7200 – רָאָה (raa)


Typ:
Hebreiska: רָאָה (raa)
Ursprung: a primitive root
Användning: 1299 ggr i GT

Engelsk översättning

to see
advise self, appear, approve, behold, [idiom] certainly, consider, discern, (make to) enjoy, have ex

Engelsk beskrivning

1) to see, look at, inspect, perceive, consider
1a) (Qal)
1a1) to see
1a2) to see, perceive
1a3) to see, have vision
1a4) to look at, see, regard, look after, see after, learn about, observe, watch, look upon, look out, find out
1a5) to see, observe, consider, look at, give attention to, discern, distinguish
1a6) to look at, gaze at
1b) (Niphal)
1b1) to appear, present oneself
1b2) to be seen
1b3) to be visible
1c) (Pual) to be seen
1d) (Hiphil)
1d1) to cause to see, show
1d2) to cause to look intently at, behold, cause to gaze at
1e) (Hophal)
1e1) to be caused to see, be shown
1e2) to be exhibited to
1f) (Hithpael) to look at each other, face


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (1299 st)


Gud såg (undersökte noggrant, kom fram till) att ljuset var gott (ändamålsenligt, passande, beundransvärt), och Gud separerade (skilde) ljuset från mörkret.
Gud sade: "Låt vattnet under himlarna samlas till en plats, och låt torr mark bli synlig (framträda)", och det skedde så.
Gud kallade det torra land och det samlade vattnet hav. Gud såg (undersökte noggrant, kom fram till) att det var gott (ändamålsenligt, passande, beundransvärt).
Jorden producerade grönska (vegetation), plantor som ger (sprider) frön efter sin art, och fruktträd som kontinuerligt bär (gör, formar) frukt efter sin art. Gud såg (undersökte noggrant, kom fram till) att det var gott (ändamålsenligt, passande, beundransvärt).
för att råda över dagen och natten, och för att separera (skilja) ljuset från mörkret. Gud såg (undersökte noggrant, kom fram till) att det var gott (ändamålsenligt, passande, beundransvärt). [Vers 14‑18 formar en kiasm. Den ramas in av att Gud sade och Gud såg. Ordet separerar/separera används om dag/natt i vers 14b och om ljuset/mörkret i vers 18b. De görs till tecken i vers 14c och sätts att råda i vers 18a. De ska ge ljus på jorden (vers 15 och 17b). Gud formade (vers 16) solen och månen och satte (vers 17) dem på sina platser. Centralt i vers 16b får de sin funktion att råda över dagen och natten.]
Gud har skapat (initierat) de stora havsdjuren (krokodiler, ordagrant "de stora långsträckta havsdjuren") och alla levande varelser som fyller vattnet, efter deras sort (art), på samma sätt alla fåglar (insekter, alla djur med vingar), efter deras sort (art). Gud såg (undersökte noggrant, kom fram till) att det var gott (ändamålsenligt, passande, beundransvärt).
Gud gjorde (formade) de olika arterna av vilda djur, boskap och markens kräldjur. Gud såg att det var gott (ändamålsenligt, passande, beundransvärt).
Gud såg allt som han hade gjort [undersökte allt noggrant], och se, det var mycket gott (helt perfekt, färdigt, komplett och fullbordat). [Ordagrant: gott mycket (hebr. tov meod), jmf vers 10, 12, 18, 21.] Det blev kväll och det blev morgon – den sjätte dagen (hebr. jom ha-shlishi). [De första fem dagarna står i obestämd form. Ordagrant står det: dag ett (vers 5), dag andra (vers 8), dag tredje (vers 13), osv. Den sjätte och sjunde dagen har däremot bestämd artikel på dagarna. Ordagrant står det "dag den sjätte" och "dag den sjunde" (1 Mos 2:2, 3). Detta skrivsätt betonar fulländning.]
Från jord formade Herren Gud (Jahve Elohim) alla djuren på fälten, och alla fåglarna (insekterna och alla djuren som kan flyga) i luften, och förde dem till Adam för att se vad han skulle ge dem för namn. Det namn Adam gav varje levande varelse blev dess namn.
När kvinnan såg att trädet [hade frukt som] var gott (väl lämpat för) att äta och det var behagligt (attraktivt, en lust) för ögonen, och att det var ett begärligt (önskvärt, lockande) träd eftersom man skulle få förstånd (insikt), tog hon av dess frukt och åt. Hon gav också till sin man [som var alldeles intill] och han åt också. [I denna vers finns tre verb: såg, åt och gav. Synintrycken (såg ut att vara gott och den yttre attraktionen) tillsammans med de inre känslorna (löftet om att ge högre förstånd) ledde till ett ödesdigert beslut, se Jak 1:15; 1 Joh 2:16. Sökandet av vishet utan Gud har också att göra med stolthet, se Ords 11:2. Ordet för begärligt är samma som används om förbudet mot begär, se 2 Mos 20:17.]
såg Guds söner att människornas döttrar var vackra. De tog sig hustrur som det behagade dem. [Vilka var "Guds söner"? Frasen används bara här i 1 Mos 6:2, 4 och i Job 1:6; 2:1; 38:7. I Jobs bok refererar det till änglaliknande varelser. Kontrasten till människosläktet talar för denna tolkning. I så fall tog dessa fallna änglar mänsklig gestalt eller besatte människor och fick barn som kallades jättar, se vers 4. En annan syn är att "Guds söner" är Sets ättlingar medan "människors döttrar" var Kains ättlingar. Se även Jesu undervisning om änglar i Matt 22:30.]
Men Herren såg att människornas ondska hade blivit stor på jorden. Deras hjärtans alla tankar och avsikter var alltid och alltigenom onda.
Gud såg på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom alla människor levde i fördärv på jorden.
[De 120 åren av nåd och den tid det tagit att bygga arken var över, det är nu dags att gå in i arken då floden kommer om en vecka.] Herren sade till Noa: "[Det är dags!] Gå in i arken, du och hela din familj. Jag har sett att du är rättfärdig inför mig i detta släkte (denna generation).
Vattnet fortsatte hela tiden att minska fram till den tionde månaden. På den första dagen i den tionde månaden blev bergens toppar synliga.
Sedan släppte han ut en duva för att se om vattnet hade sjunkit undan från marken.
Det år Noa blev 601 år, på första dagen i första månaden, hade vattnet torkat bort från jorden. Noa tog bort taket från arken och såg att marken nästan hade torkat upp.
När jag härefter sänder moln över jorden, och bågen då syns bland molnen,
När bågen visar sig i skyn ska jag se den och tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser, allt liv på jorden."
Cham (Ham), far till Kanaan, såg sin fars nakenhet [genitalier – hebr. ervah] och berättade det för sina två bröder utanför (tältet).
Shem och Jafet tog ett skynke och lade på sina båda axlar och gick baklänges och dolde sin fars nakenhet. Deras båda ansikten var bortvända så att de inte såg sin fars nakenhet. [Vad hade Cham gjort för något. Att se någons nakenhet är en hebreisk omskrivning för en sexuell handling, se 3 Mos 18:6‑19. Eftersom vers 24 säger att Cham "gjorde" något med Noa kan det tolkas åt att han inte bara såg, utan också förnedrade sin far. En del judiska kommentatorer noterar att det nämns inte att Noa får några fler barn, så kanske kastrerade Cham honom. Andra har föreslagit en homosexuell akt, men där används andra ord i 3 Mos 18:22. Straffet blir också väldigt alvarligt, vilket kan tyda på att han inte bara såg. Samtidigt är nakenhet något skamfyllt i den hebreiska kulturen, se 1 Mos 2:25; 3:7. Att medvetet blotta sina föräldrar var alvarligt, se 2 Mos 20:12. Vad som talar för att han "bara" såg är att samma ord "se" används om bröderna Shem och Jafet som inte såg och fysiskt täckte över sin far. Vers 22‑23 är strukturerat som en kiasm där den första frasen "och såg ... sin fars nakenhet" och den avslutas med att bröderna "och sin fars nakenhet inte såg".]
Men Herren steg ner för att se staden och tornet som människorna hade börjat bygga.
Nu sade Herren (Jahve) till Abram:
"Gå du (själv) ut (hebr. lech lecha)
    från ditt land [Haran i Mesopotamien]
    och från din släkt (hemort)
    och från din fars hus [Tera och hans familj, se 1 Mos 11:31: 32]
    till landet jag ska visa dig. [Att lämna allt och följa Gud krävde tro, se Heb 11:8‑10. I det hebreiska uttrycket lech lecha finns också betydelsen att "gå till sig själv", dvs. att hitta sig själv i processen. Ordet "släkt", hebr. moledet, betyder inte bara släkt utan även "platsen för din födelse" och "ursprung". Det syftar på en längre historia bakåt än bara din egen livstid. Liknande fras använder Jesus när han kallar, se Matt 10:37. Tre gånger upprepas frasen "från", vilket följs av tre löften: ett nytt land, ett nytt folkslag välsignelse till både honom själv och flera.]
Herren (Jahve) visade sig för Abram och sade: "Till din säd ska jag ge detta land." Och han byggde ett altare där till Herren (Jahve) som hade visat sig för honom.
Det kommer att hända att när egyptierna ser dig så kommer de att säga; 'Det är hans hustru,' och de kommer att döda mig men låta dig leva.
Och det blev så att när Abram kom till Egypten, såg egyptierna kvinnan och att hon var mycket vacker.
Faraos prinsar såg henne och prisade henne inför farao och kvinnan togs till faraos hus.
Lot lyfte upp sina ögon och såg hela Jordanslätten. Den var grönskande (ordagrant: ett område bevattnat av källflöden) överallt, som en Herrens trädgård, lik Egyptens land när man går till Soar, innan Herren förstörde Sodom och Gomorra. [Här beskrivs området som idag är Döda havet som om det vore Edens lustgård. Det är inte otänbart att Döda havet bildades när Sodom och Gomorra förstördes, se 1 Mos 14:3; 19:25.]
Efter att Lot hade skilt sig från honom, sade Herren till Abram: "Lyft upp dina ögon och blicka ut från platsen där du är, mot norr och mot söder, mot öster och mot väster,
för hela detta land som du ser det ska jag ge till dig och till din säd (alla dina efterkommande) efter dig.
Abram låg med Hagar och hon blev gravid. När Hagar fick reda på att hon var gravid började hon se ner på (förakta) Sarai.
Då sade Sarai till Abram: "Det är ditt fel att all denna laglöshet (terror, destruktiva kraft, plundring – hebr. chamas) har drabbat mig. Jag tillät min tjänare att ligga med dig, men när hon såg att hon var gravid började hon förakta mig. Låt Herren döma mellan mig och dig." [Sista delen kan också översättas: "Låt Gud straffa dig för det här."]
Hagar gav Herren, som hade talat med henne, ett namn: "Du är en Gud som ser." [På hebreiska är det "El-Roi".] Hon sade: "Har jag verkligen fått se en skymt (ryggen) av honom som ser mig? [Hagar var uppväxt i Egypten och van med gudar gjorda av trä och sten som varken talade eller såg. Nu hade hon med egna ögon fått se den levande Guden.]
[Tretton år efter Ismaels födelse (1 Mos 16:16; 17:1, 24) visar sig Herren för Abram igen, återupprepar löftet att han ska få en arvinge [1 Mos 12:1‑3; 13:14‑17; 15:1, 4‑5, 18‑21] och instruerar honom om omskärkelsens förbund.] När Abram var 99 år gammal, visade sig Herren (Jahve) för Abram och sade till honom: "Jag är Gud Allsmäktig (El Shaddai), vandra inför mig (framför mitt ansikte) och var fullkomlig. [Ordet fullkomlig står här i plural vilket förstärker att det gäller alla områden i hela livet.]
Herren (Jahve) uppenbarade sig [igen] för Abraham vid de stora träden (ekarna eller terebinterna) i Mamre [strax utanför Hebron, tre mil söder om Jerusalem]. Abraham satt vid tältöppningen under den varmaste delen av dagen.
Han lyfte sin blick och fick se tre män inte så långt ifrån honom. [De verkar ha dykt upp från ingenstans.] På en gång när han såg dem reste han sig upp från sin plats och sprang emot dem och bugade sig mot marken [för att hälsa dem välkomna och visa vördnad].
Nu vill jag gå ner och se huruvida de förtjänar förintelse så som ropet har kommit till mig. Om inte kommer jag att veta (få kunskap om) det."
De två änglarna kom till Sodom på kvällen och Lot satt i Sodoms port och Lot såg dem och reste sig upp och mötte dem och han föll ned med sitt ansikte mot marken. [Att buga sig djupt var en dåtida vanlig hedersbevisning.]
Och han såg ut mot Sodom och Gomorra och mot slättlandet, och se, röken från landet steg upp som röken från en ugn.
Och Avimelech sade vidare till Abraham: "Hur förklarar du att du har gjort detta?"
Och Sara såg egyptiskan Hagars son, som hon hade fött åt Abraham, leka [kan även betyda utöva sportslig aktivitet].
Hon gick och satte sig ner mitt emot, ett gott stycke bort, så det var ett bågskott emellan, för hon sade: "Låt mig inte se när barnet dör." Och hon satt mitt emot honom och lyfte upp sin röst och grät.
Och Gud (Elohim) öppnade hennes ögon och hon såg en vattenkälla. Och hon gick och fyllde skinnet med vatten och gav ynglingen att dricka.
På tredje dagen, lyfte Abraham sin blick och såg platsen långt borta.
Abraham svarade: "Gud (Elohim) ska själv förse sig med lammet till brännoffret, min son." De gick båda vidare tillsammans. [Att hebreiskan här uttrycker att Gud ska förse sig själv, talar profetiskt även om att Gud förser sig själv med det perfekta offret när Han senare ger sin son Jesus som det fullkomliga offret för världens och alla människors synder.]
Abraham lyfte upp sina ögon och tittade och såg bakom sig en bagge som hade fastnat med sina horn i snåret. Abraham gick och tog baggen och offrade den som ett brännoffer istället för sin son.
Abraham gav platsen namnet Jahve Jire, som man säger än idag "på berget där Herren (Jahve) ska förse." [Det finns ett flertal beskrivande namn på Gud i GT. Jahve Jire, Herren vår försörjare, är ett av dem.]
Det hände sig att när han såg ringen och armbanden på sin systers händer och när han hörde orden som Rebecka, hans syster, talade då hon sade: "Så talade mannen med mig", så han kom ut till mannen och se, han stod med kamelerna vid källan.
Vid aftontiden gick Isak ut på fältet och funderade (var försjunken i tankar) och han lyfte upp sin blick och såg, och se där kom kameler (gående).
Rebecka lyfte upp sin blick och när hon såg Isak steg hon av sin kamel.
Herren (Jahve) visade sig för honom och sade: "Gå inte ner till Egypten [som Abraham gjorde, se 1 Mos 12:10]. Stanna [istället] i landet som jag ska berätta för dig om [peka ut till dig]. [Isak stannar i landet. Det är i likhet med hela Isaks liv en bild på Jesus. I det större perspektivet ser vi att Abraham lämnade landet och gick till Egypten, det är en bild på hur Israels barn hamnade i den babyloniska fångenskapen. På samma sätt är Jakobs alla år utanför Israel en bild på den stora diasporan för det judiska folket från år 70 e.Kr. fram till modern tid då de återvänt till Israel som återupprättades som stat 1948. Det faktum att Isak stannade hela sitt liv inom landets gränser pekar på att Jesus tillbringade all sin tid i landet när han var här första gången, på samma sätt som han snart kommer tillbaka till Jerusalem och kommer att vara där och därifrån regera över hela jorden. Att Jakob vistas en tid i Gerar, på samma sätt som Jesus vandrar igenom Dekapolis, motsäger inte detta då dessa områden tillhör och ligger inom löfteslandets gränser, även om de låg utanför det egentliga Israels gränser just vid Jesu tid.]
Det hände när han hade varit där en lång tid att filistéernas kung Avimelech tittade ut genom ett fönster och såg och se, Isak (hebr. Yishaq) skrattade (hebr. metsachaq – kelade, roade sig, vänslades, "skojbråkade") med Rebecka, sin hustru. [Hebr. metsachaq är snarlikt Isaks namn som betyder "skratt", se 1 Mos 17:17, 19. Samma ord används av Potifars hustru när hon anklagar Josef för att ha antastat henne, se 1 Mos 39:14, 17. Ordet används också om hur Ismael förlöjligande Isak, se 1 Mos 21:9. Allt detta förstärker hur Isak ignorerade och "förlöjligade" Guds löfte om beskydd, och ljög för att skydda sig själv.]
Herren (Jahve) visade sig för honom samma natt och sade: "Jag är din fader Abrahams Gud. Frukta inte, för jag är med dig och ska välsigna dig och föröka din säd (dina ättlingar) för min tjänare Abrahams skull."
De svarade: "Vi såg tydligt att Herren (Jahve) var med dig, och vi sade, låt det nu bli en ed mellan oss, mellan oss och dig och låt oss skära ett förbund med dig,
När Isak var gammal och hans ögon var skumma [förmodligen av starr] så att han inte kunde se, kallade han på Esau, hans äldre son och sade till honom: "Min son"
    och han svarade: "Här är jag." [Hebr. hineni – jag står till förfogande, jag är beredd att ta ansvar, se 1 Mos 22:1.]
Och han kom nära och kysste honom. Och han kände doften av hans kläder och välsignade honom och sade:
"Se, doften av min son är
    som doften av fälten
    som Herren (Jahve) har välsignat.
När Esau såg att Isak hade välsignat Jakob och sänt iväg honom till Paddan-Aram för att ta sig en hustru därifrån, och att han välsignat honom och förmanat honom och sagt: "Du ska inte ta dig en hustru av Kanaans döttrar,"
och Esau såg att Kanaans döttrar inte behagade hans far,
Och han såg och se, en källa på fältet, och tre flockar med får låg vid den. För från den källan vattnade de flockarna. Och stenen över källans öppning var stor.
Och det hände när Jakob såg Rakel, Labans dotter hans mors bror, och Labans får hans mors bror, att Jakob kom nära och rullade undan stenen från källans öppning och vattnade Labans flock, hans mors bror.
[Följande stycke innehåller kontraster som älskad/hatad och fruktsam/ofruktsam. I det hebreiska språkbruket innebär det inte att Jakob aktivt "hatade" Lea (Klag 3:8; Amos 5:15), han älskade Rakel mer, som han arbetat två sjuårsperioder för att få gifta sig med. Betydelsen är snarare oälskad, negligerad och avvisad, se Jes 54:6; Mal 1:2‑3. Se även 5 Mos 21:15‑17; 1 Sam 1:5‑6. I Ordspråksboken så är en av fyra saker som får jorden att darra, just en "hatad" kvinna som blir gift, se Ords 30:23. Denna obalans blir tydlig där konflikten i familjen fortsätter mellan barnen. ] Och Herren (Jahve) såg att Lea var hatad (oälskad, motbjudande, avvisad), och han öppnade hennes livmoder, men Rakel var barnlös.
Och Lea blev gravid och födde en son och hon gav honom namnet Ruben [hebr. Reoven – betyder: "se, en son"], för hon sade: "Eftersom Herren (Jahve) har sett till min nöd, nu ska min man älska mig."
Och Jakob sade när han såg dem: "Detta är Guds (Elohims) läger." Och han gav den platsen namnet Machanajim [betyder "två läger", en plats i Gileads bergsbyggd öster om Jordanfloden i närheten av Jabbok, se Jos 13:26, 30].
och ni ska säga: "Se, även din tjänare Jakob är bakom oss." För han sade (tänkte): "Jag ska blidka honom med gåvan som går framför mig och därefter ska jag se hans ansikte, måhända ska han ta emot mig."
När mannen såg att han inte kunde vinna över Jakob rörde han vid Jakobs höftled, så att höften gick ur led medan de brottades med varandra.
Jakob kallade platsen Peniel (Guds ansikte). Han sade: "För jag har sett Gud (Elohim) ansikte mot ansikte, och överlevt."
[Den hebreiska språkliga konstruktionen målar upp skeendet då Esau snabbt närmar sig, och Jakob agerar och delar upp sin familj.] Och Jakob lyfte upp sina ögon och såg, och se, Esau kom och med honom 400 män. Och han delade barnen till Lea och till Rakel och till de två tjänstekvinnorna.
Och han lyfte upp sina ögon och såg kvinnorna och barnen och frågade: "Vilka är dessa som du har med dig"?
    Och han [Jakob] svarade: "Barnen som Gud i sin nåd (oförtjänta kärlek – hebr. chanan) har gett sin tjänare."
