte heller hade ni respekt för honom
som skapade det för länge sedan.
Visas [bara] nåd (låter man oförtjänt kärlek visas – hebr. chanan) mot den onde,
lär han aldrig sig vad rättfärdighet (rättvisa) är,
även i de rättrådigas (rakryggades) land kommer han handla orätt (vara genomsyrad av ondska – hebr. aval) [Ps 71:4]
och inte se Herrens (Jahves) majestät.
och den vissnande blomman av hans ärbara skönhet
som är på huvudet i den fruktsamma dalen,
ska vara som den första fikonskörden innan sommaren,
som när någon ser på den, medan den fortfarande är i hans hand äter han upp den.
Ve över dem som försöker dölja sina råd från Herren (Jahve), deras arbete görs i mörkret och de säger: "Vem ser oss?" och "Vem känner (har kunskap om) oss?"
De döva ska höra orden när man läser från bokrullen,
och de blindas ögon ska se genom djupt mörker.
när han ser sina barn, min hands arbete i hans mitt, att de helgar mitt namn, ja de ska helga mitt namn den Helige i Jakob, och ska stå i beundran för Israels Gud.
De säger till siarna: "Skåda inte"
och till profeterna: "Profetera inte rätt (rakt, rättfram – sanning/rättvisa/rättfärdighet) för oss,
tala till oss om behagliga ting,
profetera villfarelse.
Även om Herren (Adonaj) gett er snålt med bröd och lite vatten ska inte din lärare gömma sig själv längre, utan dina ögon ska se din lärare.
Herren (Jahve) ska låta sin härliga röst höras
och ska visa ljuset som kommer ner från hans arm
med rasande vrede och flammor med förtärande eld,
med spruckna moln och en regnstorm och hagelstenar.
Och ögonen på dem som ser ska inte stängas,
och öronen på dem som hör ska vara alerta.
Den [däremot] som vandrar (lever) rättfärdigt [Ps 15; 24:4]
och talar rätt (rakt, uppriktigt, sanning),
som föraktar förtryckets vinning,
som vägrar ta emot en muta i sina händer (ordagrant: "skakar av sig, att hålla mutor i sina händer"),
som stänger sina öron från att höra om blod [förslag att mörda],
och sluter sina ögon från att se på ondska [det som är syndfullt; 1 Kor 13:6; Jes 29:20; Ps 10:3],
Dina ögon ska se kungen i hans härlighet,
de ska se ett land som breder ut sig till långt bort.
Du ska inte se det våldsamma folket,
ett folk med djupt tal (mörka röster) som du inte kan uppfatta,
med en stammande tunga som du inte kan förstå.
Se, på Sion [tempelberget] staden för våra högtidliga samlingar,
dina ögon ska se Jerusalem en fridfull boning,
ett tält ska inte flyttas,
dess tältpluggar (tältpinnar) ska inte dras upp,
inte heller ska någon av tältlinorna brista (gå av, gå sönder).
Den ska spricka ut i blomning,
den ska fröjda sig med jubel och sång!
Den ska få Libanons storslagenhet (ära) [som är dess gröna cederskog, se Jes 10:34].
Den ska få [berget] Karmels och Sarons majestät (prakt). [Berget Karmel är känt för sitt majestät och Saron är slätten mellan Medelhavet och bergen i centrala Israel som är känd för sin bördighet.]
De ska få se Herrens storslagenhet (ära), vår Guds majestät (prakt).
Vänd ditt öra (lyssna noga) Herre (Jahve) och hör (lyssna), öppna dina ögon Herre (Jahve) och se, och hör Sancherivs ord som han har sänt för att håna den levande Guden (Elohim).
"Gå och säg till Hiskia: 'Så säger Herren (Jahve), din fader Davids Gud (Elohim):
Jag har hört din bön,
jag har sett dina tårar.
Se, jag ska lägga 15 år till din livstid;
Jag sa: Jag ska inte se Herren (Jah – kortformen för Jahve),
inte ens Herren (Jah) i de levandes land,
jag ska inte se människor
mer med världens invånare.
