0268 – ἁμαρτωλός (hamartolos)

syndig, syndare


Typ:
Adjektiv
Grekiska: ἁμαρτωλός (hamartolos)
Uttal: ham-ar-to-los
Talvärde: 1348 (1 + 40 + 1 + 100 + 300 + 800 + 30 + 70 + 6)    ord med samma talvärde
Ursprung: Från G0264
Användning: 47 ggr i NT

Beskrivning

Syndare, någon som är hängiven synden. Kan också syfta på särskilt onda människor. Ur judiskt perspektiv kan syndare också syfta på skatteindrivare och hedningar i allmänhet.

Synonymer

Det vanligaste ordet för synd är hamartia
ἁμαρτωλόςhamartolosG0268
(47 ggr)
syndig, syndare
ἀγνόημαagnoemaG0051
(1 ggr)
synd, oavsiktlig synd
ἀδίκημαadikemaG0092
(3 ggr)
brott
ἁμάρτημαhamartemaG0265
(4 ggr)
synd, ondskefulll handling
ἁμαρτίαhamartiaG0266
(173 ggr)
synd, syndig handling
ἀνομίαanomiaG0458
(15 ggr)
laglöshet, orättfärdighet
δάνειονdaneionG1156
(1 ggr)
skuld
ὀφειλέτηςopheiletesG3781
(7 ggr)
skuld, skyldig
ὀφειλήopheileG3782
(3 ggr)
skuld, skyldig
παράπτωμαparaptomaG3900
(19 ggr)
överträdelse
*Staplarna visar hur många gånger ordet används i Nya testamentet.

Ursprung

Från G0264:

ἁμαρτάνωhamartanoG0264synda

Motsvarande hebreiska/arameiska ord

I den grekiska översättningen Septuaginta (LXX) har följande hebreiska/arameiska ord översätts till hamartolos :

חָטָאchataH2398synda, missa målet
חָנֵףchanefH2611gudlös
חָרָשׁcharashH2796gravör
רַעraH7451adåligt, ont
רָשָׁעrashaH7563ond, gudlös, ogudaktig

Alternativa former

Grammatisk kodSvenskaAntal
Adjektiv Adjektiv
ack. pl. ackusativ pluralis maskulinum
-5
Adjektiv Adjektiv
ack. sing. ackusativ singularis maskulinum
-1
Adjektiv Adjektiv
dativ pl. dativ pluralis maskulinum
-2
Adjektiv Adjektiv
dativ sing. dativ singularis femininum
-1
Adjektiv Adjektiv
dativ sing. dativ singularis maskulinum
-4
Adjektiv Adjektiv
gen. pl. gen. pluralis maskulinum
-13
Adjektiv Adjektiv
nom. pl. nominativ pluralis maskulinum
-11
Adjektiv Adjektiv
nom. sing. nominativ singularis femininum
-3
Adjektiv Adjektiv
nom. sing. nominativ singularis maskulinum
-6
Adjektiv Adjektiv
vokativ pl. vokativ pluralis maskulinum
-1


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com Rapportera ett problem

Referenser (47 st i TR)


Matteusevangeliet (5)

När Jesus sedan låg till bords i hans hus kom många tullindrivare (publikaner) och syndare dit och lade sig till bords tillsammans med honom och hans lärjungar.
När fariséerna fick se det frågade de hans lärjungar: "Varför äter er lärare med tullindrivare och syndare?"
Gå och lär er vad detta [citat från Hos 6:6] betyder:
'Jag vill se barmhärtighet [en villighet att hjälpa dem i nöd],
inte offer [religiösa ceremoniella riter].' För jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."
[På samma sätt som det är självklart att en doktor rör sig bland sjuka patienter, finns Jesus nära människor som insett att de inte är rättfärdiga utan vet om att de är syndare och behöver omvändelse. Lukas återgivning av samma citat klargör att det handlar om att vända sig bort från syndens väg när man tackar ja till Jesu inbjudan och vill bli hans efterföljare, se Luk 5:32.]
Människosonen kom,
och han äter och dricker [det är bröllopsstämning, se vers 17], och då säger man:
'Titta, vilken frossare och fyllerist (given åt vin), vän med tullindrivare
[kända för att använda tvivelaktiga metoder och själva roffa åt sig]
och syndare (de som aktivt lever i synd).'
Ändå har vishetens gärningar visat sig vara rättfärdiga."
[Jesus åt och umgicks visserligen med människor som inte hade gott anseende, se Matt 9:10–13, men han var varken en frossare eller fyllerist. Dessa två ord används ofta i par i Bibeln, se 5 Mos 21:20; Ords 23:21.]
Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och sa till dem: "Ja, ni sover fortfarande och vilar er. Men nu är stunden här då Människosonen ska överlämnas i syndares händer.