Och Jakob svarade: "Nej, jag ber dig, om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, ta då emot gåvorna ur min hand, för så sant som jag har sett ditt ansikte, som när någon ser Guds (Elohims) ansikte, ger du mig nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa).
Och Dina, Leas dotter, som hon hade fött till Jakob, gick ut för att se (träffa) landets döttrar.
Och Shechem, Chamors son, hivéen, landets furste, såg henne och han tog henne och låg med henne och förödmjukade henne.
Och Gud (Elohim) sade till Jakob. "Stig upp och gå till Betel och bo där. Och gör ett altare till Gud (El) som visade sig för dig när du flydde från din bror Esaus ansikte."
Och Gud (Elohim) visade sig för Jakob igen när han kom från Paddan-Aram och välsignade honom.
När hans bröder såg att deras far älskade honom mer än alla hans bröder, hatade de honom och kunde inte tala vänligt med honom.

Jakobs tolv söner, från den äldste till den yngste: 1. Ruben (Lea)
2. Simon (Lea)
3. Levi (Lea)
4. Juda (Lea)
5. Dan (Bilha, Rakels tjänsteflicka)
6. Naftali (Bilha, Rakels tjänsteflicka)
7. Gad (Silpa, Leas tjänsteflicka)
8. Asher (Silpa, Leas tjänsteflicka)
9. Isaskar (Lea)
10. Sebulon (Lea)
11. Josef (Rakel)
12. Benjamin (Rakel)

Han sade till honom: "Gå nu och se att allt står väl till med dina bröder och att allt är väl med småboskapen. Kom sedan tillbaka och berätta för mig." Han sände iväg honom från Hebrons dal och han kom till Shechem (Sikem).
De [Josefs bröder] såg honom på långt håll [över de flacka gräsfälten – och även hans mantel måste ha utmärkt Josef] och innan han kom nära dem smidde de [onda] planer mot honom och bestämde sig för att döda honom.
Kom nu och låt oss döda honom och kasta honom i en av brunnarna, sedan säger vi att ett rovdjur slukade honom, så får vi se vad det blir av hans drömmar."
Sedan satte de sig ner och åt. [En måltid mättar inte bara magen, den fyller en viktig social funktion. Här blir hårdheten i brödernas hjärtan uppenbar. Josef saknade mat och vatten och de hörde hans rop, se 1 Mos 42:21. Samtidigt dukar de upp och äter alldeles intill. Drygt tjugo år senare kommer dock situationen omvänd, då är Josef den som föder bröderna, se 1 Mos 42:3, 6.] När de lyfte upp sina ögon och tittade, fick de se en karavan med ismaeliter komma från Gilead med sina kameler som bar på kryddor och balsam och myrra, som de skulle gå med till Egypten.
Där fick Juda se dottern till en kananenisk man som hette Shoa [betyder "rikedom"], han tog henne och gick in till (hade sexuellt umgänge med) henne. [På liknande sätt som Esau, 1 Mos 26:34, lämnade Juda föreskrifterna och tog en hustru från en kananeisk familj, se 5 Mos 7:3‑4; 1 Kung 11:1‑2.]
Hon tog av sig sina änkekläder och täckte sig själv med sin slöja och svepte in sig själv och satte sig vid ingången till Einaim (namnet betyder ögonen eller källorna), som ligger på vägen till Timna. Hon såg att Shela hade vuxit upp (blivit giftasvuxen) men att hon inte blivit given till honom som hustru.
När Juda såg henne tänkte han att hon var en tempelsköka eftersom hon hade täckt sitt ansikte.
Hans herre [Potifar] såg att Herren (Jahve) var med honom och att Herren (Jahve) lät allt han gjorde lyckas väl i hans hand.
När hon såg att han hade lämnat manteln i hennes hand och flytt undan,
ropade hon på männen i huset och talade med dem och sade: "Se, han [min man] har fört in en hebré för att förnedra oss (göra oss till åtlöje). Han försökte våldta mig, men då ropade jag för full hals.
Fängelsechefen tittade inte på (gjorde sig ingen oro för) något som var i hans (Josefs) hand, eftersom Herren (Jahve) var med honom och allt som han [Josef] gjorde lät Herren (Jahve) lyckas väl.
Josef kom till dem på morgonen och såg dem, och de såg bekymrade ut.
När bagarnas förman såg att uttydningen var god, sade han till Josef: "Jag hade också en dröm, och i den såg jag tre korgar med bröd som var på mitt huvud.
Sju andra kor kom upp efter dem, de var klena och utmärglade, något så anskrämligt har jag aldrig sett i Egyptens land.
Jag såg i min dröm sju stjälkar med säd skjuta upp, frodiga och välmatade.
Detta är de ting jag talar med farao om, det som Gud är på gång att göra har han visat för farao.
[Josef fortsatte:] "Därför bör farao nu utse en förståndig och vis person och sätta honom över Egyptens land.
Vidare sade farao till Josef: "Se jag har satt dig över hela Egyptens land."
När nu Jakob såg (förstod) att det fanns säd i Egypten sade Jakob till sina söner: "Varför ser ni på varandra?" [Trots att Jakob var på väg att bli blind, se 1 Mos 48:8, hade han en klarhet att se vad som skulle göras. Brödernas oförmåga att se och agera står i skarp kontrast med Josef som både förutsåg hungersnöden och förberedde.]
Josef såg sina bröder och kände igen dem, men gjorde sig själv oigenkännlig för dem och talade hårt (med myndig röst) till dem och han sade till dem: "Varifrån kommer ni?" och de svarade: "Från Kanaans land för att köpa mat."
Josef kom ihåg drömmarna som han hade drömt om dem [1 Mos 37:5‑11] och sade till dem: "Ni är spioner som kommer för att se landets nakenhet (var svagheterna finns)."
Han sade till dem: "Nej, för att se landets nakenhet (var svagheterna finns) har ni kommit."
[Samtidigt som Josef var där började bröderna prata med varandra.] De sade: "Vi är verkligen skyldiga för vår bror, när vi såg ångesten i hans själ utan att lyssna, därför har denna olycka kommit över oss."
När en av dem öppnade sin säck på rastplatsen för att utfodra sin åsna, upptäckte han sina pengar och se, de låg överst i säcken.
När de tömde sina säckar, fann var och en sin penningpung i sin säck. När de och deras far såg penningpungarna blev de rädda.
Juda talade till honom och sade: "Mannen varnade oss tydligt och sade: 'Ni ska inte se mitt ansikte utan att ha er bror med er.'
men om du inte vill låta honom gå, kommer vi inte att gå, för mannen sade till oss: "Ni ska inte se mitt ansikte utan att ha er bror med er."
När Josef såg Benjamin med dem sade han till betjänterna i sitt hus: "För in männen i huset, slakta ett djur och gör i ordning köttet, för männen ska äta middag med mig idag."
Han lyfte upp sina ögon och såg sin bror Benjamin, hans [egen] mors [Rakels] son, och sade: "Är detta er yngste bror som ni talade med mig om?" Han sade vidare: "Må Gud (Elohim) visa nåd (oförtjänt kärlek) mot dig min son."
Men du sade till dina tjänare: 'Om ni inte har den yngste brodern med er ner hit ska ni inte se mitt ansikte igen.'
och vi svarade: 'Vi kan inte gå ner om inte vår yngste bror är med oss, då ska vi gå ner, för vi får inte se mannens ansikte om inte vår yngste bror är med oss.'
och den ene har gått ifrån mig' och han sade: 'Han har säkert slitits i stycken och jag har inte sett honom sedan dess,
då kommer det bli hans död, om han ser att inte ynglingen är med. Din tjänare [jag Juda] kommer att dra ner de gråa håren på din tjänare, vår far [Jakob], med sorg till Sheol (underjorden).
Hur ska jag kunna gå upp till min far om ynglingen inte är med mig? Annars måste jag se på det onda som kommer över min far."
Och se, era ögon ser och min bror Benjamins ögon (ser), att det är min mun som talar till er.
Ni ska berätta för min far om all min härlighet i Egypten, och om allt som ni har sett och ni ska skynda er att föra min far hit."
De berättade alla Josefs ord som han hade sagt till dem. När han såg vagnarna som Josef hade sänt för att bära honom, blev Jakobs, deras fars, ande förnyad (återupplivad) i honom.
Israel sade: "Det är nog. Josef min son lever fortfarande. Jag vill gå och se honom innan jag dör."
Josef gjorde i ordning sin vagn och gick upp för att möta sin far Israel i Goshen, och han presenterade sig själv för honom och föll honom om halsen och grät vid hans hals en lång stund.
Israel sade till Josef: "Nu kan jag dö när jag har sett ditt ansikte och att du är vid liv."
Jakob sade till Josef: "Gud den Allsmäktige (El Shaddai) visade sig för mig i Loz [annat namn för Betel] i Kanaans land och välsignade mig [1 Mos 28:19; 35:9‑15],
När Israel [Jakob] fick se Josefs söner frågade han: "Vilka är dessa?"
Nu var Israels ögon grumliga på grund av hög ålder så att han inte kunde se. Han förde dem nära honom och han kysste dem och omfamnade dem.
Israel sade till Josef: "Jag trodde inte att jag skulle få se ditt ansikte och se, Gud har låtit mig se din säd (dina söner) också!"
När Josef såg att hans far lade sin högra hand på Efraims huvud, ogillade han det (det var något ont i hans ögon), så han tog tag i sin fars hand för att flytta den från Efraims huvud till Manasses huvud.
Han såg en viloplats att den var god (bördig, bekväm)
    och att landet var tilltalande (vackert, prunkande, rofyllt).
Han böjde sina skuldror till att bära (bördor)
    och blev en plikttrogen tjänare i sitt arbete. [Ordet fårfållor i vers 14, hebr. mispetayim, är svåröversatt. Ordet står i dualis, vilket verkar betyda att åsnan har lagt sig mellan två föremål/platser av samma sort. Eftersom vers 15 talar om viloplats och bördor kan betydelsen ha med dessa ord att göra. Isaskars söner omnämns att de var "män som förstod tidens tecken och insåg vad Israel borde göra", se 1 Krön 12:13.]
När landets invånare, kananiterna, såg sorgen på Atads tröskplats sade de: "Detta är en djup sorg för egypterna." Därför fick den namnet Evel-Mitsraim (betyder Egyptens klagan eller sorgesång), som ligger bortom Jordanfloden.
När Josefs bröder såg (började inse konsekvenserna av) att deras far [Jakob] var död, sade de: "Vad händer om Josef hatar oss (är bitter och långsint) och nu kommer att hämnas för allt ont vi gjort mot honom?"
Josef såg [sin andra son] Efraims söner till den tredje generationen; även Manasses son, Machir [Josefs barnbarn], födde barn i Josefs knä. [Manasse var Josefs förstfödde, vars son hette Machir, se 4 Mos 26:29; 32:39‑40. Uttrycket "föddes i Josefs knä" antyder att Josef adopterade sina barnbarn och barnbarnsbarn, vilket betyder att de fick del av hans välsignelse och arv, se även 1 Mos 30:3.]
Han sade: "När ni hjälper de hebreiska kvinnorna vid förlossningen ska ni se efter om det är en pojke eller flicka. Är det en pojke så döda honom, är det en flicka så låt henne leva."
Hustrun blev gravid [för tredje gången] och födde en son. När hon såg att han var frisk (vacker, god) gömde hon honom i tre månader.
Då kom faraos dotter ner för att bada i floden. Hennes väninnor (unga kvinnor) gick [vidare] längs med strandkanten. När faraos dotter fick se korgen i vattnet skickade hon dit sin tjänarinna för att hämta den.
När hon öppnade den såg hon den lille pojken. Han grät och hon fick medlidande med honom och sade: "Detta är ett av de hebreiska barnen."
[Berättelsen hoppar nu ungefär 36 år framåt i tiden. Mose var omkring fyra år när han blev adopterad, och är nu fyrtio år gammal, se Apg 7:23‑30 och 2 Mos 7:7.] En dag, när Mose hade växt upp, gick han ut till sina bröder [sitt folk – israeliterna] och såg deras tunga arbete. Han fick se hur en egyptisk man slog en av hans bröder.
Han tittade sig omkring, och när ingen såg på slog han ihjäl egyptiern och gömde kroppen i sanden.
Gud såg situationen som israeliterna var i, och brydde sig om (förstod, glömde inte) dem.
Herrens ängel (utsände budbärare) uppenbarade sig för honom i en eldslåga mitt i en törnbuske. [Den som talar ur busken kallas både Herrens ängel och Gud. En allmänt accepterad uppfattning är att det är Jesus preinkarnerad, dvs. Jesus som uppenbarar sig som en Herrens ängel innan han tar mänsklig gestalt.]
    Mose tittade och såg att törnbusken brann av elden, men törnbusken blev inte förtärd.
Så Mose tänkte (sade till sig själv): "Jag går dit (lämnar flocken) för att se denna märkliga syn! Varför brinner inte törnbusken upp?"
När Herren såg att han gick för att se efter ropade Gud till honom ur törnbusken: "Mose! Mose!"
    Han svarade: "Här är jag." [Det hebreiska ordet för törnbuske är "seneh", snarlikt Sinai. Ordet används bara här och i 5 Mos 33:16. Den exakta arten på busken är inte känd, men ordet beskriver en buske med taggar. Antagligen är det ett mindre akacieträd, samma träslag som Mose senare får instruktionen att använda som material för tabernaklet, förbundsarken och skådebrödsbordet, se 2 Mos 25:10, 23; 26:15. Törne är förknippat med det mänskliga och förbannelsen, se 1 Mos 3:18, men genom historien vänder Gud på den förbannelsen. Mose får se Gud ta sin boning i en oansenlig törnbuske och senare manifestera sin närvaro i förbundsarken av akaciaträ. Finalen sker då Jesus, krönt med en törnekrona, bar världens synd på korset.]
Herren sade: "Jag har verkligen sett (det har inte undgått mig) hur mitt folk plågas i Egypten. Jag har hört deras klagorop, på grund av deras slavdrivare. Jag känner väl till deras lidande.
Se, israeliternas rop har nått mig, och jag har också själv sett hur egyptierna förtrycker (torterar) dem.
Gå nu och kalla samman Israels äldste och säg till dem: 'Herren, era fäders Gud – Abrahams, Isaks och Jakobs Gud – har uppenbarat sig för mig och sagt att jag har sett vad som händer er i Egypten,
Mose svarade: "Men tänk om de inte tror mig eller lyssnar på vad jag säger, utan svarar: 'Herren har inte visat sig för dig.'?"
Herren sade: "Detta [tecken] är för att de äldste ska tro att Herren, deras fäders Gud – Abrahams, Isaks och Jakobs Gud – har visat sig för dig.
Då blev Herren arg på Mose, och sade: "Har du inte en bror, Aron, leviten [som är en skolad präst och är van att tala Guds ord]? Jag vet att han är duktig på att tala, och han är faktiskt på väg just nu för att möta dig. När han ser dig kommer han att glädja sig i sitt hjärta.
Mose gick hem till sin svärfar Jetro och sade: "Låt mig gå tillbaka till mina bröder och systrar i Egypten, jag vill se om de fortfarande lever."
    Jetro sade till Mose: "Gå i frid (var välsignad)."
Herren sade till Mose: "När du går tillbaka till Egypten ska du inför farao utföra alla de övernaturliga tecken som jag har gett dig makt att göra. Men jag ska förhärda hans hjärta så att han inte släpper folket. [Bibeln är tydlig med att också farao själv förhärdar sitt hjärta, se 2 Mos 7:13; 8:15, 32; 9:34.]
och folket trodde [på Mose och Arons ord]. När de hörde att Herren hade tagit sig an israeliterna och att han hade sett hur de led, föll de ner och böjde sig ner och tillbad [i tacksägelse till Gud].
De israeliska förmännen förstod att de var illa ute när de blev tillsagda att arbetsbördan inte skulle lätta. De var tvungna att göra lika mycket tegel varje dag som de gjort tidigare.
De sade: "Låt Herren se och döma vad ni gjort. På grund av er ser farao och hans tjänare på oss som om vi vore något motbjudande (ordagrant "en avskyvärd stank"). Du har satt svärdet i deras hand för att döda oss. [Nu har de en ursäkt att dräpa oss]."
Herren svarade Mose [uppmuntrar och upprepar och förstärker sitt tidigare löfte, se 2 Mos 3:19; 4:21]: "Nu ska du få se vad jag ska göra med farao. Genom en stark hand ska han låta folket gå [och inte bara det], han ska driva ut dem från sitt land genom en stark hand." [Uttrycket "en stark hand" som används här två gånger syftar antagligen på Guds kraft, se 2 Mos 3:20. Plågorna som kom över landet gjorde att egyptierna till sist önskade att folket ska gå och skickar i väg dem, se 2 Mos 12:33.]
Jag visade mig för Abraham, Isak och Jakob som Gud den Väldige [El-Shaddai, se 1 Mos 17:1, 35:11]. Dock gjorde jag mig inte känd (fick de inte erfara mig) under mitt namn Herren (Jahve).
Herren svarade Mose: "Nu gör jag dig som en gud för farao [för att säga mina ord till honom], och din bror Aron ska bli din profet.
Men när farao såg lättnaden, förhärdade (tillslöt) han sitt hjärta och lyssnade inte på dem så som Herren (Jahve) hade sagt.
Likväl har jag låtit dig stå av denna anledning; för att visa dig min makt och för att mitt mäktiga namn ska proklameras, deklareras, förkunnas ut över hela jorden.
Men när farao såg att regnet, haglet och åskan hade upphört, utökade han sin synd och förhärdade (tillslöt) sitt hjärta, både han och hans tjänare.
Sedan ska de täcka jordens yta (bokstavligt "ansikte"), så att ingen ska kunna se marken. De ska äta det som undkom, det som blev kvar efter haglet och äta alla era träd ute på fälten.
Dina hus ska fyllas (av gräshopporna), det ska också dina tjänares hus och alla egyptiers hus, på ett sätt som dina fäder eller förfäder aldrig har sett från den dag då de kom till jorden till idag.' " Sedan vände han sig om och gick ut från farao. [Med gräshopporna är det flera egyptiska gudar som straffas. Shu var den gud som kontrollerade vindarna och Gud sänder gräshopporna med östanvinden. Nefri vaktade utsädet, Renenutet var gudinnan som vakade över skörden, Geb var markens gud så alla dessa fick se sig omintetgjorda när Gud lät gräshopporna fördärva all vegetation. Heset var överflödets gud i Egypten och även detta togs bort när inte marken gav någon gröda. Alla dessa gudar var sådana man litade på i Egypten för tillväxt och en säker och god skörd som gav välstånd.]
Men han sade till dem: "Må Herren (Jahve) vara med er om jag någonsin skulle låta er gå med era små. Se, ondska är i era ansikten.
Den ene kunde inte se den andre och ingen kunde resa sig från sin plats på tre dagar. Men alla Israels söner (allt folk) hade ljus där de vistades.
Farao sa till honom: "Gå bort från mig. Akta dig själv från att komma inför mitt ansikte igen, för på den dagen (som du gör det) kommer du att dö."
Mose svarade: "Som du önskar (du har sagt det), jag ska aldrig se ditt ansikte igen."
Blodet som ni strukit på era hus ska vara ett tecken [för mig] på var ni är. När jag ser blodet ska jag passera förbi er (hebr. pasa), och denna plåga ska inte komma över er och förgöra er när jag attackerar Egyptens land. [På samma sätt ser Gud på oss idag när vi har accepterat Jesu försoning i våra liv. Då slipper vi straffet för våra synder eftersom Jesus tagit det i vårt ställe.]
Herren (Jahve) ska gå fram [genom landet under natten] för att slå Egypten. Men när han ser blodet ovanför dörren och på de båda dörrposterna, ska han passera förbi dörren och inte tillåta fördärvaren [dödsängeln] att komma in i era hus och slå er.
Alla de sju dagarna ska du äta bröd bakat utan jäst [som är en bild på att det inte har någon ondska i sig], ingenting syrat får finnas hos dig och ingen surdeg någonstans i ditt land.
Efter det att farao låtit folket gå, ledde Gud (Elohim) dem inte på vägen mot filistéernas land, även om den var närmast, kortast, för Gud (Elohim) sade: Folket kan ändra sig om de ser krig och vilja vända tillbaks till Egypten. [Gud valde att inledningsvis skona folket från motgångar för att ge dem möjligheten att bli trygga i sin nya situation och lära sig förstå att Gud alltid är pålitlig. Men senare vill han lära oss att lita på honom även i motgång för det tillhör livet som frälst att kunna möta både med– och motgångar tillsammans med Gud. Denna vers lär oss att hjälpa nyfrälsta syskon så att vi skyddar dem från onödiga motgångar i början på sin vandring med Jesus.]
