5414 – נָתַן (natan)

ge


Typ:
Hebreiska: נָתַן (natan)
Ursprung: a primitive root
Användning: 2019 ggr i GT

Engelsk översättning

to give
add, apply, appoint, ascribe, assign, [idiom] avenge, [idiom] be (healed), bestow, bring (forth, hit

Engelsk beskrivning

1) to give, put, set
1a) (Qal)
1a1) to give, bestow, grant, permit, ascribe, employ, devote, consecrate, dedicate, pay wages, sell, exchange, lend, commit, entrust, give over, deliver up, yield produce, occasion, produce, requite to, report, mention, utter, stretch out, extend
1a2) to put, set, put on, put upon, set, appoint, assign, designate
1a3) to make, constitute
1b) (Niphal)
1b1) to be given, be bestowed, be provided, be entrusted to, be granted to, be permitted, be issued, be published, be uttered, be assigned
1b2) to be set, be put, be made, be inflicted
1c) (Hophal)
1c1) to be given, be bestowed, be given up, be delivered up
1c2) to be put upon


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (2019 st)


Gud (Elohim) satte (placerade) dem [solen, månen och stjärnorna] på himlens mellanrum (fäste, valv) för att lysa på jorden,
Gud (Elohim) sade: "Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt. Det ska vara er mat.
När kvinnan såg att trädet [hade frukt som] var gott (väl lämpat för) att äta och det var behagligt (attraktivt, en lust) för ögonen, och att det var ett begärligt (önskvärt, lockande) träd eftersom man skulle få förstånd (insikt), tog hon av dess frukt och åt. Hon gav också till sin man [som var alldeles intill] och han åt också. [I denna vers finns tre verb: såg, åt och gav. Synintrycken (såg ut att vara gott och den yttre attraktionen) tillsammans med de inre känslorna (löftet om att ge högre förstånd) ledde till ett ödesdigert beslut, se ger='hover'>Jak 1:15; ger='hover'>1 Joh 2:16. Sökandet av vishet utan Gud har också att göra med stolthet, se ger='hover'>Ords 11:2. Ordet för begärligt är samma som används i förbudet mot begär, se ger='hover'>2 Mos 20:17.]
Mannen svarade: "Kvinnan som du har satt vid min sida, hon gav mig [frukt] från trädet, och jag åt."
När du försöker bruka marken ska den inte längre ge goda skördar. Du ska bli ostadig (instabil) och ständigt vandra från plats till plats på jorden."
Fruktan och skräck för er ska komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himlen, över allt som krälar på marken och över alla fiskar i havet. De är givna i er hand (ni har fått auktoritet att råda över dem).
Allt som lever och rör sig ska vara er föda, på samma sätt som jag gav er de gröna örterna (grönsakerna), ger jag er allting. [Välsignelsen som Gud ger Noa speglar den välsignelse som Adam fick i ger='hover'>1 Mos 1:28. En skillnad är att nu finns synden i världen, och människan ska inte längre "råda" över djuren. I stället för ett frivilligt underordnande så finns nu en komponent av rädsla hos djuren. Även om att äta kött tidigare var tillåtet, t.ex. Abels blodsoffer var välbehagligt inför Gud och Noas rena djur under deras år i arken, så blir det nu en tydligt uttalad tillåtelse att använda djur till föda.]
Gud sade: "Detta är tecknet på det förbund jag instiftar mellan mig och er och alla levande varelser som är med er, för alla kommande släktled:
Jag har placerat min båge [regnbågen] i skyn, och det ska vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden.
Herren (Jahve) visade sig för Abram och sade: "Till din säd ska jag ge detta land." Och han byggde ett altare där till Herren (Jahve) som hade visat sig för honom.
för hela detta land som du ser det ska jag ge till dig och till din säd (alla dina efterkommande) efter dig.
Stå upp och vandra genom landet i hela dess längd och i hela dess bredd [ger='hover'>Jos 1:3], för till dig ska jag ge det."
och välsignad är Gud den Högste (El Elion)
    som har gett dina fiender i din hand." Och han gav honom tionde av allt [som han fört tillbaka som krigsbyte från slaget].
Och Sodoms kung sade till Abram: "Ge mig folket och ta godset för dig själv."
Abram sade: "Herre, Herre (Adonai Jahve) vad ska du ge mig? Du ser att jag går bort barnlös och han som ska ta över ägodelarna i mitt hus är Eliezer från Damaskus."
Abram sade vidare: "Se, till mig har du inte gett någon säd (arvinge, eget barn) och en som är född i mitt hushåll ska bli min arvinge" [Tjänarna i ett hushåll på denna tid kunde räknas som "tillhörigheter" i hushållet eftersom de hade en form av slavstatus. Att Abram har för avsikt att låta en av dessa ärva honom i brist på egna barn säger ganska mycket om hans sätt att se på dessa människor. Abram var en god Herre för sina tjänare.]
Han sade till honom: "Jag är Herren (Jahve) som har fört dig ut från Ur i Kaldéen för att ge dig detta land som arv."
Han tog allt detta till honom och delade dem på mitten och lade varje halva mitt emot varandra, men fåglarna delade han inte.
Den dagen skar Herren ett förbund med Abram (ingick ett blodsförbund) och sade: "Till din säd (din avkomma, dina arvingar) har jag gett detta land, från Egyptens flod till den stora floden, floden Eufrat,
Efter tio år i Kanaans land gav Sarai, Abrams fru, sin egyptiska tjänarinna Hagar till sin man som en andra fru.
Då sade Sarai till Abram: "Det är ditt fel att all denna laglöshet (terror, destruktiva kraft, plundring – hebr. chamas) har drabbat mig. Jag tillät min tjänare att ligga med dig, men när hon såg att hon var gravid började hon förakta mig. Låt Herren döma mellan mig och dig." [Sista delen kan också översättas: "Låt Gud straffa dig för det här."]
Jag ska förnya förbundet mellan mig och dig och jag ska göra det mycket, mycket stort (omfattande)."
Du ska inte längre heta Abram, utan ditt namn ska vara Abraham. [Gud lägger till bokstaven h "He", så namnet blir Abraham. Detta är signifikant eftersom bokstaven "He" uttalas som en utandning. Det låter som när man blåser ut luft för att putsa ett par glasögon. Vad betyder detta? Jo Gud blåser in sin ande in i Abrahams namn! Med Guds andes hjälp ska undret ske! På hebreiska uttalas hans namn "Avraham".] För jag ska låta dig bli en far för många nationer (folk).
Jag ska göra dig mycket, mycket fruktsam och jag ska skapa nationer från dig och kungar ska komma från dig (bli dina ättlingar),
och jag ska ge till dig och till din säd efter dig (dina ättlingar) landet som du vandrat runt i, hela Kanaans land, till en evig besittning, och jag ska vara deras Gud (Elohim)."
Jag ska välsigna henne och ska tillsammans med dig ge henne en son. Jag ska välsigna henne och hon ska bli en mor till många nationer (folk). Kungar över nationer ska komma från henne!" [På samma sätt som Gud lägger till bokstaven h, "He", i Abrahams namn (se ger='hover'>vers 5), så gör Gud på samma sätt med Sara så hennes namn blir Sarah. Detta är signifikant eftersom bokstaven "He" uttalas som en utandning. Vad betyder detta? Jo Gud blåser in sin ande in i Saras namn! Med Guds andes hjälp ska undret ske!]
Vad angår Ismael har jag hört dig, och se jag har välsignat honom och ska göra honom fruktsam och ska föröka honom rikligt. Tolv prinsar (furstar) ska han få och jag ska göra honom till ett stort folk.
Sedan sprang Abraham bort till boskapen, tog en fin spädkalv och gav den till en tjänare, som skyndade sig att tillreda den. [Abrahams löfte i ger='hover'>vers 5 nämnde inget om om slaktade djur och extravagant måltid med det finaste köttet. Även mängden mjöl är mycket mer än vad som behövdes. Rabbiner lär att lova inte för mycket för tididigt, utan gör istället mer än vad man lovat.]
Sedan [när köttet var klart] tog han smör (ost) och mjölk och kalven som han tillrett och satte fram åt dem. Själv stod han [som en betjänt] under trädet medan de åt.
Och Gud (Elohim) sade till honom i drömmen: "Ja, jag vet att det är i ditt hjärtas enfald (okunnighet) som du har gjort detta och det är också därför som jag hindrar dig från att synda mot mig. Därför tillät jag inte att du rörde henne.
Och Avimelech tog får och oxar och tjänare och tjänarinnor och gav dem till Abraham och återlämnade hans hustru Sara till honom.
Och till Sara sade han : "Se, jag har gett din bror tusen silver, det är ett skydd (täcke) för dina ögon, till alla som är med dig, och inför alla män så att de ska veta att du är försvarad.
Och Abraham steg upp tidigt på morgonen och tog bröd och ett skinn med vatten och gav det till Hagar, lade det på hennes skuldra och barnet, och sände iväg henne och hon gick iväg och irrade omkring i Beer–Shevas öken.
Och Abraham tog får och oxar och gav dem till Avimelech och de två skar ett förbund. [De ingick blodsförbund med varandra, vilket var relativt vanligt vid denna tid.]
"Jag är en främling och en besökare bland er, ge mig en bit mark som begravningsplats hos er, så att jag kan begrava min döda i min närhet."
att han ska ge mig Machpelas grotta som han äger och som ligger vid ändan av hans fält. Låt honom ge mig den till fullt pris, i er mitt (med er som vittnen), till en egendom som begravningsplats."
"Nej min herre, lyssna på mig, fältet ger jag dig och grottan som finns där. Jag ger det till dig inför sönerna av mitt folk (som vittnen) ger jag det till dig. Begrav din döda."
Han talade till Efron så att folket i landet hörde det och sade: "Om du önskar, ber jag dig (vädjar) lyssna på mig, jag ska ge dig full betalning för fältet, ta emot det av mig och jag ska sedan begrava min döda där."
Herren (Jahve), himmelens Gud (Elohim) som har tagit mig ut från min fars hus och från det land där jag föddes och som har talat till mig och gett sin ed och sagt: "Till din säd ska jag ge detta land", han ska sända sin ängel framför dig och du ska ta en hustru åt min son därifrån.
Mannen kom in i huset och sadlade av sina kameler och han gav kamelerna hö och foder. Han fick vatten till att tvätta sina fötter och fötterna på de män som var med honom.
Herren (Jahve) har välsignat min herre rikligt och han har blivit stor. Han har gett honom småboskap och boskapshjordar (av nötkreatur), silver och guld och tjänare och tjänarinnor och kameler och åsnor.
Och Sara, min herres hustru, födde en son till min herre på sin ålderdom, och till honom har han givit allt han har.
Sedan ska du vara fri från din ed när du kommer till mina släktingar. Om de inte ger henne till dig ska du vara fri från min ed."
Tjänaren tog fram juveler av silver och juveler av guld och vackra kläder och gav till Rebecka, han gav också dyrbara ting till hennes bror och hennes mor.
Men Abraham gav allt han ägde till Isak.
Men till konkubinernas söner, som Abraham hade, gav Abraham gåvor. Och han sände iväg dem, bort från sin son Isak, medan han ännu levde, österut, till de östra områdena.
Jakob gav Esau bröd och linssoppa och han åt och drack och reste sig upp och gick sin väg. Så föraktade Esau dagen för sitt förbund (sin förstfödslorätt). [ger='hover'>Heb 12:16–17]
Stanna (lev där som en gäst, inte permanent – vandra runt) i detta land. Jag ska vara med dig och jag ska välsigna dig, för till dig och till din säd (avkomma, ättlingar) ska jag ge detta land. [Vilket sker flera hundra år senare.] Jag ska stadfästa den ed som jag svor till din far Abraham [ger='hover'>1 Mos 15:18–19],
och jag ska föröka din säd (avkomma, ättlingar) till att bli som stjärnorna på himlen och till din säd ska jag ge alla dessa länder. Genom din säd (avkomma, ättlingar) ska alla jordens länder själva bli välsignade [ger='hover'>1 Mos 12:1–3],
Och hon gav den utsökta maten och bröd som hon gjort i ordning i sin son Jakobs händer.
Må Gud (Elohim) ge dig himlarnas dagg
    och jordens feta [rika/välsignade] platser,
    och överflöd av säd och vin.
Och Isak svarade och sade till Esau: "Se, jag har gjort honom till herre, och alla hans bröder har jag gett till honom som tjänare, och med säd och vin har jag försett honom, och vad mer ska jag göra för dig min son?"
och ger till dig Abrahams välsignelser och till din säd med dig, så att du kan ärva landet som du vistats i, som Gud (Elohim) gav till Abraham."
Plötsligt såg han Herren själv stå högst upp och säga: "Jag är Herren, din fader [förfader] Abrahams Gud och [din far] Isaks Gud. [Notera att ännu har Gud inte blivit Jakobs Gud, det är först efter brottningskampen i ger='hover'>1 Mos 32.] Marken som du nu ligger på ska jag ge åt dig och din säd.
Och Jakob avlade ett löfte och sade: "Om Gud (Elohim) är med mig och håller (vaktar, skyddar, bevarar) mig på den väg jag går och ger mig bröd att äta och kläder att klä mig med,
och denna sten som jag har rest upp som en pelare ska vara Guds (Elohims) hus, och av allt som du ger mig ska jag ge tionde till dig."
Laban svarade: "Det är bättre att jag ger henne till dig än att jag ska ge henne till någon annan man, stanna hos mig."
Och Laban gav Zilpa, sin tjänstekvinna till sin dotter Lea som tjänstekvinna.
Laban svarade: "Vi gör inte så här (det är inte vår sed) att vi ger den yngre före den förstfödda.
Fullfölj veckorna för denna och vi ska även ge dig den andra för det arbete som du ska göra i ytterligare sju år."
Och Jakob gjorde så och fullföljde sina veckor, och han gav honom Rakel, sin dotter till hustru.
Och Laban gav till sin dotter Rakel Bilha, hans tjänstekvinna till att bli hennes tjänstekvinna.
Och hon [Lea] blev gravid igen och födde en son och sade: "Eftersom Herren (Jahve) har hört (hebr. shama) att jag är hatad (oälskad, motbjudande, avvisad), har han gett mig även denna son." Och hon gav honom namnet Simon (hebr. Shimon – betyder: "höra").
Och hon gav honom Bilha, sin tjänstekvinna till hustru, och Jakob gick in till henne.
Och Rakel sade: "Gud (Elohim) har dömt (hebr. danan) mig och även hört min röst och har gett mig en son." Därför gav (kallade) hon honom namnet Dan [betyder: domare].
När Lea såg att hon hade lämnat (slutat) att bli gravid, tog hon Zilpa sin tjänstekvinna, och gav henne till Jakob som bihustru.
Och Ruben [Jakobs förstfödde, Leas son som nu var i 5-6 års åldern] gick ut till veteskörden på dagarna och hittade alrunor (mandragora; "kärleksäpplen" – hebr. ger='hover'>dodaj) på fältet och tog hem det till sin mor Lea. Då sade Rakel till Lea: "Ge mig, jag ber dig, från din sons alrunor." [Alruna (Mandragora officinarum) är en art i familjen potatisväxter. Örten har grova rötter som ofta kan få former som påminner om nakna människokroppar. De användes ibland som husgudar (hebr. terafim). Från roten växer långa mörkgröna blad som bildar som en rosett. Den bildar blekt purpurblå blommor som under våren blir till små gul/röda frukter. Frukten har beskrivits som ett gult fågelägg i ett genomskinligt bo. Vid den här tiden på våren, då veteskörden bärgas, är frukten mogen och den doftar också, se ger='hover'>Höga V 7:13. Frukten kan skalas och ätas. Mest troligt är att den 5-6 årige Ruben bara plockar frukten och tar med sig den hem. Det finns antika berättelser hur hudar och åsnor användes för att dra upp de djupa rötterna, så med tanke på hans ålder, är det inte troligt att han gräver upp roten. Dess frukter ansågs verka som ett afrodisiakum med en stärkande effekt på könsdriften. Araberna kallade frukten "djävulens äpplen" och i den grekiska världen fick den smeknamnet "kärleksäpple". Kopplingen till kärlek finns även i det hebreiska namnet ger='hover'>dodaj (som också delar rot med namnet David), som är snarligt ordet för kärlek (hebr. dod) och "min älskade" i Höga visan, se ger='hover'>Höga V 2:2. Den grekiska naturforskaren Dioskorides (40-90 e.Kr.) skriver hur mandragoraroten kunde kokas i vin och ges som smärtlindrande medel. Det verkade även mot sömnlöshet och användes inför operativa ingrepp. Mandragora växer än idag på fälten i Israel.]
Och Lea sade: "Gud (Elohim) har gett mig min lön (hebr. shachar) eftersom jag gav min tjänstekvinna till min man. Och hon gav (kallade) hon honom namnet Jisashchar. (Jisashachar betyder det finns lön, kompensation eller belöning.)
Ge mig mina fruar och mina barn för vilka jag har tjänat dig och låt mig gå, för du känner mycket väl till hur jag har tjänat dig."
Och han sade (vidare): "Utse åt mig din lön och jag ska ge dig den."
Och han sade: "Vad ska jag ge dig?"
    Och Jakob sade: "Du ska inte ge mig vad som helst, om du vill göra detta för mig, ska jag igen föda din flock och ta hand om den.
Och den dagen tog han bort alla getter av hankön som var strimmiga och fläckiga och alla getter av honkön som var spräckliga och fläckiga, alla som hade något vitt (i pälsen), och alla de mörka bland fåren, och gav dem i sina söners hand.
Och Jakob skiljde lammen av hankön, och vände flockens ansikten mot det strimmiga och alla mörka i Labans flock, och han placerade sina egna flockar åt sidan och placerade dem inte i Labans flock.
Ändå har er far offentligt förnedrat (lurat – hebr. talal) mig och ändrat min lön tio gånger [gång på gång], men Gud har inte tillåtit honom att göra mig något ont. [Det ovanliga ordet har samma rot som ordet tel som används om en stad som byggts upp och rivits ner. Labans sätt är som ett grymt skämt där Jakobs förvänting har byggts upp som en stad synlig för alla, för att sedan raseras, på nytt byggas upp för att igen raseras.]
Så har Gud tagit er fars boskap och gett den åt mig.
Och han gav dem i sin tjänares hand, varje flock för sig, och han sade till sin tjänare: "Gå över före mig och se till att det är ett avstånd mellan flock och mellan flock."
Och Chamor talade med dem och sade: "Min son Shechems själ längtar efter din dotter, jag ber dig, ge henne som hustru till honom.
Och ingå äktenskap med oss, ge era döttrar till oss och ta våra döttrar till er.
Och Shechem sade till hennes far och till hennes bröder: "Låt mig finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i era ögon, och det ni säger till mig ska jag ge.
Be mig om mycket, en stor hemgift, och jag ska ge er vad ni säger (begär), bara ni ger mig ungmön till hustru."
och sade till dem: "Vi kan inte göra detta, att ge vår syster till någon som är oomskuren, för det är en förebråelse mot oss.
sedan kan vi ge våra döttrar till er och vi kan ta era döttrar till oss och vi kan bo tillsammans med er och vi kan bli ett folk.
"Dessa män är fridsamma mot oss, låt dem därför bo i landet och idka handel där, för se, landet är stort nog för dem, låt oss ta deras döttrar åt oss som hustrur och låt oss ge dem våra döttrar.
Och de gav Jakob alla främmande gudar som fanns i deras hand och ringarna i sina öron, och Jakob gömde dem under terebinten som fanns i Shechem.
Och landet som jag gav till Abraham och Isak det ger jag till dig, och till din säd efter dig ska jag ge landet."
Men Onan visste att säden (barnet) inte skulle bli hans, när han därför gick in till sin brors hustru spillde han sädesvätskan på marken, så att han inte skulle ge avkomma till sin bror.
Hon tog av sig sina änkekläder och täckte sig själv med sin slöja och svepte in sig själv och satte sig vid porten till [staden] Einaim [betyder: ögonen eller källorna; kanske samma stad som Enam, se ger='hover'>Jos 15:34], som ligger på vägen till Timna. Hon såg att Shela hade vuxit upp (blivit giftasvuxen) men att hon inte blivit given till honom som hustru.
Han vände sig till henne vid vägen och sade: "Kom, låt mig komma in till dig", för han visste inte att hon var hans svärdotter.
    Hon svarade: "Vad ska du ge mig för att du får komma in till mig?"
Han sade: "Jag ska skicka en killing från flocken". Hon svarade: "Vill du ge mig en pant till dess du sänder den?"
Han sade: "Vilken pant ska jag ge dig?" Hon svarade: "Din signetring och din träns och staven som du håller i din hand." Han gav dem till henne och kom in till (hade sexuellt umgänge med) henne och hon blev gravid genom honom.
Juda kände igen dem och sade: "Hon är mer rättfärdig än jag, eftersom jag inte gav henne min son Shela." Han träffade henne inte mer (hade inget sexuellt umgänge med henne).
Och det kom sig att den ene stack ut sin hand och barnmorskan tog en röd tråd och band om handleden och sade: "Denne kom ut först."
Josef fann nåd (oförtjänt kärlek; favör) i hans ögon och blev hans personlige tjänare. [En position som finns väl dokumenterad i egyptisk litteratur.] Potifar utsåg Josef till arbetsledare (tillsyningsman) över sitt hus och allt som tillhörde honom gav han i hans hand [att ansvara över].
Men Josef vägrade och sade till sin herres hustru: "Se, min herre som äger mig vet inte ens vad som finns i hans hus [har inte koll på alla småsaker], han har gett allt som tillhör honom i min hand (låter mig förvalta allting).
Josefs herre [Potifar] tog honom och satte honom i fängelset, platsen där kungens fångar hölls bundna. Han var nu där i fängelset. [Det är inte tydligt vem Potifar blir arg på. Kanske kände han till sin frus sätt. Enligt Yalkut Shimoni, en medeltida rabbin, gjorde Potifars dotter Asenat allt hon kunde för att upprätta och fria Josef från anklagelserna. När Josef senare blir fri från fängelset gifter han sig med Asenat som är Potifars dotter, se ger='hover'>1 Mos 41:44. Tiden i fängelse var en prövning för Josef, den beskrivs i ger='hover'>Ps 105:17–19
    Berättelsen om Josef är fylld med cykliska mönster och upprepningar: Han har två drömmar (kap 37), han tyder två drömmar (kap 40), hans bröder gör två resor för att se honom (kap 42-43), och här är han oskyldigt fängslad en andra gång.]
Men Herren (Jahve) var med Josef och visade honom nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) och gav honom nåd (favör, oförtjänt kärlek – hebr. chen) i fängelsechefens ögon.
Fängelsechefen satte Josef till att ansvara för alla fångarna (han gav dem i Josefs hand) och allt som gjordes där, det gjordes [beslutades, administrerades] genom honom.
Han satte dem i förvar i generalens hus, chefen över livvakten, i fängelset, platsen där Josef var bunden.
och faraos bägare var i min hand och jag tog druvorna och pressade dem i faraos bägare och jag gav bägaren till faraos hand."
Om tre dagar ska farao lyfta upp ditt huvud och upprätta dig till din ställning (tjänst – hebr. ken; samma ord som översätts "fundament" i ger='hover'>2 Mos 30:18), du ska ge farao bägaren i hans hand så som du tidigare gjort, när du var hans förman.
Han återinsatte förmannen för munskänkarna i hans ämbete och han gav bägaren till faraos hand.
farao var vred på sin tjänare och satte mig i fängelse i generalens hus, chefen över livvakten, mig och förmannen för bagarna.
Vidare sade farao till Josef: "Se jag har satt dig över hela Egyptens land."
Farao tog sin signetring från sin hand och satte den på Josefs hand och klädde honom i praktfulla dräkter av fint linne och satte en guldkedja runt hans hals. [Istället för fängelsekläder får Josef fina linnekläder. Två gånger hade han förlorat sin mantel, nu får han en ny. Istället för fängelsets järnkedjor (ger='hover'>Ps 105:18) får han nu kedjor av guld!]
Han lät honom åka i den andra vagnen (vagnen bakom faraos egen vagn) som han hade och de ropade framför honom: "Avrech [knäböj]!" Och han satte honom över hela Egyptens land. [Ordet avrech är troligtvis ett egyptiskt ord som är en uppmaning att böja knä, ett sätt att visa respekt som i Egypten främst gällde vördnad för gudarna. Farao betraktades som en gud och genom att visa samma respekt för Josef upphöjs även han till en gudomlig status.]
Farao gav Josef namnet Zafenat-Panea [som betyder "uppenbarare av hemligheter"], och till hustru gav han honom prästen Potiferas dotter Asenat från On. Och Josef vandrade ut över Egyptens land. [Potiferas är en längre form av namnet Potifar. De tidigaste rabbinska traditionerna (Rashi, Rashbam och Alshish)ger att det var samma Potifar (ger='hover'>1 Mos 39:4, ger='hover'>20) som fängslade Josef.]
Han samlade upp all mat under de sju åren som var i Egyptens land och lagrade maten i städerna [nära där människorna bodde]. Markens mat som fanns runtomkring varje stad samlade han [strategiskt] in i den staden.
Sedan befallde Josef att man skulle fylla deras kärl med säd och ge tillbaka varje mans pengar i hans säck och ge dem matsäck för resan, och så gjordes för dem.
När en av dem öppnade sin säck på rastplatsen för att utfodra sin åsna, upptäckte han sina pengar och se, de låg överst i säcken.
"Mannen, herren i landet, talade hårt (med myndig röst) till oss och tog oss för att vilja spionera på landet.
Ta med er yngste bror till mig, då ska jag veta att ni inte är spioner utan ärliga män. Då ska jag befria er bror till er och ni kan röra er i landet."
Ruben talade till sin far och sade: "Du ska dräpa mina två söner om jag inte för honom tillbaka till dig. Ge honom i min hand och jag ska föra tillbaka honom till dig." [Ruben hade fyra söner, så hebreiskan antyder "två av mina söner".]
Må Allsmäktig Gud (El Shaddai) ge er evig nåd (gränslös barmhärtighet) inför den mannen [som ju är Josef – ännu dold för dem], så att han befriar er andra bror [Simon, se ger='hover'>2 Mos 42:19, ger='hover'>36] och Benjamin. Och för min del – om jag blir barnlös (berövas mina barn), så är jag barnlös (berövad)." [Jakob förtröstar på att Guds vilja ska få ske, se ger='hover'>2 Kung 7:4; ger='hover'>Est 4:16.][Detta är första gången som det hebreiska ordet rachamim förekommer i GT. Det betyder evig nåd, obegränsad barmhärtighet, gränslöst medlidande, oändligt förbarmande. Då ordet står i plural finns det ingen början och inget slut, det är omöjligt att räkna, det saknar begränsningar. Därav översättningar som på olika sätt uttrycker detta med adjektiv som evig, oändlig, gränslös m.m. Huvudbetydelsen i ordet är nåd, men hebreiskan har fem olika rötter för detta ord. Just denna rot betonar att nåden innebär barmhärtighet, medlidande och förbarmande.
    Rachamim delar även rot med ordet för livmoder rechem. Det ger nåden i detta uttryck ytterligare en dimension av att vara värnande och beskyddande på samma sätt som livmodern är det lilla, hjälplösa och värnlösa barnets beskydd. På samma sätt som det ofödda barnet också är helt beroende av navelsträngen för att få näring, ligger i detta ord för nåd även en dimension som visar att vi är helt och hållet beroende av Guds eviga nåd för att ens överleva! Det gör att barmhärtigheten, medlidandet och förbarmandet får mycket djupare dimensioner än en allmän välvilja.]
Josef svarade: "Frid (shalom) vare med er, frukta inte. Er Gud (Elohim) och era fäders Gud har gett er skatter i era säckar. Jag hade era pengar." Sedan förde han ut Simon till dem.
Tjänaren tog in bröderna i Josefs hus och gav dem vatten och de tvättade sina fötter och han gav deras åsnor foder.
Han grät högljutt så att egyptierna hörde och faraos hus hörde.
och ta er far och ert hushåll och kom till mig. Jag ska ge er det goda i Egyptens land och ni ska äta det feta i landet. [ger='hover'>Hes 34:3]
Israels söner gjorde så, och Josef gav dem vagnar i enlighet med faraos befallning, och gav dem proviant för resan.
Till alla, varje man, gav han ett ombyte av kläder, men till Benjamin gav han 300 shekel silver och fem ombyten av kläder.
Detta är Zilpas söner, som Laban gav till sin dotter Lea, och som hon födde till Jakob – totalt 16 personer (själar, liv).
Dessa är Bilhas söner, som Laban gav till sin dotter Rakel, och som hon födde till Jakob – totalt 7 personer (själar, liv).
Josef etablerade sin far och sina bröder och gav dem besittningar i Egyptens land, i den bästa delen av landet, i landet Rameses [som senare blev en stad i området som också kallas Goshen vid Nilens deltaområde, se ger='hover'>2 Mos 1:11; ger='hover'>12:37], som farao hade befallt.
Josef svarade: "Kom hit med er boskap. Jag ska ge er bröd för boskapen om pengarna är slut."
De förde sin boskap till Josef och Josef gav dem bröd i utbyte mot deras hästar, boskap, småboskap och deras åsnor. Han gav dem bröd i utbyte mot all deras boskap det året.
Varför skulle vi dö inför dina ögon, både vi och vår mark? Köp oss och vår mark för bröd, och vi och vår mark ska vara faraos slavar. Ge oss bröd så att vi kan leva och inte dö och så att marken inte blir ödelagd."
Endast prästernas mark köpte han inte (löste inte in), eftersom prästerna hade sin del från farao och åt den ranson som farao gav dem. Därför sålde de inte sin mark.
Det skall ske att när ni samlar in skörden, ska ni ge en femtedel till farao och fyra delar ska vara era egna till att beså fälten och till er mat för dem som är i ert hushåll och till mat för era små."
och sade till mig: 'Se, jag ska göra dig fruktsam och föröka dig, och av dig ska jag göra ett helt kompani (en stor skara eller en hel armé) av människor, och jag ska ge detta land till din säd efter dig som en evig egendom.'
Josef svarade sin far: "De är mina söner, som Gud (Elohim) har gett mig här."
    Han sade: "För fram dem, jag ber dig, till mig och jag ska välsigna dem."
Jag ger dig nu, utöver vad dina bröder får, en bergsrygg (sluttning eller staden Shechem) som jag tagit från amoréerna med svärd och båge." [Hebr. shekhem kan syfta på en bergsrygg, sluttning eller även staden Shechem. Han kan referera till marken han köpte, se ger='hover'>1 Mos 33:18–19, men eftersom en strid nämns talar det för att det är händelserna i ger='hover'>1 Mos 34:25–29 som åsyftas. Josef begravdes senare i Shechem, se ger='hover'>Jos 24:32.]

