1 Moseboken (31)
När han drev ut människan, satte han keruberna [änglar] och det flammande svärdet [ett svärd som rörde sig från sida till sida] på den östra sidan om Edens trädgård för att vakta vägen (hebr. derech) till livets träd.
[Här är första gången ordet derech används. Det beskriver en fysisk väg/vandringsväg, men används även som en metafor om den personliga vägen genom livet, inklusive alla livsval och sätt vi gör saker på. Här "stänger" Gud vägen till livets träd. Det är intressant att Jesus kallar sig "vägen och sanningen och livet" (). Han är den som öppnar upp vägen tillbaka till Gud. De första kristna kallades också "vägen", se .]
Gud (Elohim) såg på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom alla människor levde i fördärv på jorden.
Herrens ängel (budbärare) hittade Hagar nära en vattenkälla i öknen, källan som ligger på vägen mot [öknen] Sur.
Jag har låtit honom lära känna mig (på ett förtroligt och intimt sätt) så att han för alltid ska befalla sina söner och (hela) sitt hushåll efter honom (alla hans ättlingar, födda, köpta och adopterade) att de ska hålla sig till Herrens väg, för att göra det som är rätt och rättfärdigt genom alla tider. Så ska Herren ge till Abraham allt som han har talat om honom."
Han [Lot] sa: "Se vänligen mina herrar [budbärare], jag ber er vänd om och gå in i er tjänares hus och stanna där hela natten och tvätta era fötter, så kan ni stiga upp tidigt och gå vidare."
De svarade: "Nej, men vi ska stanna på torget (den öppna platsen) över natten." [Det var inte ovanligt att resenärer sov på gatan insvept i sin mantel.]
Den förstfödde sa till den yngre: "Vår far är gammal och det finns inte en enda man på jorden som vill komma in till oss (ta oss till hustrur) på jordens vägar (kan betyda "att ingen kommer gående på de vägar som gör det möjligt för dem att träffas" eller "i enlighet med de världsliga traditionerna").
Mannen iakttog henne hela tiden och var tyst (förblev stilla) för att få veta om Herren (Jahve) hade gjort hans resa framgångsrik eller inte.
Han sa: "Välsignad är Herren (Jahve), min herre Abrahams Gud (Elohim), som inte har försummat sin nåd (omsorgsfulla kärlek) och sin sanning mot min herre. Herren (Jahve) har lett mig på vägen (har varit min vägvisare så att jag kom rätt) till min herres brors hus."
[Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
Då sa han till mig: "Herren (Jahve) som jag vandrar inför, ska sända sin ängel med dig och göra din väg lyckosam, och du ska ta en hustru till min son bland mina släktingar och från min fars hus.
Idag kom jag till källan och sa: "Herre (Jahve), min herre Abrahams Gud (Elohim), låt nu den väg jag har gått vara lyckosam,
Så böjde jag mitt huvud och kastade mig till marken inför Herren (Jahve) och välsignade Herren (Jahve), min herre Abrahams Gud (Elohim), som har lett mig på den rätta vägen (har varit min vägvisare så att jag kom rätt) till min herres brorsdotters hus för hans son.
Han sa till dem: "Försena mig inte, se Herren (Jahve) har gjort min resa lyckosam, sänd iväg mig så att jag kan gå till min herre."
Och Jakob avlade ett löfte och sa: "Om Gud (Elohim) är med mig och håller (vaktar, skyddar, bevarar) mig på den väg jag går och ger mig bröd att äta och kläder att klä mig med,
Och han lät det vara tre dagresor mellan sig själv och Jakob. Och Jakob vallade [tog hand om och skötte] resten av Labans flockar.
Då tog han med sig sina bröder och satte efter honom, och efter sju dagar hann han upp honom i Gileads bergsbygd [högplatån öster om Jordanfolden, sista anhalten innan Jakob kom till Kanaans land].
Och hon sa till sin far: "Bli inte arg, herre (låt det inte vara förargelseväckande i min herres ögon), att jag inte kan resa mig inför dig, för det är med mig på kvinnors vis (jag har det som kvinnor brukar ha)" [] Så sökte han efter husgudarna men kunde inte finna dem.
Och Jakob gick sin väg och Guds (Elohims) ängel (budbärare) mötte honom.
Och Esau återvände den dagen på sin väg till Seir.
och låt oss stå upp och gå till Betel. Där ska jag göra ett altare till Gud (El) som svarade mig den dag jag var i nöd (var trängd) och som har varit med mig på den väg jag har vandrat."
Och Rakel dog och begravdes vid vägen till Efrat, det är Betlehem.
Hon tog av sig sina änkekläder och täckte sig själv med sin slöja och svepte in sig själv och satte sig vid porten till [staden] Einaim [betyder: ögonen eller källorna; kanske samma stad som Enam, se ], som ligger på vägen till Timnah. Hon såg att Shela hade vuxit upp (blivit giftasvuxen) men att hon inte blivit given till honom som hustru.
Han vände sig till henne vid vägen och sa: "Kom, låt mig komma in till dig", för han visste inte att hon var hans svärdotter.
Hon svarade: "Vad ska du ge mig för att du får komma in till mig?"
Då frågade han männen efter hennes plats och sa: "Var är tempelskökan som satt vid vägkanten i Einaim [stad i låglandet (hebr. Shefela), mellan Hebron och Timnah]?"
De svarade: "Det har inte funnits någon tempelsköka här."
Sedan befallde Josef att man skulle fylla deras kärl med säd och ge tillbaka varje mans pengar i hans säck och ge dem matsäck för resan, och så gjordes för dem.
Jakob svarade: "Min son [Benjamin] ska inte gå ner med dig, för hans bror är död och han är den ende som är kvar, om något ont drabbar honom på vägen som ni går, då störtar ni ner mina gråa hår med sorg i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats)."
[Josef och Benjamin är Rakels enda söner som hon födde åt Jakob. Eftersom Rakel var hans första kärlek, se , är dessa två söner extra viktiga för honom. Hon dog dessutom i barnsäng när Benjamin föddes.]
Israels söner gjorde så, och Josef gav dem vagnar i enlighet med faraos befallning, och gav dem proviant för resan.
Till sin far sände han på samma sätt tio åsnor lastade med det goda från Egypten och tio åsneston lastade med säd och bröd och proviant för resan.
Så sände han iväg sina bröder och de reste och han sa till dem: "Se till att ni inte blir oroliga, börjar att skaka (darra) på vägen."
För mig, när jag kom från Paddan, dog Rakel ifrån mig i Kanaans land på vägen, när det fortfarande var ett stycke kvar till Efrat. Jag begravde henne där på vägen till Efrat." Platsen heter idag Betlehem.
Dan ska vara en orm på vägen,
en behornad orm på den vältrampade (välkända och av många använda) vägen,
som biter hästens häl
så att ryttaren faller baklänges.
2 Moseboken (13)
De [Israels äldste] kommer att lyssna på dig. Sedan ska du och Israels äldste gå till den egyptiska kungen och säga: Herren (Jahve), hebréernas Gud, har visat sig för oss. Vi ber dig om tillåtelse att gå tre dagsresor in i öknen och offra åt Herren vår Gud.
Längs med vägen [mot Egypten] stannade de på en plats för att övernatta. [Ännu en antydan att Mose försenar sitt uppdrag.] Där kom Herren emot honom och det verkade som han ville döda honom [troligtvis den förstfödde sonen Gershom].
[Hebreiska texten har "honom". Av de fyra personerna där kan det syfta på Mose, hans förstfödde Gershom eller Elieser, se .]
De svarade: "Hebréernas Gud har visat sig för oss. Låt oss få gå tre dagsresor ut i öknen och offra åt Herren, vår Gud. Annars kommer han över oss med pest eller svärd."
Vi måste vandra en tredagarsresa ut i öknen och offra till Herren vår Gud (Jahve Elohim) precis som han har instruerat oss."
Efter det att farao låtit folket gå, ledde Gud (Elohim) dem inte på vägen mot filistéernas land, även om den var närmast, kortast, för Gud (Elohim) sa: Folket kan ändra sig om de ser krig och vilja vända tillbaks till Egypten.
[Gud valde att inledningsvis skona folket från motgångar för att ge dem möjligheten att bli trygga i sin nya situation och lära sig förstå att Gud alltid är pålitlig. Men senare vill han lära oss att lita på honom även i motgång för det tillhör livet som frälst att kunna möta både med– och motgångar tillsammans med Gud. Denna vers lär oss att hjälpa nyfrälsta syskon så att vi skyddar dem från onödiga motgångar i början på sin vandring med Jesus.]
Gud lät folket gå runt genom öknen mot Vasshavet (Röda havet). Israeliterna marscherade som en krigshär (ordnade i strukturerade grupper) ut genom Egypten.
[Bibeln använder det generella ordet Vasshavet (hebr. jam sof) och sedan bara havet (, , , , , , , , , ; ). I refererar det till Aqabaviken och Röda havet vid nuvarande Eilat. Den grekiska översättningen Septuaginta skriver Röda havet. Eftersom Röda havet har två armar på vardera sidan om Sinaihalvön, den västra är Suezviken och den östra är Aqabaviken, finns flera förslag på exakt var israeliterna korsade Röda havet.]
Herren (Jahve) gick framför dem. På dagen i en molnstod för att visa dem vägen och på natten i en eldstod för att ge dem ljus. På så sätt kunde de vandra både dag och natt.
Mose berättade för sin svärfar om allt som Herren (Jahve) hade gjort mot farao och egyptierna för Israels skull, liksom om alla prövningar som kommit över dem under vägen och hur Herren (Jahve) hade hjälpt dem.
Upplys dem om stadgar och undervisning, och visa dem vilken väg de måste gå och vilket arbete de måste utföra.
Se, jag sänder en ängel, en budbärare, framför dig, för att vaka över dig på dina vägar och föra dig till den plats som jag har gjort i ordning (åt er).
De har hastigt vänt sig bort från vägen som jag befallde dem, de har gjort sig en gjuten kalv och har tillbett den och har offrat till den och sagt: 'Detta är din gud Israel som har fört dig ut ur Egyptens land.' "
till ett land som flyter av mjölk och honung, för jag ska inte gå upp mitt ibland er för ni är ett styvnackat folk, så att jag inte förtär under vägen."
Därför ber (vädjar) jag till dig: Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, visa mig nu dina vägar så att jag kan känna (vara intimt förtrogen med) dig till slutet (för evigt, hela vägen, fullt ut) och finner nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, och betänk att detta folk (denna nation – hebr. goj) är ditt folk (hebr. am)."
3 Moseboken (1)
Jag ska också sända vilda djur bland er som ska stjäla era barn från er och fördärva er boskap och göra er så få att era vägar ska vara öde. [På 700-talet drabbades de som bodde i Samarien av just detta, se .]
4 Moseboken (23)
Tala till Israels söner och säg:
"Om någon bland er eller era efterkommande blir [rituellt] oren på grund av en död kropp (ordagrant själ) eller är på en resa långt bort, ska han fira Herrens (Jahves) påsk
Men den man som är ren och inte är på resa långt bort och underlåter att fira påsken, den själen ska bli avhuggen från sitt folk, eftersom han inte bär fram Herrens (Jahves) offer på sin bestämda tid, den mannen ska bära sin synd.
De bröt upp från Herrens (Jahves) berg och vandrade i tre dagar. Herrens (Jahves) ark gick före dem under de tre dagarna, för att utforska (söka efter – hebr. tor) [hitta en lämplig och bra] viloplats för dem. [Hebreiska ordet tor har innebärden att utforska för att hitta något bra, se . Viloplats (hebr. menocha) är samma ord som i .]
Och det kom en vind från Herren (Jahve) och förde med sig vaktlar från havet, och lät dem falla ner över lägret, till omkring en dagsvandring från ena sidan av det och en dagsvandring på den andra sidan, runtom lägret och ungefär 2 alnar högt över markens ansikte.
Nu vistas amalekiterna och kanaanéerna i dalen. Vänd i morgon och gå in i öknen på vägen mot Vasshavet (Röda havet)."
Låt oss passera, jag ber dig, genom ditt land. Vi ska inte gå genom fält eller genom vingårdar, inte heller dricka vatten från dina källor. Vi ska gå längs kungens huvudväg, vi ska inte vika av åt höger eller åt vänster förrän vi har passerat din gräns."
Och kanaanéerna, Arads kung som bodde i söder (Negev), hörde att Israel kom på Atarims väg. Då stred han mot dem och tog några som fångar.
De vandrade [söderut] från berget Hor i riktning mot Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet] för att gå runt Edom [eftersom Edoms kung inte tillät dem passera, se ]. Under vandringen [den långa omvägen] blev folket otåligt,
"Låt oss passera genom ditt land. Vi ska inte gå på sidan genom fält eller genom vingårdar, vi ska inte dricka vatten från dina källor. Vi ska gå längs kungens huvudväg till dess vi har passerat din gräns."
Och de vände och gick upp längs Bashans väg, och Og, Bashans kung, gick ut mot dem, han och allt hans folk, för att strida i Edreij.
Men Guds (Elohims) vrede var upptänd eftersom han gick och Herrens (Jahves) ängel ställde sig själv på vägen som en åklagare mot honom [och blockerade vägen].
[Herren använder ofta änglar för att beskydda sitt folk, se ; ; ; . En ängel med ett draget svärd () nämns tre gånger, se även och . En del tolkar Herrens ängel som Jesus preinkarnerad, dvs. Jesus som uppenbarar sig som en Herrens budbärare innan han tar mänsklig gestalt.]
Nu red han [Bileam] på sin åsna och hans två tjänare var med honom.
Och åsnan såg Herrens (Jahves) ängel stå på vägen med sitt svärd draget i sin hand, och åsnan vek av från vägen och gick ut på fältet, och Bileam slog åsnan för att vända henne till vägen. [Satiren och komiken i det som nu sker går inte att missa, en "dum åsna" ser ängeln medan den professionella siaren totalt missar detta.]
Och Herrens (Jahves) ängel gick vidare och ställde sig på en smal (trång) plats där det inte fanns utrymme att vika av varken till höger eller till vänster.
Då öppnade Herren (Jahve) Bileams ögon och han såg Herrens (Jahves) ängel stå på vägen med sitt svärd draget i sin hand, och han böjde sitt huvud och föll ner på sitt ansikte.
Och Herrens (Jahves) ängel sa till honom: "Varför har du slagit din åsna dessa tre gånger? Se, jag har kommit som en åklagare för din väg är emot mig,
Och Bileam sa till Herrens (Jahves) ängel: "Jag har syndat, för jag visste inte att du stod i vägen mot mig, därför om det misshagar dig (att jag fortsätter) ska jag gå tillbaka."
Och Bileam steg upp och gick sin väg och återvände till sin plats, och Balak gick också sin väg.
Och de vandrade från Pihachirot och passerade mitt genom havet till öknen, och de gick tre dagsresor in i Etams öken och slog läger i Mara [].
5 Moseboken (48)
Det är elva dagsresor från [berget] Horeb (hebr. chorev) till Kadesh Barnea via vägen från berget Seir.
[Seir är en synonym för Edom. Horeb är ett annat namn på berget Sinai. Hebreiska ordet chorev delar rot med orden torr/öde, men även svärd. Här finns en geografisk beskrivning av en torr öken, men även kopplingen till Guds Ord som är ett svärd (). Kadesh betyder "helig", platsen kan vara Tel el-Qudeirat i Sinaiöknen, just vid dagens gräns mellan Israel och Egypten.]
Och vi vandrade från Horeb (hebr. chorev) [Sinai berg, se ] och gick genom hela denna stora och fruktansvärda öken som ni såg längs vägen till amoréernas bergsland som Herren vår Gud (Jahve Elohim) befallt oss, och vi kom till Kadesh Barnea. [Resan och farorna längs med vägen beskrivs i mer detalj i .]
Och ni kom nära mig, varenda en av er och sa: "Låt oss sända ut män som kan utforska landet åt oss och komma tillbaka med ord om vägen som vi måste dra upp och om städerna som vi ska komma till." []
och i öknen där ni såg hur Herren er Gud (Jahve Elohim) bar er som en man bär sin son [], hela vägen som ni gick till dess ni kom till denna plats.
som gick före er på vägen och sökte en plats där ni kunde slå upp era tält, i eld på natten för att visa vilken väg ni skulle gå och i ett moln på dagen."
Men ni, vänd er om och ta vägen till Vasshavet (Röda havet)." []
Sedan [äntligen, efter 38 års vandring] vände vi och vandrade in i öknen längs vägen till Vasshavet (Röda havet), som Herren (Jahve) talade till mig, och vi gick runt berget Seir [sydväst om Döda havet; bergsplatån där Edom ligger] många dagar.
Så vi gick vidare från våra bröder, Esaus söner som bor i Seir, från Aravas väg, från Eilat och från Etsjon-Gever. Och vi vände och tog vägen genom Moabs öken.
[Hamnstad i Edom vid norra kusten av Aqabaviken (Röda havet) i regionen kring Eilat/Aqaba, kanske Korallön. Det var Salomos huvudsakliga hamn för världsvid handel, se .]
"Låt mig gå genom ditt land på en bred väg, jag ska varken vika av till höger eller till vänster.
Sedan vände vi och gick vägen upp till Bashan, och Og, Bashans kung, kom ut emot oss, han och hela hans folk till strid i Edreij.
Ni ska vandra på alla vägar som Herren (Jahve) befallt er så att ni får leva och så att det går er väl och era dagar blir förmerade i landet som ni ska besätta.
Du ska [sedan] inpränta dem i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går på vägen [på resa], när du lägger dig [på kvällen] och när du stiger upp [på morgonen].
Och du ska komma ihåg alla de vägar som Herren din Gud (Jahve Elohim) har lett dig dessa 40 år i öknen, att han har ödmjukat dig (tvingade dig att böja dig ner) för att pröva dig, för att veta (ha intim förståelse för, kunskap om) vad som är i ditt hjärta, om du vill hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) eller inte.
Och du ska hålla (vakta, skydda, bevara) Herren din Guds (Jahve Elohims) budord (tydliga befallningar) till att vandra på hans vägar och vörda (respektera) honom.
Och Herren (Jahve) sa till mig: "Stå upp, gå ner snabbt härifrån, för ditt folk som du har fört ut ur Egypten har handlat fördärvligt, de är snabba att vända sig bort från vägen som jag har befallt dem, de har gjort sig en gjuten bild."
Och jag såg och se, ni hade syndat mot Herren er Gud (Jahve Elohim), ni hade gjort en gjuten kalv, ni hade snabbt vänt er bort från vägen som Herren (Jahve) befallt er.
Och nu Israel, vad begär Herren din Gud (Jahve Elohim) av dig?