Mose sade till folket: "Sluta att känna fruktan! Stå fasta (fly inte) och ni ska få se hur Herren befriar (frälser) er i dag. De egyptier ni ser i dag, ska ni aldrig mer se igen. [Går också att översätta: "Så som ni ser egyptierna idag, ska ni aldrig mer se dem igen."]
På det sättet frälste (räddade) Herren (Jahve) Israel ur egyptiernas hand den dagen och Israel såg egyptierna döda på stranden.
Och Israel såg det stora verk som Herren (Jahve) gjorde på egyptierna, och folket fruktade, vördade Herren (Jahve) och de trodde på Herren (Jahve) och hans tjänare Mose.
och imorgon ska ni se Herrens (Jahves) härlighet (ära, glans), för Herren har hört er klagan mot (oförmåga att lita på) Honom. Vilka är vi [Mose och Aron], att ni klagar på oss [vi är bara budbärare, det är Gud ni klagat på].
Medan Aron sedan talade till israeliterna, tittade de alla mot öknen, och då syntes Herrens härlighet (ära, glans, påtagliga närvaro) i ett moln.
När israeliterna såg det frågade de varandra: "Vad är det här?" eftersom de inte visste vad det var. ["Vad är det här" är på hebreiska man hu, och ordet som senare används för manna är man.]
    Mose sade till dem: "Det är den mat som Herren ger er att äta.
Se, Herren (Jahve) har gett er sabbaten, så på den sjätte dagen ger han er bröd för två dagar. Låt var och en stanna på sin plats och låt ingen gå ut på den sjunde dagen.
Sedan sade Mose: Detta är vad Herren (Jahve) har befallt. Låt en full omer [ca 3 liter] av det bevaras för kommande generationer, så att de ser brödet som jag mättade er med i öknen, när jag förde er ut ur Egyptens land.
När Mose svärfar såg allt han gjorde för folket, sade han: "Vad är det du gör för folket? Varför sitter du själv, ensam, med allt folket stående omkring dig från morgon till kväll?"
'Ni har själva sett vad jag gjort med egyptierna och hur jag lyfte er på örnvingar och förde er till mig själv.
Sedan sade Herren (Jahve) till Mose: "Gå ner och varna folket, så att de inte bryter igenom (gränsen) och ser Herren (Jahve) och många av dem dör.
Allt folket blev vittnen till åskmullret och blixtarna och ljudet från shofaren och rykandet (röken som rykte) på berget. När folket såg det blev de förskräckta och stod långt bort.
Herren (Jahve) sade till Mose: "Detta ska du säga till Israels söner (barn); ni har själva sett att jag har talat med er från himlen.
Om en man till sin granne överlämnar en åsna eller en oxe eller ett får eller något djur för att han ska skydda (ta hand om) det och det dör eller skadas eller förs bort och ingen ser det,
Om du ser att åsnan, som tillhör någon som hatar dig, har dignat under sin last ska du inte ignorera honom utan hjälpa honom befria djuret från sin last. [Djuren ska inte behöva lida på grund av att ägaren står i konflikt med dig.]
Osyrade brödets högtid ska du hålla. Sju dagar ska ni äta osyrat bröd som jag har befallt er, på den bestämda tiden i månaden Aviv [ett annat namn på månaden Nisan, motsvarar mars – april], för denna månad kom ni ut från Egypten. Ingen ska komma inför mig tomhänt. [Man måste ha en offergåva med sig till Herren.]
Tre gånger om året ska era män träda fram inför Herren (Adon) er Guds (Jahves) ansikte. [Vid dessa tre högtider, som också kallas vallfartshögtiderna, samlas man en hel vecka i Jerusalem. Då ska alla familjer vara representerade av minst en manlig familjemedlem, men även kvinnor och barn var välkomna. Däremot hade de inte samma plikt att komma till Jerusalem eftersom resan kan vara lång och besvärlig till exempel för den som är gravid eller har ett litet dibarn att ta hand om. Att vandra långt till fots kan vara besvärligt även för mindre barn. Först vid tolv års ålder förväntades pojkarna att göra sin första högtidsresa. Det var också den ålder som Jesus hade när han besökte Jerusalem första gången.]
och de såg Israels Gud. Under hans fötter var som ett golv av safir [blå ädelsten], och det var [till substansen precis] likt själva himlarna i klarhet (renhet, glans).
I enlighet med allt som jag har visat dig, ritningen till tabernaklet (hebr. miskan) och ritningarna till dess inredning (möblemang), precis så ska du tillverka det. [Tabernaklets alla förebilder skulle inte kunna fungera som den undervisning det är, om några detaljer "hade slarvats bort". Dessutom visar denna vers att det är viktigt att vi inte blandar in våra egna idéer när vi utför Guds arbete på jorden.]

Tabernaklets typologier
Tabernaklet i öknen har många typologier till vår relation med Gud, se Kol 2:17. Psalm 100 beskriver hur vi går in i Herrens portar med tacksamhet, i hans gårdar med lov för att slutligen tillbe i det inre, se Ps 100:4. Att gå in i tabernaklet är en beskrivning på hur vi måste agera när vi vill nalkas Gud som bor i tabernaklets innersta på nådastolen som täcker arken i det allra heligaste. Vi behöver passera offeraltaret och reningskaret med tacksamhet, se på menoran, skådebrödsbordet och rökelsealtaret med lovsång för att slutligen få komma nära arken och nådastolen med tillbedjan. Gud är noga med att allting måste göras exakt enligt instruktionerna. När man ser vad alla dessa mönsterbilder/typologier betyder genom hela bibelns frälsningshistoria förstår man varför just denna instruktion är så viktig. Här finns många förebilder på vår väg till frälsningen: 1. Tabernakelområdet – Det första steget är att komma in på området, vi måste närma oss Gud och komma inom hörhåll för ordet och frälsningen.
2. Brännofferaltaret visar att det krävs försoning för våra synder och reningskaret visar behovet av att tvätta bort det gamla livet.
3. Därefter går vi in i det Heliga där skådebrödsbordet visar oss på vikten av att äta Guds ord varje dag så att vi blir bevarade i tron.
4. Menoran visar oss att Jesus är vår ljuskälla genom den Helige Ande som hjälper oss.
5. Rökelsealtaret visar hur bönen är vårt personliga samtal med Gud. Detta rum utrustar oss för vår vandring med Gud här på jorden.
7. Arken och nådastolen – Slutligen kommer vi in i det allra Heligaste som är förebilden på himlen och det nya Jerusalem där Gud själv bor och vi ska få bo med honom i evighet. En annan generell typologi finns i parallellen mellan tabernaklet och pilgrimshögtiderna. Påsken undervisar oss om återlösning och rening som återfinns på tabernaklets gård. I altaret – återlöst genom blodet och reningskaret – renad från orenhet. Pingsten undervisar oss om vår försörjning som återfinns i det heliga i tabernaklet. Skådebrödsbordet – fysisk försörjning, menoran – den Helige Ande, rökelse – tillträde till Gud genom bön. Lövhyddohögtiden undervisar oss om Guds härlighet och att finnas i hans närvaro. I tabernaklet är detta det allra heligaste med arken och nådastolen där Gud manifesterar sin härlighet.

Se till att du gör den exakt efter ritningen som jag visade dig på berget. [Sinai berg, där Mose vistades 40 dygn då han fick stentavlorna med budorden och alla andra instruktioner från Gud.Här liksom i vers 9 är det viktigt att inte göra något på sitt eget sätt utan precis som Gud vill ha det gjort.]
Och du ska resa upp tabernaklet i enlighet med dess ritningar som jag har visat dig på berget. [Man kan se på plankorna som individer i församlingen. Då är vi vända med ansiktet inåt, alltså står var och en av oss med blicken fäst på de föremål som finns inne i tabernaklet som symboliserar Jesus och Gud själv. Då står vi samtidigt skuldra vid skuldra med våra syskon i tron och vänder ryggen mot världen. De är den position som varje troende behöver ha för att ha rätt fokus i sitt liv.]
De ska tillverka dem av plankor så de är ihåliga. Precis som jag har visat dig på berget (Sinai) så ska det tillverkas. [Här är Gud åter noggrann med att vi följer hans instruktioner exakt.]
Se jag har kallat vid namn Betsalel [betyder: "i skuggan av Gud" – dvs. under hans beskydd],
    son till Uri [betyder: "mitt ljus", hans fulla namn var troligen Uriel eller Uriah],
    son till Hur [2 Mos 17:10; 24:14], av Juda stam.
Folket märkte att Mose dröjde kvar på berget (de blev otåliga och besvikna och skämdes för honom eftersom han var kvar längre än väntat). De samlade sig omkring (bildade en gruppering mot) Aron och sade till honom: "Gör någonting (sitt inte bara där), gör gudar åt oss som kan gå framför oss! Vi vet inte vart den där Mose har tagit vägen, han som förde oss ut ur Egypten."
Och när Aron såg detta byggde han ett altare framför den och Aron utropade och sade: "Fest till Herren (Jahve) i morgon."
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Jag har sett detta folk och se, det är ett styvnackat folk.
När Mose närmade sig lägret och han såg kalven och dansen, då blev han brinnande vred (hans vrede blev brinnande het). Han kastade tavlorna ur sina händer och bröt dem nedanför berget.
Och när Mose såg att folket var tygellöst, för Aron hade låtit dem bli tygellösa på grund av deras fienders hån,
När allt folket såg molnstoden stå vid ingången till templet, då föll allt folket ned och tillbad, var och en vid ingången till sitt tält.
Och Mose sade till Herren (Jahve): "Se, du har sagt till mig: 'För upp detta folk', och du har inte låtit mig veta vem du vill sända med mig. Och du har sagt: 'Jag känner dig vid namn och även att jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon.'
Därför ber (vädjar) jag till dig: Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, visa mig nu dina vägar så att jag kan känna (vara intimt förtrogen med) dig till slutet (för evigt, hela vägen, fullt ut) och finner nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, och betänk att denna nation är ditt folk."
Då sade Mose: "Låt mig få se din härlighet (närvaro, mäktiga majestät)."
Han fortsatte: "Men mitt ansikte kan du inte få se, för ingen människa kan se mig och leva."
Sedan ska jag ta bort min hand, och då ska du få se efterdyningarna av min närvaro [ordagrant "mina ryggar", en metaforisk bild på efterglöden av hans närvaro], men mitt ansikte kan ingen se."
Och ingen man ska komma upp med dig, låt inte någon man synas på hela berget, låt inte heller några flockar eller hjordar beta på berget."
Och han sade: "Se, jag skär ett förbund, inför hela ditt folk ska jag göra under, sådana som inte har blivit gjorda i hela världen, inte i något land. Och alla de folk bland vilka du vistas, ska se Herrens (Jahves) gärningar som jag ska göra med dig, att de är förunderliga (fantastiska, enorma).
Det förstfödda av en åsna ska du lösa ut med ett lamm, och om du inte vill lösa ut den ska du bryta av dess nacke. Allt förstfött av dina söner ska du lösa ut. Och ingen ska komma tomhänt inför mig.
Tre gånger om året ska alla dina män komma inför (framför ansiktet på) Herren Herren (Adonai Jahve), Israels Gud (Elohim).
För jag ska fördriva folkslag framför dig, och utvidga dina gränser, inte heller ska någon man ha åtrå till ditt land när du går upp till Herren (Adonai) din Gud (Elohim) tre gånger om året. [Detta är Guds löfte om beskydd att ingen fiende ska anfalla när man firar Herrens högtider!]
När Aron och alla israeliterna såg strålglansen från Mose ansikte vågade de inte komma emot honom.
Israeliterna såg Mose ansikte, hur det strålade, så Mose hängde slöjan över ansiktet igen till dess han gick in för att tala med Herren.
Och Mose sade till Israels söner: "Se, Herren (Jahve) har kallat Betsalel, Oris son, Chors son av Juda stam, vid namn,
Och Mose såg allt arbete, och se, de hade gjort det som Herren (Jahve) hade befallt, precis så hade de gjort det. Och Mose välsignade dem. [Herren var mycket noggrann med att allt skulle göras exakt efter ritningarna och mönstren som Mose hade fått när han var uppe på berget Sinai, se 2 Mos 25:9, 40 m.fl.]
Och om en själ syndar och hör rösten som svär (avlägger en ed) och är ett vittne som har sett eller känner till om det, om han inte säger något, då ska han bära hans synd.
och en oxe och en bagge till shalomoffer, för att offra inför Herrens (Jahves) ansikte och matoffer ringlat med olja, för idag ska Herren (Jahve) visa sig för er.
Och Mose sade: "Detta är det som Herren (Jahve) befallt att göra och Herrens (Jahves) härlighet (tyngd) ska visa sig för er."
Och Mose och Aron gick in i mötestältet och kom ut och välsignade folket. Och Herrens (Jahves) härlighet (tyngd) visade sig för hela folket.
Och det kom en eld från Herrens (Jahves) ansikte och slukade brännoffret och det feta på altaret, som när hela folket såg det, ropade och föll ner på sina ansikten.
Och prästen ska titta på fläcken på huden på kroppen (köttet), och om håret i fläcken har blivit vitt och om fläcken ser djupare ut än huden på hans kropp är det en fläck med svampinfektion (mögel) och prästen ska se på (undersöka) honom och förklara honom oren.
Och prästen ska se på (undersöka) honom den sjunde dagen, och se, om fläcken är oförändrad när han ser på (undersöker) den och fläcken inte har spridit sig på huden, då ska han stänga in (isolera) honom i ytterligare sju dagar. [Totalt två veckors karantän.]
Och prästen ska se på (undersöka) honom en andra gång den sjunde dagen, och se, om fläcken har blivit mörk och fläcken inte har spridit sig på huden, ska prästen förklara honom ren, då är det en sårskorpa och han ska tvätta sina kläder och vara ren.
Men om sårskorpan sprider ut sig i huden efter det att prästen har synat honom för hans rening, då ska han synas av prästen en andra gång.
Och om prästen ser att fläcken har spridit sig på huden, då ska prästen förklara honom oren, det är en svampinfektion (mögel).
och prästen ska se på (undersöka) honom, och se om upphöjningen är vit i huden och om håret har blivit vitt och det finns friskt kött i upphöjningen,
då ska prästen överväga och se om svampinfektionen (möglet) täcker hela hans kropp (ordagrant: kött). Han ska förklara honom ren som har plågan, allt har blivit vitt, han är ren.
Men när det friska köttet visar sig på honom ska han vara oren.
Och prästen ska se på (undersöka) det friska köttet och förklara honom oren, för det friska köttet är orent, det är svampinfektion (mögel).
Och prästen ska se på (undersöka) honom, och se om fläcken har blivit vit, då ska prästen förklara honom ren som har haft fläcken – han är ren.
Och om det på platsen för bölden istället finns en vit upphöjning, eller en ljus fläck, vit och något rödaktig, och den visas för prästen,
och om prästen när han ser (undersöker) den och den ser lägre ut än huden och dess hår har blivit vitt, ska prästen förklara honom oren, det är en fläck med svampinfektion (mögel) som har brutit ut från bölden.
Men om prästen ser på (undersöker) den och ser att där inte finns några vita hår och om det inte är lägre än huden men är mörkare, då ska prästen stänga in (isolera) honom i sju dagar.
då ska prästen se på (undersöka) den och se om håret på den ljusa fläcken har blivit vitt och se (undersöka) om fläcken är lägre än huden. Då är det en svampinfektion (mögel) som har brutit ut från bölden, därför ska prästen förklara honom oren. Det är en fläck med svampinfektion (mögel).
Men om prästen ser på (undersöker) den och ser att där inte finns några vita hår och att det inte är lägre än huden men är mörkare, då ska prästen stänga in (isolera) honom i sju dagar.
Och prästen ska se på (undersöka) honom den sjunde dagen, och om det har spridit ut sig över huden ska prästen förklara honom oren. Det är en fläck med svampinfektion (mögel).
då ska prästen se på (undersöka) fläcken och se om den ser djupare ut än huden och om där finns gult tunt hår, då ska prästen förklara honom oren. Det är torra fjäll och svampinfektion (mögel) på huvudet eller i skägget.
Och om prästen ser fläcken med fjäll och ser att den inte är djupare än huden och att det inte finns några svarta hår i den, då ska prästen stänga in (isolera) den som har fläcken med fjäll i sju dagar.
Och på sjunde dagen ska prästen se på (undersöka) fläcken och se om fjällen inte har spridit sig och om det inte finns något gult hår och om fjällen inte ser ut att ligga djupare än huden.
Och på sjunde dagen ska prästen se på (undersöka) och se på fjällen, och se om fjällen inte har spridit sig i huden och se om det inte ser djupare ut än huden, då ska prästen förklara honom ren och han ska tvätta sina kläder och vara ren.
ska prästen se på (undersöka) honom och se om fjällen har spridit sig på huden, prästen ska inte leta efter gula hår. Han är oren.
då ska prästen se på (undersöka) och se om de ljusa fläckarna på huden på deras kropp är mörkare vita. Då är det en frätande fläck som växer på huden. Han är ren.
Då ska prästen se på (undersöka) och se om det upphöjda såret är vitt rödaktigt på hans skalliga huvud eller hans skalliga panna, som en svampinfektion (mögel) visar sig i huden på kroppen,
och om fläcken är grönaktig eller rödaktig i kläderna eller på skinnet, på det vävda eller på det stickade eller på någonting tillverkat av skinn, är det en fläck med mögel (svampinfektion) och ska visas för prästen.
Och prästen ska se på (undersöka) fläcken och stänga in (isolera) det som har fläcken i sju dagar.
Och han ska se på (undersöka) fläcken den sjunde dagen. Om fläcken har spridit sig i kläderna, antingen i det vävda eller i det stickade eller på skinnet eller i någonting som är tillverkat av skinn, då är fläcken ett frätande mögel (svampinfektion). Det är orent.
Men om prästen ser på (undersöker) och ser att fläcken inte har spridit sig i klädnaden, varken i det vävda eller i det stickade eller i någonting av skinn,
Och prästen ska se på (undersöka) fläcken efter att den är tvättad och se om färgen inte har förändrats och om fläcken inte har spritt ut sig, är den oren. Du ska bränna den i eld. Den fräter inåt antingen den är inuti eller utanpå.
Men om prästen ser på (undersöker) och ser att fläcken har mörknat efter att den har tvättats, då ska han riva ut den ur plagget eller ur skinnet eller ur väven eller ur det stickade.
Och om det fortfarande syns i klädnaden eller i det vävda eller i det stickade eller i någonting av skinn, då är det en fläck som sprider sig. Du ska bränna det som har fläcken med eld.
och prästen ska komma ut från lägret och se på (undersöka) och se om fläcken med svampinfektion (mögel) är botad från svampinfektionen (möglet).
och den som äger huset ska komma och berätta för prästen och säga: "Det ser ut som om det är fläckar i mitt hus."
Då ska prästen befalla att man tömmer huset innan prästen går in och ser (undersöker) fläckarna, så att allt som finns i huset inte blir orent, och därefter ska prästen gå in och se på (undersöka) huset.
Och han ska se på (undersöka) fläckarna, om fläckarna finns på väggarna i huset med ihåliga stråk, grönaktiga eller rödaktiga, som ser ut att vara fördjupningar i väggen,
Och prästen ska komma tillbaka den sjunde dagen och ska låsa upp (öppna) och se (undersöka) om fläckarna har spridit sig på husväggarna.
då ska prästen komma och se (undersöka) och se om fläckarna har spridit sig i huset. Det är ett frätande mögel (svampinfektion) i huset. Det är orent.
Och om prästen kommer in och ser på (undersöker) den och ser att fläcken inte har spridit sig i huset efter att huset blivit putsat, då ska prästen förklara huset rent eftersom fläcken är botad.
och Herren (Jahve) sade till Mose: Tala till Aron din bror, att inte komma när som helst in till den heliga platsen innanför förhänget [2 Mos 25:17‑22], framför nådastolen som är ovanpå arken, så att han inte dör, för jag ska visa mig i molnet ovanpå nådastolen. [Nådastolen var arkens lock med en 1,25 m lång och 0,75 m bred utsmyckning i rent guld, se 2 Mos 25:17.]
[I följande sektion är det Gud som straffar:] Om en man tar sin syster till hustru,
    sin fars dotter
    eller sin mors dotter
och ser hennes nakenhet, och hon ser hans nakenhet, är det en skamlig gärning. [3 Mos 18:9]
De kommer att försvinna (skäras bort) inför sitt folks ögon. [Passivformen indikerar att Gud straffar honom.]
