8085 – שָׁמַע (shama)

höra, lyssna, lyda


Typ:
Hebreiska: שָׁמַע (shama)
Ursprung: a primitive root
Användning: 1168 ggr i GT

Engelsk översättning

to hear
[idiom] attentively, call (gather) together, [idiom] carefully, [idiom] certainly, consent, consider

Engelsk beskrivning

v
1) to hear, listen to, obey
1a) (Qal)
1a1) to hear (perceive by ear)
1a2) to hear of or concerning
1a3) to hear (have power to hear)
1a4) to hear with attention or interest, listen to
1a5) to understand (language)
1a6) to hear (of judicial cases)
1a7) to listen, give heed
1a7a) to consent, agree
1a7b) to grant request
1a8) to listen to, yield to
1a9) to obey, be obedient
1b) (Niphal)
1b1) to be heard (of voice or sound)
1b2) to be heard of
1b3) to be regarded, be obeyed
1c) (Piel) to cause to hear, call to hear, summon
1d) (Hiphil)
1d1) to cause to hear, tell, proclaim, utter a sound
1d2) to sound aloud (musical term)
1d3) to make proclamation, summon
1d4) to cause to be heard
n m
2) sound


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (1168 st)


De hörde Herren Gud (Jahve Elohim) röra sig i trädgården när det började bli kväll (vid kvällsbrisen). Adam och hans hustru gömde sig för Herren Guds (Jahve Elohims) närvaro (ansikte) bland träden i lustgården.
Han svarade: "Jag hörde din röst (vinden; hörde ljudet när du rörde dig) i lustgården, men jag blev rädd eftersom jag var naken, så jag gömde mig."
Och till Adam sade han: "Därför att du lydde din hustrus ord och åt av trädet, som jag hade befallt dig inte äta av, därför är marken fördömd (förbannad) på grund av dig. I (fysisk och emotionell) möda ska du äta [av dess frukt] så länge du lever.
Lemech sade till sina båda hustrur Ada och Tsilla:
"Hör min röst ni Lemechs hustrur,
    lyssna noga på mitt tal,
för jag har dräpt en man som skadat mig
    och en ung man för att han gav mig blåmärken.
Kom, låt oss gå ner och förvirra (röra ihop) deras språk så att de inte förstår varandra." [Resultatet av enhet som utelämnar Gud är förvirring.]
När Abram hörde att hans släkting [Lot] var tillfångatagen lät han sina mest erfarna män rycka ut, 318 män som var födda i hans hus, och de förföljde fienderna ända till Dan [i norr].
Sarai sade till Abram: "Eftersom Herren har gjort så jag inte kan få barn, så ligg med min tjänarinna. Kanske kan jag få en familj genom henne." [Sarai följde den dåtida kulturens tradition att ge en av sina tjänarinnor till sin man för att bli surrogatmor.] Abram lyssnade på Sarais ord (lydde henne).
Sedan sade Herrens ängel till henne:
"Du är nu gravid
    och ska snart föda en son.
Du ska ge honom namnet Ismael [uttalas "Jishmael" på hebreiska; betyder "Herren hör"],
    för Herren (Jahve) har hört hur du plågats (varit under andras våld).
Vad angår Ismael har jag hört dig, och se jag har välsignat honom och ska göra honom fruktsam och ska föröka honom rikligt. Tolv prinsar (furstar) ska han få och jag ska göra honom till ett stort folk.
Och han sade: "Jag ska absolut komma tillbaka till dig när tiden har gått runt (om ett år) och se då ska din hustru Sara ha en son". Sara hörde detta (där hon stod) i tältdörren, som var bakom honom.
Och Sara sade: "Gud (Elohim) har gjort ett skratt åt mig, alla som hör detta ska skratta med mig."
Och Gud (Elohim) sade till Abraham: "Låt inte detta vara smärtsamt (sorgligt, bedrövligt) i dina ögon på grund av ynglingen och på grund av din tjänstekvinna. I allt som Sara sagt till dig ska du lyssna på hennes röst (det hon sagt), för i (genom) Isak ska säd (avkomlingar, framtida generationer) uppkallas efter dig.
Och Gud (Elohim) hörde ynglingens röst och Guds (Elohims) ängel (budbärare) ropade på Hagar från himlarna och sade till henne: "Vad plågar dig Hagar? Frukta inte, för Gud (Elohim) har hört ynglingens röst där han är.
Och Avimelech sade: "Jag vet inte vem som har gjort detta, inte heller har du berättat för mig, jag har inte hört något om detta förrän idag."
I din säd ska alla jordens nationer vara välsignade, eftersom du har lyssnat till min röst."
"Lyssna min herre, du är en mäktig furste ibland oss, välj bland våra gravar och begrav din döda, ingen av oss ska undanhålla dig sin grav, utan du ska kunna begrava din döda."
Han talade med dem och sade: "Om det är er önskan att jag ska få begrava min döda i min närhet, så lyssna på mig och bönfall för min räkning inför Efron, Tsoars son,
"Nej min herre, lyssna på mig, fältet ger jag dig och grottan som finns där. Jag ger det till dig inför sönerna av mitt folk (som vittnen) ger jag det till dig. Begrav din döda."
Han talade till Efron så att folket i landet hörde det och sade: "Om du önskar, ber jag dig (vädjar) lyssna på mig, jag ska ge dig full betalning för fältet, ta emot det av mig och jag ska sedan begrava min döda där."
"Min herre, lyssna på mig, en bit land värt 400 shekel silver, vad är det mellan oss? Begrav därför din döda."
Abraham hörsammade Efron och Abraham vägde upp silvret till Efron, som han hade nämnt så att Chets söner hade hört det. 400 shekel silver i aktuell valuta som köpmännen använder.
Det hände sig att när han såg ringen och armbanden på sin systers händer och när han hörde orden som Rebecka, hans syster, talade då hon sade: "Så talade mannen med mig", så han kom ut till mannen och se, han stod med kamelerna vid källan.
När Abrahams tjänare hörde dessa ord böjde han sig ner till marken, till Herren (Jahve).
eftersom Abraham lyssnade på min röst och höll (vakade över; levde efter) mina befallningar (Mishmar), mina budord (hebr. mitzvot), mina förordningar (chuqim; ordagrant "saker inristat") och min undervisning (Torah)." [Redan här används fyra olika hebreiska uttryck för Guds ord som inte ges till folket förrän Mose får ta emot och skriver ner de fem Moseböckerna. Mishmar – befallning, något som iakttas och efterlevs; mitzvot – budord, klara tydliga befallningar; chuqim – förordningar, ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar, beskrivs ofta som bud som inte har en rationell förklaring och Torah – undervisning, vägledning och instruktioner. Det tycks självklart att redan Abraham, som den förste israeliten, lever efter dessa Guds ord och bud.]
Rebecka hörde när Isak talade med sin son Esau. Och Esau gick ut på fältet för att jaga en hjort och ta hem den.
Rebecka talade med sin son Jakob och sade: "Se, jag hörde din far tala med din bror Esau och säga:
Därför, min son, lyssna noga och gör som jag befaller dig.
Hans mor [Rebecka] svarade honom: "Över mig ska den förbannelsen komma min son, lyssna bara på min röst och gå och hämta dem åt mig."
När Esau hörde sin fars ord, skrek han ett högt (mycket stort) och bittert skrik och han sade till sin far: "Välsigna mig, även mig, min far!"
Lyssna därför min son till min röst och stig upp, fly till Laban, min bror i Haran,
och att Jakob lyssnat till sin far och till sin mor och hade gått till Paddan-Aram,
Och det skedde när Laban hörde nyheten om Jakob hans systers son, att han sprang och mötte honom och omfamnade honom och kysste honom och förde honom till sitt hus. Och han berättade om allting för Laban.
Och hon [Lea] blev gravid igen och födde en son och sade: "Eftersom Herren (Jahve) har hört (hebr. shama) att jag är hatad (oälskad, motbjudande, avvisad), har han gett mig även denna son." Och hon gav honom namnet Simon (hebr. Shimon – betyder: "höra").
Och Rakel sade: "Gud (Elohim) har dömt (hebr. danan) mig och även hört min röst och har gett mig en son." Därför gav (kallade) hon honom namnet Dan [betyder: domare].
Och Gud (Elohim) lyssnade till Lea och hon blev gravid och födde en femte son till Jakob.
Gud (Elohim) kom ihåg Rakel och Gud (Elohim) lyssnade till henne och öppnade hennes livmoder.
Jakob fick höra hur Labans söner sade: "Jakob har tagit allt vår far ägde. Han har skaffat sig all den rikedomen av det som tillhör vår far."
Nu hörde Jakob att han hade skändat hans dotter Dina och hans söner var på fältet med boskapen, och Jakob teg till dess de kom.
Och Jakobs söner kom in från fältet när de hörde det. Och männen var bedrövade och de var mycket arga eftersom han hade gjort en vidrig gärning i Israel när han låg med Jakobs dotter, något som aldrig skulle ha gjorts.
Men om ni inte vill lyssna till oss och omskära er, då tar vi våra döttrar och går vår väg."
Och alla som gick ut genom stadens port lyssnade till Chamor och till hans son Shechem, och varje man blev omskuren, alla som gick ut genom stadens port.
Och det hände när Israel [som tidigare hette Jakob, se 1 Mos 32:28] bodde i landet att Ruben gick och låg (hade sexuellt umgänge) med Bilha, sin fars bihustru [som hörde till den nu avlidna Rakel], och Israel [hans far] hörde om det. [Denna vers hör tematiskt ihop med hur Dina skändas av Chamor, se 1 Mos 34:1–2. Rubens tilltag gjorde att han blir fördömnd, se 1 Mos 49:4. Detta var både ett förbjudet incestförhållande (3 Mos 18:8) och ett försök att få akutoritet över sin far. Orsakerna var troligen andra än sexuell attraktion. Bilha var Rakels tjänstekvinna, och genom att skända henne minskar Ruben chansen att hon skulle ta över Rakels roll som Jakobs favorit. Troligtvis var detta dåraktiga tilltag ett försök att hjälpa sin mor Lea. Händelsen med alrunorna ("kärleksäpplena") kan också finnas med som bakomliggande orsak, se 1 Mos 30:14–15. Ruben är omkring 5 år när han blir indragen i bråket mellan Rakel och hans mor, och Rakel tar hans fynd från åkern.]

Jakobs tolv söner

Jakob hade tolv söner:
Han sade till dem: "Lyssna, detta är en dröm som jag har drömt.
Mannen [i Shechem] sade: "De har gått härifrån, jag hörde dem säga; låt oss gå till Dotan." Josef gick efter sina bröder och fann dem i Dotan. [Dotan betyder "två källor" och var en stad omkring 3 mil norr om Shechem. Staden ligger längs med handelsrutten Via Maris (som gick mellan Egypten i syd, via Damaskus (i Syrien) till Mesopotamien i öster). Profeten Elisha (Elisa) bodde senare i Dotan, se 2 Kung 6:13. Det är möjligt att bröderna var kända – särskilt i trakten kring Shechem (efter händelserna med Dina, se 1 Mos 34) – eller för storleken på flocken som gjorde att de kändes igen. I judisk tradition tolkas mannen som en ängel i mänsklig form. Läsaren blir också påmind om den man som Jakob brottades med, se 1 Mos 32:24–32.]
Men Ruben [den äldste bland bröderna] hörde det och räddade honom ur deras hand och sade: "Låt oss inte ta hans liv."
Kom, så säljer vi honom till ismaeliterna och låter inte vår hand komma vid honom, han är ju trots allt vår bror, vårt kött." Hans bröder lyssnade på honom.
Även om hon fortsatte att tala till Josef dag efter dag, lyssnade han inte på henne eller ville ligga hos henne eller ens vara (vistas i samma rum; umgås) med henne.
När han hörde att jag höjde min röst och ropade för full hals, då lämnade han sin mantel hos mig, flydde och tog sig ut." [Ibland är flykt ett tecken på svaghet, andra gånger mod. Josef förlorade sin mantel, men behöll sin integritet.]
När hans herre hörde sin hustrus ord som hon talade till honom när hon sade: "Detta gjorde din tjänare mot mig", då upptändes hans vrede.
Farao sade till Josef: "Jag har drömt en dröm och det finns ingen som kan uttyda den för mig. Jag har hört sägas om dig att när du hör en dröm kan du uttyda den."
Han sade: "Se, jag har hört att det finns säd i Egypten. Gå ner dit och köp därifrån åt oss, så att vi kan leva och inte dö [av hungersnöd]."
[Samtidigt som Josef var där började bröderna prata med varandra.] De sade: "Vi är verkligen skyldiga för vår bror, när vi såg ångesten i hans själ när han ropade efter nåd (hebr. chanan) utan att lyssna, därför har denna olycka kommit över oss."
Ruben svarade dem och sade: "Talade jag inte till er och sade att ni inte skulle synda mot barnet, men ni lyssnade inte? Därför utkrävs hans blod"
De visste inte att Josef förstod dem, för tolken var emellan dem.
De gjorde i ordning sina gåvor inför Josefs ankomst vid middagstiden, för de hörde att de skulle äta mat där.
Han grät högljutt så att egyptierna hörde och faraos hus hörde.
Uppståndelsen hördes i faraos hus, det sades: "Josefs bröder har kommit!" Det behagade farao väl, liksom hans tjänare.
Församla er själva och lyssna Jakobs söner, till Israel er far.

Uppräkningen av de tolv sönerna i detta kapitel följer mödrarna (Lea, Bilha, Zilpa och Rakel) och födelseordningen. I GT finns totalt 28 uppräkningar: baserad på födelseordning (1 Mos 29–30), placering i förhållande till tabernaklet (4 Mos 2), tilldelat landområde (Hes 48) och de tolv portarna (Hes 48:30–35). I NT finns en uppräkning i Upp 7:4–8; 21:12. Lea
1. Ruben
2. Simon
3. Levi
4. Juda 9. Isaskar
10. Sebulon Bilha (Rakels tjänstekvinna)
5. Dan
6. Naftali Zilpa (Leas tjänstekvinna)
7. Gad
8. Asher Rakel
11. Josef
12. Benjamin