Att du vördar Herren din Gud (Jahve Elohim)
att du vandrar på alla hans vägar
och att du älskar honom
och att du tjänar Herren din Gud (Jahve Elohim)
med hela ditt hjärta
och med hela din själ (din person, varelse)
Och ni ska lära era söner dem, tala om dem när ni sitter i era hus och när ni vandrar på vägen, och när ni lägger er och när ni stiger upp.
Om ni noggrant håller (vaktar, skyddar, bevarar) alla dessa befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag befaller (hebr. tsavah) er, för att göra dem, för att älska Herren din Gud (Jahve Elohim) för att vandra på alla hans vägar och hålla fast (klänga sig fast, vara fastklistrad) vid honom.
och förbannelsen om ni inte lyssnar
till Herren er Guds (Jahve Elohims) befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot)
utan vänder av från vägen som jag har befallt (hebr. tsavah) er idag och går efter andra gudar som ni inte känner.
Är inte de [bergen] på andra sidan Jordan, efter vägen mot solnedgången [västerut] i kanaanéernas land, de som bor i Arava (ödemarken) framför (mot, mittemot) Gilgal bredvid Mores terebinter [i staden Shechem, se ]?
[Mose befinner sig i Shittim i Moab (; ; ; ). Från den platsen kan man se solen gå ner mellan bergen Gerizim och Ejval, det är bokstavligen "vägen" som solen går ner! Dessa berg ligger alldeles intill Shechem, en plats som Abraham tidigare hade kommit till och ekarna där omnämns. Arava är ett generellt namn som ofta brukar beskriva öknen norr och söder om Döda havet. Det finns två olika Gilgal. Hebr. mol kan betyda mittemot eller också i riktning mot. Gilgal syftar oftast på en plats strax norr om Jeriko som senare blir Josuas utgångspunkt för de militära operationerna i landet, i så fall beskrivs riktningen mot bergen från där Mose befinner sig via/över Gilgal bort mot de två bergen där solen går ner. Shittim och Gilgal refereras tillsammans även i . Det finns troligtvis också ett Gilgal i Samarien (Jiljilia, 2 mil söder om Gerizim, se ; ), i så fall beskriver texten att Shechem ligger mittemot, nära på andra sidan detta Gilgal.]
Och profeten eller drömmaren som drömmer ska du döda eftersom han har talat perverst mot Herren din Gud (Jahve Elohim), som fört dig ut ur Egyptens land och befriat dig från slavhuset, för att få dig att gå åt sidan från vägen som Herren din Gud (Jahve Elohim) befallt dig att vandra på. Så ska du ta bort ondskan från din mitt.
Och om vägen är för lång för dig så att du inte kan bära det, eftersom platsen ligger för långt bort från dig, som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja för att sätta sitt namn där, när Herren din Gud (Jahve Elohim) välsignar dig,
Dock (detta gäller), han ska inte samla hästar i mängd åt sig [], inte heller få folket att återvända till Egypten för att skaffa många hästar []. Som Herren (Jahve) med betoning har sagt till er: "Ni ska aldrig mer gå tillbaka denna väg."
Du ska iordningställa dina vägar (göra dem farbara) och dela upp landet, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) låter dig ärva, i tre delar med gränser så att alla som (av misstag) dräper en människa kan fly dit.
För att inte blodshämnaren (ordagrant: återlösaren av blod – hebr. gaal ha-adam) ska jaga dråparen med vrede i sitt hjärta (när hans känslor svallar över) och övermanna honom, eftersom vägen är lång [till den närmsta fristaden], och ge honom ett dödligt slag [i stundens hetta ta lagen i egna händer], när han inte förtjänar att dö eftersom det inte fanns något hat till honom [osämja mellan dråparen och offret innan olyckan].
om du håller alla hans befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) så att du gör dem, som jag har befallt (hebr. tsavah) denna dag, att älska Herren (Jahve) din Gud (Elohim) och alltid vandra på hans stigar, då ska du lägga till (addera) ytterligare tre städer vid sidan om (utöver) dessa tre städer,
Om du ser din broders åsna eller oxe falla på vägen, ignorera det inte [göm dig inte och låtsas att du inte ser], du ska vara angelägen om (se till) att hjälpa honom resa upp det igen.
Om ett fågelbo råkar komma i din väg, i något träd eller på marken, med ungar eller ägg, och fågelmamman sitter på ungarna eller på äggen (har ungarna under sina vingar eller ruvar på äggen) ska du inte ta fågelmamman med ungarna.
eftersom de inte mötte dig med bröd och med vatten på vägen när du kom från Egypten, och eftersom de hyrde Bileam, Beors son från Petor i Aram-Naharaim, emot dig för att förbanna dig. []
Kom ihåg vad Herren (Jahve) din Gud (Elohim) gjorde med Mirjam längs vägen när ni drog ut från Egypten [].
[Det hebreiska ordet lepra (hebr. tsaraat) är en generell term för olika sorters hudsjukdomar som sprider sig. Det är en sorts mögel. De flesta bibelforskare anser att det inte är den spetälska som finns i dag som även kallas lepra eller Hansens sjukdom. Anledningen till att det ofta översätts till spetälska är att båda sjukdomarna påverkar huden. Rabbinerna menar också att det är en sjukdom som i första hand handlar om vårt tal. Mirjam drabbades av spetälska när hon talade illa om sin bror Mose, se .]
Kom ihåg vad Amalek gjorde mot dig på vägen, när du drog upp från Egypten [],
hur han mötte dig på vägen och förgjorde eftertruppen (slog dig bakifrån; ordagrant: "skar av svansen"), hur han gjorde alla svaga och kraftlösa i slutet på ditt tåg (eftertrupp; "svansen") när ni var utmattade, och han fruktade (vördade) inte Gud (Elohim).
Du har idag erkänt att Herren (Jahve) är din Gud (Elohim) och att du ska vandra på hans vägar och hålla hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och budord (klara tydliga befallningar) och påbud (bindande juridiska beslut) och lyssna till hans röst.
"Förbannad är den man som låter den blinde gå vilse på vägen." []
Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
Herren (Jahve) ska slå dina fiender som reser sig upp mot dig inför dig (framför ditt ansikte), de ska dra ut mot dig på en väg och ska fly på sju vägar inför dig (framför ditt ansikte). [Som t.ex. vid Jeriko, se .]
Herren (Jahve) ska etablera (grunda, stadfästa) dig som ett heligt folk till sig själv (som sin ägodel), såsom han har gett sin ed till dig [], om du håller (vaktar, skyddar) alla Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot), och vandrar på hans vägar.
Herren (Jahve) ska låta dig bli slagen inför dina fiender [som hände vid Ai, se ], du ska dra ut mot dem på en väg och ska fly på sju vägar inför dem (framför deras ansikte) och du ska bli ett skräckexempel (varnande exempel) för alla jordens kungadömen.
Och du ska famla mitt på dagen som en blind famlar i mörkret, och du ska inte kunna göra dina vägar framgångsrika. Du ska enbart vara förtryckt och rånad alla dagar, och ingen ska finnas som räddar dig.
Herren (Jahve) ska föra dig tillbaka till Egypten på skepp, på den väg om vilken jag sa: "Du ska aldrig se den igen" och där ska ni sälja er själva som drängar och pigor men ingen ska köpa er.
[Detta skedde med omkring en miljon judar efter Jerusalems förstöring år 70 e.Kr.]
Vad jag befaller (hebr. tsavah) dig i dag är att älska Herren din Gud,
vandra på hans vägar
och hålla befallningarna (de tydliga budorden – hebr. mitzvot)
och förordningar (ordagrant: saker inristat)
och påbud (bindande juridiska beslut).
Då ska du leva och föröka dig och Herren din Gud ska välsigna dig i det land som du snart ska ta i besittning.
För jag vet att efter min död ska ni oavsett agera korrupt och vika av från det som jag har befallt er. Och ondska ska drabba er ända till dagarnas slut, eftersom ni ska göra det som är ont i Herrens (Jahves) ögon och provocera (utmana) honom med era händers göromål."
Klippan [en benämning på Gud] – hans gärningar är fulländade,
för alla hans vägar är rätta.
En trofast Gud (El) utan missgärning;
rättvis och rättfärdig är han.
Josua (17)
Låt inte denna skrift med undervisning (hebr. Torah) [denna instruktionsbok]
lämna din mun.
Begrunda (reflektera över) den [upprepa den lågmält för dig själv] både dag och natt
– så att du noga beaktar och följer (vakar över; ser till att göra) allt som är skrivet i den –
för då ska du lyckas (ordagrant: rusa fram)
på din väg
och du kan agera vist [med insikt och förstånd och ha framgång].
[ har flera parallella uttryck. Verben hör och gör (hebr. shama och asha) upprepas i varje vers. Hebreiskan har inte ordet "och" mellan dessa ord, vilket knyter dem ännu tätare tillsammans som en enhet att "beakta – följa". Höger/vänster hör ihop med dag/natt och "vart du än går" hör ihop med "din väg". Begrunda (hebr. hagah) innebär att mumla och tala för sig själv i en låg ton, se även . Rent språkligt skulle ordet "meditera" kunna användas, men eftersom det ofta förknippas med österländsk religion är det viktigt att lyfta fram Skriftens uppmaning att enbart livnära sig på Guds Ord, se ; , .]
Kungens män försökte hitta dem på vägen till Jordan [floden], nära vadställena [där floden ofta bara var en halv meter djup]. Stadsporten stängdes så fort de gett sig av efter dem.
Och hon sa till dem: "Gå upp i [judeiska] bergen, så att inte förföljarna kommer ikapp er, och göm er där i tre dagar till dess att förföljarna har återvänt [till Jeriko], sedan kan ni fortsätta er väg [tillbaka till lägret på andra sidan Jordan]."
Och de gick och kom till bergen och uppehöll sig där i tre dagar, till dess förföljarna hade återvänt, och förföljarna letade efter dem på alla vägar men fann dem inte.
men var noga med att låta det vara ett avstånd på omkring 2000 alnar [900 meter; ] mellan den och er. Närmare bör ni inte komma den, för att ni ska veta vilken väg ni ska gå, eftersom ni inte har gått den vägen förut."
[Arken symboliserar Guds närvaro, person och hans löften. I den guldbelagda trälådan 1,2 m lång och 0,6 m bred och hög låg stentavlorna med budorden, se . Arken var alltid i mitten av lägret både när man stod still och när man vandrade. De leviter som var ättlingar till Kehat, kehatiterna, skötte i normala fall sysslorna vid arken och bar den, men nu skulle i stället prästerna, dvs. ättlingarna till Aron, bära arken före folket. Dessa instruktioner är specifika för just detta tillfälle då man ska passera Jordanfloden, en anledning kan vara att arken skulle vara synlig för alla och lätt att följa då man korsar över floden. Texten säger inte om arken fortfarande är täckt av förhänget som under transporten tidigare i öknen, se . Avståndet 2000 alnar är den sträcka man fick gå på en sabbat, se .]
Anledningen till att Josua omskar dem var denna: Allt folket som hade dragit ut från Egypten – alla män av stridbar ålder – hade dött i öknen under vägen från Egypten.
Allt folk som drog ut ur Egypten var omskuret, men allt folk som var födda i öknen under vägen när de drog ut ur Egypten hade inte blivit omskurna. []
Och han reste upp deras söner i deras ställe, dem lät Josua omskära, för de var oomskurna, eftersom de inte blivit omskurna under vägen.
Och Josua och hela Israel betedde sig som om de var slagna framför dem och flydde längs vägen mot öknen.
Och våra äldste och invånarna i vårt land talade till oss och sa: 'Ta proviant i er hand för resan och gå och möt dem och säg till dem: Vi är era tjänare och nu vill vi sluta ett förbund (skära och ingå ett blodsförbund) med er.'
Och dessa vinskinn som vi fyllde var nya, och se de är använda. Och dessa våra mantlar och våra skor är slitna på grund av den långa resan."
Och Herren
(Jahve) förvirrade dem
(panik och tumult bröt ut) inför Israel som slog dem med en stor slakt vid Givon, och de jagade dem längs
vägen upp mot Bet-Choron och slog dem ända till Azeqa
[vid Elladalen] och till
Mackedah.
[Jakten gick först nordväst och sedan sydväst, en sträcka på 3 mil. Mackedah ligger halvvägs mellan Lachish och Hebron, och inte så långt från Eglon, dvs centralt mellan de tre södra städerna.]och Arava till Chinrots hav österut och till Aravas hav, Salthavet, österut
vägen till Beit Hajeshimot åt söder under
Pisgas sluttningar
[],
Men var bara mycket noggranna med (vaka över er själva) att göra befallningarna (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och undervisningen (Torah) som Herrens (Jahves) tjänare Mose har befallt (hebr. tsavah) er, att älska Herren er Gud (Jahve Elohim) och vandra på alla hans vägar och hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) och hålla (klänga, klistra sig) fast vid honom och tjäna honom med hela ert hjärta och med hela er själ (person)." []
Se, jag vandrar (tar nu nästa steg) på den väg allt [vi alla här] i världen måste gå [], betänk därför i hela ert hjärta och med hela er själ att inte en enda sak av allt det goda som Herren er Gud (Jahve Elohim) talade över er har uteblivit, allt har kommit till er, inget av det saknas.
Vi vet att Herren är vår Gud, han är den som har fört oss och våra fäder ut ur Egyptens land, ur slavhuset []. Vi kommer ihåg hur han har gjort stora under inför våra ögon. Han beskyddade oss på vår vandring och från folken vi passerade.
Domarboken (15)
[Detta stycke hör ihop med . Kommande generationer går djupare i syndens destruktiva nedåtgående spiral, se även .]
Ändå lyssnade de inte på sina domare, utan gick istället iväg efter andra gudar och tillbad dem. De var snabba att vika av från den väg som deras fäder vandrat. De [deras fäder] lyssnade till Herrens (Jahves) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvah), men de gjorde det inte.
Men det hände när en domare dog, att de [den nästa generationen] vände tillbaka och handlade mer fördärvligt (korrupt) än sina fäder. De följde andra gudar och tjänade dem och tillbad dem. De gav inte upp sitt sätt eller sina omedgörliga (hårda, envisa, styvnackade) vägar.
för att jag genom dem ska pröva Israel, om de ska hålla (vakta, skydda, bevara) Herrens (Jahves) vägar och vandra på dem som deras fäder höll (vaktade, skyddade, bevarade) dem, eller inte."
Och hon sa [hennes andra tal]: "Jag ska verkligen gå med dig, trots detta ska resan som du ska företa dig inte bli till din ära, för Herren (Jahve) ska ge Sisera i en kvinnas hand."
Och Debora steg upp och gick med Barak till Kedesh.
Ni som rider på vita åsnor,
ni som sitter i dyrbara kläder
och ni som vandrar på vägarna, berätta om det.
Och Gideon gick upp längs deras väg som bor i tält [rutten som karavaner och nomader tog] öster om Novach och Jogbeha och slog hären [med överraskning], för hären var [trodde sig vara] trygg.
Och Shechems män placerade lögnare som väntade på honom på bergstopparna och de rånade alla som kom förbi längs deras väg, och det berättades för Avimelech.
Och Gaal talade igen och sa: "Se, det kommer ner folk från landets navel (upphöjda platå; centrala delar, mitt) och en grupp kommer via Elon-Meonenins väg." [Elon-Meonenin betyder ordagrant "uppenbarelsens ek". Samma ek vid Shechem nämns tidigare i . Vid samma plats hade Abraham en uppenbarelse, se . Se även .]
Och mannen gick från staden, från Betlehem i Juda, till att vistas varhelst han kunde finna. [Frasen är tvetydig, letade han efter mat, en plats att bosätta sig på, ett arbete eller en plats som Gud skulle visa honom?] Och han kom till Efraims bergsbygd till Mikas hus, till att forma hans väg. [Sista frasen är också ovanlig]
Och de sa till honom: "Fråga, vi ber dig, genom Gud (Elohim) och låt oss veta att vår väg har framgång som vi går på."
Och prästen sa till dem: "Gå med frid (shalom), framför Herren (Jahve) är er väg som ni går i (på).
Därefter fortsatte Dans barn sin väg. Och när Mika såg att de var starkare än han, vände han tillbaka till sitt hus.
Och mannen steg upp till att gå, han och hans konkubin och hans yngling, och hans svärfar, den unga kvinnans far sa till honom: "Se, jag ber dig, dagen drar sig mot kväll, stanna, jag ber dig, se, slå läger idag, stanna här och låt ditt hjärta må väl och stig upp i morgon till din väg och gå till ditt tält."
Och hennes herre steg upp på morgonen och öppnade husets dörr och gick för att gå till sin väg, och se, kvinnan, hans konkubin, hade fallit ihop vid husets dörr med sina händer på tröskeln.
Och de vände framför Israels män till ökenvägen och striden hann upp dem och de från staden förintades i dess mitt.
Rut (1)
Hon begav sig iväg, tillsammans med sina två svärdöttrar, från den plats hon bott på, och de vandrade på vägen tillbaka till Juda land. [En sträcka på 8 mil, tar 1-2 veckor att gå till fots.]
[Hebreiska verbformerna "stod upp" och "begav sig" i är i feminin singular, vilket visar att det var Noomi som tog initiativet och var den drivande – svärdöttrarna följde bara med. Med tiden, under Noomis ledarskap, blir de mer involverade och "de" (feminin plural) vandrar tillsammans mot detta mål. Hittills har det inte varit några dialoger i beskrivningen. Nu följer tre sektioner där Ruts roll blir mer och mer framträdande.]
1 Samuelsboken (27)
Och hon sa: "Låt din tjänarinna finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon." Så gick kvinnan sin väg och åt, och hennes ansiktsuttryck var inte längre sorgset.
Och när han kom satt Eli på sin stol vid vägkanten och spanade [vaktade nervöst], för hans hjärta var oroligt för Herrens (Jahves) förbundsark. Och när mannen kom in i staden och berättade nyheten, brast hela staden ut i klagorop.
Och se, om den går upp längs vägen mot sin egen gräns till Beit-Shemesh, då är det han som har gjort denna stora ondska, men om inte, då ska vi veta att det inte var hans hand som slog oss, det var ett sammanträffande som drabbade oss."
Och korna gick raka vägen längs vägen till Beit-Shemesh, de gick längs huvudvägen, och råmade när de gick, och vände inte till sidan åt höger eller åt vänster, och filistéernas ledare följde efter dem till gränsen mot Beit-Shemesh.
Men hans söner vandrade inte på hans vägar, utan vände sig till vinning och tog mutor och förvrängde rätten.
Och de sa till honom: "Se, du är gammal och dina söner vandrar inte på dina vägar, ge oss nu en kung som dömer oss som de andra folken."
Och han sa till honom: "Se nu, där i staden [troligtvis Rama] finns en gudsman, och han är en man som hålls i ära, allt som han talar sker verkligen, låt oss nu gå dit, till äventyrs kan han berätta för oss om vår resa, vart vi ska gå."