Han bär på missgärning, eftersom han har blottat sin systers nakenhet.
men de får inte gå in och se de heliga föremålen, då dör de." [Syndiga människor kan inte se Guds härlighet. Kehatiterna får inte se de heliga föremålen, ens för ett ögonblick, utan att de måste vara helt täckta. De får alltså inte vara nyfikna och lyfta lite på täcket utan måste bära allting precis som det är när Aron och hans söner har gjort jobbet att täcka över allting.]
Detta var arbetet med ljusstaken (Menoran), drivet arbete i guld, från dess bas och till dess blommor, var det drivet arbete enligt det mönster som Herren (Jahve) hade visat Mose, så gjorde han ljusstaken. [2 Mos 25:31‑40]
Om du handlar så här mot mig så döda mig, jag ber dig döda; om jag har funnit nåd (oförtjänt nåd – hebr. chen) i dina ögon, låt mig inte se mitt elände."
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Är Herrens (Jahves) hand för liten? Nu ska du se huruvida mitt ord kommer att ske för dem eller inte."

och se (titta noga på) landet – hur det är;
och folket som bor därinne – om de är starka eller svaga, om de är få eller många;
Och de gick och kom till Mose och till Aron och till hela Israels söners församling, till öknen Paran, till Kadesh och förde tillbaka ord till dem och till hela församlingen och visade dem landets frukt.
Dock är folket som bor i landet våldsamt och städerna är befästa och mycket stora, dessutom såg vi Anaks barn där.
Och de [10 männen – Shamoa, Shafat, Jigal, Palti, Gadiel, Gaddi, Amiel, Setor, Nachbi och Goel, se vers 4‑15] spred ut ett ont rykte (missvisande information) om landet som de bespejat åt Israels söner och sade: "Landet som vi har vandrat igenom för att bespeja det, är ett land som slukar (äter upp) sina invånare [syftar troligtvis på att det varit många stridigheter i området, och hur det skulle bli svårt att inta och sedan behålla landet från inkräktare], och hela folket som vi såg där är högresta män.
Och där såg vi nefilimer, Anaks söner från Nefilim, och i våra egna ögon var vi som gräshoppor och så var vi i deras ögon." [1 Mos 6:4]
Men hela församlingen talade om att stena dem med stenar, när Herrens (Jahves) härlighet visade sig i mötestältet för alla Israels söner.
ska de säga till invånarna i detta land, som har hört att Herren (Jahve) är mitt bland detta folk, liksom att du Herren (Jahve) låtit dig ses öga mot öga, att ditt moln [som representerar Guds närvaro] har stått över dem och du går framför dem i en molnpelare på dagen och i en eldpelare på natten [2 Mos 13:20‑22].
sannerligen, alla dessa män som har sett min härlighet och mina tecken som jag gjorde i Egypten och i öknen, men likväl har prövat mig dessa tio gånger, och inte lyssnat till min röst, [Talet tio är ett fullhetstal och kan här ses som att nu är deras överträdelser fullständiga, syndens mått är rågat, därför kommer nu domen som gör att den vuxna generation som lämnade Egypten inte får komma in i löfteslandet.]
med säkerhet ska de inte se landet som jag med ed lovade till deras fäder, inte någon av dem som föraktat mig ska se det.
För er ska det vara en hörntofs som när ni ser på den ska komma ihåg alla Herrens (Jahves) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot) och göra (följa, efterleva) dem och inte vandra efter ert eget hjärta och era egna ögon som får er att vandra vilse,
Och Korach samlade hela församling mot dem till mötestältets öppning, och Herrens (Jahves) härlighet visade sig för hela församlingen.
Och det hände när församlingen var samlad mot Mose och mot Aron att de såg mot mötestältet, och se, molnet täckte det och Herrens (Jahves) härlighet visade sig.
Och Mose förde ut alla stavarna från framför Herren (Jahve) till Israels söner och de såg och tog varje man sin stav.
Och Mose och Aron gick från församlingen till öppningen på mötestältet och föll ner på sina ansikten, och Herrens (Jahves) härlighet visade sig för dem.
När folket såg (förstod) att Aron hade dött, grät hela Israel över Aron i 30 dagar. [Trettio på hebreiska är shloshim, och denna 30-dagars sorgeperiod kallas shloshim, se även 5 Mos 34:8. Den judiska begravningen skedde i två steg. Så fort som möjligt, helst samma dag, begravdes den döde i en gravkammare. Familjen höll sedan en sju dagars sorgeperiod (shiva), följt av trettio dagar av mindre intensiv sorg (shloshim). Ett år senare då kroppen ruttnat ansvarade den äldste sonen för att flytta benen från gravkammaren till en benkista. Se även 1 Mos 50:10, 1 Sam 31:13; Matt 8:22; Joh 11:19.]
Herren (Jahve) sade till Mose: "Gör en giftorm [en som liknar de ormar som plågar folket] och sätt upp den på en påle, och detta ska ske: När den som är ormstungen ser på den ska han leva."
Och [Moavs kung] Balak, Tsippors son, såg allt som Israel hade gjort med amoreerna [hur israeliterna besegrat både kung Sichon och Og].
Och åsnan såg Herrens (Jahves) ängel stå på vägen med sitt svärd draget i sin hand, och åsnan vek av från vägen och gick ut på fältet, och Bileam slog åsnan för att vända henne till vägen. [Satiren och komiken i det som nu sker går inte att missa, en "dum åsna" ser ängeln medan den professionella siaren totalt missar detta.]
Och åsnan såg Herrens (Jahves) ängel och pressade sig själv mot muren och klämde Bileams fot mot muren, och han slog henne igen.
Och åsnan såg Herrens (Jahves) ängel och lade sig ner under Bileam, och Bileams vrede var upptänd och han slog åsnan med sin stav.
Då öppnade Herren (Jahve) Bileams ögon och han såg Herrens (Jahves) ängel stå på vägen med sitt svärd draget i sin hand, och han böjde sitt huvud och föll ner på sitt ansikte.
och din åsna såg mig och vände undan från mig dessa tre gånger. Hade hon inte vänt åt sidan från mig skulle jag nu ha slagit dig och räddat henne levande."
Och det hände på morgonen att Balak tog Bileam och förde honom upp till Bamot-Baal [Baals höga platser, troligtvis en plats där man offrade till Baal] och därifrån såg han (till) den yttersta delen (bara en del) av folket.
Och Bileam sade till Balak: "Positionera dig (stå, stanna) vid brännoffret och jag ska gå, måhända ska Herren (Jahve) komma och möta mig. Och vadhelst han visar mig ska jag tala om för dig." Och han gick till en kal höjd. [Det var den allmänna uppfattningen bland folken att en höjd var närmast gudarna. Det var på sådana höjder altaren och tempel byggdes.]
Från klippornas topp ser jag honom [landet Israel],
    från höjderna skådar jag honom.
Se, ett folk som bor avskilt
    och som inte ska räknas (erkännas) som ett folkslag av andra folk.
    [Ett folk som är unikt och inte likt andra folk.]
Och Balak sade till honom: "Kom, jag ber dig, till en annan plats från vilken man kan se dem. Du ska se flertalet av dem men inte se alla, och förbanna dem därifrån."
Ingen har skådat orättfärdighet i Jakob,
    inte har någon sett vrånghet i Israel,
Herren hans Gud (Jahve Elohim) är med honom,
    och ropet för kungen är ibland dem.
Och när Bileam såg att det var gott i Herrens (Jahves) ögon att välsigna Israel, gick han inte som den andra gången för att söka spådomar utan vände sitt ansikte mot öknen.
Och Bileam lyfte upp sina ögon [från Peor öster om Jordanfloden] och han såg Israel lägrat efter sina stammar [i höjd med staden Jeriko (4 Mos 22:1) och vars placering formar ett kors, se 4 Mos 2], och Guds (Elohims) Ande kom över honom.
Jag ser honom, men inte nu.
    Jag ser honom, men inte nära.
Det ska komma fram en stjärna från Jakob
    och en spira ska resa sig ur Israel
och ska slå runt Moavs hörn
    och bryta ner alla Sets söner.
Och han såg på Amalek och tog upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sade:
"Amalek var den förste av nationerna
    men hans slut ska komma med ödeläggelse."
Och han såg på keniterna och tog upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sade:
"Fastän din boplats är stadig
    och ditt bo är placerat på en klippa,
Och när Pinchas [betyder "mörkhyad" på egyptiska, blev senare folkets överstepräst, se vers 13 och 4 Mos 31:6; Jos 22:13; 1 Krön 6:4], son till Elazar, son till prästen Aron, såg det, reste han sig från mitten av församlingen och tog ett spjut i sin hand.
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Gå upp på Avarims berg och se landet som jag har gett till Israels söner.
Och när du har sett det ska du bli samlad till ditt folk, som Aron din bror blev samlad,
Rubens söner och Gads söner hade väldigt mycket boskap, och när de såg Jazers land och Gileads land, såg de att platsen var ett område lämpligt för boskap.
Så gjorde era fäder när jag sände dem från Kadesh Barnea för att bespeja landet.
För när de gick upp i Eshkols dal och såg landet, vände de bort hjärtat på Israels söner så att de inte skulle gå in i landet som Herren (Jahve) har gett dem.
"Sannerligen ska ingen av de män som kom upp från Egypten, från 20 års ålder och uppåt, se det land som jag med ed lovade till Abraham, till Isak och till Jakob, eftersom de inte helhjärtat har följt mig,
eller med en sten som en människa kan dö av, utan att se honom och kastar den på honom så att han dör, och han inte var hans fiende och inte heller ville skada honom,
Se, jag har lagt landet framför er, gå in och besätt landet som Herren (Jahve) svor (gav sin ed) till era fäder, till Abraham, till Isak och till Jakob att ge dem och deras säd efter dem (efterkommande).' "
Och vi vandrade från Chorev och gick genom hela denna stora och fruktansvärda öken som ni såg längs vägen till amoreernas bergsland som Herren vår Gud (Jahve Elohim) befallt oss, och vi kom till Kadesh Barnea. [Resan och farorna längs med vägen beskrivs i mer detalj i 4 Mos 11:1‑12:16.]
Se, Herren din Gud (Jahve Elohim) har lagt landet framför dig, gå upp och ta det i besittning, som Herren (Jahve) dina fäders Gud (Elohim) har talat till dig, frukta inte och var inte missmodig."
Vad möter oss när vi går upp? Våra bröder har fått våra hjärtan att smälta och sagt: 'Folket är större och högre än vi, städerna är stora och befästa ända upp till himlarna och dessutom har vi sett anakiternas söner där.' "
och i öknen där ni såg hur Herren er Gud (Jahve Elohim) bar er som en man bär sin son, hela vägen som ni gick till dess ni kom till denna plats.
som gick före er på vägen och sökte en plats där ni kunde slå upp era tält, i eld på natten för att visa vilken väg ni skulle gå och i ett moln på dagen."
"Inte någon av dessa män i denna onda generation ska se det goda landet som jag med ed lovade att ge till era fäder,
förutom Kaleb, Jefunnes son, han ska se det och till honom ska jag ge landet som han har trampat på, och till hans barn eftersom han helhjärtat har följt Herren (Jahve).
Res er upp fortsätt er resa och gå över Arnons dal, se jag har gett amoreen Sichon i er hand, Cheshbons kung och hans land, börja att besätta landet och ta strid mot honom."
Och Herren (Jahve) sade till mig: "Se, jag har börjat ge Sichon och hans land framför dig, börja att besätta hans land."
Och jag befallde Josua vid den tiden och sade: "Dina ögon har sett allt som Herren din Gud (Jahve Elohim) har gjort mot dessa två kungar, så ska Herren (Jahve) göra mot alla kungariken när du går över.
"Herre Herre (Adonai Jahve) du har börjat att visa din tjänare din storhet och din starka (mäktiga) hand, för vilken gud finns i himlarna eller på jorden som kan göra det du gör och dina mäktiga gärningar?
Låt mig gå över, jag ber dig, och se det goda land som finns på andra sidan Jordan, det goda bergsbygden och Libanon."
Gå du upp till toppen av Pisga och lyft upp dina ögon västerut och norrut och söderut och österut och se med dina egna ögon, för du ska inte gå över denna Jordan.
Men utmana Josua och uppmuntra honom och styrk honom, för han ska gå över framför folket och han ska se till att de ärver landet som du har sett."
Era ögon har sett vad Herren (Jahve) gjorde i Baal Peor, med alla män som följde Baal Peor, hur Herren er Gud (Jahve Elohim) förgjorde dem från er mitt.
Se, jag har undervisat er förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som Herren min Gud (Jahve Elohim) befallt mig, för att ni ska göra dem mitt i landet som ni går in i för att besitta.
Var noga med att skydda (vakta, bevara) dig själv och idogt bevara (vakta, skydda) din själ, så att du inte glömmer de ting som dina ögon har sett och de inte lämnar ditt hjärta under alla dina livsdagar, gör dem väl kända (så att de blir intimt förtrogna med dem) för dina söner och dina söners söner (för alla kommande generationer).
Och Herren talade till er från mitten av elden, ni hörde rösten med ord men såg ingen gestalt, bara en röst.
Därför, skydda (vakta, bevara) noga (med stor omsorg ständigt) över era liv (själar). Eftersom ni inte såg någon konkret form (inget förkroppsligande) den dagen då Herren (Jahve) talade till er på Chorev [Sinai berg, se 5 Mos 4:10] ut från mitten av elden,
annars lyfter du upp dina ögon mot himlarna och när du ser solen och månen och stjärnorna, hela himlarnas härskara, dras du iväg och tillber dem och tjänar dem som Herren din Gud (Jahve Elohim) har tilldelat alla folkslag under alla himlarna. [Avgudarna som beskrivs i vers 16‑19 börjar med djur som tillbads i Egypten och stjärnorna som dyrkades i Kanaan.]
Där ska ni tjäna gudar gjorda av människors hand, trä och sten som inte ser, inte hör, inte äter, inte luktar.
För dig blev det synligt (uppenbart) för att du ska veta (vara intimt förtrogen med) att Herren (Jahve) han är Gud (Elohim). Ingen mer finns vid hans sida.
Från himlarna har han låtit dig höra hans röst, för att han ska instruera dig, och över jorden har han låtit dig se hans stora eld och du hörde hans röst från mitten av elden.
Ni sade: "Se, Herren, vår Gud, har låtit oss se sin härlighet och storhet, och vi har hört hans röst ur elden. I dag har vi sett att en människa kan tala med Gud och ändå förbli vid liv.
de stora prövningarna som dina ögon såg och tecknen och undren och den mäktiga handen och den utsträckta armen varmed Herren din Gud (Jahve Elohim) förde dig ut. Så ska Herren din Gud (Jahve Elohim) göra mot alla de folk för vilka du fruktar (är rädd).
Vidare talade Herren (Jahve) till mig och sade: "Jag har sett detta folk och se det är ett styvnackat folk,
Och jag såg och se, ni hade syndat mot Herren er Gud (Jahve Elohim), ni hade gjort en gjuten kalv, ni hade snabbt vänt er bort från vägen som Herren (Jahve) befallt er.
Han är din ära och han är din Gud (Elohim) som har gjort dessa stora och fantastiska ting för dig som dina ögon har sett.
Och vet (var intimt förtrogen med) idag [kom ihåg detta], för jag har inte talat till era söner som inte har känt till och inte har sett Herren er Guds (Jahve Elohims) tuktan, hans storhet, hans mäktiga hand och hans utsträckta arm,
Men ni har sett alla stora gärningar som Herren (Jahve) har gjort.
Se, jag ställer idag en välsignelse och en förbannelse framför er,
Vakta (skydda, bevara) dig själv så att du inte offrar ditt brännoffer på varje plats du ser,
Och inget syrat ska ses hos dig innanför alla dina gränser i sju dagar, inte heller ska något av köttet som du offrade den första kvällen vara kvar hela natten till morgonen.
Tre gånger varje år ska alla dina män komma inför Herren din Guds (Jahve Elohims) ansikte på platsen som han ska välja. På det Osyrade brödets högtid och på veckohögtiden (Shavout) och på lövhyddofesten (Sukkot). Och de ska inte komma inför Herrens (Jahves) ansikte tomhänta.
Det var om detta du [Israels folk] bad Herren, din Gud, när ni var församlade vid [berget] Horeb [5 Mos 1:6]. Du sade: "Jag vill inte höra Herrens, min Guds, röst igen, och denna väldiga eld vill jag inte mera se, för då kommer jag att dö."
När du drar ut för att strida mot dina fiender, och du ser hästar och vagnar och människor som är fler än du själv, ska du inte vara rädd för dem. För Herren (Jahve) din Gud (Elohim), som förde dig upp ur Egyptens land, är med dig.
Och de ska tala och säga:
    "Våra händer har inte spillt detta blod, inte heller har våra ögon sett det.
och ser en vacker kvinna bland fångarna och upptänds av åtrå till henne, så att du vill ta henne till hustru,
Om du ser att din broders oxe eller får är på villovägar, ignorera det inte [göm dig inte och låtsas att du inte ser], du ska vara angelägen om (se till) att föra tillbaks dem till din broder [2 Mos 23:4‑5].
Om du ser din broders åsna eller oxe falla på vägen, ignorera det inte [göm dig inte och låtsas att du inte ser], du ska vara angelägen om (se till) att hjälpa honom resa upp det igen.
För Herren (Jahve) din Gud (Elohim) vandrar mitt i ditt läger för att befria dig och ge dig dina fiender framför dig. Därför ska ditt läger vara heligt, så att han inte ser något opassande hos dig och vänder sig bort från dig.

[Kiasmens centrum:]
Och vi ropade till Herren (Jahve) våra fäders Gud (Elohim) och Herren (Jahve) hörde vår röst och såg vår plåga och vårt slit och vårt förtryck.
Och alla jordens folk ska se att Herrens (Jahves) namn är utropat (proklamerat) över dig, och de ska respektera (frukta, vörda, högakta) dig.
Dina söner och dina döttrar ska ges till andra folk, och dina ögon ser på och du längtar efter dem hela dagen, men dina händer ska vara maktlösa.
så att du blir galen, av de syner (det) som dina ögon ser.
På morgonen ska du säga: "Måtte det vara kväll!" och på kvällen ska du säga: "Måtte det vara morgon!" för den fruktan som du har i ditt hjärta och är rädd för, och för synerna som dina ögon ska se.
Herren (Jahve) ska föra dig tillbaka till Egypten på skepp, på den väg om vilken jag sade: "Du ska aldrig se den igen" och där ska ni sälja er själva som drängar och pigor men ingen ska köpa er. [Detta skedde med omkring en miljon judar efter Jerusalems förstöring år 70 e.Kr.]
Och Mose kallade på hela Israel och sade till dem: Ni har sett allt som Herren (Jahve) gjorde inför era ögon i Egyptens land mot farao, och mot alla hans tjänare och mot hela hans land,
de stora prövningar som dina ögon såg, tecknen och de stora undren,
men Herren (Jahve) har inte gett er ett hjärta som vet (känner till, har intim kunskap), och ögon som ser och öron som hör, förrän denna dag.
och ni har sett deras osmakliga ting och deras avgudar, trä och sten, silver och guld, som de hade,
Och de kommande generationerna, dina söner som ska resas upp efter dig, och främlingen som ska komma fjärran ifrån, ska säga, när de ser landets plågor och sjukdomarna med vilka Herren (Jahve) har låtit det insjukna,
Se! I dag presenterar jag [två val]:
    livet och det goda (välsignelse, framgång),
    döden och undergång (misslyckande, det onda).
när hela Israel kommer för att samlas inför Herren deras Gud på den plats som han ska utvälja, då ska ni läsa denna undervisning (instruktion, Torah) inför hela Israel i deras öron (så att de hör undervisningen).
Då visade sig Herren (Jahve) i tältet (tabernaklet) i en molnpelare och molnpelaren stod över tältets (tabernaklets) dörr.
Herren (Jahve) såg och försmådde (dig),
    på grund av hans söner och hans döttrar som provocerade (honom).
Han sade: "Jag ska gömma mitt ansikte för (från) dem.
    Jag ska se vilket deras slut blir,
    för de är en bakvänd (upp och nervänd, avig, på tvären) generation,
    söner som saknar trofasthet (är utan trohet eller rättrogenhet).
Herren ska döma sitt folk
    och ångra sig själv för sina tjänare,
när han ser att de är borta,
    att ingen hand finns kvar (all styrka är borta), varken slav eller fri.