Tolv eller tretton stammar?
Josefs söner, Efraim och Manasse, adopteras av Jakob (ger='hover'>vers 5), så totalt blir det som om Israel hade 14 söner! När landet senare fördelas får Josef inget landområde, istället är det Manasse och Efraim som tilldelas land, och Josef ersätts alltså av sina söner. Här finns en förebild på hur Jesus återlöser två folk (judar och hedningar) och låter dessa två folk ta hans plats som ett folk, men ändå två (ger='hover'>vers 16).
    Även om det är tretton stammar som går in i det nya landet är det bara tolv stammar som får landområden. Levi har inte ett eget område (Herren är deras arv, se ger='hover'>5 Mos 18:19–20). Det finns flera samband mellan talet 13 och talet 1. Det hebreiska ordet för räknetalet ett är echad. Ordet består av tre bokstäver Alef (talvärde 1), Chet (talvärde 8) och Dalet (talvärde 4). Summan av talvärdena för dessa tre bokstäver är 13. Inom judendomen så är 13 det nummer som krävs för att starta något nytt. Talet ett tillsammans med tretton förekommer på många områden. När en pojke når tretton års ålder (och firar Bar mitzvah) räknas han som en man och "blir ett" med folket.

Från Asher [betyder "lycklig"] kommer rikliga (överflödande, mättande) rätter
    och han ska ge mat till kungliga nöjen (rikligt uppdukade festbord).
Naftali [betyder "brottning"] är en hind som blivit fri,
    han ger goda ord (talar välsignelse, uppmuntran och tröst). [Detta är en profetia om att lärjungarna ska förkunna evangeliet, de goda orden, det glada budskapet. Nästan alla Jesu lärjungar kommer från Sebulons och Naftalis stam, eftersom dessa båda stammar beblandade sig i området vid Genesarets sjö som ursprungligen tilldelades Naftali och var området där Jesus kallade de flesta lärjungarna. Nasaret ligger i Sebulons område och Kapernaum i Naftalis område.]
Faraos dotter sade till henne [Jokebed, barnets mor]: "Tag med dig detta barn och amma det åt mig, jag ska ge dig lön för det." Så kvinnan tog barnet och ammade det.
[De hittade Mose och han tackade ja till inbjudan.] Mose var villig (kom överens om) att stanna hos prästen. Mose fick [så småningom prästen] Jetros dotter Sippora till hustru.
Men jag vet [redan] att Egyptens kung inte kommer låta er gå frivilligt. Nej, inte ens av en mäktig hand [någon mänsklig armé].
Jag ska göra så att egyptierna kommer att behandla detta folk [som är mitt folk] väl. När ni lämnar Egypten, ska ni inte gå därifrån tomhänta.
"Ni ska inte längre ge folket halm för att göra tegel. Låt dem gå ut och hämta halm själva.
Då gick slavdrivarna över folket och förmännen ut och sade till folket: "Så säger farao: 'Jag ger er inte någon halm.
Man ger ingen halm åt dina tjänare, ändå säger man: 'Gör tegel!' Dina tjänare blir nu slagna, trots att skulden ligger hos ditt eget folk."
Ut med er, tillbaka till ert arbete! Ni ska inte få någon halm, men ni måste producera samma kvot tegel."
De sade: "Låt Herren se och döma vad ni gjort. På grund av er ser farao och hans tjänare på oss som om vi vore något motbjudande (ordagrant "en avskyvärd stank"). Du har satt svärdet i deras hand för att döda oss. [Nu har de en ursäkt att dräpa oss]."
Jag har också upprättat mitt förbund med dem och lovat att ge dem Kanaan, det land där de bodde som främlingar.
Jag ska föra er till det land som jag svor att ge åt Abraham, Isak och Jakob.
Jag ska ge det åt er till arv och egendom.
Jag är Herren.' " [I ger='hover'>vers 6 används hebr. gaal för första gången i 2 Mosebok. Hela denna berättelse om Guds handlade med israeliterna när han befriar dem ur slaveriet i Egypten är den enskilt största typologin i hela GT på det som Jesus gör under påskveckan när han går till korset för oss som vår Goel, substantivet till "gaal", och återlöser oss genom att döma all synd och sjukdom och vinna full frälsning åt oss.]
Herren svarade Mose: "Nu gör jag dig som en gud för farao [för att säga mina ord till honom], och din bror Aron ska bli din profet.
ska farao inte lyssna till dig. Jag ska lägga min hand på Egypten och jag ska föra ut mina härskaror, mitt folk israeliterna, ut ur Egyptens land genom stora straffdomar.
"När farao säger till er: 'Gör ett övernaturligt tecken. [Bevisa er auktoritet.]', ska du säga till Aron: 'Kasta din stav framför farao', så ska den bli en orm."
Mose sträckte ut sin hand mot himlen och Herren (Jahve) sände åska och hagel. Eld kom ner på jorden när Herren (Jahve) lät hagel falla över Egyptens land.
Men Mose sade: Du måste också ge oss offer och brännoffer i våra händer, så att vi kan offra till Herren vår Gud (Jahve Elohim).
Herren (Jahve) gav folket favör i egyptiernas ögon. Mannen Mose var verkligen, sannerligen stor i faraos tjänares ögon och i folkets ögon. [I princip alla egyptier såg vid det här laget på Mose som en stor, kanske den största guden som fanns, eftersom han, genom alla tecken som Herren låtit honom göra, nu hade visat att Egyptens alla stora gudar inte hade den makt som folket tills nu hade tillskrivit dem.]
De ska ta från blodet och stryka det på de båda dörrposterna och på träslån över dörren i alla de husen där man ska äta det.
Herren (Jahve) ska gå fram [genom landet under natten] för att slå Egypten. Men när han ser blodet ovanför dörren och på de båda dörrposterna, ska han passera förbi dörren och inte tillåta fördärvaren [dödsängeln] att komma in i era hus och slå er.
Även efter det att ni kommit in i det land som Herren har lovat [Israel] ska ni hålla (bevara) denna högtid (ceremoni, gudstjänst).
Herren (Jahve) gav folket favör i egyptiernas ögon så att de lät dem få allt de bad om. Så blev egyptierna plundrade.
Och det ska ske när Herren (Jahve) ska föra in er i kananiternas och hettiternas och amoréernas och hiviternas och jevuséernas land, som han har lovat med ed till era fäder att ge er [ger='hover'>1 Mos 12:1–3], ett land som flyter av mjölk och honung, att ni ska betjäna, hålla denna gudstjänst i denna månad.
Nu när Herren (Jahve) för er in i kananiternas land, som han har lovat med ed till er och era fäder och ger det till er,
Israeliterna sade till dem: "Om vi ändå hade fått dött för Herrens hand i Egyptens land, när vi satt vid köttgrytorna och hade tillräckligt med bröd, men ni har fört oss ut till den här öknen för att låta hela folket dö av hunger."
Mose sade [ordföljden i denna mening är i grundtexten abrupt och repeterar ger='hover'>vers 6 och ger='hover'>7, det kan vara så att det återspeglar att Mose inte var en god talare]: "Ni ska förstå detta när Herren (Jahve) ger er kött att äta på kvällen, och bröd på morgonen för att mätta er, eftersom Herren har hört er klagan, att ni klagar på honom. Vad det gäller oss, vilka är vi? Er klagan är inte mot oss, utan mot Herren (Jahve)."
När israeliterna såg det frågade de varandra: "Vad är det här?" eftersom de inte visste vad det var. ["Vad är det här" är på hebreiska man hu, och ordet som senare används för manna är man.]
    Mose sade till dem: "Det är den mat som Herren ger er att äta.
Se, Herren (Jahve) har gett er sabbaten, så på den sjätte dagen ger han er bröd för två dagar. Låt var och en stanna på sin plats och låt ingen gå ut på den sjunde dagen.
Mose sade till Aron: Ta en kruka och fyll den med en full omer [ca 3 liter] av manna. Spara den inför Herren (Jahve) så att den bevaras för kommande generationer.
Då började folket strida mot Mose (de ställde honom inför rätta och gjorde en rättslig tvist av denna fråga och ville avsätta honom).
    De sade: "Ge oss vatten att dricka."
    Mose svarade: "Varför strider ni med mig? Varför frestar (prövar) ni Herren?"
Mose valde ut dugliga män från hela Israel och gjorde dem till ledare över folket, ledare för tusen, hundra, femtio och tio.
Hedra (värdera högt, visa vördnad och respekt för) din far och din mor. Då ska du få leva länge i det land som Herren, din Gud ska ge dig. [Detta bud har både att göra med vördnad för Gud och vördnad för människor. För ett barn är deras föräldrar som en gud. Ett barn lär sig att vörda Gud genom att vörda sina föräldrar. Genom livet förändras betydelsen av att "vörda sina föräldrar". För ett barn är att vörda att lyda, som vuxen att ha en jämlik relation och när föräldrarna blir äldre att ta hand om dem.]
Om hans herre ger honom en hustru och hon föder söner eller döttrar till honom, ska hustrun och hennes barn vara hennes herres, och han ska gå (lämna) för sig själv.
om han reser sig igen och går böjd över sin stav, då ska den som slog honom vara tyst. Han ska ersätta honom för hans förlorade tid och ska ombesörja att han blir fullt återställd.
Om män bråkar med varandra och skadar en gravid kvinna så att hon får missfall och inga andra skador uppstår, då ska han med säkerhet bli skadeståndsskyldig, i enlighet med det som kvinnans make ålägger honom, och han ska betala som domarna fastställer.
Men om någon skada uppstår,
då ska liv ges för liv,
Om en lösensumma läggs på honom, då ska han för sin återlösning ge allt som läggs på honom.
Om oxen stångar en tjänare eller tjänarinna, ska han ge deras herre 30 shekel silver och oxen ska stenas.
Om en man överlämnar pengar eller andra tillhörigheter till sin granne för att han ska förvara det och det blir stulet från den mannens hus, om tjuven blir funnen ska han betala dubbelt tillbaka.
Om en man till sin granne överlämnar en åsna eller en oxe eller ett får eller något djur för att han ska skydda (ta hand om) det och det dör eller skadas eller förs bort och ingen ser det,
Om hennes far vägrar att ge henne till honom, ska han betala silver efter hemgiften för en ungmö.
Du ska inte fördröja att offra fullheten av din skörd och det som kommer från din press. Det förstfödda av dina söner ska du ge till mig.
På samma sätt ska du göra med din oxe och med ditt får. 7 dagar ska den gå med sin mor, på den åttonde dagen ska du ge den till mig.
Jag ska sända min skräck framför dig och slå alla människor med panik, som du ska komma till, och göra så att alla dina fiender vänder ryggen mot dig (så att de flyr för dig).
Jag ska sätta dina gränser från Röda havet (Vasshavet) till Filistéernas hav [Medelhavet] och från öknen (Negev eller Sinai) till floden Eufrat. För jag ska lämna landets invånare i din hand, och du ska driva ut dem ifrån dig.
Herren (Jahve) sade till Mose: "Kom upp till mig på berget och var kvar där, så ska jag ge dig stentavlorna med undervisningen (hebr. Torah) och buden, som jag har skrivit för att undervisa folket." [De tio budorden hade redan talats men skulle nu ges i skriftlig form.]
Du ska gjuta fyra ringar av guld för den och sätta dem ovanpå de fyra fötterna, två ringar på den ena sidan och två ringar på den andra sidan.
I arken ska du lägga vittnesbördet som jag ska ge dig. [De två stentavlorna med de tio budorden. Att budorden ligger i Jesus visar att han är vår profet. Jesus kom inte för att upphäva utan för att fullborda dessa budord. Jesus var ställd under lagen, se ger='hover'>Gal 4:4 och uppfyllde den. Lagen är helig, rättfärdig och god och undervisar oss om Guds vilja. Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig, säger Jesus i ger='hover'>Joh 4:34.]
Du ska sätta locket ovanpå arken, och i arken ska du lägga vittnesbördet som jag ska ge dig.
Du ska göra fyra ringar av guld till det och sätta ringarna i de fyra hörnen som är på dess fyra fötter.
På bordet ska det alltid ligga bröd inför mitt ansikte. [Brödet är en bild på Guds ord och det faktum att det alltid ska finnas bröd på bordet undervisar oss om vikten att alltid "äta" ordet, det vill säga ha en god daglig vana att alltid läsa Guds ord och begrunda det. Att det är inför Guds ansikte/ögon betyder att vi aldrig ska titta bort från Ordet utan istället låta bibeln vara våra "glasögon" som vi använder som filter framför allt annat som vi tittar på så att vi kan avgöra vad som är rent, sant, gott och Guds vilja i varje situation.]
Och du ska hänga det på 4 pelare av akaciaträ överdragna med guld, deras hyskor av guld, på 4 fotstycken av silver.
Och du ska hänga upp förhänget under spännena [som fogar ihop takvåderna, se ger='hover'>vers 6] och där innanför förhänget ska du ställa in vittnesbördets ark, och förhänget ska skilja mellan det heliga och det allra heligaste (ordagrant heligheternas heliga).
Och du ska placera Nådastolen ovanpå vittnesbördets ark i heligheternas heliga.
Och du ska placera bordet utanför förhänget och menoran mittemot bordet på ena sidan i tabernaklet söderut, och du ska ställa bordet på den norra sidan.
Du ska placera det under avsatsen runt altaret, under så att det når halvvägs upp på altaret.
och två kedjor av rent guld, av tvinnad tråd ska du göra dem, ett kransarbete, och du ska sätta kranskedjorna på infattningen.
Och på bröstskölden ska du göra två ringar av guld och sätta de två ringarna på de två sidorna av bröstskölden.
Och du ska sätta de två flätade kedjorna av guld på de två ringarna på bröstsköldens sidor.
Och de två andra ändarna på de två tvinnade kedjorna ska du sätta på de två infattningarna och sätta dem på efodens två axelstycken, på dess främre del.
Och du ska göra två ringar av guld och sätta dem på efodens två axelstycken undertill, i dess framkant, nära dess sammankoppling ovanför efodens skickligt vävda band.
Och du ska lägga urim och tummim i rättvisans bröstsköld (hebr. choshen mishpat), och de ska vara på Arons hjärta när han går inför Herrens (Jahves) ansikte. Och Aron ska bära Israels söners rättvisa (hebr. mishpat) inför Herrens (Jahves) ansikte alltid (hela tiden, oavbrutet, kontinuerligt). [Hebreiska ordet mishpat betyder påbud och bindande juridiska beslut. Det har med rätt och rättvisa att göra och här är det Gud som svarar med sitt rätta och rättvisa domslut när Aron använder urim och tummim för att få veta Guds vilja i enskilda frågor.]
Och du ska lägga dem i en korg och föra fram dem i korgen med oxen och de två baggarna.
Och du ska sätta turbanen på honom och sätta den heliga kronan på turbanen.
Och du ska ta blodet från oxen och stryka det på altarets horn med ditt finger och du ska hälla ut hela återstoden av blodet vid altarets fot.
Och du ska dela baggen i sina delar och tvätta inälvorna och dess ben och lägga dem med sina delar och med dess huvud.
Sedan ska du slakta baggen och ta av dess blod och stryka det på Arons högra örsnibb och på den högra örsnibben på hans söner, och på tummen på deras högra händer, och på stortån på deras högra fötter och stänka blodet mot altaret runtomkring.
Och du ska ställa det framför draperiet (förhänget) som är vid vittnesbördets ark, framför locket som täcker vittnesbördet, där jag ska möta (träffa, umgås med) dig.
"När du räknar Israels söner efter deras antal, då ska de ge, varje man en lösensumma för sin själ till Herren (Jahve), när du räknar dem, så att ingen plåga kommer bland dem när du räknar dem.
Detta ska de ge, var och en av dem som går förbi som är räknad, en halv shekel efter helgedomens shekel – shekeln är 20 gera – en halv shekel som ett offer till Herren (Jahve).
Alla som går förbi bland dem som räknas, från 20 års ålder och uppåt ska ge offret till Herren (Jahve).
De rika ska inte ge mer och de fattiga ska inte ge mindre än den halva shekeln, när de ger offret till Herren (Jahve) för att bringa försoning för sina själar.
Och du ska ta försoningspengarna från Israels söner och helga det till arbetet i mötestältet, så att det blir ett minne för Israels söner inför Herrens (Jahves) ansikte, till att bringa försoning för deras själar.
"Du ska göra ett vattenkar av koppar och dess fundament av koppar, till att tvätta sig, och du ska ställa det mellan mötestältet och altaret, och du ska hälla vatten i det.
Den som tillverkar något likadant eller vemhelst som använder något av den på en främling, han ska bli avhuggen från sitt folk.' "
Och du ska mala en del av det väldigt fint och placera det framför vittnesbördet i mötestältet, där jag ska umgås med dig, det ska för dig vara högheligt.
Och jag, se jag har gett honom Oholiav, son till Achisamach av Dans stam. Och i hjärtat på alla som har ett vist hjärta har jag gett visheten, så att de kan göra allt som jag har befallt dig [i kapitel 25-30]:
Och han gav till Mose, när han hade fullbordat talandet med honom på berget Sinai, vittnesbördets två stentavlor skrivna med Guds (Elohims) finger.
Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, till vilka du lovade (svor, gav din ed) vid dig själv och sade till dem: 'Jag ska föröka din säd (så att den blir) som himlarnas stjärnor och hela detta land som jag har talat om ska jag ge till din säd och de ska ärva det för evigt.' "