Och tjänaren svarade Saul och sa: "Se, jag har en fjärdedels shekel av silver [en veckas lön för en arbetare] i min hand som jag ska ge gudsmannen för att tala om vår väg."
Även för mig, vare det fjärran från mig att jag skulle synda mot Herren (Jahve) genom att sluta be för er, men jag ska undervisa er i den goda och den rätta vägen.
Och fördärvarna kom ut från filistéernas läger i tre grupper:
en grupp tog vägen som leder till Ofra, till Shoals land,
och en grupp tog vägen till Beit-Choron,
och en grupp tog gränsvägen som ser ner över Tsevoims dal mot öknen.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Jag kommer ihåg det som Amalek gjorde mot Israel, hur han ställde sig i vägen för honom på vägen när de kom upp, ut ur Egypten. [; ]
och Herren (Jahve) sände dig på en resa och sa: 'Gå och förgör fullständigt syndarna, amalekiterna, och strid mot dem till dess de är helt förtärda.'
Och Saul sa till Samuel: "Jag har lyssnat till Herrens (Jahves) röst och jag har gått den väg som Herren (Jahve) sänt mig, och har fångat Agag, amalekiternas kung, och har fullständigt förstört amalekiterna.
Och Israels män och Juda steg upp och ropade och jagade filistéerna tills de kom till Gaj, och till Ekrons port. Och de skadade filistéerna föll ner längs
vägen till
Shaarajim, ända till Gat och till Ekron.
Och David hade stor framgång på alla sina vägar och Herren (Jahve) var med honom.
Och David svarade prästen och sa till honom: "Eftersom vi har avhållit oss från kvinnor dessa tre dagar, när jag kom ut var de unga männens kärl heliga, fast det var en vanlig resa, hur mycket mer idag när det ska bli heligt bröd i kärlen?"
Och han kom till fårens inhägnader vid vägen, där var en grotta och Saul kom in för att uträtta sina behov [ordagrant: "täcka sina fötter"; samma uttryck används i om Eglon]. Och David och hans män satt i den innersta delen av grottan.
Och David övertygade sina män med dessa ord och lät dem inte resa sig mot Saul. Och Saul reste sig upp från grottan och gick sin väg.
För om en man finner sin fiende, ska han låta honom gå därifrån oskadd? Därför ska Herren (Jahve) belöna dig med gott för det som du har gjort mot mig idag.
Och Davids unga män vände och gick tillbaka och kom och berättade för honom enligt alla dessa ord.
Och Saul slog läger bland Chachilas kullar som är framför Jeshimon vid vägen. Men David vistades i öknen och han såg att Saul kom efter honom i öknen.
Och Saul sa till David: "Välsignad är du min son David, (du ska) även mäktigt vara mäktig och även segrande segra."
David gick sin väg och Saul återvände till sin plats.
Och nu ber jag dig, lyssna till din tjänarinnas ord och låt mig sätta fram lite bröd åt dig och ät, så att du får styrka när du går din väg."
och hade tagit kvinnorna och alla som fanns där som fångar, både små och stora, de dödade ingen men förde bort dem och gick sin väg.
2 Samuelsboken (12)
Men Joav och Avishaj jagade efter Avner, och solen gick ner när de kom till Ammas kulle som ligger framför Gijach på vägen till Givons öken.
För när de kom in i huset där han [kungen Ish-Boshet] låg på sin säng i sängkammaren, slog de honom och dödade honom och halshögg honom och tog hans huvud och gick längs Aravas väg [ökenvägen] hela natten.
[Denna vers förklarar i mer detalj. Att ta huvudet var ett sätt att bevisa att kungen Ish-Boshet var död. De tar med sig denna grymma trofé i sina händer och beger sig den ödsligare vägen söder om Machanaim längs med Jordandalen norr om Döda havet under eftermiddagen och kvällen. Tidpunkten och värmen gör att vägen är ganska ödslig och de upptäcks inte av någon allierad med Sauls hus på väg ner mot David i Hebron.]
Och man berättade för David och sa: "Orija gick inte ner till sitt hus." David sa till Orija: "Har du inte kommit från en resa? Varför går du inte ner till ditt hus?"
Och det skedde medan de var på väg att ryktet kom till David och sa: "Avshalom har dödat alla kungens söner och ingen av dem är kvar."
Men Avshalom flydde.
Och den unga mannen som höll vakt lyfte upp sina ögon och såg och se, där kom mycket folk på en omväg vid bergssluttningen.
Avshalom brukade nu stiga upp tidigt och stå vid vägen som ledde till porten [in till Jerusalem], och var det så att någon hade ett ärende som skulle till kungen för ett avgörande, då kallade Avshalom på honom och frågade: "Från vilken stad är du?" Och när han då svarade: "Din tjänare är från en av Israels stammar."
Och hela landet grät med hög röst när hela folket gick över och när kungen gick över bäcken Kidron, hela folket passerade över och tog vägen mot öknen.
Och David och hans män gick längs vägen, och Shimi gick bredvid på bergssluttningen mittemot honom och förbannade medan han gick och kastade stenar och stoft [grus] mot honom.
"Vad hindrar att jag springer?"
Men han [Joav] svarade honom: "Spring." Och Achimaats sprang vägen över slätten och hann före kushiten.
Eftersom jag har följt (vaktat på) Herrens vägar (skyddat, lytt hans bud)
och inte agerat ogudaktigt och avfallit från min Gud;
Vad det gäller Gud (El) [den ende sanne Guden] – hans väg (sätt att agera) är utan brist (har integritet),
Herrens löftesord (hebr. imrah) har visat sig vara sanna (är prövade) [],
han är en sköld för alla som tar sin tillflykt i honom.
Gud (El) som är mitt starka fäste
och gjorde min väg utan brist (hjälpte mig att vandra med integritet, gjorde mig helhjärtad, ärlig).
1 Kungaboken (46)
Och alla Adonijas gäster blev rädda och steg upp och gick var och en sin väg.
"Jag vandrar (tar nu nästa steg) på den väg allt [vi alla här] i världen måste gå. [Poetiskt uttryck för att beskriva hur allt här på jorden dör, se även .] Var därför stark (fast, säker, tapper) och visa dig själv som en man,
och var noga med att hålla (vakta, skydda, bevara) Herren din Guds (Jahve Elohims) vägar så att du vandrar på dem till att hålla (vakta, skydda, bevara) hans förordningar (ordagrant "saker inristat") hans budord (tydliga befallningar) och hans påbud (bindande juridiska beslut) och hans stadgar (vittnesbörd, Guds grundläggande regler) i enlighet med allt som är skrivet i Moses undervisning, för att du ska ha framgång i allt som du företar dig och vad du än vänder dig själv till,
så att Herren (Jahve) kan bekräfta (stadfästa) sitt ord som han talat om mig och sagt: Om dina söner aktar sig på (vakar över) sina vägar och vandrar inför mitt ansikte i sanning med hela sitt hjärta och med hela sin själ, lovar han att inget ska fattas dig, en man på Israels tron. [, ]
Om du vandrar på mina vägar och håller fast vid mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och budord (tydliga befallningar), så som din fader David gjorde, då ska jag också lägga till dagar till ditt liv."
Och nu Herre (Jahve) Israels Gud (Elohim), håll (vakta, skydda, bevara) till din tjänare David, min far, det som du har talat till honom, och sagt: 'Det ska inte saknas en ättling till dig (ordagrant: huggas av till dig en man från) framför mitt ansikte som sitter på Israels tron, om bara dina söner håller (vaktar, skyddar, bevarar) deras vägar till att vandra inför mitt ansikte, som du har vandrat inför mitt ansikte.'
hör (lyssna) då du i himlarna och gör och döm din tjänare, förklara den onde skyldig och låt hans egna vägar komma över hans huvud, och rättfärdiga den rättfärdige till att ge honom efter hans rättfärdighet.
och du hör (lyssnar) i himlarna och förlåter dina tjänares synd och ditt folk Israel, när du undervisar dem den goda vägen som de ska vandra, och sänder regn över landet som du har gett till ditt folk som ett arv.
då ska du höra (lyssna) i himlarna, din boning, och förlåta och göra och ge till var man i enlighet med alla hans vägar, vars hjärta du känner, för du ensam är intimt förtrogen med hjärtat hos alla människornas söner (varje människa individuellt),
Om ditt folk går ut i strid mot sina fiender, vilken väg du än sänder dem, och de ber till Herren (Jahve) mot staden som du har valt och mot huset som jag har byggt till ditt namn,
Om de kommer tillbaka till dig med hela deras hjärta och med hela deras själ i deras fienders land som förde dem i fångenskap, och ber till dig mot deras land som du gav till deras fäder, staden som du har valt [Jerusalem] och huset [templet] som jag har byggt till ditt namn,
så att han lutar (böjer, sträcker) våra hjärtan mot honom, till att vandra på hans vägar, och hålla (vakta, skydda, bevara) hans befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och hans förordningar (ordagrant 'saker inristat') och hans påbud (bindande juridiska beslut) som han har befallt (hebr. tsavah) våra fäder.
Och det skedde vid den tiden när Jerovam gick ut från Jerusalem att profeten Achija, shiloniten, fann honom på vägen. Och han hade klätt sig själv i en ny mantel och de två var ensamma på fältet.
eftersom de har övergett mig och har tillbett
Ashtoret [Ishtar – kärlekens och krigets gudinna; himmelens drottning och Baals hustru], sidoniernass gudinna,
Kemosh, Moabs gud och
Milkom [även kallad Molok], amoréernas gud,
och inte vandrat på mina vägar till att göra det som är rätt i mina ögon och hålla (vakta, skydda, bevara) mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och mina påbud (bindande juridiska beslut) som hans far David gjorde.
Och det ska ske om du lyssnar till allt jag befaller (hebr. tsavah) dig och vandrar på mina vägar och gör allt som är rätt i mina ögon till att hålla (vakta, skydda, bevara) mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och mina befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot), som David min tjänare gjorde, att jag ska vara med dig och ska bygga till dig ett stadigt hus, som jag byggde för David, och ska ge Israel till dig.
För så är det bestämt för mig genom Herrens (Jahves) ord som sa: "Du ska inte äta bröd, inte dricka vatten och inte återvända samma väg som du kom."
Och han gick en annan
väg och återvände inte den
väg som han kommit till
Betel.
Och deras far talade till dem: "Vilken väg gick han?" För hans söner hade sett vilken väg gudsmannen gick, som kom från Juda.
för det blev sagt till mig genom Herrens (Jahves) ord: 'Du ska inte äta bröd, inte dricka vatten och inte återvända samma väg som du kom.' "
Och när han [profeten från Juda] gick mötte ett lejon honom på vägen och slog honom, och hans kropp kastades på vägen och åsnan stod vid den och lejonet stod också vid kroppen. [Lejon var inte så vanliga i Israel, samtidigt inte okänt, se .]
Och se, män passerade förbi och såg kroppen kastad på marken och lejonet stående vid kroppen, och de talade om det i staden där den gamla profeten bodde.
Och när profeten som förde honom tillbaka från vägen hörde om det sa han: "Det är gudsmannen som gjorde uppror mot Herrens (Jahves) ord, därför har Herren (Jahve) gett honom till lejonet, som rev honom och slog honom enligt Herrens (Jahves) ord som han talade till honom."
Och han gick och fann hans kropp kastad på vägen och åsnan och lejonet som stod vid kroppen. Och lejonet hade inte ätit kroppen och inte rivit åsnan.
Efter dessa ting återvände inte Jerovam från sina onda vägar, men gjorde igen från hela folket präster till de höga platserna, den som ville [bli präst] honom avskilde han så att han blev en av de höga platsernas präster.
Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och vandrade på sin fars vägar och i hans överträdelser varmed han fick Israel att begå överträdelser.
Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och vandrade på Jerovams vägar och i hans överträdelser varmed han fick Israel att begå överträdelser.
"Lika mycket som jag upphöjde dig ur stoftet och gjorde dig till furste över mitt folk Israel, och du har vandrat på Jerovams vägar och har fått mitt folk Israel att synda och provocera mig med sina synder,
för hans synder som han syndade med att göra som var onda i Herrens (Jahves) ögon, i det han vandrade på Jerovams vägar och i hans synder som han gjorde för att få Israel att synda.
Och han vandrade på alla Jerovams, Nevats sons vägar och i hans synder, varmed han fick Israel att synda och provocera Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) med deras fåfänga.
Så de delade landet mellan sig och gick igenom det. Ahab gick en väg för sig själv och Ovadjaho gick en annan väg för sig själv.
Och medan han var på väg, se då mötte han Elia och han kände igen honom och föll på sitt ansikte och sa: "Är det du min herre Elia?"
Mitt på dagen (kring tolv då solen stod som högst) började Elia retas med dem och sa: "Ropa (be) högre! Visserligen är han en gud, men kanske är han försjunken i grubblerier eller så har han gått på toaletten, eller så är han på resa eller till äventyrs sover han och måste väckas."
[I ugaritiska texter nämns hur gudinnan Anat letar efter guden Baal och det svar hon får är att han är ute och jagar. Andra texter beskriver hur han dör och måste uppväckas. Den grekiska historikern Menander av Efesos (200 f.Kr.) skriver hur kung Chiram från Tyros (samtida med David, se ) inrättade ritualer för hur den grekiska guden Herakles skulle väckas upp. Baalsprofeterna såg inte Elias förslag ovärdiga deras gud, utan tar dessa på fullaste allvar.]
Och han [Elia] sa till sin tjänare: "Gå upp, jag ber dig, och titta mot havsvägen (i riktning mot havet) [västerut]." Och han gick upp och tittade och sa: "Där är ingenting." Och han sa: "Gå igen," sju gånger.
medan han gick en dagsresa [2-4 mil] ut i öknen. Efter vandringen satte han sig under en ginstbuske och önskade sig döden: "Nu räcker det. Herre, ta mitt liv på en gång. Jag är inte bättre än mina fäder."
Herrens ängel kom tillbaka igen, rörde vid honom och sa: "Sätt dig upp och ät, annars blir vägen för lång för dig."
Herren sa till honom: "Gå tillbaka samma väg du kom [genom Israel öster om Döda havet och Jordan] och fortsätt till öknen kring Damaskus. När du kommer fram ska du smörja Chazalel till kung över Aram (Syrien).
Och profeten gick därifrån och väntade på kungen vid vägen och förställde sig själv med sin huvudbonad (betyder även aska) över sina ögon.
Och han vandrade på alla sin far Asas vägar, han vände inte bort från dem och gjorde det som var rätt i Herrens (Jahves) ögon.
Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och vandrade på sin fars vägar och på sin mors vägar och på Jerovan, Nevats sons vägar. Därigenom fick han Israel att synda.
2 Kungaboken (22)
Därifrån
[Jeriko] begav sig Elisha upp till
Betel [strax norr om Jerusalem, en dagsmarsch från Jeriko, och fortsätter att gå tillbaka samma väg som han tidigare kommit med Elia]. På
vägen dit upp kom ett gäng unga män
[kan röra sig om ett hundratal i åldern 12-30 år] ut ur staden
[och mötte honom], och de hånade
(kallade honom värdelös). De ropade till honom: "Far upp flintskalle! Far upp flintskalle!"
[Elisha är i 25-årsåldern. Det kan vara så att förolämpningen med flintskalle har att göra med att Elisha avgett ett nasirlöfte och rakat sitt hår, och därför är flintskallig. I så fall var hånet direkt riktat mot Herren som han representerade. Uttrycket "far upp" syftar på att han ska försvinna på samma sätt som hans föregångare Elia "for upp" till himlen. Det är ett dödshot. När norra riket blev självständigt 930 f.Kr. insatte kung Jerovam avgudadyrkan i två städer, Dan i norr och Betel i söder, se . När denna händelse inträffar är det åttonde kungen efter honom och dessa två städer har utvecklats till stora centrum för alla möjliga avgudar. De unga männen kan mycket väl ha varit baalsprofeter.]Och han sa: "Vilken väg ska vi gå upp?" Och han svarade: "Vägen genom Edoms öken."
Och Israels kung gick och Juda kung och Edoms kung, och de gjorde en kringgående rörelse sju dagars vandring. Men det fanns inget vatten till armén och inte för djuren som följde dem.
Och det skedde på morgonen, vid den tiden då man förrättar offret, att se, det kom vatten [strömmande] längs Edoms väg och landet blev fullt av vatten.
Och Elisha sa till dem: "Detta är inte vägen och inte heller staden, följ mig och jag ska föra er till mannen som ni söker." Och han ledde dem till Samarien.
De gick efter dem [österut ända] till Jordan. [Troligen via Beth-shan som ligger längs med vägen mellan Samarien och Damaskus.] Och se, hela vägen var full av klädesplagg och vapen som araméerna hade kastat bort i sin brådska. [Under flykten tillbaka hade syrierna kastat mantlar, sköldar och även svärd – ja, allt som hindrade en brådskande reträtt.] Så budbärarna återvände och berättade [allt detta] för kungen.
Och han vandrade på Israels kungars vägar som Ahabs hus gjort för han hade Ahabs dotter [Atalja] till hustru och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon. [Atalja var Izebels dotter, hon kommer så småningom att ta makten och vilja styra, precis som sin mor, se .]
Han vandrade på Ahabs hus vägar och gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon, som Ahabs hus gjorde, för han var svärson till Ahabs hus.
Och Achazjaho, Juda kung såg detta och han flydde längs vägen vid trädgårdshuset. Och Jehu följde efter honom och sa: "Slå även honom i vagnen." I backen upp till Gor som är vid Ivleam. Och han flydde till Megiddo och dog där.
Och han steg upp och lämnade och gick till Samarien. Och när han var vid herdarnas fårklippningshus vid vägen,
Och de banade väg för henne och hon gick ut via hästarnas entré till kungens hus och där dödades hon.
Och han tog officerarna (ledarna över hundra), kariterna och vakterna och hela landets folk och de förde ner kungen [den unge Joash/Jehoash] från Herrens (Jahves) hus och kom vägen förbi vaktporten till kungens hus. Och han satt på kungarnas tron.
Utan han vandrade på Israels kungars vägar och lät sin son gå genom eld efter folkens styggelser, vilka Herren (Jahve) fördrivit framför Israels söner.
Och Herren (Jahve) upprepade i Israel och i Juda genom handen på alla hans profeter och alla siare och sa: "Vänd bort från era onda vägar och håll (vakta, skydda, bevara) mina budord (tydliga befallningar) och mina förordningar (ordagrant 'saker inristat') i enlighet med hela undervisningen (Torah) som jag har befallt era fäder och som jag har sänt till er genom handen på mina tjänare profeterna."
Eftersom du rasar mot mig
och ditt tumult har kommit upp i mina öron,
därför ska jag sätta en krok i din näsa
och mitt betsel i dina läppar,
och jag ska vända tillbaka dig
på den väg som du kom.