Se nu att jag, jag är han,
    och det finns ingen annan gud vid sidan av (tillsammans med) mig.
Jag dödar och jag gör levande,
    jag sårar och jag helar,
    och det finns ingen som kan rädda ut ur min hand (ingen som kan ändra på det som Herren har bestämt).
"Gå du upp till detta Abarims berg, till berget Nebo, som är i Moabs land, som ligger mitt emot Jeriko, och bese Kanaans land, som jag ger till Israels söner som en ägodel,
Du ska se landet på avstånd men du ska inte gå in dit, in i landet som jag ger Israels söner. [Från berget Nebo, i nuvarande Jordanien, kan man vid klart väder se hela Israel från berget Hermon i norr ner till området söder om Beer-Sheva i Negevöknen och ända ut till Medelhavet i väster.]
Vem sade till sin far och till sin mor: 'Jag har inte sett honom', och till hans bröder 'vill inte kännas vid', och till hans söner 'känner dem inte', för de har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) ditt ord och bevarat ditt förbund.
Och han utväljer den bästa biten för sig själv, för där finns en plats förbehållen och dit kommer folkets furstar (huvuden). Han verkställer Herrens (Jahves) rättfärdighet och hans påbud (bindande juridiska beslut) med Israel."
Mose gick [norrut] från öknen i Moab upp till berget Nebo, som ligger [på östra sidan om Jordanfloden] mitt emot Jeriko. Han gick upp på toppen Pisga. [En bergskam med flera toppar som ligger strax nordväst om berget Nebo.] Där visade Herren (Jahve) honom hela landet [som han blivit lovad att få se 5 Mos 32:49]:
[Mose står på den östra kanten mitt i det land som ska bli Israels, och med början från norr till söder (i en halv cirkel i moturs riktning) visar Gud honom hela landet.] Gilead [norrut längs med bergskammen] ända till [staden] Dan [i norr]
Herren (Jahve) sade till honom: "Detta är landet som jag med ed lovade Abraham, Isak och Jakob att ge åt deras säd (efterkommande). Jag låter dig se det med dina egna ögon, men du kommer inte att gå över dit."
Josua, Nuns son, skickade i hemlighet i väg två spejare från Shittim [en stad öster om Jordanfloden strax norr om Döda havet där israeliterna hade slagit läger under en längre tid] och sade: "Gå in i landet [väster om Jordan] och undersök det, och då särskilt [staden] Jeriko"
    De begav sig i väg och stannade till vid en prostituerads hus [byggt ovanpå muren, troligen nära Jerikos port]. Kvinnan hette Rahab (Rachav) och de sov över där. [Detta var en strategiskt bra plats att gömma sig på. De större städerna i Kanaan var små kungadömen där varje stad styrdes av en lokal kung. Trots spejarnas försiktighet måste vakterna vid stadsporten ha sett dem.]
och de befallde folket: "När ni ser Herrens, er Guds, förbundsark, bli buren av de levitiska prästerna, då ska ni bryta upp och marschera efter den,
För Israels söner vandrade fyrtio år i öknen, även stridsmännen som kom ut ur Egypten förgicks, eftersom de inte lyssnade till Herrens (Jahves) ord, varför Herren (Jahve) svurit att han inte skulle låta dem se landet som Herren med ed lovade deras fäder att han skulle ge oss, ett land som flyter av mjölk och honung.
Och det hände när Josua var vid Jeriko att han lyfte upp sina ögon och såg, och se, där stod en man mittemot honom med sitt svärd draget i handen. [2 Mos 3:2‑4:17; Dom 6:11‑23] Och Josua gick till honom och sade till honom: "Är du för oss eller för våra motståndare?"
Herren (Jahve) sade till Josua: "Se, jag har gett Jeriko i din hand med dess kung, liksom dess tappra stridsmän.
Jag såg bland bytet en fin sinarmantel [vacker broderad mantel från Babylon] och 200 shekel silver [omkring 2,5 kg] och en guldtacka (trekant/stav av guld) med vikten 50 shekel [omkring 0,5 kg], då åtrådde [2 Mos 20:17] jag dem och tog dem. Och se, jag har gömt dem i marken mitt i mitt tält. Silvret ligger underst."
Herren sade till Josua: "Frukta inte och var inte förskräckt, ta hela krigsfolket med dig och stå upp och gå till Ai. Se, jag har gett kungen i Ai och hans folk och hans stad och hans land i din hand.
Och han befallde dem och sade.
"Se, ni [en mindre grupp på 5 000 män, se vers 12] ska ligga i bakhåll mot staden bakom (på andra sidan; väster om) staden, inte långt från staden, och håll er redo.
Och det ska ske när ni har intagit staden, att ni ska sätta eld på staden, enligt Herrens ord ska ni göra. Se, jag har befallt er."
Och det hände när kungen i Ai såg det, att stadens män skyndade sig och reste sig upp tidigt och gick ut för att strida mot Israel, han och hans folk på den avtalade tiden, i riktning mot Arava (ödemarken, steppen, öknen) [syftar på riktningen österut mot Jeriko och Jordandalen]. Men han visste inte att det fanns ett bakhåll mot honom bakom (på andra sidan; väster om) staden.
Och när männen från Ai vände sig om, såg de hur röken från staden steg upp mot himlarna, och de hade ingen kraft att fly den ena vägen eller den andra vägen. Och folket [israeliterna] som flydde till öknen vände sig om mot förföljarna.
Och när Josua och hela Israel såg att bakhållet hade tagit staden och att röken från staden steg upp, då vände de om och slog Ais män. [Plötsligt mötte hären från Ai motstånd och de hade även nackdelen att ha morgonsolen i ögonen när Josua attackerade dem.]
Därför sade vi: Det ska vara så när de säger så till oss eller till våra generationer i tider som kommer, att vi ska säga: Se på mallen (mönsterbilden) av Herrens (Jahves) altare, som våra fäder gjorde, inte till brännoffer, inte till offer, utan som ett vittne mellan oss och er.
Och ni har sett allt som Herren vår Gud (Jahve Elohim) har gjort mot alla dessa nationer för er skull, för Herren vår Gud (Jahve Elohim), det är han som har stridit för er.
Se, jag har tilldelat er ett arv, efter era stammar, de länder som är kvar från Jordan med alla länder som jag har huggit bort ända till det Stora havet [Medelhavet] mot solnedgången [västerut].
Och när de ropade till Herren (Jahve) satte han ett mörker mellan er och egyptierna, och lät havet skölja över dem, och era ögon såg vad jag gjorde i Egypten och ni bodde i öknen i många dagar.
Och väktarna såg en man komma ut ur staden, och de sade till honom: "Visa oss, vi ber dig, ingången till staden så ska vi ge dig nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed)"
Och han visade dem ingången till staden och de slog staden med svärdsegg men de lät mannen och hans familj gå.
Och folket tjänade Herren (Jahve) så länge Josua levde (alla Josuas dagar) och alla dagar som de äldste överlevde Josua, de som hade sett Herrens (Jahves) alla stora gärningar som han hade gjort för Israel.
När han hade gått kom hans tjänare och de såg och se, dörrarna till det övre rummet var låsta och de sade: "Han är säkert på toaletten (ordagrant: "täcker sina fötter", dvs med sin mantel) i det inre (privata) svala övre rummet". [Tjänarna kände också säkert lukten, och ville inte störa. Se även 1 Sam 24:4 där samma uttryck används av Saul..]
Och se, medan Barak jagade Sisera kom Jael ut och mötte honom, och sade till honom: "Kom och jag ska visa dig mannen som du söker." Och han kom till henne, och se, Sisera låg död och tältpinnen satt (kvar) i hans tinning.
De valde nya gudar,
    då blev det krig i porten.
Fanns där en sköld eller ett spjut
    att se bland 40 000 i Israel?
Herrens ängel visade sig för honom och sade: "Herren är med dig, du tappre krigare!"
När Noomi förstod att Rut var helt övertygad i sitt beslut att följa med henne, slutade hon att försöka övertala henne.
Rut tog det med sig och gick in i staden, och hennes svärmor såg hur mycket hon samlat. Hon tog också fram och gav henne det hon hade fått över [från lunchen] sedan hon själv ätit sig mätt.
Och hon gav ett löfte och sade: "O Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), om du verkligen vill se på din tjänarinnas lidande och komma ihåg mig och inte glömma bort din tjänarinna, men vill ge din tjänarinna en son, då ska jag ge honom till Herren (Jahve) för hela hans liv, och ingen rakkniv ska komma på hans huvud."
följde inte Hanna med utan sade till sin man: "Jag väntar tills pojken blivit avvand. Då ska jag ta med mig honom och föra fram honom inför Herrens (Jahves) ansikte och sedan låta honom få stanna där för alltid." [Hebreiska barn ammades normalt fram tills de var två eller tre år gamla.]
Elis ögon hade blivit allt sämre och han kunde inte längre se. Han låg och sov på sin vanliga plats,
Och Herren (Jahve) visade sig igen i Shilo, för Herren (Jahve) uppenbarade sig själv för Samuel i Shilo genom Herrens (Jahves) ord.
Nu var Eli 98 år gammal och hans ögon var svaga så att han inte kunde se.
Och när Ashdods män såg att det var så sade de: "Israels Guds (Elohims) ark ska inte vistas hos oss, för hans hand är tung över oss och över vår gud Dagon."
Och se, om den går upp längs vägen mot sin egen gräns till Beit-Shemesh, då är det han som har gjort denna stora ondska, men om inte, då ska vi veta att det inte var hans hand som slog oss, det var ett sammanträffande som drabbade oss.
Och invånarna i Beit-Shemesh höll på att skörda sitt vete i dalen, och de lyfte upp sina ögon och såg arken och var glada att se den.
Och när de 5 filisteiska ledarna såg det återvände de till Ekron samma dag.
Och han slog en del av männen i Beit-Shemesh, eftersom de tittat i Herrens (Jahves) ark,
    och han slog en del av folket
70 män,
    50 000 män,
och folket sörjde eftersom Herren (Jahve) hade slagit i folket ett stort slag (en stor slakt). [Enligt 4 Mos 4:5‑6 fick inga andra än de levitiska prästerna se även arkens exteriör, än mindre dess innehåll. Denna vers har vållat svårigheter för översättare. I normala fall brukar nummer skrivas med de största sifforna först, följt av de lägre. Det normala skulle ha varit att skriva 50 000 och 70 vilket gett siffran 50 070. Hebreiskan här har inte med ordet "och" och upprepar ordet "män", först 70 män och sedan 50 000 män. Beit-Shemesh är också en liten stad på högst tusen invånare, vilket gjort att man ifrågasatt det höga antalet. Den judiska historikern Josefus nämner bara att det var 70 män i Beit-Shemesh (Ant. vi. 1, 4) och några medeltida manuskript har valt att lösa problemet genom att helt enkelt ta bort siffran 50 000. Förståelsen och svaret finns dock i sammanhanget och strukturen i texten. Tidigare i 1 Sam 4:10 nämns samma avslutande fras "ett stort slag (en stor slakt)" då 30 000 män dött, vilket talar för att det är det stora antalet på drygt 50 000 här också. Bara 70 män är inget stort slag. När arken var i Ashdod drabbas både staden och omkringliggande område (1 Sam 5:6). Hebreiska meningsuppbyggnaden här i vers 19 har en fin parallellism med "männen i Beit-Shemesh" och 70 män och "del av folket" och 50 000 män i hela Israel. Även i ett större perspektiv i hela Samuelsböckerna (som är en bok i hebreiska bibeln) bekräftas detta då denna händelse med 70 i Beit-Shemesh (+ 50 000 omkring) hör ihop med 2 Sam 24:15 då 70 000 dör av pest.]
"Imorgon vid denna tid ska jag sända dig en man från Benjamins land, och du ska smörja honom till furste över mitt folk Israel, och han ska rädda folket från filistéernas hand, för jag har sett till mitt folk eftersom deras rop har kommit till mig."
Och när Samuel såg Saul talade Herren (Jahve) till honom: " Se mannen som jag talade med dig om. Denne ska ha auktoritet över mitt folk."
Och det skedde när alla som kände honom sedan tidigare såg det, se, han profeterade med profeterna, då sade folket till varandra: "Vad är detta som kommer till Kishs son? Är Saul bland profeterna?"
Och Sauls farbror sade till honom och till hans tjänare: "Vart gick ni?" Och han sade: "Till att söka efter åsnorna, och när vi såg att de inte var funna kom vi till Samuel."
Och Samuel sade till hela folket: "Ser ni honom som Herren (Jahve) har valt, att där är ingen som han bland allt folket?"
    Och hela folket ropade och sade: "Länge leve kungen."
Och när ni såg att Nachash, Ammons söners kung kom emot er, sade ni till mig: En kung ska regera över oss, trots att Herren er Gud (Jahve Elohim) är er kung.
Var därför nu stilla och se denna stora sak som Herren (Jahve) ska göra framför era ögon.
Är det inte veteskörd idag? Jag ska ropa till Herren (Jahve) att han ska sända åska och regn och ni ska veta och se att er ondska är stor, som ni har gjort i Herrens (Jahves) ögon, genom att be om en kung."
Endast vörda Herren (Jahve) och tjäna honom i sanning med hela ert hjärta, och begrunda hur stora ting han har gjort för er. [Detta påminner om det Jesus säger som svar på vad som är det största budet.]
Och Israel såg att de var inklämda (ordagrant på en smal eller trång plats) för folket var i ångest, då gömde sig folket i grottor och i busksnår och i klippor och i hålrum och i gropar.
Men Samuel sade: "Vad har du gjort?" Och Saul sade: "Eftersom jag såg att folket skingrades från mig och att du inte kom vid den tiden som du avtalat, och att filistéerna samlar sig själva mot Michmas,
Och Sauls väktare i Givat-Benjamin tittade, och se skarorna smälte (var i upplösning) och de gick hit och dit. [Ordet för "var i upplösning" är ordagrant ordet för att smälta och beskriver en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
Och Saul sade till folket [armén] som var med honom: "Räkna och se vem som har lämnat oss." Och när de hade räknat kom det fram att Jonatan och hans vapenbärare var inte där.
Men Jonatan hörde inte när hans far band folket med eden, och han sträckte fram staven som var i hans hand och doppade den i honungskakan och förde den till sin mun och hans ögon blev klara.
Och Jonatan sade: "Min far har ställt till problem för landet, jag ber er, mina ögon har blivit klara när jag smakade lite av denna honung.
Och Saul sade: "Dra er hit alla folkets ledare, och vet och se hur denna synd har gått till idag.
Och det var svåra strider mot filistéerna alla Sauls dagar. Och alla mäktig män (stridsmän – män i sina bästa år – fulla av egen styrka och kraft – hebr. gever) och alla tappra män (starka, mäktiga stridsmän, soldater – hebr. chajil) som Saul såg tog han till sig [till sin armé, se 1 Sam 8:11].
Och Samuel såg aldrig Saul igen till den dag han dog, för Samuel sörjde (hebr. aval) över Saul. Och Herren (Jahve) ångrade (sörj-tröstade – hebr. nicham) att han gjort Saul till kung över Israel. [Se kommentar i vers 11.]
Och Herren (Jahve) sade till Samuel: "Hur länge ska du sörja för Saul? Se jag har förkastat honom från att vara kung över Israel. Fyll ditt horn med olja och gå. Jag ska sända dig till betlehemiten Jishaj, för jag har utsett bland hans söner åt mig en kung."
Och det skedde när de hade kommit att han såg Eliav och sade: "Säkert är Herrens (Jahves) smorde framför honom."
Men Herren (Jahve) sade till Saul: "Se inte på hans utseende, eller på hans längd, för jag har förkastat honom, för det är inte som människan ser, för människan ser det som är för ögonen, men Herren (Jahve) ser till hjärtat."
Och Saul sade till sina tjänare: "Förse mig med en man som kan spela skickligt och för honom till mig."
Då svarade en av de unga männen och sade: "Se, jag har sett en av betlehemiten Jishajs unga söner, han är skicklig på att spela och en mäktig man (stridsman, en man i sina bästa år – hebr. gever) en stark man (hebr. chajil) och en stridens man (hebr. milchama) och klok i sitt tal och en attraktiv man och Herren (Jahve) är med honom." [De tre hebreiska orden gever, chajil och milchama, har lite olika sidobetydelser men är alla tre ord som också betyder krigare eller stridsman.]
Och alla Israels män, när de såg mannen, flydde från honom och var mycket rädda.
Och en israelisk man sade: "Har ni sett denne man som kommer fram? För att håna Israel kommer han upp. Och det ska ske att den man som dödar honom, ska kungen förläna stor rikedom och ska ge honom sin dotter och göra hans fars hus skuldfritt (skattebefriat) i Israel."
Och Eliav, hans äldsta bror hörde när han talade med männen, och Eliavs vrede upptändes mot David och han sade: "Varför har du kommit ner? Och med vem har du lämnat fåren i öknen? Jag känner din äventyrslystnad och ditt hjärtas lättsinne. Du har kommit ner för att du vill titta på striden."
När filistén nu tittade noga på David, såg han ner på honom (föraktade han honom), för David var bara en tonåring, ljushårig (rödlätt) och såg bra ut. [David var inte ärrad som andra soldater som varit med i krig tidigare.]
Och David sprang och stod över filistéen och tog hans svärd och drog ut det ur dess skida och slog honom och högg av honom huvudet med det. Och när filistéerna såg att deras hjälte var död, flydde de.
Och när Saul såg David gå fram mot filistéen sade han till Avner, härföraren över armén: "Avner, vems son är denna yngling?" Och Avner svarade: "Som din själ lever, kung, jag kan inte säga dig det."
Och när Saul såg att han hade stor framgång fick han fruktan inför honom.
Och Saul såg och visste (förstod mycket väl) att Herren (Jahve) var med David. Och Michal, Sauls dotter, älskade honom.
Och jag ska gå ut och stå bredvid min far på fältet där du är, och jag ska tala med min far om dig, och om jag ser något ska jag berätta det för dig." [Jonatan förblir lojal mot sin vän David (1 Sam 18:3), men förråder sin far. Saul refererar till denna händelse senare, se 1 Sam 20:30. Jonatan och David har ett vänskapsförbund, detta leder till att en av Jonatans söner senare kommer att äras, se 2 Sam 9:6‑11.]
Han har lagt sitt liv i din hand och slagit filistéen [Goliat, se 1 Sam 17] och Herren (Jahve) gjorde en stor seger för hela Israel, du såg det och gladde dig. Varför vill du då synda mot oskyldigt blod och döda David utan anledning?"
[När Saul hörde detta gav han en ny order.] Saul sände [tillbaka] budbärarna för att se David och sade: "För hit honom i sängen så att jag kan döda honom." [Detta är Sauls åttonde försök att döda David. Saul var fortfarande i samma maniska tillstånd som kvällen innan. Om David var för sjuk för att inte kunna gå på egna ben för att bli dödad, då måste han bli förd "i sin säng" för att kunna dödas.]
Och Saul sände budbärare för att ta David, och när de såg skaran av profeter som profeterade och Samuel stå som huvud (ledare) över dem, kom Guds (Elohims) ande över Sauls budbärare och de profeterade också. [Hebreiska ordet för att profetera, nava handlar om att tala inspirerat av Gud, proklamera hans ord, prisa och ära hans namn, inte bara om att förutse framtiden.]
Och han sade: 'Låt mig gå, jag ber dig, för vår familj har ett offer i staden, och min bror anbefallde mig, och om jag har funnit nåd i dina ögon, låt mig gå, jag ber dig, och se mina bröder.' Därför har han inte kommit till kungens bord."
Då sade Achish till sina tjänare: "När ni ser en man som är en dåre, varför tar ni honom till mig?
Och edomiten Doeg, som var satt över Sauls tjänare, svarade och sade: "Jag såg Jishajs son komma till Nov, till Achimelech, Achitovs son.
Och David såg att Saul kom ut för att söka hans liv och David var i Zifs öken i skogen.
Gå, jag ber er, och säkerställ så att ni vet och ser hans plats där hans tillhåll är och vem som har sett honom där, för det har sagts mig att han agerar mycket subtilt.
Se därför efter och skaffa er kunskap om alla dolda platser där han kan gömma sig, och kom tillbaka till mig med säkra uppgifter och jag ska gå med er, och det ska ske om han är i landet att jag ska finna honom bland Judas alla tusenden."
Se, denna dag har dina ögon sett hur Herren (Jahve) idag har gett dig i min hand i grottan, och några bad mig döda dig, men mina ögon skonade dig och jag sade: Jag ska inte sträcka ut min hand mot min herre, för han är Herrens (Jahves) smorde.