[Hans farhågor stämde och ryktet spred sig fort.] När farao fick höra vad som hänt, ville han döda Mose. Men Mose flydde undan farao [österut] ända till midjaniternas land där han stannade. Där satte han sig ner vid en brunn.
När Gud hörde deras jämmer tänkte han på sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob.
Herren sade: "Jag har verkligen sett (det har inte undgått mig) hur mitt folk plågas i Egypten. Jag har hört deras klagorop, på grund av deras slavdrivare. Jag känner väl till deras lidande.
De [Israels äldste] kommer att lyssna på dig. Sedan ska du och Israels äldste gå till den egyptiska kungen och säga: Herren (Jahve), hebréernas Gud, har visat sig för oss. Vi ber dig om tillåtelse att gå tre dagsresor in i öknen och offra åt Herren vår Gud.
Mose svarade: "Men tänk om de inte tror mig eller lyssnar på vad jag säger, utan svarar: 'Herren har inte visat sig för dig.'?"
[Herren sade:] "Om de inte tror eller bryr sig om det första tecknet [med staven], så kanske de tror det andra tecknet [med handen].
Men om de inte tror på dessa två tecken eller lyssnar på dig, så ska du ta lite vatten från Nilen och hälla det på torra landet (marken). [Detta blir det tredje tecknet.] Då ska vattnet från floden förvandlas till blod på torra land." [Två olika hebreiska ord för "torrt land" används i denna vers. Det första är det generella ordet som används i skapelsen och när israeliterna korsar Röda havet och Jordan torrskodda. Det sista används bara här och i Ps 95:5, där det används om hur Gud är större än alla avgudar.]
och folket trodde [på Mose och Arons ord]. När de hörde att Herren hade tagit sig an israeliterna och att han hade sett hur de led, föll de ner och böjde sig ner och tillbad [i tacksägelse till Gud].
Men farao [som själv ansåg sig vara en gud] svarade: "Vem är Herren (Jahve). Varför skulle jag lyda honom och släppa Israel? Jag känner inte Herren, och jag tänker inte släppa Israel."
Jag har också hört israeliternas jämmer över att egyptierna har gjort dem till slavar, och jag har tänkt på (inte glömt) mitt förbund.
Mose berättade detta för israeliterna, men de hörde inte på honom på grund av missmod och det hårda arbetet. [Ordagrant är missmod "korta ande". Ordet kan översättas otålig eftersom det inte finns någon ande av hopp kvar. Versen beskriver hur israeliterna både själsligt och kroppsligt var så brutna att de inte kunde ta till sig hans uppmuntrande ord.]
Men Mose sade till Herren: "Herre, se [hur hopplös situationen är], israeliterna lyssnar inte på mig, varför skulle då farao lyssna. Dessutom har jag ju svårt för att tala." [Ordagrant "har jag omskurna läppar". Uttrycket verkar relatera till tidigare misslyckanden, se 2 Mos 4:24–26.]
Men Mose vädjade till Herren: "Jag har ju svårt för att tala [ordagrant 'jag har omskurna läppar']. Varför skulle farao lyssna till mig?"
ska farao inte lyssna till dig. Jag ska lägga min hand på Egypten och jag ska föra ut mina härskaror, mitt folk israeliterna, ut ur Egyptens land genom stora straffdomar.
Men faraos hjärta blev förhärdat (tillslutet) och han lyssnade inte till dem precis som Herren (Jahve) hade sagt. [Det hebreiska ordet khazaq betyder att "förhärda" och "tillsluta". När det används om hjärtat beskriver det en vilja som är orubblig och hård. Den hebreiska verbformen är inte passiv (förhärdades) utan statiskt och anger inte om det är farao själv eller Gud som initierar förhärdandet. Samma öppna skrivsätt används även i 2 Mos 7:22; 8:19; 9:7. Tidigare när Mose kallades berättar Gud att han vet att farao kommer göra motstånd och vägra att släppa israeliterna, se 2 Mos 3:19–20. Gud känner människans hjärta och kan förutsäga människors agerande, se Jer 17:10 och har berättat också att han i slutändan kommer att förhärda faraos hjärta, se 2 Mos 4:21; 7:3.
    Är farao då bara en bricka i Guds spel utan någon egen vilja? Under de tio plågorna framträder ett mönster där det sker ett gradvis förhärdande där farao själv först förhärdar sitt hjärta fram till efter sjunde plågan, se 2 Mos 8:15, 32; 9:13. Vid femte plågan sker ett skifte. Efter sjätte plågan står det för första gången att Gud förhärdar faraos hjärta, se 2 Mos 9:34. Efter sjunde plågan förhärdar han på nytt sitt egna hjärta. Däremot efter åttonde plågan verkar farao passerat en gräns utan återvändo, se 2 Mos 10:1, 20; 10:27; 11:10. 1. Blod: Faraos hjärta "blev hårt", se 2 Mos 7:22
2. Grodor: Farao "förhärdade sitt eget hjärta", se 2 Mos 8:15
3. Insekter: Faraos hjärta "blev hårt", se 2 Mos 8:19 4. Flugor (skalbaggar): Farao "förhärdade sitt eget hjärta", se 2 Mos 8:32
5. Boskap dör: faraos hjärta blev hårt, se 2 Mos 9:7
6. Bölder: "Gud förhärdade faraos hjärta", se 2 Mos 9:12 7. Hagel och eld: Farao "förhärdade sitt eget hjärta", se 2 Mos 9:34
8. Gräshoppor: Gud säger att "Gud har förhärdat faraos hjärta", se 2 Mos 10:1, 20
9. Mörker: "Gud förhärdade faraos hjärta", se 2 Mos 10:27 10. Den förstföddes död: "Gud förhärdade faraos hjärta", se 2 Mos 11:10 De tio plågorna, eller tecknen, kan grupperas i tre första grupper som följer ett liknande mönster. I de två första varnas farao, medan i den tredje sker ingen varning. I de tre första är det Aron som håller ut sin stav. I den tredje gruppen är det Mose som håller ut sin hand.]
Du ska säga till honom: 'Herren, hebréernas Gud har sänt mig till dig och säger; Släpp mitt folk så att de kan tjäna (hålla gudstjänst till) mig i öknen, och se, du har inte lyssnat.' [Här används det hebreiska ordet avad för att "betjäna". Ordet betyder både att tillbe men också att arbeta. Samma ord används i vers 2 Mos 20:9 om att "arbeta" sex dagar och om slavarbetet i 2 Mos 1:13, 14, se även 1 Mos 2:5; 15. I grekisk filosofi och tänkande, som influerat mycket av västvärden, anses arbete vara något ont och det andliga gott. För Gud hör tillbedjan och arbete ihop.]
Men de egyptiska spåmännen (skrivare, från ordet för penna) gjorde samma sak med sina hemliga konster. Faraos hjärta blev förhärdat (tillslutet) och han lyssnade inte på dem, precis som Herren (Jahve) hade sagt.
Men när farao såg lättnaden, förhärdade (tillslöt) han sitt hjärta och lyssnade inte på dem så som Herren (Jahve) hade sagt.
Spåmännen (skrivare, från ordet för penna) sade till farao: "Detta är Guds (Elohims) finger." Men faraos hjärta blev förhärdat (tillslutet) och han lyssnade inte på dem så som Herren (Jahve) hade sagt.
Men Herren förhärdade (tillslöt) faraos hjärta så att han inte lyssnade till dem. Så som Herren (Jahve) hade sagt till Mose [2 Mos 4:21; 7:3]. [Efter den 5:e plågan står det i 2 Mos 9:6 att "all boskap dog." Vilka djur var det då som fick bölder i den 6:e plågan, se 2 Mos 9:10, och vilken boskap är det som tas in från fälten och skyddas från haglet i den 7:e plågan, se 2 Mos 9:20–25? Det finns flera förklaringar.
    Hebreiska kol, översatt "alla" i 2 Mos 9:6, behöver inte betyda vartenda ett utan också "alla typer". I den grekiska översättningen Septuaginta väljs inte gr. holon, som beskriver varenda en, utan pas som beskriver "alla sorter och olika typer". Betydelsen blir då att den femte plågan med någon form av sjukdom påverkade alla olika sorters boskap som hästar, åsnor, kameler, boskap, får och getter. Denna tolkning stärks av att några verser innan räknas just dessa olika typer av tamboskap upp, se 2 Mos 9:3.
    Bibeln anger inte heller hur lång tid som passerar mellan den femte och sjätte plågan. Om det nu verkligen var varenda en av all boskap som utplånades, kan egyptierna tagit boskap från israeliterna eller köpt från grannländer. Vad det gäller haglet i den 7:e plågan varnades "de som fruktade Herren bland faraos tjänare" att ta in sin boskap under tak för att inte dö, se 2 Mos 9:20. Även om Bibeln inte uttryckligen säger det kan dessa gudfruktiga egyptier blivit skonade även tidigare, på samma sätt som israeliterna, när den egyptiska boskapen drabbades av sjukdom redan under den 5:e plågan.]
Herren (Jahve) hade sagt till Mose: farao ska inte lyssna på dig för att mina tecken ska bli mångfaldigade i Egyptens land.
När folken hör, bävar de,
    ångest har tagit sitt grepp om Filistéens inbyggare.
Han [Mose] sade: "Om du hör Herren (Jahve) din Guds (Elohim) röst och noga lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, ska jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, för jag är Herren (Jahve) din läkare." [Detta är det första av förbundsnamnen som Herren låter Israels barn få veta. Det sker i den andra månaden i den judiska kalendern som är Ijar. Det är intressant att frasen "Jag Herren din läkare" (hebr. ani Jahve Rafa) består av tre ord. Den första bokstaven i varje ord är de tre bokstäverna Alef, Jod och Resh – Ijar. Frasen är en akronym för just månaden Ijar!]
och imorgon ska ni se Herrens (Jahves) härlighet (ära, glans), för Herren har hört er klagan mot (oförmåga att lita på) Honom. Vilka är vi [Mose och Aron], att ni klagar på oss [vi är bara budbärare, det är Gud ni klagat på].
Mose sade [ordföljden i denna mening är i grundtexten abrupt och repeterar vers 6 och 7, det kan vara så att det återspeglar att Mose inte var en god talare]: "Ni ska förstå detta när Herren (Jahve) ger er kött att äta på kvällen, och bröd på morgonen för att mätta er, eftersom Herren har hört er klagan, att ni klagar på honom. Vad det gäller oss, vilka är vi? Er klagan är inte mot oss, utan mot Herren (Jahve)."
Mose sade till Aron: "Säg till Israels folk, kom nära (samlas till gudstjänst inför) Herren (Jahve) för han har hört hur ni har klagat."
"Jag har hört israeliternas klagan. Säg till dem: 'På kvällarna ska ni få kött att äta, och på morgonen ska ni få bröd att äta så ni blir mätta (får alla behov fyllda), så ska ni förstå att jag är Herren, er Gud.' "
Likväl lyssnade de inte på Mose. Några av dem sparade det till nästa morgon, men det föddes maskar (i det) och det ruttnade. Och Mose var vred på dem.
Nu hörde Jetro, prästen i Midjan och Moses svärfar [2 Mos 2:15], om allt som Gud (Elohim) hade gjort för Mose och för sitt folk Israel och hur Herren (Jahve) hade fört Israel ut ur Egypten.
Lyssna till min röst (på det som jag säger), jag ska ge dig råd och Gud (Elohim) ska vara med dig. Du representerar folket inför Gud och tar deras angelägenheter till Gud (Elohim).
Mose lyssnade på sin svärfar och gjorde allt som han sade.
Och nu, om ni noggrant lyssnar till mig och håller mitt förbund, då ska ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk, för hela jorden är min
Herren (Jahve) sade till Mose: "Jag är på väg att komma till dig i ett tjockt moln så att folket ska höra när jag talar med dig och tro på dig för alltid." Sedan talade Mose folkets ord till Herren (Jahve).
De sade till Mose: "Tala du till oss så ska vi lyssna, men låt inte Gud (Elohim) tala till oss för då ska vi dö.
Om du behandlar dem illa på något sätt – för om de ropar till mig ska jag sannerligen höra deras rop –
för det är hans enda täcke, det är hans mantel för hans kropp som han ska sova under. Och det ska ske när han ropar till mig att jag ska höra, för jag är nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanon).
Ge noga akt på allt det som jag har sagt till dig. Låt inte namnet på andra gudar nämnas, låt dem inte bli hörda över din mun (låt inte ljudet av avgudanamn passera över dina läppar).
Ge akt på honom (bokstavligt: "bevaka från hans ansikte"), lyssna noga på hans röst. Var inte upproriska mot honom, för han ska inte ursäkta dina överträdelser, för mitt namn är i honom. [Denna ängel eller budbärare är Jesus, fast ännu inte i mänsklig gestalt.]
Men om du verkligen lyssnar till hans röst, och gör allt som jag talar (säger), då ska jag bli dina fienders fiende och dina motståndares motståndare.
Sedan tog han förbundsakten [hebr. sefer haberit – som nyligen hade skrivits ned, se 2 Mos 20–23] och läste upp den för folket, och de sade: "Allt vad Herren (Jahve) har sagt vill vi göra (agera efter) [följa] och lyda (höra, hörsamma)." [Här i vers 7 läggs nu även verbet höra/lyda/hörsamma (hebr. shama) till, jmf med vers 3. I Israels trosbekännelse Shema Jisrael ("Hör, Israel"), finns samma koppling till att hörsamma och lystra till själva innehållet genom att gensvara, se 5 Mos 6:4–9; Mark 12:29.]
Och den ska Aron ha på sig när han tjänstgör och dess ljud ska höras när han går in till den heliga platsen inför Herrens (Jahves) ansikte, och när han kommer ut, för att han inte ska dö.
Och när Josua hörde larmet av folk när de ropade, sade han till Mose: "Det är ett ljud av strid i lägret."
Och han sade.
"Det är inte röster av dem som ropar om herravälde (seger),
    och inte heller röster från dem som ropar för att bli övervunna,
    utan ljudet av dem som sjunger är vad jag hör."
Och när folket hörde dessa onda ord, sörjde de och ingen man satte på sig sina smycken.
Och om en själ syndar och hör rösten som svär (avlägger en ed) och är ett vittne som har sett eller känner till om det, om han inte säger något, då ska han bära hans synd.
När Mose hörde detta var han tillfreds.
För fram honom som har förbannat runtom i lägret, och låt alla som hört honom lägga sina händer på hans huvud, och låt hela församlingen stena honom.
Men om ni inte vill lyssna till mig och inte vill göra alla dessa budord (tydliga befallningar),
Och om ni trots detta inte vill lyssna på mig, då ska jag straffa er sju gånger värre för era synder.
Om ni vandrar i motstånd (lever i uppror, fientligt – hebr. qeri) mot mig och inte lyssnar till mig [är apatiska och likgiltiga], ska jag ge sju gånger mer plågor [straffdomar] över er för era synder.
Och om du inte trots allt detta vill lyssna till mig utan vandrar i motstånd (lever i uppror) mot mig,
Och när Mose gick in i mötestältet (hebr. ohel moed), för att han skulle tala med honom, då hörde han rösten tala till honom från ovanför locket på arken (Nådastolen) som var ovanpå vittnesbördets ark, från mellan de två keruberna, och han talade till honom.
Och Mose sade till dem: "Stanna här så att jag kan höra vad Herren (Jahve) ska befalla om er."
[Vers 1–3 hör ihop med föregående tre verser (4 Mos 10:29–36) via flera kiasmer och även språkligt: A Gud lovar goda ting för Israel (4 Mos 10:32)
  B ... och det hände, när arken... (4 Mos 10:35a)
    C stå upp, o Herre... (4 Mos 10:35)
    C´ vänd tillbaka, o Herre... (4 Mos 10:36)
  B´ ... och det hände, när folket klagade ... (4 Mos 11:1a)
A´ ondska i Herrens öron (4 Mos 11:1b)]
Och det hände, att folket var en klagan (sökte en anledning att klaga – hebr. anan i ovanliga formen hitpoel)
    – ondska i Herrens (Jahves) öron,
och när Herren (Jahve) hörde det upptändes hans vrede,
    och Herrens (Jahves) eld brann ibland dem och slukade dem [som bodde] i lägrets utkant.
    [Eld är ofta förknippat med Guds straff, se 4 Mos 16:35; 3 Mos 10:2; 2 Kung 1:10, 12]
Och Mose hörde folket gråta, i sina familjer, varje man i sin tältöppning, och Herrens (Jahves) vrede upptändes mycket, och Mose var missnöjd.
De [både Mirjam och Aron] sade: "Är Mose den ende som Herren talar till? Han talar väl till oss också." Herren hörde det [och kommer snart att svara dem].
Och han sade:
"Hör (lyssna noga på) mina ord. Om det finns en profet ibland er
    gör jag Herren (Jahve) mig själv känd för honom i en syn,
    jag talar till honom i en dröm.
Och Mose sade till Herren (Jahve): "När egyptierna får höra, för du förde upp detta folk med din makt från dem [2 Mos 12–15],
ska de säga till invånarna i detta land, som har hört att Herren (Jahve) är mitt bland detta folk, liksom att du Herren (Jahve) låtit dig ses öga mot öga, att ditt moln [som representerar Guds närvaro] har stått över dem och du går framför dem i en molnpelare på dagen och i en eldpelare på natten [2 Mos 13:20–22].
Om du nu dödar detta folk som en man, då kommer nationerna som har hört om din ryktbarhet, att säga:
sannerligen, alla dessa män som har sett min härlighet och mina tecken som jag gjorde i Egypten och i öknen, men likväl har prövat mig dessa tio gånger, och inte lyssnat till min röst, [Talet tio är ett fullhetstal och kan här ses som att nu är deras överträdelser fullständiga, syndens mått är rågat, därför kommer nu domen som gör att den vuxna generation som lämnade Egypten inte får komma in i löfteslandet.]
"Hur länge ska jag stå ut med denna onda församling, som fortsätter att knota (klaga) mot mig? Jag har hört Israels söners knot (klagan) som de fortsätter att knota (klaga) mot mig."
När Mose hörde det föll han ned på sitt ansikte.
Och Mose sade till Korach: "Lyssna jag ber er, Levi söner,
Och Mose och Aron samlade församlingen framför klippan och han sade till dem: "Lyssna nu ni upproriska, kan vi bringa fram vatten ur denna klippa?"
Och när vi ropade till Herren (Jahve) hörde han vår röst och sände en ängel och förde oss ut från Egypten.
    Och se vi är i Kadesh, en stad precis vid din gräns.
Och kananéerna, Arads kung som bodde i söder (Negev), hörde att Israel kom på Atarims väg. Då stred han mot dem och tog några som fångar.
Och Herren (Jahve) lyssnade på Israels röst och gav dem kananéerna och de förgjorde dem helt och deras städer. Platsen fick namnet Chorma. [Namnet Chorma betyder tillägnad fullständig förstörelse eller avskild till fördärv.]
Och när Balak hörde att Bileam hade kommit gick han ut och mötte honom vid Ir-Moav [staden i Moav, troligtvis Ar, se 4 Mos 21:15, 28] som är på Arnons gräns, vid den yttersta delen av gränsen.
Och han tog upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sade:
"Stå upp Balak och lyssna,
    ge ditt öra till mig du Tsippors son.
så förkunnar (säger, proklamerar) han som hör Guds (Els) ord,
    som ser den Allsmäktiges syner
    fallande (komma ner) [böjer sig mot marken], med öppna ögon [för att se syner].
så förkunnar (säger, proklamerar) han som hör Guds (Els) ord
    och känner till (är intimt förtrogen med) kunskapen om den Högste (Elion),
som ser den Allsmäktiges syner
    fallande (komma ner) [böjer sig mot marken], med öppna ögon [för att se syner].
Och du ska lägga din ära på honom så att Israels söners hela församling ska lyssna.
och hennes far hör hennes ed eller hennes löfte varmed hon binder sin själ, och hennes far inte säger emot henne, då ska hennes ed stå fast och varje löfte som hon binder sin själ med ska stå fast.
Men om hennes far inte tillåter henne den dagen han hör henne (svära en ed), ska inga av hennes eder eller löften varmed hon binder sin själ vara giltiga, och Herren (Jahve) ska förlåta henne eftersom hennes far inte tillät henne.
och hennes man hör det, oavsett vilken dag han hör det men tiger mot henne, då gäller hennes ed och hennes löfte som hon bundit sin själ med står fast. [Här finns en skillnad mellan hennes far som måste höra eden samma dag medan maken kan höra talas om den i efterhand.]
Men om hennes man inte tillåter henne samma dag som han hör om det, då ska han annullera hennes ed som gäller henne och hennes förhastade uttalande på hennes läppar varmed hon bundit sin själ, och Herren (Jahve) ska förlåta henne.
och hennes man hör det och tiger och inte hindrar henne, då ska alla hennes eder vara giltiga, och varje löfte varmed hon binder sin själ, ska gälla för henne.
Men om hennes man annullerar dem den dagen han hör dem, vad som än kommer ut över hennes läppar, om det är en ed eller ett löfte som binder hennes själ, gäller det inte, hennes man har ogiltigförklarat dem, och Herren (Jahve) ska förlåta henne.
Men om hennes man tiger mot henne från dag till dag då låter han alla hennes eder gälla, och allt hon lovat gäller henne. Han har låtit det gälla eftersom han teg mot henne den dagen som han hörde dem.
Men om han vill annullera dem efter att han har hört dem [vid ett senare tillfälle än den dagen han först hörde dem], då ska han bära hennes överträdelse.
Och kananéen, Arads kung, som bodde i Kanaans sydland, hörde att Israels söner kom (var i antågande).
Och jag utsåg era domare vid den tiden och sade: "Lyssna på ärendena mellan era bröder och döm rättfärdigt mellan en man och hans bror och främlingen som är med honom.
Ni ska inte ha anseende till person när ni dömer, ni ska lyssna på den lilla och den stora lika. Ni ska inte vara rädda för någon mans ansikte, för domen är Guds (Elohims), och de fall som är för svåra för er ska ni ta till mig, och jag ska lyssna på dem."
Och Herren (Jahve) hörde rösten med era ord och blev vred och svor och sade:
Så talade jag till er men ni lyssnade inte utan var upproriska mot Herrens (Jahves) befallningar och var övermodiga och gick upp till bergsbygden.
Och ni återvände och grät inför Herrens (Jahves) ansikte, men Herren (Jahve) lyssnade inte på er röst och gav er inte sitt öra.
[Herren fortsätter att tala till Mose:] "Idag ska jag börja lägga skräck för dig och fruktan för dig över folken som är under alla himlarna, som när de hör om er ska darra och vara i ångest på grund av er."
Men Herren (Jahve) var vred på mig för er skull och lyssnade inte på mig och Herren (Jahve) sade till mig: "Det räcker, tala inte mer med mig om denna sak.
Och nu Israel, lyssna till förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som jag har undervisat er, för att ni ska leva och gå in och ta landet i besittning som Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim) har gett er.
Håll (vakta, skydda, bevara) dem och gör (lev efter) dem, för de är er vishet och ert förstånd i folkens ögon, så att när de hör alla dessa förordningar (ordagrant "saker inristat") ska de säga: "Denna stora nation är verkligen ett klokt och förståndigt folk."
Den dagen du stod inför Herren din Guds (Jahve Elohims) ansikte i Chorev, när Herren (Jahve) sade till mig: "Församla åt mig folket och jag ska låta dem höra mina ord så att de kan lära sig att vörda (respektera) mig alla dagar som de lever på jorden och så att de kan undervisa sina söner (barn)."
Och Herren talade till er från mitten av elden, ni hörde rösten med ord men såg ingen gestalt, bara en röst.
Där ska ni tjäna gudar gjorda av människors hand, trä och sten som inte ser, inte hör, inte äter, inte luktar.
När du är i nöd och allt detta händer dig [fångenskap och slaveri] i kommande dagar, ska du vända om till Herren, din Gud, och höra (lyda) hans röst.
Fråga nu om de första dagarna som var före dig, från dagen då Gud (Elohim) skapade människan på jorden, och från himlarnas ena ända till himlarnas andra ände, om det har förekommit något sådant som detta stora ting är, eller om man hört talas om något liknande.
Har någonsin ett folk hört rösten av Gud (Elohim) som talar ut ur mitten av elden, som du har hört och förblivit levande?
Från himlarna har han låtit dig höra hans röst, för att han ska instruera dig, och över jorden har han låtit dig se hans stora eld och du hörde hans röst från mitten av elden.
Och Mose kallade på hela Israel och sade till dem: Hör Israel förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som jag talar i era öron idag, så att ni lär er dem och gör dem.
[Mose talar till folket:] Då trädde alla ledare för era stammar tillsammans med era äldste fram till mig [eftersom ni var så rädda], när ni hörde rösten ur mörkret, medan berget brann i eld.
Ni sade: "Se, Herren, vår Gud, har låtit oss se sin härlighet och storhet, och vi har hört hans röst ur elden. I dag har vi sett att en människa kan tala med Gud och ändå förbli vid liv.
Om vi fortsätter att höra Herrens, vår Guds, röst kommer denna stora eld att förtära oss och vi kommer att dö! Varför ska vi låta det ske?
Vem här på jorden (bland allt kött) har någonsin hört den levande Gudens röst tala ur (inifrån; från mitten av) elden, och överlevt?
Du [Mose], får gå nära och höra allt vad Herren, vår Gud, säger. Tala sedan om för oss allt vad Herren, vår Gud, har sagt dig så ska vi lyssna och lyda."
Och Herren (Jahve) hörde rösten med dina ord när du talade till mig och Herren (Jahve) sade till mig: "Jag har hört rösten med detta folks ord som de har talat till dig, de har talat väl i allt som de har sagt.
Lyssna därför Israel och var noggrann med att göra det, för att det ska gå väl för er och ni ska växa till mäktigt som Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim) har lovat er, ett land som flyter av mjölk och honung.
[Följande vers utgör den judiska trosbekännelsen Shema ("Hör" från hebr. shama – att höra, hörsamma, lyda). Frasen läses flera gånger under dagen och lyder:
    Shama Jisrael Adonai elohenu Adonai echad.
JHVH (Jahve) uttalas aldrig utan byts på grund av sin helighet ut till Adonai (Herre). Beroende på dialekt kan shama också uttalas shema. På frågan vilket det största budet är citerar Jesus denna text, se Matt 22:37–38.]
Hör, Israel!
    Herren (Jahve) [är] vår Gud (Elohim), Herren (Jahve)
    är en (den ende).
[Räkneordet echad (en, ett), som här skulle kunna översättas "den ende", har dessutom betydelsen "unik", "enad, förenad" och används även om man och hustru som blir "ett kött", se 1 Mos 2:24.]
Och det ska ske eftersom ni lyssnar till dessa påbud (bindande juridiska beslut) och håller (vaktar, skyddar, bevarar) och gör dem, att Herren din Gud (Jahve Elohim) ska hålla (vakta, skydda, bevara) förbundet med er och nåden (den omsorgsfulla kärleken) som han svor till era fäder.
På samma sätt som länderna som Herren (Jahve) låter förgås framför dig, ska du förgås, eftersom du inte lyssnat till Herren din Guds (Jahve Elohims) röst.
Hör Israel! Du ska idag gå över Jordan för att gå in och fördriva länder större och mäktigare än du själv, städer stora och befästa upp till himlarna,
ett stort och högrest folk, Anakims söner som du känner och du har hört (sägas): "Vem kan stå inför Anaks söner?"
Jag fruktade för vreden och den heta ilskan, som Herren (Jahve) vredgades mot er till att utrota er. Men Herren (Jahve) lyssnade på mig även den gången.
Och när Herren (Jahve) sände er från Kadesh-Barnea och sade: "Gå upp och besätt landet som jag har gett er" då var ni upproriska mot Herren er Guds (Jahve Elohims) befallning och trodde honom inte och lyssnade inte till hans röst.
Nu står jag på berget som den första gången, 40 dagar och 40 nätter, och Herren (Jahve) lyssnade till mig även den gången så att Herren (Jahve) inte utrotar er.
Det ska ske om ni lyssnar noga på mina budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural) som jag befaller er idag, att älska Herren din Gud (Jahve Elohim) och tjäna honom med hela ditt hjärta och med hela din själ,
välsignelsen om ni lyssnar
    till Herren er Guds (Jahve Elohims) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural)
    som jag befaller er idag,
och förbannelsen om ni inte lyssnar
    till Herren er Guds (Jahve Elohims) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural)
    utan vänder av från vägen som jag har befallt er idag och går efter andra gudar som ni inte känner.
Håll (vakta, skydda, bevara) och lyssna till alla dessa ord som jag befaller dig, för att det ska gå väl för dig och för dina söner efter dig för evigt när du gör det som är gott och rätt i Herren din Guds (Jahve Elohims) ögon.
då ska du inte lyssna till orden från den profeten eller på den som drömmer drömmar, för Herren din Gud (Jahve Elohim) sätter dig på prov för att veta om du älskar Herren din Gud (Jahve Elohim) med hela ditt hjärta och med hela din själ.
Du ska vandra efter Herren din Gud (Jahve Elohim) och honom ska du vörda (frukta) och hans budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural) ska du hålla (vakta, skydda, bevara) och du ska lyssna till hans röst och tjäna honom och till honom ska du hålla dig (bokstavligt klistra fast dig vid).
ska du inte samtycka med honom, inte heller lyssna på honom, inte heller ska dina ögon tycka synd om honom, du ska inte skona och du ska inte gömma (skydda) honom,
Och hela Israel ska höra och frukta och ska inte mer göra sådan ondska som denna i sin mitt.
Om du hör rykten om någon av dina städer som Herren din Gud (Jahve Elohim) har gett dig för att bo i, som säger:
när du lyssnar till Herren din Guds (Jahve Elohims) röst för att hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural) som jag befallt dig idag för att göra det som är rätt i Herren din Guds (Jahve Elohims) ögon.
om du bara lyssnar noggrant (ordagrant lyssnar, lyssnar) till Herren din Guds (Jahve Elohims) röst och håller (vaktar, skyddar, bevarar) och gör alla dessa budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot) som jag befaller er idag.
och det berättas för dig och du hör det, då ska du noga efterforska och om det är sant och saken är säker, att en sådan styggelse har skett i Israel,
Den man som är arrogant (stolt) och inte lyssnar på prästen som står och betjänar inför Herren (Jahve) din Gud (Elohim), eller till domaren, den mannen ska dö, och du ska utrota ondskan från Israel.
Hela (allt) folket ska höra och frukta och inte vidare vara arroganta (stolta).
Dessa länder, som du ska besätta (inta), lyssnar till siare och till spåmän. Men Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har inte tillåtit dig att göra sådant.
Herren, din Gud, ska låta en profet uppstå åt dig bland ditt folk, av dina bröder, en som är lik mig [Mose]. Lyssna på honom. [Jesus är denna profet, han uppfyllde denna profetia femtonhundra år senare, se Apg 3:22–23; 7:37.]
Det var om detta du [Israels folk] bad Herren, din Gud, när ni var församlade vid [berget] Horeb [5 Mos 1:6]. Du sade: "Jag vill inte höra Herrens, min Guds, röst igen, och denna väldiga eld vill jag inte mera se, för då kommer jag att dö."
Och det skall ske att vemhelst som inte lyssnar till mina ord som han ska tala i mitt namn, av honom ska jag utkräva det.
De som är kvar ska höra och frukta och ska inte vidare göra sådana onda ting i din mitt. [De ska ta varning av händelsen].
och säga till dem: "Hör Israel, ni närmar er dagen för strid mot era fiender, låt inte era hjärtan tappa modet. Frukta inte (var inte rädda), bli inte oroliga och förfäras inte av dem,
Om en man har en uppstudsig och rebellisk son som inte vill lyssna på sin fars röst och på sin mors röst [båda föräldrarnas röster], och som inte vill lyssna på dem, trots att de tuktar (fostrar, tyglar; är stränga mot) honom,
De ska säga till stadens äldste: "Detta är vår uppstudsiga och rebelliska son, han lyssnar inte på vår röst. Han är en frossare och en drinkare." [Exakt samma ord som används i n Ords 23:20–22.]
Och stadens alla män ska stena honom med stenar så att han dör. Så ska du ta bort ondskan från din mitt och hela Israel ska höra detta och frukta (ta varning).
Likväl lyssnade inte Herren (Jahve) din Gud (Elohim) till Bileam, utan Herren (Jahve) din Gud (Elohim) vände förbannelsen till en välsignelse för dig, eftersom Herren (Jahve) din Gud (Elohim) älskar dig.