Och jag sade till dem: "Den som har något guld, låt honom bryta av det, och de gav det till mig och jag kastade det i elden och det kom ut en kalv."
Och Mose sade: "Helga er själva till Herren (Jahve) idag, för varje man har varit emot sin son och emot sin bror, så att han kan ge en välsignelse över er idag."
Herren (Jahve) sade till Mose: "Gå upp, du och folket som du har fört upp ut ur Egyptens land, till landet som jag lovade (svor, gav min ed) till Abraham, till Isak och till Jakob och sade: 'till din säd ska jag ge det',
När Mose hade talat klart med dem hängde han en slöja för ansiktet.
Och han har lagt i hans hjärta att han ska undervisa, både honom och Oholiav, Achisamachs son från Dans stam.
Och Betsalel och Oholiav ska arbeta och varje man med ett vist hjärta i vilken Herren (Jahve) har lagt vishet och förståelse till att veta hur man gör allt arbete för tjänsten i helgedomen enligt allt som Herren (Jahve) har befallt."
Och Mose kallade på Betsalel och Oholiav och alla män med ett vist hjärta, i vars hjärta Herren (Jahve) har lagt vishet, alla vars hjärta manade honom att komma till arbetet och utföra det.
Och han göt 4 ringar av guld till det, och satte ringarna i de 4 hörnen som var på dess 4 fötter.
Och de gjorde två infattningar av guld och två guldringar och satte de två ringarna på de två sidorna av bröstskölden.
Och de satte de två flätade kedjorna av guld på de två ringarna på bröstsköldens sidor.
Och de två andra ändarna på de två tvinnade kedjorna satte de på de två infattningarna och satte dem på efodens två axelstycken, på dess främre del.
Och de gjorde två ringar av guld och satte dem på efodens två axelstycken undertill, i dess framkant, nära dess sammankoppling ovanför efodens skickligt vävda band.
Och de gjorde klockor (bjällror) av rent guld och satte klockorna mellan granatäpplena på klädnadens kjol runtom, mellan granatäpplena,
Och de knöt en blå tråd i den för att fästa den ovanpå turbanen, som Herren (Jahve) befallt Mose.
Och du ska ställa altaret av guld, för rökelse, framför vittnesbördets ark och sätta upp öppningens förhänge (draperi) till Tabernaklet.
Och du ska ställa brännofferaltaret framför öppningen till mötestältets Tabernakel.
Och du ska ställa vattenkaret mellan mötestältet och altaret och ska hälla vatten i det.
Och du ska sätta upp inhägnaden runtomkring och hänga upp förhänget (draperiet) i inhägnadens port.
Och Mose reste Tabernaklet och lade dess socklar och satte upp brädorna på dem och satte dit stängerna och reste upp dess pelare.
Och han tog och lade vittnesbördet i arken och satte stängerna på arken och lade arkens täckning (nådastolen, locket) ovanpå arken.
Och han satte bordet i mötestältet på sidan i tabernaklet norrut, utanför förhänget.
Och han ställde vattenkaret mellan mötestältet och altaret och hällde vatten i det för att tvätta sig,
Och han reste inhägnaden runt om Tabernaklet och altaret och satte upp förhänget (draperiet) i inhägnadens port. Så fullbordade Mose arbetet.
Och Arons söner, prästen [singular – översteprästen], ska lägga eld på altaret och lägga i ordning ved på elden. [Elden skulle brinna kontinuerligt och aldrig släckas, se ger='hover'>3 Mos 6:13. Det kan vara anledningen till att det står präst (hebr. kohen) i singular här, medan plural kohanim i ger='hover'>vers 5 och ger='hover'>8.]
Och när någon (ordagrant en själ) vill offra ett matoffer [hebr. mincha] till Herren (Jahve), ska hans offer vara av fint mjöl och han ska hälla olja över det och lägga rökelse på det.
Och du ska hälla olja över det och lägga rökelse på det, det är ett matoffer.
Och prästen ska stryka en del av blodet över altarets horn med söt rökelse inför Herrens (Jahves) ansikte, som är i mötestältet och ska hälla ut allt blod från oxen vid foten på altaret med brännoffret som står vid ingången till mötestältet.
Och han ska stryka en del av blodet över altarets horn som är inför Herrens (Jahves) ansikte, som är i mötestältet och ska hälla ut allt blod från oxen vid foten på altaret med brännoffret som står vid ingången till mötestältet.
Och prästen ska ta av blodet från syndoffret med sitt finger och stryka en del av blodet över brännofferaltarets horn och ska hälla ut dess blod vid foten på brännofferaltaret.
Och prästen ska ta av dess blod med sitt finger och stryka en del av blodet över brännofferaltarets horn och ska hälla ut allt dess blod vid foten på altaret.
Och prästen ska ta av blodet från syndoffret med sitt finger och stryka en del av blodet över brännofferaltarets horn och ska hälla ut allt dess blod vid foten på altaret.
Men om han inte har möjlighet att föra fram två duvor eller två turturduvor, då ska han som har syndat föra fram som sitt offer en tiondels efa av fint mjöl som ett syndoffer, han ska inte hälla någon olja på det, inte heller ska han lägga någon rökelse på det, för det är ett syndoffer.
Och han ska gottgöra för den skada som han åsamkat det heliga, och ska lägga till en femtedel av värdet och ge det till prästen. Och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom med baggen till skuldoffret, och han ska bli förlåten.
eller vadhelst annat som han svurit falskt om. Han ska återställa det till fullo och ska lägga till en femtedel mer till det [20% extra av dess värde] till den som det tillhör ska han ge det, samma dag som han befinns skyldig.
Det ska inte bakas med jäst. Jag har gett det till dem som deras del av mitt offer gjort med eld. Det är högheligt liksom syndoffret och skuldoffret.
Och den högra skuldran ska han ge till prästen som ett viftoffer från hans shalomoffer.
Viftoffersbringan och viftofferskuldran har jag tagit från Israels söner från deras shalomoffer, och gett det till Aron, prästen, och till hans söner som en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt bland Israels söner.
som Herren (Jahve) befallt att ge dem från Israels söner den dag han smorde dem som en evig förordning (ordagrant "saker inristat") för deras kommande generationer.
Och han satte på honom kläderna [ger='hover'>2 Mos 28:39–41] och omgjordade honom med gördeln och klädde honom i ämbetsdräkten [ger='hover'>2 Mos 28:39–41] och satte efoden [ger='hover'>2 Mos 28:6–14] på honom och omgjordade honom med efodens praktfulla gördel och band fast den [efoden] på honom med den [den praktfulla gördeln].
Och han satte bröstskölden på honom [ger='hover'>2 Mos 28:15–30], och i bröstskölden lade han ner Urim och Tummim. [Urim och Tummim var namnet på de två föremål (troligtvis två mindre stenar eller stavar) som prästen bar i sin prästsköld och som användes för att kasta lott, se ger='hover'>2 Mos 28:30; ger='hover'>1 Sam 14:42.]
Och han slaktade den och Mose tog blodet och strök det med sitt finger på altarets horn [de fyra hörnen, se ger='hover'>2 Mos 27:2] runtom och renade altaret och hällde blodet vid altarets fot och helgade (avskilde) det till att bringa försoning (täcka över) på det.
Och han slaktade den och Mose tog av dess blod och strök det på Arons högra örsnibb, och på tummen på hans högra hand, och på stortån på hans högra fot [ger='hover'>2 Mos 29:20].
Och han förde fram Arons söner och Mose strök blod på deras högra örsnibbar, och på tummarna på deras högra hand, och på stortårna på deras högra fot. Och Mose stänkte blodet över altaret runtomkring.
Och han lade allt på Arons händer och på hans söners händer och viftade dem som ett viftoffer inför Herrens (Jahves) ansikte.
Och Arons söner förde blodet till honom och han doppade sitt finger i blodet och strök det på altarets horn och hällde ut blodet vid foten av altaret.
Och Arons [två äldsta] söner Nadav [betyder "generös"] och Aviho [betyder "min far (är) han"] tog sina fyrfat och lade eld i dem och lade rökelse ovanpå och offrade främmande (otillåten – hebr. zarah) eld (hebr. esh) inför Herrens (Jahves) ansikte, som han hade befallt dem att låta bli.
Och bröstet som viftats och skuldran som viftats ska ni äta på en ren plats, du och dina söner och dina döttrar med dig, för det är din föreskrivna del och dina söners föreskrivna del som är givet av offret från Israels söners shalomoffer.
"Varför har ni inte ätit syndoffret på en helig plats? Det är högheligt, och det har getts till er att bära församlingens överträdelser, att bringa försoning för (täcka över) dem inför Herrens (Jahves) ansikte.
Men om något vatten hälls över säden och någon del av kadavret faller på den då ska den vara oren för dig. [Anledningen kan vara att det blöta spannmålet var förberett för att användas i matlagning och bak, medan det torra inte var det.]
Och prästen ska ta en del av blodet från skuldoffret och prästen ska stryka det på den högra örsnibben på honom som ska bli ren och på tummen på hans högra hand och på stortån på hans högra fot. [ger='hover'>3 Mos 8:23]
Och resten av oljan som är i hans hand ska prästen stryka på den högra örsnibben på honom som ska bli ren och på tummen på hans högra hand och på stortån på hans högra fot ovanpå blodet från skuldoffret.
Och resten av oljan som är i prästens hand ska han hälla över huvudet på honom som ska bli ren och prästen ska bringa försoning för honom inför Herrens (Jahves) ansikte.
Och han ska döda lammet till skuldoffer och prästen ska ta en del av blodet från skuldoffret och stryka det på den högra örsnibben på honom som ska bli ren och på tummen på hans högra hand och på stortån på hans högra fot.
Och prästen ska ta av oljan som är i hans hand och stryka på den högra örsnibben på honom som ska bli ren och på tummen på hans högra hand och på stortån på hans högra fot ovanpå platsen med blodet från skuldoffret.
Och resten av oljan som är i prästens hand ska han hälla över huvudet på honom som ska bli ren och prästen ska bringa försoning för honom inför Herrens (Jahves) ansikte.
När ni kommer till Kanaans land som jag ska ge er som en besittning, och jag lägger fläckar av mögel (svampinfektion) på ett hus i landet för er besittning,
Och på den åttonde dagen ska han ta åt sig två turturduvor eller två unga duvor och komma inför Herrens (Jahves) ansikte till dörren på mötestältet och ge dem till prästen.
Aron ska kasta lott om de två getterna, en lott för Herren (Jahve) och en lott för syndabocken (hebr. azazel).
Han ska placera rökelsen ovanpå elden framför Herrens ansikte, så att molnet av rökelse kan täcka nådastolen som är ovanpå vittnesbördet (arken), så att han inte dör.
Han ska gå ut till altaret som är framför Herren (Jahve) och bringa försoning för det, och han ska ta av oxblodet och av getblodet och placera det ovanpå altarets horn runtom. [ger='hover'>2 Mos 27:2. Altaret har fyra horn, ett i varje hörn. Hornen på altaret representerar makt.]
Aron ska lägga båda sina händer på den levande getens huvud och bekänna över den alla Israels folks missgärningar och alla deras överträdelser i alla deras synder och lägga dem på getens huvud och sända iväg den till ödemarken, i handen på en man som är redo [någon som ska leda ut geten i ödemarken, det är öknen öster om Jerusalem]. [Här talas också profetiskt om vad som skulle ske med Jesus. När översteprästerna slår Jesus i ansiktet uppfylls denna förebild, se ger='hover'>Matt 26:67; ger='hover'>Mark 14:65; ger='hover'>Joh 18:22.]
Om någon (ordagrant: "och, man, man") av Israels hus eller av främlingarna som bor bland dem förtär något blod, ska jag vända mitt ansikte mot den som äter blodet [ger='hover'>3 Mos 3:17] och utrota honom ur hans folk.
För kroppens (varje varelses) liv (själ) är i blodet, och jag har gett er det för altaret, för att bringa försoning för era liv (själar). Det är blodet som bringar försoning genom livet (själen) som är i det.
[Tidigare stycke handlade om förbjudna sexuella relationer inom familjen, se ger='hover'>vers 6–19. Nu följer förbjudna sexuella relationer utanför familjen i ger='hover'>vers 20–23. Här beskrivs en nedåtgående spiral i depraverat beteende, se även ger='hover'>Rom 1:24–27. Det börjar med äktenskapsbrott, fortsätter med barnoffer, män som ligger med män, män som ligger med djur och sist en kvinna som försöker para sig med ett djur. I ger='hover'>vers 20 och ger='hover'>21 används hebreiska ordet för säd, zera. Skrivsättet gör att detta stycke betonar frukten av sexualiteten, dvs. barn. Otukt med en annan kvinna producerar ett utomäktenskapligt barn (utanför släkten). Ett barn offrat till Molok dödas, en sexuell relation med en man kan inte producera ett barn, och en man eller kvinna som har sex med ett djur (som inte är en människa) kan inte ens producera en avkomma.] [Äktenskapsbrott]
Och med din nästas hustru ska du inte ligga (ha sexuellt umgänge med) och ge din säd,
    och på så sätt bli oren tillsammans med henne. [Äktenskapsbrott förbjöds också i ger='hover'>2 Mos 20:14; ger='hover'>5 Mos 5:18; ger='hover'>Joh 8:2–5 och straffades med döden för båda parter, se ger='hover'>3 Mos 20:10; ger='hover'>22:22. Allvaret i denna överträdelse beror på att äktenskapet var instiftat av Gud, se ger='hover'>1 Mos 2:18, ger='hover'>24; ger='hover'>Ords 2:17; ger='hover'>18:22; ger='hover'>Mal 2:14.]
[Barnoffer till avgudar]
Du ska inte låta din säd [dina avkomlingar, barn] offras (passera) [genom eld] åt [den ammonitiska avguden] Molok [som betyder "kung", se ger='hover'>1 Kung 11:7];
    du ska inte ohelga din Guds namn.
Jag är Herren (Jahve). [Bara Gud är "Kung" – inte "Molok".] [Den vanligaste beskrivningen av denna Kananeiska avgud är att den var gjord av brons och ihålig – med en mänsklig kropp och en oxes huvud. Den satt på en tron av brons med händerna utsträckta, förberedda att ta emot offret. Man eldade i statyn och runt statyn så den hettades upp. Föräldrarna offrade sedan deras barn på de rödglödgade armarna medan ljudet av trummor och cymbaler dränkte barnets skrik. Det sägs att sju kapell var kopplade till denna avgud och bara de som offrade ett barn till Molok fick tillträde till det sjunde och högsta ockulta nivån. Miniatyrer av dessa var de "skrin" som refereras till i ger='hover'>Amos 5:26 och ger='hover'>Apg 7:34. Det råder olika uppfattningar om denna beskrivning är kopplad till sederna för offret till Molok, Bibeln anger dock att det handlar om barnoffer och eld, se ger='hover'>Hes 16:20–21; ger='hover'>Ps 106:37–38; ger='hover'>Jer 7:31.]
[Med ett djur – tidelag]
Du ska inte ligga (ha sexuellt umgänge) med ett djur, så att du blir oren;
    och ingen kvinna ska stå framför ett djur (för att ha sexuellt umgänge med det)
    – det är galenskap (förvirring; naturvidrigt – bryter mot naturens ordning) [hebr. tevel används här och i ger='hover'>3 Mos 20:12]!
[På samma sätt som förbud mot homosexualitet och tidelag står intill varandra här i Tredje Moseboken har de följts åt i svensk lagstiftning. Fram till 1944 kunde homosexuella handlingar bestraffas med straffarbete i högst två år. År 1944 avkriminaliserades både homosexualitet och tidelag, men från och med 1 april 2014 blev tidelag på nytt straffbart. Även om ordet homosexualitet är relativt nytt, så är fenomenet inte nytt. Jesus visar på äktenskapets höga standard, och hur en del har avstått för himmelrikets skull, se ger='hover'>Matt 19:3–12.]
Du ska inte förbanna en döv person framför hans ansikte.
Du ska inte lägga något i vägen för en blind så att han faller.
Du ska frukta (i vördnad tillbe) din Gud (Elohim).
Jag är Herren (Jahve). [Denna sektion har fem förbud. De två första är ett par att inte bedra/råna och sist finns ett par med döv/blind. Centralt står frasen att hålla inne arbetarens lön. På var sin sida om den frasen belyses två aspekter, det första är exploateringen att inte betala ut lön, den andra är hjälplösheten i offret som är utsatt. Strukturen i denna passage gör att inte bara fem lagar räknas upp, uppställningen får läsaren att undersöka sambandet – inte bara lagens bokstav utan anden i undervisningen. I jämförelse med ger='hover'>vers 11–12 så nämndes "vittna falskt". Där handlade det om stöld och lögn mellan någon som var kapabel att ta ärendet till domstol, här i ger='hover'>vers 13–14 handlar det om de svaga och utsatta som inte har den möjligheten.]
Om en man har legat med en kvinna som är en annan mans slavinna
och sädesuttömning har skett, och hon inte har blivit friköpt eller frigiven, ska de straffas men inte dödas eftersom hon inte var fri.
Ni ska inte rista (tatuera) märken på er kropp för någon död
    och inte heller bränna in skrivtecken på er. Jag är Herren (Jahve), er Gud (Elohim).
Tala till Israels barn och säg till dem:

Avgudadyrkan – samhället ska straffa

Om någon av Israels barn eller av främlingarna som bor i Israel ger något av sina barn åt Molok, ska han straffas med döden. Folket i landet ska stena honom. [ger='hover'>3 Mos 18:21; ger='hover'>2 Kung 3:27; ger='hover'>Ps 106:38; ger='hover'>Jer 32:35]
Jag ska vända mitt ansikte mot den mannen och utrota honom ur hans folk, därför att han gett ett av sina barn åt Molok och orenat min helgedom och ohelgat mitt heliga namn.
Om folket i landet ser mellan fingrarna med den mannen när han ger ett av sina barn åt Molok och inte dödar honom,
Om någon vänder sig till förtroliga andar [demoner som förställer sig och talar för den döde], och spåmän, för att sälja sig till dem, så ska jag vända mitt ansikte mot honom, och utplåna honom ur hans folk.
[Man + djur, se ger='hover'>3 Mos 18:23]
Om en man ligger med ett djur
    ska han straffas med döden,
    och djuret ska ni döda.
Därför har jag sagt till er: Ni ska ärva deras land, för jag ska ge er det till arvedel, ett land som flödar av mjölk och honung. Jag är Herren er Gud (Jahve Elohim), som har avskilt er från andra folk.
Men om en man äter av det heliga ovetandes, då ska han ge en femtedel därav (av dess värde) [som syndoffer, se ger='hover'>3 Mos 5:16; ger='hover'>6:5] och ska ge det till prästen med det heliga.
Blinda eller brutna eller lytta (defekta) eller som har en utväxt, eller öppna sår eller fjällighet, dessa ska ni inte offra till Herren (Jahve). Gör inget offer gjort med eld av dem på altaret till Herren (Jahve).
Tala till Israels söner (barn) och säg till dem: När ni har kommit in i landet som jag ska ge er och skördar dess gröda, då ska du ta en kärve av det första av skörden och föra det till prästen. [Den första grödan som skördas är korn, därför är det en kornkärve som bärs fram som förstlingsfrukt vid detta tillfälle.]
vid sidan av Herrens (Jahves) sabbater och vid sidan av era gåvor och alla era löften och alla era frivilliga gåvor som ni ger till Herren (Jahve).
Och du ska lägga rökelse ovanpå varje rad som ett minne (en åminnelse) så att det blir ett minnesbröd, ett offer gjort med eld till Herren (Jahve).
Och om en man orsakar en skada mot sin granne – som han har gjort ska det göras mot honom.
Skada för skada, öga för öga, tand för tand, som han har orsakat en skada för någon, så ska det göras mot honom.
Tala till Israels söner och säg till dem: "När ni kommer till landet som jag ska ge er, då ska landet hålla en sabbat till Herren (Jahve).
Och landet ska ge sin frukt och ni ska äta er mätta och bo där i trygghet.
Och i hela landet för er besittning ska ni bevilja en återlösning för landet.
Du ska inte ge honom dina pengar med ocker och inte låna ut till honom med ränta.
Jag är Herren din Gud (Jahve Elohim) som förde dig ut ur Egyptens land, för att ge dig Kanaans land och vara din Gud (Elohim).
Ni ska inte göra någon avgud eller skuren bild, inte heller resa upp någon stod. Ni ska inte sätta upp någon bild av sten i ert land för att böja er ner inför den, för jag är Herren er Gud (Jahve Elohim).
då ska jag ge er regn vid rätt årstid och landet ska ge sin skörd och fältens träd ska ge sin frukt.
Och jag ska ge frid (shalom, all slags välstånd, hälsa och framgång) i landet och ni ska ligga ner och ingen ska göra er rädda, och jag ska rensa bort onda djur från landet, inte heller ska svärdet gå genom ert land.
Och jag ska resa upp mitt tabernakel (hebr. miskan) mitt ibland er, och jag (min själ) ska inte avsky er.
Och jag ska sätta mitt ansikte mot er [motsatsen till välsignelsen i ger='hover'>vers 9] och ni ska bli slagna framför era fiender, de som hatar er ska råda över er och ni ska fly utan att någon förföljer er.
Och jag ska bryta din makts stolthet och jag ska göra din himmel som järn och din mark som koppar.
Och din styrka ska användas förgäves, för din mark ska inte ge sin skörd, inte heller ska landets träd ge sin frukt. [Nu följer fortsatt tre varningar. Hebreiska ordet qeri används bara sju gånger i hela Bibeln, se ger='hover'>vers 21, ger='hover'>23, ger='hover'>24, ger='hover'>27, ger='hover'>28, ger='hover'>40 och ger='hover'>41. Det betyder motsatt och kommer från ordet qara som betyder att möta någon eller att något inträffar. Eftersom ordet bara används här är inte betydelsen inte helt fastlagd, rabbiner lär också att ordet betyder apati och man är likgiltig inför Gud.]
Jag ska [ta bort min skyddande hand och] låta ett svärd komma över er som ska hämnas invändningarna mot mitt förbund, och när ni samlas tillsammans i era städer ska jag sända pest bland er och ni ska utlämnas i era fienders händer.
Och jag ska fördärva era höga platser och hugga ner era avgudar, och kasta ner kadavren ovanpå kadavren av era avgudar, och min själ ska avsky er.
Och jag ska göra era städer öde, och göra era helgedomar till ödemark, och jag ska inte känna (lukta på) doften av era söta odörer.
Detta är förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) och undervisningen som Herren (Jahve) har gjort mellan sig och Israels söner på berget Sinai genom Mose hand.
Och om det är ett djur som man för fram offer med till Herren (Jahve), allt som någon ger av sådant till Herren (Jahve) ska vara heligt.
då ska prästen beräkna åt honom det uppskattade värdet till jubelåret och han ska ge det uppskattade värdet den dagen, det är heligt för Herren (Jahve).
Och du ska ge leviterna till Aron och till hans söner, de är helt (fullständigt) givna till honom från Israels söner.
Och du ska ge pengarna från dem som återstår, av dem som är återlösta, till Aron och hans söner."
och Mose gav återlösningspengarna till Aron och hans söner enligt Herrens (Jahves) ord, som Herren (Jahve) befallde Mose.
och ovanpå ska de lägga ett täcke av skinn och breda ut ett blått tyg över och de ska sätta stängerna på plats.
Och över skådebrödsbordet ska de sprida ut ett blått tyg och ovanpå ska de lägga fat, grytor och skålar och kannorna som de utgjuter med, och brödet ska ligga kvar därpå.
Och de ska lägga den och alla dess tillbehör i ett täcke av skinn, och sedan ska de lägga den på ett ok.
Och de ska ta alla tillbehör som hör till arbetet som de utför i helgedomen och lägga dem i ett tyg av blått och täcka dem med skinn, och sedan ska de lägga dem på ett ok.
Och de ska lägga alla dess tillbehör på det, som de använder i arbetet vid det, eldfaten, köttkrokarna och skovlarna och skålarna, alla altarets tillbehör, och de ska sprida ut ett täcke av skinn över det och sätta dess stänger på plats.
då ska de bekänna sina synder som de har begått, och de ska återbetala för sin skuld fullt ut och lägga till en femtedel av värdet, och ge det till honom som de står i skuld till.
Och varje mans helgade ting ska vara hans (prästens), vad det än är som någon man ger till prästen, är det hans."
Då ska mannen ta sin hustru till prästen och ska bära fram ett offer för henne, tiondelen av en efa av kornmjöl, han ska inte hälla någon olja på det, och inte lägga någon rökelse på det, för det är ett matoffer för avundsjuka [ger='hover'>3 Mos 2:1], ett matoffer för åminnelse som gör att synden blir ihågkommen.
Och prästen ska ta heligt vatten i ett lerkärl, och av jorden som är på marken i tabernaklet ska prästen ta och lägga det i vattnet.
Och prästen ska sätta kvinnan inför Herren (Jahve) och släppa ut kvinnans huvudhår [kanske för att indikera att hon är rituellt oren, se ger='hover'>3 Mos 13:45] och lägga matoffret till åminnelse i hennes hand, det som är matoffret för avundsjuka [ger='hover'>3 Mos 2:1], och prästen ska ha bitterhetens vatten som orsakar förbannelsen i sin hand.
men om du har gått åt sidan, medan du varit under din man, och om du blivit orenad, och om någon legat med dig förutom din man'
– då ska prästen låta kvinnan avlägga en förbannelsens ed och prästen ska säga till kvinnan: – 'Herren (Jahve) gör dig till en förbannelse och en svordom bland ditt folk, när Herren (Jahve) låter ditt lår falla av (tar bort dina förmåga att bli gravid) och din mage svälla upp,
Och nasiren ska raka sitt avskilda huvud vid dörren till mötestältet (Tabernaklet) och ska ta håret från sitt avskilda huvud och lägga det på elden som är under shalomoffret.
Och prästen ska ta baggens skuldra när den är genomstekt och en osyrad brödkaka från korgen och en ringlad brödkaka och ska lägga dem i händerna på nasiren efter att han har rakat sitt avskilda huvud.
"Ta emot det av dem så att de kan bli till tjänst i mötestältet, och du ska ge dem till leviterna, till varje man i enlighet med hans tjänst."
Och Mose tog vagnarna och oxarna och gav dem till leviterna.
2 vagnar och 4 oxar gav han till Gershons söner i enlighet med deras tjänstgöring. [Gershoniterna var från Levis stam, deras uppgifter redogörs för i ger='hover'>4 Mos 3:21–26 och ännu mer detaljerat i ger='hover'>4 Mos 4:21–28.]
Och 4 vagnar och 8 oxar gav han till Meraris söner i enlighet med deras tjänstgöring, under Itamars hand, son till prästen Aron. [Itamar var den yngste av Arons fyra söner, se ger='hover'>2 Mos 6:23. Merariterna var också ättlingar till Levi, deras uppgifter redogörs för i ger='hover'>4 Mos 3:33–37 och ännu mer detaljerat i ger='hover'>4 Mos 4:29–33.]
Men till Kehats söner gav han inget, eftersom tjänsten med de heliga tingen tillhör dem, de bär dem på sina skuldror. [Kehatiterna var också ättlingar till Levi, se ger='hover'>4 Mos 4:1–49.]
för de är helt och hållet givna till mig bland Israels söner, istället för alla dem som öppnar moderlivet, de förstfödda av alla Israels söner. Jag har tagit dem till mig.
Och jag har gett leviterna, de är givna till Aron och till hans söner från Israels söner, för att betjäna Israels söner i mötestältet, och för att bringa försoning för Israels söner, för att ingen plåga ska drabba Israels söner när Israels söner kommer nära helgedomen."
Och Mose sade till Chovav, midjaniten Roels son, Moses svärfar: "Vi vandrar till platsen om vilken Herren (Jahve) har sagt 'Jag ska ge den till er,' följ du med oss och vi ska göra gott mot dig, för Herren (Jahve) har talat gott över Israel."
Varifrån ska jag få kött att ge till hela detta folk? De oroar mig med sin gråt och säger: Ge oss kött så att vi får äta.
Och säg till folket. Helga er själva till i morgon och ni ska äta kött, för ni har gråtit i Herrens (Jahves) öron och sagt: Vem låter oss äta kött? Det var väl med oss i Egypten. Därför ska Herren (Jahve) ge er kött och ni ska äta.
Mose sade: "Folket som jag är ibland är 600 000 män på sina fötter, och ändå har du sagt: Jag ska ge dem kött, så att de kan äta en hel månad!
Och Herren (Jahve) kom ner i ett moln och talade till honom och tog av anden som var över honom och lade den över de 70 äldste, och det hände sig att när anden vilade över dem profeterade de, men det upphörde (de gjorde det inte igen).
Men Mose sade till honom: "Är du avundsjuk för deras skull? Tänk om hela Herrens (Jahves) folk var profeter så att Herren (Jahve) skulle ha lagt sin ande över dem!"
"Låt män gå ut och bespeja (utforska, undersöka) landet Kanaan, som jag har gett till Israels söner. En man för varje av fädernas stammar ska du sända, var och en en ledare bland dem."
Och hela församlingen höjde sina röster och ropade och folket grät den natten.
Och de sade en man till sin bror: "Låt oss ge (utse åt) oss ett huvud (en ledare) och låt oss återvända till Egypten."
Om Herren (Jahve) har sitt behag i (lutar sig mot, klänger sig fast vid) oss, då ska han föra oss till detta land och ge det till oss som ett land som flyter av mjölk och honung [ger='hover'>2 Mos 3:8].
"Tala till Israels söner och säg till dem: När ni kommer in i landet som ni ska bo i (ert hemland), som jag ger till er,
Av det första av din deg ska du ge en del till Herren (Jahve) som en gåva genom era generationer.
"Tala till Israels söner och säg till dem att de ska göra sig hörntofsar (tsitsit) i hörnen (vingarna) på sina kläder genom generationerna, och att de ska sätta en blå tråd i varje hörntofs (tsitsit).
och lägg eld i dem och lägg rökelse ovanpå dem inför Herrens (Jahves) ansikte i morgon, och det ska ske att den man som Herren (Jahve) då väljer, han ska vara helig, ni tar på er mycket, Levi söner."
Dessutom har du inte fört oss till ett land som flyter av mjölk och honung, inte gett oss arv med fält och vingårdar, vill du peta ut ögonen på dessa män? Vi kommer inte."
och ta var och en sitt rökelsekar och lägg rökelse på dem och för fram det inför Herrens (Jahves) ansikte, var man sitt eget rökelsekar, 250 rökelsekar, och du och Aron, var man med hans rökelsekar."
Och de tog varje man sitt rökelsekar och lade eld på dem och lade rökelse ovanpå och stod i mötestältets öppning med Mose och Aron.
Och Mose sade till Aron: "Ta ditt rökelsekar och lägg eld från altaret på det och lägg rökelse ovanpå, och bär det snabbt till församlingen och bringa försoning för dem, för det är en vrede som har gått från Herren (Jahve), hemsökelsen (plågan) har börjat."
Och Aron tog det Mose hade sagt och sprang in mitt i församlingen, och se, hemsökelsen (plågan) hade börjat bland folket, och han lade på rökelsen och bringade försoning för folket.
Och Mose talade till Israels söner och alla deras ledare gav honom stavar, en för varje ledare efter deras fäders hus, 12 stavar och Arons stav var bland dem.
Och jag, se, jag har tagit era bröder leviterna från Israels söner, för er är de tagna som en gåva till Herren (Jahve) för att utföra tjänstgöringen i mötestältet.
Och du och dina söner med dig ska hålla (vakta, skydda, bevara) ert prästerskap i allt som hör till altaret och till allt innanför draperiet (förhänget) och ni ska tjäna (betjäna). Jag har gett er prästerskapet som en tjänstegåva, och någon oauktoriserad (främling, vanlig) som kommer nära ska dödas."
Och Herren (Jahve) talade till Aron: "Och jag, se, jag har gett dig ansvar för mina lyftoffer, för alla Israels söners heliga ting, till dig har jag gett dem som en helig del, och till dina söner som en evig förordning.
Och detta är ditt: lyftoffret från deras gåvor, alla Israels söners viftoffer. Jag har gett dem till dig och till dina söner och till dina döttrar med dig, som en förordning för evigt, alla som är rena i ditt hus ska äta av det.
Allt det bästa av oljan och allt det bästa av vinet och av säden, den första delen av det som de ger till Herren (Jahve), till dig har jag gett det.
Alla lyftoffer av heliga saker som Israels söner offrar till Herren (Jahve) har jag gett dig och dina söner och dina döttrar med dig, som en förordning för evigt. Det är ett evigt saltförbund inför Herrens (Jahves) ansikte, för dig och din säd med dig."
Och till Levi söner, se, jag har gett hela Israels tionde som ett arv, som ersättning för deras arbete som de utför i tjänsten i mötestältet.
För Israels söners tionde som de lägger undan som en gåva till Herren (Jahve), har jag gett till leviterna som ett arv. Därför har jag sagt till dem: "Bland Israels söner ska ni inte ha något arv."
"Du ska tala till leviterna och säga till dem: "När ni tar emot Israels söners tionde som jag har gett er från dem som ert arv, då ska ni ta åt sidan en gåva (ett offer) för Herren (Jahve), en tiondel av tiondet.
Så ska ni lägga undan en gåva åt Herren (Jahve) av allt ert tionde som ni tar emot från Israels söner, därav ska ni ge gåvan som är satt åt sidan till Herren (Jahve) åt prästen Aron.
Och ni ska ge henne till prästen Elazar och hon ska föras utanför lägret och hon ska slaktas framför hans ansikte.
Och för den orene ska de ta av askan som är bränd för rening från synd [ger='hover'>3 Mos 4:3] och friskt (rinnande) vatten ska hällas över den i ett kärl.
"Ta staven och samla församlingen, du och din bror Aron, och tala till klippan inför deras ögon så att den ger ifrån sig vatten, och du ska frambringa vatten till dem ut ur klippan, så ska du ge församlingen och deras boskap att dricka."
Och Herren (Jahve) sade till Mose och till Aron: "Eftersom ni inte trodde mig och höll mig helig i Israels söners ögon, därför ska ni inte föra denna församling in i det land som jag har gett dem."
Och Israels söner sade till honom: "Vi ska gå längs huvudvägen, och om vi dricker av ditt vatten, jag och min boskap, då ska jag ge dig betalt för det, "låt det inte vara någon sak (mellan oss)", låt mig endast passera igenom med mina fötter.
Edom vägrade att ge Israel fri lejd genom hans gränser, därför vände Israel bort från honom.
Aron ska samlas till sitt folk, för han ska inte gå in i det land som jag har gett till Israels söner eftersom han gjorde uppror mot mig vid Merivas vatten.
Och Israel gjorde en ed, ett löftesoffer till Herren (Jahve) och sade: "Om du verkligen vill ge detta folk i min hand, då ska jag fullständigt förgöra deras städer."
Och Herren (Jahve) lyssnade på Israels röst och gav dem kananéerna och de förgjorde dem helt och deras städer. Platsen fick namnet Chorma. [Namnet Chorma betyder tillägnad fullständig förstörelse eller avskild till fördärv.]
Och därifrån till Beer [som betyder källa]. Det är källan (hebr. beer) om vilken Herren (Jahve) sade till Mose: "Samla ihop folket och jag ska ge dem vatten."
Men Sichon kunde inte stå ut med att Israel passerade genom hans gränser. Och Sichon samlade allt sitt folk och gick ut mot Israel i öknen och kom till Jahats, och han stred mot Israel.
Ve över dig Moav,
    du är kuvad Kemoshs folk.
Han har gett sina söner som flyktingar
    och sina döttrar till fångenskap
    – till amoréernas kung Sichon.
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Frukta inte för honom, för jag har gett honom i din hand, och hela hans folk och hela hans land. Och du ska göra mot honom som du gjorde mot amoréernas kung Sichon som bodde i Chesbon."
Och Bileam steg upp på morgonen och sade till Balaks furstar: "Gå ni [tillbaka] till ert land, för Herren (Jahve) vägrar att låta mig gå med er."
Och Bileam svarade och sade till Balaks tjänare: "Om Balak skulle ge mig hans hus fullt med silver och guld, kan jag inte gå utanför Herren (Jahve) min Guds (Elohims) ord och göra något, (varken) smått eller stort.
Om Balak skulle ge mig hans hus fullt med silver och guld, kan jag inte gå utanför Herren (Jahve) min Guds (Elohims) ord och göra något, (varken) gott eller ont av mitt eget sinne (av mina egna idéer). Vad Herren (Jahve) talar det ska jag tala? [ger='hover'>4 Mos 22:18]
Säg därför: "Se, jag ger honom mitt fridsförbund (shalomförbund),
De som är fler ska ges ett större arv, de som är färre ska ges ett mindre arv. Till var och en av dessa som är räknade ska en del av arvet ges.
Och de som blev räknade bland dem var 23 000, alla män från en månads ålder och uppåt, för de räknades inte bland Israels söner eftersom de inte fick något arv bland Israels söner.
Varför ska vår fars namn försvinna (dö ut) från hans familj bara för att han inte har några söner? Ge oss ett arv bland bröderna till vår far."
"Tselofechads döttrar talar rätt. Du ska noggrant ge dem en besittning från arvet bland deras fars bröder, och du ska se till att arvet från deras far förs vidare till dem.
Och om han inte har någon dotter,
    då ska hans arv gå till hans bröder.
Och om han inte har några bröder,
    då ska hans arv gå till hans fars bröder.
Och om hans far inte har några bröder
    då ska ni ge arvet till hans släkting, den i hans familj som står närmast och han ska besitta det.' Och det ska för Israels söner vara till en förordning (ordagrant "saker inristat"), ett påbud (bindande juridiska beslut) som Herren (Jahve) har befallt Mose." [Det var viktigt att det fanns arvingar i alla familjer så att Israels folk kunde fortsätta att besitta landet som Gud har gett dem. I första hand var det äldste sonen som ärvde, men även döttrarna kunde få ärva just för att bevara landet Israel hos de judiska familjerna. Leviräktenskapet fanns också till för att föra familjens släkt vidare, se ger='hover'>5 Mos 25:5–10. I ett samhälle där änkan annars skulle tvingats ut i tiggeri garanterar det hennes försörjning och bevarar den avlidne mannens namn.]
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Gå upp på Avarims berg och se landet som jag har gett till Israels söner.
Och du ska lägga din ära på honom så att Israels söners hela församling ska lyssna.
Och Mose talade till folket och sade: "Rusta männen hos er för strid, så att de kan dra ut mot Midjan, för att verkställa Herrens (Jahves) hämnd över Midjan.
Ta det från deras halva och ge det till prästen Elazar, som en avskild del för Herren (Jahve).
Och av Israels söners halva ska du ta ut en av varje 50, av människor, av oxarna, av åsnorna och av småboskapen och av all boskap och ge dem till leviterna som ansvarar för (vakar över och sköter om) Herrens (Jahves) Tabernakel.
Mose gav hyllningen, Herrens (Jahves) avskilda del, till prästen Elazar som Herren (Jahve) befallt Mose.
Och Mose tog från Israels söners halva var femtionde både av människor och djur och gav dem till leviterna som ansvarar för (vakar över och sköter om) Herrens (Jahves) Tabernakel, som Herren (Jahve) befallt Mose.
Och de sade: "Om vi har funnit nåd (chen, oförtjänt kärlek) inför dina ögon, låt detta land ges till dina tjänare som besittning, för oss inte över Jordan."
Och varför ska ni vända bort hjärtat på Israels söner från att gå över och in i landet som Herren (Jahve) har gett dem?
För när de gick upp i Eshkols dal och såg landet, vände de bort hjärtat på Israels söner så att de inte skulle gå in i landet som Herren (Jahve) har gett dem.
Och Mose sade till dem: "Om Gads söner och Rubens söner ska gå över Jordan med er, varje man rustad till strid inför Herren (Jahve), och landet ska underkuvas inför er, så ska ni ge dem Gileads land som besittning,
Och Mose gav till dem, till Gads söner och till Rubens söner och till halva Manasse stam, Josefs son, Sichons kungarike, amoréernas kung, och Ogs kungarike, Bashans kung, landet med dess städer och deras gränser, liksom landets städer runt omkring.
Och Mose gav Gilead till Machir, Manasses son, och han bodde där.
Och ni ska driva ut landets invånare och bo där, för till er har jag gett landet för att ta det i besittning.
Och Mose befallde Israels söner och sade: "Detta är landet där ni ska ta emot arvet genom lottkastning, som Herren (Jahve) har befallt att ge till de nio stammarna, och till en halv stam,
"Befall Israels söner att de ger till leviterna av arvet av deras besatta städer att bo i, och det öppna landet runtomkring städerna ska ni ge till leviterna.
Och den öppna marken runtomkring städerna som ni ska ge till leviterna ska vara från stadsmuren och utåt 1 000 alnar [525 meter] runtomkring.
Och städerna som ni ska ge till leviterna, ska vara de sex fristäderna som en mandråpare kan fly till, och vid sidan av dem ska ni ge dem 42 städer.
Alla städer som ni ger leviterna ska vara 48 städer, de ska ni ge med den öppna marken runtomkring dem.
Vad gäller städerna som ni ska ge i besittning från Israels söner, ska ni ta många från de många och få från de få. Varje stam i förhållande till dess arv som de har ärvt ska de ge som städer till leviterna."
Och av städerna som ni ska ge ska det vara sex fristäder.
Tre städer ska ni ge på andra sidan Jordan och tre städer ska ni ge i Kanaans land. De ska vara fristäder.
och de sade: "Herren (Jahve) befallde min herre att ge landet som ett arv genom lottkastning till Israels söner, och min herre befalldes av Herren (Jahve) att ge Tselofechads vår brors arv, till hans döttrar.
Se, jag har lagt landet framför er, gå in och besätt landet som Herren (Jahve) svor (gav sin ed) till era fäder, till Abraham, till Isak och till Jakob att ge dem och deras säd efter dem (efterkommande).' "
Så jag tog huvudena (ledarna) för era stammar, visa män med förstånd och fulla av kunskap, och gjorde dem till huvuden (ledare) över er, ledare för 1 000 och ledare för 100 och ledare för 50 och ledare för 10 och skrivare, stam för stam.
Och jag sade till er: "Vi har kommit till amoréernas bergsland som Herren vår Gud (Jahve Elohim) gett till oss.
Se, Herren din Gud (Jahve Elohim) har lagt landet framför dig, gå upp och ta det i besittning, som Herren (Jahve) dina fäders Gud (Elohim) har talat till dig, frukta inte och var inte missmodig."
Och de tog av landets frukt i sina händer och tog ned den till oss och kom tillbaka med ord och sade: "Gott (plural, gott på många sätt) är landet som Herren vår Gud (Jahve Elohim) ger till oss."
och ni muttrade i era tält och sade: "Herren (Jahve) hatar oss, han har fört ut oss från Egyptens land för att ge oss i amoréernas hand och utplåna oss.
"Inte någon av dessa män i denna onda generation ska se det goda landet som jag med ed lovade att ge till era fäder,
förutom Kaleb, Jefunnes son, han ska se det och till honom ska jag ge landet som han har trampat på, och till hans barn eftersom han helhjärtat har följt Herren (Jahve).
Era små som ni sade skulle bli ett byte och era söner som inte känner (har intim kunskap om) gott och ont idag, de ska komma till platsen och till dem ska jag ge den och de ska besitta den.
Ge er inte in i strid inte med dem, för jag ska inte ge er av deras land, nej inte ens så mycket som en fotsula kan trampa på, eftersom jag har gett Seir [landet Edom] till egendom åt Esau.
Och Herren (Jahve) sade till mig: "Angrip inte Moav och börja inte strida med dem, för jag ska inte ge dig av hans land som besittning eftersom jag har gett Ar [stad i Moav; betecknar här även hela området] till Lots söner som en besittning.
I Seir bodde tidigare horeerna men Esaus söner besegrade dem och de förgjorde dem som var före dem och bodde där i deras ställe som Israel gjorde mot landet som han besatt, som Herren (Jahve) gav till dem.