Dessutom min far, se, se vingen från din mantel i min hand, för i det att jag skar av vingen från din mantel dödade jag dig inte, du vet och ser att där inte är ondska eller överträdelse i min hand, och jag har inte syndat mot dig fast du ligger och väntar efter min själ för att ta den.
Låt Herren (Jahve) därför vara domare och avkunna dom mellan mig och dig, och se och tala för min sak och befria mig ur din hand."
Vet nu och betänk vad du ska göra, för ondska är bestämt mot vår herre och mot hela hans hus, eftersom han är en sådan person som man inte kan tala med." [Naval lyssnar inte på någon utan lever i sin personlighet på alla sätt upp till sitt namn.]
Och när Avichajil såg David skyndade hon sig att stiga ner från sin åsna och föll ner framför David på sitt ansikte och böjde sig ner till marken.
Låt inte min herre, jag ber dig, fästa någon vikt vid denne man, vid Naval, för han är som sitt namn, sådan är han. Naval är hans namn och han är rå, girig och buffelaktig, men jag din tjänarinna såg inte min herres unga män som du sände.
Och David tog emot av hennes hand det som hon fört med sig till honom, och han sade till henne: "Gå i frid (shalom ) till ditt hus, se jag har lyssnat till din röst och tagit emot ditt ansikte."
Och Saul slog läger bland Chachilas kullar som är framför Jeshimon vid vägen. Men David vistades i öknen och han såg att Saul kom efter honom i öknen.
Och David steg upp och kom till platsen där Saul slagit läger, och David såg platsen där Saul låg. Och Avner, Ners son ledaren för armén, och Saul låg innanför barrikaden och folket tältade runt omkring honom.
Och David tog spjutet och vattenkruset från Sauls huvud och de bar bort dem och ingen man såg det, ingen visste det, inte heller vaknade någon, för alla sov, eftersom en djup sömn från Herren (Jahve) hade fallit över dem.
Detta är inte en god sak som du har gjort. Herren (Jahve) lever, du förtjänar att dö eftersom du inte vakade över din herre, Herrens (Jahves) smorde. Och se nu var kungens spjut är, och vattenkruset som stod vid hans huvud."
Och när Saul såg filistéernas armé blev han rädd och hans hjärta slog snabbt.
Och när kvinnan såg Samuel, skrek hon med en hög röst, och kvinnan talade till Saul och sade: "Varför har du bedragit mig? För du är Saul."
Och kungen sade till henne: "Var inte rädd. Vad ser du?" Och kvinna sade till Saul: "Jag ser en gudalik varelse komma upp ur jorden."
Och kvinnan kom till Saul och såg att han var mycket förfärad och sade till honom: "Se, din tjänarinna har lyssnat till din röst och jag har lagt mitt liv i din hand och har lyssnat på de ord som du har talat till mig.
Och när hans vapendragare såg att Saul var död, gjorde han likadant och hävde sig över sitt svärd och han dog med honom.
Och när Israels män som var på den andra sidan dalen och de som var bortom Jordan, såg att Israels män flydde och att Saul och hans söner var döda, övergav de städerna och flydde, och filistéerna kom och bodde i dem.
Och när han tittade bakom sig såg han mig och ropade på mig.
    Då svarade jag: 'Här är jag.'
Och det skedde när Herrens (Jahves) ark kom in i Davids stad att Michal, Sauls dotter, tittade ut genom fönstret och såg kung David hoppa och dansa inför Herrens (Jahves) ansikte, och hon föraktade honom i sitt hjärta.
sade han till profeten Natan: "Se, här bor jag i ett hus av [vackert importerat] cederträ [från Tyros, se 2 Sam 5:11], medan Guds ark bor i ett tält."
Han besteg en kerub [bevingat himmelskt väsen, se 1 Mos 3:24; 1 Kung 6:24‑27; Hes 1:4‑28; 10:20] och flög.
    Han svävade fram på vindens vingar.
Havsdjupen exponerades (havets strömmar),
    jordens inre delar blottades vid ditt härskri (tillrättavisning, när du dånat med hög röst), Herre (Jahve),
    genom din kraftiga utblåsning från din näsa.
[Effekterna av en stor jordbävning med sprickor, slukhål och avgrundsdjup målas upp.]
I Gibeon [en mil nordväst om Jerusalem där den största offerhöjden i landet fanns innan templet blev klart] uppenbarade sig Herren för Salomo i en dröm om natten [samma dag som han offrat där, se 2 Krön 1:7].
    Gud sade: "Be om vad du vill och jag ska ge dig det."
När hela Israel fick höra talas om domen som kungen hade fällt häpnade de över kungen, för de såg att Guds vishet fanns i honom så att han kunde skipa rätt.
När drottningen av Saba själv såg Salomos all vishet, såg huset som han byggt [hans eget palats eller templet],
Jag trodde inte på det förrän jag kom hit och fick se det med egna ögon. Ändå hade man inte ens berättat hälften för mig, din vishet och ditt välstånd överträffar allt jag fått höra."
… Kinnor-harpor (kitharor – hebr. kinnor) och med Nevel-lyror (psaltare)
Elia tog pojken, och gick ner med honom från sitt rum och gav honom till hans mor, och Elia sade: "Se, din son lever."
Och det hände efter många dagar att Herrens (Jahves) ord kom till Elia i det tredje året, han sade: "Gå och visa dig för Achav och jag ska sända regn över landet."
Och Elia gick för att visa sig för Achav.
    Och hungersnöden var stor i Samarien
Och Elia sade: "Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) lever, inför vilken jag står, jag ska verkligen visa mig själv för honom (Achav) idag."
Och det hände när Achav såg Elia att Achav sade till honom: "Är det du, Israels orosstiftare (som ställer till oreda)?
Och när allt folket såg det föll de på sina ansikten och de sade: "Herren (Jahve) han är Gud (Elohim), Herren (Jahve) han är Gud (Elohim)."
Elia såg (blev rädd), stod upp, och sprang för sitt liv. [De tre verben indikerar en snabb handling utan eftertanke. Det Elia såg var meddelandet, men också hur hans förhoppning om att landets ledarskap skulle omvända sig inte går i uppfyllelse.] Han kom till Beer-Sheva i Juda [den sydligaste staden i Juda, 15 mil från Jizreel]. Där lämnade han sin tjänare,
Och han sade: "Du har bett om en svår sak, likväl, om du ser mig när jag tas ifrån dig, ska det ske med dig, men om inte, ska det inte ske."
Under tiden Elisha såg detta ropade han: "Min fader, min fader! Du som är Israels vagnar och ryttare!" [Syftar antagligen på Elia, vars profetiska tjänst var som en armé som skyddade Israel.] Sedan kunde han inte längre se honom. Han tog tag i sina kläder och rev dem i två stycken.
Och när profetsönerna som var i Jeriko såg honom på avstånd sade de: "Elias ande vilar över Elisha." Och de kom och mötte honom och bugade sig ner till marken för honom.
Och männen i staden sade till Elisha: "Se, vi ber dig, stadens läge är gott som min herre ser, men vattnet är dåligt och marken ger missväxt."
Elisha vände sig om, såg på dem och förbannade dem i Herrens (Jahves) namn. Då kom två björnhonor ut ur skogen och 42 av ungdomarna revs. [Texten säger inte om de bara skadades eller revs ihjäl, i Hos 13:8 används dock samma ord (hebr. baqa) för att riva upp och döda. Med tanke på att ett specifikt antal nämns, är det mest troligt att dessa 42 unga män från mobben blev allvarligt skadade eller dödade.]
Och det hände när Israels kung hade läst brevet, att han rev sönder sina kläder och sade: "Är jag Gud (Elohim), att döda och göra levande, att denne man sänder efter mig för att bota en man från hans hudsjukdom? Men betänk, jag ber dig, och se hur han söker en anledning mot mig."
Och Gechazi följde efter Naaman. Och när Naaman såg att någon sprang efter honom steg han ner från vagnen för att möta honom och sade: "Är allt i sin ordning?"
Gudsmannen [Elisha] frågade: "Var föll den?" Och han visade honom platsen. Och han skar av en gren och kastade i den där, och fick järnet att flyta.
Och han sade: "Gå och se var han är, så att jag kan sända och hämta honom." Och det berättades för honom: "Se, han är i Dotan."
Och Elisha bad och sade: "Herre (Jahve), jag ber dig, öppna hans ögon så att han ser." Och Herren (Jahve) öppnade ögonen på den unge mannen och han såg, och se, berget var fullt av hästar och vagnar av eld runtom Elisha.
Och det skedde när de kom till Samarien att Elisha sade: "Herre (Jahve) öppna ögonen på dessa män så att de ser." Och Herren (Jahve) öppnade deras ögon och de såg, och se, de var mitt i Samarien.
Och Israels kung sade till Elisha när han såg dem: "Ska jag verkligen slå dem, min far?"
Och det skedde när kungen hörde kvinnans ord att han rev sönder sina kläder, han vandrade nu på muren, och folket tittade, och se, han hade säcktyg inunder på sin kropp.
Men Elisha satt i sitt hus och de äldste var hos honom, och kungen sände en man före sig, men innan budbäraren kom till honom, sade han till de äldste: "Ser ni hur denne son till mördare har sänts för att ta bort mitt huvud? Se, när budbäraren kommer, ska ni stänga dörren och hålla fast dörren mot honom. Är det inte ljudet av hans herres fötter bakom honom?"
Hövitsmannen, vars hand kungen lutade mot (som kungen litade på), svarade då gudsmannen: "Se, även om Herren (Jahve) skulle öppna himlarnas fönster, hur ska detta kunna ske?" Och han sade: "Se, du ska se det med dina egna ögon, men du ska inte äta av det."
Men en av hans tjänare svarade och sade: "Låt några ta, jag ber dig, fem av de återstående hästarna som är kvar i staden, se de är som hela Israels skara som är kvar i den, se de är som hela Israels skara som är förtärd, och låt oss sända dem och se."
De tog därför två vagnar med hästar och kungen sände dem efter araméernas armé och sade: "Gå och se."
Och att hövitsmannen som svarade gudsmannen och sade: "Se, även om Herren (Jahve) skulle öppna himlarnas fönster, hur ska detta kunna ske?" Och han sade: "Se, du ska se det med dina egna ögon, men du ska inte äta av det."
… och tackade [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve), för han är god,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Men många av prästerna och leviterna och överhuvudena för deras fäders stammar (släkter, Israels tolv stammar), de gamla männen som hade sett det första huset [Salomos tempel], grät högljutt när de såg grunden läggas för detta hus [templet], medan många [andra] ropade högt av glädje,
Men nu sade jag till dem: "Ni ser vilken svår situation vi är i, hur Jerusalem ligger i ruiner och dess portar är nedbrända. Kom! Låt oss bygga upp Jerusalems mur igen och göra slut på vår vanära!"
Våra motståndare sade: "De ska ingenting veta och ingenting se, förrän vi står mitt ibland dem och dräper dem så att arbetet upphör."
När jag sett över situationen, reste jag mig och sade till ädlingarna, ledarna och resten av folket: "Var inte rädda för dem. Kom ihåg vår stora och respektingivande Herre (Adonai) och strid för era bröders skull, för era söner, era döttrar, era hustrur och era hem."
Du såg våra fäders nöd i Egypten
    och hörde deras rop vid Röda havet.
Vid samma tid såg jag i Juda hur man trampade vinpressarna på sabbaten och tog hem säd som man lastade på åsnor, likaså vin, druvor och fikon och allt möjligt som kunde bäras och förde det till Jerusalem på sabbatsdagen. Jag varnade dem när de sålde sina varor.
På den tiden såg jag också judiska män som hade tagit till sig ashdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor.
Han förevisade rikedomen i sitt kungarike och glansen och härligheten i hans majestät under många dagar, 180 dagar [6 månader].
att föra drottning Vasti inför honom, iklädd den kungliga kronan. Han ville visa folket och ledarna hennes skönhet, för hon var mycket vacker och tilldragande (attraktiv).
De som stod honom närmast [av dessa visa män] var
    Karshena,
    Shetar,
    Admata,
    Tarshish,
    Meres,
    Marsena [och]
    Memochan,
sju av Persiens och Mediens furstar som hade tillträde till kungens ansikte (närhet) och stod högst i rang i kungariket. [Att sju eunucker och sju furstar nämns pekar symboliskt på att kungen vill påskina att hans rike är fullkomligt och perfekt. Talet sju står för bland annat fulländning. Eftersom det var ett mänskligt rike, som inte var underordnat Gud, var det bara mänskligt perfekt, men det fanns också en välsignelse från Gud här eftersom Esra och Nehemja fick kungens välsignelse att återuppbygga Jerusalems murar och dess tempel.]
Jungfrun [Ester] behagade honom [Hege] och hon vann hans välvilja (blev vänligt bemött). Han gav henne omgående hennes skönhetsbehandlingar (rengörande behandlingar; med tvål, salvor och parfymer) och hennes ranson [troligen den kost hon blev tilldelad] och de sju tärnorna som var utvalda för henne från kungens hus (hushåll) och han flyttade henne och hennes tärnor till den bästa platsen i kvinnornas hus.
När det nu blev Esters tur, dotter till Avichajil, Mordochajs farbror, han som hade tagit henne som sin dotter, när hennes tur hade kommit att gå in till kungen, önskade hon ingenting förutom det som Hege, kungens kammarherre och väktaren över kvinnorna rekommenderade. Och Ester hade favör hos alla som såg på henne.
Nu hände det sig att medan de talade med honom varje dag, lyssnade han ändå inte till dem och de talade om detta för Haman, för att se om Mordochajs ord (förklaring) skulle gälla, för han hade sagt att han var en jude [och tillber inte avgudar, se 2 Mos 20:5].
När Haman såg att Mordochaj inte böjde sig för honom, fylldes Haman av vrede.
Han gav honom även en kopia av brevet med dekretet som getts ut i Susa för att förgöra dem, så att han kunde visa det för Ester och läsa det för henne. Han instruerade henne att gå in till kungen och vädja till honom och göra en framställan för hennes folk.
När kungen såg drottning Ester stå på gården, fann hon nåd (barmhärtighet, oförtjänt kärlek) inför kungens ögon och kungen räckte ut den gyllene spiran som han höll i sin hand mot Ester. Ester kom närmare och rörde vid toppen på spiran.
Sedan gick Haman ut den dagen, glad och lycklig i hjärtat. Men när Haman såg Mordochaj i kungens port, och att han inte reste sig eller flyttade på sig för honom, fylldes Haman av vrede mot Mordochaj.
Likväl blir jag inte tillfredsställd av allt detta (allt som han skrutit om) så länge jag ser juden Mordochaj sitta i kungens port." [Här finns Guds namn JHVH kodat i de fyra orden som översatts "blir jag inte tillfredsställd av allt detta." De sista bokstäverna i dessa ord formar baklänges ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahve, se även Est 1:20; 5:4; 7:7.]
Kungen reste sig i vrede från banketten med vin och gick ut i slottsträdgården, men Haman stannade kvar för att be för sitt liv hos drottning Ester, för han såg att det var ont beslutat mot honom, av kungen. [Här i vers 7 finns Guds namn JHVH kodat i de fyra orden som översatts "det var ont beslutat mot honom." Den sista bokstaven i dessa ord formar framlänges ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahve, se även Est 1:20; 5:4; 5:13.]
för hur kan jag uthärda att se det onda som ska komma över mitt folk? Eller hur kan jag uthärda att se förstörelsen av mina släktingar?"
Därför kallas dessa dagar Purim (hebreiska Porim) efter namnet por. Därför, på grund av allt i dessa brev och på grund av det som de hade sett och det som hände med dem,
Sedan satt de med honom på marken i sju dagar och sju nätter utan att någon av dem sade ett ord till honom, eftersom de såg att hans plåga var mycket stor. [Vännerna och Jobs agerande här ligger till grund för shiva-veckan, som praktiseras än i dag efter ett dödsfall inom judendomen, se även 1 Mos 50:10; 1 Sam 31:13. Shiva betyder sju på hebreiska. Den familj som har sorg stannar hemma under en veckas tid efter begravningen, som skett samma dag som dödsfallet. Familjen sitter på låga stolar i hemmet för att på ett yttre sätt visa sina inre känslor av sorg. Uttrycket att "känna sig låg" får ett konkret fysiskt uttryck. Under denna vecka besöker vänner och bekanta familjen och man har ofta med sig mat. Besökaren sätter sig i stillhet intill den sörjande och säger ingenting innan den som är i sorg är redo att prata. Anledningen är just att Jobs vänner satt tysta en vecka och det var Job som inledde samtalet, se Job 3:1.]
Varför …
För som jag har sett, de som plöjer orättfärdighet och sår split,
    skördar det de sår.
Han ska inte få se (glädja sig att se porlande) bäckar, strömmar av honung och smör (tjock mjölk, kvarg, ostmassa).
Har dödens (dödsrikets) portar öppnats (avslöjats) för dig,
    har du sett portarna till det djupaste mörkret (dödsskuggans portar)? [Job 10:21; Job 26:6]
Har du stigit in i snöns förråd?
Har du sett haglets [vapen-]förråd,
Släpp loss (kasta ut, ge fritt utflöde för) din vrede [över all orättfärdighet på jorden].
Med en blick, ödmjuka allt högt (alla högmodiga).
Med en blick, kuva allt högt (trycka ned alla högmodiga).
Slå ned de ogudaktiga på stället.
Han ser på allt som är upphöjt,
    han är kung över stolthetens söner (alla som är stolta). [Frasen "stolthetens söner" kan inkludera människor som gör uppror mot Gud. I Job 28:8 används en liknande fras om de stolta lejonen. Genomgående finns denna dubbelhet där Leviatan beskrivs som ett djur, men också avspeglar Satan och hans verkningar.]
Mina öron har hört om dig förut,
    men nu har jag sett dig med egna ögon!
Job levde ytterligare 140 år och fick se sina barn och barnbarn i fyra generationer.
Många säger:
    "Vem kan visa oss det goda?"
[Även bland dem som följde David kunde missmod och rådlöshet tränga sig på. I förra psalmen fanns ett liknande uttryck där många ifrågasatte Davids gudsrelation, se Ps 3:3. I denna dunkla och svåra prövning söker David ljus, råd och hjälp från Herren.] Upplyft ditt ansiktes ljus [låt ditt ansikte lysa] över oss [med välvilja, nåd och frid], Herre (Jahve).
    [David utgår från den aronitiska välsignelsen i sin bön, se 4 Mos 6:25‑26.]

När jag ser dina himlar, dina fingrars verk,
    månen och stjärnorna som du satt (fäst; ordagrant: rest) upp … [Meningen avslutas inte, detta är en s.k. aposiopesis – det är som om författaren blir överväldigad och det blir en paus. Psalmen skiftar också här från tredje person ("vår Gud" i vers 2) till första person ("jag ser") och blir mer personlig.]
Visa mig nåd (oförtjänt kärlek; favör), Herre (Jahve). Se hur jag plågas av dem som hatar mig!
    Lyft bort mig från dödens portar;
Han tänker (säger i sitt hjärta):
    "Gud (El) har glömt det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig." [Vers 4 och 11 ramar in beskrivningen av den ogudaktige med hans citat om att Gud inte skulle ställa någon till svars och se vad som sker. Även vers 13 har liknande citat. Efter sex saknade bokstäver återupptas det akrostiska mönstret nu i vers 12.]
Du ser (du har sett och ser) [som svar på de ogudaktigas påstående i vers 11],
    ja, du lägger märke till illdåd (elakhet, smärta, det som tynger) och provokation (ilska, plåga, sorg),
    för att ge (lägga) det i din hand.
[Uttrycket "ge i din hand" måste tolkas. Det kan beskriva hur Gud skriver det i sin hand för att komma ihåg. Hand står också för handling, och kan vara nästa steg, från att ha "sett" med ögonen är det nu dags att agera med "handen" och göra något åt situationen, vedergälla och döma genom sin hand.] Den hjälplöse (svage, det olyckliga offret, se vers 8 och 10) överlämnar sin sak åt dig;
    du är den faderlöses hjälpare. [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Ordet "Du ser" börjar på den bokstaven och förstärker hur Gud ser allt som sker. I versen innan nämndes de gudlösa, se vers 13. Det gör att det blir en delvis störning av antal ord i denna vers, se även Ps 9:6‑7, 18.]