Den väg som han kom, samma väg ska han återvända
och han ska inte komma till denna stad förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och han vandrade på alla de vägar som hans far vandrat, och tjänade avgudarna som hans far tjänat och tillbad dem.
Och han övergav Herren (Jahve) sina fäders Gud (Elohim) och vandrade inte på Herrens (Jahves) vägar.
Och han gjorde det som var rätt (rakt) i Herrens (Jahves) ögon och vandrade på alla sin far Davids vägar och vände inte av till höger eller till vänster.
Och en genombrytning gjordes i staden och alla stridsmän flydde på natten via portvägen mellan de två murarna, som var vid kungens trädgård. Och kaldéerna var mot staden runtom och kungen gick längs Aravavägen.
2 Krönikeboken (25)
Håll nu, Herre (Jahve), Israels Gud (Elohim), vad du talade till (lovade) din tjänare, min far David, när du sa till honom: Det ska aldrig saknas en avkomling av dig inför mig på Israels tron, om dina barn ger akt på sin väg och vandrar efter min undervisning, så som du har vandrat inför mig.
hör det då från himlen och utför ditt verk och skaffa dina tjänare rätt. Straffa den skyldige och låt hans gärningar komma över hans huvud, men förklara den rättfärdige rättfärdig och låt honom få efter hans rättfärdighet.
hör det då i himlen och förlåt dina tjänares och ditt folk Israels synd och lär dem den goda väg de ska vandra. Och låt det regna över ditt land som du gett åt ditt folk till arvedel.
hör det då från himlen där du bor, och förlåt och ge var och en efter alla hans gärningar, eftersom du känner hans hjärta. För det är bara du som känner människornas hjärtan.
Så ska de frukta dig och vandra på dina vägar, så länge de lever i det land som du har gett åt våra fäder.
Om ditt folk drar ut till strid mot sina fiender på den väg du sänder dem och de ber till dig, vända i riktning mot denna stad som du utvalt och det hus som jag byggt åt ditt namn,
om de då vänder om till dig av hela sitt hjärta och av hela sin själ i det land dit man fört dem som fångar, och de ber vända mot sitt land som du gett deras fäder, mot den stad som du utvalt och det hus som jag byggt åt ditt namn,
men om [då] mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn (som mitt namn har utropats över)
ödmjukar sig (böjer sina knän),
och ber (bönfaller; medlar) [står i gapet mellan Gud och folket]
och söker mitt ansikte (vädjar/frågar efter min närvaro)
och vänder om från sina onda vägar,
då ska jag
höra det [lyssna till deras bön] från himlarna [som var tillslutna, se ],
och förlåta deras synd,
och hela (bota, läka; hebr. rafa – laga/sy ihop) deras land.
[Budskapet riktas till Guds eget folk. De som tillhör honom måste först böja sig inför honom. Den hebreiska formen nifal ger den passiva betydelsen att de ska låta sig ödmjukas. De behöver också be (verbet står i formen hitpael – dualt, dvs. något som kräver två för att kunna göras). Sedan kommer uppmaningen att söka Guds ansikte – här används formen piel som betonar och intensifierar sökandet. Till sist krävs att de omvänder sig och inte fortsätter att synda (verbet står i den vanliga formen qal). Gör de dessa fyra saker lovar Gud att lyssna och agera utifrån sin nåd till försoning och läkedom för deras land.]
I tre år stärkte de så kungamakten i Juda och gjorde Salomos son Rechavams välde starkt, för i tre år vandrade de på Davids och Salomos väg.
Vad som mer finns att säga om Avijam, om hans bedrifter och annat som rör honom, det är skrivet i profeten Iddos utläggning.
Herren (Jahve) var med Joshafat, för han vandrade de vägar som hans fader David hade gått under sin första tid. Han sökte inte baalerna,
Han var stolt över att gå Herren (Jahve)s vägar och avlägsnade offerhöjderna och asherapålarna i Juda.
Då gick Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag på kinden och sa: "På vilken väg har då Herrens Ande gått bort från mig för att tala till dig?"
Han vandrade på sin far Asas väg och vek inte av från den, för han gjorde det som var rätt i Herrens ögon.
Men han vandrade på Israels kungars väg, så som Ahabs hus hade gjort, för hans hustru var en dotter till Ahab. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon.
[Eftersom Elias profetior mestadels riktade sig till Israel (det norra riket) så citeras han inte så ofta i Krönikerböckerna – som fokuserar på Juda (det södra riket).]
Och det kom ett brev till honom från profeten Elia där det stod:
Så säger Herren (Jahve), din fader Davids Gud (Elohim):
Du har inte vandrat på din far Joshafats vägar eller på Juda kung Asas vägar,
utan du har vandrat på Israels kungars väg och förlett Juda och Jerusalems invånare till avgudadyrkan, på samma sätt som Ahabs hus har gjort. Du har dräpt dina bröder [landsmän], dem som hörde till din fars hus och som var bättre än du.
Också han vandrade på samma väg som Ahabs hus, eftersom hans mor förledde honom till att leva ogudaktigt.
Jotam blev mäktig, eftersom han vandrade med fasta steg inför Herren (Jahve) sin Gud (Elohim).
Vad som mer finns att säga om Jotam, om alla hans krig och annat han företog sig, det är skrivet i boken om Israels och Juda kungar.
utan vandrade på samma väg som Israels kungar. Han gjorde också gjutna avgudabilder åt baalerna.
Vad som mer finns att säga om honom och om allt som han företog sig, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i boken om Juda och Israels kungar.
Han gjorde det som var rätt i Herrens (Jahves) ögon och vandrade på sin fader Davids vägar och vek inte av vare sig åt höger eller åt vänster.
Esra (3)
Sedan utlyste jag där en fasta vid floden Ahava, för att vi skulle ödmjuka oss själva inför vår Gud (Elohim) för att söka hos honom en rak väg för oss och för våra små och för alla våra ägodelar.
Jag skämdes för att fråga kungen om en grupp soldater och ryttare för att hjälpa oss mot fiender utefter vägen, eftersom vi hade talat till kungen och sagt: "Guds (Elohims) hand är över alla dem som söker honom och hans goda, och hans vrede är emot dem som överger honom."
Sedan gav vi oss iväg från floden Ahava på den tolfte dagen i den första månaden för att gå till Jerusalem. Guds hand var över oss och han bevarade oss från fiendens hand och bakhåll längs vägen.
Nehemja (3)
Du ledde dem med en molnpelare om dagen
och en eldpelare om natten,
för att lysa dem
på vägen de skulle gå.
På grund av din oändliga nåd (barmhärtighet, ömsinta kärlek) övergav du inte dem i öknen. Molnstoden försvann inte på dagen, utan ledde dem på deras väg. Eldstoden slutade inte att lysa upp den väg de skulle gå på natten. [Molnet och elden är en bild av den helige Ande och hans ledning.]
Job (32)
[Då Jobs önskan att utplåna sin födelse inte infriats, önskar han sig nu döden som en vuxen.]
Till en man (stridsman – hebr. gever) vars väg är dold
och är övertäckt av Gud (Eloha).
Är inte din vördnad [Gudsfruktan]
din förtröstan,
ditt hopp
och redbarhet dina vägar (livsval)?
De ändrar kurs från sitt lopp,
rinner ut i intet och försvinner.
Se, han har sin fröjd i sin väg
och från stoft ska en annan (ytterligare) växa upp.
Han tar bort hjärtat [förståndet] ifrån folkets huvuden (ledare – hebr. rosh)
och låter dem vandra bort (hebr. taah) i det öde (ofruktbara – hebr. toho) [],
där ingen väg är.
Kanske han [Gud] dödar mig – jag väntar mig inget annat,
ja, ändå vill jag försvara min väg (mina val) inför honom.
[Första raden kan antingen läsas negativt eller positivt. Kärnbibeln följer den skrivna hebreiska texten (kehiv) som har lo (nej). Den orala traditionen (qere) har däremot le (om bara), vilket ger betydelsen "även om han dödar mig, så har jag mitt hopp i honom". Den grekiska översättningen Septuaginta motsvarar den sistnämnda tolkningen.]
Ändå håller den rättfärdige fast vid sin väg (vandringsväg, sina livsval),
och den som har rena händer växer sig starkare och starkare.
[Här är en vers som andas hopp.]
Hans skaror samlas tillsammans
och bygger upp en belägringsramp (förbereder sitt anfall) mot mig,
de slår läger runt mitt tält.
[I Jobs värld upplevde han hur Gud var vred på honom (), men i verkligheten brann Guds vrede mot Elifaz, Bildad och Tsofar, se . Stycket i består av välbalanserade verser med två rader, men avslutas i med ett trikolon där fiender samlas, bygger och slår läger. Kanske en antydan att Job såg de tre kompanjonerna som fientliga härar som ställt upp sina anfallsvapen för att attackera honom.]
Och de säger till Gud (El):
"Lämna oss för vi önskar inte kunskap om dina vägar.
Har ni inte frågat dem som går förbi längs vägen,
har ni inte synat deras kännetecken?
Vem ska förkunna över hans ansikte, hans vägar?
Vem ska belöna honom för det han gjort?
Har den Allsmäktiges (Shaddajs) tillfredsställelse (nytta, glädje) av att du är rättfärdig
eller har han någon vinning av att du är fullkomlig?
[Gud gläder sig i rättfärdighet (), men är inte beroende av den för sin glädje. Elifaz vet inte heller om konversationen mellan Gud och Satan i ; , där Jobs rättfärdighet kommer bevisa hur Satan har fel.]
Allt du beslutar ska gå dig väl,
och ljus ska skina på dina vandringsvägar (livsval – hebr. derech).
Men han vet min väg (vandringsväg, mina livsval – hebr. derech),
när han prövat mig, kommer jag fram som guld.
[Även om Job inte själv kan hitta Gud är han förvissad om att Gud känner honom och kan hitta honom. Gud känner den rättfärdiges väg () och den ondes, som han omkullkastar, se . I tre punkter visas Jobs tro här: Han litade på att Gud kände till hans situation, han litade på att Gud prövade honom och att han skulle komma igenom prövningen som en bättre man.]
Min fot har hållit fast nära hans steg (vid hans spår),
jag har följt hans väg (hebr. derech) utan att vika av.
De tränger bort de fattiga från vägen (hebr. derech),
alla ödmjuka (förtryckta) i landet måste gömma sig.
Andra har blivit fiender till ljuset,
de känner inte dess vägar (livsval – hebr. derech)
och håller sig inte på dess stigar (upptrampade gångvägar – hebr. netivah).
De är skum (snabbt/lätt – hebr. qal) på vattenytan [de består inte, se ; ],
förbannad (lätt, flyktig – hebr. qalal) är deras mark i landet,
han går inte längre till vingårdarna.
Han ger dem trygghet och vila,
men hans ögon vakar över deras vägar (livsval – hebr. derech).
Se, detta är [bara] ytterkanten på hans väg [vi ser bara en glimt av hans verk]
och bara till en viskning [så lite] hör vi av honom!
vem kan förstå hans [fulla] styrka i dunder (åska – hebr. raam)?
[Versen är svåröversatt. Ordet för viskning (hebr. shemets) är ovanligt och används bara här och i . Det kan också betyda "lite" vilket i så fall blir en parallell till ytterkant. Viskning förknippas ofta med ondska vilket också förstärks av att ordet både börjar och slutar med ormens viskande s-ljud. Den arameiska översättningen skriver "vilka onda ord har inte viskats om honom" och tar viskningen som onda rykten som spridits om Gud.]
Gud (Elohim), han känner vägen till henne,
han vet var hon bor,
när han gjorde en stadga (lag – hebr. choq) [naturlag] för regnet
och en väg för åskans blixt,
Jag valde väg (hebr. derech) åt dem och satt som huvud (de högsta ledarna – hebr. rosh),
jag tronade som en kung (hebr. melech) bland sin armé (trupp),
som en som tröstar (hebr. nacham) de sörjande.
[Job är en skuggbild på Messias som tröstar de sörjande, se . Även hans lidande, se ; . I hebreiska ordföljden är nachum det sista ordet. Jesus valde att verka utifrån Kapernaum (; ), som på hebreiska är Kfar Nachum. Det är samma namn som profeten Nahum. Betydelsen är "Nahums by" eller mer ordagrant "tröstens by"!]
Har inte han sett mina vägar
och räknat mina steg?
Om mitt steg
har vänt bort från vägen
och mitt hjärta vandrar
efter mina ögon [],
och om någon fläck klamrar sig fast
vid mina händer,
Eftersom hans ögon är över mannens vägar
och han ser hela hans vandring.
Eftersom de vände bort från att följa honom
och inte tog notis om någon av hans vägar,
Vem har tillägnat honom hans vägar?
Och vem har sagt: "Du har begått ondska?"
[Genom att personifiera ljus och mörker frågar nu Gud var de bor. Den verkliga frågan som ställs kan vara – var är himlen och var är dödsriket? Oavsett om det är bokstavligt eller bildligt så vet Job inte svaret. Versen är en merismos (kontrast mellan ljus och mörker) och en kiasm.]
Var går (vilken riktning har) vägen till
ljusets boplats,
och mörkret,
var har det sin boning?
Var (längs vilken väg) delar sig ljuset [så det sprids över hela jorden],
och var skingras östanvinden (kastas vinden ut) som blåser över jorden?
Vem hugger ut kanaler för regnflödet [har skapat vädermönster],
och ger åskvädret sin bana,
Han rankas som det största (första) av Guds vägar (skapelse),
den som gjort honom har gett honom hans svärd.
[Versen kan betyda att Behemot är det första eller största djuret. Kan vara en referens till där just boskapen (hebr. behemah) är den första gruppen av djur som nämns. Sista delen av versen är svåröversatt. De tre hebreiska orden är ordagrant "Den som format honom – närma sig – hans svärd". Två huvudtolkningar finns. Den första är mer bildlig att det bara är Gud som kan dra sitt svärd mot honom. Det harmonierar med den retoriska frågan i : "Vem kan fånga honom?" Den andra tolkningen är att Behemot har fått ett svärd av Gud. Svärd är i singular och beskriver något som kanske liknar en noshörnings horn eller en kraftig svans. I liknas svansen vid ett cederträ och bensenor i låren beskrivs som flätade. Den strukturen är typisk för dinosaurier där senorna hjälpte till att hålla svansen rakt ut.]
Psaltaren (66)
[Den första boken i Psaltaren består av 41 psalmer.]
Psalm 1 – Två vägar
[Psalmens tema betonar två vägar: den rättfärdiges väg och de gudlösas. Den hebreiska verbroten till gudlös beskriver någon som aktivt väljer bort Gud. Adjektivet har sitt ursprung i ordet för ondska, synd och att bryta mot lagen, se , , och . Beskrivningen börjar med vad den rättfärdige inte gör i , för att sedan i landa i var den rättfärdige har sin glädje. Här krävs ett aktivt ställningstagande. Att leva rättfärdigt och säga ja till Gud innebär att säga nej till sådant som leder bort från honom.
På hebreiska är de tre första orden: ashrei haish asher. Rabbiner har påpekat hur framträdande sch-ljudet är i orden "a-sh-rei hai-sh a-sh-er"! Genom alla tider, oavsett språk och kultur verkar det som sch-ljudet har samma betydelse: "Var uppmärksam och lyssna!" När ett barn är upprört och gråter säger föräldrar världen över "Sch…sch!" för att lugna och trösta. Uttrycket går inte att härleda till ett specifikt ord utan verkar ha sitt ursprung i själva sch-ljudet i sig. När en vätska forsar fram bildas ett liknande susande ljud. Vi kan höra vattnet "susa" i en vattenledning när vi öppnar en kran. Blodet som pulserar i våra blodkärl genererar också ett brusande ljud. Det är det ljudet som ett barn hör när det ligger i sin mammas mage. Det är här språkforskare gör en koppling. När föräldrarna säger "sch" till sitt barn påminner det om tryggheten i mammas mage och har en lugnande effekt. Det är intressant att rent ljudmässigt inleds Psaltaren med tre sch-ljud. Det blir som en hälsning i ytterligare en språklig dimension till Guds barn: "Var lugn, Gud har kontroll, det kommer att ordna sig!"
Författare: Okänd, kanske David.
Struktur: Psalmen ramas in av inledande och avslutande vers som beskriver de två vägarna.
1. De två vägarna,
2. Den rättfärdige beskrivs,
3. De gudlösa beskrivs,
4. De två vägarna, ] Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den
som inte går till de gudlösa (ondskefulla) för att få råd (vandrar efter, tar till sig deras råd),
som inte står [gått in] på syndarens väg [är delaktig i ogudaktighet],
som inte sitter bland hånfulla föraktare (sitter på bespottarens säte).
[Pluralformen av välsignad (hebr. ashrei) beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med "rikt välsignad" och "mycket lycklig". De tre verben: går, står och sitter, illustrerar ett gradvis ökat engagemang i ondskan. Även beskrivningen av de onda följer samma stegrande mönster: gudlösa, syndare och föraktare. Det börjar med ogudaktiga influenser och råd, fortsätter med delaktighet i synd och slutar med ett samförstånd och förakt mot Gud och det som är rätt. Ordet "säte" har ofta betydelsen att undervisa andra, se . Även i svenskan används ordet "lärosäte" i den betydelsen. Att sitta på "föraktarens säte" handlar alltså inte bara om att själv förakta Gud och det som är rätt, utan också att uppmuntra och lära andra att göra det.]Herren (Jahve) känner (vet; är involverad i; tar hand om)
de rättfärdigas väg,
men de gudlösas (ogudaktigas, ondas) väg
förgås (hebr. avad) [leder till fördärvet].
[Denna vers summerar hela den första psalmen, och hela Psaltaren: det finns två vägar – två sätt att leva sitt liv. Psalm 112 börjar och slutar också med samma ord som Psalm 1, se , .]
Kyss Sonen [hylla, fall ned inför honom i vördnad och tillbedjan, låt Sonen regera],
så att han inte blir vred [så att han inte dömer er nu, vrede används metonymiskt, som en omskrivning för en handling]
och ni förgås på er väg (ni dör på grund av ert sätt att leva),
när hans vrede snabbt tänds.
[Guds dom liknas här med eld, den mest förödande och fruktade kraften i dåtida Israel.]
Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är alla som tar sin tillflykt till honom!
[Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i Medelhavsområdet, se ; ; . Det är också uttryck för att visa aktning och hyllning, se . Uttrycket "på er väg" används som en bild på människans liv. I Psaltaren är det en vanligt återkommande bild där det finns två vägar, den rättfärdiges och den ogudaktiges, se . Pluralformen av "välsignad" (hebr. ashrei) beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med "rikt välsignad" och "mycket lycklig". Det är samma ord som inleder Psaltaren, se .]