[Kiasmens centrum:]
Och vi ropade till Herren (Jahve) våra fäders Gud (Elohim) och Herren (Jahve) hörde vår röst och såg vår plåga och vårt slit och vårt förtryck.
Jag har inte ätit av det i min sorg, jag har heller inte lagt undan något av det som är (rituellt) orent och inte givit av det för någon död. Jag har lyssnat till Herren (Jahve) min Guds (Elohims) röst och jag har gjort enligt allt som du har befallt mig.
Du har idag erkänt att Herren (Jahve) är din Gud (Elohim) och att du ska vandra på hans vägar och hålla hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och budord (klara tydliga befallningar) och påbud (bindande juridiska beslut) och lyssna till hans röst.
Och Mose och prästerna och leviterna talade till hela Israel och sade: "Var tyst och lyssna Israel! – Denna dag har ni blivit ett folk som tillhör (ägs av) Herren (Jahve) er Gud (Elohim).
Ni ska därför lyssna till Herren (Jahve) er Guds (Elohims) röst och göra hans budord (klara tydliga befallningar) och hans förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befaller er denna dag.
Och det ska ske, om du lyssnar uppmärksamt på Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) röst, så att du håller (vaktar, skyddar) alla hans budord (klara tydliga befallningar – hebr. mitzvot) som jag befaller dig denna dag, för att Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska sätta dig högt över jordens alla länder.
Och alla dessa välsignelser ska komma över dig och multipliceras (mångfaldigas) över dig, om du lyssnar till Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) röst:
Och Herren (Jahve) ska göra dig till huvud och inte till svans, och du ska vara över och inte under, om du lyssnar till Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) budord (klara tydliga befallningar), som jag befaller dig idag så att du håller (vaktar, skyddar) och gör (handlar, agerar) efter dem.
Det kommer att ske om du inte vill lyssna till Herren (Jahve) din Guds (Elohims) röst och hålla (vakta, skydda, bevara) alla budord (klara tydliga befallningar) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt dig denna dag, då ska dessa förbannelser drabba (ta över) dig:
Alla dessa förbannelser ska komma över dig, och ska jaga dig och ta över dig (bli övermäktiga), till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad), eftersom du inte lyssnar på Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) röst, så att du håller (vaktar, skyddar) alla hans budord (klara tydliga befallningar) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt dig.
Herren (Jahve) ska föra fram en nation mot dig långt bortifrån, från jordens ände, som gamen sveper ner, ett land vars språk du inte ska förstå [Jer 5:15–17],
Och bara ett fåtal ska lämnas kvar där ni var som himlens stjärnor i stort antal [1 Mos 15:5; 22:17; 26:4; 2 Mos 32:13], eftersom du inte lyssnade till Herren (Jahve) din Guds (Elohims) röst.
men Herren (Jahve) har inte gett er ett hjärta som vet (känner till, har intim kunskap), och ögon som ser och öron som hör, förrän denna dag.
Och det ska ske när han hör orden av denna förbannelse, att han välsignar sig själv i sitt hjärta och säger: "Jag ska ha frid (shalom) i mitt hjärta, fastän jag vandrar i mitt hjärtas envishet, och det vattnade sveps bort med det torra."
och du ska återvända till Herren (Jahve) din Gud (Elohim) och lyssna till hans röst, enligt allt som jag har befallt dig idag, du och dina söner, med hela ditt hjärta och med hela din själ.
Och du ska återvända och lyssna till Herren (Jahve) din Guds (Elohims) röst och göra (agera, handla efter) alla hans budord (klara tydliga befallningar) som jag befaller dig idag.
om du lyssnar till Herren (Jahve) din Guds (Elohims) röst för att hålla (vakta, skydda, bevara) alla budord (klara tydliga befallningar) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som är skrivna i denna undervisningsbok, om du vänder dig till Herren (Jahve) din Gud (Elohim) med hela ditt hjärta och med hela din själ.
De är inte i himlarna, så att du skulle säga: "Vem ska gå upp åt oss till himlarna, och ta hit det till oss och låta oss få höra det, så att vi kan göra (agera, handla efter) det"
Inte heller är de bortom havet, så att du skulle säga: "Vem ska gå över havet åt oss och ta hit det till oss och låta oss få höra det, så att vi kan göra (agera, handla efter) det?"
Men om ditt hjärta vänder sig bort och inte vill höra, utan i stället dras i väg för att tillbe och tjäna andra gudar,
Att välja livet är att:
    älska Herren, din Gud,
    höra hans röst (lyda honom),
    hålla sig till (klänga sig fast vid) honom.
Han är ert liv, och han ska låta er få bo länge i det land han lovat ge era förfäder Abraham, Isak och Jakob. [1 Mos 12:1–3; 15:17–20] [Att älska Gud och följa hans bud är det enda sättet för ett gott liv. Mose ton är varm men ändå tydlig, se även Paulus tal till församlingsledningen i Efesos, se Apg 20:26–27.]
Samla folket, män, kvinnor och de små barnen, och dina främlingar som finns inom dina portar, så att de kan höra och så att de kan lära sig och frukta (vörda) Herren deras Gud (Jahve Elohim) och beakta dem, så att de kan göra (verkställa) alla de ord som finns i denna undervisning (instruktion, Torah),
och så att deras barn som inte känner till [undervisningen] ska höra och lära sig att frukta (vörda) Herren deras Gud (Jahve Elohim) så länge de lever i landet dit ni går, över Jordanfloden för att ta det i besittning.