Markusevangeliet (6)

När sedan Jesus låg till bords i hans hus [antagligen Levis hus i Kapernaum] var det många tullindrivare och syndare som delade måltiden tillsammans med Jesus och hans lärjungar. Många av dem följde honom (var bland den större skara människor som följde honom och kallades hans lärjungar).
När de skriftlärda som tillhörde fariséerna såg att han åt med tullindrivare och syndare, sa de till Jesu lärjungar: "Varför äter och dricker han med tullindrivare och [kända] syndare?"
När Jesus hörde detta, sa han till dem: "Det är inte de friska (starka) som behöver en läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."
[På samma sätt som det är självklart att en doktor rör sig bland sjuka patienter, finns Jesus nära människor som insett att de inte är rättfärdiga utan vet om att de är syndare och behöver omvändelse. Lukas återgivning av samma citat klargör att det handlar om att vända sig bort från syndens väg när man tackar ja till Jesu inbjudan och vill bli hans efterföljare, se Luk 5:32.]
För den som skäms [skulle känna personlig skam] för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte,
för honom ska också Människosonen skämmas,
när han kommer [vid den tid då det är dags att han ska komma] i sin Faders härlighet med de heliga änglarna [för att upprätta tusenårsriket, se Upp 19:14]."
Han kom tillbaka för tredje gången och sa till dem: "Sover ni fortfarande och vilar er? Det räcker. Timmen har kommit, nu ska Människosonen överlämnas i syndarnas händer.

Lukasevangeliet (18)

När Simon Petrus såg detta föll han ned vid Jesu knän och sa: "Gå bort från mig, Herre, för jag är en syndig människa."
Men fariséerna och deras skriftlärda klagade på Jesu lärjungar (viskade irriterat i låg ton till dem) och sa: "Hur kan ni äta och dricka tillsammans med tullindrivare och syndare?"
Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare."
[Ordagrant: "Och precis som ni vill/önskar att människorna skulle göra för er, gör så för dem." Med tre exempel (att älska, göra gott och ge lån) utvecklar nu Jesus denna gyllene regel i vers 32–34. Det är inte svårt att vara vänlig och generös mot den som behandlar dig på samma sätt. Jesus visar på ett annat tillvägagångssätt som är helt i linje med Guds vilja och som han rikligen belönar, se vers 35 som också inleds med att upprepa dessa tre nyckelord.]
Anta att ni [bara] älskar dem som älskar er,
förväntar ni er ett tack [belöning från Gud, se Matt 5:46] för det?
Även syndare älskar ju dem som älskar dem.
Anta att ni [bara] gör gott mot dem som gör gott mot er,
förväntar ni er ett tack [belöning från Gud, se Matt 5:46] för det?
Även syndare gör ju så.
Anta att ni [bara] ger lån [med ränta] till dem som ni räknar med att få tillbaka från,
förväntar ni er ett tack [belöning från Gud, se Matt 5:46] för det?
Även syndare lånar ju ut till syndare och räknar med att få tillbaka samma [överenskomna] belopp.
Människosonen har kommit och både ätit och druckit, och då säger ni: 'Titta, vilken frossare och fyllerist (given åt vin), vän med tullindrivare [kända för att använda tvivelaktiga metoder och själva roffa åt sig] och syndare (de som aktivt lever i synd).'
I staden [antagligen Kapernaum] fanns en kvinna som var en synderska. [Hon var känd i staden för sin livsstil, det är troligt att hon var prostituerad.] När hon fick höra att Jesus låg till bords i fariséns hus, gick hon dit med en alabasterflaska med balsam (olja, parfym). [I Mark 14:5 och Joh 12:5 där en liknande händelse inträffar motsvarar värdet på en sådan flaska en årslön.]
När farisén som hade bjudit dit honom såg det, sa han till sig själv: "Om den mannen var en profet (och det är ju helt uppenbart att han inte är det, för då) skulle han veta vilken sorts kvinna som rör vid honom, hon är en värdelös synderska (en notorisk syndare)."
Jesus svarade: "Tror ni att de galiléerna var större syndare än alla andra galiléer, eftersom de fick lida så?
Alla tullindrivare och syndare höll sig hela tiden nära Jesus för att lyssna på honom.
Men fariséerna och de skriftlärda muttrade irriterat (diskuterade i hemlighet med varandra) och sa: "Den mannen tar emot (välkomnar) syndare och äter med dem."
Jag säger er, det blir mer glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig (totalt förändrar sitt sätt att tänka och agera), än över nittionio rättfärdiga som inte behöver omvändelse."
Jag säger er att på samma sätt blir det glädje inför Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig (totalt förändrar sitt sätt att tänka och agera)."
Men tullindrivaren stod på avstånd och ville inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet och sa: 'Gud, var nådefull mot mig, jag är en syndare.'
Men när folket såg det mumlade de förargat: "Han har tagit in (både för att äta och sova över) hos en syndare (en som medvetet och vanemässigt syndar)."
att Människosonen måste bli överlämnad till syndfulla människors händer och bli korsfäst, och på den tredje dagen uppstå igen." [Luk 9:22]