Herre (Jahve), led mig i din rättfärdighet (visa mig vad som är rätt),
för mina fienders skull (de som ligger på lur) [som väntar på ett felsteg].
Gör din väg rak (jämn) för mig (visa tydligt hur du vill att jag ska leva).
[Den ogudaktige fruktar varken Gud eller människor:]
Han går rakt fram på sin väg [skyr inga medel för att nå sina mål],
dina domslut (förordningar) [dina instruktioner Herre] är högt, långt från (över, inte inom synhåll för) honom,
han fnyser åt (föraktar, talar mot, blåser bort, bokstavligen "andas" på) sina fiender.
[På samma sätt som i och är det oklart vem som är subjektet. Det kan vara den gudlöse som föraktar och fnyser åt sina fiender, eller Gud som talar mot eller blåser bort den ogudaktige, se även .]
För jag har följt (vaktat på) Herrens (Jahves) vägar [skyddat och lytt hans bud]
och inte avfallit från (agerat ondskefullt mot) min Gud;
[Nu kommer fem verser som beskriver Herren:]
Vad det gäller Gud (El) [den ende sanne Guden]
– hans väg (sätt att agera) är utan brist (har integritet),
Herrens (Jahves) löftesord (tal) är rent (prövat, luttrat som metall utan slagg) [],
han är en sköld för alla som tar sin tillflykt i honom.
Gud (El) är den som utrustade (gav, iklädde) mig med kraft (styrka, mod, inflytande, rikedom),
och gjorde min väg utan brist (hjälpte mig att vandra med integritet, gjorde mig helhjärtad, ärlig).
Dina vägar Herre (Jahve), visa mig (förklara, tillkännage, kungör) dem,
dina stigar (välkända upptrampade gångvägar), lär mig dem.
[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "Dina vägar" börjar med denna bokstav och förstärker hur viktigt det är att fråga Gud efter hans vägar när vi står vid vägval.]
Herren (Jahve) är både god (glad, hjälpsam, vill mänskligheten väl) och rättfärdig (dömer rättvist),
därför lär (visar, påpekar) han syndare hur man ska leva (visar han den rätta vägen).
[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet "god" med denna bokstav, och förstärker här att Gud är god.]
Han leder (hjälper, lotsar) de ödmjuka i vad som är rätt (själva beslutsprocessen, i att döma rättvist),
han lär (tränar) de ödmjuka hans väg (hur man ska leva).
[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft. I denna vers börjar ordet "rätt" med denna bokstav och betonar att vi ska handla rätt.]
Var finns den människa som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahve)?
Honom ska Herren (Jahve) undervisa vilken väg han ska välja (hur han ska leva).
[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I denna vers börjar orden "Var finns" på denna bokstav. Det förstärker frågan om det finns någon bland alla människor som tillber Herren?]
Lär mig din väg, Herre (Jahve),
led mig på en jämn (plan, säker, trygg) stig (välkänd, upptrampad gångväg).
På grund av mina fiender (som förföljer, vakar med onda syften över mig),
[Följande två verser kan tolkas som Herrens ord till psalmisten. Det kan också vara Davids uppmaning individuellt till var och en som hör eller läser psalmen. David har lärt sig vad bekännelse och förlåtelse innebär och vill nu föra den lärdomen vidare.]
Jag vill [varsamt och medvetet] vägleda dig (lära/instruera dig; ge dig insikt) och undervisa dig
om den väg du vandrar (peka ut din väg – den som du ska gå);
jag vill ge dig råd – med mitt [vakande] öga över dig.
Låt deras väg [när de flyr] bli mörk och hal,
när Herrens (Jahves) ängel förföljer (jagar) dem.
[David önskar att rollerna vore ombytta, istället för att förfölja ska förföljarna bli förföljda, se . Flykten sker på natten genom smala bergsstigar med stenar som lätt rullar, och blir hala. Bilden av agnar för vinden var välbekant, mer skrämmande för dem som med egna ögon såg denna process varje år under skörden. Herrens ängel nämns bara här i och . Det är en Guds representant, se ; . Det kan vara Jesus preinkarnerad, dvs. Jesus som uppenbarar sig som en Herrens ängel innan han tar mänsklig gestalt.]
Han planerar ondska på sin bädd [privat, dolt],
han träder in på den väg (livsstil) som inte är god,
han tar inte avstånd från ondska.
[Han planerar under natten för att kunna utföra sina onda planer på dagen, se .]
Överlämna (anförtro, rulla över) din väg (din framtid) till Herren,
förtrösta på (lita på, luta dig emot) honom och han ska agera [i ditt ställe].
Var stilla inför (vila i) Herren,
vänta tålmodigt på honom.
Bli inte upprörd (irritera dig inte, låt dig inte upptändas av vrede) över den som har [skenbar] framgång,
en människa som utför (verkar lyckas med) onda planer.
[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "Var stilla" börjar med denna bokstav och förstärker hur viktigt det är att inte rusa i väg för kortsiktiga vinster, utan vila i Gud i alla beslut vi tar. Här finns också en koppling till att inte uppröra sig över de ondas kortvariga framgång.]
De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) drar svärdet,
och spänner sin båge,
för att fälla den som är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av dig Gud],
för att slakta dem som går på rätta vägar (lever ett rättfärdigt liv).
Med Herren blir stegen hos en stark man (stridsman) [en man i sin bästa ålder] fasta (de är förberedda),
och han [Herren] gläds över (är känslomässigt engagerad, har behag i) hans väg.
[Sista raden kan också översättas: "han, den starke mannen, gläder sig i Herrens väg."]
Vänta på (sök ivrigt, bind dig samman med) Herren (Jahve),
håll dig på hans väg.
Han ska upphöja dig till att inta (ärva, äga) landet,
du kommer att få se (bevittna) de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) bli utplånade.
[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det ordet "Vänta" som börjar på den bokstaven. Det förstärker att Herren finns nära den som söker och väntar på honom.]
Jag sa: "jag ska vaka över mina vägar (mitt liv, mina beslut),
så att jag inte syndar med min tunga;
jag ska tygla (sätta munkavle för) min mun,
så länge den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) är framför mig (i min närhet)."
Detta är vägen (slutresultatet) för dem som (dåraktigt) litar till sig själva,
och dem [deras efterföljare] som godkänner (gläder sig i; har mänsklig godtycklig nåd i – hebr. ratsah) deras tal [deras stora mun].
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Ett lovets offer ärar mig,
och till den som styr sina steg rätt
ska jag visa Guds (Elohims) frälsning."
Då ska jag undervisa överträdarna dina vägar
och syndarna ska återvända till dig.
[Central vers – jag ska undervisa dina vägar.]
För att tillkännage (uppenbara) dina vägar på jorden
din frälsning (räddning, hjälp) bland alla hednafolk.
[Ofta används ordet selah som ett avbrott mellan två stycken. Här fungerar det istället som en mittpunkt för att binda ihop och . Anledningen till bönen om Guds välsignelse förklaras i . Här finns bara ett verb som betyder att tillkännage och göra något begripligt och uppenbarat. De två saker som Gud vill uppenbara här på jorden hos alla folk är sina vägar och sin frälsning. Vägar har att göra med Guds förordningar och hur vi ska leva våra liv. Det hebreiska ordet för frälsning här är Jeshua, det hebreiska namnet på Jesus, vilket pekar på var vår frälsning finns.]
Gud (Elohim) dina vägar är heliga.
Vilken stor gud (el) kan jämföras med dig Gud (Elohim)?
Din väg var i havet, dina steg i det stora vattnet
men dina fotsteg var okända.
Varför har du brutit ner hennes beskydd
så att alla som går förbi på vägen kan rycka upp henne?
[B´]
O, att mitt folk ville lyssna till mig,
så att Israel skulle vandra på mina vägar [följa mina instruktioner]!
Rättfärdighet ska gå framför honom
och bereda väg för hans steg.
[Psalmen ramas in av ordet för land, hebr. eretz. I är det "ditt land" och här i avslutningen är det "vårt land", se , och .]
Visa mig din väg Herre (Jahve),
så att jag kan vandra och leva i din sanning.
Lär mig att helhjärtat vörda (frukta, ära)
ditt namn (bind mitt hjärta vid ditt hjärta).
Alla som går vägen förbi förstör honom,
han har blivit till hån för sina grannar.
för han ska ge sina änglar (budbärare) befallning om dig,
att bevara (vaka över; skydda) dig på alla dina vägar.
I fyrtio år var jag förbittrad på (avskydde, föraktade, sörjde jag) detta släkte (den generationen),
och jag sa: 'De är ett folk som far vilse i sitt hjärta [ett folk med vilsna hjärtan].
De känner inte mina vägar.'
Jag ska studera (akta, beskåda) redbarhetens väg.
När ska du komma till mig?
Jag ska vandra med mitt hus (min familj) med redbarhet i mitt hjärta.
Mina ögon vilar på de trofasta i landet,
för att de ska bo med mig.
Den som vandrar på redbarhetens väg,
han ska få betjäna mig.
Han försvagar min styrka på vägen,
han förkortar mina dagar (gör dem färre).
Han visade sina vägar för Mose [],
sina gärningar för Israels folk.
[Vägar visar på förtrolighet och en nära relation.]
De vandrade genom öknen på en öde väg,
de fann ingen stad att bo i.
[Befrielse:]
Han ledde dem på en jämn väg,
så att de kunde hitta en stad där de kunde bo.
Dårar [moraliskt fördärvade var de], eftersom de vandrar på överträdelsens väg
och olyckliga på grund av sina synder.
Han utgöt förakt över furstar och lät dem vandra i meningslöshet,
där det inte fanns någon väg. [I marginalen finns ett inverterat Nun (׆), se inledningen.]
Från bäcken längs med vägen ska han dricka,
sedan lyfter han huvudet högt (återfår han styrka och kraft).
[Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Talvärdet är 1. Tecknet föreställer en oxe som symboliserar styrka, ledaren, den förste och det viktigaste. De två första verserna börjar båda med ordet ashrei, samma ord som inleder hela Psaltaren, se . Ordet för att vandra (hebr. halach) används i och (dock med olika verbformer) och ramar in . Att hebreiskan saknar tempus går inte att förmedla i en översättning. Därför blir det på svenska som om det vore olika tempus: "vandrar" och "har vandrat". Psalmisten både lever och har levt efter Guds vilja – hebreiskan betonar något ständigt pågående. Detta förstärks ytterligare genom att yiqtol, som ofta översätts i futurum "kommer att fråga efter", används i den inramade versen, . Att vandra och leva efter Guds vilja gäller hela livet. I används en fjärde hebreisk verbform som översatts till: "ska följa". Dessa olika verbformer lyfter fram vikten av att alltid följa Guds föreskrifter.]
Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de vars väg är fullkomlig (obefläckad, oklanderlig, obruten) [rak – dvs. som inte vinglar hit och dit mellan dikena],
de som vandrar i (lever efter) Herrens (Jahves) undervisning (Torah).
De som inte heller gör något orättfärdigt,
de som har vandrat på hans vägar [plural; jmf ].
O tänk om (ack, om ändå – hebr. achalaj) mina vägar var styrda (bestämda, fasta)
så att jag följer dina förordningar (hebr. chuqim). []
Jag fröjdar mig över (i) [längs med vandringen på] dina vittnesbörds (hebr. edots) väg,
lika mycket som över all [världens] rikedom.
[All rikedom i hela världen måste till för att ens göra någon form av jämförelse med glädjen att få vandra tillsammans med Gud på hans väg, se även . Tidigare har hjärtat nämnts, se , , . I hebreiskan refererar hjärtat till hela vår varelse och liv. Det är viktigt att känslorna också finns med, hur vi känner påverkar vårt beteende. Glädje i Guds ord är en viktig ingrediens i svaret på hur vi håller oss på Guds väg.]
Jag berättar om mina vägar och du svarar mig –
lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
Låt mig förstå vägen för dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. ),
så att jag kan begrunda (tänka på, reflektera över) dina fantastiska gärningar.
Ta bort från mig falskhetens väg,
och ge mig i nåd (oförtjänt kärlek) din undervisning (Torah).
Jag har valt sanningens väg,
dina domar (hebr. mishpat) har jag för ögonen.
[Falskhet (hebr. sheqer) och sanning (hebr. emet) är varandras motsatser, även rent bokstavligt vacklar lögnen medan sanningen står fast, se .]
Jag springer på dina budords (hebr. mitzvots) väg,
för du har vidgat mitt hjärta.
[Psalmisten inte bara går, utan springer med entusiasm! Gud har gett insikt genom att ge en längtan och glädje för Guds ord.]
[Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Talvärdet är 5. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. Ordet för väg, som dominerade förra stycket, används också här i och . Varje vers, utom den sista, börjar med ett uppmanande imperativ – stycket handlar om Herren som en lärare, ledare och befriare.]
Undervisa mig Herre (Jahve) dina förordningars (hebr. chuqims) väg,
och jag ska hålla (vakta, bevara) dem i varje steg (jag tar).
Vänd bort mina ögon från att se fåfänga (tomhet)
och låt mig leva (bli bevarad, leva till fullaste måttet) på dina vägar.
[I nämns "hjärta" och girighet. Hjärtat talar om inre motiv. I är paret "ögon" och fåfänga. Om ögonen bara är fäst på världslig rikedom, som motivation, är det bara tomhet, se även ; .]
Jag har tänkt på (planerat, "vävt") mina vägar (mina vägval)
och styrt mina fötter enligt dina vittnesbörd (hebr. ).
Jag har hållit (följt, lytt) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. ) och dina vittnesbörd (hebr. edot),
för alla mina vägar är inför dig [känner du].
En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.] Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är alla som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahve) [],
som går (vandrar) på hans vägar (gör det som är rätt och behagar Gud),
De ska sjunga om Herrens (Jahves) vägar,
för Herrens (Jahves) härlighet är stor (en fullständigt mättad gudsnärvaro, Guds ära och tyngd är stor).
Min stig [mina dagliga aktiviteter – det publika] och min bädd [det privata] synar (mäter) du –
med alla mina vägar (livsval, vanor) är du förtrogen.
Och se [sedan] om det finns en fördärvlig (smärtsam) väg hos (i) mig [ett sätt som sårar dig och skadar mig],
och led mig på den eviga vägen.
[Den väg som leder till en evig fortsättning i gemenskap med Gud.]
Låt mig få höra om (hörsamma, förstå) [möta; uppmärksamt få erfara] din nåd (omsorgsfulla kärlek) på morgonen,
för på dig förtröstar (litar) jag.
Låt mig [personligen] få veta (lära känna) [visa mig] den väg jag ska gå,
för till dig lyfter jag upp min själ (mig själv, hela mitt liv, min inre människa). []
[En ny dag gryr – David längtar efter nådens gryningsljus efter en tid i själens mörka natt, se .]
Herren (Jahve) är rättfärdig i alla sina vägar (i allt han gör),
och visar nåd (omsorgsfull kärlek, är trogen sina löften) i allt han gör.
[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok. Symboliserar ofta rättfärdighet och här är det just ordet "rättfärdig" som börjar med denna bokstav.]
Herren beskyddar främlingar,
han lyfter upp (styrker) faderlösa och änkor,
men han står emot de ogudaktiga (omkullkastar deras planer, gör deras väg krokig).
Ordspråksboken (75)
Min son (mitt barn, min vän), följ inte med dem,
avhåll din fot ifrån deras stig.
därför ska de äta [den bittra] frukten av sin egen väg (beslut, handlingar)
och mättas av sina onda planer.
för han beskyddar de rättfärdigas stigar,
och bevarar vägen för dem som är trogna (lojala, älskar) honom.
[Visheten räddar från två stora frestelser för en ung man, lättförtjänta oärliga pengar och lösaktiga förhållanden med kvinnor.]
De [vishet, kunskap och omdöme] ska rädda (rycka bort) dig från onda män,
från dem som talar perversiteter (osanning, omoral),
som överger de rätta stigarna (välkända, upptrampade gångvägarna)
för att vandra på mörkrets vägar,
Därför ska du vandra på de moraliskt goda människornas väg,
och hålla dig på de rättfärdigas stigar (välkända upptrampade gångvägar).
På alla dina vägar [på din färd genom livet]
– erkänn (bli intimt förtrogen med; sök lära känna) honom
så ska han jämna (räta ut)
dina stigar [dina välkända, upptrampade gångvägar].
[Verbet för att jämna (hebr. yashar) har betydelsen att räta ut, dvs. det leder till att något blir rätt och välbehagligt.]
Hennes vägar är ljuvliga (nåderika, behagliga, angenäma),
hennes stigar är trygga (fridsamma, framgångsrika).
Då ska du vandra säkert på din väg
utan att snubbla (snava eller slå emot din fot).
Avundas inte en våldsam man (en grym förtryckare)
och välj inte någon av hans vägar.
Jag ska undervisa (instruera) dig på vishetens väg [som ger full förståelse om Guds syften och vägar],
jag ska leda dig på [moraliskt] rätta vägar (spår).
Gå inte in på de ogudaktigas stig (välkända, upptrampade gångväg),
vandra inte på de ondas väg.
Däremot de ogudaktigas väg är som djupaste mörker,
de vet inte ens vad som orsakade deras fall.
Låt vägen (spåret) för din fot vara jämn (balanserad, rättfärdig),
så blir alla dina vägar väl övervägda (rätta).
Låt din väg vara långt borta från henne,
gå inte nära dörren till hennes hus.
Herrens (Jahves) ögon ser en människas alla vägar (karaktär, handlande),
och han beaktar (väger) noggrant alla val (vägval, spår).
Du som är lat (slö), gå och titta på myran,
begrunda (se, undersök, förstå, tänk på) dess liv (handlingar, moral, väg) och bli vis.
För budordet (hebr. mitzva) är en lykta [oljelampa], och undervisningen (hebr. torah) ett ljus,
och förmanande tillrättavisning (tuktan som leder till disciplin, ordning och lydnad) är vägen till livet.
[Den judiska traditionen har identifierat 613 mitzvot (plural av mitzvah) i Torah – de fem Moseböckerna. Ordet Torah används också allmänt om undervisning och innefattar hela GT.]
Han passerade på gatan nära [den prostituerade] kvinnans hörn
och gick stolt (uppblåst) vidare in på vägen till hennes hus.
Min man är inte hemma,
han är borta på en lång resa.
Låt inte era hjärtan vika av på hennes vägar,
irra inte in på hennes stigar.
Hennes hus är vägen till Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
den leder (mer och mer okontrollerat) ner mot dödens salar (kammare).
Uppe på höjderna står hon,
vid vägen, där stigarna möts (vid vägskälet).
Att frukta (vörda, respektera) Herren (Jahve)
är att hata [att inte göra] det onda.
Högfärd (stolthet) och högmod (arrogans, pompa: svulstig ståt),
ja, en ond väg [ett ont leverne] och en fördärvad (falsk, bedräglig) mun [perverst och förvridet tal],
det hatar jag ."