Lyssna (ge ert öra) ni himlar och jag ska tala!
    Låt jorden höra min muns ord.
[Juda]
Och detta till Juda och han sade: "Hör (lyssna) Herre (Jahve)(till) Judas röst, för honom till hans folk, hans händer ska strida för honom och du ska vara en hjälp mot hans motståndare."
Och Josua, Nuns son, var full av vishetens ande, för Mose hade lagt sina händer på honom, och Israels hus lyssnade på honom och gjorde som Herren (Jahve) hade befallt Mose.
Som vi lyssnade till Mose i allt så ska vi lyssna till dig, om bara (under förutsättning att) Herren vår Gud (Jahve Elohim) är med dig som han var med Mose.
Vem som än sätter sig upp mot dina befallningar och inte lyssnar till dina ord i allt som du befaller honom, han ska dödas, var bara stark (fast, säker, tapper) och frimodig (ståndaktig, alert, modig)."
Vi har ju hört hur Herren lät Röda havet torka ut när ni lämnade Egypten, och hur ni slog ut de två amoreiska kungarna, Sichon och Og, på andra sidan Jordan [floden].
När vi hörde detta tappade vi allt mod och vågade knappt andas i skräck inför er. För Herren er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden.
Och Josua sade till Israels söner: "Kom närmare och lyssna till Herren er Guds (Jahve Elohims) ord".
[Kapitel 5 är den fjärde sektionen, och den centrala av de sju första (kap 1-8). Israeliterna helgar sig inför Herren och crescendot finns i vers 10 då man för första gången firar Pesach i det nya landet.] Och det skedde när alla amoréernas kungar som var bortom Jordan, västerut, och alla kananéernas kungar som var vid havet [Medelhavet], hörde hur Herren (Jahve) hade torkat upp Jordan framför Israels söner till dess att alla gått över, att deras hjärtan smälte [av rädsla], inte heller var deras ande kvar i dem längre på grund av Israels söner. [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Kungarna skakade av skräck och kunde inte göra någonting åt situationen.]
För Israels söner vandrade fyrtio år i öknen, även stridsmännen som kom ut ur Egypten förgicks, eftersom de inte lyssnade till Herrens (Jahves) ord, varför Herren (Jahve) svurit att han inte skulle låta dem se landet som Herren med ed lovade deras fäder att han skulle ge oss, ett land som flyter av mjölk och honung.
Och det ska ske att när de blåser en lång signal i hornet (hebr. qeren) och ni hör ljudet av shofarerna, då ska hela folket ropa högt (uppge ett härskri), och stadens murar ska rasa samman (bokstavligt komma ned och bli platta) och folket ska gå upp, var och en rakt fram, framför honom."
Och Josua befallde folket och sade: "Ni ska inte ropa och inte låta er röst bli hörd, inte heller ska några ord passera ut ur era munnar förrän den dag jag ber er ropa – då ska ni ropa."
[Utgrävningar av Tel es-Sultan, som kullen där Jeriko låg heter, visar att staden var väl befäst. Den yttre muren var 7 meter hög och den inre närmare 10 meter hög. En vattenkälla, som än idag flödar med vatten, var belägen innanför muren i den sydöstra delen. Staden hade några tusen invånare. När Josua och israeliterna intar Jeriko är det vår och skörden var just bärgad, se Jos 3:15. Vid utgrävningar på 1930-talet av Garstang hittades flera stora krukor fulla med spannmål som bekräftar detta, och visar att Jeriko kunde klarat flera års belägring. Man hittade också ett lager med stenar som ligger huller om buller, som om det sjunkit rakt ned, och tecken på att staden bränts. Egyptiska målningar på krukor och lampor ringar in dateringen till mellan 1500 och 1400-talet f.Kr., vilket stämmer med Bibelns kronologi att intåget skedde våren 1406 f.Kr. Arkeologen Kenyon, som gjorde utgrävningar där på 1950-talet, beskriver hur hon hittade högar av rött tegel som troligtvis rasat ner från den högre inre muren nedanför den yttre muren. Detta skulle då kunnat skapat en naturlig ramp så israeliterna kunde gå "upp" i staden. Redan i den första utgrävningen 1907-1909 upptäcktes de raserade murarna. I alla utgrävningar såg man att en del av den norra muren var intakt. Det tyder på att Rahabs (Rachavs) hus låg i den norra delen av staden, närmast bergen, se Jos 2:15.] Så folket ropade och (prästerna) blåste i shofarerna. Och det skedde när folket hörde ljudet av shofarerna att folket ropade med ett starkt (stort) rop (ett härskri) och murarna kom ner platt (ordagrant: murarna föll under sig själva), så att folket gick upp [vilket bekräftats av arkeologin], in i staden, varje man rakt framför sig, och de intog staden.
När kananiterna och alla invånare i landet hör om det, kommer de att omringa oss och hugga av vårt namn från jorden, och vad ska du göra för ditt stora namn?
[Tidigare hade motståndet bestått av enskilda städer, nu i detta och följande kapitel kommer motståndet från allianser med städer och dess kungar.] Och det hände sig att när alla kungar som var bortom Jordan i bergsbygden, i Låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] och utefter hela Stora Havets (Medelhavets) kust framför Libanon, hettiterna och amoréerna, kananiterna, perisséerna, hivéerna och jebusiterna hörde detta,
Men när invånarna i Givon [8 km sydväst om Ai] hörde vad Josua hade gjort med Jeriko och Ai,
Och de sade till honom: "Från ett väldigt avlägset land, har dina tjänare kommit för Herren (Jahve) din Guds (Elohims) namns skull, för vi har hört hans rykten och om allt han gjorde i Egypten,
Och tre dagar efter att de slutit ett förbund (skurit ett blodsförbund) med dem, fick de höra att de var deras grannar och att de bodde ibland dem.
[Detta är första gången Jerusalem nämns i Bibeln. Det hebreiska namnet är Jeroshalajim. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två – ändelsen "-ajim" indikerar detta. Dualformen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Här antyds också att det finns två Jerusalem – det himmelska och det jordiska. I Uppenbarelseboken är det helt tydligt (Upp 21:2, 10), men även passager från profeterna (Jes 6:1) gör att den åsikten också finns i den rabbinska tolkningen. I antika egyptiska källor kallas staden "Ursalimmu" vilket betyder "fridens fundament/fredens grund".] Och det hände sig att när Adonitsedek [Namnet betyder "min herre är rättfärdighet"], Jerusalems kung, hörde hur Josua hade intagit Ai och fullständigt ödelagt det, så som han hade gjort med Jeriko och dess kung, så hade han gjort med Ai och dess kung, och hur invånarna i Givon hade ingått (gjort) fred med Israel och var (vistades) ibland dem,
Det har inte funnits någon dag som denna varken förr eller senare, då Herren (Jahve) lyssnade på en mans röst, för Herren (Jahve) stred för Israel.
Och det skedde när Chatsors (Hasors) kung Javin [betyder: "den Gud ser" – troligtvis en titel] hörde om detta, att han sände (bud) till
Jovav, kung i Madon
och till Shimrons kung [nuvarande Tel Shimron i Jezereldalen, se även Jos 19:15]
och till Achshafs kung
Ge mig nu därför dessa berg som Herren (Jahve) talade om den dagen, för du hörde den dagen hur anakiterna var där och städerna var stora och befästa. Det kommer att vara så att Herren (Jahve) är med mig och ska driva ut dem som Herren (Jahve) talade."
och sade till dem: "Ni har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) allt som Herrens (Jahves) tjänare Mose har befallt er och har lyssnat till min röst i allt som jag befallt er,
Och Israels söner hörde sägas: "Se, Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam har byggt ett altare framför Kanaans land, i området vid Jordan på den sida som vetter mot Israels söner."
Och när Israels söner hörde om det samlades hela Israels söners församling tillsammans i Shilo, för att gå upp och strida mot dem.
Och när prästen Pinchas och församlingens ledare, ledarna för Israels tusenden (klaner, familjer – familjegruppering) som var med honom, hörde orden som Rubens söner och Gads söner och Manasses söner talade, behagade det dem väl.
Men jag lyssnade inte till Bileam, därför välsignade han er och jag befriade er ur hans hand.
Och folket sade till Josua: "Herren vår Gud (Jahve Elohim) ska vi tjäna och hans röst ska vi lyssna till."
Och Josua sade till allt folket: "Se, denna sten ska vara ett vittne mot er, för den har hört alla de ord som Herren (Jahve) har talat till oss, den ska därför vara ett vittne mot er så att ni inte förnekar er Gud (Elohim)."
och ni ska inte skära förbund med invånarna i detta land [2 Mos 23:32], ni ska bryta ner deras altaren [5 Mos 7:2], men ni har inte lyssnat på min röst. Vad är det ni har gjort?"
[Detta stycke hör ihop med vers 10–13. Kommande generationer går djupare i syndens destruktiva nedåtgående spiral.] Likväl lyssnade de inte på sina domare, för de gick iväg efter andra gudar och tillbad dem, de var snabba att vika av från den väg som deras fäder vandrat då de lyssnade till Herrens (Jahves) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvah), det gjorde de inte.
Så Herrens (Jahves) vrede upptändes mot Israel och han sade: "Eftersom denna nation har övergett mitt förbund som jag befallde deras fäder och inte har lyssnat till min röst,
De var där för att pröva Israel genom dem för att veta om de lyssnar till Herrens (Jahves) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzva) som han befallt deras fäder genom Mose hand.
Lyssna ni kungar [israel hade ingen kung ännu, så detta riktar sig till hedniska nationer, se Ps 2:2],
    ge ert öra ni furstar, jag – till Herren (Jahve);
    jag ska sjunga (hebr. shir),
    jag ska spela (slå an strängar – hebr. zamar)
till Herren Israels Gud (Jahve Elohim). [Sista delen av versen formar en kiasm som ramas in av Herren och centralt centralt sjunga och spela. Hebr. zamar används ofta i anknytning med stränginstrument, se Ps 33:2; 147:7. Miriam använde tamburin, se 2 Mos 15:20.]
Varför sitter du bland fårfållorna
    för att lyssna på flöjtspelet för hjordarna?
Bland Rubens skaror
    utforskar (rannsakar) man hjärtat mycket.
Jag sade till er: Jag är Herren, er Gud (Jahve Elohim),
    ni ska inte tillbe (vörda, frukta) amoréernas gudar i vars land ni bor,
men ni lyssnade inte på mig."[Israeliterna hade börjat tillbe fertilitetsguden Baal, och hans älskarinna Asherah. Genom att offra sina förstfödda söner i eld och genom sexuella riter trodde man att man kunde väcka upp Baal så han gav goda skördar.]
och du ska höra vad de säger och efteråt ska dina händer bli starka (fasta, säkra, tappra) till att gå ner till lägret." Och han gick ner med Pura, sin yngling, till den yttersta delen av arméns män som var i lägret.
Och det var så när Gideon hörde drömmen berättas och dess uttydning, då tillbad han och han återvände till Israels läger och sade: "Stå upp för Herren (Jahve) har gett Midjans armé i vår hand."
Noomi stod upp (bestämde sig), med sina svärdöttrar, för att vända hem från Moabs slättland. För hon hade hört i Moab att Herren (Jahve) hade tagit sig an sitt folk och gett dem bröd (hebr. lechem). [Betlehem var återigen en "brödstad".]
Då sade Boas till Rut: "Min kära dotter! [En varm och välkomnande fras till främlingen Rut.] Gå inte bort och plocka ax på någon annan åker, stanna kvar på den här åkern och håll dig här till de kvinnliga arbetarna.
Men Channa talade över sitt hjärta, hennes läppar rörde sig bara men hennes röst hördes inte, därför tänkte Eli att hon var berusad,
Eli var mycket gammal, och han hörde allt som hans söner gjorde mot hela Israel och hur de hade sexuellt umgänge med kvinnorna som tjänstgjorde vid mötestältets öppning.
Och han sade till dem: "Varför gör ni dessa ting? Jag hör onda rapporter om er från hela detta folk.
Nej, mina söner, det är inte goda rapporter som jag hör att Herrens (Jahves) folk sprider ut.
Om en man syndar mot en annan man ska Gud (Elohim) döma honom, men om en man syndar mot Herren (Jahve), vem ska då bönfalla för honom?" Men de lyssnade inte till sin fars röst, eftersom Herren (Jahve) skulle slakta dem.
Eli sade därför till Samuel: "Gå tillbaka och lägg dig. När Han ropar på dig så säg, tala Herre, din tjänare lyssnar." Samuel gick tillbaka och lade sig på sin plats.
Då kom Herren och ställde sig nära (positionerade sig intill) och ropade som han gjort tidigare [detta är fjärde gången Herren ropar]: "Samuel, Samuel." Samuel svarade: "Tala, din tjänare lyssnar."
Och Herren sade till Samuel: "Se, Jag ska göra en sak (hebr. davar) i Israel, så att alla som hör det ska tappa båda öronen. [Bokstavligt står det att Gud ska uttala ett ord så att det materialiseras på samma sätt som när Gud talade och det blev i skapelsen.]
Och när filistéerna hörde ljudet av ropet sade de: "Vad betyder ljudet av detta stora rop i hebréernas läger?"
När de fick reda på att Herrens (Jahves) ark hade kommit in i lägret,
Och när Eli hörde ljudet av ropen sade han: "Vad betyder ljudet från detta tumult?"
Och mannen skyndade sig och kom till Eli.
Och hans svärdotter, Pinchas hustru, var gravid och nära att föda. När hon hörde budskapet att Guds (Elohims) ark var tagen och att hennes svärfar och hennes make vara döda, böjde hon sig ner och födde, för hennes smärtor kom plötsligt över henne.
Och när filistéerna hörde att Israels söner hade samlats i Mitspa drog filistéernas ledare upp mot Israel. Och när Israels söner hörde det var de rädda för filistéerna.
Och Herren (Jahve) sade till Samuel: "Lyssna till folkets röst i allt de säger dig, för de har inte förkastat dig utan de har förkastat mig, så att jag inte får vara kung över dem.
Lyssna nu därför till deras röst, men du ska allvarligt varna dem (noggrant låta dem veta), och ska kungöra för dem påbuden (de bindande juridiska besluten) om kungen som ska regera över dem."
Men folket vägrade att lyssna till Samuels röst och de sade: "Nej, men låt oss få en kung över oss,
Och Samuel hörde folkets alla ord och han talade dem i Herrens (Jahves) öra.
Och Herren (Jahve) sade till Samuel: "Lyssna till deras röst och ge dem en kung." Och Samuel sade till Israels män: "Gå, var och en till sin stad."
När de gick ner vid slutet av staden sade Samuel till Saul: "Be din tjänare att gå vidare före oss, och han gick vidare, men stanna du en tid så att jag kan låta dig höra Guds (Elohims) ord."
Och Guds (Elohims) Ande kom över Saul när han hörde dessa ord, och hans vrede upptändes mycket.
Och Samuel sade till hela Israel: "Se, jag har lyssnat till er röst i allt som ni har sagt till mig, och jag har satt över er en kung.
Om ni vördar Herren (Jahve) och tjänar honom och lyssnar till hans röst och inte gör uppror mot Herrens (Jahves) befallningar, och både ni och även kungen som regerar över er blir Herren er Guds (Jahve Elohims) efterföljare,
men om ni inte lyssnar till Herrens (Jahves) röst utan gör uppror mot Herrens (Jahves) befallningar, då ska Herrens (Jahves) hand vara emot er och mot era fäder.
Och Jonatan slog filistéernas avdelning som var i Geva [maskulin form av "kulle"] och filistéerna hörde om det. Och Saul blåste i shofaren över hela landet och sade: "Låt hebréerna höra." [Vid fyra tillfällen i Samuelsböckerna används den hebreiska stavningen Geva (maskulin form av ordet "kulle"), istället för Giva (den vanligare feminina formen för "kulle" som används tolv gånger i Samuelsböckerna). Det syftar troligen på samma plats, eventuellt vill författaren ge en annan betoning. Geva används i 1 Sam 13:3, 16; 14:5; 2 Sam 5:25 och Giva i 1 Sam 10:26; 11:4; 13:2, 15; 14:2, 16; 15:34; 22:6; 23:19; 26:1; 2 Sam 21:6; 23:29. Frasen Giva-Benjamin används i vers 2, 15 och 1 Sam 14:6, och anldedningen kan vara att påminna om den tragiska händelsen i Dom 19–20.]
Och hela Israel hörde sägas att Saul slagit filistéernas avdelning, och att Israel även hade gjort sig förhatliga för filistéerna. Och folket samlades efter Saul till Gilgal.
Och alla Israels män som hade gömt sig själva i Efraims bergsland, när de hörde att filistéerna flydde förföljde även de dem i striden.
Men Jonatan hörde inte när hans far band folket med eden, och han sträckte fram staven som var i hans hand och doppade den i honungskakan och förde den till sin mun och hans ögon blev klara.
Och Samuel sade till Saul: "Herren (Jahve) har sänt mig till att smörja dig till kung över hans folk, över Israel, lyssna nu därför till rösten av Herrens (Jahves) ord.
Och Saul samlade folket och räknade dem i Telaim [stad söder om Hebron i Negevöknen, troligtvis samma som Telem längs med Judas södra gräns mot Edom, se Jos 15:21, 24], 200 000 fotfolk och 10 000 män från Juda. [Totalt 210 000 män, den näst största under hans karriär. Den största var tidigare 1 Sam 11:8.]
Och Samuel sade: "Vad betyder då bräkandet av får i mina öron och bölandet av oxar som jag hör?"
Varför har du då inte lyssnat till Herrens (Jahves) röst, utan slagit ner på bytet och gjort det som är ont i Herrens (Jahves) ögon?"
Och Saul sade till Samuel: "Jag har lyssnat till Herrens (Jahves) röst och jag har gått den väg som Herren (Jahve) sänt mig, och har fångat Agag, amalekiternas kung, och har fullständigt förstört amalekiterna.
Men Samuel svarade:
"Har Herren (Jahve) lika stort behag i brännoffer och offer
    som till att man lyssnar till Herrens (Jahves) röst?
Se, lydnad är bättre än offer
    och att lyssna (och göra) än det feta av baggar.
Sedan sade Saul till Samuel: "Jag har syndat, för jag har överträtt Herrens (Jahves) mun och dina ord, eftersom jag fruktade för folket och lyssnade till deras röst.
Och Samuel sade: "Hur kan jag gå? Om Saul hör det kommer han att döda mig."
    Herren (Jahve) svarade: "Ta en kviga med dig och säg: Jag har kommit för att offra till Herren (Jahve).
När Saul och hela Israel hörde dessa ord från filisteens blev de förfärade och mycket rädda. [Det mest använda attributet av Saul är "mycket rädd", se 1 Sam 10:22; 13:7; 15:24; 17:24; 18:12, 15, 29; 22:7–8; 28:5, 20, 21. I jämförelse nämns att David är rädd för två gånger, Achish kungen i Gat, se 1 Kung 21:12 och Gud (2 Sam 6:9).]
Och medan han talade med dem, se där kom hjälten, filisteen från Gat som hette Goliat ut från filistéernas uppställning och talade samma ord, och David hörde dem.
Och Eliav, hans äldsta bror hörde när han talade med männen, och Eliavs vrede upptändes mot David och han sade: "Varför har du kommit ner? Och med vem har du lämnat fåren i öknen? Jag känner din äventyrslystnad och ditt hjärtas lättsinne. Du har kommit ner för att du vill titta på striden."
Och när orden var hörda som David talade, återgav de dem för Saul och han togs till honom.
Och Saul lyssnade till Jonatans röst (tog till sig hans ord) och Saul lovade (gav sin ed): "[Så sant] Herren (Jahve) lever, han ska inte dödas."
Då gick David därifrån och flydde till Adullams grotta [i Låglandet (Shefela) – halvvägs mellan Gat och Betlehem], och när hans bröder och hela hans fars hus hörde det, gick de ner till honom där.
Och Saul hörde att David hade hittats och att männen var med honom. Saul satt nu i [sin hemstad, se 1 Sam 10:26] Giva under tamarisken på höjden (hebr. ramah) med spjutet i sin hand [som en spira], och alla hans tjänare stod runtomkring honom. [Saul utförde sina kungliga sysslor utomhus, vilket inte var ovanligt, se 1 Sam 14:2; Dom 4:5. Tamarisken växte i ökenlandskap och var en ovanlig syn i bergstrakten kring Giva. Kanske var detta en kultplats. Saul hade tidigare beordrat att David skulle dödas, se 1 Sam 19:1. När han nu får höra var David är går han igång och brister ut till alla sina män kring sig. Han kallar dem "Benjamins söner" vilket indikerar att han insatt personer från sin egen stam i ledande positioner. Han anspelar nu på deras lojalitet till sin stam och deras girighet.]
Och Saul sade till sina tjänare som stod runt honom: "Lyssna, jag ber er Benjamins söner, ska Jishajs son [från Juda stam] ge fält och vingårdar till er alla, ska han göra er till ledare över 1 000 och ledare över 100,
Och Saul sade: "Lyssna jag ber dig, Achitovs son."
    Han svarade : "Här är jag, min herre." [Här är jag – hebr. hineni, betyder "jag står till förfogande" eller "jag är beredd att ta ansvar", se 1 Mos 22:1.]
Och Saul kallade hela folket till strid för att gå ner till Qila och belägra David och hans män.
Och David sade: "Herre (Jahve) Israels Gud (Elohim) din tjänare har med säkerhet hört att Saul söker att komma till Qila för att fördärva staden för min skull.
Kommer Qilas män att ge mig i hans hand? Ska Saul komma ner som din tjänare har hört? Herre (Jahve) Israels Gud (Elohim) jag ber dig (vädjar) berätta för din tjänare."
    Då sade Herren (Jahve): "Han ska komma ner."
Och Saul och hans män gick och sökte honom. Och de berättade för David, därför kom han ner till klippan och vistades i Maons öken. Och när Saul hörde det, jagade han efter David i Maons öken.
Och David sade till Saul: "Varför lyssnar du till människors ord som säger: Se, David söker din ofärd?
Och David hörde i öknen att Naval klippte sina får.
Jag har hört att du klipper och dina herdar är nu med oss och vi gör dem inget illa utan vi ser till att ingenting fattas dem (vi vaktar deras tillhörigheter när de inte är här) under tiden som de är i Karmel.
Och hon föll ned vid hans fötter och sade: "Över mig min herre, över mig ska skulden vara, och låt din tjänarinna, jag ber dig, tala i dina öron och hör (lyssna) på din tjänarinnas ord.
Och David tog emot av hennes hand det som hon fört med sig till honom, och han sade till henne: "Gå i frid (shalom ) till ditt hus, se jag har lyssnat till din röst och tagit emot ditt ansikte."
Och när David hörde att Naval var död sade han: "Välsignad är Herren (Jahve) som har utfört min sak från Navals hand och har hållit tillbaka sin tjänare från ondska, och den onde Naval har Herren (Jahve) vedergällt över hans eget huvud."
    David skickade då (ett sändebud) och talade med Avichajil om att få ta henne till hustru.
Därför ber jag dig, låt min herre kungen höra sin tjänares ord. Om det är Herren (Jahve) som har uppviglat dig mot mig, låt honom ta emot ett offer, men om det är människors söner ska de vara förbannade (i grund förgöras – hebr. aror) inför Herrens (Jahves) ansikte, för de har drivit ut mig denna dag för att jag inte ska hålla fast vid (klistra mig till) Herrens (Jahves) arv och har sagt: Gå och tjäna andra gudar.
Eftersom du inte lyssnade till Herrens (Jahves) röst och inte verkställde hans brinnande vrede över Amalek [1 Sam 15:10–23], därför har Herren (Jahve) gjort detta mot dig idag.
Och kvinnan kom till Saul och såg att han var mycket förfärad och sade till honom: "Se, din tjänarinna har lyssnat till din röst och jag har lagt mitt liv i din hand och har lyssnat på de ord som du har talat till mig.
Och nu ber jag dig, lyssna till din tjänarinnas ord och låt mig sätta fram lite bröd åt dig och ät, så att du får styrka när du går din väg."
Men han vägrade och sade. "Jag ska inte äta." Men hans tjänare tillsammans med kvinnan uppmanade honom och han lyssnade på deras röst. Så han steg upp från marken och satt på sängen.
Och vem ska lyssna på er i detta ärende? För den som dragit ut i striden ska ha samma del som den som stannat i trossen. De ska dela lika."
Och när invånarna i Javesh-Gilead hörde om honom, vad filistéerna hade gjort med Saul,
Och efteråt, när David hörde det sade han: "Jag och mitt kungarike är utan skuld inför Herren (Jahve) för evigt för Avners blod, Ners son.
Och när Sauls son [Ish-Boshet som regerade i det norra riket från staden Machanaim på östra sidan om Jordanfloden, se 2 Sam 2:8] hörde att Avner [hans befälhavare] var död i Hebron blev hans händer matta (tappade han både styrka och mod) och alla israeliter blev förfärade. [Avner hade mördats av Joav, se 2 Sam 3:27. Motsatta uttrycket med "stärkta händer" finns i 2 Sam 2:7.]
Och när filistéerna hörde att David hade blivit smord till kung över Israel, gick alla filistéer upp och sökte David, och David hörde om det och gick ner till fästningen.
Och det ska ske när du hör ljudet av en marscherande armé i bakaträdens toppar, då ska du göra dig redo, för då har Herren (Jahve) gått ut framför dig och slagit filistéernas armé."
Därför [på grund av löftet om ett evigt hus] är du [har du alltid varit] stor Herre Gud (Adonai Jahve) – för ingen är som du, och ingen [annan] Gud (Elohim) finns förutom (utöver; bortsett från) dig, efter allt vi har hört med våra [egna] öron.
Och när Toi, Chamats kung, hörde att David slagit hela Hadadezers armé,
Och när David hörde det sände han Joav och hela hären med mäktiga stridsmän.
Och när Orijas hustru [Batsheva] hörde att Orija hennes man var död, höll hon klagosång över sin make [i sju dagar].
Och det hände på den sjunde dagen att barnet dog. Och Davids tjänare var rädda för att tala om att barnet var dött, för de sade: "Se, när barnet fortfarande levde talade vi med honom men han lyssnade inte till vår röst, hur ska vi då kunna tala om för honom att barnet är dött utan att han skadar sig själv?"
Likväl ville han inte lyssna till hennes röst, utan var starkare än henne och han tvingade henne och låg med henne.
Och hon sade till honom: "Inte så eftersom detta stora fel att köra ut mig är värre än det andra som du har gjort mot mig."
    Men han lyssnade inte på henne.
Men när kung David hörde om alla dessa ting blev han mycket vred.
Eftersom kungen ska lyssna till att rädda sin tjänare ur den mans hand som skulle fördärva mig och min son tillsammans från Guds (Elohims) arv.
Och hon sade: "Låt, jag ber dig, min herre kungens ord vara mig till tröst, för som en Herrens (Jahves) ängel så är min herre kungen i att urskilja det goda och det onda och Herren din Gud (Jahve Elohim) är med dig."
I min nöd (ångest, förtvivlan) ropade (höjde min röst i bön) jag till Herren (Jahve),
    jag skrek ut (ropade efter hjälp) till min Gud (Elohim).
Han hörde min röst från sitt tempel [vers 10 antyder att det är Guds himmelska tempel som åsyftas],
    mitt kvalfyllda skrik till honom (rop efter hjälp i djup vånda) nådde hans öron.
Främlingarnas söner krymper ihop (blir kraftlösa) inför mig,
    så fort de hörde om mig [ryktet om vad Gud gör], lydde de mig.
Och Natan talade till Batsheva, Salomos mor och sade: "Har du inte hört att Adonija, Chagits son, regerar (har gjort sig till kung), och David vår herre vet det inte?
Och Adonija och alla hans gäster som var med honom hörde det när de hade slutat att äta. Och när Joav hörde ljudet av shofaren sade han: "Varför hörs det som att staden är i uppror?"
Och Tsadok, prästen och Natan, profeten har smort honom till kung i Gihon, och de kommer upp därifrån med så stor glädje att staden är i uppror. Detta är ljudet som ni hör.
Och kungen sände och kallade på Shimi och sade till honom: "Lät inte jag dig svära (avlägga en ed) vid Herren (Jahve) och varnade dig och sade: Vet med säkerhet att den dag du går ut och vandrar iväg ska du döden dö? Och du sade till mig: Ditt tal är gott, jag har hört det.
Så ge din tjänare ett hjärta som hör (förstår) för att döma ditt folk, så att jag kan skilja mellan gott och ont. Hur skulle annars någon kunna vara domare för (och leda) detta ditt stora folk?"
och Gud sade till honom: "Eftersom du har bett om detta och inte om ett långt liv eller om rikedom eller om dina fienders liv, utan om att kunna förstå vad som är rätt,
När hela Israel fick höra talas om domen som kungen hade fällt häpnade de över kungen, för de såg att Guds vishet fanns i honom så att han kunde skipa rätt.
Och alla slags människor kom för att höra Salomos vishet, från alla jordens kungar som hade hört om hans vishet.
Och Chiram, Tsoras kung, sände sin tjänare till Salomo, för han hörde att de smort honom till kung efter hans far David, för han hade älskat David alla hans dagar.
Och det skedde när Chiram hörde Salomos ord att han gladde sig storligen och sade: "Välsignad är Herren (Jahve) idag, som har gett till David en vis son över detta stora folk."
Och Chiram sände [bud] till Salomo och sade:
"Jag har hört det som du har sänt till mig. Jag ska göra (uppfylla) alla dina önskningar angående timmer av ceder och timmer av cypress.
Och huset när det byggdes var byggt av stenar som gjorts färdiga i stenbrottet, och varken hammare eller yxa eller något annat verktyg av järn hördes i huset när det byggdes.
Vänd dig ändå hit (svara med din favör och närhet), hör din tjänares bön och åkallan, Herre, min Gud. Svara på det rop och den bön som din tjänare nu ber inför dig i dag.
Låt dina ögon vara öppna mot detta hus – mot den plats som du har sagt: "Mitt namn ska vara där" – så att du hör den bön som din tjänare ber, när han vänder sig mot denna plats.
Svara på din tjänares och ditt folk Israels bön, när de vänder sig i bön mot denna plats. Hör (lyssna till) dem från himlarna, där du bor. Hör (lyssna till) dem och förlåt dem [deras synd].
hör (lyssna) då du i himlarna och gör och döm din tjänare, förklara den onde skyldig och låt hans egna vägar komma över hans huvud, och rättfärdiga den rättfärdige till att ge honom efter hans rättfärdighet.
och du hör (lyssnar) i himlarna och förlåter ditt folk Israels synd, och för dem tillbaka till landet som du gav deras fäder.
och du hör (lyssnar) i himlarna och förlåter dina tjänares synd och ditt folk Israel, när du undervisar dem den goda vägen som de ska vandra, och sänder regn över landet som du har gett till ditt folk som ett arv.
då ska du höra (lyssna) i himlarna, din boning, och förlåta och göra och ge till var man i enlighet med alla hans vägar, vars hjärta du känner, för du ensam är intimt förtrogen med hjärtat hos alla människornas söner (varje människa individuellt),
När de hör talas om ditt stora namn och din starka hand (din förmåga att utföra mäktiga gärningar) och din utsträckta arm, ska de komma och be vända mot detta tempel.
[Herre] Hör (lyssna) då från himlarna, din boning, och svara på alla böner från främlingarna. Då ska alla folk på jorden lära känna (bli intimt förtrogna med) ditt namn och i vördnadsfull tillbedjan frukta dig som ditt folk Israel gör, och förstå att detta tempel jag byggt är helgat åt ditt namn (tillhör dig). [Detta är en profetisk bön som visar att evangeliet ska förkunnas för hela världen, så som det blev när lärjungarna fullföljde missionsbefallningen.]
och hör (lyssna) du i himlarna deras böner och deras enträgna böner och utför deras sak.
hör (lyssna) du till deras böner och deras innerliga bön i himlarna, din boning, och utför deras sak.
Låt dina ögon vara öppna för dina tjänares böner och ditt folk Israels innerliga böner, till att höra (lyssna) till dem när än de ropar till dig.
Och Herren (Jahve) sade till honom:
"Jag har hört dina förböner och dina innerliga böner som du har bett inför mitt ansikte. Jag har helgat (avskilt) detta hus som du har byggt för att placera mitt namn där för evigt, och mina ögon och mitt hjärta ska vara där alla dagar (oavbrutet så länge tiden varar, till dagarnas slut).
[Detta kapitel hör tematiskt i kiasmen ihop med 1 Kung 3:16–28 där två kvinnor kommer till Salomo och han dömer med vishet.] När drottningen av Saba fick höra ryktet om Salomo och Herrens namn [sambandet mellan hans ära och hans gudsrelation, hans moraliska och andliga vishet], kom hon för att sätta honom på prov med svåra frågor (ordspråk, problem). [Saba låg antagligen i södra Arabien och var ett stort rike som kan ha sträckt sig över Röda havet ända till Etiopien. Sträckan upp till Israel genom öken och bergigt landskap är över tvåhundra mil. Det var vanligt att man diskuterade praktiska, existentiella och etiska problem genom ordspråksliknande frågor och svar. I Ordspråksboken finns många av dessa nedskrivna. Ett exempel på en fråga som drottningen kunde ha ställt var: "Vilken kroppsdel är starkast?" Salomo skulle då ha svarat: "Tungan, eftersom den har makt över död och liv", se Ords 18:21.]
Hon sade till kungen: "Det var alltså sant, det jag hörde i mitt land om dig och din vishet.
Jag trodde inte på det förrän jag kom hit och fick se det med egna ögon. Ändå hade man inte ens berättat hälften för mig, din vishet och ditt välstånd överträffar allt jag fått höra."
Lyckliga är dina män, lyckliga är dina tjänare, dessa som står inför dig oavbrutet hörande din vishet.
Och hela jorden uppsökte Salomos ansikte för att höra hans vishet, som Gud (Elohim) hade lagt i hans hjärta.
Och när Hadad i Egypten hörde att David sov hos sina fäder och att Joav, arméns hövitsman var död, sade Hadad till farao: "Låt mig lämna så att jag kan gå till mitt eget land."
Och det ska ske om du lyssnar till allt jag befaller dig och vandrar på mina vägar och gör allt som är rätt i mina ögon till att hålla (vakta, skydda, bevara) mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och mina budord (tydliga befallningar), som David min tjänare gjorde, att jag ska vara med dig och ska bygga till dig ett stadigt hus, som jag byggde för David, och ska ge Israel till dig.
Och det skedde när Jerovam, Nevats son, hörde om det, för han var fortfarande i Egypten dit han hade flytt från kung Salomos ansikte, och Jerovam bodde i Egypten,
Och kungen lyssnade inte till folket, för det var något som Herren (Jahve) lät ske för att han skulle stadfästa sitt ord som Herren (Jahve) hade talat genom Achijas hand, shiloniten, till Jerovam Nevats son.
Och när hela Israel såg att kungen inte lyssnade på dem svarade folket kungen och sade: "Vilken del har vi i David? Vi har inget arv i Jishajs son, till era tält Israel, se om ditt eget hus David." Och Israel gick till sina tält.
Och det skedde när hela Israel hörde att Jerovam hade kommit tillbaka att de sände och kallade honom till församlingen och gjorde honom till kung över Israel. Där fanns ingen som följde Davids hus utom Juda stam.
Så säger Herren (Jahve): Ni ska inte gå upp, inte strida mot era bröder, Israels söner. Återvänd var man till sitt hus, för detta är inte från mig." Och de lyssnade till Herrens (Jahves) ord och återvände och gick sin väg enligt Herrens (Jahves) ord.
Och det skedde när kungen hörde vad gudsmannen sade, som han ropade mot altaret i Betel, att Jerovam sträckte fram sin hand mot altaret och sade: "Ta tag i honom" och hans hand som han hade sträckt fram mot honom torkade (stelnade) så att han inte kunde dra tillbaks den.
Och när profeten som förde honom tillbaka från vägen hörde om det sade han: "Det är gudsmannen som gjorde uppror mot Herrens (Jahves) ord, därför har Herren (Jahve) gett honom till lejonet, som rev honom och slog honom enligt Herrens (Jahves) ord som han talade till honom."
Och det blev så när Achija hörde ljudet av hennes fötter när hon kom in genom dörren att han sade: "Kom in Jerovams hustru, varför utger du dig för att vara någon annan? Jag är sänd till dig för att ge dig tunga besked.
Och Benchadad lyssnade till kung Asa och sände hövitsmännen för sina arméer mot Israels städer och slog Ijon och Dan och Avel-Beitmaacha och hela Kinrot med hela Naftalis land.
Och det skedde när Baasha hörde om det, att han lämnade byggandet av Rama och bodde i Tirtsa.
Och kung Asa gjorde ett påbud (tillkännagivande) i hela Juda, ingen var undantagen, och de bar bort Ramas stenar och timret som Baasha hade byggt med, och kung Asa byggde Geva i Benjamin av det (materialet) och Mitspa.
Och folket som lägrats hörde sägas: "Zimri har konspirerat och har även slagit kungen." Därför gjorde hela Israel Omri, arméns härförare, till kung över Israel den dagen i lägret.
Herren hörde Elias röst (hörde hans bön), och pojkens själ kom tillbaka in i honom och han fick liv igen. [Detta är första gången i Bibeln då någon blir uppväckt från de döda.]
När Elia hörde detta täckte han ansiktet med sin mantel och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Då kom en röst till honom och sade: "Vad gör du här, Elia?"
Och alla äldste och hela folket sade till honom: "Lyssna inte och bejaka inte."
Och det skedde när han hörde budskapet medan han drack, han och kungarna i hyddorna, att han sade till sina tjänare: "Gör er stridsberedda." Och de gjorde sig själva stridsberedda mot staden.
Och räkna åt dig en armé, som den du har förlorat, häst för häst och vagn för vagn, och vi ska strida mot dem på fältet och vi ska säkert vara starkare (fastare, säkrare, tapprare) än dem." Och han lyssnade till deras röst och gjorde så.
Och hans tjänare sade till honom: "Se nu, vi har hört att Israels hus kungar ger nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed), låt oss vi ber dig, sätta säcktyg på våra höfter och rep på våra huvuden och gå till Israels kung, kanhända ska han rädda ditt liv."
Och han sade till honom: "Eftersom du inte har lyssnat till Herrens (Jahves) ord, se, så snart som du har lämnat mig ska ett lejon dräpa dig." Och så snart han hade lämnat honom blev han funnen av ett lejon som dräpte honom.
Och det skedde när Jizevel hörde att Navot var stenad och var död att Jizevel sade till Ahav: "Stig upp och ta i besittning jizreliten Navots vingård, som han vägrade att ge dig för silver, för Navot lever inte utan är död."
Och det skedde när Ahav hörde att Navot var död att Ahav steg upp och gick ner till jizreliten Navots vingård och tog den i besittning.
Och det skedde när Ahav hörde dessa ord att han rev sönder sina kläder och satte säcktyg på sin kropp och fastade och låg i säcktyg och gick mjukt (smög, rörde sig ljudlöst).
Och han sade: "Därför, lyssna du till Herrens (Jahves) ord. Jag såg Herren (Jahve) sitta på sin tron, och alla himlarnas härskaror stod hos honom på hans högra och på hans vänstra.
Och Michajeho sade: "Om du alls återvänder i frid har Herren (Jahve) inte talat genom mig." Och han sade: "Hör ni folk, allesamman."
Och alla Moavs kungar hörde att kungarna var på väg upp för att strida mot dem och samlade ihop sig, alla som kunde bära en rustning (var tillräckligt gamla) och uppåt och de stod på gränsen.
Och det var så att när gudsmannen Elisha hörde att Israels kung hade rivit sönder sina kläder, att han sände till kungen och sade: "Varför har du rivit sönder dina kläder? Låt honom komma till mig nu och han ska veta att det finns en profet i Israel."
Och det skedde när kungen hörde kvinnans ord att han rev sönder sina kläder, han vandrade nu på muren, och folket tittade, och se, han hade säcktyg inunder på sin kropp.
Och Elisha sade: "Hör Herrens (Jahves) ord: Så säger Herren (Jahve): I morgon vid denna tid ska ett sea-mått [7-12 liter] fint vete säljas för en shekel och två sea-mått [totalt 15-20 liter] korn för en shekel [en månadslön] på gatorna i Samarien."
För Herren (Jahve) hade låtit araméernas armé höra ett ljud av vagnar och ett ljud av hästar och av en stor armé, och de sade till varandra: "Se, Israels kung har värvat (mot betalning lejt mot oss) hettiternas kungar och egyptiernas kungar, för att komma över oss."
Då sade Eljakim och Shevna och Joash till [den assyriska] befälhavaren (hebr. ravshake): "Snälla, tala till dina tjänare på arameiska, för vi förstår det. Tala inte till oss på judiska, på hörhåll inför folket som står på muren."
Sedan stod befälhavaren och ropade med hög (stark) röst på det judiska språket och sade:
"Lyssna till orden från den store kungen – Assyriens kung!
Lyssna inte på Hiskia, för så säger Assyriens kung: Gör fred med mig och kom ut till mig och ät var och en av sitt vin och var och en av sitt fikonträd och drick var och en vattnet från hans egen källa,
tills jag kommer och för bort er till ett land som liknar ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar, ett land med olivträd och honung så att ni får leva och inte dö. Akta er så att inte Hiskia övertalar er och säger: 'Herren (Jahve) ska befria oss.'
Och det hände när kung Hiskia hörde det att han rev sönder sina kläder och täckte sig själv i säcktyg och gick in i Herrens (Jahves) hus.
Om inte Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska höra alla befälhavarens ord som Assyriens kung, hans herre har sänt honom att håna den levande Guden (Elohim) med och ska bestraffa orden som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har hört. Be därför för kvarlevan som finns kvar."
Och Jesaja sade till dem: "Så ska ni säga till er herre: Så säger Herren (Jahve): Var inte rädd för orden som du har hört, varmed Assyriens kungs tjänare har hånat mig.
Se, jag ska lägga en ande i honom och han ska höra ett rykte och ska återvända till sitt land, och jag ska få honom att falla för svärd i sitt eget land."
Och befälhavaren återvände och fann Assyriens kung i strid med Livna, för han hade hört att de lämnat från Lachish.
Men när Sancheriv fick höra att kungen Tirhaqa i Kush [Nubien; nuvarande Etiopien/Sudan] hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han åter sändebud till Hiskia med detta budskap:
Se, du har hört vad Assyriens kung har gjort med alla länder, i det han fullständigt har förgjort dem, och skulle du bli räddad?
Luta ditt öra Herre (Jahve) och lyssna, öppna dina ögon Herre (Jahve) och se och lyssna till Sancherivs ord med vilka han har sänt honom att håna den levande Guden (Elohim).
Då sände Jesaja, Amots son, bud till Hiskia och sade: "Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Som du har bett till mig angående Sancheriv Assyriens kung, så har jag hört dig.
Har du inte hört?
    För länge sedan gjorde jag det,
i forna tider skapade jag det,
    nu har jag låtit det ske, det är gjort,
de befästa städerna ska läggas öde
    i ruinhögar.
"Återvänd och säg till Hiskia mitt folks furste: Så säger Herren (Jahve) din far Davids Gud (Elohim): Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar, på tredje dagen ska du gå upp till Herrens (Jahves) hus.
Vid den tiden skickade Berodach-Baladan, Baladans son Babels kung, ett brev och en gåva till Hiskia för han hade hört att Hiskia blivit sjuk.
Och Hiskia lyssnade till dem och visade dem hela sin skattkammare, silvret och guldet och kryddorna och den goda (dyrbara) oljan och vapenhuset och allt som fanns i hans skattkammare. Det var ingenting i hans hus som fanns i hans ägo som Hiskia inte visade dem.
Och Jesaja sade till Hiskia: "Hör Herrens (Jahves) ord.
Men de lyssnade inte och Manasse förledde dem till att göra det som är mer ont än vad folkslagen gjorde som Herren (Jahve) förgjorde framför Israels söner.
därför säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Se, jag låter en sådan ondska komma över Jerusalem och Juda att vemhelst som hör om det, båda hans öron ska pirra.
Och det skedde när kungen hörde orden i skriftrullen att han rev sönder sina kläder.
"Gå och fråga Herren (Jahve) för mig och för folket och för hela Juda angående orden i denna bok som är funnen, för Herrens (Jahves) vrede är stor som är upptänd mot oss, eftersom våra fäder inte har lyssnat till denna boks ord till att göra allting som är skrivet i den om oss."
Men till Juda kung som sände er för att fråga Herren (Jahve) så ska ni säga till honom: Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Orden som du har hört,
eftersom de gjorde ditt hjärta mjukt och du ödmjukade dig inför Herrens (Jahves) ansikte när du hörde det som jag talade mot denna plats och mot dess invånare, att de ska bli ödelagda och förbannade (vanärade hebr. qlala) och du har rivit isär dina kläder och gråtit inför mitt ansikte, därför har jag även hört dig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och alla härförare över trupperna, de och deras män, hörde att Babels kung hade gjort Gedaljaho till guvernör, och de kom till Mitspa. Och Jishmael, Netanjas son och Jochanan, Qareach son och Seraja, Tanchumets son netofatiten och Jaazanjaho, maachatitens son, de och deras män.
…. och började tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve), för han är god,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek), då blev huset, Herrens (Jahves) hus, uppfyllt av en molnsky,
men om [då] mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn (som mitt namn har utropats över)
    ödmjukar sig (böjer sina knän),
    och ber (bönfaller; medlar) [står i gapet mellan Gud och folket]
    och söker mitt ansikte (vädjar/frågar efter min närvaro)
    och vänder om från sina onda vägar,
då ska jag
    höra det [lyssna till deras bön] från himlarna [som var tillslutna, se vers 13],
    och förlåta deras synd,
    och hela (bota, läka; hebr. rafa – laga/sy ihop) deras land. [Budskapet riktas till Guds eget folk. De som tillhör honom måste först böja sig inför honom. Den hebreiska formen nifal ger den passiva betydelsen att de ska låta sig ödmjukas. De behöver också be (verbet står i formen hitpael – dualt, dvs. något som kräver två för att kunna göras). Sedan kommer uppmaningen att söka Guds ansikte – här används formen piel som betonar och intensifierar sökandet. Till sist krävs att de omvänder sig och inte fortsätter att synda (verbet står i den vanliga formen qal). Gör de dessa fyra saker lovar Gud att lyssna och agera utifrån sin nåd till försoning och läkedom för deras land.]
så att man inte kunde skilja ljudet av glädjerop från ljudet av gråtande människor, för folket ropade för full hals, med hög röst, och ljudet hördes på långt håll.
När Judas och Benjamins fiender hörde att de fördrivna kommit tillbaka och byggde ett tempel till Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim),
När jag hörde detta rev jag sönder mina kläder och min mantel och slet av hår från mitt huvud och mitt skägg och satt ner i förfäran.
[Detta stycke hör ihop med hur Nehemja "reser sig upp" i Neh 2:11–16.]
Och när jag hörde dessa ord, satte jag mig ner och grät och sörjde i flera dagar och jag fastade och bad inför himmelens Gud (Elohim).
Låt dina öron vara uppmärksamma och dina ögon öppna, så att du kan lyssna till bönen från din tjänare, som jag ber inför dig denna dag, både dag och natt på uppdrag av dina tjänare, Israels barn. Jag bekänner Israels barns synder, som vi har begått (syndat) mot dig. Jag och min faders hus har syndat.
När ämbetsmännen Sanvallat, choroniten [antingen från Bet-horons 3 mil norr om Jerusalem, guvernör i Samarien], och Tovija (Tobia), ammoniten [troligtvis guvernör i Ammon, se Esra 2:60], hörde detta, blev de mycket arga över att en människa kommer och söker Israels barns välfärd.
Men när choroniten Sanvallat, ammoniten Tovija (Tobia), ämbetsmännen, och araben Geshem hörde detta gapskrattade de och föraktade oss och sade: "Vad håller ni på med? Tänker ni göra uppror mot kungen?"
Men det hände när Sanvallat hörde att vi byggde muren att han blev arg och tog mycket illa vid sig och han hånade judarna.
Hör (lyssna) vår Gud (Elohim), för vi är föraktade, vänd deras förebråelser över deras egna huvuden, och utlämna dem till fördärv i ett land av fångenskap.
Men det hände sig att när Sanvallat och Tovija och araberna och ammoniterna och ashdoditerna hörde att reparationen av Jerusalems murar gick framåt och att skadorna började täppas till, då blev de mycket arga.
När nu våra fiender hörde att deras planer hade blivit kända för oss och att Gud (Elohim) hade omintetgjort deras rådslag, återvände vi till muren var och en till sitt arbete.
På vilken plats ni än är när ni hör ljudet från hornet (larmsignalen), så kom närmare (ta er tillflykt till) oss. Vår Gud (Elohim) ska strida för oss."
Jag blev mycket arg när jag hörde deras rop och dessa ord.
Det hände sig när det rapporterades till Sanvallat och Tovija (Tobia) och till Geshem, araben, och till resten av våra fiender, att jag hade byggt upp muren och att det inte längre fanns några skador därinne, även om jag vid denna tidpunkt inte hade satt in dörrarna i portarna,
där det stod skrivet:
"Det rapporteras bland länderna, och Geshem säger det, att du och judarna tänker göra uppror. Därför bygger du muren, och du ska bli deras kung, enligt dessa ord.
Du har också utsett profeter till att utlysa detta i Jerusalem, och de ska säga: 'Det finns en kung i Juda.' Nu ska det [dessa rykten] rapporteras till kungen [i Babylon] enligt dessas ord. Kom nu därför och låt oss rådslå tillsammans."
Och det hände när alla våra fiender, hörde om det, att alla länder runt omkring oss fruktade, och de förminskades i sina egna ögon, för de förstod att detta verk gjordes av vår Gud (Elohim).
Då kom prästen Esra med undervisningen (de fem Moseböckerna – hebr. Torah) till de samlade, till män och kvinnor och alla som kunde förstå vad de hörde. Det var den första dagen i sjunde månaden [8 oktober 445 f.Kr.].
Ståthållaren Nehemja och den skriftlärde prästen Esra och leviterna som undervisade folket sade till allt folket: "Denna dag är helgad åt Herren er Gud. Sörj inte, gråt inte." Allt folket grät nämligen när de hörde undervisningens (Torahs) ord.
och att man skulle tillkännage och utropa i alla deras städer och i Jerusalem: "Gå ut på bergen och hämta löv av olivträd, planterade eller vilda, och löv av myrten, palmer och andra lummiga träd, och gör lövhyddor som det är skrivet."
Du såg våra fäders nöd i Egypten
    och hörde deras rop vid Röda havet.
Men våra fäder agerade övermodigt (arrogant)
    och blev hårdnackade och lyssnade inte till dina påbud.
De vägrade lyssna
    och tänkte inte på undren du gjort bland dem.
De var hårdnackade och i sin upproriskhet
    valde de en ledare för att vända tillbaka till sitt slaveri.
Men du är en Gud som förlåter,
    nådig (full av kärleksfull omsorg) och barmhärtig,
sen till vrede och stor i nåd (omsorgsfull kärlek).
    Du övergav dem inte.
Då gav du dem i deras fienders hand
    som förtryckte dem.
Men i sin nöd ropade de till dig,
    och du hörde dem från himlarna.
I din stora barmhärtighet (oändliga, ömsinta nåd) [plural]
    gav du dem befriare
som frälste dem
    ur deras fienders hand.
Men när de kom till ro,
    gjorde de på nytt det som var ont inför dig.
Då lämnade du dem
    i deras fienders hand som fick råda över dem.
Men de ropade på nytt till dig,
    och du hörde det från himlarna,
du räddade dem många gånger
    i din barmhärtighet (oändliga, ömsinta nåd) [plural].
Du förmanade dem för att återföra dem
    till din undervisning (Torah).
Men de var övermodiga
    och lyssnade inte på dina budord (hebr. mitzvot)
utan syndade mot dina föreskrifter,
    trots att den människa
som håller dem
    ska leva genom dem.
De var envisa och hårdnackade
    och vägrade lyssna.
och Maaseja, Shemaja, Eleasar, Ussi, Johanan, Malkia, Elam och Eser. Sångarna sjöng under Jisrajas ledning.
På den dagen bar de fram stora offer och gladde sig, för Gud hade gett dem stor glädje. Också kvinnorna och barnen gladde sig, och glädjen från Jerusalem hördes vida omkring.
När de hade hört undervisningen (Torah), avskilde de alla främlingar från Israel. [Ingen speciell högtid anges, så detta var troligtvis den vanliga veckoliga läsningen av Moseböckerna. Under ett års tid läser man igenom alla de fem Moseböckerna, och nu hade man kommit till slutet på Femte Moseboken.]
Och nu hör vi om er att ni har gjort detta stora onda och varit otrogna mot vår Gud genom att gifta er med främmande kvinnor!"
Denna dag kommer Persiens och Mediens nobla kvinnor att höra om detta angående drottningen, och de kommer att reagera likadant gentemot kungens alla furstar och det blir inget slut på allt förakt och all ilska.
Sedan ska kungens påbud, som vi antar (godkänner), deklareras (förkunnas och proklameras) över kungariket – för det är stort (ordagrant "stort är hon", riket är i feminin form), och alla kvinnor ska ge sina män tillbörlig vördnad, från den största till den minsta." [Även om Guds namn uttryckligen inte nämns i Esters bok så är hans existens självklar. Ester och hennes vänner fastar och ber till Gud, osv. Även rent textmässigt finns han nämnd. Här i vers 20 är första av fyra gånger Guds namn JHVH finns kodat i de fyra orden som översatts "hon/det, och alla kvinnor ska ge." Begynnelsebokstäverna formar baklänges ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahve, se även Est 5:4; 5:13; 7:7.]
Så kom det sig att när kungens befallning och förordning (påbud, dekret, lag) blev offentlig och när många unga kvinnor (jungfrur) samlats ihop till Susas slott, under Heges vård, att också Ester togs (hämtades) till kungens slott och överlämnades åt Hege, väktaren över kvinnorna. [Enligt den judiske historiken Josefus var det 400 jungfrur.]
Nu hände det sig att medan de talade med honom varje dag, lyssnade han ändå inte till dem och de talade om detta för Haman, för att se om Mordochajs ord (förklaring) skulle gälla, för han hade sagt att han var en jude [och tillber inte avgudar, se 2 Mos 20:5].
När tre av Jobs vänner fick höra om alla olyckor som hade drabbat honom, kom de överens om att gå och visa medkänsla och trösta honom. De tre var:
Elifas ["min Gud är guld"] från Teman [stad i Edom sydöst om Döda havet] och
Bildad från Shua [okänt namn och plats] och
Sofar från Naama [okänd plats, betyder dock "vacker"]. [Detta var tre av Jobs vänner. Den äldste och mest framträdande nämns först. De övriga två namnen är ovanliga och platserna inte kända, men troligtvis någonstans i nuvarande Jordanien. Det finns troligtvis ingen symbolik i deras namn och platser som är nödvändigt för att studera och förstå Jobs bok.]
Den stod stilla men jag kunde inte urskilja dess drag,
    en varelse var framför mina ögon, jag hörde en stilla röst:
Abaddon (avgrunden, förgörelsens plats, se Ords 27:20; Job 26:6; Upp 9:11) och döden …
Elihu tog till orda och sade:
Hon ler åt stadens buller,
    hon hör ingen pådrivares rop.
[Du sade:]
'Lyssna nu,
    och jag ska tala.
Jag ska ställa frågor,
    och du ska svara mig.' [Job 38:3; 40:7]
Mina öron har hört om dig förut,
    men nu har jag sett dig med egna ögon!
Svara mig när jag ropar [höjer min röst i bön],
    min rättfärdighets Gud (Elohim)!
När jag var trängd (i trångmål/svårigheter)
    gav du mig utrymme (lättnad; utvidgade du mitt område; befriade du mig).
Ge mig nåd (oförtjänt kärlek; favör) [böj dig ner till mig]
    och hör min bön.
Det ska ni veta (glöm inte bort) att Herren (Jahve) har avskilt (satt undan – hebr. pala) den fromme (trogne, den som följer honom) åt sig [han har gjort skillnad på den gudfruktige och gett honom ett särskilt kännetecken],
    Herren (Jahve) hör när jag ropar [höjer min röst i bön] till honom.
Herre (Jahve),
    på morgonen hör du min röst,
    på morgonen riktar jag mig till dig (förbereder och framlägger mina planer),
    