Johannesevangeliet (4)

Då sa några av fariséerna: "Den mannen [Jesus] är inte från Gud, eftersom han inte håller sabbaten."
Andra sa: "Hur kan en syndig människa göra sådana tecken (mirakler)?" Det var ständigt splittring (schismer, fiendskap på grund av åsiktsmotsättningar) bland dem.
Då kallade de för andra gången in mannen som varit blind och sa till honom: "Svär inför Gud att säga sanningen (ge Gud ära). Vi vet (är utan tvivel, har en klar förståelse av) att den där mannen [Jesus] är en syndare."
Han svarade: "Om han är en syndare eller inte det vet jag inte, men en sak vet jag: Jag var förut blind, men nu kan jag se!"
Vi vet att Gud inte lyssnar på syndare, men om någon väljer att frukta Gud (i vördnadsfull tillbedjan) och väljer att göra hans vilja, då hör Gud honom.

Romarbrevet (4)

Men om Guds sanning genom min falskhet framstår så mycket klarare till hans ära, varför blir jag då dömd som syndare?
Men Gud demonstrerar (visar, bevisar, anförtror) [står gång på gång där med] sin egen kärlek [den rättfärdiga, osjälviska och utgivande kärleken] för oss genom att den Smorde (Messias, Kristus) dog för oss medan vi ännu var syndare.
Liksom en enda människas olydnad (ovilja att lyssna och lyda) gjorde de många till syndare,
så skulle en endas lydnad göra de många rättfärdiga.
Har då det som är gott blivit min död?
Absolut inte!
Det var synden [som dödade mig, inte lagen]. Detta för att synden skulle avslöjas som synd. [Dess sanna karaktär blir uppenbar.] Den orsakade min död genom det som är gott, vilket visar och avslöjar syndens ofattbara (extrema) syndighet.

Galaterbrevet (2)

Vi [Paulus inkluderar sig själv och Petrus, Barnabas, m.fl.] är judar av naturen (vi är födda judar) och inte hedniska syndare.
Men om vi, när vi ständigt söker att bli rättfärdiga i den Smorde (Messias, Kristus), själva har visat oss vara syndare, är den Smorde (Kristus) då en som uppmanar till synd (en representant för den)? Självklart inte (låt det aldrig ske, motsatsen till amen)!

1 Timoteusbrevet (2)

Vi vet att lagen inte är till för rättfärdiga [som redan lever heligt och rättfärdigt], utan för:
laglösa (gr. anomos)
och rebeller,
gudlösa (ogudaktiga, som helt saknar respekt och vördnad för Gud)
och syndare,
oheliga
och oandliga,
[Dessa tre par motsvarar de första buden som handlar om Gud. De återstående följer buden som har att göra med hur vi ska behandla våra medmänniskor.] fadermördare
och modermördare (de som slår och till och med dödar sina föräldrar),
[motsvarar budet att hedra sina föräldrar, se 2 Mos 20:12]
mördare,
[motsvarar budet att inte mörda, se 2 Mos 20:13]
Detta är ett ord att lita på (trovärdigt) och värt att helt ta till sig:
"Den Smorde (Messias, Kristus) Jesus har kommit till världen för att frälsa (rädda, hela, befria) syndare",
och bland dem är jag den störste (överst i rang).
[Denna fras "detta är ett ord att lita på" används totalt fem gånger i pastoralbreven. De övriga fyra är: 1 Tim 3:1; 1 Tim 4:9; 2 Tim 2:11; Tit 3:8. Det är fundamentala sanningar i den kristna tron.
Man kan se en tydlig utveckling i Paulus ödmjukhet när han beskriver sig själv. Omkring 55 e.Kr. kallar han sig "den minste bland apostlarna", se 1 Kor 15:9. Några år senare omkring 61 e.Kr. beskriver han sig som "den minste bland alla heliga", se Ef 3:8. och här, i mitten på 60-talet e.Kr., kallar han sig "den störste bland alla syndare".]