och när ni kommer nära, mitt emot Ammons söner, ansätt dem inte och strid inte med dem, för jag ska inte ge er Ammons söners land som en besittning, eftersom jag har gett det till Lots söner som en besittning.
Res er upp fortsätt er resa och gå över Arnons dal, se jag har gett amoreen Sichon i er hand, Cheshbons kung och hans land, börja att besätta landet och ta strid mot honom."
[Herren fortsätter att tala till Mose:] "Idag ska jag börja lägga skräck för dig och fruktan för dig över folken som är under alla himlarna, som när de hör om er ska darra och vara i ångest på grund av er."
Du ska sälja mat till mig för pengar (silver) så att jag kan äta, och ge mig vatten för pengar (silver) så att jag kan dricka, låt mig bara passera på mina fötter,
som Esaus söner som bor i Seir och moabiterna som bor i Ar gjorde för mig, till dess jag går över Jordan in i landet som Herren vår Gud (Jahve Elohim) gett oss."
Men Sichon, Chesbons kung, ska inte låta oss gå förbi honom, för Herren din Gud (Jahve Elohim) har förhärdat hans ande och gjort hans hjärta styvnackat för att han ska ge honom i din hand, som det har visat sig idag.
Och Herren (Jahve) sade till mig: "Se, jag har börjat ge Sichon och hans land framför dig, börja att besätta hans land."
Och Herren vår Gud (Jahve Elohim) överlämnade honom framför oss och vi slog honom och hans söner och hela hans folk.
Från Aroer som ligger på gränsen till Arnons dal och från staden som är i dalen ända till Gilead, fanns inte en enda stad som var för hög för oss, Herren vår Gud (Jahve Elohim) överlämnade alla framför oss.
Och Herren (Jahve) sade till mig: "Frukta inte för honom för jag har gett honom och hela hans folk och hans land i din hand, och du ska göra mot honom som du gjorde mot Sichon, amoréernas kung som bodde i Cheshbon." [ger='hover'>4 Mos 21:33–35]
Så Herren vår Gud (Jahve Elohim) gav även Og, Bashans kung, i vår hand och hela hans folk och vi slog honom till dess ingen överlevande fanns kvar.
Vi besatte detta land vid den tiden, från Aroer som ligger vid Arnons dal och hälften av Gileads bergsland, och dess städer gav jag till Rubeniterna och Gaditerna.
och resten av Gilead och hela Bashan, Ogs kungarike, gav jag till halva Manasse stam, hela Argovs område, hela Bashan som kallas Refaims land.
Och till Machir gav jag Gilead.
Och till rubeniterna och till gaditerna gav jag från Gilead ända till Arnons dal, mitten av dalen som en gräns ända till Jabboks flod som är gränsen mot Ammons söner,
Och jag befallde dig vid den tiden och sade: "Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett er detta land som en besittning, ni ska gå över beväpnade framför era bröder Israels hus alla stridsdugliga män,
men era hustrur och era små och er boskap, jag vet att ni har mycket boskap, ska förbli i era städer som jag har gett er,
till dess Herren (Jahve) ger vila åt era bröder, precis som åt er och de också besitter landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett dem på andra sidan Jordan, sedan ska ni återvända, var och en till sin besittning som jag har gett er."
Och nu Israel, lyssna till förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som jag har undervisat er, för att ni ska leva och gå in och ta landet i besittning som Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim) har gett er.
Och vilket stort land finns som har förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut) lika rättfärdiga som all vår undervisning, som jag ger inför er idag?
Nu var Herren (Jahve) vred på mig för er skull och svor att jag inte skulle gå över Jordan och att jag inte skulle gå in i det goda landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) gett er till ett arv,
Han fördriver hednafolk [på grund av deras synd, se ger='hover'>1 Mos 15:16; ger='hover'>5 Mos 9:5] som är större och mäktigare än du, för att föra in dig i deras land och ge det till arvedel, som det ju är idag.
Och du ska hålla (vakta, skydda) hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och hans budord (tydliga befallningar) som jag befaller er idag, för att det ska gå väl för er och för era söner efter er och så att era dagar ska bli långa på marken som Herren er Gud (Jahve Elohim) ger er för alla dagar (för alltid, evigt).
Hedra (värdesätt, högakta, respektera) din far och din mor som Herren din Gud (Jahve Elohim) befallt dig, för att dina dagar ska bli många och det ska gå dig väl (bra) i det land (ordagrant: "på/över den mark") som Herren din Gud (Jahve Elohim) gett dig. [Det är föräldrarnas uppgift, inte de religiösa ledarnas, att föra vidare Guds undervisning till nästa generation. Detta bud har både att göra med vördnad för Gud och vördnad för människor (och är placerat centralt). För ett barn är deras föräldrar som en gud. Genom att respektera sina föräldrar, som ett barn kan se, lär det sig att respektera Gud som de inte kan se. Barnet ser också hur föräldrarna står under sin Fader i himlarna som de lyder. Genom detta lär sig barnet också gudsfruktan. Den sista delen "i det land..." finns inte med i ger='hover'>2 Mos 20:12, och refereras inte heller i ger='hover'>Ef 6:2. ]
Dessa ord talade Herren (Jahve) till hela församlingen på berget, ut ur mitten av elden, ur molnet och ur det tjocka mörkret, med en stark röst och det fortsatte inte mer. Och han skrev dem på två tavlor av sten och gav dem till mig.
Åh, att de alltid hade sådana hjärtan att de vördar mig och håller (vaktar, skyddar, bevarar) mina budord (tydliga befallningar) så att det går väl för dem och för deras söner för evigt!"
Men du, stanna här hos mig och jag ska tala till dig alla de budord (tydliga befallningar) och förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut) som du ska lära dem så att de ska göra dem i landet som jag ger dem att besätta.
Och det ska vara när Herren din Gud (Jahve Elohim) för dig in i landet som han svurit (lovat) till dina fäder, till Abraham, till Isak och till Jakob att ge dig, stora och goda städer som du inte har byggt (själv),
Och Herren (Jahve) visade tecken och under, stora och svåra över Egypten, över farao och över hela hans hus inför våra ögon.
Och han förde oss ut därifrån för att han skulle föra oss in och ge oss landet som han svurit (lovat) till våra fäder.
och när Herren din Gud (Jahve Elohim) ska överlämna dem framför er, och ni ska slå dem, då ska ni i grund förgöra dem, ni ska inte skära (ingå) något förbund med dem och inte visa nåd (oförtjänt välvilja) mot dem.
Ni ska inte ingå äktenskap med dem, dina döttrar ska inte ge sig till deras söner och deras döttrar ska inte tas till dina söner,
Och han ska älska er och välsigna er och föröka er. Han ska också välsigna din livmoders frukt och frukten av ditt land, säden och vinet och din olja, föröka dina hjordar och dina flockar i landet som han svor dina fäder att ge dig.
Och Herren (Jahve) ska ta bort från dig all sjukdom, och han ska inte lägga någon av Egyptens onda sjukdomar som du känner till (har god kunskap om) på dig, utan ska lägga dem (sjukdomarna) på alla dem som hatar dig.
Och du ska sluka alla folk som Herren din Gud (Jahve Elohim) ger till dig, dina ögon ska inte ha medömkan med dem, inte heller ska du tjäna deras gudar, för det blir en snara för dig.
Men Herren din Gud (Jahve Elohim) ska ge dem framför dig och ska göra dem modfällda med en stor modfälldhet till dess de blir tillintetgjorda.
Och han ska ge deras kungar i din hand och du ska låta deras namn försvinna från under himlarna, ingen man ska kunna stå dig emot till dess du har förgjort dem.
Och du ska äta och bli mätt och välsigna Herren din Gud (Jahve Elohim) för det goda land som han gett dig.
Men du ska komma ihåg Herren din Gud (Jahve Elohim), för det är han som har gett kraft att få välstånd, det är han som har etablerat sitt förbund som han svor med ed till era fäder, som det är idag.
Vet därför (ha intim kunskap om) att det inte är för din rättfärdighet som Herren din Gud (Jahve Elohim) ger dig detta goda land för att besätta det, för du är ett styvnackat folk.
och Herren (Jahve) gav till mig två stentavlor skrivna med Guds (Elohims) finger, och de var skrivna enligt alla de ord som Herren (Jahve) talat med er på berget ut från mitten av elden på samlingens dag.
Och det hände vid slutet på de 40 dagarna och de 40 nätterna att Herren (Jahve) gav mig de två stentavlorna, förbundets tavlor.
Och när Herren (Jahve) sände er från Kadesh-Barnea och sade: "Gå upp och besätt landet som jag har gett er" då var ni upproriska mot Herren er Guds (Jahve Elohims) befallning och trodde honom inte och lyssnade inte till hans röst.
Och han skrev på tavlorna som den första gången, de tio orden som Herren (Jahve) talade till er på berget ut från mitten av elden på samlingens dag, och Herren (Jahve) gav dem till mig.
Och Herren (Jahve) sade till mig: "Res dig, gå inför folket och se till att de drar vidare så att de går in och tar landet i besittning, som jag lovade (svor, gav min ed) till deras fäder att ge till dem."
Han verkställer påbuden (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat) för de faderlösa och änkorna och älskar främlingen och ger honom bröd och kläder.
för att era dagar ska bli många i landet som Herren (Jahve) lovade (gav sin ed) till era fäder att ge till dem och till deras säd, ett land som flyter av mjölk och honung. [Detta ord har flera uppfyllelser. En i modern tid på 2020-talet är att en ko i Israel mjölkar omkring 12 000 kg/år, mest i hela världen. I Europa och USA är siffran 8 000 – 9 000 kg/år.]
att jag ska ge regn till ditt land på rätt tid, det tidiga regnet och det sena regnet, så att du kan samla in din säd, ditt vin och din olja. [Höstregn och vårregn.]
Och jag ska ge gräs på fälten till din boskap och du ska äta och bli mätt.
och Herrens (Jahves) vrede upptänds mot dig, och han stänger himlarna [ger='hover'>1 Kung 17:1] så att det inte regnar och marken inte bär sin frukt, och ni snabbt förgås från det goda land som Herren (Jahve) ger dig.
för att era dagar ska förökas och era söners dagar, i landet som Herren (Jahve) lovat (svurit, gett sin ed) till era fäder att ge dem, som himlarnas dagar över jorden.
Där ska ingen man kunna stå emot dig för Herren din Gud (Jahve Elohim) ska lägga fruktan för dig och skräck för dig över alla de länder ni ska trampa på, som han har sagt till er.
Se [singular], jag ställer idag
    en välsignelse och en förbannelse framför er [uppmaningen riktar sig både individuellt och kollektivt till folket],
Och det ska bli när Herren din Gud (Jahve Elohim) för dig in i landet som du går för att besätta, att du ska placera välsignelsen på berget Gerizim och förbannelsen på berget Ejval [ger='hover'>5 Mos 27–28; ger='hover'>Jos 8:30–35].
För ni ska gå över Jordan för att gå och inta landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) gett er, och ni ska besätta det och bo där.
Och ni ska hålla (vakta, skydda, bevara) och göra (följa, leva efter) alla förordningar (ordagrant "saker inristat" – hebr. chukim, plural) och påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpatim, plural) som jag ger framför er idag.
Detta är förordningarna (ordagrant "saker inristat" – hebr. chukim) och påbuden (bindande juridiska beslut – hebr. mishpatim) som ni ska hålla (vakta, skydda, bevara) i landet som Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim) har gett er att besätta alla dagar som ni lever på jorden.
för ni har ännu inte kommit till vilan (trösten) och till ert arv som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett er.
Därutöver kan du slakta och äta kött inom dina portar som du själv (din själ) önskar efter den välsignelse som Herren din Gud (Jahve Elohim) har gett dig, de orena och de rena kan äta av det, som med gasellen och med hjorten.
Om platsen som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja för att låta sitt namn bo där, är för långt bort från dig, då ska du slakta av din hjord och av din flock som Herren (Jahve) har gett dig, som jag har befallt dig och du ska äta inom dina portar utifrån allt som din själ önskar.
Om det uppstår en profet i er mitt eller en drömmare som drömmer drömmar och han ger er ett tecken eller ett under,
Om du hör rykten om någon av dina städer som Herren din Gud (Jahve Elohim) har gett dig för att bo i, som säger:
Och inget av det avskilda ska finnas (vara fastklistrat) vid din hand för att Herren ska vända bort sin vredes häftighet och ge dig nåd (oändlig barmhärtighet – hebr. rachamim) och ha nåd (evigt förbarmande – hebr. rachamim) med dig och föröka dig som han har lovat (gett sin ed till) dina fäder,
Ni ska inte äta av något som är självdött, det kan du ge till främlingen som är inom dina portar så att han kan äta det eller du kan sälja det till en främling, för du är ett heligt folk för Herren din Gud (Jahve Elohim). Du ska inte koka kalven i dess moders mjölk.
då ska du omvandla det till silver och binda upp silvret i din hand och ska gå till platsen som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja.
Och du ska ge silvret till allt som din själ önskar, för en oxe, eller för ett får eller för vin eller för en stark dryck, eller för vad som helst som din själ begär av dig, och du ska äta där inför Herren din Guds (Jahve Elohims) ansikte och du ska fröjda dig, du och ditt hushåll.
För där ska inte längre finnas några behövande bland er, för Herren (Jahve) ska rikligt välsigna (ordagrant välsigna, välsigna) dig i landet som Herren din Gud (Jahve Elohim) ger dig som ett arv att besätta,
Om det finns någon fattig inom dina portar (i dina städer) i det land som Herren din Gud ger dig, får du inte förhärda ditt hjärta och tillsluta din hand (vara okänslig) för din fattige broder.
Var på din vakt (skydda och bevara dig själv – hebr. shamar) så att inte den onda tanken kommer i ditt hjärta: "Det är nu nära det sjunde året då alla skulder avskrivs (efterskänks)." Om ditt öga är ont (ditt hjärtas inställning är fel) mot din fattige broder och du inte lånar honom någonting, då kan han ropa till Herren mot dig, och synd kommer att vila på dig (du är skyldig). [Inom den judiska läran anses budet att låna ut pengar vara större än att ge gåvor till välgörenhet. Anledningen är att ett lån bevarar värdigheten hos den som tar lånet. Förutom pengarna så visar också långivaren att han har en tro på att låntagarens situation kommer att förändras till det bättre och han blir självförsörjande. Rabbiner lär också att lånen ska ges i vittnens närvaro eller skriftligt, annars kan det bli en nästan orättvis frestelse att fördröja betalningen. Se även ger='hover'>2 Mos 22:25; ger='hover'>3 Mos 25:35–37; ger='hover'>Ps 37:21; ger='hover'>Matt 5:42.]
Du ska frikostigt (villigt) ge till honom och ditt hjärta ska inte vara sorgset (ont, motvilligt) [ett lån så nära friåret, var detsamma som att ge bort pengarna], för på grund av en sådan sak ska Herren din Gud välsigna allt ditt arbete (det du gör, din inkomst) och allt du företar dig (lägger din hand vid).
Du ska förse honom rikligt från din flock och från din tröskplats och från din vinpress, av allt som Herren din Gud (Jahve Elohim) har välsignat dig med ska du ge honom.
då ska du ta en syl och slå den genom hans örsnibb och in i dörren och han ska vara din tjänare för alltid. Och du ska göra likadant med din tjänarinna.
Du ska inte offra påskoffret innanför någon av dina murar som Herren din Gud (Jahve Elohim) ger dig, [Jesus offrades som påskoffer utanför stadsmuren i Jerusalem i enlighet med detta bud.]
Och du ska fira veckohögtiden (hebr. shavuot) till Herren din Gud (Jahve Elohim) efter måttet av din hands frivilliga offer som du ska ge i enlighet med det som Herren din Gud (Jahve Elohim) har välsignat dig med.
Varje man ska ge som han har möjlighet efter den välsignelse som Herren din Gud (Jahve Elohim) har gett dig.
Du ska tillsätta (ordagrant: "ge dig själv" – hebr. natan) domare och skrivare (ledare) i alla dina portar [städer med murar] som Herren (Jahve) din Gud (Elohim ) ger dig (hebr. natan), och de ska döma folket med rättvisa domar. [Hebr. shoterim används om förmän, se ger='hover'>2 Mos 5:6; ger='hover'>Ords 6:7; ledare, se ger='hover'>5 Mos 1:15, eller skrivare och sekreterare och i kombination med domare biträden, se ger='hover'>2 Krön 26:11; ger='hover'>34:13. Porten var den plats där all offentlig makt utövades. Det var platsen där affärsavtal ingicks och där brottslingar dömdes och alla slags tvister avgjordes. Porten var också den plats där påbud kungjordes. Portar används här också underförstått i betydelsen alla större städer med en ringmur.]
Rättfärdighet, rättfärdighet [upprepningen förstärker – rättfärdighet, och inget annat än rättfärdighet] ska du följa, så att du ska (kan) leva länge och ärva landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger till dig. [I detta stycke blandas singular och plural: "du ska tillsätta" och "de ska döma". Genomgående i Bibeln betonas både det individuella och kollektiva ansvaret.]
Om man i er mitt inom dina portar [i de städer] som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett er, finner en man eller kvinna som gör det som är ont i Herren (Jahve) din Guds (Elohims) ögon, i överträdelse av hans förbund,
[Här finns flera begränsningar och en uppmaning. Detta var unikt för Israel, andra omgivande riken hade inte den här typen av restriktioner. Israeliternas kung skulle vara en landsman, inte ha för stor militär makt (samla många hästar), inte ha många fruar och samla på sig en egen stor rikedom. Den sista och femte punkten är att göra en egen personlig kopia av Moseböckerna och dagligen läsa den, det är en uppmaning att låta Guds undervisning få bli personlig. Flera av dessa råd kan även appliceras på troende idag, se ger='hover'>1 Pet 2:9.] När ni kommer till landet, som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett till er, och ska inta det, och ska bosätta er där, och ni då säger: "Jag ska sätta en kung över mig som alla länder runtomkring mig" [ger='hover'>1 Sam 8:5, ger='hover'>20],
då ska du verkligen se till (vara noga med) att du sätter en kung över dig som Herren din Gud (Jahve Elohim) utväljer.
En av dina egna bröder ska du göra till kung över dig. Du får inte sätta en främling över dig, en som inte är din bror. [Detta pekar profetiskt på Jesus, Messias, som ska vara en kung efter Davids ätt, se ger='hover'>Matt 1:6; ger='hover'>Luk 3:31. Han är därmed en broder.]
Detta ska vara prästernas legala del från folket, från dem som offrar ett offer, om det är en oxe eller får, som de ska ge till prästen – skuldran, de två kinderna och magen.
Förstlingsfrukten av deras säd, av deras vin och av deras olja och det första av ullen från deras får ska de ge till dem.
När du kommer in i det land som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig, ska du inte lära dig att göra efter dessa länders styggelser.
Dessa länder, som du ska besätta (inta), lyssnar till siare och till spåmän. Men Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har inte tillåtit dig att göra sådant.
Jag ska låta en profet uppstå åt dem bland deras bröder, en som är lik dig, och jag ska lägga mina ord i hans mun, och han ska tala till dem allt vad jag befaller honom.
[Tre fristäder hade redan etablerats öster om Jordanfloden. Nu ges instruktioner om tre städer: Kedesh, Hebron och Shechem, se ger='hover'>Jos 20:7.] När Herren (Jahve) din Gud (Elohim) omintetgör (bokstavligt hugger bort) nationerna, vars länder Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig, och du då övervinner dem och bosätter dig i deras städer och i deras hus,
då ska du avskilja tre städer i mitten av ditt land, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig för att inta.
Om Herren (Jahve) din Gud (Elohim) utökar dina gränser, så som han svurit till dina fäder, och ger dig hela det land som han har lovat att ge till dina fäder,
så att oskyldigt blod inte spills mitt i ditt land, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig som arvedel, och blodet kommer över dig.
då ska de äldste i staden sända efter och hämta honom därifrån och ge honom till blodshämnaren så att han kan dö.
Du ska inte flytta på din grannes råmärke som har funnits där sen gamla (urminnes) tider i ditt arv [ger='hover'>5 Mos 27:17; ger='hover'>Job 24:2–4; ger='hover'>Ords 23:10–11; ger='hover'>Hos 5:10]. Det markerar vad du ska ärva i landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig för att inta (besätta).
När Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dem i din hand, då ska du slå varje man därinne med din svärdsegg (döda alla män),
men kvinnorna och de små (spädbarn, koltbarn) och boskapen och allt som finns i staden, även allt tillspillogivet därinne, ska du ta som byte åt dig och du ska äta det du plundrat från dina fiender som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig.
Dessa städers befolkning som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig som ett arv, där ska du inte låta något som andas få leva [du ska döda allt levande både människor och boskap].
Om någon hittas död i landet, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig för att besitta (inta), liggandes på fältet och det är okänt hur han har blivit slagen.
Förlåt Herre (Jahve) ditt folk Israel, som du har återlöst, och tillåt inte [skulden av] oskyldigt blod att vara kvar mitt bland ditt folk Israel". Så ska blodet förlåtas dem [i den staden].
När du går vidare för att strida mot dina fiender och Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dem i dina händer och du för bort dem som fångar,
Han ska erkänna den förstfödde, sonen till den hatade hustrun, genom att ge honom en dubbel arvslott av allt han haft, för han är förstlingsfrukten av hans styrka. Förstfödslorätten tillhör honom.
då ska hans kropp inte lämnas kvar i trädet över natten, utan du ska begrava honom samma dag [Jesu kropp togs ner från korset i enlighet med detta bud]. För den som är hängd är en förbannelse (något lätt, en bagatell – hebr. klala) för Gud (Elohim). [ger='hover'>Gal 3:13] Du ska inte förorena ditt land som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett till dig som ett arv.[Trots att klala är det mildaste ordet för förbannelse som finns i bibelhebreiskan och handlar om att vara missunnsam, se ner på någon, vanära eller ta lätt på det hela som en bagatell, så betraktar Gud detta ändå som en stor synd som fördärvar landet med orenhet.]
Ungmöns far ska säga till de äldste: "Jag gav min dotter till denna man som hustru och han hatar henne,
De ska bötfälla honom med 100 shekel silver och ge dem till ungmöns far eftersom han har kallat en jungfru i Israel för elaka saker, och hon ska vara hans hustru och han får inte förskjuta henne i hela sitt liv (ordagrant alla dagar).
då ska mannen som låg med henne ge ungmöns far 50 shekel silver och hon ska vara hans hustru, eftersom han har förödmjukat henne. Han får inte förskjuta henne i hela sitt liv (ordagrant alla dagar). [ger='hover'>2 Mos 22:16–17]
För Herren (Jahve) din Gud (Elohim) vandrar mitt i ditt läger för att befria dig och ge dig dina fiender framför dig. Därför ska ditt läger vara heligt, så att han inte ser något opassande hos dig och vänder sig bort från dig.
När du kommer till din grannes vingård får du äta så mycket du vill, men du får inte lägga något i din korg. [Detta påminner om den svenska allemansrätten.]
När en man tar en hustru och äktar henne, och det sedan händer att hon inte finner nåd (oförtjänt kärlek) i hans ögon, eftersom han har funnit något oanständigt hos henne och skriver ett skilsmässobrev till henne och ger i hennes hand och skickar ut henne ur hans hus,
och den senare mannen hatar henne och skriver ett skilsmässobrev till henne och ger i hennes hand och skickar ut henne ur hans hus, eller om den senare mannen dör, som tog henne till sin hustru,
då ska hennes tidigare man som sände iväg henne inte ta henne till hustru igen efter att hon blivit orenad. Det är en styggelse inför Herren (Jahve) och du ska inte förorsaka att landet syndar, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig som arv. [ger='hover'>Matt 5:31–32; ger='hover'>19:3–9]
Samma dag ska du ge honom hans lön, solen ska inte gå ner över det, för han är fattig och sätter sitt hjärta över det (hans förtröstan och hopp står till den lön han kan få) för att han inte ska ropa mot dig till Herren (Jahve) och det blir synd i ditt liv.
En felfri och rättvis vikt ska du ha och ett felfritt och rättvist mått ska du ha, så att dina dagar blir många i landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger till dig.
Därför ska det vara så: När Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig ro från alla dina fiender runtomkring i det land som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig som ett arv för att besitta (inta) det, då ska du fullständigt utradera minnet av Amalek från under himlarna. Glöm inte detta! [Saul glömde, se ger='hover'>1 Sam 15, men amalekiterna (även kallade agagiterna) mötte sitt öde i slutet på Esters bok, se ger='hover'>Est 3:1; ger='hover'>9:10.]
Och det ska ske när du kommer in i det land som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig som arv och intar det och bosätter dig där,
att du ska ta det första av all frukt från marken,
som du ska bärga från marken som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig, och du ska lägga det i en korg och du ska gå till den plats som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska utvälja för att hans namn ska bo där,
och du ska komma till prästen som ska finnas i de dagarna och säga till honom: "Jag förklarar (bekänner) idag inför Herren (Jahve) din Gud (Elohim) att jag har kommit till det land som Herren (Jahve) med ed lovade våra fäder att ge oss".