    och väntar (håller utkik, är som en vaktpost som aktivt spejar) [på bönesvaret]! [Den sista delen av meningen är svår att översätta. Verbet "förbereder", hebr. arak, står utan objekt. Ordet används för hur prästerna tände offeraltaret och förberedde offret, se 3 Mos 1:7; 2 Mos 40:23. Det används också om att duka ett bord, se Ps 23:5, eller strukturera och ordna i rader, se Dom 20:20. Betydelsen här är troligtvis att på morgonen då den kommande dagen struktureras med allt som ska göras, ber David om Guds hjälp, men eftersom ordet så ofta används inom tempelgudstjänsten finns även aspekten av att morgonbönen är en gudstjänst och offer som förbereds. I vers 9 beskrivs innehållet i dessa böner.]
[Nu sker ett skifte i psalmen och de onda tilltalas direkt.] Ge er i väg, alla ni som gör det onda (planerar ondska och svårigheter; bereder sorg),
    för Herren (Jahve) har hört mina tårars dropp (gråt).
Herren (Jahve) har hört mitt rop på hjälp,
    Herren (Jahve) svarar (tar emot) min bön.
De ödmjukas (förtrycktas) längtan (begär, hunger, törst, vädjan) har du hört [och du kommer att gripa in], Herre (Jahve),
    du styrker deras hjärtan (uppmuntrar dem), du lyssnar uppmärksamt på (vänder ditt öra mot) dem [när de ber],
En bön (vädjan, förbön – hebr. tefillah). Av David. [Detta är den första psalmen som använder hebr. tefillah i inledningen, se även Ps 86:1; 90:1; 102:1; 142:1. Av de minst 12 olika ord som används för bön är detta bland de vanligare. Det kan ha att göra med verbroten palal att falla ner.]
-

