Referenser (32 st i TR)
Matteusevangeliet (8)
Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de barmhärtiga [de som agerar godhjärtat och medkännande]
– för de ska möta barmhärtighet (visas nåd). []
[Jesus lovar dem som är barmhärtiga just det som de själva redan lever efter, nämligen barmhärtighet. Jesus lyfter fram samma princip fast med än mer skärpa i . Se även ; .]
När Jesus fortsatte därifrån [från synagogföreståndaren Jairus hus] följde två blinda efter och ropade: "Förbarma dig över oss, Davids son."
En kananeisk kvinna från trakten kom och ropade med hög sprucken röst: "Herre, Davids son, ha förbarmande över mig (känn medlidande med mig och grip in)! Min dotter är svårt demoniserad (plågas och är ansatt av en demon)."
och sade: "Herre, förbarma dig över min son. Han är fallandesjuk (ordagrant 'blir sjuk under månens inflytande', grekiska ordet beskriver sjukdomar med periodiskt återkommande anfall och kramper) och plågas svårt. Ofta faller han i elden och många gånger i vattnet.
Borde inte du också ha känt medlidande med din medtjänare, på samma sätt som jag hade medlidande med dig?'
Där
[mellan den gamla staden Jeriko och det nya romerska Jeriko] satt två blinda vid vägkanten, och när de fick höra att Jesus gick förbi ropade de: "Herre, Davids son, förbarma dig över oss!"
Folket tillrättavisade dem skarpt (gav dem en tydlig varning) att vara tysta, men de ropade ännu högre: "Herre, Davids son, förbarma dig över oss!"
Markusevangeliet (3)
Men Jesus tillät det inte utan sade: "Gå hem till de dina [din familj, släktingar och dina landsmän] och berätta för dem allt vad Herren har gjort med dig och hur han förbarmade sig över dig."
När Bartimaios hörde att det var Jesus från
Nasaret, började han ropa
(gång på gång): "Jesus, Davids Son, förbarma dig över mig
(visa nåd och medlidande, på en gång)!"
Många tillrättavisade honom skarpt (gav honom en tydlig varning) att vara tyst, men han skrek bara ännu mer (ropade okontrollerat): "Davids son, förbarma dig över mig."
Lukasevangeliet (4)
Då ropade han: 'Fader Abraham, förbarma dig över mig och sänd Lasarus att doppa fingerspetsen i vatten och svalka min tunga, för jag plågas i denna eld!' [Det var inte rikedomen i sig som var orsaken till den rike mannens dom; Abraham var ju rik men fanns i paradiset. Det är anmärkningsvärt att den rike mannen visste vad tiggaren hette! Här på jorden hade han alltså varit fullt medveten om honom, men valt att inte bry sig om sin nästa som led nöd precis utanför hans dörr. Det var orsaken till hans eviga död, se .]
och ropade: "Jesus, Mästare, förbarma dig över oss [ha medlidande och hela oss]!" [De spetälska följde budet i och bodde utanför byn.]
Då ropade han: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig (visa nåd och medlidande)."
De som gick längst fram tillrättavisade honom skarpt (gav honom en tydlig varning) att vara tyst, men han skrek bara ännu mer (ropade okontrollerat): "Davids son, förbarma dig över mig."
Romarbrevet (8)
Han säger ju till Mose: "Jag ska vara nådig mot den jag är nådig mot och förbarma mig över den jag förbarmar mig över." []
Det [att Gud utväljer någon] beror alltså inte på [den] människans vilja eller egen strävan (löpning), utan på Guds barmhärtighet. [Strävan är gr. trecho som ordagrant är "att löpa" – dvs. att själv sträva, se . Kan syfta på det andra exemplet i där Esau "sprang" och jagade ute i markerna medan Jakob var hemma, se .]
Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och förhärdar vem han vill. [Bibeln är tydlig med att farao själv förhärdar sitt hjärta, se 7:14, 22 och 9:34. På samma sätt som Gud "utlämnar" i sker förhärdandet som en konsekvens av att en person aktivt tagit avstånd från Gud.]
Det fanns en tid förut när ni [hedningar] var olydiga mot Gud, men nu har ni fått barmhärtighet genom deras [israeliternas] olydnad.
Så har nu också de varit olydiga, för att sedan få barmhärtighet genom den barmhärtighet som ni har fått.
Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla [både judar och hedningar].
Om det är gåvan att uppmuntra (trösta, hjälpa, komma till någons sida, förmana och leda rätt),
ska den användas för att uppmuntra. Om det är gåvan att frikostigt dela med sig (fylla andras behov, ge gåvor),
ska det ske uppriktigt (okomplicerat, ärligt, utan baktankar). Om det är ledarens gåva (förmågan att leda en grupp),
ska det ske med engagemang (entusiasm, noggrannhet). Om det är barmhärtighetens gåva (visa medlidande, sympati),
ska det göras med glädje.
1 Korintierbrevet (1)
När det gäller de kvinnor som lever ogifta (jungfrur) har jag ingen befallning från Herren. Men jag ger ett råd som en som genom Herrens barmhärtighet är trovärdig.
2 Korintierbrevet (1)
Därför, när vi genom Guds barmhärtighet har denna tjänst (detta ämbete – gr. diakonia), så ger vi inte upp (tappar vi inte modet, är vi inte försagda).
Filipperbrevet (1)
Ja, han var verkligen sjuk, nära döden. Men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom utan också över mig så att jag inte skulle få sorg på sorg.
1 Timoteusbrevet (2)
trots att jag tidigare
var en hädare [som talade nedsättande om de kristna och Jesus],
en förföljare [av de kristna på grund av deras tro],
och en grym (arrogant, våldsam) man [som överföll och misshandlade kristna människor]. [Det är en ökande skala av ondska i dessa verb. Den första synden handlar bara om ord. Den andra handgriplig förföljelse på grund av en annan tro för att till sist resultera i övergrepp och grymhet.] Trots detta mötte jag förbarmande (medlidande) eftersom jag hade agerat utan att veta bättre i min otro.
Jag mötte förbarmande (medlidande), och det för att den Smorde (Messias, Kristus) Jesus skulle kunna visa allt sitt tålamod mot mig som den förste, ett exempel för [att uppmuntra] dem som ska komma till tro på honom och vinna evigt liv.
1 Petrusbrevet (2)
Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet. [, ; ]
Judas brev (2)
Mot dem som tvivlar ska ni vara barmhärtiga. [Denna uppmaning syftar troligen på dem som blivit vilseledda av falska lärare.]
Andra [som redan slagit in på en fel väg] ska ni rädda,
genom att rycka dem ur elden. [Elden syftar på den kommande domen, se .] Andra ska ni vara barmhärtiga mot, fast med fruktan så att ni avskyr till och med deras tunikor [underklädesplagg som bars närmast kroppen] som är nersmutsade av köttet.