Egypterna behandlade oss illa och plågade oss och lade på oss tungt slavarbete.
Han har fört oss till denna plats och gett oss detta land, ett land som flyter av mjölk och honung.
Och nu, se – jag har tagit med det första av landets frukt som du Herre (Jahve) har gett mig." Och du ska sätta ner det inför Herren (Jahve) din Guds (Elohims) ansikte och tillbe (böja dig, inta en ödmjuk position) inför Herren (Jahve) din Guds (Elohims) ansikte.
Och du ska fröjda dig i allt det goda som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett till dig och till ditt hus (ditt hushåll, din familj), du och leviten och främlingen som är i din mitt.
När du har fullbordat tiondegivandet och allt tionde av din avkastning i det tredje året, som är det år då du ska ge tionde, och har gett det till leviten, till främlingen, till de faderlösa och till änkan så att de kan äta inom dina portar [alla städer med murar] och bli tillfredsställda,
då ska du säga inför Herren (Jahve) din Gud (Elohim):
    "Jag har lagt undan det heliga och tagit ut det ur mitt hus och gett det till leviten och till främlingen, till de faderlösa och till änkan enligt alla dina budord (klara tydliga befallningar) som du har befallt mig, jag har inte överträtt något av dina budord, inte heller har jag glömt dem.
Jag har inte ätit av det i min sorg, jag har heller inte lagt undan något av det som är (rituellt) orent och inte givit av det för någon död. Jag har lyssnat till Herren (Jahve) min Guds (Elohims) röst och jag har gjort enligt allt som du har befallt mig.
Se ner från din heliga boning, från himlarna, och välsigna ditt folk Israel och landet som du har gett oss, som du gav din ed till våra fäder, ett land som flyter av mjölk och honung."
och han ska göra dig hög (stor) över alla andra nationer som han har skapat, i lovprisning, och i namn, och i härlighet, och du ska vara ett heligt folk åt Herren (Jahve) din Gud (Elohim) såsom han har sagt.

Och på den dagen då du ska gå över Jordan till landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig, ska du sätta upp stora stenar åt dig och vitkalka dem med kalk.