Del 1

Hör, Herre (Jahve), rättfärdighet! [Den korta öppningsfrasen är svår att översätta. Ordet "rättfärdighet", som i hebreiskan är ett substantiv, kan tolkas som att bönen gäller en rättfärdig sak eller att författaren anser sig vara rättfärdig och oskyldig. Ett sätt att översätta skulle kunna vara: "Hör rättfärdigheten som talar genom mig." Ordet "rättfärdighet" kan också fungera som ett adjektiv som belyser Guds karaktär. Det blir då en önskan om att Gud i sin rättfärdighet ska höra Davids bön och gripa in och skipa rättvisa. Den trevande inledningen kan vara medvetet formulerad öppen för flera tolkningar. Psaltarpsalmernas texter är också skrivna till musik som förstärker orden, känslan och stämningen. Efter ett musikaliskt intro på harpa kanske den första frasen viskas fram med en paus mellan varje ord: "Hör, Herre, rättfärdighet." Efter ytterligare ett instrumentalt parti görs sedan en ny ansats som formar en fullständig mening:] Ge akt (lyssna uppmärksamt) på mitt rop!
Lyssna till (vänd ditt öra mot) min bön,
    den kommer inte från falska läppar (det är ärliga sanna ord).
Jag ropar [höjer min röst i bön] till dig,
    för du svarar mig, Gud (El)!
vänd ditt öra (lyssna noga) till mig,
    hör mina ord.
I min nöd (ångest, förtvivlan) [när jag var trängd] ropade jag till (höjde jag min röst; kallade jag på) Herren (Jahve),
    till min Gud (Elohim) skrek jag ut (hojtade högt) [efter hjälp och befrielse].
Han hörde min röst från sitt tempel [vers 10 antyder att det är Guds himmelska tempel som åsyftas]
    och mitt kvalfyllda skrik till honom (rop efter hjälp i djup vånda) nådde hans öron.
så fort de hörde [ryktet om vad Gud gör], lydde de mig.
Främlingar blev kraftlösa inför mig,
    
Utan tal (ord), utan ord [mänskligt språk]
    deras röst hörs inte.
För han föraktade inte den svages (fattiges, sjukes) elände (påtvingade lidande),
    och såg inte på honom med avsky.
Han gömde inte sitt ansikte för honom,
    utan hörde hans skrik (rop på hjälp).
för att låta tacksägelsen ljuda,
    och för att vittna om alla dina under.
Hör min röst när jag ropar [i bön], Herre (Jahve)
    och visa mig nåd (oförtjänt kärlek; favör), [böj dig till mig] och svara mig.
Hör mina böners ljud (enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp),
    när jag skriker ut till dig (ropar efter din hjälp),
när jag lyfter mina händer
    mot det allra heligaste i din helgedom.
Välsignad (lovad) vare Herren (Jahve),
    för han hör (har hört – och kommer att höra) mina böners ljud (enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp).
Hör Herre (Jahve),
    jag vädjar om din nåd (oförtjänta kärlek; favör),
    Herre, var min hjälpare."
För jag hör mig förtalas av många
    – skräck (orsak att frukta) från alla håll (runt omkring mig)!
De konspirerar tillsammans mot mig,
    de planerar att ta mitt liv.
    [Uttrycket "skräck från alla håll" är en vanligt återkommande fras i Jeremia, se Jer 20:10; 46:5; 49:29; Klag 2:22.]
Jag sade i min ängslan (irrationellt och hastigt):
    "Jag är separerad (avskuren) från dina ögon (inte längre i din närhet, osynlig för dig)." [Ps 22:2]
Ändå hörde du mina böners ljud (mina ödmjuka förfrågningar om nåd),
    när jag skrek ut till dig (ropade efter din hjälp).
I Herren (Jahve) ska hela min varelse (min själ, allt vad jag är, hebr. nefesh) berömma sig,
    låt den ödmjuke höra och glädja sig. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet "I" börjar med denna bokstav vilket förstärker att den troendes hemvist och boning är i Herren.]
Denne stackare (ödmjuke, betryckte) ropade (höjde sin röst i bön) [David själv],
    och Herren (Jahve) hörde,
    och frälste (befriade) honom ur all hans nöd (ångest, svårighet; allt trångmål). [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Ordet för "Denne" börjar med denna bokstav visar oss på Guds ingripande när han hör sina barn kalla på honom.]
Kom, barn, lyssna på mig,
    jag ska lära er vördnad för Herren (Jahve). [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet "Kom" med denna bokstav och förstärker att Herren bjuder in oss att komma till honom för att få undervisning. Att inbjudan är riktad till "barn" understryker att det handlar om ödmjukhet, se Ords 4:1; Matt 18:3.]
De [rättfärdiga, vers 16] ropar och Herren (Jahve) hör,
    och räddar dem (rycker bort; för dem ut) ur all deras nöd (alla deras trångmål och svårigheter). [Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet "ropar" börjar med denna bokstav och förstärker de rättfärdigas rop på Gud.]
[Nu beskrivs hur psalmisten hanterar dessa attacker:]
Men jag är som en döv, som inte kan höra,
    som en stum, som inte kan öppna sin mun.
Jag har blivit som en man som inte hör,
    oförmögen att argumentera emot dem.
Hör min bön, o Herre (Jahve),
    lyssna(vänd ditt öra till) mitt rop (i kval, djup vånda),
    var inte tyst vid mina tårar;
för jag är en främling hos dig,
    en temporär gäst som alla mina förfäder. [Det finns ett rabbinskt uttryck som beskriver tre typer av böner, i ökad grad av intensitet: tyst bön, bönerop med hög röst och slutligen tårar. Tårarna är det starkaste uttrycket för bön. Det finns ingen stängd dörr som inte tårar kan tränga igenom står det i en kommentar i Mishna (den judiska tolkningarna av Torah) se Berachot 32b. Uttrycket "främlingar och gäster" har sitt ursprung från 1 Mos 23:4, där Abraham köper ett markområde i Hebron för att begrava sin hustru Sarah. Gäst och främling beskriver också människans flyktighet och korta tid på jorden, se 1 Krön 29:15; Heb 11:13; 1 Pet 2:11. I 3 Mos 25:23 äger Gud landet och israeliterna är "främlingar och gäster hos Gud". Utifrån hela sammanhanget i hela kapitlet i 3 Mos 25 framträder ännu en poäng. På samma sätt som israeliterna skulle ta hand om främlingen finns en önskan hos David att Gud ska ta hand om honom.]
Jag väntade tålmodigt på (sökande sökte jag ivrigt efter) Herren (Jahve),
    och han böjde sig till mig
    och hörde mitt rop (rop på hjälp; nödanrop). [I versens inledning intensifieras och förstärks det hebreiska verbet qavah – som i sin grundform betyder att ivrigt söka och uthålligt vänta – genom att det upprepas och då kan uttryckas "sökande jag sökte". Verbet har även betydelsen att tvinna sig samman som en tråd. Det är en fin bild på en aktiv väntan där den som söker Gud blir sammanflätad med honom. Ordet för rop är det något ovanligare shavah som David just använt för sin vånda i psalmen innan, se Ps 39:13. Nu beskriver han sitt bönesvar:]
[Psalmen börjar med en unison del där "vi" prisar Gud för vad han har gjort. Temat är hur Gud var med israeliterna under intåget i Kanaans land. I vers 5 skiftar subjektet mellan singular och plural, vilket kan indikera en försångare och kör. Det personliga pronomenet "vi" används i vers 2–4, 6, 8–9 och "jag" i vers 5 och 7.] [Kör:] Gud (Elohim), vi har hört med våra öron,
    våra förfäder har berättat för oss,
om det du gjort för oss [singular, hur vi fick landet Israel],
    i forna dagar
Lyssna, dotter, se och hör (böj ditt öra, lyssna uppmärksamt nu);
    glöm ditt folk [hemland] och din faders hus (familj). [I vanliga fall var det sonen som skulle lämna sin fars hus, se 1 Mos 2:24. Här verkar bruden komma från ett annat land. Hon var tvungen att lämna sin gamla kultur, lojaliteter och hennes religion. Här är Rut ett fint exempel, se Rut 1:15–16, medan Salomons och Ahabs fruar inte gjorde det. I ett messianskt perspektiv behöver Guds församling lämna det gamla livet och avskilja sig för Jesus, se Ef 5:25–27.]
[Vers 8 och vers 10–12 är riktade till Gud. Här i vers 9 växlar psalmen på nytt till att tala om Gud. Denna vers är psalmens mittpunkt, vilket också förstärks av det avslutande Sela.] Det vi har hört, det fick vi se
    i Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) stad,
i vår Guds (Elohims) stad,
    som Gud bevarar till evig tid. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Vad var det fienderna såg i vers 6 som fick dem att fly? Det är inte Jerusalems murar, utan Guds närvaro som beskyddar staden, se även Hes 10.]
Hör detta alla folk,
    lyssna (ge ert öra – lystring, hör upp), alla människor i världen (allt mänskligt liv som passerar).
[Vers 7–15 riktar sig till folket i stort:]
Hör mitt folk och jag ska tala,
    Israel och jag ska vittna mot dig.
    Gud, din Gud (Elohim Elohim) det är jag.
Låt mig höra fröjd och glädje,
    så att benen som du har krossat (tillintetgjort) kan bli glada igen.
    [Benen används symboliskt för människans innersta.]
Gud (Elohim), hör min bön,
    lyssna(ge ditt öra till) orden från min mun.
Kväll och morgon och vid middagstid
    begrundar (funderar, reflekterar) jag och stönar (ropar högt);
och han har hört min röst.
Gud (El) ska höra och ödmjuka dem,
    han som tronar sedan urminnes tid.
    [Här används hebr. kedem, öster, som också beskriver dåtid.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Ingenting förändras,
    de fruktar (vördar, aktar) inte Gud (Elohim).
så att den inte hör rösten av ormtjusaren
    eller av den listigaste trollformel. [Jer 8:17]
Se, de kräks (spyr) med sina munnar,
    svärd (plural) är i deras läppar:
    För vem lyssnar? [När allt kommer omkring är det verkligen någon som alls bryr sig? Refrängen återkommer i vers 15–16 med samma tema, men med lite andra ord.]
Hör mitt rop Gud (Elohim),
    ge akt (lyssna uppmärksamt) på min bön.
För du Gud (Elohim) har hört mina löften.
    Du har garanterat ett arv för dem som fruktar (vördar, respekterar) ditt namn.
Gud har talat en gång,
    två gånger har jag hört detta (Gud har sagt detta upprepade gånger): All makt (styrka, auktoritet) tillhör Gud,
Hör, Gud (Elohim), min röst i min klagan (hör mitt lågmälda grubblande, mitt ibland bittra ordflöde),
    bevara mitt liv från fiendens terror (förskräckelse över fienden).
du som hör bön.
Alla människor (allt kött) kommer till dig,
Välsigna vår Gud, alla folk,
    låt lovsången ljuda högt.
[Som komplement till offren kommer nu orden som ärar Gud. Psalmens sista sektion formar en kiastisk struktur som växlar mellan olika verbformer.] Kom och hör, och jag ska berätta, alla ni som fruktar (vördar) Gud (Elohim) [Ords 1:7],
    vad han har gjort för mig (min själ).
Om jag hade sett någon synd i mitt hjärta,
    så skulle Herren (Adonai) inte höra.
Men Gud (Elohim) har hört mig,
    aktade (lyssnade uppmärksamt) på mina böners ljud.
För Herren (Jahve) lyssnar till de fattiga och behövande,
    och försmår inte dem som är fångar (i fångenskap).
Från himlen fick du domen att höras (förkunnar du domen).
    Jorden fruktar och blir stilla,
Sådant som vi hört och känner till
    och som våra fäder (förfäder) har berättat för oss.
När Herren (Jahve) hörde detta blev han vred
    och en eld tändes mot Jakob
och även mot Israel upptändes vreden.
[Guds respons:]
Gud (Elohim) hörde
    och blev vred och vände mycket hat mot Israel.
Han bestämde det i Josef [som här representerar de norra stammarna] som ett vittnesbörd,
    när han gick fram mot Egyptens land [uttåget; 2 Mos 12–15]. [Jakob, se vers 2 och 5, representerar hela Israel, alla de tolv stammarna, innan brytningen 930 f.Kr. till det norra och södra riket. Josefs söner, Manasse och Efraim utgjorde huvuddelen av det norra riket och används ofta synonymt med de norra stammarna, se även Ps 80:3.]