Och Hiskia blev glad och visade dem sin skattkammare, silvret och guldet och kryddorna och den dyrbara oljan och hela hans vapenhus och allt som fanns bland hans skatter, det fanns ingenting i hans hus eller i hans ägo som Hiskia inte visade dem.
Då sa han: "Vad har de sett i ditt hus?" Och Hiskia svarade: "Allt som finns i mitt hus har de sett, det finns ingenting bland mina skatter som jag inte har visat dem."
Ja, Herrens (Jahves) härlighet (ära, tyngd, dignitet, prakt) [fullständigt mättade närvaro] ska uppenbaras,
och alla människor (allt kött) tillsammans se den [på samma gång]
– för Herrens (Jahves) mun har talat."
[Innan en kung anlände till ett land skickades en budbärare som förberedde ankomsten. Han uppmanade folket att laga gamla vägar och bygga nya för att underlätta för kungens ankomst. Att dalar ska höjas och berg sänkas talar också bildligt om konsekvenserna av Johannes Döparen och Jesu tjänst – de låga och ödmjuka ska lyftas upp, medan de höga och självrättfärdiga ska ödmjukas, se Luk 14:11; 18:14.]
Lyft upp era ögon mot höjden [himlen]:
Vem har skapat allt detta [stjärnorna]?
Det är han som leder ut dem som en räknad skara [stjärnorna liknas vid en mönstrad härskara]
och nämner dem alla vid namn.
På grund av sin stora makt och styrka
saknas inte en enda av dem.
Öarna (kustländerna) såg det och bävade,
jordens yttersta hörn darrade (skakade som av en jordbävning),
de närmade sig och kom,
För att de ska se och veta (djup, intim kunskap)
och överväga och tillsammans förstå,
att det är Herrens (Jahves) hand
som har gjort detta och att det är den Helige i Israel som har skapat det.
Förkunna de ting som ska ske härefter,
så att vi vet att ni är gudar.
Ja, gör gott eller gör ont,
så att vi kan slås av förundran [när vi alla ser oss om] tillsammans.
Jag ser mig omkring, men där fanns ingen människa,
inte ens ibland dem, men där finns ingen rådgivare
som när jag frågar dem, kan ge mig ett svar.
[Detta är den centrala delen i kapitel 40-48. En uppmaning till omvändelse.]
Lyssna (hör) ni döva,
och se ni blinda, så att ni må se.
Ser mycket [alla bevis på Guds godhet, se 4 Mos 4:32–38; 29:2–4; Ps 78; 105],
men håller (vaktar, skyddar, bevarar) inte [kommer inte ihåg],
öppnar öronen,
men hör inte.
De som formar (hebr. jatsar) en skuren avbild är alla fåfänga,
och deras ljuvliga ting ger ingen framgång (fördel)
och deras egna vittnen ser ingenting
och vet ingenting (saknar kunskap) för att de ska skämmas.
Han bränner hälften av det i eld,
med den halvan äter han kött,
han grillar det och är tillfreds,
han värmer också sig själv och säger:
"Haha (hebr. heach – ett uttryck för dåraktig ironi), nu är jag är varm, jag ser eldslågorna".
De vet inte, inte heller förstår de,
för deras ögon är insmorda (variga) så att de inte kan se
och deras hjärtan så att de inte kan förstå.
Din nakenhet ska blottas,
din skam ska bli synlig.
Jag ska ta hämnd
och inte låta någon människa lägga sig i.
Du har känt dig säker i din ondska,
du har sagt: "Ingen ser mig."
Din vishet och din kunskap har perverterat dig
och du har sagt i ditt hjärta:
"Jag [i eget majestät], och där är ingen vid min sida (ingen annan ska konkurrera med mig)".
Detta säger Herren (Jahve),
Israels Återlösare, hans Helige,
till den som människan föraktar,
som folken avskyr,
en tjänare under härskare:
"Kungar ska se [Jesus bli ett ljus för hednafolken] och stå upp,
furstar ska böja sig,
på grund av Herren som är trofast,
Israels Helige som har utvalt dig."
Lyft upp dina ögon och se runt omkring,
alla dessa som samlar ihop sig och kommer till dig.