Herren (Jahve) skådar ner från himlen
    på människosläktet (Adams barn),
för att se om det finns någon som är förståndig (lever vist),
    någon som söker (frågar efter, ta sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Gud. [På samma sätt som föregående vers för även denna tankarna tillbaka till Första Mosebok och hur Gud kom ner för att se vad människorna gjorde när de byggde Babels torn, se 1 Mos 11:5.]
För du ska inte lämna mig (min själ, min person – hebr. nefesh) åt (till) Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
    du låter inte den som följer dig (din trogne, helige) se avgrunden.
[David talar profetiskt om Jesus som även på korset kunde vara trygg att Gud skulle låta honom återuppstå.]
Havsdjupen exponerades (havets strömmar),
    jordens inre delar blottades vid ditt härskri (tillrättavisning, när du dånat med hög röst), Herre (Jahve),
    genom din kraftiga utblåsning från din näsa.
    [Effekterna av en stor jordbävning med sprickor, slukhål och avgrundsdjup målas upp.]
Alla som ser mig förlöjligar mig,
    de talar nedsättande, de skakar på huvudet [och säger]:
Jag kan räkna alla mina ben [som pressas ut mot huden],
    de ser på mig, de stirrar (i skadeglädje).
Se mitt lidande och min nöd (smärta, tunga börda),
    och förlåt mig (lyft upp, bär) alla mina synder (misstag). [Här bryts mönstret, i stället för den nittonde hebreiska bokstaven "Qof", används den tjugonde Resh här. Tecknet Resh avbildar framsidan av ett huvud och symboliserar att se och observera. Här är det ordet "Se" som börjar på den bokstaven.
    Qof, som saknas och borde ha kommit här, avbildar ett huvud sett bakifrån. Varför bryts mönstret? En ledtråd kan vara att se vilka ord som börjar på Qof som psalmisten skulle kunna ha använt. I Klagovisorna används "jag ropar" för Qof, se Klag 1:19. Kan det vara så att psalmistens egna ord har tagit slut och han har insett att det inte finns något han själv kan göra, i stället vädjar han till Gud att se hans lidande och förlåta hans synd? Ett annat ord som börjar på Qof som används i alfabetiska psalmer är "vänta", se Ps 37:34. Kan det vara så att behovet här är så akut att det inte finns tid att vänta? Genom att hoppa över bokstaven med bilden på "huvudet bakifrån" och istället gå direkt på "huvudet framifrån" förstärker bönen att Gud ska se hans lidande, vers 18, och även vad hans fiender gör, se vers 19!]
Se mina fiender för de är många,
    de hatar mig med orätt (våldsamt, grymt) hat. [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Orden "Se" och "många" börjar med denna bokstav och förstärker vädjan till Gud att se den svåra situationen.]
Hade jag inte trott (om jag inte varit viss om) att [jag skulle] få se Herrens (Jahves) godhet i de levandes land …
    [ja, då skulle jag kanske gett upp, inte vetat vad jag skulle ta mig till, tappat tron, osv.]
[Meningen avslutas inte, den är en s.k. aposiopesis. Istället för att uttryckligen redogöra för några olika alternativ för vad som skulle hända om David inte hade tro på att han skulle få se Guds godhet, lämnas dessa tankar till läsaren. Berättelsen stannar upp och lyssnaren får tänka sig in i den känslomässigt laddade frågan. Vad skulle hända om Gud inte grep in nu och visade sin godhet? Vad skulle ske om falska vittnen som andades våld fick sin vilja igenom? Uttrycket "de levandes land" syftar troligtvis på livet här på jorden bland de människor som lever och inte har dött.]
Jag vill jubla och glädja mig över din nåd (omsorgsfulla kärlek),
    att du har sett mitt lidande,
    du känner till varje bekymmer i mitt liv (min själs ångest, trånga passager, känslomässigt pressade situationer).
Bland alla mina fiender har jag blivit en som de föraktar,
    och för mina grannar ännu mer [någon de hånar], de som känner mig är förskräckta över min situation,
    när de ser mig ute (på gatan, publikt), vänder de sig bort (flyr de) från mig.
Från himlarna blickar Herren (Jahve) ned,
    han ser alla människors barn (Adams söner).
Smaka (pröva, undersök) [drick djupt från Guds källor] och se hur god Herren (Jahve) är!
    Välsignad (salig, lycklig) är den man (stridsman) [i sin bästa ålder] som förtröstar på (sätter sitt hopp till; tar sin tillflykt till) honom. [Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I denna vers börjar det hebreiska ordet för "smaka" på Tet, och det förstärker uppmaningen att välja Gud som är god. Att "smaka" på Guds godhet talar om ett inre liv tillsammans med Herren. Versen citeras av Petrus i 1 Pet 2:2‑3.
    Den hebreiska texten har ki-tov JHVH (ordagrant: "för god Jahve"). Här finns inget ord för "är" med. Enligt det grekiska tänkesättet (som påverkat oss i väst) kan godhet existera oberoende av Gud. Godhet anses alltså inte som ett av Guds attribut. I den judiska världsbilden hör dessa två begrepp oskiljaktigt ihop. Det går inte att se godhet utan att se Gud. Att förneka Guds godhet är att förneka Gud själv. Det finns ingen godhet skild från Gud – Gud och godhet hör ihop.
    Värt att notera är också att här används inte något av de vanliga hebreiska orden för människa, utan gever som beskriver en stridsman – en man i sina bästa år – full av egen styrka och kraft. Denna paradox visar på att verklig styrka inte finns i det yttre och synliga, utan handlar om att villigt böja sig inför Gud.]
Vem är den människa, som älskar livet,
    som önskar se många dagar och ha det gott? [Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I denna vers börjar ordet "Vem" på denna bokstav. Det förstärker frågan om det finns någon bland alla människor som vill leva ett liv till fullo? Föregående vers talade om att vörda Herren. Denna vers visar att sann gudsfruktan inte begränsar, istället är det vägen för verklig glädje.]
Herre (Adonai), hur länge ska det dröja innan du ser [och agerar]?
Rädda (ta tillbaka) mig från deras förgörelse,
    mitt liv från de unga lejonen [som vill slita mig i stycken].
De spärrar upp sina [fula] gap mot mig,
    och säger: "Haha, haha (hebr. heach heach – ett uttryck för skadeglädje), våra ögon har sett det."
[De har sett psalmisten lida, och troligtvis även ser för sina ögon hur deras planer att fälla honom kommer att lyckas och tar ut segern i förskott. Det är en ordlek mellan denna och nästa vers. Fiendens ögon har sett, men Guds ögon har också sett i vers 22.]
Du har sett allt [deras planer, allt hyckleri], Herre (Jahve) – var inte tyst;
    min Herre (Adonai), var inte långt borta från mig!
För hos dig är livets källa (livets ursprung, källflöde),
    i ditt ljus ser vi ljus.
men Herren (Jahve) [är inte förfärad, han] ler [Ps 2:4],
    för han vet (ser) att hans dag kommer.
    [Hans dag kan syfta på Herrens dag eller den dag då den ondes planer och makt stoppas.][Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Ordet "konspirerar" börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att agera. Det finns även koppling till nästa grupp som visar på vad som kommer hända med de ogudaktiga. Både vers 14 och 15 börjar med ordet svärd, och beskriver hur det vänds och går in i deras eget hjärta. Det nästföljande stycket, vers 14‑15, är också längre än normalt och har tre rader istället för två.]
Jag har varit ung och nu är jag gammal,
    men jag har ännu inte sett den rättfärdige övergiven (utan stöd)
    eller deras barn (avkomma) behöva tigga bröd.
Vänta(sök ivrigt, bind dig samman med) Herren (Jahve),
    håll dig på hans väg.
Han ska upphöja dig till att inta (ärva, äga) landet,
    du kommer att få se (bevittna) de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) bli utplånade. [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det ordet "Vänta" som börjar på den bokstaven. Det förstärker att Herren finns nära den som söker och väntar på honom.]
Jag såg en gudlös (ogudaktig, medvetet ondskefull person), en hänsynslös (kallblodig våldsverkare),
    han bredde ut sig (exponerar sig, blir naken) som ett inhemskt (icke flyttat) grönskande träd [som rotat sig väl].
Observera (betrakta noggrant) den oskyldige (den som är ren och vill leva rätt), se på den uppriktige (den ärlige, som vandrar rakt fram på Guds väg),
    för det finns en framtid för fredens (fridens) man.
Han lade i min mun en ny sång,
    en lovsång till vår Gud (Elohim).
Många ska se och frukta (vörda, ära),
    och förtrösta (lita) på Herren (Jahve). [Ordet för se är jiru och frukta är snarlika jirau och följer varandra naturligt. Här uttrycker David en bön och önskan att många ska se vad Gud har gjort, och själva få tro och förtröstan på att Herren vill göra samma sak för dem.]
För ondska [plural] har omringat mig,
    mer än jag kan räkna.
Mina skulder (felsteg, synder) har hunnit ifatt mig,
    och jag kan inte se;
de är fler än mina huvudhår,
    mitt hjärta sviktar (mitt mod lämnar mig). [Ordet ondska är i plural. I närmsta kontext syftar det på skulder. Det hebreiska ordet avon har betydelsen att "vika av från vägen". Det beskriver ett handlingsätt där man överträtt Guds lag, men också den skuld som felsteget innebär. Eftersom psalmen har messianska undertoner så finns det inget som hindrar att den kan appliceras på Jesu syndfria liv. Eftersom ondska är i plural är det inte bara skulden/synden som omringar, utan även hotande yttre fiender, se vers 15.]
Om han kommer på besök,
    då talar han tomhet.
Hans hjärta samlar på ondska;
    när han går ut, sprider han det.'
Hela min varelse (själ – hebr. nefesh) törstar efter Gud (Elohim),
    den levande Guden (El).
När får jag komma
    och se Guds ansikte (träda fram inför Elohim)?
Lyssna, dotter, se och hör (böj ditt öra, lyssna uppmärksamt nu);
    glöm ditt folk [hemland] och din faders hus (familj). [I vanliga fall var det sonen som skulle lämna sin fars hus, se 1 Mos 2:24. Här verkar bruden komma från ett annat land. Hon var tvungen att lämna sin gamla kultur, lojaliteter och hennes religion. Här är Rut ett fint exempel, se Rut 1:15‑16, medan Salomons och Ahabs fruar inte gjorde det. I ett messianskt perspektiv behöver Guds församling lämna det gamla livet och avskilja sig för Jesus, se Ef 5:25‑27.]
De såg, de häpnade,
    de blev skräckslagna, de flydde.
[Vers 8 och vers 10‑12 är riktade till Gud. Här i vers 9 växlar psalmen på nytt till att tala om Gud. Denna vers är psalmens mittpunkt, vilket också förstärks av det avslutande Sela.] Det vi har hört, det fick vi se
    i Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) stad,
i vår Guds (Elohims) stad,
    som Gud bevarar till evig tid. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Vad var det fienderna såg i vers 6 som fick dem att fly? Det är inte Jerusalems murar, utan Guds närvaro som beskyddar staden, se även Hes 10.]
för att få leva för evigt
    och undgå att se graven.
Det är faktiskt så att även
    de visa en dag kommer att dö. [Döden är ofrånkomlig.]
På samma sätt kommer också
    dårar och andligt okänsliga (oförnuftiga) att en gång dö
    och de lämnar kvar sina ägodelar åt andra [inte ens till sina barn].
men han ska gå till sina fäders släkte [följa dem i familjegraven],
    de ska aldrig mer se ljuset.
När du ser en tjuv är du belåten med honom,
    och din del är tillsammans med äktenskapsbrytare.
Ett lovets offer ärar mig,
    och till den som styr sina steg rätt
    ska jag visa Guds (Elohims) frälsning."
De rättfärdiga ska se det och frukta (Herren),
    de ska skratta åt honom.
Gud (Elohim) skådar ner från himlen på människosläktet (Adams barn),
    för att se om det finns någon som är förståndig (lever vist),
    någon som frågar efter (söker, tar sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Gud. [Även denna vers för tankarna tillbaka till Första Mosebok och hur Gud kom ner för att se vad människorna gjorde när de byggde Babels torn, se 1 Mos 11:5.]
Han har räddat (ryckt bort) mig ur nöd (trångmål och svårigheter)
    och mina ögon har fått se mina fiender (ge vika).
Herre (Adonai) fördärva och dela deras tunga (förvirra och förbrylla deras tal) [1 Mos 11:1‑9],
    för jag ser våld och kiv i staden,
jag är utan skuld, men de skyndar (rusar) iväg och hittar på saker (onda uppsåt). Vakna, till att hjälpa mig, och se [hur illa de beter sig]!
Min nåds (kärleksfulle omsorgs; trofaste) Gud (Elohim) ska komma och möta mig.
    Gud (Elohim) ska låta mig se ner på mina motståndare. [Verbet "möta mig" har en hebreisk rot qedem, som betyder öster eller fronten, men det är även ett uttryck som beskriver att man möter både sig själv och Gud – både bakåt och framåt. Den rika innebörden blir att jag och Gud ömsesidigt går varandra till mötes, men också att Gud just därför även går framför mig.]
Du har låtit ditt folk se svårigheter;
    du har låtit oss dricka skälvande vin (vin som berusar oss så att vi raglar).
Ja, jag har sett dig i helgedomen,
    och sett din makt och ära (härlighet).
De stärker (tar fasta på) ett ont ord (uppmuntrar varandra till att göra det onda) [upprepar ockulta förbannelser mot mig];
    de överlägger för att placera ut hemliga fällor.
De frågar: "Vem ser [oss och de snaror vi lagt ut]?",
Deras egen tunga (egna ord) blir deras fall (ras, gör att de tappar kontrollen);
    alla som ser dem skakar (på huvudet i förvåning över deras nederlag).
    [Kan också översättas: "Alla ser hur de flyr."]
Kom och se vad Gud har gjort
    – väldiga (fruktansvärda) gärningar bland människorna (Adams barn)!
    [Hans fantastiska gärningar övergår mänskligt förstånd!]
Om jag hade sett någon synd i mitt hjärta,
    så skulle Herren (Adonai) inte höra.
Man såg din segermarsch (din väg, resa, intåg), Gud (Elohim),
    segermarschen av min Gud (El), min kung, i helighet!
Låt deras ögon förmörkas så att de inte ser,
    och låt deras höfter skaka.
De ödmjuka (betryckta, fattiga) ska se det och vara glada.
    [Att offra oxar var dyrt.]
    Ni som frågar efter (söker, tar er tillflykt till, ofta träder fram inför) Herren (Elohim) – ja, era hjärtan ska återupplivas.
Du lät mig se (få uppleva) många bekymmer (trånga passager, känslomässigt pressade situationer) [plural]
    och mycket ondska (lidande) [plural],
du ska återuppliva oss igen,
    från jordens djup ska du låta mig komma upp igen.
för jag var avundsjuk på de arroganta (högmodiga)
    när jag såg de ondas (de ogudaktigas) framgång [välgång på alla områden].
Vi kan inte se våra tecken [samma ord som i vers 4].
    Ingen profet finns mer
    och ingen ibland oss som vet för hur länge. [Versen kan antyda viss ironi. Före och direkt efter år 586 f.Kr. när templet förstördes av Babylonierna profeterade Jeremia om att fångenskapen skulle vara i 70 år, se Jer 25:11.]
Vattnen såg dig Gud (Elohim), vattnen såg dig.
    De var i smärta, också djupen skakade.
De glömde bort hans gärningar
    och alla underbara verk som han visat dem.
Härskarornas Herre (Elohim Sebaot), återvänd (kom hit igen) vi ber dig!
    Titta ner från himlarna och se och kom ihåg din vinplanta [Israel].
De går från kraft till kraft
    (från plats till plats, som en vandrare som hämtar styrka och vila på varje lägerplats på väg mot målet),
    var och en träder fram inför Gud (Elohim) på Sion [templet i Jerusalem].
Gud (Elohim), ser vår sköld [bildligt, vår ledare],
    se på din smordes ansikte [din smorde kung, David, se 1 Sam 16:12].
Herre (Jahve), låt oss se din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet),
    ge oss din frälsning.
Visa mig ett tecken [Dom 6:17] på din godhet,
    när mina fiender ser, ska de komma på skam,
för du, Herre (Jahve),
    hjälper och tröstar mig (vänder min sorg till hopp inom mig).
Vilken stridsman (en man i sin bästa ålder) är han som lever och inte ska se döden,
    som ska befria sin själ från Sheols (gravens, underjordens) makt?Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Gör oss glada för alla de dagar som du har plågat oss,
    för alla de år som vi har sett ondska.
Låt ditt verk (det du gör) bli synligt för dina tjänare,
    och din härlighet över dina söner (barn).
Du ska bara se på (observera, skåda) med egna ögon,
    och du ska se hur vedergällningen drabbar de onda (du ska se de ogudaktigas lön). [Med egna ögon ska du som engagerad betraktare själv få bevittna hur de gudlösa straffas. Samma verb för att se, hebr. raa, återkommer sedan i psalmens sista vers, se vers 16.]
Jag ska mätta honom med långt liv (längd av dagar)
    och låta honom få se (visa honom) min frälsning (räddning, befrielse – hebr. jeshua). [I vers 14‑16 är huvudpoängen och det centrala att Gud själv är med. Sex stycken verb (tre på vardera sida) visar på Herrens agerande och omger de hebreiska orden för "jag med honom i nöden". Verben är: befria, beskydda, svara, rädda, mätta och visa.]
De säger: "Herren (Jah) ska inte se,
    inte heller ska Jakobs Gud (Elohim) höra [vad vi håller på med]."
där era fäder satte mig på prov, de prövade mig,
    fastän de hade sett min gärning (mitt verk) [uttåget – befrielsen från slaveriet]. [De hebreiska orden Meriva och Massa har fått namnge platser längs israeliternas ökenvandring. Inte långt efter att de korsat Röda havet på ett mirakulöst sätt, sattes de på prov då det inte fanns vatten. Frågan som då ställdes var: "Är Herren med oss eller inte?", se 2 Mos 17:7. En liknande händelse inträffade även en generation senare när Mirjam hade dött i öknen Sin, se 4 Mos 20:1, 13. Hebreerbrevets författare varnar utifrån dessa verser för risken att avfalla från den levande Guden och betonar att de ska uppmuntra varandra att hålla fast vid sin tro, se Heb 3:7‑14. Se även 5 Mos 6:16; 9:22; 32:51; 33:8; Ps 81:8; 106:32.]
Hans blixtar lyser upp världen (den bebodda delen av jorden),
    jorden ser det och bävar [folken blir skräckslagna].
Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,
    och alla folk ser hans härlighet [hans manifesterade närvaro].
Han kommer ihåg sin nåd (omsorgsfulla kärlek) och trofasthet mot Israels folk,
    [folk från] alla jordens hörn ser hur vår Gud (Elohim) frälser (räddar).
När Herren (Jahve) har byggt upp Sion [tempelberget i Jerusalem],
    när han har visat sig i sin härlighet,
så att jag får se framgången hos dina utvalda,
    så att jag får glädja mig i ditt lands glädje,
    så att jag får lovprisa med ditt arv (alla de som tillhör Herren).
Trots det såg han till deras nöd
    när han hörde deras rop (på hjälp).
de såg Herrens (Jahves) verk
    och hans under i djupen.
De med uppriktiga hjärtan (ärliga och rena hjärtan, de rättsinniga, ordagrant "rakhjärtade") ser det och är glada,
    och all missgärning upphör (ordagrant: stoppar hennes mun).
Jag har blivit ett hån för dem,
    när de ser mig skakar de på sina huvuden.
Lugnt (fast, stadigt) är hans hjärta, han är inte rädd,
    till sist får han se sina fiender falla. [Ordet "Lugnt" börjar på Samech och "till sist" börjar på Ajin.]
Den ogudaktige ser det och är rasande,
    han gnisslar tänder och tynar bort.
    De gudlösas begär (längtan, planer) blir det ingenting av. [Ordet "Den ogudaktige" börjar på Resh, "han gnisslar tänder" bokstaven Shin (som just avbildar en tand) och till sist som avslutning "begär" på den tjugoandra och sista bokstaven Tav.]
Han som böjer sig ner,
    för att se på himlen och jorden.
Havet såg detta och flydde [när de korsade Röda havet, 2 Mos 14:21].
    Jordan vände tillbaka [när de korsade Jordanfloden, se Jos 3:13, 16].
De har munnar men talar inte,
    ögon men ser inte,
Herren (Jahve) är för mig (vid min sida), min hjälpare,
    därför kan jag i triumf se på dem som hatar mig.