En profetröst talar

[En profetröst talar Guds budskap. Vers 6b–11 följer ett mönster i fyra delar som upprepar sig i vers 12–17. Sektionerna är inskjutna och markerade med A, B, C och D.] [A]
Jag hörde en tunga (tal, röst, språk) jag inte kände [inte tidigare lyssnat på]:
[B]
Hör mitt folk, jag ska tillrättavisa er,
    O, Israel om du ville lyssna på mig! [2 Mos 15:26]
[A´]
Men mitt folk hörde inte min röst [se vers 8 där samma ord "hör" används],
    och Israel vill inte tillhöra (veta av) mig.
    [Hebr. ava översatt "vill inte tillhöra" har samma rot som ordet för far, abba – de ville inte veta av Gud som sin Far.]
[B´]
O, att mitt folk ville lyssna till mig,
    så att Israel skulle vandra på mina vägar [följa mina instruktioner]!
Herre (Jahve), Gud (Elohim), Sebaot (härskarornas härskare),
    hör min bön,
    lyssna (vänd ditt öra), Jakobs Gud (Elohim). [Förstärker den personliga relationen med Gud] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Jag vill lyssna på vad Herren säger,
    för han ska tala frid (välsignelse på alla områden)
till sitt folk, hans trogna (heliga, de som följer honom);
    låt dem inte återvända till dårskap.
    [Ett liv där man aktivt väljer att gå mot Guds lagar och är självrättfärdig.]
Mina ögon har sett på dem som ligger på lur efter mig,
    mina öron har hört ogärningsmännens önskningar som reser sig upp mot mig.
Han som formade örat,
    skulle han inte höra?
Han som formade ögat,
    skulle han inte se?
För han är vår Gud (Elohim)
    och vi är folket i hans vård (hjord; på hans betesmark),
    en fårhjord (flock av småboskap) i hans hand [under hans ledning och beskydd].
    [Joh 10:27]

En varning

[Nu skiftar tonen i psalmen. Från glädjefylld tillbedjan till en varning från den Helige Ande, se Heb 3:7. Detta skärper tonen och visar allvaret i en sund gudsfruktan, se Ords 1:7. Vi påminns om att tillbedjan inte bara är sånger och ord, utan också lydnad. Om Gud ska vara vår herde, måste vi också följa honom.] Om ni ändå ville lyda honom i dag.
Sion hörde det och gladdes,
    Juda döttrar fröjdades över dina domar Herre (Jahve).
Herre (Jahve) hör min bön,
    och låt mitt rop komma inför dig.
för att höra jämmern från de fångna,
    för att lösa dem som är bestämda till död (bokstavligt; för att öppna för dödens söner),
Välsigna (prisa; böj er ner inför) Herren (Jahve),
    ni hans budbärare [profeter som talar inspirerat av Gud, kan även syfta på änglar],
    ni starka krigare som utför hans uppdrag och lyder hans befallningar.
Vem kan förklara Herrens (Jahves) mäktiga gärningar
    eller låta all hans lovprisning bli hörd?
De knotade i sina tält [5 Mos 1:27; 1 Kor 10:10],
    de lyssnade inte till Herrens (Jahves) röst.
Trots det såg han till deras nöd
    när han hörde deras rop (på hjälp).
de har öron men hör inte,
    näsor men känner ingen doft,
Jag älskar –
    för Herren (Jahve) har hört min röst,
    mina böners ljud (enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp).
Hör min röst, i enlighet med din nåd (omsorgsfulla kärlek),
    uppliva mig (ge mig ny styrka och liv) Herre (Jahve) med dina domar (hebr. mishpat).
Herre (Adonai), hör min röst,
    låt dina öron höra mina böners ljud (enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp).
[b. Berättelsen om Guds ark]
Se, vi har hört om att det skulle vara i Efrata [området runt Betlehem, Davids hemtrakt],
    vi fann det på Jaars fält.
    [Jaar är den poetiska kortformen för Kirjat Jearim där arken fanns innan David förde hem den till Jerusalem, se 1 Sam 6:21–7:2.]
Alla jordens kungar ska tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) dig, Herre (Jahve),
    när de hör orden från din mun.
Deras domare är nedkastade från klippan,
    och de ska höra mina ord, för de är ljuvliga.
En psalm (sång ackompanjerad på strängar), av (för) David. [Den grekiska översättningen Septuaginta har tillägget: "när han flydde för sin son", se Ps 3:1.]
-

Del 1

Herre (Jahve) hör min bön,
    lyssna (vänd ditt öra) till mina vädjanden (enträgna, ödmjuka och innerliga böner om nåd),
i din trofasthet, svara mig
    – i din rättfärdighet ...
Låt mig få höra om (förstå, möta, erfara) din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) på morgonen,
    för på dig förtröstar (litar) jag.
Låt mig få veta (se; visa mig) den väg jag ska gå,
    för till dig lyfter jag upp min själ (mig själv, hela mitt liv, min inre människa). [Ps 25:1]
    [En ny dag gryr – David längtar efter nådens gryningsljus efter en tid i själens mörka natt, se vers 3.]
Han har sin glädje i att tillfredsställa dem
    som [i vördnadsfull tillbedjan] fruktar honom. [Han ger de som troget följer honom vad de begär.]
    Han hör deras rop och räddar (frälser, befriar) dem. [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh. Tecknet avbildar framsidan av ett huvud. Här är det orden "har sin glädje i" som börjar på denna bokstav.]
Men även den som redan är vis kan lyssna och ta till sig mer kunskap.
    En förståndig människa tar till sig goda (moraliska) råd (så han kan styra sitt liv rätt).
Min son (mitt barn, min vän), lyssna på tillrättavisning från din far,
    förkasta (överge) inte din mors undervisning (instruktioner, hebr. Torah).
Men den som hör (lyssnar, lyder, håller med, uttalar och säger samma sak som) mig [visheten]
    kan vara lugn och trygg utan rädsla för olycka (fara)."
Lyssna, mina söner (barn, vänner), till er fars förmaning (instruktion),
    lyssna uppmärksamt så att ni kan lära er insikt (förstånd, urskillningsförmåga i andliga frågor).
Min son (vän, barn), lyssna och ta emot mina ord (löften, bud),
    så ska du få leva många år.
Lyssna nu på mig söner (vänner, barn),
    överge (lämna) inte vad jag säger:
Varför lydde jag inte mina lärare
    och lyssnade på dem som undervisade mig?
Lyssna nu på mig mina barn (vänner),
    lyssna uppmärksamt (aktivt) på orden från min mun.
Lyssna, för jag vill berätta om fantastiska (förträffliga, överlägsna) saker,
    när jag öppnar min mun så talar jag det som är rätt.
"Lyssna nu därför på mig [visheten personifierad], mina vänner (barn):
    Välsignade (glada, lyckliga, avundsvärda) är de som håller sig till mina vägar.
Ta till er min tillrättavisning (förmaning) och bli visa,
    ignorera (förkasta, vägra) den inte.
Välsignad (salig, lycklig, avundsvärd) är den som lyssnar på mig,
    som dagligen vakar vid mina portar och väntar utanför dörrposterna.
En dåres väg är rätt i hans egna ögon,
    men den som är vis lyssnar på råd.
En vis son tar till sig sin fars korrigering (tuktan, tillrättavisning, justering),
    men en dåre lyssnar inte ens på tillrättavisning.
Den rike kan behöva betala lösen för sitt liv,
    men den fattige får inte ens några hot.
Herren (Jahve) är långt borta (fjärran) från de ogudaktiga (syndare, kriminella),
    men han hör bönerna från de rättfärdiga.
Det öra som lyssnar på livgivande tillrättavisning
    kommer att bli kvar bland de visa.
Den som vägrar ta emot tillrättavisning (tuktan, disciplin) föraktar (ogillar, tar avstånd ifrån) sig själv,
    men den som tillåter sig att bli tillrättavisad (tar emot korrigering) växer i förståelse (insikt).
Den som svarar innan han hört alla fakta
    är dåraktig och får skämmas.
Lyssna på råd och ta emot tillrättavisning (tuktan, fostran),
    så att du kan bli vis till sist [ordagrant: vid ditt slut – dvs. framöver när du blir gammal].
Min son (mitt barn, min vän), om du inte lyssnar på tillrättavisning
    irrar du (som en berusad) bort från kunskap.
Örat som hör och ögat som ser.
    Herren (Jahve) har gett oss båda.
Ett falskt (oärligt, ljugande) vittne är dömt (försvinner),
    men den som lyssnar uppmärksamt [när han är kallad att vittna] får respekt, [hans vittnesbörd består] och han blir oemotsagd.
Lyssna noggrant till de visas ord,
    och ta min kunskap till ditt hjärta.
Lyssna på mig kära barn, bli vis
    och låt ditt hjärta ledas på Guds vägar.
Lyssna på din far, som fött dig (gett dig livet),
    och förakta inte (se inte ner på) din mor när hon är gammal.
För om den personen [som talat i förtroende till dig] hör det,
    kommer du på skam och det blir inget slut på ditt dåliga rykte.
Som ett örhänge av guld eller ett halsband av rent guld,
    så är den vises korrigering (vägledning, hjälp) i ett hörsamt öra.
Den som vänder bort sitt öra från att höra lagen [vägrar att lyssna och leva efter Guds bud],
    även hans bön är avskyvärd [inför Gud].
Den som delar stöldgods med en tjuv hatar sitt eget liv (hälaren är sin egen fiende).
    Han hör eden [i rättssalen], men säger inget.
Allt slit tröttar ut,
    en man kan inte räkna ut (omfamna) det,
ögat blir inte mätt (tillfredställt) på att se,
    inte heller örat fullt av att höra.
Vakta din fot när du går till Guds (Elohims) hus och var redo att lyssna. Det är bättre än när dårarna ger ett offer, för de vet (förstår) inte att de gör ont.
Det är bättre att höra den vises tillrättavisning
    än att en man hör dårens sång.
Ge inte akt på alla ord som talas,
    för att du inte ska höra din tjänare förbanna dig,
Då sade jag: "Vishet är bättre än styrka, oavsett om den fattige mannens vishet är föraktad och hans ord inte hörda (ingen har lyssnat på honom)."
De visas ord talade i tysthet
    är mer värda att lyssnas till än en furstes rop bland dårar.
Slutordet – när allt (helheten av allt) har avhörts [sammanfattningen när vi har tagit till oss hela budskapet blir då]:
    Frukta (vörda) Gud (Elohim) och håll hans budord (klara och tydliga befallningar – hebr. mitzvot),
    för detta gäller alla människor.
[Sista raden lyder ordagrant "detta är alla/hela människan" och kan tolkas som att "det gäller alla människor" (Rom 3:29), "det är alla människors plikt" eller "detta är allt som är viktigt för människan". I nästa mening återkommer "alla" (hebr. kol) två gånger till. Denna fyrfaldiga upprepning betonar att det enda som verkligen betyder något är att frukta Gud och lyda honom, se även Matt 6:33.]
Blommorna visar sig på marken,
    tiden för sång är här och turturduvan hörs i vårt land.
Min duva som är i bergsklyftan,
    som är gömd i klippan,
låt mig se ditt ansikte,
    låt mig höra din röst,
för din röst är behaglig
    och ditt ansikte är attraktivt.
Du som bor i gårdarna,
    dina vänner har lyssnat på din röst,
    låt mig nu få höra den. [Jesus är brudgummen. Ofta delar vi vårt hjärta med människor, men Jesus längtar efter att få höra vår röst.]

De 12 första kapitlen i Jesaja formar det första av sju stora stycken som hela boken består av. Dessa kapitel formar en kiasm där Jesajas kallelse står centralt i kapitel 6. A Introduktion – Israels olydnad (Jes 1:1–31)
  B Visioner om framtida återupprättelse (Jes 2:1–4:6)
    C Kommande dom över Juda (Jes 5:1–30)
      D Jesajas kallelse (Jes 6:1–13)
    C´ Kommande dom över Juda (Jes 7:1–8:18)
  B´ Visioner om framtida återupprättelse (Jes 8:19–11:9)
A´ Sammanfattning – Israels framtida återupprättelse (Jes 11:10–12:6)

Uppmaning till omvändelse

Lyssna himlar
    och ge ditt öra (lyssna) du jord,
    för Herren har talat:
"Söner har jag fött upp och fostrat,
    men de har gjort uppror mot mig. [Uttrycket "Lyssna himlar och ge ditt öra (lyssna) du jord!" används redan i 5 Mos 4:26 där universum och skapelsen kallas som två vittnen till det som Gud gör på jorden (5 Mos 19:15). Det är samma sak här när Jesaja vill att vittnena ska höra vad Gud säger till Juda och Jerusalem.]
Hör (lyd) Herrens ord,
    ni härskare av [ett annat] Sodom,
ta emot (lyssna på) Guds undervisning (hebr. Torah),
    ni folk av [ett annat] Gomorra.
När ni sträcker era händer [i bön om hjälp],
    så döljer jag mina ögon för er,
även om ni ber många böner,
    så lyssnar jag inte.
Era händer är fulla av blod,
Om ni är villiga och lyder (min undervisning),
    ska ni äta landets goda.
Sedan hörde jag Herrens (Adonais) röst säga: "Vem ska jag sända?
    Och vem ska gå för oss [finns det verkligen någon som vill vara vår budbärare]?"
    Då svarade jag: "Här är jag, sänd mig!" [Uttrycket "Här är jag!" (hebr. hineni) har innebörden "jag står till förfogande" eller "jag är beredd att ta ansvar", se även 1 Mos 22:1.]
Och han sade:
"Gå och säg till detta folk:
Hör ni verkligen,
    men förstår ingenting,
och ser ni verkligen,
    men uppfattar ingenting.
Gör detta folks hjärtan feta,
    och gör deras öron tunga och förblinda deras ögon.
Annars skulle de se med sina ögon,
    och höra med sina öron,
    och förstå med sina hjärtan,
och omvända sig och bli helade."
Då sade Jesaja: "Lyssna nu noga, Davids ätt [kung Achas och hela hans kungahus]! Är det inte illa nog att ni prövar människors tålamod [med förtryck och tyranni], ska ni också pröva min Guds tålamod [med hyckleri, avgudadyrkan och otro]?
Cheshbon [öster om Jordan, 4 Mos 21:25–34; Jos 13:17; Dom 11:26]
    och Elale [väster om Jordan, 3 km från Cheshbon, 4 Mos 32:3; Jes 16:9; Jer 48:34] ropar ut,
    deras röster hörs ända till Jahats [Levitisk stad öster om Jordan, se 4 Mos 21:23; Jos 13:8; Jer 48:34].
Därför skriker Moabs stridsmän högt,
    hans själ är matt (svag, förbleknar) i honom.
Vi har hört om Moabs stolthet,
    han är mycket stolt,
även om hans högfärd och hans högmod
    och hans arrogans, hans grundlösa skryt.
Alla ni världens invånare
    och ni som bor på jorden,
när ett baner lyfts upp på bergen,
    se, lägg märke till det,
och när ni hör shofaren ljuda,
    lyssna (hör upp)!
Därför är mina länder fyllda med krampryckningar,
    krystvärkar har tagit greppet om mig,
    som krystvärkarna hos en kvinna i födslovånda.
Jag är böjd (ligger i fosterställning) så att jag inte kan höra,
    jag är förskräckt så att jag inte kan se.
Du min tröskning och sållning av mitt mjöl,
    det som jag har hört från Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud (Elohim),
har jag förkunnat för dig.
Från jordens yttersta gräns hör vi sånger: "Ära till den rättfärdige". Men jag säger: "Jag tynar bort, jag tynar bort,
    ve över mig.
Förrädarna handlar (agerar) förrädiskt,
    ja förrädarna handlar (agerar) mycket förrädiskt."
till vilka det sades:
    "Detta är vilan, ge vila till de utmattade,
    