"Herren (Jahve) förvärvade (födde, skapade) mig [visheten personifierad] först av allt,
först av hans forntida skapelseverk.
"Lyssna nu därför på mig [visheten personifierad], mina vänner (barn):
Välsignade (glada, lyckliga, avundsvärda) är de som håller sig till mina vägar.
Lämna oförståndet och lev! [Kan översättas "lämna dåligt sällskap" eller "var inte naiv, och låt dig inte bli förledd".]
Vandra på förståndets (insiktens) väg."
och ropar till dem som passerar,
till dem som går rakt fram på sin stig [sin välkända, upptrampade gångväg]:
Den som är rättfärdig vandrar säkert (tryggt),
men den som viker av från [den rätta] vägen (medvetet går omvägar, förvränger sanningen, handlar omoraliskt och ohederligt) kommer att bli avslöjad.
Herrens (Jahves) vägar är ett värn (en tillflykt, skydd, försvar, en säker fästning) för de ärliga (de som har integritet),
men är undergång (olycka, skräck) för syndarna (för dem som har som livsstil att planera och utföra ondska).
Rättfärdigheten hos den oskyldige jämnar vägen (gör den rak),
men syndaren faller på grund av sin egen synd (ogudaktighet, ondska).
De som medvetet har ett falskt (förvridet) hjärta är avskyvärda (motbjudande, vidriga) i Herrens (Jahves) ögon,
men de som vandrar med integritet (ostraffligt, utan skuld) är hans glädje (behag).
En dåres väg är rätt i hans egna ögon,
men den som är vis lyssnar på råd.
Den rättfärdige leder sin vän (nästa, granne) rätt,
men de ondas väg leder [dem själva och andra] vilse.
På rättfärdighetens stig (välkända, upptrampade gångväg) finns liv,
och på den vägen finns ingen död utan evigt liv.
Rättfärdighet beskyddar (vaktar, bevarar) den vars väg är fullkomlig (hel, oskyldig – hebr. tam),
men ondska (synd, orätt) [särskilt lögnaktigt tal, se ] fäller (omkullkastar, fördärvar, förvanskar) syndaren.
[Sättet en människa lever på liknas vid en väg. Det hebreiska ordet tam har en rik innebörd. Här beskriver det en helhjärtad person med integritet som håller sig till det som är sunt, rätt och sant. En människa som orubbligt vandrar i ärlighet och redbarhet har inga dolda motiv. När inte ord och handlingar överensstämmer undermineras grunden och orsakar att man faller i synd, se , ; .]
Ett gott förstånd (insikt, förståelse) ger favör (nåd, förståelse, gott anseende, uppskattning),
men vägen för de trolösa (falska, svekfulla) är ständigt svår.
Den som vandrar i rättfärdighet fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahve),
men den som går krokiga vägar (är moraliskt fördärvad; lämnar den rätta vägen) föraktar honom.
Visheten hos en förståndig (välbetänkt, försiktig, aktsam) människa gör att hon vet vart hon går,
men dårskapen hos dårarna leder dem vilse.
Det finns en väg som verkar rätt för en människa,
men till slut kan den leda till döden [].
Den som har vänt om från den rätta vägen i sitt hjärta (den som är opålitlig, har lämnat Gud)
får betala för sina val [mättas av frukten av sina egna vägar],
däremot blir en god människa belönad för sina beslut.
Avskyvärd (motbjudande, vidrig) är den ogudaktiges väg inför Herren (Jahve),
men han älskar den som söker hans rättfärdighet.
Den lates väg är överväxt med törne [vildväxande rosenbuske med taggar som sticker, sårar och snärjer],
men den rättfärdiges stig (välkända, upptrampade gångväg) är säker och väl utstakad.
Alla människans vägar är rena (rätta) i hennes egna ögon,
men Herren (Jahve) prövar (mäter, väger, bedömer) anden (inre tankar, hjärtats motiv).
När en människas vägar (sätt att leva) tilltalar (behagar) Herren (Jahve),
gör han även så att hans fiender försonas (sluter fred) med honom.
Människans hjärta tänker ut (planerar) sin väg ["väver samman" och utarbetar sitt sätt att leva],
men Herren (Jahve) styr (leder) hennes steg (i singular: levnadslopp, jordevandring).
[Väg avser här troligen främst karaktär och moral, se , , , .]
De rättfärdigas huvudväg (upphöjda väg) undviker ondska,
den som aktar (skyddar) sin väg, bevarar sitt liv (sin själ).
[Två olika hebreiska ord för väg används här. Det första är mesila – en välbyggd huvudväg där hinder har röjts bort. Det är en upphöjd väg utan stötestenar, se ; . Det andra ordet för väg är det mer vanligt förekommande derech, som ofta används om livsval och personlig vandringsväg.]
Det finns en väg som ser ut att vara rätt (ligger rakt fram utan hinder) för en människa,
men den leder till döden [].
En våldsverkare (grym man) förför (lurar) sin vän (granne, bror)
och leder honom in på en ond väg.
Det gråa håret är en ärekrona [det kröner en äldre person och inger respekt och vördnad],
om den kommer från vandringen på de rättfärdigas väg.
Det är en människas egen dårskap som förstör hennes vägar (får henne på fall),
trots det blir hon ändå frustrerad (arg) på Herren (Jahve) i sitt hjärta.
Den som håller buden [från Gud och människor] får behålla sitt liv,
men den som inte bryr sig om hur han lever kommer att dö i förtid.
Varje steg en man (stridsman) [en man i sin bästa ålder] tar kommer från (har sitt ursprung från) Herren (Jahve),
så hur kan någon själv förstå sin väg?
Människan anser, från sitt perspektiv, att alla hennes vägar (beslut) är rätta,
men Herren (Jahve) prövar (väger) hjärtat.
[Människan rättfärdigar sina handlingar men Gud ser bakomliggande motiv och intentioner.]
För den oärlige är vägen krokig (svår),
men den rättfärdiges arbete (handlande, inkomst från arbete) är som en rak väg (rätt).
Den som viker av ifrån den rätta vägen
hamnar bland skuggornas (i de avlidnas andarnas – hebr. rafaim) sällskap.
En ogudaktig människa måste ta på sig en yttre fasad av styrka,
medan den rättfärdige planerar (förstår) sina vägar [med en inre trygghet och tillförsikt].
Törnen och fällor (snaror) finns längs med den obstinates (falskes, egensinniges) väg,
den som värdesätter sitt liv håller distans till sådana människor.
Fostra (invig, initiera, träna, instruera) ynglingen (hebr. naar) med din mun [dvs. genom att samtala] om hans [individuella] vägval
[resonera tillsammans med den unge om vikten av goda vanor och att gå på Guds "smala" vägar]
så viker han inte av från det (det goda sättet) när han är gammal (vuxen, äldre).
[Ordet för yngling (hebr. naar) kan syfta på ett litet barn (), men den vanliga betydelsen är en yngling i åldern 14-17 år, se ; ; . Ordet kommer från en rot att "skaka sig fri" och beskriver tonårstiden då ett barn blir en egen individ. Ordet för fostra, vänja och träna är ovanligt och används också om att inviga ett hus, se ; . Här blir betydelsen att tidigt inviga den unge i det Gud initierat och förberett för honom. Väg (hebr. derech) är i singular, vilket också visar på att visa den unge på sin egen unika livsväg. Versens inledning kan även översättas: "Gör vägen smal för ynglingen". Den nyansen ger ännu ett djup i betydelsen, med tanke på Jesu undervisning om den breda vägen till fördärvet och den smala vägen som leder till livet, se .]
Lyssna, du min son [pronomet "du" förstärker och gör tilltalet ännu mer personlligt] – och bli vis,
och låt ditt hjärta ledas på rätt väg [hebr. derech – din personliga väg genom livet].
Mitt barn ge mig din fulla uppmärksamhet,
ta mig som en förebild.
Den late säger: "Det är ett lejon på vägen!
Ett lejon på gatorna!" [så därför kan jag inte gå framåt eller utföra ett arbete]. []
Bättre en fattig man som är ärlig (har integritet och vandrar upprätt),
än en rik man som medvetet vandrar på felaktiga vägar.
Den som leder de rättfärdiga in på en ond väg faller själv i sin grop,
men de renhjärtade kommer att få ett gott arv.
Den som vandrar rättfärdigt (har integritet) ska bli räddad (befriad, frälst),
men den som går orätta vägar (säger en sak men gör en annan),
hans fall kommer plötsligt.
En orättfärdig man är avskyvärd (motbjudande) för de rättfärdiga,
på samma sätt är den som har en god moral (vandrar rätt) avskyvärd (motbjudande) för den ogudaktige.
Örnens väg (bana) i luften. Ormens väg över klippan. Skeppets väg mitt i havet. En mans (en man i sin bästa ålder – hebr. gever) väg till (hos) en ung kvinna (hebr. almah). [En gemensam nämnare för alla dess fyra är att de lämnar inget synligt yttre spår, man kan inte se var en örn har flugit, en orm har slingrat fram på klippan eller ett skepp (en flotta) har passerat. Inte heller syns kärleken mellan en man och en kvinna.]
På samma sätt är det med kvinnan som begår äktenskapsbrott,
hon äter, torkar sig om munnen
och säger: "jag har inte gjort något fel."
[Författaren förundras över hur två personer kan vara förenade i något så intimt som en sexuell relation och tro att det inte lämnar några som helst spår.]
Ge inte din kraft åt kvinnorna,
och en väg (lev inte i en livsstil) som utplånar (suddar ut) kungar.
[Hebr. machah används om hur text från antika bokrullar (gjorda av läder) raderades. Materialet var dyrt så man återanvände dem och bläcket tvättades bort. Här beskriver det en livsväg (hebr. derech) som gradvis tar bort texten (gör den suddig och oläslig), tills den helt är borta. Se även .]
Predikaren (4)
Likaså när en dåre vandrar utefter vägen (går genom livet)
så sviker hans förstånd honom,
och han säger till alla att han är en dåre.
Som du inte vet vilken väg som är vindens,
eller hur benen växer i hennes livmoder som väntar barn,
så känner du inte heller till (är intimt förtrogen med) Guds arbete,
han som har gjort allt (som finns).
Gläd dig du unga i din ungdom
och låt ditt hjärta glädja sig i dina unga år,
och vandra på ditt hjärtas vägar
och i dina ögons åsyn,
men vet att för allt detta
kommer Gud (Elohim) att föra dig till domen (hålla dig ansvarig för dina handlingar).
Då man bävar för en backe (höjd),
och faror på gatorna. [Då man är rädd för att gå ut.]
Då mandelträdet lyser vitt [håret har vitnat].
Då en gräshoppa blir en stor börda.
Då kaprisfrukten mist sin kraft [all sexuell kraft och lust är borta].
[Gräshoppan kan beskriva att en liten insekt blir till en stor tyngd eller också en bild på att en åldring är som en gräshoppa som släpar sig fram. Detta är enda versen i Bibeln kaprisfrukten nämns, den användes i antiken som en lustförhöjande drog.] Då människan är på väg till sitt eviga hem
och gråtarna väntar på gatan.
Jesaja (47)
Många folk ska komma och säga: "Kom låt oss gå upp till Herrens berg, till Jakobs Guds Hus, så att han kan undervisa oss om sina vägar, så vi kan vandra på hans stigar. För från Sion ska undervisning utgå (komma, förkunnas) och Herrens (Jahves) ord från Jerusalem.
Angående mitt folk är ett spädbarn deras mästare
och kvinnor råder över dem.
Å mitt folk, de som leder dig för dig till en återvändsgränd
och fördärvar vägen för dina steg.
För Herren (Jahve) talade detta till mig med en stark hand, och förmanade mig att jag inte ska vandra på detta folks vägar och sa:
För det ska inte förbli nattsvart mörker [i det land] där det nu råder ångest (tvång, begränsning) [inget dystert tungsinne ska vila över henne]. Förr i tiden (i den första tidsåldern) lät han Zevoluns land och Naftalis land vara ringaktat (förbannat; utan välsignelse), men efteråt [senare i kommande dagar] ska han ära (ge tyngd åt) området kring vägen vid [Galileiska] sjön, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen.
[Dessa två israeliska områden i norr intogs av Assyrien tio år innan Jesaja skriver detta, se . Det var i detta område runt Kapernaum Jesus verkade, och som han uppfyllde denna profetia. Se ; .]
Därför säger Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot):
"Mitt folk som bor i Sion [Jerusalem],
var inte rädd för Assyrien,
även om han slår dig med staven,
och lyfter upp sin stav mot dig, på samma sätt som Egypten.
Och Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) ska uppvigla ett gissel mot honom,
som när Midjan slaktades vid Orevs klippa [då Gideons lilla armé besegrade midjaniterna med Herrens hjälp, se ],
och som hans stav var över havet,
så ska han lyfta upp den på Egyptiskt maner (sätt, vis). []
Mitt hjärta ropar för Moab,
hennes flyktingar sträcker sig till
Tsoar, som en treårig kviga,
som Lochit stiger upp, går de upp med gråt, på
Choronaims
väg häver de upp ett undergångens skri.
Gå bort från vägen (gå ur vägen för oss),
vänd åt sidan från stigen,
se till att Israels Helige försvinner (tystnar)
från vår åsyn (framför våra ansikten)."
Och dina öron ska höra ett ord bakom dig säga: "Här är vägen, vandra på den, när du viker av till höger och när du viker av till vänster."
Och där ska det gå (finnas, bli) en huvudväg (en banad och upphöjd genomfartsled – hebr. maslol), ja, en väg,
den ska kallas "Den heliga vägen (Avskildhetens väg/Avsidesvägen)".
Ingen oren ska färdas på den,
utan den är till för dem [för de andra] som går på vägen [den är reserverad för dem som han vägleder].
Och dårar [de som föraktar Guds vishet] ska inte irra omkring (får inte vandra runt; svänga in; vackla, tveka; gå vilse) på den.
På grund av ditt raseri mot mig
och för att ditt uppror har kommit upp i mina öron,
därför ska jag sätta min krok i din näsa,
och mitt betsel i dina läppar,
och jag ska vända dig tillbaka
den väg som du kom.
Samma väg som han kom ska han återvända,
och han ska inte komma till denna stad
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
En röst ropar:
"Bana väg [vänd bort alla hinder] för Herren (Jahve)
i öknen (stäppen – hebr. midbar),
bygg (jämna till) en huvudväg (en upphöjd genomfartsled)
i ödemarken (hebr. aravah) för vår Gud (Elohim).
[; ; ; ]
Av vem tog han råd, och vem instruerade honom
och lärde honom den rätta vägen,
och lärde honom kunskap
och lät honom känna till (vara intimt förtrogen med) gott omdöme?
Hur kan du säga, du Jakob,
och tala så Israel [Jakob och Israel används synonymt för de tolv stammarna]:
"Min väg är dold för Herren (Jahve),
och min dom går förbi min Gud (Elohim)."
[Orden kan syfta på den kommande exilen till Babylon, se . I stunder av prövning och lidande kan frågorna komma om Herren ser vad jag går igenom och om han vill ge upprättelse?]
Och jag ska föra de blinda på en väg som de inte känner,
på stigar som de inte känner till ska jag leda dem.
Jag ska göra mörkret ljust framför dem
och oländiga platser plana.
Detta ska jag göra
och det ska inte bli ogjort.
[Upprepningen är hebreiskans sätt att betona och understryka att detta verkligen kommer att ske.]
Vem gav Jakob som rov och Israel till plundring?
Var det inte Herren (Jahve)?
Han mot vilken vi har syndat och på vilkens vägar de inte vandrade,
inte heller var de lydiga mot hans undervisning (hebr. Torah).
Så säger Herren (Jahve)
som gör en väg genom havet,
en stig genom mäktiga vatten,
Se, jag gör [håller på att göra] något nytt []!
Redan nu växer det fram [spirar som en planta] – märker ni det inte (skulle ni inte vara intimt förtrogna med det)?
Ja, jag ska göra en väg i vildmarken [; ],
strömmar (floder) i öknen.
Jag har rest upp honom i rättfärdighet
och jag gör hans vägar höga,
han ska bygga min stad
och han ska frige mina fördrivna,
inte mot betalning
eller belöning,"
säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
[Detta skedde ungefär 200 år senare när judarna fick återvända från fångenskapen i Babylon och bygga upp Jerusalem och dess tempel under Esra och Nehemja.]
Jag, Jag har talat,
jag har kallat på honom,
jag har fört honom fram
och han ska göra sina vägar framgångsrika (blomstrande, lyckosamma).
Så säger Herren (Jahve) din Återlösare – Israels Helige:
"Jag är Herren (Jahve) din Gud (Elohim),
som undervisar dig för din välgång
och leder dig på den väg du ska gå.
Ni ska säga till de fångna: 'Kom ut,'
till dem som sitter i mörkret: 'Kom fram.'
De ska finna bete längs vägarna,
kala höjder [berg med liten eller ingen vegitation – hebr. ] ska bli deras betesmarker.
Jag ska göra alla mina berg till en väg (hebr. derech)
och mina huvudvägar (hebr. mesila) ska vara stora (breda, lätta att fara på) och upphöjda."
Är du inte den som torkade upp havet,
de stora djupens vatten,
som gjorde en väg i havets djup
för de återlösta att passera över? []
Alla har vi gått (vi gick alla) vilse som får (småboskap),
var och en [av oss] har gått (gick; vände sig till) sin egen väg.
Herren (Jahve) lät all vår synd (missgärning, orättfärdighet, skuld) [hela vårt straff] läggas på (möta/drabba) honom.
[I hebreiskan står ordagrant: "var och en har gått till sitt eget ansikte", vilket motsvarar uttrycket "att gå dit näsan pekar". Den exakta lydelsen av den sista strofen är: "JHVH har i honom placerat (låtit komma emellan) all vår synd". Synd (hebr. avon), som här står i singular (jmf ), innefattar även alla överträdelser (hebr. pesha), dvs. lagbrott och brist på förmåga att leva upp till Torah – Guds undervisning med alla budord förmedlade genom Mose.]
Den ogudaktige måste överge sin väg [lämna sin gamla livsstil]
och den syndfulle (den som gör orätt och utövar falsk tomhet) sina tankar (planer).
När de vänder om till Herren (Jahve) ska han visa kärlek (förbarmande, nåd),
när de vänder om till Gud (Elohim) ska han ge stor förlåtelse. [; ]
För mina tankar (planer, syften) är inte era tankar,
och era vägar är inte mina vägar,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
[Ordagrant: för inte är mina tankar era tankar, inte heller är era vägar mina vägar, dvs. ert sätt att tänka och agera går inte att jämföra med Guds sätt.]
För [precis] som himlarna är (svävar) högre än jorden,
så är mina vägar högre än era vägar,
och mina tankar (planer, syften) högre än era tankar.