Jag lever (eftersom, så sant som att jag lever), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
"ska du sannerligen (verkligen) klä dig med dem alla som med ett smycke,
och omgjorda dig själv med dem som en brud (omgjordar sig med sin brudutstyrsel).
Lyssna! Dina väktare ropar med hög röst,
tillsammans jublar de av glädje,
för de ska med egna ögon få se Herren återvända till Sion [tempelberget i Jerusalem].
Herren (Jahve) uppenbarar sin heliga arm (sin styrka och kraft) inför alla hednafolkens ögon,
alla jordens ändar ska se vår Guds frälsning.
[Profetia om att hela världen ska få höra evangelium om Jesus.]
Han ska bestänka (försona, rituellt rena, väcka förundran hos) många hednafolk;
kungar ska bli chockade (förstummade) över honom,
för de ska se något som aldrig berättats för dem,
och de ska förstå något de inte hört talas om.
[Jesu korsfästelse, död och uppståndelse väcker förundran, versen citeras i Rom 15:21.]
[Det hebreiska ordet yazzeh återfinns 24 gr i GT. Det används när översteprästen "stänker blod" i ett försoningsoffer eller Gud "stänker vatten" för att rena, se 3 Mos 4:6; Hes 36:25. Den grekiska översättningen Septuaginta använder "väcka förundran".]
För han [Guds tjänare, återlösaren] sköt upp inför honom som en späd planta (spädbarn),
som ett rotskott ur torr mark.
Han hade inget speciellt utseende eller hög status (kunglig prakt) som fångade vår uppmärksamhet,
inget fantastiskt med hans utseende som gjorde att vi skulle vilja följa honom.
[I detta avslutande stycke, vers 10–12 (som tematiskt hör ihop med Jes 52:13–15) uppenbaras hur det är Guds vilja att hans smorde tjänare blir försoningsoffret. Även om Jesus korsfästes av onda människor var hans död på förhand bestämd av Gud, se Apg 2:22–23. Jesus var ingen martyr och det var inte en olyckshändelse – Jesus var syndoffret för världens synd, se 3 Mos 7:1–10. Jesus inte bara tog vår skuld utan blev vår skuld. Till skillnad från skuldoffret (3 Mos 5:14–6:7), övertäckte han inte bara skulden utan bar bort den, se Joh 1:29.]
Det var Herrens (Jahves) vilja att krossa honom [tynga ner honom med världens synd]
– göra honom sjuk (svag).
Om hans liv blir (hans själ gör sig själv till) ett skuldoffer,
ska han se sin säd [andliga ättlingar] (frön) och ett långt liv,
och Herrens (Jahves) vilja ska förverkligas genom hans hand.
Genom det lidande han (hans själ) har utstått [den börda han bar]
får han se [stor frukt; många ättlingar] och blir mättad (belåten; fullständigt tillfreds).
Genom att känna [ha en nära personlig relation med] honom, min tjänare – den Rättfärdige –
ska han ge rättfärdighet åt många – för han bar [som ett lastdjur eller en slav] deras synder (missgärningar, orättfärdighet; skulder, straff).
[Det står "åt många", inte "alla". Det betyder inte att hans återlösning är begränsad. Den gäller alla men på samma sätt som återlösaren (hebr. goel), måste betala för återlösningen frivilligt, är det också helt frivilligt att låta sig bli återlöst. Gud som lever i evighetsperspektivet vet redan i förväg att alla människor inte kommer att välja att låta sig återlösas. Det avspeglas i ordet "många" här.]
Jag har sett hans vägar och ska hela honom.
Jag ska leda honom och gengälda honom med tröst, honom och de som sörjer honom.
"Varför har vi fastat när du inte ser oss?
Varför har vi ödmjukat oss när du inte tar notis om det?"
Se på era fastedagar sköter ni era affärer (angelägenheter) som vanligt
och utför alla era sysslor.
Dela ditt bröd med den som är hungrig.
Ge husrum för hemlösa förtryckta människor.
När du ser någon naken, kläd honom.
Vänd inte ryggen till den som är ditt kött och blod.