Och du ska skriva på dem alla ord i denna undervisning när du har gått över, för att du ska gå in i landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) gett dig, ett land som flyter av mjölk och honung som Herren (Jahve) dina fäders Gud (Elohim) har lovat dig.
Och det ska ske, om du lyssnar uppmärksamt på Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) röst, så att du håller (vaktar, skyddar) alla hans budord (klara tydliga befallningar – hebr. mitzvot) som jag befaller dig denna dag, för att Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska sätta dig högt över jordens alla länder.
Herren (Jahve) ska slå dina fiender som reser sig upp mot dig inför dig (framför ditt ansikte), de ska dra ut mot dig på en väg och ska fly på sju vägar inför dig (framför ditt ansikte). [Som t.ex. vid Jeriko, se ger='hover'>Jos 6–7.]
Herren (Jahve) ska befalla välsignelsen att vara med dig i dina lador och i allt som du sätter din hand till, och han ska välsigna dig i landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) gett dig.
Och Herren (Jahve) ska göra dig överflödande (låta dig ha med god råge, rikligt, mer än vad som kan härbärgeras) i allt gott, i din livmoders frukt, och i din boskaps frukt, och i din marks frukt, i landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) gett sin ed till dina fäder att ge dig [ger='hover'>1 Mos 12:1–3].
Herren (Jahve) ska öppna för dig hans goda skattkammare – himlarna, till att ge dig landets regn i sin tid (rätt årstid) och till att välsigna alla dina händers verk (arbete), och du ska låna ut till många länder, men du (själv) ska inte låna av någon.
Och Herren (Jahve) ska göra dig till huvud och inte till svans, och du ska vara över och inte under, om du lyssnar till Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) budord (klara tydliga befallningar), som jag befaller dig idag så att du håller (vaktar, skyddar) och gör (handlar, agerar) efter dem.
Herren (Jahve) ska göra ditt lands regn till pulver och damm, från himlarna ska det komma ner över dig, till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad).
Herren (Jahve) ska låta dig bli slagen inför dina fiender [som hände vid Ai, se ger='hover'>Jos 8], du ska dra ut mot dem på en väg och ska fly på sju vägar inför dem (framför deras ansikte) och du ska bli ett skräckexempel (varnande exempel) för alla jordens kungadömen.
Din oxe ska slaktas inför dina ögon,
    men du ska inte äta av den,
din åsna ska tas ifrån dig med våld framför ditt ansikte,
    och ska inte återlämnas till dig,
dina får ska ges till dina fiender
    och du ska inte ha någon som räddar dig.
Dina söner och dina döttrar ska ges till andra folk, och dina ögon ser på och du längtar efter dem hela dagen, men dina händer ska vara maktlösa.
Därför ska du tjäna dina fiender, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska sända emot dig, i hunger och i törst, och i nakenhet, och i längtan efter alla ting, och han ska lägga ett ok av järn på din nacke till dess han har fördärvat dig [ger='hover'>Jer 28:14].
Och han ska belägra dig i alla dina portar till dess dina höga och befästa murar, som du litar på, kommer ner i hela ditt land, och han ska belägra dig i alla dina portar i hela landet, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig.
Och du ska äta din livmoders frukt, köttet av dina söner och av dina döttrar som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig, i belägringen och i den nöd som dina fiender ska försätta dig i.
så att han inte ska ge någon av dem av hans barns kött som han ska äta, eftersom han inte har något över, i belägringen och i den nöd som din fiende ska försätta dig i, i alla dina portar.
Och bland dessa länder ska du inte ha något lugn (ro) och där ska inte vara någon vila för din fotsula, utan Herren (Jahve) ska ge dig ett bävande hjärta och trånande ögon och en försmäktande själ.
På morgonen ska du säga: "Måtte det vara kväll!" och på kvällen ska du säga: "Måtte det vara morgon!" för den fruktan som du har i ditt hjärta och är rädd för, och för synerna som dina ögon ska se.
men Herren (Jahve) har inte gett er ett hjärta som vet (känner till, har intim kunskap), och ögon som ser och öron som hör, förrän denna dag.
Och vi tog deras land och gav det till rubeniterna och till gaditerna och till halva Manasses stam.
Och det ska ske när alla dessa saker kommer över dig – välsignelserna och förbannelserna som jag har ställt framför dig – och du ska tänka för dig själv bland alla länderna, om det är Herren (Jahve) din Gud (Elohim) som har fördrivit dig [ger='hover'>2 Kung 25:1–21; ger='hover'>2 Krön 36:17–20; ger='hover'>Jer 39:1–10; ger='hover'>52:1–30],
Och Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska lägga alla dessa förbannelser på dina fiender, och på dem som hatar dig, som förföljer dig.
Se! I dag presenterar jag [två val]:
    livet och det goda (välsignelse, framgång),
    döden och undergång (misslyckande, det onda).
I dag kallar jag himlarna och jorden som vittnen att jag låtit er välja mellan liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj livet, så att du och dina efterkommande får leva!
Att välja livet är att:
    älska Herren, din Gud,
    höra hans röst (lyda honom),
    hålla sig till (klänga sig fast vid) honom.
Han är ert liv, och han ska låta er få bo länge i det land han lovat ge era förfäder Abraham, Isak och Jakob. [ger='hover'>1 Mos 12:1–3; ger='hover'>15:17–20] [Att älska Gud och följa hans bud är det enda sättet för ett gott liv. Mose ton är varm men ändå tydlig, se även Paulus tal till församlingsledningen i Efesos, se ger='hover'>Apg 20:26–27.]
Herren (Jahve) ska överlämna dem i er hand, och ni ska göra med dem enligt de instruktioner som jag har gett er.
Sedan kallade Mose till sig Josua och sade till honom inför (framför ögonen på, inom synhåll för) hela Israel:
"Var stark (fast, säker, tapper)
    och frimodig (ståndaktig, alert, modig),
för du ska gå med (föra) detta folk in i det land som Herren (Jahve) med ed har lovat (svurit) deras fäder att ge dem [med ed har svurit: "sjuat sig själv", dvs. använt fullkomlighetens tal för att intyga sitt löfte till deras fäder], och du ska göra det till deras egendom (låta dem ärva det, låta dem ta över det).
Mose skrev ner denna undervisning (instruktion, Torah) och gav den till prästerna, Levis söner, som bar Herrens förbundsark [ger='hover'>2 Mos 25:10], och till de äldste i Israel.
"Gå du upp till detta Abarims berg, till berget Nebo, som är i Moabs land, som ligger mitt emot Jeriko, och bese Kanaans land, som jag ger till Israels söner som en ägodel,
Du ska se landet på avstånd men du ska inte gå in dit, in i landet som jag ger Israels söner. [Från berget Nebo, i nuvarande Jordanien, kan man vid klart väder se hela Israel från berget Hermon i norr ner till området söder om Beer-Sheva i Negevöknen och ända ut till Medelhavet i väster.]
Herren (Jahve) sade till honom: "Detta är landet som jag med ed lovade Abraham, Isak och Jakob att ge åt deras säd (efterkommande). Jag låter dig se det med dina egna ögon, men du kommer inte att gå över dit."
Min tjänare Mose är död. Stå nu upp och gå över denna Jordan [Jordanfloden i närheten av Jeriko strax norr om Döda havet], du och allt detta folk, till det land som jag ger åt dem, Israels barn (söner).
Varje plats där ni sätter er fot (ordagrant: som er fots sula trampar på) har jag gett er, som jag har sagt till (lovat) Mose [ger='hover'>5 Mos 11:24].
[Josua står inför en enorm utmaning att leda folket och inta landet. Fyrtio år tidigare hade israeliterna vacklat i tron vid spejarnas rapport, se ger='hover'>4 Mos 13:1–33. Samma sju folkslag finns kvar nu också, men det gör även Guds löften. Uppmaningen "var stark och frimodig" upprepas tre gånger, se ger='hover'>vers 6, ger='hover'>7 och ger='hover'>9. Den har uttalats tidigare också, se ger='hover'>5 Mos 31:6, ger='hover'>7, ger='hover'>23 och kommer även senare, se ger='hover'>Jos 1:18; ger='hover'>10:25. Detta med mod går som en röd tråd ända från Kalebs lugna och trosfriska uppmaning, se ger='hover'>4 Mos 13:31 genom hela 5 Moseboken till Josuas slutliga uppmaningar, se ger='hover'>Jos 10:25; ger='hover'>23:6. Här kan man skönja en parallell till Jesu missionsbefallning i ger='hover'>Matt 28:18–20. När Jesus lämnar lärjungarna ger han uppdraget att expandera Guds rike i hela världen (inta landet) med löftet om att Gud är med varje dag (jag ska inte lämna eller överge dig)!] Var stark (fast, säker, tapper) och frimodig (ståndaktig, alert, modig)!
För du ska som arv åt detta folk fördela det land
    som jag med ed lovade deras fäder att ge dem.
"Gå in i lägret och befall folket: 'Gör i ordning tillräckligt med proviant, för om tre dagar ska ni gå över denna Jordan och inta (erövra, besätta) det land som Herren, er Gud, ger åt er att inta.' " [Israels äganderätt till landet är ovillkorlig, men att inta och besätta det är upp till dem.]
Kom ihåg ordet som Herrens (Jahves) tjänare Mose befallde er när han sade: "Herren er Gud (Jahve Elohim) ger er vila och ska ge er detta land.
Era hustrur, och era små ska förbli i landet som Mose gett er på andra sidan Jordan, men ni ska gå över före era bröder, alla mäktiga män rustade till strid för att hjälpa dem,
till dess Herren (Jahve) har gett era bröder vila, precis som ni har, och de också har intagit landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) ger dem, sedan ska ni återvända till era egna besittningar, som Herrens (Jahves) tjänare Mose gav er på andra sidan Jordan mot soluppgången."
och sade till dem: "Jag vet (har förstått) att Herren har gett landet åt er, förskräckelse för er har fallit över oss och alla som bor i landet skälver (smälter) inför er. [Ordet smälter beskriver en förändring som inte går att stå emot. kananiterna i Jeriko var skräckslagna inför israeliterna och kunde inte göra någonting åt situationen.]
Lova mig nu med en ed inför Herrens namn, eftersom jag visat er godhet, att visa godhet mot min familj. Ge ett säkert tecken på er trohet,
Männen sade till henne: "Om du dör, då dör vi också. Om du inte förråder oss ska vi visa barmhärtighet mot dig när Herren ger oss landet." [Männen går i borgen med sina egna liv.]
Och de sade till Josua: "Herren (Jahve) har verkligen (sannerligen, helt säkert) gett landet i våra händer, och dessutom smälter alla landets invånare bort [beskriver något som de omöjligt kan stå emot] från vårt ansikte.
För Israels söner vandrade fyrtio år i öknen, även stridsmännen som kom ut ur Egypten förgicks, eftersom de inte lyssnade till Herrens (Jahves) ord, varför Herren (Jahve) svurit att han inte skulle låta dem se landet som Herren med ed lovade deras fäder att han skulle ge oss, ett land som flyter av mjölk och honung.
Herren (Jahve) sade till Josua: "Se, jag har gett Jeriko i din hand med dess kung, liksom dess tappra stridsmän.
Och det skedde att den sjunde gången, när prästerna blåste i shofarerna, sade Josua till folket: "Ropa (uppge ett härskri), för Herren (Jahve) har gett er staden,
Och de brände staden i eld och allt som fanns därinne. Endast silvret, och guldet och redskapen av brons och av järn lade de bland skatterna i Herrens (Jahves) hus.
Och Josua sade: "Ack, Herre, Herre (Adonai Jahve) varför har du överhuvud taget fört ditt folk över Jordan? För att lämna oss i händerna på amoréerna och få oss att förgås? Det hade varit nog om vi hade fått bo på andra sidan Jordan.
Och Josua sade till Achan: "Min son, jag ber dig, ge ära till Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) och bekänn inför honom, och tala om för mig vad du har gjort, dölj ingenting för mig."
Herren sade till Josua: "Frukta inte och var inte förskräckt, ta hela krigsfolket med dig och stå upp och gå till Ai. Se, jag har gett kungen i Ai och hans folk och hans stad och hans land i din hand.
Då ska ni resa er upp från bakhållet och inta staden, för Herren (Jahve) er Gud (Elohim) har gett staden i er hand.
Och Herren (Jahve) sade till Josua: "Sträck ut sabeln (kortare böjt svärd – hebr. ger='hover'>kidon) som du har i din hand mot Ai, för jag ska ge det i din hand." Och Josua sträckte ut spjutet som var i hans hand mot staden. [Troligtvis reflekterades solen i sabelns egg och gav en blixtrade signal. Här används inte det vanliga hebreiska ordet för spjut chanit.]
Och de svarade Josua och sade: "Eftersom det med säkerhet blev berättat för dina tjänare hur Herren (Jahve) din Gud (Elohim) befallde sin tjänare Mose att ge dig hela landet och utrota alla landets invånare framför er, därför var vi helt förskräckta (livrädda, panikslagna) för våra liv på grund av er och har gjort detta.
Och Josua gjorde dem till vedhuggare och vattenbärare åt menigheten [Israels folk] och till Herrens (Jahves) altare, till denna dag [för all framtid], till den plats som han ska utvälja. [Närmast förflyttades tabernaklet till Shilo (ger='hover'>Jos 18:1), sedan Givon (ger='hover'>1 Krön 16:39) och sist Jerusalem. Efter exilen var giboniterna med bland dem som reparerade murarna (ger='hover'>Neh 3:7; ger='hover'>7:25). Även Kirjat Jearims, Kefiras och Beerots folk nämns bland de som återvände, se ger='hover'>Esra 2:25; ger='hover'>Neh 7:29. Alla dessa folk hade då blivit en del av det judiska folket, på samma sätt som Rahav och andra hedningar som fått ta emot Guds nåd och blivit inympade, se ger='hover'>1 Mos 12:3; ger='hover'>Jos 6:25.]
Och Herren (Jahve) sade till Josua: "Frukta inte för dem för jag har gett dem i din hand, inte en enda man av dem ska stå dig emot."
Sedan talade Josua till Herren (Jahve) på den dagen när Herren (Jahve) gav amoréerna inför Israels söner, och han sade i Israels åsyn:
"Sol stå stilla (var tyst – hebr. dom) över Givon
    och du måne i Ajalons dal."
men stanna inte, jaga efter våra fiender och slå de bortersta (ordagrant bakersta, de som är i eftertruppen) av dem, tillåt dem inte att gå in i deras städer, för Herren vår Gud (Jahve Elohim) har gett dem i vår hand."
Och Herren (Jahve) gav även det och dess kung i Israels hand, och han slog det med sin svärdsegg, och alla själar som var därinne, han lämnade ingen där, och han gjorde mot dess kung som han hade gjort med Jerikos kung. [Livna har inte med säkerhet identifierats, men fynd vid utgrävningar i Tel Burna 2015, gör att det kan vara den bibliska Livna.]
Och Herren (Jahve) gav Lachish i Israels hand och han tog det på andra dagen, och slog det med sin svärdsegg, och alla själar som var därinne, på samma sätt som han gjort med Livna.
Och Herren (Jahve) sade till Josua: "Var inte rädd för dem, för i morgon vid denna tid ska jag ge dem alla till slakt inför Israel, du ska skära av hälsenorna på deras hästar och bränna upp deras vagnar i eld." [En skadad häst kunde inte längre bli använd i kavalleriet, se även ger='hover'>Ps 20:8; ger='hover'>147:10.]
Och Herren (Jahve) gav dem i Israels hand och de slog dem och jagade dem till stora Sidon [vid Medelhavskusten i nordväst] och till Misrefot Majim ["brännande vatten" – varma källor; syftar troligtvis på en plats eller område i närheten av Sidon, se ger='hover'>Jos 13:6] och Mitspes dal österut [nordost från Chatsor], och slog dem till dess ingen var lämnad kvar.
Så tog Josua hela landet i enlighet med allt det som Herren (Jahve) hade talat till Mose, och Josua gav det som ett arv till Israel enligt uppdelningen i deras stammar. Och landet vilade (var tyst; hade ro) från krig.
Mose, Herrens (Jahves) tjänare, och Israels söner slog dem och Mose Herrens (Jahves) tjänare gav det som besittning till rubeniterna och gaditerna och halva Manasses stam. [ger='hover'>Jos 13:8–32; ger='hover'>4 Mos 3:12–13]
Och dessa är landets kungar som Josua och Israels söner slog på andra sidan Jordan västerut, från Baal Gad i Libanons dal [i norr] till de kala bergen som går upp till Seir [Edom – i söder]. Och Josua gav det till Israels stammar som en besittning efter deras indelning,
Med honom tog rubeniterna och gaditerna emot deras arv som Mose gav dem på andra sidan Jordan österut som Mose Herrens (Jahves) tjänare gav dem
Bara till Levi stam gav han inget arv. Herrens (Jahves) Israels Guds (Elohims) offer gjorda med eld är deras arv som Herren (Jahve) talat till honom.
Och Mose gav till Rubens söners stam efter deras familjer.
Och Mose gav till Gads stam till Gads söner efter deras familjer.
Och Mose gav arv till halva Manasse stam och det var för hälften av Manasses söner efter deras familjer.
Men till Levi söner gav Mose inget arv. Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) är deras arv, som han talat till dem.
För Mose hade gett arvet till de två stammarna och den halva stammen bortom Jordan, men till Levi gav han inget arv bland dem.
Josefs söner var två stammar, Manasse och Efraim. Och de gav ingen del till Leviterna i landet, förutom städer att bo i med öppet land runtomkring för deras boskap och småboskap.
Ge mig nu därför dessa berg som Herren (Jahve) talade om den dagen, för du hörde den dagen hur anakiterna var där och städerna var stora och befästa. Det kommer att vara så att Herren (Jahve) är med mig och ska driva ut dem som Herren (Jahve) talade."
Och Josua välsignade honom och han gav Hebron till Kaleb, Jefunnes son, som ett arv.
Och till Kaleb, Jefunnes son, gav han en del bland Juda söner i enlighet med Herrens befallning till Josua, Kirjat-Arba, den Arba vars far var Anak, det är Hebron.
Och Kaleb sade: "Han som slår Kirjat-Sefer och tar det, till honom ska jag ge min dotter Achsa till hustru."
Och Otniel, Kenaz son bror till Kaleb, tog det och han gav honom sin dotter Achsa till hustru.
Och hon svarade: "Ge mig en välsignelse, eftersom du har satt mig i sydlandet, ge mig därför en vattenkälla." Och han gav henne den Övre källan och den Nedre källan.
Och de kom nära framför prästen Elazar och framför Josua, Nuns son, och inför ledarna och sade: "Herren (Jahve) befallde Mose att ge oss ett arv bland våra bröder." Därför, efter Herrens (Jahves) befallning, gav han dem ett arv bland deras fars bröder.
Och det hände när Israels söner hade blivit starka (vuxit sig stora, blivit många) att de satte kananeerna att göra hårt arbete, men de drev inte ut dem fullständigt.
Och Josefs söner talade till Josua och sade: "Varför har du gett mig en lott och en del som arv? Se, jag är ett stort folk för så mycket har Herren (Jahve) välsignat mig."
Och Josua sade till Israels söner: "Hur länge ska ni underlåta att gå och besitta landet som Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim) har gett er?
Men leviterna har ingen del ibland er eftersom Herrens prästämbete är deras arv, och Gad och Ruben och halva Manasse har tagit emot sina arv på andra sidan Jordan, österut, som Herrens (Jahves) tjänare Mose gav dem."
När de avslutat utdelandet av land som ett arv med dess gränser, gav Israels söner ett arv till Josua, Nuns son, i deras mitt.
Som Herren (Jahve) hade befallt [ger='hover'>4 Mos 14:30], gav de honom [Josua] den stad han begärde – Timnat-Serach i Efraims bergsbygd. Och han byggde en stad och bodde i den.
Tala till Israels söner och säg: "Utse åt er fristäderna som jag har talat till er om genom Mose hand,
Och han ska fly till en av dessa städer och stanna i ingången till stadens port och förklara sitt ärende i öronen på stadens äldste, och de ska ta in honom till sig i staden och ge honom en plats där han kan bo ibland dem.
Och bortom Jordan vid Jeriko österut avskilde de Betser i låglandets öken från Rubens stam,
och Ramot i Gilead från Gads stam
och Golan i Bashan från Manasse stam.
och de talade till dem i Shilo i Kanaans land och sade: "Herren (Jahve) befallde genom Mose hand att ge oss städer att bo i med öppet land runtomkring för vår boskap."
Och Israels söner gav till dem av sitt arv i enlighet med Herrens (Jahves) befallning, dessa städer med öppet land runtom dem.
Och Israels söner gav genom lotten dessa städer till leviterna med öppet land runtom dem, som Herren (Jahve) befallt genom Mose hand.
Och de gav från Juda söners stam och från Simons söners stam dessa städer som är namngivna.
Och de gav dem Kirjat-Arba, det Arba som var Anaks fars, samma som Hebron (Chevron), i Juda bergsland med den öppna marken runtom.
Men stadens fält och dess byar gav de till Kaleb, Jefunnes son, som hans besittning.
Och till översteprästen Aron gav de Hebron (Chevron) med dess öppna land runtom, fristaden för en mandråpare, och Livna med den öppna marken runtom,
Och de gav dem Shechem med den öppna marken runtom i Efraims bergsbygd, fristaden för en mandråpare, och Gezer [halvägs mellan Joppe och Jerusalem] med den öppna marken runtom,
Så gav Herren (Jahve) Israel hela landet som han hade lovat (gett sin ed) till deras fäder och de besatte det och bodde där.
Och Herren (Jahve) gav dem vila runtom i enlighet med allt som han lovat (gett sin ed) till deras fäder, och inte en enda man av alla deras fiender var emot dem, för Herren (Jahve) gav alla deras fiender i deras hand.
Nu har Herren er Gud (Jahve Elohim) gett vila till era bröder, som han talade till dem. Vänd nu därför tillbaka och gå till era tält i landet där ni har er besittning, som Herrens (Jahves) tjänare Mose gav till er på andra sidan Jordan.
Och till halva Manasse stam hade Mose gett arv i Bashan, men till den andra halvan gav Josua bland deras bröder bortom Jordan västerut. När Josua sände iväg dem till deras tält välsignade han dem,
För Herren (Jahve) har gjort Jordan till en gräns mellan oss och er, Rubens söner och Gads söner ni har ingen del i Herren (Jahve), så kan era söner få våra söner att sluta vörda Herren (Jahve).
vet då med säkerhet att Herren er Gud (Jahve Elohim) inte ska driva bort dessa länder från ditt ansikte (din åsyn) längre, utan de ska bli en snara och en fälla för er, och ett gissel i er sida [slavdrivares piska], och taggar i era ögon [som förblindar] till dess ni förgås från det goda land som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett er.
Och det ska ske att som allt gott har kommit över er som Herren er Gud (Jahve Elohim) har talat över er, så ska Herren (Jahve) föra alla onda ting över dig till dess han har förgjort er från detta goda land som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett er,
när ni begår överträdelser mot Herren er Guds (Jahve Elohims) förbund som han har befallt er och går och tjänar andra gudar och tillber dem. Då ska Herrens (Jahves) vrede upptändas mot er och ni ska förgås med hast från det goda land som han har gett till er."
Och jag tog er far Abraham från andra sidan floden (Eufrat) och ledde honom genom alla Kanaans länder och förökade hans säd och gav honom Isak.
Och till Isak gav jag Jakob och Esau, och till Esau gav jag berget Seir, för att besätta det, och Jakob och hans söner gick ner till Egypten.
Och jag förde er till amoréernas land som bodde bortom Jordan, och de stred med er och jag gav dem i er hand och ni besatte deras land och jag förgjorde dem framför er.
Och ni gick över Jordan och kom till Jeriko och Jerikos män stred mot er, amoréerna och periseerna och kananeerna och hetiterna och girgashéerna, hivéerna och jevuséerna, och jag gav dem i er hand.
Och jag gav er ett land på vilket ni inte hade arbetat, och städer som ni inte hade byggt, och ni bodde i dem, ni åt av vingårdar och olivlundar som ni inte planterat.
Och Elazar, Arons son, dog och de begravde honom på hans son Pinchas kulle, som getts till honom i Efraims berg.
Och Herren (Jahve) sade: "Juda ska gå upp, se jag har gett landet i hans hand."
Juda [tillsammans med folket från Simons stam] gick nu upp och Herren (Jahve) gav kananeerna och perisseerna i deras hand och de slog dem i Bezek, 10 000 man. [Strax kommer Herrens ängel fördöma israeliterna att de inte fördrev dessa folk, se ger='hover'>Dom 2:1–3. Se även ger='hover'>Jos 3:10; ger='hover'>9:1; ger='hover'>2 Mos 3:8; ger='hover'>5 Mos 7:1; ger='hover'>20:17.]
Och Kaleb sade: "Han som slår Kirjat-Sefer och tar det, till honom ska jag ge min dotter Achsa till hustru."
Och Otniel, Kenaz son, Kalebs yngre bror, tog det och han gav honom sin dotter Achsa till hustru.
Och hon svarade: "Ge mig en välsignelse [extra favör], eftersom du har satt mig i Sydlandet, ge mig därför vattenkällor." Och Kaleb gav henne den Övre källan och den Nedre källan [ger='hover'>Jos 15:19].
Och de gav Hebron till Kaleb, som Mose hade sagt, och de drev ut därifrån Anaks tre söner [ger='hover'>4 Mos 14:24; ger='hover'>5 Mos 1:36; ger='hover'>Jos 14:9–14].
Och amoréerna tvingade Dans söner till bergsbygden, för de ville inte låta dem komma ner till dalen [ger='hover'>Jos 19:47–48; ger='hover'>Dom 18].
Och Herrens (Jahves) vrede upptändes mot Israel och han gav dem i händerna på förgörarna som förgjorde dem, och han gav dem i händerna på deras fiender runtomkring, så att de inte längre kunde stå emot sina fiender. [Frasen "gjorde det som var ont i Herrens ögon" i ger='hover'>vers 11 återkommer sex gånger till, se ger='hover'>Dom 3:7, ger='hover'>12; ger='hover'>4:1; ger='hover'>6:1; ger='hover'>10:6; ger='hover'>13:1.]
Så Herren (Jahve) lämnade dessa folkslag (nationer) utan att driva ut dem med hast och han gav dem inte i Josuas hand.
och de tog deras döttrar till hustrur och gav sin egna döttrar till deras söner och tjänade deras gudar.
Och Herrens (Jahves) ande kom över honom och han dömde Israel, och han gick ut i strid och Herren (Jahve) gav Arams kung Koshan-Rishataim i hans hand och hans hand segrade mot Koshan-Rishataim.
Och han sade till dem: "Följ efter mig för Herren (Jahve) har gett era fiender moabiterna i er hand."