Ja hundarna är glupska,
de vet inte när de har fått nog
De är herdar som inte kan förstå,
alla går de sin egen väg,
var och en för sin egen vinning, varenda en av dem.
Du blev uttröttad av din långa väg,
ändå sa du inte: "Det är hopplöst".
Du fann förnyad styrka,
därför blev du inte svag.
Han ska säga:
"Kasta (bygg) upp, kasta (bygg) upp, rensa vägen,
ta bort stötestenarna [alla hinder] från mitt folks väg." [; ; ]
På grund av hans giriga överträdelser blev jag vred
och slog honom, jag gömde mig och var arg.
Men han fortsatte att avfalla
och gick på sitt hjärtas (giriga) vägar.
Jag har sett hans vägar och ska hela honom.
Jag ska leda honom och gengälda honom med tröst, honom och de som sörjer honom.
Sök mig dagligen och ha din glädje och tillfredsställelse i att känna till (ha intim kunskap om) mina vägar,
som ett land som gör det rättfärdiga och inte försummar sin Guds påbud (bindande juridiska beslut, bud som har med rätt och rättvisa att göra).
De frågar efter mina rättfärdiga påbud
och har sin glädje i att komma nära sin Gud (Elohim).
Om du på sabbaten avhåller din fot
från att göra det som behagar dig (själv) på min heliga dag
och kallar sabbaten din lust
och hedrar (ärar) det som Herren (Jahve) håller heligt,
om du hedrar honom och avstår från att göra dina egna vanor (gå dina egna vägar)
[och avstår] från att finna ditt eget behag [egna sysslor] och tala ord [om det].
Fridens väg (shalom) känner de inte (saknar de kunskap om)
och det finns ingen rätt där de går fram.
De har gjort sig krokiga vägar
och de som går där saknar (har ingen) kunskap om frid (shalom).
[Den sjätte enheten i den sista sektionen (55-66) ger löften för de rättfärdiga. Den börjar med imperativ () och avslutas med profetens bön, se .]
Dra fram (gå in), dra fram (gå in) – genom portarna,
förbered (bana, rensa upp) vägen för mitt folk! [; ]
Bana väg (bygg, höj upp), bana väg (bygg, höj upp) – en huvudväg (rymlig väg),
rensa den från stenar. [; ]
Lyft upp ett baner (flagga) över folket [som de kan följa när de marscherar in, se , ; ].
Herre (Jahve), varför får du oss att ta fel på dina vägar
och förhärdar våra hjärtan från gudsfruktan?
Kom tillbaka för din tjänares skull,
arvet från dina stammar.
Du mötte honom som gladdes i att utöva rättfärdighet på sina vägar,
som ständigt kom ihåg dig.
Se, du blev vred,
och (eftersom) vi syndade oavbrutet på dem (våra vägar),
är det möjligt att vi blir frälsta?
Jag har sträckt ut mina händer alla dagar
till ett upproriskt folk,
som vandrar på vägar som inte är goda,
[som vandrar] efter sina egna idéer och tankar,
Den som dödar en oxe
är som om han dödat en människa.
Den som offrar ett lamm
är som om han brutit nacken av en hund.
Den som offrar ett matoffer
är som den som offrar svinblod.
Den som gör ett minnesoffer av rökelse
är som den som välsignar en avgud.
Det är dessa som går sina egna vägar
och deras själar har sin lust i deras styggelser.
Jeremia (57)
Är det inte detta som har orsakat dig detta,
att du har försakat Herren din Gud (Jahve Elohim), när han ledde dig på vägen?
Och vad har du nu att göra på vägen till Egypten,
att dricka Shihors vatten [en gren av Nilens vatten]?
Eller vad har du att göra på vägen till Assyrien,
att dricka flodens [Eufrats] vatten?
Hur kan du säga: "Jag är inte orenad,
jag har inte gått efter baalerna?"
Se din väg i dalen,
vet vad du har gjort,
du är en snabb ung kamel
som sicksackar på sina vägar [utan att veta vart den är på väg],
Hur skicklig är du att hitta vägen (hur väl ordnar du din väg) för att söka kärlek!
Därför, även den onda kvinnan har du lärt dina vägar.
Hur mycket gör du dig billig [samma bildspråk som i ]
för att ändra dina vägar?
Du ska även skämmas för Egypten
som du skäms för Assyrien.
Lyft upp dina ögon över de kala höjderna [Juda] och se!
Var har du inte legat [orenat dig med avgudar]?
Vid vägarna har du suttit till dem
som en arab i vildmarken
och du har förorenat landet
med din prostitution och din ondska.
Likväl, känn din synd
som du har gjort mot Herren din Gud (Jahve Elohim)
när du har förskingrat dina vägar till främlingen
under varje lövrikt träd, men inte har lyssnat till min röst,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
En röst (lyssna)! På de kala höjderna hörs
en bedjande gråt från Israels söner,
eftersom de har förvrängt sina vägar,
de har glömt Herren deras Gud (Jahve Elohim).
Vid den tiden ska det sägas till detta folk [Juda] och till Jerusalem,
en brännande (torr) vind från kala höjder i öknen [ska svepa ner över] dottern mitt folks väg,
inte för att kasta eller för att rensa [säd].
[Vinden syftar troligtvis på sirocco, en kraftig ökenvind som var för stark för att skilja agnarna från vetet, eftersom den förde bort både vetet och agnarna. Guds dom liknas vid denna vind som drabbar både goda och onda.]
Dina vägar och dina gärningar (handlingar) har skapat dessa ting mot dig, detta är din ondska, den är bitter, den sträcker sig ända in i hjärtat.
Och jag sa: Dessa är verkligen fattiga, de är dårar, för de känner inte Herrens (Jahves) vägar inte Guds (Elohims) påbud (bindande juridiska beslut).
Jag ska själv gå till de stora och tala med dem, eftersom de inte känner Herrens (Jahves) vägar och sin Guds (Elohims) påbud (bindande juridiska beslut). Men de har alla brutit oket och sprängt bojorna.
Så säger Herren (Jahve):
Stå vid vägarna
och se och fråga efter de gamla stigarna,
där den goda vägen är och vandra på den
och ni ska finna vila för era själar.
Men de säger: Vi vill inte vandra på den.
Vandra inte ut på fältet
och gå inte på vägen,
eftersom fiendens svärd är där,
skräck på alla sidor.
En proberare (en som utvärderar metaller; ett torn – hebr. bachon)
har jag gett bland mitt folk,
ett fäste,
och du ska pröva (hebr. bachan) deras vägar.
[En proberare prövar metaller och bestämmer deras kvalité, om de håller måttet och kan godkännas. En annan vokalisering ger också betydelsen "torn". Ordet har samma rot som verbet pröva. Substantivet proberare används endast här, verbet pröva används 29 gånger.]
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
Israels Gud:
Ändra era vägar och era gärningar (gör en radikal förändring i era liv; gör gott),
så ska jag bo bland er på denna plats [i templet och i landet Israel].
Nej, bara om ni verkligen ändrar (gör gott, gott – hebr. jatav jatav) era vägar (ert liv) och era gärningar [].
Om ni dömer rättvist mellan man och hans medmänniska (granne),
men dessa ting befallde jag dem och sa: Lyssna till min röst och jag ska vara er Gud (Elohim) och ni ska vara mitt folk och vandra på alla de vägar som jag befaller er, för att det ska gå väl för er.
Så säger Herren (Jahve):
Lär er inte (ordagrant: bli inte lärlingar till) folkslagens vägar,
bli inte förfärade av himlarnas tecken
eftersom folkslagen blir förfärade för dem.
Herre (Jahve) jag vet (känner väl till) att människans vägar inte är hans egna,
det är inte mannen som styr de steg som han vandrar.
Rättfärdig är du Herre (Jahve),
dock klandrar jag dig,
om dina domar vill jag tala med dig.
Varför har den ondes väg framgång?
Varför är alla trygga som handlar (agerar) förrädiskt?
Och det ska ske att om de verkligen vill lära sig mitt folks vägar och avlägga ed i mitt namn, Herren (Jahve) lever, som de tidigare lärde mitt folk att avlägga ed vid baal, då ska de bli upprättade (uppbyggda) i mitten av mitt folk.
Och jag blåser på (sprider runt) dem med en vind (hebr. zara mizre) i landets portar, jag låter dem drabbas av missfall (berövar dem på deras barn) jag fördärvar mitt folk då de inte återvänder från sina vägar.
Eftersom mina ögon är över alla deras vägar kan de inte gömma sig från mitt ansikte och deras synder är inte dolda från mina ögon.
Jag, Herren (Jahve) tränger igenom (utforskar, granskar, genomsöker) hjärtat,
och prövar (undersöker) njurarna [människans inre tankar, moral och motiv]
just för att ge åt var och en [löna var man] efter hans vägar,
efter hans gärningars frukt [resultatet av hans handlande].
Och nu, berätta, jag ber dig till Juda män och till alla Jerusalems invånare och säg: Så säger Herren (Jahve): Se, jag ställer ondska mot er och tillräknar över er påfund, kom tillbaka, jag ber, varje man från sin onda väg och ändra era vägar och era förehavanden.
Eftersom mitt folk har glömt bort mig,
offrar de till fåfänga och de snubblar på sina vägar, på de gamla stigarna, till att vandra på sidovägarna, på en väg som inte är röjd,
Och till detta folk ska du säga: Så säger Herren (Jahve): Se jag ska ställa framför er livets väg och dödens väg. [Se 5 Mos 30:15, 19]
Jag talar till dig i din rikedom,
men du säger: "Jag vill inte lyssna."
Detta har varit ditt sätt sedan din ungdom,
att du inte lyssnar till min röst.
Därför ska deras väg bli för dem som en hal plats i mörkret, de ska stöta sig och falla där, för jag ska föra ondska över dem i deras besökelseår förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och om de hade stått i mitt råd, låt dem få mitt folk att höra mina ord och omvända dem från deras onda vägar och från deras onda handlingar.
och sagt "Återvänd nu var och en från hans onda väg och från era onda gärningar (handlingar) och bo i landet som Herren (Jahve) har gett till er och till era fäder till evig tid,
Kanhända ska de lyssna och omvända sig varje man från hans onda väg, så att jag kan ändra mig om det onda som jag har för avsikt att göra mot dem på grund av deras onda gärningar.
Och nu, ändra (rätta till, korrigera) era vägar och era förehavanden och lyssna till Herren er Guds (Jahve Elohims) röst, och Herren (Jahve) ska ändra det onda som han har talat över (mot) er.
Och Chananja berättade i närvaro av allt folket och sa: "Så säger Herren (Jahve): På detta sätt ska jag bryta oket av Nebukadnessar, Babels kung från nacken på alla folkslag inom två år." Och profeten Jeremia gick sin väg.
De ska komma tillbaka gråtande [i ånger för tidigare synder],
under bön om nåd (oförtjänt kärlek) ska jag föra dem tillbaka.
Jag ska leda dem längs med vattenbäckar [],
på en jämn väg där de inte ska stappla.
Jag ska göra detta eftersom jag är en fader för Israel,
och Efraim är min förstfödde son.
Sätt upp vägmärken åt dig,
gör dig vägvisare,
sätt ditt hjärta till de höga vägarna,
även på de vägar du gick,
kom tillbaka (återvänd) Israels jungfru,
återvänd till dessa dina städer.
Stor, Rådgivare och generös (överflödande) i verkställande (utfört arbete), vars ögon är öppna över alla människors söners vägar, till att ge till varje man efter hans vägar och i enlighet med hans gärningars frukt,
Och jag ska ge dem ett hjärta och en väg så att de vördar mig för alltid, till deras goda och till deras söner efter dem.
Jag har sänt till er alla mina tjänare profeterna, sänt dem många gånger och ofta och sagt: Återvänd, jag ber er, var man från sin onda väg. Ändra ert beteende och gå inte efter andra gudar till att tjäna dem, och ni ska bo i landet som jag har gett till er och era fäder. Men ni har inte lutat ert öra och lyssnat till mig.
Kanhända ska Juda hus höra all den ondska som jag har för avsikt att göra mot dem, så att de vänder om, varje man från sin onda väg och jag kan förlåta deras överträdelser och deras synder."
Det kan hända att de ska framföra sina böner inför Herrens (Jahves) ansikte och ska vända om varje man från sin onda väg, för stor är vreden och raseriet som Herren (Jahve) har talat till detta folk."
Och det skedde när Tsidqijaho, Juda kung och alla stridsmän såg dem, då flydde de och gick ut genom staden på natten, via vägen genom kungens trädgård genom porten mellan de två murarna och han gick ut Aravavägen.
att Herren din Gud (Jahve Elohim) ska tala om för oss vilken väg vi ska gå och vad vi ska göra."
Aroers invånare,
stå vid vägen och se och skåda,
fråga honom som flyr och han som kommer undan.
Säg: "Vad har hänt?"
De ska fråga om Sion med sina ansikten vända längs vägen: "Kom och förena er med Herren (Jahve) i ett evigt förbund som inte ska glömmas bort."
Och staden stormades (en genombrytning skedde) och alla stridsmän [från Juda i staden] flydde och gick ut från staden på natten via portvägen mellan de två murarna, som var vid kungens trädgård.
[Trädgärden nämns igen i i samband med Siloamdammen och trapporna som ledde ner från Davids stad via Tyropeondalen. De "två murarna" syftar troligtvis på muren på den östra och västra sidan längs med den dalgången.]
Kaldéerna (babylonierna) hade omringat staden. Sedan tog de [judiska soldaterna som flydde] vägen mot Arava [slätten norr och söder om Döda havet]. [Intentionen var att fly österut via Jordandalen till Moab eller Ammon som tidigare tagit emot människor som flytt från babylonierna, se ; .]
Klagovisorna (6)
Vägarna till Sion [tempelberget i Jerusalem] sörjer
för att ingen kommer till högtiderna.
[De tre vallfartshögtiderna då alla som kan, uppmanas att komma till Jerusalem, se .]
Alla hennes portar är öde,
hennes präster stönar,
hennes jungfrur sörjer
och själv är hon full av bitterhet.
[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "vägarna" börjar med denna bokstav och förstärker hur viktigt det är att fråga Gud efter hans vägar när vi står i vägval. I den totala sorgen går det inte att söka Gud på det sättet och därför betonas hur öde vägarna nu har blivit. Vägarna deltar i sorgen. Sorgen, särskilt chockfasen, gör oss oförmögna att ta ställning och göra några val. Då är det bättre att inte gå någonstans utan stanna till dess sorgen har gått över och man har återfått sin vanliga sinneskapacitet.]
Låt det inte drabba er, alla ni som passerar längs vägen.
Kom se er omkring, se på mig!
Finns det någon smärta som kan jämföras med min smärta,
det som har gjorts mot mig?
Herren (Jahve) har straffat (tillfogat) mig,
på den dag då hans vrede brann (mot mig).
[Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska och symboliserar ofta undervisning. Den är storleksmässigt den längsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. I denna vers börjar orden "låt det inte" med denna bokstav och förstärker att de som går förbi och ser ska låta sig varnas, undervisas, så att de inte gör samma misstag som judarna har gjort.]
Alla som går på dina vägar
slår ihop händerna mot dig [ger sitt bifall till Jerusalems förödelse, se ].
De visslar och skakar på sina huvuden
mot dottern Jerusalem.
Är det här den stad om vilken man säger,
att den är skönhetens fulländning, hela jordens fröjd []?
[Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet "slår ihop händerna" som börjar med denna bokstav. Här förstärks istället motsatsen, då denna applåd är till vanära istället för stöd.]
Han har stängt min väg med huggna stenar,
stigen blev krokig.
[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. I dessa verser är det orden "Han har vallat in", "Även" och "stängt" som börjar med denna bokstav.]
Han har böjt undan (vänt bort) mina vägar (tvingat mig av vägen) [] och slitit mig i stycken;
han har gjort mig öde.
Låt oss granska (utvärdera, rannsaka) våra vägar och pröva (utforska) dem
och återvända till Herren (Jahve).
Hesekiel (107)
När jag säger till de onda: Du ska döden dö, och du inte ger honom varningen, inte talar för att varna den onde från hans onda vägar till att rädda hans liv, då ska den onde mannen dö i sin synd men hans blod ska utkrävas av din hand.
Men om du varnar den onde och han inte vänder om från sin ondska, inte från sina onda vägar, ska han dö i sin synd, men du har räddat din själ.
Nu är slutet över dig och jag ska sända min vrede över dig och ska döma dig efter dina vägar, och jag ska ge dig alla dina styggelser.
Och mina ögon ska inte skona dig och jag ska inte ha medlidande, utan jag ska ge dig efter dina vägar (som du har vandrat, val du gjort), dina styggelser ska vara i din mitt och ni ska veta att jag är Herren (Jahve).
Nu ska jag med hast hälla ut mitt raseri över dig och använda min vrede över dig och ska döma dig efter dina vägar, och jag ska ge dig alla dina styggelser.
Och mina ögon ska inte skona och jag ska inte ha medlidande, utan jag ska ge dig efter dina vägar (som du har vandrat, val du gjort), dina styggelser ska vara i din mitt och ni ska veta att jag är Herren (Jahve).
Kungen ska sörja och furstarna ska klä sig med förskräckelse, och folkets händer i landet ska bli kraftlösa, jag ska göra mot dem efter deras vägar (sätt att leva) och i enlighet med vad de förtjänar ska jag döma dem och de ska veta att jag är Herren (Jahve).
Han sa till mig: "Människobarn lyft nu upp dina ögon längs vägen mot norr." Så jag lyfte upp mina ögon längs vägen mot norr, och se, norr om altarets port var svartsjukans avbildade tron vid ingången.
[Tidigare hade Manasse satt upp en avbild av fruktbarhetsgudinnan Ashera i templet som referats i liknande ordalag, se , . I templet i Jerusalem sker avgudadyrkan och dagliga offer till hedniska gudar.]
Och se, sex män kom från vägen till den övre porten som ligger mot norr [byggd av Jotam, se ; samma område där Hesekiel sett soldyrkare, se ],
varje man med sitt fördärvande (dödliga) vapen i sin hand.
Och en man i mitten av dem [med tre män på var sin sida]
som var klädd i vitt linne med en skrivares skrivdon (hebr. qeset) [egyptiskt låneord för portabel låda med pennor, palett och behållare med troligvis både svart och rött bläck] vid sidan (bundet i bältet vid höften).
Och de gick in och stod bredvid bronsaltaret []
Och även jag ska inte låta mina ögon skona och jag ska inte ha medlidande, utan jag ska ge tillbaka deras egna vägar över deras huvuden (låta dem få samma behandling som de själva utövat i form av förtryck, blodspillan, girighet och alla andra synder som de ägnat sig åt).
Men för dem vars hjärta vandrar efter hjärtats osmakliga ting och deras styggelser, ska jag ge deras väg över deras huvuden (de ska själva drabbas av de styggelser de ägnar sig åt) förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve)."