Vänd bort mina ögon från att se fåfänga (tomhet)
    och låt mig leva (bli bevarad, leva till fullaste måttet) på dina vägar. [I vers 36 nämns "hjärta" och girighet. Hjärtat talar om inre motiv. I vers 37 är paret "ögon" och fåfänga. Om ögonen bara är fäst på världslig rikedom, som motivation, är det bara tomhet, se även Ords 10:22; Matt 6:24.]
De som fruktar (vördar) dig ska se mig och vara glada,
    eftersom jag har mitt hopp i ditt ord (hebr. davar).
Jag har sett ett slut (en gräns) på varje fulländning,
    men dina budord (hebr. mitzvot) saknar begränsning.
[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh. Talvärdet är 200. Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Önskan att Gud ska "se" ramar in stycket, se vers 153 och vers 159, där det står i imperativ; ordet återfinns även i vers 158. Tre gånger återfinns också frasen "ge mig liv", se vers 154, 156, 159. Jämfört med föregående bokstav "Qof", som avbildade baksidan av ett huvud, förstärker Resh här hur Gud ska vända sitt ansikte mot psalmisten och se och vara närvarande!] Se mitt lidande (elände) och rädda mig,
    för jag glömmer inte din undervisning (Torah).
Jag har sett de trolösa och känner sorg (jag bryts sönder inombords, mår illa, känner avsky),
    eftersom de inte har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) ditt löftesord (hebr. imrah).
Se hur jag älskar dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
    Herre (Jahve), ge mig liv (blås nytt liv i mig) genom din nåd (omsorgsfulla kärlek).
Herren (Jahve) välsignar dig från Sion [tempelberget i Jerusalem]
    och låter dig se Jerusalems goda
    i alla dina livsdagar.
Må du leva och få se dina barnbarn. Frid (shalom, alla Guds välsignelser) vare över Israel!
De har munnar men talar inte,
    de har ögon men ser inte,
Även om Herren (Jahve) är upphöjd, ser han till den ringe (den som är långt ner)
    [för den ödmjuke in i gemenskap med honom],
    men den högmodige känner han [bara] på långt avstånd.
såg dina ögon min omformade kropp (ihoprullad, hopvikt, inte ännu utvecklad, dvs. när jag bara var ett embryo).
Alla mina dagar var uppskrivna i din bok [livets bok, se Ps 69:29]
    innan de tog form, innan någon av dem hade kommit.
Se (och se; se sedan) om det finns en fördärvlig (smärtsam) väg hos (i) mig [ett sätt som sårar dig och skadar mig],
     och led mig på den eviga vägen.
    [Den väg som leder till en evig fortsättning i gemenskap med Gud.]
Titta på min högra hand och se,
    för det finns ingen som känner mig.
Jag har ingenstans att fly,
    ingen bryr sig om (söker, frågar efter) min själ (mitt liv).
Du som är lat (slö), gå och titta på myran,
    begrunda (se, undersök, förstå, tänk på) dess liv (handlingar, moral, väg) och bli vis.
såg jag bland de oerfarna (lättledda, naiva, dåraktiga), bland ungdomarna lade jag märke till,
    en ung man utan något omdöme (förstånd, hjärta, samvete, kurage).
Örat som hör och ögat som ser.
    Herren (Jahve) har gett oss båda.
Den förståndige ser i förväg faran och tar skydd,
    men den oförståndige går rakt fram och får sitt straff.
Titta inte på vinet när det är rött,
    när det glittrar i vinglaset,
    när det lätt rinner ner.
    [Bedöm inte vinet efter årgången, märket eller smaken, utan efter dess effekt:]
Du börjar se konstiga saker [under alkoholens inverkan]
    och ditt sinne börjar fantisera förvirrade, fördärvliga tankar.
Herren (Jahve) ser vad du gör och det är ont i hans ögon (det orsakar sorg och smärta hos honom),
    och han vänder sin vrede från honom
    [och riktar den på dig, som begår ett ännu värre brott genom ditt hån].
Jag betraktade och tänkte noga på vad jag såg,
    jag drog följande lärdom från vad jag sett:
Det är bättre att bli ombedd: "Kom upp här,"
    än att bli nedflyttad i kungens närvaro, vars ögon redan sett dig [när du ogenerat befordrade dig själv].
Ser du en man som tror att han är vis
    – det är mer hopp om dåren än för honom.
Den förståndige ser faran och tar skydd,
    men de oförståndiga (omedvetna, frigjorda, utan hämningar) går på och blir straffade (får böta, betala).
Efter att skörden har bärgats kommer nytt gräs upp
    och när fodret samlas in från bergen,
När de ogudaktiga (syndarna, kriminella) blir fler (i antal och auktoritet) då ökar också synden (överträdelserna),
    men de rättfärdiga ska se deras fall.
    [Oavsett hur djupt synden har nått så finns det hopp, de rättfärdiga ska en dag se rättfärdigheten segra!]
Allt slit tröttar ut,
    en man kan inte räkna ut (omfamna) det,
ögat blir inte mätt (tillfredställt) på att se,
    inte heller örat fullt av att höra.
Finns det någonting varom det är sagt:
    "Se, detta är nytt?"
Det har redan funnits i tidsåldrar före oss.
Jag har sett allt arbete som görs under solen, och se, detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.
Jag talade med mitt eget hjärta och sade: "Se, jag har fått stor [moralisk] vishet, mer än det som tidigare funnits före mig i Jerusalem, och mitt hjärta har sett mycket [moralisk] vishet och kunskap (personlig erfarenhet)."
Jag säger i mitt hjärta: "Kom, jag ska pröva dig med munterhet och glädje i det goda" Och se, även detta är fåfänga (något som försvinner snabbt; tomhet).
Jag sökte i mitt hjärta hur jag skulle kunna skämma bort mitt kött (min kropp) med vin, och mitt hjärta ledsagade sig självt med vishet om hur man håller fast vid dårskap, till dess jag såg vad som är bäst för människosläktets söner, vad de ska göra under himlarna de få dagarna av sina liv. [Besvikelse: frågan om livets mening kan inte tryckas ner med alkohol och droger.]
Jag vände mig själv till att se på visheten, dårskapen och dumheten – för vad kan människan (hebr. adam) göra, som kommer efter kungen [Kohelet – Predikaren själv], förutom det som redan är gjort?[Versen är inte helt lätt att översätta. Kungen kan syfta på Predikaren själv, kung Salomo, "visa råd" eller Gud själv. En annan tolkning är att "kungen" är den första människan som var Adam. Syftar det på Predikaren själv blir betydelsen till läsaren, att om han med alla sina resurser och möjligheter som kung inte lyckades hitta livets mening på dessa sju områden, ta honom för hans ord och tro inte att du själv kommer hitta det på något av dessa områden, det har redan prövats!]
Sedan såg jag att visheten skiljer sig från (överglänser) dårskapen
    lika mycket som ljuset skiljer sig från (överglänser) mörkret.
Det finns inget bättre för en människa än att hon får äta och dricka och att hon kan låta sin själ njuta av hennes arbete. Detta såg jag också, att det är från Guds (Elohims) hand.
Jag har sett bestyren, som Gud (Elohim) har gett till människans söner att utöva.
Men också att varje människa ska äta och dricka och finna glädje i sitt arbete, är en gåva från Gud (Elohim).
Dessutom såg jag under solen,
    på rättens plats – att ondskan var där,
    och på rättfärdighetens plats – att ondskan var där.
Jag sade i mitt hjärta: "Det är på grund av människans söner som Gud (Elohim) sållar dem, för att de ska se att de i sig själva är som vilddjur."
Och jag har sett att det inte finns något bättre än att människan ska glädja sig i sitt arbete, för det är hennes del, för vem ska låta henne se vad som ska komma efter henne?
Igen såg jag (jag vände mig och såg på nytt) alla de våldsgärningar som ständigt sker under solen.
Jag ser tårarna hos dem som är förtryckta
    och de har ingen tröstare,
och vid sidan av deras förtryckare är kraft (makt),
    men de har ingen som tröstar dem,
Men bättre än dem båda
    är han som ännu inte har blivit (är ofödd),
som inte har sett ondskans arbete
    som görs under solen.
Återigen begrundade jag allt arbete och alla som utmärker sig i sitt arbete (är yrkesskickliga), det är en mans tävlan (rivalitet) med hans granne. detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.
Igen såg jag (jag vände mig och såg på nytt) något som är fåfängligt under solen:
Jag betraktade allt levande som vandrar under solen med det andra barnet som står på sin plats.
Om du ser att den fattige förtrycks och att våldet förvränger rätten och rättfärdigheten i landet, ska du inte förvånas över detta. En auktoritet vakar över en annan auktoritet, och det finns ännu högre auktoriteter än dessa.
Jag har sett något mycket ont och plågsamt (en sorglig ondska, vidrig sjukdom) under solen:
Rikedom samlad på hög för egen räkning, som blir sin ägares fördärv (olycka, undergång).
[Slutsats – gläd dig över vad Gud har gett dig.]
Skåda det som jag har sett: Det är gott, ja det är välgörande för en man att äta och dricka och njuta av allt sitt arbete, när han strävar under solen alla hans livsdagar som Gud (Elohim) har gett honom, för detta är hans del.
Det finns en ondska (olycka, orättvisa) som jag har sett (observerat) under solen [Pred 1:3], och den är tung [är vanlig förekommande; vilar tungt] över människan.
dessutom har det inte sett solen och har ingen kunskap om den, det har större tillfredsställelse än den andres –
även om han lever tusen år, två gånger om, glädjer han sig inte åt det goda. Går vi inte alla till en (och samma) plats [graven]?
Vishet är lika gott som ett arv,
    en vinning för den som ser solen.
Betrakta Guds (Elohims) gärningar,
för vem kan göra det rakt,
    som han har gjort krokigt?
Gläd dig de framgångsrika dagarna,
    och betänk på motgångens dagar
att Gud (Elohim) har den ena
    så väl som den andra,
därför kan människan inte utforska
    sin framtid (hitta något efter honom).
Alla ting har jag sett under mina fåfänga dagar,
där är en rättfärdig människa som går under i sin rättfärdighet,
    och där är en ond människa som förlänger sitt liv i sina onda handlingar.
Se, detta har jag funnit säger Predikaren (Kohelet),
att lägga en sak till en annan och finna anledningen (orsaken)
Se, endast detta har jag funnit,
    att Gud (Elohim) har gjort (skapat) människan upprätt (rakryggad),
    men de har tänkt ut (hittat på, åstadkommit) mycket (som Gud inte ämnat).
Allt detta har jag sett, även mitt hjärta har prövat det, allt arbete som görs under solen, när människan råder över en annan människa till hans skada.
Och jag såg de onda begravas och de gick in i sin vila, men de som hade gjort rätt gick från den heliga platsen [templet] och var glömda i staden. Detta är också fåfängt (tomhet; helt meningslöst). [Det är inte rätt att de onda lyckas i sitt liv och prisas efter att de dött.]
När jag ägnade mitt hjärta åt att förstå (bli intimt förtrogen med) vishet, och se allt som görs på jorden – för varken dag eller natt ser deras ögon sömn –
sedan skådade jag allt Guds (Elohims) arbete som människan inte kan utforska, arbetet som görs under solen. För även om en människa arbetar och letar för att förstå ska hon ändå inte kunna finna det. Även om en vis man tänker att han ska känna till (vara intimt förtrogen med) det, ska det inte vara (är det inte) möjligt för honom att finna det.
Njut av livet med hustrun som du älskar alla livets fåfänga dagar som han har gett dig under solen, alla dina fåfänga dagar, och (njut av livet) i ditt arbete som du arbetar med under solen. Det är din del i livet (din livslott).
Jag återvände och såg under solen
att det är inte de snabba som vinner loppet,
    inte hjältarna som vinner striden,
inte de visa som får bröd,
    inte de kloka som får rikedom,
    inte de skickliga som får nåd (oförtjänt kärlek).
Tid och tillfälle drabbar (sker) dem alla.
Detta har jag också sett som vishet under solen och det är stort för mig;
Det finns en ondska som jag har sett under solen,
    som ett misstag som fortgår från en härskare.
Jag har sett tjänare som rider på hästar
    och prinsar som vandrar som tjänare på jorden.
Den som ger akt på (vakar efter) vinden [då det är helt vindstilla] kommer aldrig att så, och den som observerar molnen [så det inte är minsta risk för regn] kommer aldrig att skörda. [Ibland inträffar stormar och olyckshändelser, men det får inte bli till en ursäkt att aldrig våga göra något. Ordspråket riktar sig till den som är för försiktig. Den jordbrukaren som väntar på det mest gynnsamma tillfället att så, när det är helt vindstilla och inget utsäde skulle riskera att blåsa bort, och skörda när det inte är någon risk för regn, kommer aldrig att så eller skörda.]
Ljuset är sött
    och det är ett behagligt ting att se solen.
Den dagen då husets väktare [händerna] darrar.
    Då de starka männen [benen] sviktar.
Då malerskorna [tänderna] slutat mala – de är för få.
    Då det mörknar för dem som ser ut genom fönstren [synen blir dålig och dimmig].
Se inte på mig (nedsättande) för att jag är svart,
    för att solen har bränt mig.
Min mors söner (mina bröder och/eller halvbröder) var förbittrade på mig
    och tvingade mig att arbeta i deras vingård,
    men min egen vingård har jag inte kunnat ta hand om.
    [Denna vers beskriver en fattig kvinna som förmodligen varit tvungen att göra slavarbete.]
Blommorna visar sig på marken,
    tiden för sång är här och turturduvan hörs i vårt land.
Min duva som är i bergsklyftan,
    som är gömd i klippan,
låt mig se ditt ansikte,
    låt mig höra din röst,
för din röst är behaglig
    och ditt ansikte är attraktivt.
Väktarna som går runt (patrullerar) i staden fann mig.
Har ni sett honom som min själ älskar?
Gå ut ni Sions döttrar och skåda på kung Salomo,
    titta också på kronan [kanske en blomsterkrans]
som hans mor har krönt honom med på hans bröllopsdag,
    dagen för hans hjärtas glädje.
Min duva, min obefläckade är unik,
    hon är sin mors enda (speciella),
    hon är den strålande (rena, utvalda – hebr. bar) av henne som bar henne.
Döttrarna såg henne och kallade henne lycklig,
    ja drottningar och konkubiner prisade henne.
Jag gick ner till min trädgård med valnötsträd [ordagrant "nötter", men valnötsträd var vanliga på denna tid och har genom alla tider ansetts vara den finaste nötsorten]
    för att se på dalens gröna plantor,
för att se om vinet knoppades
    och om granatäppelträden hade fått blommor.
[Bokens sjätte enhet består av ett tal enbart av kvinnan. Hon inbjuder mannen att komma med henne ut på landsbygden.]
Låt oss stiga upp tidigt (och gå) till vingårdarna.
    Låt oss se om vinet har knoppar,
om vinblommorna har öppnat sig
    och om granatäppelträden blommar.
    Där vill jag ge dig min älskade (raring).
När ni kommer inför mitt ansikte,
    vem har begärt att mina [heliga tempel] förgårdar ska trampas ner [av era oheliga fötter]?
    [Genom att springa fram och tillbaka i ytliga ceremonier och procedurer.]
Och Kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa] och Nevel-lyra (hebr. nevel), tamburin och flöjt
    och vin finns på deras fester,
men de beaktar (räknar) inte (med) Herrens (Jahves) gärningar,
    inte heller besinnar de vad han gör med sin hand.
De säger: "Låt honom skynda sig,
    låt honom göra sitt arbete med hast,
så att vi ser det,
    och låt rådsluten från Israels Helige komma nära,
    så att vi får kännedom (kunskap) om det.
[Kung Ussia var en god kung i det stora hela och gjorde mycket bra, se 2 Krön 27:2. Dock slutade hans liv i förödmjukelse. Han överskred den gräns som Gud hade satt upp att ingen kung också skulle vara präst – detta skulle inte ske förrän Messias kommer som både var kung och präst. Han blev leprasjuk de sista åren, se 2 Krön 26:20. Profeten Jesaja hade all anledning att vara missmodig och desillusionerad vid kung Ussias död. Dock finns det en högre tron än den mänskliga tronen!] Det år kung Ussia dog [ca 740 f.Kr.] såg jag [i en vision] Herren sitta högt och upphöjd på en tron, och släpet av hans mantel uppfyllde templet.
Då sade jag:
"Ve mig [uttryck för intensiv förtvivlan],
    detta är slutet för mig (jag är redan död),
jag har orena läppar
    och jag bor mitt bland ett folk som har orena läppar.
Mina ögon har sett Konungen,
    Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)."
Och han sade:
"Gå och säg till detta folk:
Hör ni verkligen,
    men förstår ingenting,
och ser ni verkligen,
    men uppfattar ingenting.
Gör detta folks hjärtan feta,
    och gör deras öron tunga och förblinda deras ögon.
Annars skulle de se med sina ögon,
    och höra med sina öron,
    och förstå med sina hjärtan,
och omvända sig och bli helade."
Det folk som vandrar (lever) i mörker [vers 1]
    ska se ett stort ljus.
Över dem som bor (vistas, sitter) i dödsskuggans land [där djupt mörker, förvirring och misär råder]
    ska ett ljus skina.
De som såg dig, som tittade noga (på nära håll),
    stirrar noggrant på dig (det går upp för dem):
'Är detta den man som fick jorden att darra,
    som skakade kungariken,
Och det ska ske när man ser hur Moab har tröttat ut sig själv
    på de höga platserna, att han ska komma till sin helgedom och be,
    men han ska inte segra.
På den dagen ska en människa betrakta sin Skapare [istället för sina fästningar, se Jes 17:3; Mika 7:7],
    och hans ögon ska se på Israels Helige.
Och han ska inte betrakta altarna [i Dan och Betel, se 1 Kung 12:28‑33],
    hans (egna) händers arbete,
inte heller ska han se till vilka fingrar som har gjort det,
    varken aseran [påle för avgudadyrkan] eller solstoden.
Alla ni världens invånare
    och ni som bor på jorden,
när ett baner lyfts upp på bergen,
    se, lägg märke till det,
och när ni hör shofaren ljuda,
    lyssna (hör upp)!
Därför är mina länder fyllda med krampryckningar,
    krystvärkar har tagit greppet om mig,
    som krystvärkarna hos en kvinna i födslovånda.
Jag är böjd (ligger i fosterställning) så att jag inte kan höra,
    jag är förskräckt så att jag inte kan se.
För så har Herren (Adonai) sagt till mig: "Gå, sätt ut väktare,
    låt honom förkunna vad han ser.
Och när han ser en armé,
    ryttare i par,
en armé av åsnor,
    en armé av kameler,
ska han ge akt noggrant,
    med stor uppmärksamhet."
Och du såg överträdelserna i Davids stad,
    att de var många.
Och du samlade ihop vattnet
    från den lägre dammen. [Detta gjordes av Achas och Hiskia under Jesajas dagar, se Jes 7:3. Dammen kan syfta på Siloam och den undervattenstunnel som Hiskia lät bygga från Gihonkällan, se 2 Krön 32:30; 2 Kung 20:20.]
Du gjorde också en damm mellan de två murarna
    för vattnet från den gamla dammen,
men ni såg inte till honom som gjort detta,
    inte heller hade ni respekt för honom
    som skapade det för länge sedan.
Låt nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan) visas den onde,
    annars lär han sig inte rättfärdighet,
i de rättrådigas (rakryggades) land ska han handla orätt (vara genomsyrad av ondska – hebr. aval) [Ps 71:4]
    och ska inte se Herrens (Jahves) majestät.
och den vissnande blomman av hans ärbara skönhet
    som är på huvudet i den fruktsamma dalen,
ska vara som den första fikonskörden innan sommaren,
    som när någon ser på den, medan den fortfarande är i hans hand äter han upp den.
Ve över dem som försöker dölja sina råd från Herren (Jahve), deras arbete görs i mörkret och de säger: "Vem ser oss?" och "Vem känner (har kunskap om) oss?"
De döva ska höra orden när man läser från bokrullen,
    och de blindas ögon ska se genom djupt mörker.
när han ser sina barn, min hands arbete i hans mitt, att de helgar mitt namn, ja de ska helga mitt namn den Helige i Jakob, och ska stå i beundran för Israels Gud.
De säger till siarna: "Skåda inte"
    och till profeterna: "Profetera inte rätt (rakt, rättfram – sanning/rättvisa/rättfärdighet) för oss,
tala till oss om behagliga ting,
    profetera villfarelse.
Även om Herren (Adonai) gett er snålt med bröd och lite vatten ska inte din lärare gömma sig själv längre, utan dina ögon ska se din lärare.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.