    och detta är vederkvickelsen"
    men de hör inte.
Hör därför Herrens (Jahves) ord, ni bespottare
    som sjunger folkets nidvisor som är i Jerusalem. [Ords 1:22; 9:7, 8, 12; 13:1]
Sluta därför bespotta,
    så att inte dina fjättrar blir starka,
för en förintelse, fast besluten, har jag hört från Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot)
    över hela landet.
Ge ditt öra och lyssna till min röst,
    var uppmärksam och hör mitt tal.
De döva ska höra orden när man läser från bokrullen,
    och de blindas ögon ska se genom djupt mörker.
För det är ett upproriskt folk vars söner ljuger,
    sönerna vägrar att lyssna till Herrens (Jahves) undervisning.
För folket i Sion som bor i Jerusalem ska inte gråta mer, han ska sannerligen visa nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot er, när han hör ropet av er röst ska han svara er.
Och dina öron ska höra ett ord bakom dig säga: "Här är vägen, vandra på den, när du viker av till höger och när du viker av till vänster."
Herren (Jahve) ska låta sin härliga röst höras
    och ska visa ljuset som kommer ner från hans arm
med rasande vrede och flammor med förtärande eld,
    med spruckna moln och en regnstorm och hagelstenar.
Och ögonen på dem som ser ska inte stängas,
    och öronen på dem som hör ska vara alerta.
Stå upp ni kvinnor som är modiga
    och lyssna till min röst
ni trygga döttrar,
    ge ert öra till mitt tal.
Lyssna!
Ni som är långt borta,
    [hör] vad jag har gjort.
Ni som är nära,
    beakta (se) min styrka.
Den [däremot] som vandrar (lever) rättfärdigt [Ps 15; 24:4]
    och talar rätt (rakt, uppriktigt, sanning),
som föraktar förtryckets vinning,
    som vägrar ta emot en muta i sina händer (ordagrant: "skakar av sig, att hålla mutor i sina händer"),
som stänger sina öron från att höra om blod [förslag att mörda],
    och sluter sina ögon från att se på ondska [det som är syndfullt; 1 Kor 13:6; Jes 29:20; Ps 10:3],
Du ska inte se det våldsamma folket,
    ett folk med djupt tal (mörka röster) som du inte kan uppfatta,
    med en stammande tunga som du inte kan förstå.
[I den stora Jesajarullen som hittades i Qumran har skrivaren gjort ett ovanligt stort avbrott mellan kapitel 33 och 34. I vanliga fall löper texten på över det som blivit kapitelindelningar, men att man valt att börja på en ny sida visar att här sker ett skifte i boken. Detta är något som passar bra i de flesta kiastiska mönstren i Jesaja bok, och där denna tredje sektion (kapitel 28-35) också börjar med sex verop (kapitel 28-33), följt av ett avslutande sjunde stycke som är kapitel 34-35.] Kom nära, ni länder, för att lyssna
    och ni folk, var uppmärksamma. Låt jorden höra och dess fullhet,
    världen,
och allt som kommer fram i den.
Då sade Eljakim och Shevna och Joash till [den assyriska] befälhavaren (hebr. ravshake): "Snälla, tala till dina tjänare på arameiska, för vi förstår det. Tala inte till oss på judiska, på hörhåll inför folket som står på muren."
Sedan stod befälhavaren och ropade med hög (stark) röst på det judiska språket och sade:
"Lyssna till orden från den store kungen – Assyriens kung!
Lyssna inte på Hiskia, för så säger Assyriens kung: Gör fred med mig och kom ut till mig och ät var och en av sitt vin och var och en av sitt fikonträd och drick var och en vattnet från hans egen källa,
Och det hände när kung Hiskia hörde det att han rev sönder sina kläder och täckte sig själv med säcktyg och gick in i Herrens (Jahves) hus [templet i Jerusalem]. [Till skillnad från Achas som vägrade be Herren om ett tecken, se Jes 7:12.]
Kanhända ska Herren din Gud (Jahve Elohim) höra befälhavarens (hebr. ravshake) ord, som hans herre kungen i Assyrien [Sancheriv] har sänt för att håna den levande Guden (Elohim) och ska näpsa orden som Herren din Gud (Jahve Elohim) har hört, be därför för den kvarleva som är kvar."
Och Jesaja sade till dem: "Detta ska ni säga till er herre, så säger Herren (Jahve): 'Var inte rädd för dessa ord som du har hört, genom vilka Assyriens kungs unga män (hebr. naar) har smädat mig.
Se, jag ska ge honom en ande [få honom att komma på andra tankar] och han ska höra ett rykte och ska vända tillbaka till sitt land, och jag ska få honom att falla för svärd i sitt eget land.' " [Se vers 37–38.]
Och befälhavaren (hebr. ravshake) återvände och fann Assyriens kung strida mot Livna, för han hade hört att han lämnat Lachish. [Livna har inte med säkerhet identifierats, men fynd vid utgrävningar i Tel Burna 2015 och på senare år, gör att det kan vara den bibliska staden Livna.]
Och han hörde sägas om kung Tirhaka i Kush [nuvarande Etiopien/Sudan]: "Han har kommit ut för att strida mot dig." Och när han hörde det sände han budbärare till Hiskia och sade:
Se, du har hört vad Assyriens kung har gjort mot alla länder, genom att helt förstöra dem, skulle du verkligen undkomma?
Vänd ditt öra (lyssna noga) Herre (Jahve) och hör (lyssna), öppna dina ögon Herre (Jahve) och se, och hör Sancherivs ord som han har sänt för att håna den levande Guden (Elohim).
Har du inte hört?
    För länge sedan gjorde jag det,
i forna tider skapade jag det,
    nu har jag låtit det ske, det är gjort,
denna befästa stad ska läggas öde
    i en ruinhög.
"Gå och säg till Hiskia: 'Så säger Herren (Jahve), din fader Davids Gud (Elohim):
Jag har hört din bön,
    jag har sett dina tårar.
Se, jag ska lägga 15 år till din livstid;
Vid den tiden sände Babels kung Merodach-Baladan, Baladans son, ett brev och en gåva till Chizkijaho, för han hörde att han blivit sjuk och hade tillfrisknat.
Då sade Jesaja till Chizkijaho: "Hör Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) ord:
Vet du inte?
    Hör du inte?
Har det inte blivit sagt till dig från begynnelsen?
    Har ni inte förstått jordens grundvalar?
Vet du inte (är du inte väl införstådd med)?
    Har du inte hört? Herren (Jahve) är en evig Gud (Elohim),
    skapare av hela världen (jordens ändar).
Han blir inte trött eller utmattad,
    hans förstånd är outrannsakligt (omöjligt att till fullo utforska).
Låt dem föra fram dem [avgudarna]
    och förkunna för oss vad som ska ske (hända i framtiden).
De forna tingen, vad var de?
    Tala om för oss, så att vi kan överväga dem
    och veta vad de ger.
Eller tala om för oss vad som ska komma.
Vem har förkunnat från början för att vi ska veta (djup, intim kunskap),
    och från före tiden (innan tiden startade),
    för att vi ska kunna säga att han har rätt?
Där finns ingen som förkunnar,
    där finns ingen som talar om,
    där finns ingen som lyssnar till dina kungörelser.
Han ska inte ropa eller höja sin röst (han är tyst trots stor smärta),
    hans stämma hörs inte på gatorna.
Det som har sagts tidigare har skett [profetiska ord har slagit in],
    nu förkunnar jag nya ting.
Innan det visar sig (som ett frö, innan det spirat),
    låter jag er höra om det.
[Detta är den centrala delen i kapitel 40-48. En uppmaning till omvändelse.]
Lyssna (hör) ni döva,
    och se ni blinda, så att ni må se.
Ser mycket [alla bevis på Guds godhet, se 4 Mos 4:32–38; 29:2–4; Ps 78; 105],
    men håller (vaktar, skyddar, bevarar) inte [kommer inte ihåg],
öppnar öronen,
    men hör inte.
Vem ibland er vill ge sitt öra (lyssna) till detta?
    Vem vill lystra och lyssna för tider som kommer?
Vem gav Jakob som rov och Israel till plundring?
    Var det inte Herren (Jahve)?
Han mot vilken vi har syndat och på vilkens vägar de inte vandrade,
    inte heller var de lydiga mot hans undervisning (hebr. Torah).
Alla länder samlas tillsammans
    och folken är församlade.
Vem bland dem kan förklara detta
    och förkunna vad som ska komma?
Låt dem föra fram sina vittnesmål,
    så att de kan bli bedömda,
och låt dem höra (lyssna)
    så att de kan säga: "Sant!"
Jag har förutsagt [framtiden], räddat (befriat) er, och visat mig för er [att jag var er Gud, ni har hört och sett mig].
    Då fanns det inte några främmande gudar hos er.
Ni är mina vittnen, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). Jag är Gud (El, den mäktige, starke).
Men lyssna nu [trots att du har syndat, se kap 43] du Jakob min tjänare,
    du Israel som jag har utvalt.
Frukta inte och var inte förskräckta (var inte paralyserad av skräck).
    [Inför det som ska komma, närmast Babylons fall och judarnas frigörelse.]
    Har jag inte för länge sedan låtit er höra om detta och förkunnat det?
Ni är ju mina vittnen. Finns det någon Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] förutom mig?
    Nej, det finns ingen annan klippa, jag vet ingen.
Förkunna och för dem nära,
    ja låt dem ta emot råd tillsammans.
Vem har tillkännagett detta från forna tider [öster – hebr. kedem; väderstrecket där vi ser både bakåt och framåt]
    och har förkunnat det sedan länge?
Är det inte jag Herren (Jahve)?
    Och det finns ingen annan gud jämte mig,
en rättfärdig Gud (El) och en Frälsare.
    Det finns ingen annan jämte mig.[Upprepningen som sker här och i flera av de föregående verserna är hebreiskans sätt att betona något och understryka att så här är det verkligen. Det finns ingen annan gud jämte Herren Jahve.]
Lyssna till mig, Jakobs hus
    och kvarlevan av Israels hus,
ni som är burna av mig från födseln,
    som är burna från livmodern.
Lyssna till mig ni hårdhjärtade,
    som är långt borta från rättfärdigheten:
Lyssna nu därför till detta, du som hänger dig åt njutningar,
    som sitter säkert
och säger i ditt hjärta:
    "Jag [i eget majestät], och där är ingen vid min sida (ingen annan ska konkurrera med mig),
    jag ska inte sitta som en änka,
    inte heller ska jag veta av barnlöshet."
Lyssna till detta, Jakobs hus,
som är uppkallat efter Israels namn
    och har sprungit fram ur Juda källor [från Judas släkt],
som svär vid Herrens (Jahves) namn
    och använder Israels Guds (Elohims) namn,
    men inte i sanning (på ett ärligt sätt), och inte i rättfärdighet.
Jag har kungjort tidigare ting för länge sedan,
    de kom ut ur min mun och jag kungjorde dem,
    i ett ögonblick gjorde jag dem och de blev till.
därför har jag kungjort det för dig sedan länge,
    innan det skedde har jag kungjort det för dig,
annars skulle du säga:
"Mina avgudar har gjort dem,
    och mina skurna bilder och mina gjutna beläten har befallt dem."
Du har hört allt detta och sett det,
    ska du inte förkunna det? Jag har förkunnat för dig nya ting från denna tid,
    ja även dolda (gömda) ting som du inte känner till (har intim kunskap om).
De är skapade nu och inte från förr
    och innan denna dag hörde du dem inte,
annars skulle du ha sagt:
    "Se, jag känner till (vet om, är intimt förtrogen med) dem."
Du hörde inte, du kände inte till,
    från förr var dina öron inte öppnade,
för jag visste (var intimt förtrogen med) att du skulle handla (agera) mycket förrädiskt (trolöst),
    och du kallades en överträdare från moderlivet.
Lyssna till mig Jakob
    och Israel, mina kallade (utvalda, tagna avsides).
"Jag är Han.
    Jag är den förste, och ännu mer (verkligen) den siste." [Jes 41:4; 44:5; Upp 1:8; 21:6; 22:13]
Samla ihop er själva, allesammans och lyssna.
    Vem ibland dem har förkunnat dessa ting?
Han som Herren (Jahve) älskar ska visa sin tillfredsställelse (betyder även böja ned) över Babel
    och visa sin arm över kaldéerna.
    [Han i denna vers talar profetiskt om Jesus när han kommer tillbaka och ska ta itu med alla som kommit mot Jerusalem, se Upp 19:11–16.]
Kom nära mig, lyssna på detta: Från första början har jag aldrig talat i hemlighet,
    från den tid som var, där är jag (befinner mig på den platsen),
och nu har Herren, Herren (Adonai Jahve) sänt mig
    och hans Ande.
Gå ut från Babel,
    fly från kaldéerna [babylonierna].
Förkunna med en sjungande röst,
    berätta detta,
säg det till jordens yttersta gräns,
    säg: 'Herren (Jahve) har återlöst sin tjänare Jakob,

Tjänaren som introducerades i Jes 42:1 talar nu här själv. I vers 5–6 beskrivs hur han är kallad att återupprätta Israel, vilket gör att referensen i vers 3b till Israel, inte kan syfta på folket i exilen, utan på idealbilden av Israel personifierad. Ordet Israel betyder "Gud triumferar", så det kan också vara en koppling till hur Messias kommer att segra och triumfera!

Återupprättelse för Jerusalem och hennes barn

Hör på mig, ni kustländer,
    lyssna, ni avlägsna folk!
Herren kallade mig redan i moderlivet,
    han nämnde mig vid namn redan i min mors sköte.
Herren Gud (Adonai Jahve) har gett mig de lärdas tunga [att höra som en lärjunge – villigt, lydigt och glatt, se Joh 8:28],
    så att jag ska veta hur jag ska upprätthålla den utmattade med ord (vad jag ska säga för att uppmuntra den trötte).
Han väcker [mig, mitt öra, min längtan] morgon efter morgon [Mark 1:35; Luk 4:42],
    han väcker mitt öra till att höra som den som får undervisning.
Vem bland er fruktar (vördar, respekterar) Herren
    och hör hans tjänares röst?
Om han än vandrar i mörkret och inte ser någon ljusning,
    ska han förtrösta på Herrens namn
    och stödja sig på sin Gud.
Lyssna på mig,
    ni som strävar efter (jagar, verkligen vill ha) rättfärdighet,
    ni som söker Herren (som ser det som en nödvändighet att söka honom för sin existens).
Se på klippan, som ni är huggna ur,
    på grottan som ni grävts fram från.
Lyssna till mig, ni som känner till (är intimt förtrogna med) rättfärdighet,
    folket i vars hjärta min undervisning (hebr. Torah) finns.
Frukta inte människors hån,
    bli inte heller nedslagna av deras smädande.
Därför, lyssna nu till detta, du drabbade
    och druckna, fast inte av vin,
Hur ljuvliga (efterlängtade) är inte budbärarens steg på bergen,
    när han närmar sig med glädjebud (om seger) och fred (frid),
han som bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning (befrielse),
    och säger till Sion [Guds heliga stad, Jerusalem]: "Din Gud regerar (är konung)!" [Citeras i Rom 10:15.]
Han ska bestänka (försona, rituellt rena, väcka förundran hos) många hednafolk;
    
    kungar ska bli chockade (förstummade) över honom,
för de ska se något som aldrig berättats för dem,
    och de ska förstå något de inte hört talas om.
    [Jesu korsfästelse, död och uppståndelse väcker förundran, versen citeras i Rom 15:21.] [Det hebreiska ordet yazzeh återfinns 24 gr i GT. Det används när översteprästen "stänker blod" i ett försoningsoffer eller Gud "stänker vatten" för att rena, se 3 Mos 4:6; Hes 36:25. Den grekiska översättningen Septuaginta använder "väcka förundran".]
Varför spenderar ni pengar på (väger ni upp silver för) det som inte är bröd (mat)
    och er lön (resultatet av ert slit) på det som inte mättar?
Lyssna (hebr. shama)! Lyssna noga på mig
    och ät det som är gott (ger näring)
    och låt er själ få fröjda sig i överflöd (njuta av fetma – dvs. utsökta rätter).
Böj ditt öra (lyssna noga) och kom till mig,
    lyssna så ska er själ leva!
Jag ska sluta ett evigt förbund med dig,
    på samma sätt som den trofasta nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) jag lovade David. [Se Ps 89:2–4]
Ni fastar samtidigt som det är strider (uppdelningar, grupperingar), bråk (stridigheter),
    och ni slår med ondskans knytnäve (fysiska slagsmål, elaka verbala personangrepp, ett ondskefullt utnyttjande av de svaga).
Tro inte att er röst ska bli hörd i höjden,
    om ni fortsätter fasta på det här sättet.
Se, Herrens (Jahves) hand är inte avkortad, så att den inte kan frälsa (rädda),
    inte heller är hans öra tungt, så att det inte kan höra.
På grund av era missgärningar
    har ni och er Gud (Elohim) blivit åtskilda,
och era synder har dolt hans ansikte för er,
    så att han inte kan höra.
Man ska inte längre höra [ljudet av, höra talas om] våld (terror) i ditt land,
    inte heller [ska man höra ljudet av, höra talas om] förtryck (krig) och förödelse inom dina gränser.
Du ska kalla dina murar frälsning (räddning),
    dina portar lovsång. [Herrar i vers 17 är hebr. nagas, det översätts slavdrivare i 2 Mos 3:7. Här är det i plural och används ironiskt för att förstärka det skifte som ska ske. Jerusalem har tidigare härskats av tyranner, men nu är det personifierad framgång och upprättelse som ska "dominera" och styra staden.]
Se, Herren (Jahve) har proklamerat (förkunnat, basunerat ut)
    till jordens ändar:
"Säg till Sions dotter [Jerusalem; Sak 9:9]:
    Se din frälsning kommer!
Se han har med sig sin lön
    och hans belöning framför hans ansikte." [Jes 40:10]
Från evighet har ingen hört,
    har inget öra tagit emot,
inte heller har något öga sett en gud bredvid dig,
    som agerar för dem som väntar på honom.
er ska jag bestämma till svärdet,
    ni ska alla bli nedböjda till slakten,
eftersom jag kallade på er men ni svarade inte,
    och när jag talade lyssnade ni inte.
Istället gjorde ni det som var ont i mina ögon
    och valde det som jag aldrig hade behag till."
Jag ska jubla i Jerusalem
    och glädja mig över mitt folk.
Ljudet av gråt och klagan (rop av smärta och ångest)
    ska aldrig mer höras där.
Det ska ske att innan de ropar
    ska jag svara dem
och redan medan de talar
    ska jag höra dem.
Så ska även jag välja deras bestraffning
    och jag ska föra tillbaka deras fruktan över dem,
eftersom ingen svarade när jag kallade,
    när jag talade lyssnade de inte,
utan de gjorde det som var ont i mina ögon
    och valde det som jag inte har behag till."
Hör Herrens (Jahves) ord,
    ni som darrar vid hans ord:
Era bröder som hatar er,
    som har kastat ut er för mitt namns skull, har sagt:
"Låt Herren (Jahve) bli ärad
    så att vi kan se på er glädje!"
Men de ska bli till skam.
Vem har hört något sådant?
    Vem har sett något sådant?
Kan ett land födas på en enda dag?
    Kan en nation komma till på ett ögonblick?
Så snart som Sion kom i barnsnöd
    födde hon fram sina söner.
Jag ska göra ett tecken bland dem och jag ska sända sådana som flyr bland dem till länderna, till Tarshish, Pol och Lod, som drar pilbågen, till Tuval och Javan, till de avlägsna öarna som inte har hört om min storhet, inte heller har sett min härlighet, och de ska förkunna min härlighet bland folkslagen.
Hör Herrens (Jahves) ord Jakobs hus
    och alla familjer av Israels hus.
"Ställ dig i porten till Herrens hus [templet i Jerusalem]. Där ska du ropa ut detta budskap: [Jeremias namn betyder "Herren är upphöjd" eller "Herren uppreser". Året är 609 f.Kr. och det är antagligen under någon av de tre stora pilgrimshögtiderna då många är i Jerusalem han får denna uppmaning. Här mellan den inre och yttre tempelplatsen får Jeremia leverera en av hans svåraste men viktigaste budskap.]
Hör Herrens ord, ni alla från Juda som går in genom dessa portar för att tillbe Herren!
[Budskapet är till det södra riket, Juda, det norra riket, Israel, har redan fallit på grund av dess synd och folket är spritt i det Assyriska riket.]
. Sanningen (trofastheten) är borta …
och säg till dem: Hör (lyssna på) Herrens (Jahves) ord ni Juda kungar och hela Juda och alla Jerusalems invånare, som går in genom dessa portar.
Men ni lyssnar inte och lutar inte ert öra, utan gör era nackar styva så att ni inte kan höra eller ta emot tillrättavisning.
Men det ska ske om ni lyssnar lyssnande till mig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), och inte för in bördor genom portarna till staden på sabbatsdagen utan helgar sabbatsdagen och inte gör något arbete på den,
Men ni vill inte lyssna till mig, till att helga sabbatsdagen och inte bära bördor och gå in i Jerusalems portar på sabbatsdagen. Jag ska tända en eld i dess portar och den ska sluka Jerusalems palats och den ska inte släckas.
"Stå upp och gå ner till krukmakarens hus. Där ska jag låta dig höra mina ord."
[Anledningen till att jag ville hålla inne Guds ord var att:]
Jag har hört många viskande ord som förtalar mig,
    överallt lurar faror (fruktan omger mig).
Man säger:
    "Ange honom, vi ska ange honom (låt oss offentligt fördöma honom)!"
Alla mina så kallade vänner (fredens och välgångens män)
    väntar på något som ska få mig på fall. De säger:
    "Kanske låter han lura sig att göra fel,
    så att vi får övertaget och kan få vår hämnd på honom."
Säg: 'Lyssna, du Juda konung [Jojakim], som sitter på Davids tron. Du och ditt hov och ditt folk, de som går in genom dessa portar måste lyssna till vad Herrens ord säger.
Jag har hört [säger Herren] vad profeterna har sagt, de som profeterar lögner i mitt namn, de säger gång på gång: "Jag har haft en dröm, jag har haft en dröm."
För så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud (Elohim): "Låt inte era profeter och spåmän som är mitt bland er tjusa er (leda er vilse, bedra, lura och utnyttja er) och lyssna inte till de drömmar som ni [eller de falska profeterna/spåmännen] drömmer
När ni åkallar (kallar på) mig och kommer till mig i bön (går och ber till mig),
    ska jag höra (så lyssnar jag till) er.
Ni alla fångna [i exil], som jag tvingade att lämna [skickade ut från] Jerusalem att gå till Babylon, lyssna på budskapet från Herren (Jahve).
För så säger Herren (Jahve): "Sjung med glädje för Jakob,
    och ropa vid nationernas huvud [Israel],
kungör, prisa och säg:
    "Herre (Jahve), fräls ditt folk, Israels kvarleva."
Lyssna till Herrens (Jahves) ord, ni hednafolk,
    förkunna det i avlägsna kustländer.
Säg: "Han som skingrade Israel ska också samla det,
    och bevara det som en herde håller ihop (föder, beskyddar) sin hjord."
    [4 Mos 27:17; 2 Sam 7:7; Ps 78:70–72; Hes 34]
Så säger Herren (Jahve): "En röst (ett rop) hörs i Rama,
    sorgesång (klagan) och bitter gråt,
Rakel gråter över sina söner,
    hon vägrar att låta sig tröstas över sina söner,
    för de är (finns) inte (hennes barn är borta)." [Matt 2:18] [Rama ligger 8 km norr om Jerusalem där enligt en tidig tradition också Rakel är begravd, se 1 Sam 10:2 (en annan tradition placerar graven just norr om Betlehem). Rakel, som var gift med Jakob, var länge barnlös men fick till sist två barn, Josef och Benjamin. Hennes barnbarn, Efraim och Manasse, är de stora norra Israeliska stammarna. Jeremia använder nu en metaforisk bild över hur hon gråter över hennes älskade "barn" som hade blivit tillfångatagna och bortförda till Assyrien 722 f.Kr.]
Jag har verkligen hört Efraim begråta sig själv:
"Du har tuktat mig och jag är tuktad,
    som en otämjd kalv [Hos 10:11],
vänd på mig så jag blir omvänd,
    för du är Herren min Gud (Jahve Elohim).
Så förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
    Israels Gud:
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
    Israels Gud:
Eved-Melek, en kushit [från Nubien, nuvarande Sudan], var en av hovmännen som befann sig i kungapalatset och fick höra att de [andra hovmännen] hade kastat Jeremia i [den tomma men gyttjiga] vattencisternen. Samtidigt satt kungen [Sidkia] i Benjaminporten [som fungerade som Jerusalems domstol],



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.