Sanningen har försvunnit (det finns inte längre någon ärlighet),
den som vänder sig ifrån ondskan blir en måltavla [blir ett offer för onda människor och plundras].
Herren såg detta,
och det smärtade honom att det inte fanns någon rättvisa.
Han såg att det inte fanns någon människa [som trädde fram],
han chockerades (förundrades) att ingen grep in (ställde sig i gapet, medlade mellan Gud och människa, bad).
Så han tog saken i egna händer (hans egen arm gav honom seger),
och hans egen rättfärdighet upprätthöll honom.
För se, mörkret ska täcka jorden,
och töcken (djup dimma; förstämdhet, svårmod, dysterhet) folken,
men över dig ska Herren (Jahve) gå upp (stråla ut, resa sig),
och hans härlighet ska bli synlig (uppenbaras; visa sig) över dig.
Lyft upp dina ögon (blicken) och se dig omkring!
De samlas och kommer till dig.
Dina söner kommer från fjärran,
dina döttrar bärs fram [hebr. aman – eskorteras tryggt av fosterföräldrar, se Jes 49:23] på armen (ordagrant: vid sidan).
Då ska du se och stråla,
ditt hjärta ska förundras (bäva) och fyllas med glädje.
Havets överflöd (rikedomar, eller människor från avlägsna länder) ska föras till dig,
och hednafolkens välstånd ska komma till dig.
Deras säd (avkomma, barn) ska bli kända bland nationerna
och deras ättlingar bland folken.
Alla som ser dem ska erkänna dem,
att de är säden (barnen, ättlingarna) som Herren (Jahve) har välsignat.
Och länderna ska se din rättfärdighet
och alla kungar din härlighet,
och du ska kallas vid ett nytt namn
som Herrens (Jahves) mun ska tillägna dig.
Se ner från himlarna och skåda
från din heliga och majestätiska boning.
Var är din nitälskan och dina mäktiga gärningar,
ditt inres längtan (ordagrant: ljudet av tarmar) och din oändliga nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim), den undanhålls för mig.
Från evighet har ingen hört,
har inget öra tagit emot,
inte heller har något öga sett en gud bredvid dig,
som agerar för dem som väntar på honom.
Hör Herrens (Jahves) ord,
ni som darrar vid hans ord:
Era bröder som hatar er,
som har kastat ut er för mitt namns skull, har sagt:
"Låt Herren (Jahve) bli ärad
så att vi kan se på er glädje!"
Men de ska bli till skam.
Vem har hört något sådant?
Vem har sett något sådant?
Kan ett land födas på en enda dag?
Kan en nation komma till på ett ögonblick?
Så snart som Sion kom i barnsnöd
födde hon fram sina söner.
Och när ni ser detta ska ert hjärta glädja sig,
och era ben [i kroppen] ska spira (få liv) som gräs [ni ska frodas till er inre styrka]
Herrens hand (styrka)
ska bli känd [uppenbaras på ett intimt, nära och personligt sätt] för hans tjänare
– och hans vrede
för hans fiender.
För jag känner väl till era gärningar och era tankar.
Tiden har kommit då jag ska samla alla länder och språk (tungor) och de ska komma och se min härlighet.
Jag ska göra ett tecken bland dem och jag ska sända sådana som flyr bland dem till länderna, till Tarshish, Pol och Lod, som drar pilbågen, till Tuval och Javan, till de avlägsna öarna som inte har hört om min storhet, inte heller har sett min härlighet, och de ska förkunna min härlighet bland folkslagen.
Och de ska gå fram och se på kadavren av de människor som har gjort uppror mot mig, för deras mask ska inte dö, inte heller ska deras eld släckas, och de ska vara till avsky för allt kött.
[Jesus använder detta uttryck i Mark 9:48 där han undervisar om att göra allt för att gå in i Guds rike och inte kastas i Gehenna, se Mark 9:47.]

Jeremia (70)

Jag sätter dig i dag över folk och riken [som en profet som ska varna för framtida händelser och tala Guds ord], för att:
rycka upp [nationer och riken]
och bryta ner,
förgöra
och fördärva,
bygga upp
och plantera."