Hebreerbrevet (2)

Det var nödvändigt att vi fick en sådan överstepräst: helig, oskyldig, inte nedsmutsad av synd, skild från syndare och upphöjd över himlarna.
Tänk därför [analyserande och reflekterande] på honom som har uthärdat (stannat kvar uthålligt under) sådan rebelliskhet (motsägelse – gr. antilogia) [fiendskap som opponerar sig och avsiktligt kommer fram till motsatt slutsats] mot (in i) sig själv från (under) syndare, [begrunda detta] så att ni inte tröttnar [skulle slita ut er och blir helt utmattade] och tappar modet (ger upp; blir själsligt utmattade).
[Bilden som målas upp är inte ett sprinterlopp utan ett längre distanslopp som kräver uthållighet. Författaren kan också ha ett stafettlopp i åtanke, där vi nu löper vår delsträcka med stafettpinnen som var en brinnande fackla. Åskådarna är de som gått före och redan löpt sina lopp. Dessa har vittnat om vad de hört och sett, ofta med livet som insats och de sitter nu på idrottsarenan, som är fullsatt från nedersta läktaren ända upp till översta balkongerna (som man på den tiden just benämnde "skyn"). Under den förberedande träningen användes vikter för att öka belastningen, men ingen atlet skulle komma på tanken att tävla med dessa vikter på sig – dessa lade man av sig. Innan deltagarna klev in på stadion klädde de av sig eftersom man tävlade helt naken.]

Jakobs brev (2)

Närma er Gud,
så ska han (kommer han att) närma sig er. [Matt 7:7]
[Innebörden är att reflexmässigt dra sig alldeles nära intill. Här har grekiskan en aktivt pågående verbform.]
Rengör era händer [handlingar], ni syndare,
och rena era hjärtan [rena ert inre liv, helga ert sätt att tänka] ni splittrade (tvehågsna, kluvna – ordagrant: "två-själade") [som älskar Gud och samtidigt följer era egna begär].
så ska han veta att den som återför en syndare från hans villoväg (felaktiga tankemönster, som gradvis vandrat bort från sanningen) räddar hans själ från döden och överskyler många synder [dvs. många synder förlåts som gjorts av den som blivit räddad och återupprättad].
[Se även Ords 10:12; 1 Pet 4:8.]

1 Petrusbrevet (1)

Om den rättfärdige knappt (nätt och jämnt) blir frälst (räddad, befriad) – ja, var blir det då av den ogudaktige och syndaren? [Ords 11:31]

Judas brev (1)

för att hålla dom över alla och ställa varje själ till svars för alla de gudlösa gärningar de gjort och för alla de hårda ord som gudlösa syndare har talat mot honom."
[I ett samhälle som snabbt sjönk allt djupare i synd vandrade Henok med Gud. Hans ålder blev 365 år och han togs upp utan att dö en naturlig död, se 1 Mos 5:18–24. Vers 14–15 är ett direkt citat från Första Henok 60:8 och 1:9. Boken är en apokryfisk judisk text från ca 300 f.Kr. som beskriver de fallna änglarna i 1 Mos 6 och Henoks besök i himlen. Den har aldrig ingått i den bibliska kanon eller apokryferna, men var en vanligt förekommande utombiblisk bok när Nya testamentes böcker skrevs. Elva kopior av boken hittades i Qumran bland dödahavsrullarna. Anledningen till att Judas citerar från denna bok kan vara att hans motståndare höll den högt och ofta använde den i sin argumentation. Se även resonemanget i vers 9.]



Grekiskt/svenskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.