Eftersom ni har skrämt den rättfärdiges hjärta med lögn när jag inte har bedrövat honom och stärkt de ondas händer så att han inte återvänder (vänder om) från sin onda väg så att han kan bli räddad levande,
Och se en kvarleva ska bli kvar i det (landet), som ska föra fram både söner och döttrar, och se när de kommer till er och ni ser deras vägar och deras handlingar då ska ni bli tröstade för det onda som jag har fört upp mot Jerusalem, för allt som jag har låtit komma över henne (staden).
Och de ska trösta er när ni ser deras vägar och deras handlingar och ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag inte har gjort detta utan anledning, allt som jag har gjort i henne (staden) förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
Du har byggt dina upphöjda platser på varje huvudgata och har gjort dig vacker, en styggelse, och du har öppnat (delat på) dina ben till var och en som går förbi och mångdubblat din prostitution.
Se därför har jag sträckt ut min hand över dig och har förminskat ditt underhåll och gett dig till deras vilja som hatar dig, filistéernas döttrar som skäms för dig för dina oanständiga vägar.
i det att du har byggt dina valv [välvda tempelbyggnader – hebr. gav] på framstående (huvudet; början; den viktigaste platsen) på varje gata och gjort höga (hebr. rama) platser på varje torg (öppen plats), och inte varit som en prostituerad som föraktade sin lön. [Kultiska och prostituerade på gatan krävde betalning för sina tjänster. Jerusalems utomätkenskapliga förbindelser gav ingen lön och hon ger bort sig själv.]
Eftersom du inte har kommit ihåg din ungdoms dagar utan har oroat mig med alla dessa ting, därför ska också jag föra dina vägar över ditt huvud förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), har du inte begått denna oanständighet över alla dina styggelser?
Och inte har du vandrat deras vägar och gjort efter deras styggelser, men en kort stund har du agerat värre än dem på alla deras vägar.
Då ska du komma ihåg dina vägar och skämmas när du tar emot dina systrar, dina äldre systrar och dina yngre, och jag ska ge dem till dig som döttrar, men inte på grund av ditt förbund.
Skulle jag över huvud taget ha någon tillfredsställelse i att den onde dör? Förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), och inte snarare i det att han omvänder sig från sina vägar och lever? [Underförstått självklart är min stora tillfredsställelse att han omvänder sig.]
Och ni säger: Herrens (Jahves) väg är inte rättvis. Hör (lyssna) nu Israels hus: Är det mina vägar som inte är rättvisa? Är det inte era vägar som är orättvisa?
Men Israels hus säger: Herrens (Jahves) väg är inte rättvis. Ni Israels hus, är det mina vägar som inte är rättvisa? Är det inte era vägar som är orättvisa?
Därför ska jag döma er, ni Israels hus, var och en efter hans gärningar, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk). Vänd om (kom tillbaka)! Vänd er bort från era brott, så att de inte får er på fall.
Därför, tala till Israels hus: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): När ni förorenade er själva på era fäders sätt och gick efter styggelserna,
Och där ska ni komma ihåg era vägar och vad ni gjort när ni orenat er själva. Och ni ska avsky er själva i era egna ögon för all ondska som ni har gjort.
Och ni ska veta att jag är Herren (Jahve). Jag har gjort detta för mitt namns skull, inte för era onda vägar och inte för ert korrupta agerande, ni Israels hus förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
Människobarn sätt (vänd) ditt ansikte mot söder (hebr. tejman) och predika för södern (hebr. darom) och profetera och mot fältens skogar i söder (hebr. negev). [Hebreiskan har flera ord för söder, här används tre av dem i samma vers.]
Och du människobarn gör dig två vägar, som Babels kungs svärd kan komma, de två ska komma ut från ett land, gör (karva till) ett vägmärke, gör det tydligt vid huvudvägen till staden.
Du ska göra en väg så att svärdet kan komma till Ammons söners Rabbah [amoréernas huvudstad – moderna Amman i Jordanien], och till Juda i det befästa Jerusalem.
För Babels kung står i vägskälet [troligtvis Damaskus] vid huvudet (början) av de två vägarna [kungsvägen via Jordanien eller Via Maris] och använder spådomskonst. Han skakar pilarna fram och tillbaka, han frågar husgudarna, han spår i levern [från får].
[I antika texter från Mari (Tell Hariri) från ca 2000 f.Kr. beskrivs hur en förfrågan till gudarna sker vilken av tre vägar som ska tas. Nebukadnessar använder sig här av tre vanliga dåtida ockulta metoder. Den första kallas belomansi (från grekiska ordet belos som betyder "pil") och då skrev kaldéerna namnen på de städer som fanns som alternativ på pilarna. Pilarna blandades i kogret och den första pilen som sköts visade dem vart de skulle gå. Den andra metoden var att fråga husgudar (hebr. teraphim) som kunde vara både avgudar, eller bilder på förfäder som man frågade om råd genom ockulta seanser. Till sist använde han sig också av metoden där spåmännen undersökte levern från får som offrats (hepatoskopi). Denna metod var så vanlig att lermodeller av levrar skapades för att undervisa unga präster i denna konst. En sådan från Babylon, daterad mellan 1900 – 1600 f.Kr., finns på Brittiska museet i London.]
Och jag utgjuter över dem mitt raseri i eld, jag krossar dem i min vrede, deras vägar låter jag komma över deras huvuden förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
Och jag såg att hon var orenad, båda tog en (och samma) väg.
På din systers väg har du vandrat, därför ska jag ge hennes bägare i din hand.
Jag Herren (Jahve) har talat det, det ska ske och jag ska göra det. Jag ska inte ta tillbaks det, jag ska inte skona, inte heller ångra, efter dina vägar (sätt att leva) och efter dina handlingar ska jag döma dig förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
Du var ren (rituellt ren, perfekt, klanderfri – hebr. tamim) på alla dina vägar
från den dag då du skapades
till dess orättfärdighet blev funnen hos dig.
När jag säger till de onda: Ni onda män, ni ska med säkerhet dö och du inte talar för att varna den onde från hans väg, ska den onde mannen dö i sin synd, men hans blod ska jag utkräva av din hand.
Men när du varnar den onde för hans väg och att han ska vända bort från den, men han inte vänder bort från sin väg, då ska han dö i sin synd, men du har räddat din själ.
Svara dem: Så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död, utan föredrar att den ogudaktige vänder om från sin väg och lever. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Varför skulle ni välja att dö [när ni kan få leva], ni av Israels hus?
Och ditt folks söner säger: "Herrens (Adonajs) väg är inte balanserad (rättvis, lika för alla), men deras vägar är inte balanserade (rättvisa, lika för alla)."
Ändå säger ni: "Herrens (Adonajs) väg är inte balanserad (rättvis, lika för alla). Israels hus – jag ska döma er var och en efter hans väg."
Människobarn när Israels hus bodde i sitt land orenade de det med sina vägar och sina handlingar. Deras vägar inför mig var som en kvinnas orenhet under menstruationen.
Och jag förskingrade dem bland folkslagen och de blev utspridda till länderna, för deras vägar och för deras förehavanden dömde jag dem.
Sedan ska du komma ihåg dina onda vägar och dina gärningar som inte var goda, och ni ska avsky er själva i era egna ögon för era synder och för era styggelser.
[ formar en kiasm där är central.]
Inte för er skull gör jag detta förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), det ska ni veta (vara intimt förtrogna med). Israels hus ska skämmas och förbryllas över sina vägar (det sätt som ni har agerat på).
Därefter gick han till en port som låg mot öster och steg uppför dess trappsteg. Han mätte portens ena tröskel, som var en mätstav [3,2 meter] bred, och sedan den andra tröskeln, som också var en mätstav [3,2 meter] bred.
Det fanns tre vaktkamrar på var sida i porten mot öster. Alla tre var lika stora, och pelarna på båda sidor var lika stora.
Sedan mätte han också längden och bredden på den port som låg mot norr på den yttre förgården.
Fönstren, förhuset och palmdekorationerna i den var lika stora som i den port som låg mot öster, och man steg upp till den på 7 trappsteg, och förhuset låg framför dessa.
Sedan förde han mig till södra sidan, och jag såg en port som vette åt söder. Han mätte dess pelare och förhus. De var lika stora som de andra.
En port till den inre förgården fanns också på södra sidan. Han mätte avståndet från den ena porten till den andra på södra sidan. Det var 100 alnar [54 meter].
Sedan förde han mig till den inre förgårdens östra sida och mätte porten där. Den var lika stor som de andra.
Utanför den inre porten fanns på den inre gården två tempelkamrar för sångarna. En låg vid den norra portens sidovägg med sin framsida åt söder, och den andra låg vid den östra portens sidovägg med sin framsida åt norr.
Han talade till mig: "Den tempelkammare som vetter åt söder är för de präster som förrättar tjänsten inne i huset.
Den tempelkammare som vetter åt norr är för de präster som förrättar tjänsten vid altaret, alltså för Sadoks söner, som är de av Levis avkomlingar som får träda fram till Herren för att tjänstgöra inför honom."
Ingångarna till sidokamrarna låg utåt den öppna platsen, en ingång mot norr och en ingång åt söder. Den öppna platsen var fem alnar bred runt omkring.
Den byggnad som vette mot den avskilda tempelgården på västra sidan var 70 alnar bred, och byggnadens mur var fem alnar tjock runt omkring och 90 alnar lång.
Sedan fördes jag av mannen ut på den yttre förgården på den väg som går åt norr. Han ledde mig till den byggnad med tempelkamrar som låg mitt emot den avskilda tempelgården och mitt emot tempelbyggnaden norrut,
Men de översta tempelkamrarna var mindre än de andra, för avsatserna på främre väggen tog mer utrymme från dem än från de nedersta och mellersta kamrarna i byggnaden.
Längden på tempelkammarbyggnaden mot den yttre förgården var 50 alnar [27 meter], men åt templet till 100 alnar [45 meter].
Framför kamrarna gick en gång, liksom vid tempelkamrarna på norra sidan, och dessa hade samma längd och bredd. Alla utgångar här var som där i fråga om dörrar och andra anordningar.
Som det var med dörrarna på tempelkamrarna mot söder, så fanns också här en dörr vid vilken en väg började, den väg som följde skiljemuren österut, när man gick in i tempelkamrarna.
Sedan sa han till mig: "De norra och södra tempelkamrarna som ligger mitt emot tempelgården ska vara de heliga tempelkamrar, där prästerna som får träda fram inför Herren ska äta det högheliga. Där ska de förvara det högheliga, såväl matoffer som syndoffer och skuldoffer, för det är en helig plats.
Han mätte med sin mätstång den östra sidan.
Den var efter mätstången 500 stänger [1,6 km].
Han lät mig gå till porten, den port som vätter åt öster.
Och se, härligheten från Israels Gud kom från öster, och hans röst var som dånet av väldiga vatten, och jorden lystes upp av hans härlighet.
Herrens härlighet kom in i templet genom den port som låg mot öster.
Därefter förde han mig tillbaka mot helgedomens yttre port, den som vette åt öster. Den var nu stängd.
Men fursten, eftersom han är furste, ska få sitta där och äta sitt bröd inför Herrens ansikte. Han ska då gå in genom portens förhus, och samma väg ska han gå ut igen."
Sedan förde han mig genom norra porten till platsen framför huset. Jag fick då se hur Herrens härlighet uppfyllde Herrens (Jahves) hus. Då föll jag ner på mitt ansikte.
Då ska fursten utifrån gå in genom portens förhus och ställa sig vid portens dörrpost. Prästerna ska förrätta hans brännoffer och hans gemenskapsoffer, och han ska tillbe på portens tröskel och sedan gå ut. Men porten ska inte stängas förrän på kvällen.
När fursten vill gå in, ska han gå genom portens förhus, och samma väg ska han gå ut igen.
När folket i landet kommer inför Herrens ansikte vid högtiderna, ska den som har gått in genom norra porten för att tillbe gå ut genom södra porten, och den som har gått in genom södra porten ska gå ut genom norra porten. Ingen ska gå tillbaka genom samma port som han har kommit in genom, utan han ska gå ut genom den motsatta.
Han förde mig ut genom den norra porten och förde utanför till den yttre porten, som vänder mot öster. Och se, vatten (dubbla vatten) flöt från den södra (högra) sidan.
[Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två, ändelsen "-jim" indikerar detta. Dualformen används både för "vatten" och "floden" i detta kapitel.]
Detta ska vara landets gräns på norra sidan []:
Från Stora havet [Medelhavet] längs Hetlonsvägen, där vägen går till Sedad [stad i nordöstra Syrien],
Detta är namnen på stammarna:
Vid norra gränsen längs efter Hetlonsvägen, där vägen går till Hamat, vidare bort mot Hasar-Enan – med Damaskus gräns i norr och längs med Hamat – där ska Dan ha en lott, så att hela sträckan från östra sidan till västra tillhör honom.
Hosea (8)
Se, därför ska jag inhägna dina vägar med törne
och jag ska göra en mur mot henne så att hon inte finner sin stig.
Det är med folket som med prästen,
och jag ska straffa honom för hans vägar
och ska löna honom för hans gärningar.
Som ett gäng rövare väntar på en man,
så gör prästerna,
de mördar på vägen till Shechem,
ja de begår avskyvärda brott.
Efraim är en väktare med min Gud (Elohim),
profeten är en fågelfångares snara på alla hans [Efraims] vägar.
Fiendskap i hans Guds (Elohims) hus.
Ni har plöjt ondska,
ni har skördat överträdelse,
ni har ätit lögnens frukt,
för du har litat på dina egna vägar
i skarorna av mäktiga män.
Herren (Jahve) har sak med Juda
och ska straffa Jakob efter hans vägar
och i enlighet med hans agerande ska han återgälda honom.
Därför har jag blivit för dem som ett lejon,
som en leopard ska jag vakta vid deras väg.
[Boken avslutas med ett ordspråksliknande uttryck. Jämför med ; ; ]
Vem är vis?
Låt honom förstå dessa [uttryck i denna bok].
Vem är förståndig?
Låt honom bli förtrogen med dem.
Herrens (Jahves) vägar är de rätta,
och de rättfärdiga vandrar på dem,
men syndarna kommer på fall.
Joel (1)
De springer som mäktiga stridsmän;
de bestiger en mur som en soldat.
Var och en rör sig, marscherar på sin givna bana
och viker inte av från sin väg.
Amos (3)
De trampar ner den fattiges huvud i jordens stoft
och fördärvar vägen för de ödmjuka.
En man och hans far går till samma jungfru
för att vanhelga mitt heliga namn.
"Jag har sänt pest ibland er
på samma sätt som i Egypten,
dina unga män har jag slagit med svärd
och har fört bort dina hästar
och jag har låtit stanken från ditt läger komma upp i dina näsborrar,
ändå har ni inte återvänt till mig,"
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
De som svär vid Samariens synder och säger: "Som din gud, Dan, lever"
och "Som
Beer-Shevas vägar
(sätt att agera) lever",
de ska falla och aldrig
resa sig igen.
Jona (2)
Men klä er i säcktyg både människor och djur. Låt dem enträget ropa ut till Gud (Elohim). Ja, låt var och en vända om från sin onda väg och från våldet som är i deras hand (som de håller i sin handflata).
När Gud såg vad de [invånarna i Nineve] gjorde, att de vände om från sin ondska (onda livsstil), avstod han det onda som han hade talat till dem att göra [domen att förgöra staden, se ], och han gjorde det inte.
Mika (1)
Många folk ska komma och säga:
"Kom låt oss gå upp till Herrens berg,
upp till Jakobs Guds hus,
han ska lära oss sina vägar,
och vi ska vandra på hans stigar (leva efter hans instruktioner)."
För undervisning (hebr. torah) ska gå ut från Sion,
Herrens (Jahves) ord från Jerusalem.
Nahum (2)
Herren (Jahve) är tålmodig (sen till vrede) [] och stor i kraft
och ska förvisso rensa ut de skyldiga.
I virvelvinden och i stormen har han sin väg,
molnen är dammet runt hans fötter.
[; ; ; ; ; ]
[Murens väktare i Nineve ropar:]
Förgörare (splittrare, de som krossar och skingrar) har kommit emot dig!
[Ordagrant: inför eller framför ditt ansikte.]
Bemanna fästningsvallarna,
bevaka vägarna,
spänn fast bältet (omgjorda dina länder med kraft) [gör dig redo för strid, se även ; ]
och samla stor styrka (så mycket du kan).
Haggai (2)
[Mycket/lite]
Vet därför att Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) säger:
'Tänk noga över (begrunda i era hjärtan) era vägar.
[Kiasmens centrum:]
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
"Tänk noga över (begrunda i era hjärtan) era vägar.
Sakarja (3)
Var inte som era fäder till vilka de tidigare profeterna ropade och sa: Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): "Kom tillbaka nu från era onda vägar och från era onda gärningar." Men de lyssnade inte och gav inte akt på mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Men mitt ord och mina förordningar (ordagrant "saker inristat"), som jag har befallt mina tjänare profeterna,
har de inte hunnit ikapp era fäder?
Då ångrade de sig och sa:
Så som han beslutat har Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) också handlat med oss
i enlighet med våra vägar (som vikit av från Herren) och våra gärningar (som inte varit goda).
"Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): 'Om du vandrar på mina vägar [är helt överlåten till mig] och håller mina bud [troget utför de prästerliga uppgifterna], då ska du få leda mitt hus och vakta mina tempelgårdar. Jag ska tillåta dig att komma och gå fritt bland de [änglar] som tjänar mig här.
[Detta löfte ger prästen nu tillträde till Guds tronrum. I det gamla förbundet fick översteprästen bara komma in i det allra heligaste en gång per år, löftet nu är fritt inträde och direkt kommunikation med Gud på samma sätt som änglarna! Detta är en profetia om det som gäller när Jesus har uppstått från döden och därmed gjort det möjligt för dem som tar emot honom att få tillträde direkt till Gud. Förlåten brast i templet när Jesus gav upp andan och enligt är vi ett heligt prästerskap när vi blir frälsta.]
Malaki (3)
Men ni har vikit av från vägen. Ni har fått många att snubbla genom ert sätt att förmedla undervisning (hebr. Torah) [instruktionerna från de fem Moseböckerna]. Ni har korrumperat leviternas förbund, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Så har jag också gjort er föraktade och låga [som någon man ser ner på] inför allt folket eftersom ni inte håller mina vägar utan visar anseende till personen i undervisningen.
Se, jag sänder min budbärare [Johannes Döparen, se ], och han ska förbereda vägen för mig. Plötsligt ska han komma till sitt tempel, den Herre [Adonaj, dvs. Messias, Jesus] som ni ber om, den förbundets budbärare som ni begär. Se, han kommer,
säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
väg, vandringsväg, resa, vana