Därtill kom Herrens (Jahves) ord till mig och sa: "Jeremia vad ser du?" Och jag svarade: "Jag ser en gren av ett mandelträd (hebr. shaked)."
Då sa Herren (Jahve) till mig: "Du har sett gott, för jag vakar (hebr. shoked) över mitt ord för att verkställa det."
[Ordet för att vaka över (hebr. shoked) delar rot med ordet för mandelträd (hebr. shaked) i vers 11. Det finns även en koppling i hur mandelns form liknar ett mänskligt öga. Gud vakar med sitt öga över sitt ord. Mandelträdet är också det första trädet som blommar på våren och är därför ett tecken på en ny vår och står som en symbol för det profetiska. Något som är speciellt är också att mandelträdet är det sista som tappar löven på hösten. Den sjuarmade ljusstaken i templet (menoran) som lyser på natten, har också inslag utformade som mandelblommor, se 2 Mos 25:33.]
Och Herrens (Jahves) ord kom en andra gång och sa: "Vad ser du?" Och jag svarade: "Jag ser en sjudande gryta och dess ansikte är från norr."
[väst] över till ketiternas öar [Cypern] och se [fråga om detta har hänt],
och sänd [någon österut] till Kedar [beduinstammarna i Syriens öken, se 1 Mos 25:13; Jer 49:28–29; Höga V 1:5] och [be dem] undersök noggrant,
och se om något sådant har skett där.
Din egen ondska ska tillrättavisa (straffa) dig,
och dina felsteg ska förebrå dig.
Vet därför och se
att det är ett ont och bittert ting
att du har förkastat Herren din Gud (Jahve Elohim),
inte heller finns vördnaden för mig i dig
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Hur kan du säga: "Jag är inte orenad,
jag har inte gått efter baalerna?"
Se din väg i dalen,
vet vad du har gjort,
du är en snabb ung kamel
som sicksackar på sina vägar [utan att veta vart den är på väg],
Generation (detta släkte), se Herrens (Jahves) ord.
Har jag varit en öken för Israel
eller ett land av tjockt mörker?
Av vilken orsak säger mitt folk:
"Vi har brutit oss loss (vi vill vara fria att flacka omkring – hebr. rod),
vi kommer inte mera till dig!"
Lyft upp dina ögon över de kala höjderna [Juda] och se!
Var har du inte legat [orenat dig med avgudar]?
Vid vägarna har du suttit till dem
som en arab i vildmarken
och du har förorenat landet
med din prostitution och din ondska.
Och Herren (Jahve) sa till mig i kung Joshijahos dagar: Har du sett det som det avfallna Israel gör? Hon går upp på varje högt berg och under varje lövrikt träd och där ägnar hon sig åt prostitution.
Och jag sa: Efter att hon har gjort alla dessa ting ska hon återvända till mig, men hon återvände inte. Och hennes förrädiska syster Juda såg det.
Och jag såg, eftersom Israel har tagit alla tillfällen att avfalla i äktenskapsbrott har jag förskjutit henne och gett henne skilsmässobrev. Likväl har inte hennes bedrägliga syster Juda fruktat, utan även hon har ägnat sig åt prostitution.
Hur länge ska jag se baner [fanor som bärs av armén i striden], höra rösten av shofar?
Jag ser jorden och se, den är öde och tom [1 Mos 1:2] och till himlarna och där finns inget ljus.
Jag ser bergen och se, de darrar och alla kullar rör sig fram och tillbaka.
Jag ser och se, ingen människa och alla fåglar under himlarna har flytt.
Jag ser och se, de fruktbara fälten är öken och alla dess städer är nedbrutna inför Herrens (Jahves) ansikte och inför hans brinnande vrede.
Spring hit och dit genom Jerusalems gator
och se och vet
och leta på dess rymliga platser (torg),
om du kan finna en man,
om det finns någon som gör rätt, som söker sanning (trofasthet)
och jag ska förlåta henne [staden].
De har ljugit om Herren (Jahve) och de har sagt: Det är inte han, ondska ska inte komma över oss, vi ska inte se svärd, inte hungersnöd.

Visa fler




Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.