Slut på förtrycket

Och de gick ner efter honom och tog Jordans vadställen mot moabiterna och led ingen förlust, inte en man att gå över.
och jag ska dra ut med dig till bäcken Kishon. Sisera, härföraren över Javins armé med hans vagnar och hans skaror, honom ska jag ge i din hand."
Och Debora sade till Barak [tredje talet]: "Upp! Detta är dagen som Herren (Jahve) har utlämnat Sisera i din hand, har inte Herren (Jahve) gått ut framför dig?"
Han bad om vatten – hon gav honom mjölk;
    hon tog fram smör (ost) i högtidsskålen.
     [Högtidsskålen här är en segerpokal som härföraren eller kungen brukade använda när de firade segern efter en strid.]
Och Israels söner gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon, och Herren (Jahve) gav dem i midjaniternas händer i sju år.
Jag räddade er från Egyptens hand,
    och från alla andra förtryckares hand.
Jag drev undan dem för er,
    och gav er deras land.
Gideon svarade honom: "Men, Herre (Adonai), om Herren (Jahve) är med oss, varför har då allt detta drabbat oss? Var är alla de under som våra fäder talade om när de berättade hur Herren (Jahve) förde oss ut ur Egypten? Nu har Herren (Jahve) svikit oss och gett oss i midjaniternas hand."
Och Herren (Jahve) sade till Gideon: "Folket som är med dig är alldeles för många för att jag ska kunna ge midjaniterna i deras hand, annars förhäver sig Israel mot mig och säger: 'Min egen hand har räddat mig.'
Och Herren (Jahve) sade till Gideon: "Med de 300 männen som lapade ska jag frälsa (rädda) er och ge midjaniterna i din hand, och låt hela folket gå var och en till sin plats."
Och det skedde samma natt att Herren (Jahve) sade till honom: "Stå upp, gå ner till lägret, för jag har gett det i din hand.
Och hans granne svarade och sade: "Detta är inget annat än Gideons svärd, Joashs son, en man i Israel, i hans hand har Gud (Elohim) gett Midjan och hela hären."
Och det var så när Gideon hörde drömmen berättas och dess uttydning, då tillbad han och han återvände till Israels läger och sade: "Stå upp för Herren (Jahve) har gett Midjans armé i vår hand."
Och han delade de 300 männen i tre grupper och han satte shofarer i alla deras händer och tomma krukor med facklor i krukorna.
Gud (Elohim) har gett i er hand Midjans furstar Orev och Zeev, och vad kunde jag göra i jämförelse med er?" Då avtog deras vrede mot honom, när han sade detta.
Och han sade till Sukkots män: "Ge, jag ber er, brödkakor till folket som följer mig, för de är svaga och jag jagar efter Zevach och Tsalmunna, Midjans kungar."
Men Sukkots furstar sade: "Varför ska vi ge bröd till din armé? Är Zevach och Tsalmunna tillfångatagna (är deras händer i dina händer)?"
Och Gideon sade: "Därför när Herren (Jahve) har gett Zevach och Tsalmunna i min hand, då ska jag riva ert kött (era kroppar) med öknens törne och med tistlar (hebr. barkanim)."
Och han kom till Sukkots män och sade: "Se, Zevach och Tsalmunna om vilka ni hånade och sade: "Är Zevach och Tsalmunnas händer i din makt så att vi ska ge bröd till din armé?"
Och Gideon sade till dem: "Jag vill framlägga ett önskemål till er, att ni var och en ska ge mig en öronring från sitt byte." För de hade öronringar av guld eftersom de var ismaeliter [folkslag relaterat till midianiterna, se ger='hover'>1 Mos 37:25–28].
Och de svarade: "Vi vill gärna ge dem." Och de spred ut en mantel och kastade varje man öronringarna från sitt byte.
[Den sjunde dommaren som tas upp i denna bok är Simon. På hebreiska heter han Shimshon.]
Noomi stod upp (bestämde sig), med sina svärdöttrar, för att vända hem från Moabs slättland. För hon hade hört i Moab att Herren (Jahve) hade tagit sig an sitt folk och gett dem bröd (hebr. lechem). [Betlehem var återigen en "brödstad".]
Må Herren (Jahve) ge er trygghet i ett nytt hem med varsin ny make." Sedan kysste hon dem.
    De brast ut i gråt
Rut tog det med sig och gick in i staden, och hennes svärmor såg hur mycket hon samlat. Hon tog också fram och gav henne det hon hade fått över [från lunchen] sedan hon själv ätit sig mätt.
Hon sade också: "Han gav mig också dessa sex mått korn, för han sade: 'Gå inte tomhänt hem till din svärmor.' " [Samma ord för "tomhänt" används i ger='hover'>Rut 1:21 där Noomi klagat att Gud lämnat henne tomhänt. Boas roll som återlösare gällde via Noomis man Elimelek, se ger='hover'>Rut 2:1. Noomi är inkluderad i denna återlösning och har nu hopp om en trygg framtid.
    Gåvan kan ha fungerat som en handpenning vid en förlovning, hebr. mohar. Att det just var sex mått kan också anspela på de sex dagar som Gud använde för att skapa innan han vilade på sabbaten. Boas kommer inte att vila förrän uppdraget är slutfört. Oavsett så ger denna handling Noomi förvissning om att Boas tar rollen att återlösa dem på allvar. Därför kan Noomi svara som hon gör i nästa vers och lugnt vänta ut det som kommer att ske. Här finns även en koppling till den helige Ande som är ett förskott som garanterar vårt arv, se ger='hover'>Ef 1:14. Den helige Ande kan också anas i den icke namngivne tjänaren som presenterar Rut för Boas, se ger='hover'>Rut 2:5–6. Även förskottsbetalningen med sex mått korn för tankarna till pingstdagen och högtiden Shavuot, se ger='hover'>2 Mos 34:22; ger='hover'>Apg 2:1–3.]
[Nu kommer en förklarande not för läsaren inför ger='hover'>vers 8:]
Men vad gällde inlösen (återlösning) och ägarbyte i forna tider [fanns en sed] i Israel: för att stadfästa (fastställa, ratificera) något (hela saken/uppgörelsen) [allt som man muntligt hade kommit överens om] tog (drog) en man [den ena parten] av sig sin sandal (sko) och gav den åt den andre och detta gällde som bekräftelse [därmed blev transaktionen bindande och intygad av/bekräftad inför vittnen] i Israel. [Seden med en sko kan jämföras med vår tids husaffär där ett kontrakt skrivs under och den nya ägaren får nycklarna till huset. Den som räckte över sin lädersko, överlämnade rätten till köparen att trampa på marken som han just tagit över. Här finns även en koppling till chalitzah-ceremonin (hebr. chalitzah betyder "ta bort" och beskrivs i ger='hover'>5 Mos 25:5–10). Ett leviratäktenskap (hebr. jibbum) var frivilligt, se ger='hover'>vers 5. Om den närmsta släktingen inte ville uppfylla sitt uppdrag kunde kvinnan gå upp till porten och ta upp sitt fall. De äldste kallade då på återlösaren som öppet fick säga att han inte ville ta på sig det ansvaret. Som en följd av detta löstes kvinnan och hon blev fri att gifta om sig med vem hon ville. Än idag sker 10-20 sådana ceremonier i Israel varje år. Synagogan använder en speciell chalitzah-sko som mannen får ta på sig. Under ceremonin tar kvinnan av honom skon, kastar iväg den och spottar i marken. Ganska tidigt i den judiska historien blev chalitzah att föredra framför leviratäktenskap och har sedan dess varit normen inom judendomen.]
Allt folket vid porten och de äldste sade:
"Vi är vittnen! [Eftersom biblisk hebreiska inte har ett ord för ja, svarar folket med att återupprepa Boas sista ord "edim", vi är vittnen!] Må Herren (Jahve) göra den kvinna som nu går in i ditt hus [hem här i Betlehem] lik Rakel och Lea, de två kvinnor som byggt upp Israels hus. [Jakob, som Gud senare gav namnet Israel, födde tolv söner genom dem och deras bihustrur, se ger='hover'>1 Mos 29:31–30:24.]
Må du bli mäktig (ärbar, stark, segerrik, framgångsrik) [jmf. ger='hover'>Rut 2:1; ger='hover'>3:11]
    i området Efrata [området kring Betlehem]
och ditt namn bli vida känt (ordagrant 'namnge en person')
    i Betlehem. [ger='hover'>Mika 5:2; ger='hover'>Matt 2:1, ger='hover'>5]
Må ditt hus (din familj) bli som Peres [Boas förfader, se ger='hover'>vers 18], som Tamar födde åt Juda [genom just ett leviratäktenskap], genom det barn (den säd) som Herren (Jahve) ska ge dig genom denna unga kvinna." [Stycket är väl strukturerat som en kiasm med en central vers där det profeteras att staden Betlehem i regionen Efrata ska ha en viktig roll i framtiden. Här ska en son födas vars namn ska bli högt ärat, se ger='hover'>Mika 5:2; ger='hover'>Matt 2:1, ger='hover'>5! Stycket ramas in av två kvinnor i ger='hover'>vers 11, Rakel och Lea, och Tamar och Rut i ger='hover'>vers 12.
    Juda och Tamars berättelse återfinns i ger='hover'>1 Mos 38. Den gemensamma nämnaren med Boas och Rut är leviratäktenskapet, dock är Judas karaktär milsvid från Boas. Peres mor var Tamar och är ett exempel på en familj som inte fullföljde leviratäktenskap på det sätt som det var tänkt. Tamar var först gift med Judas äldsta son Er, men han var en ond man och dog innan de fått några barn, se ger='hover'>1 Mos 38:6–7. Juda beordrar sin andra son Onan att ge Tamar en son, just enligt leviratäktenskapens regler. Onan är dock som sin bror också ond och utnyttjar Tamar sexuellt, men tar inte på sig ansvaret att ge henne en son. När han också dör vågar inte Juda ge sin tredje, sista och yngsta, son Shela till Tamar. Juda struntar i sin svärdotter Tamar, ljuger för henne och skickar hem henne till hennes familj. Han borde tagit ansvar och frigjort Tamar så hon kunde gifta sig med någon annan genom en chalitzah-ceremoni, se ger='hover'>5 Mos 25:5–10. När Tamar inser att hon har blivit lurad tar hon saken i egna händer och klär ut sig till en prostituerad och får barn genom sin svärfar Juda, se ger='hover'>1 Mos 38.
    Det finns även en annan koppling till detta kapitel i Första Mosebok. I den hebreiska texten, med 49 bokstävers intervall, kan man läsa ut namnen Boas, Rut, Oved, Jishaj och David i ger='hover'>1 Mos 38:11–28. De fem namn som leder upp till David i släkttavlan i avslutningen i Ruts bok, se ger='hover'>Rut 4:21–22, återfinns alltså exakt i rätt ordning med 7 x 7 bokstävers intervall just i det stycket som handlar om Peres, fem släktled innan Boas. Man måste vara lite försiktig med bibelkoder, men det är ändå ett märkligt sammanträffande som pekar på att Bibeln är en gudomligt inspirerad bok.]
Boas tog Rut till sig, och hon blev hans hustru. Han gick in till henne, och Herren (Jahve) tillät henne att bli gravid och hon födde en son.
Och det hände en dag när Elkana offrade att han gav till sin hustru Penina och till alla hennes söner och hennes döttrar delar (portioner av offret),
men till Channa gav han en dubbel del, för han älskade Channa, men Herren (Jahve) hade stängt hennes livmoder. [Hebreiskan är ordagrant: "en del av de två ansiktena (näsborrarna)", vilket kan tolkas som mat för två personer, eller att hon bara fick en del, och det upprörde Elkana. Den grekiska översättningen översätter så "bara en enda". Det beror på hur man tolkar "ansikte" som här är i dual-form. Antingen två personer, eller ilska och vrede. I detta fallet verkar ändå dubbel portion passa bäst in i sammanhanget.]
Och hon gav ett löfte och sade: "O Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), om du verkligen vill se på din tjänarinnas lidande och komma ihåg mig och inte glömma bort din tjänarinna, men vill ge din tjänarinna en son, då ska jag ge honom till Herren (Jahve) för hela hans liv, och ingen rakkniv ska komma på hans huvud." [Han ska bli en Guds nasir, se ger='hover'>4 Mos 6:1–21.]
Räkna inte din tjänarinna för en ond kvinna (dotter av Balial) för hela tiden har jag talat ur min stora ångest och oro."
Då svara Eli och sade: "Gå i frid (shalom). Israels Gud (Elohim) ska ge dig vad du frågat (bett) honom om."
Jag bad om denna pojke, och Herren (Jahve) har gett mig det jag bad honom om.
Herrens (Jahves) fiender krossas i bitar,
    han dundrar mot dem [från sin tron] i himlen,
Herren (Jahve) dömer [alla folk] till jordens alla ändar.
    Åt sin konung ger han styrka,
    lyfter högt sin smordes spira."
Innan det feta hade gjorts till rök kom prästens tjänare och sade till den man som offrade: "Ge kött åt prästen till grillning, för han vill inte ha blött kött av dig utan rått."
Och om mannen sade till honom: "Låt det feta bli rök först, sedan kan du ta så mycket du önskar", då brukade han säga: "Nej, du ska ge det till mig nu, om inte tar jag det med våld."
Och valde jag honom bland alla Israels stammar till att vara min präst, till att gå upp på mitt altare och bränna rökelse och använda en efod framför mig? Och gav jag till dina fäders hus alla Israels söners offer gjorda med eld?
Därför ska ni göra avbilder av era bölder och avbilder av era möss som har plågat landet, och ni ska ge ära till Israels Gud (Elohim). Till äventyrs ska han då lätta sin hand från er och från era tillhörigheter och från ert land.
Och ta Herrens (Jahves) ark och ställ den på vagnen och lägg föremålen av guld, som ni ger honom som ett skuldoffer, i en låda bredvid och sänd iväg den så att den kan gå.
Men det misshagade Samuel när de sade: "Ge oss en kung som dömer oss." Och Samuel bad till Herren (Jahve).
Och han ska ta era fält och era vingårdar och era olivlundar, det bästa av dem och ge till sina tjänare.
Och han ska ta tiondet av er säd och av ert vin och ge till sina härförare och till sina tjänare.
Och tjänaren svarade Saul och sade: "Se, jag har en fjärdedels shekel av silver [en veckas lön för en arbetare] i min hand som jag ska ge gudsmannen för att tala om vår väg."
Och Samuel tog Saul och hans tjänare och förde in dem i salen och lät dem sitta på honnörsplatsen bland dem som var bjudna, vilket var omkring 30 personer.
Och Samuel sade till kocken: "Bär fram portionen som jag gav till dig, om vilken jag sade till dig: Sätt den hos dig."
Och de ska hälsa dig och ge dig 2 brödkakor som du ska ta emot från deras hand.
Och folket sade till Samuel: "Vem är han som sade: Ska Saul regera över oss? För fram männen så att vi kan döda dem."
Och nu, se kungen som ni har valt och som ni har bett om, och se Herren (Jahve) har satt en kung över er.
Är det inte veteskörd idag? Jag ska ropa till Herren (Jahve) att han ska sända åska och regn och ni ska veta och se att er ondska är stor, som ni har gjort i Herrens (Jahves) ögon, genom att be om en kung."
Och Samuel ropade till Herren (Jahve) och Herren (Jahve) sände åska och regn den dagen, och hela folket fruktade storligen Herren (Jahve) och Samuel. [Normalt sett faller det aldrig någon nederbörd i Israel under skördeperioden, därför är detta något mycket anmärkningsvärt.]
Men om de säger så här: "Kom upp till oss [så vi kan strida], då ska vi gå upp, för Herren (Jahve) har gett dem i vår hand, och detta ska vara tecknet för oss."
Och männen i förläggningen talade med Jonatan och hans vapenbärare och sade: "Kom upp till oss och vi ska visa er något."
    Då sade Jonatan till sin vapenbärare: "Kom upp efter mig för Herren (Jahve) har gett dem i Israels hand."
Och Saul frågade om Guds (Elohims) råd: "Ska jag gå ner efter filistéerna? Ska du ge dem i Israels hand?" Men han svarade honom inte den dagen.
Och Samuel sade till honom: "Herren (Jahve) har ryckt bort Israels kungadöme från dig idag, och har gett det till en annan som är bättre än du.
Sedan sade filisteen: "Jag hånar Israels armé idag, ge mig en man så att vi kan strida tillsammans (duellera)."
Och en israelisk man sade: "Har ni sett denne man som kommer fram? För att håna Israel kommer han upp. Och det ska ske att den man som dödar honom, ska kungen förläna stor rikedom och ska ge honom sin dotter och göra hans fars hus skuldfritt (skattebefriat) i Israel."
Och Saul klädde David med sin rustning och han satte en hjälm av koppar på hans huvud och klädde honom i ett bröstpansar.
Sedan sade filistén till David: "Kom hit så ska jag ge din kropp (kött) till himlens fåglar och markens djur."
I dag ska Herren (Jahve) överlämna dig i min hand. Jag ska slå ner dig och hugga huvudet av dig. I dag ska jag ge hela den filisteiska armén till himlens fåglar och markens djur. Då ska hela världen förstå att Israel har en Gud (Elohim),
och alla som är samlade här i dag förstå att det inte är genom svärd och spjut som Herren (Jahve) räddar (befriar). Detta är Herrens (Jahves) strid, och han ska ge er i vår hand."
Och Saul tog honom den dagen och lät honom inte gå hem mer till hans fars hus.
Och Jonatan tog av sig manteln som han hade på sig och gav den till David, och hans rustning och hans svärd och hans båge och hans gördel. [Att byta mantlar och vapen med varandra är en del av alla de ceremonier som hör till ingåendet av ett blodsförbund. Även om bara några detaljer nämns här förstår vi att David och Jonatan ingår ett fullständigt blodsförbund. Annars skulle detta inte ha omnämnts eftersom det är något som man aldrig gör i en annan situation. På den här tiden räckte det att nämna någon av de tillhörande ritualerna, utan att göra en fullständig redogörelse, för alla vet vad det betyder.]
Och Saul blev väldigt arg och dessa ord var onda i hans ögon och han sade: "De har tillräknat David tiotusen och till mig har de tillräknat bara tusen, och det enda han saknar är kungariket."
Och Saul sade till David: "Se, min äldsta dotter Merav [betyder: "ökning"], henne vill jag ge dig till hustru, bara du är en tapper son och strider Herrens (Jahves) strider." För Saul sade (tänkte): "Låt inte min hand vara över honom, utan låt filistéernas hand vara över honom." [Saul ger uttryck för en förhoppning om att David ska dödas. Detta är Sauls tredje försök att Döda David.]
Men det skedde när tiden för Merav, Sauls dotter, kom då hon skulle ha getts till David som hustru att hon gavs till mecholiten Adriel som hustru.
Och Saul sade (tänkte): "Jag ska ge henne åt honom så att hon kan bli en snara för honom, så att filistéernas hand vänds mot honom." Därför sade Saul till David: "Du ska idag bli min svärson genom en av de två." [Detta är Sauls fjärde försök att döda David.]
Och David steg upp och gick, han och hans män, och slog 200 män av filistéerna, och David tog deras förhudar och gav hela antalet till kungen, för att bli kungens svärson. Och Saul gav honom sin dotter Michal som hustru. [David uppfyller kungens önskan dubbelt upp och ger en dubbel brudgåva. Det visar på hans hängivenhet och iver att få bli en del av den kungliga familjen. Saul har inget annat val än att ge låta Michal gifta sig med David.]
Och Jonatan gav sina vapen till sin pojke och sade till honom: "Gå och bär in dem i staden."
Och nu, vad är under din hand? Fem brödkakor? Ge dem i min hand eller det du har till hands." [David säger inte namnet på den kung som sänt honom. Det är inte Saul, utan himmelens Gud som är hans kung, se ger='hover'>1 Sam 8:7; ger='hover'>12:12; ger='hover'>Ps 5:3; ger='hover'>20:10; ger='hover'>24:7–10; ger='hover'>29:10; ger='hover'>68:25; ger='hover'>145:1.]
Så prästen gav honom heligt bröd, för det fanns inget bröd där förutom skådebröden, som hade tagits bort från framför Herrens (Jahves) ansikte, för att lägga fram varmt [nybakat] bröd den dagen då det togs bort.
Och prästen sade: "Filisteen Goliats svärd, som du slog i Ela-dalen (Terebintdalen) [ger='hover'>1 Sam 17]; se, det är inlindat i ett tyg och står bakom efoden [ger='hover'>2 Mos 28.6–14]. Om du vill ha det, ta det, för det finns ingenting annat här." Och David sade: "Det finns inget likt det, ge det till mig."
Och Saul sade till sina tjänare som stod runt honom: "Lyssna, jag ber er Benjamins söner, ska Jishajs son [från Juda stam] ge fält och vingårdar till er alla, ska han göra er till ledare över 1 000 och ledare över 100,
Och han frågade Herren (Jahve) för honom och gav honom proviant och gav honom filistéen Goliats svärd."
Och Saul sade till honom: "Varför har ni konspirerat mot mig, du och Jishajs son, när du gav honom bröd och ett svärd och har frågat Gud (Elohim) för honom, så att han ska resa sig upp emot mig och ligga i bakhåll som denna dag?"
Och David frågade Herren (Jahve) igen. Och Herren (Jahve) svarade honom och sade: "Stig upp, gå ner till Qila för jag ska ge filistéerna i din hand."
Och David vistades i öknen i bergfästena [naturliga bergfästen, grottor och klippor som gav skydd – hebr. masad; samma ord som den kända antika fästningen Masada i Negevöknen] och förblev i bergslandet i öknen Zif. [Tel Sif ligger strax söder om Hebron, ett kargt område med inte så många invånare där det är lätt att gömma sig.] Och Saul sökte honom varje dag men Gud (Elohim) gav honom inte i hans hand.
Och Davids män sade [viskade] till honom: "Se dagen då Herren (Jahve) har sagt till dig: Se, jag ska ge dig dina fiender i dina händer, och du ska göra mot honom det som är gott i dina ögon." Och David reste sig och skar av vingen (hörnet) på Sauls mantel i smyg (utan att han märkte det).
Och David övertygade sina män med dessa ord och lät dem inte resa sig mot Saul. Och Saul reste sig upp från grottan och gick sin väg.
Se, denna dag har dina ögon sett hur Herren (Jahve) idag har gett dig i min hand i grottan, och några bad mig döda dig, men mina ögon skonade dig och jag sade: Jag ska inte sträcka ut min hand mot min herre, för han är Herrens (Jahves) smorde.
Be de unga männen och de ska berätta för dig. Låt därför de unga männen finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, för vi kommer en god dag. Ge, jag ber dig, det som finns i din hand till dina tjänare och till din son David."
ska då jag ta mitt bröd och mitt vatten och mitt kött som jag har slaktat åt mina fårklippare och ge till män som jag inte vet vilka de är?"
Och denna gåva som din tjänare har fört till min herre, låt den ges till de unga männen som följer min herre.
Men Saul hade gett sin dotter Michal, Davids hustru, till Palti, Lajishs son som var från Gallim.
Och Herren (Jahve) ska löna varje man för hans rättfärdighet och hans trofasthet, som Herren (Jahve) har gett dig i min hand idag och jag inte sträckte ut min hand mot Herrens (Jahves) smorde.
Och David sade till Achish: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, låt dem ge mig en plats i en av dina städer i landet, så att jag kan bo där, för varför skulle din tjänare bo i den kungliga staden med dig?"
Och Achish gav honom Tsiklag den dagen. Därför tillhör Tsiklag Juda kungar till denna dag.
Och Herren (Jahve) är vred när han talar genom mig och Herren (Jahve) har ryckt kungariket ur din hand [ger='hover'>1 Sam 15:27–29] och gett det till en annan, till David [ger='hover'>1 Sam 16:1–13].
Dessutom ska Herren (Jahve) ge Israel med dig i filistéernas hand och i morgon ska du och dina söner vara hos mig. Herren (Jahve) ska ge Israels armé i filistéernas hand."
Och de fann en egyptier på fältet och förde honom till David och gav honom bröd och han åt, och de gav honom vatten att dricka,
och de gav honom en bit fikonkaka och två klasar russin. Och när han hade ätit kom hans ande tillbaka i honom, för han hade inte ätit något bröd och inte druckit något vatten på tre dagar och tre nätter.
Och alla onda och värdelösa män av dem som gått med David sade: "Eftersom de inte gick med oss, ska vi inte ge dem någon del av bytet som vi har återtagit, förutom varje mans hustru och hans söner (barn), så att de kan gå iväg med dem och lämna."
Men David sade: "Ni ska inte göra så mina bröder med det som Herren (Jahve) har gett oss, som har bevarat oss och gett oss armén som kom emot oss i vår hand.
Och David sände budbärare till Ishboshet, Sauls son och sade: "Ge mig min hustru Michal som jag förlovade mig med för 100 filisteiska förhudar."
Och de förde Ish-Boshets huvud till David i Hebron och sade till kungen: "Se, Ish-Boshets huvud, Sauls son, din fiende som sökte ditt liv, och Herren (Jahve) har hämnats min herre kungen på Saul denna dag och på hans säd (efterkommande)." [Senast någon kommit med ett huvud inför kungen var när David kom med Goliats huvud inför Saul, se ger='hover'>1 Sam 17:57. David blev belönad med en position hos kungen och i den kungliga familjen, och även befriad från skatt, se ger='hover'>1 Sam 17:25. Rechav och Baana förväntade sig troligen någon liknande belöning.]
När någon berättade för mig och sade: Se Saul är död, och han i sina egna ögon trodde att han kom med goda nyheter, då tog jag tag i honom och slog honom i Tsiklag [i södra delen av Juda i Negevöknen], istället för att belöna honom för hans nyhet [ger='hover'>2 Sam 1:1–16].
Och David frågade Herren (Jahve) och sade: "Ska jag dra ut mot filistéerna? Ska du ge dem i min hand?"
    Och Herren (Jahve) sade till David: "Dra ut, för jag ska med säkerhet ge filistéerna i din hand."
Sedan kallade kungen på Tsiva, Sauls tjänare och sade till honom: "Allt som tillhört Saul och hela hans hus har jag gett till din herres son.
och resten av folket överlät han i sin bror Avishajs händer och han ställde dem i slagordning mot Ammons söner.
Och det skedde när Joav höll vakt över staden [det belägrade Rabba] att han placerade Orija på platsen där han visste att det fanns våldsamma män [i fiendehären]. [Israels taktik var att svälta ut stadens invånare. De strider som kunde uppkomma var när ammoniterna begav sig ut från stadsporten och försökte bryta belägringen. Joav placerade troligvis Orija nära stadsporten, se ger='hover'>vers 23.]
och till dig gav jag din herres hus och din herres hustru i din famn och gav dig Israels och Juda hus, och om det var för lite så skulle jag ge dig så mycket mer.
Så säger Herren (Jahve): Se, jag ska resa upp ondska mot dig från ditt eget hus och jag ska ta dina fruar framför dina ögon och ge dem åt en annan man (till din granne) och han ska ligga med dina fruar mitt på ljusa dagen (i solskenet) [vilket Absalom gör, se ger='hover'>2 Sam 16:22],
Och se hela familjen har rest sig mot din tjänarinna och de säger: Ge oss den som slog sin bror så att vi kan döda honom för hans brors liv som han slog och så fördärva arvtagaren också. På detta sätt vill de släcka mitt kol som är kvar och lämna min man utan varken namn eller hågkomst på jordens ansikte."
… Giva …
Herren (Jahve) dundrade i (från) himlarna,
    och den Högste (Elion) lät sin stämma höras.
Du gav mig din frälsnings sköld,
     din villighet att böja dig ned (din ödmjukhet) har gjort mig stor (har styrkt mig).
Mina fiender drev du på flykten (du gav mig deras rygg och nacke),
    de som hatade mig tystade jag fullständigt (jag högg av dem som man hugger bort en gren).
Gud (El) [den sanne Guden],
    den som ger mig fullständig hämnd [plural],
    den som lägger folken under mig,
    
Och Joav uppgav antalet på det räknade folket till kungen, och där var i Israel 800 000 tappra (modiga) män som kan dra svärdet, och Juda män var 500 000.
Och Herren (Jahve) sände en pest i Israel från morgonen till den utsatta tiden, och det dog folk från Dan till Beer-Sheva, 70 000 män.
Allt detta gav Araona kungen till kungen och Araona sade till kungen: "Herren din Gud (Jahve Elohim) ska ge dig nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa)."
Och kungen sade även: 'Välsignad vare Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) som har gett en att sitta på min tron idag och mina ögon får se det.' "
Och även du vet vad Joav, Tserojas son gjorde mot mig och vad han gjorde mot två av Israels härhövitsmän, mot Avner, Ners son [ger='hover'>2 Sam 3:22–39] och mot Amasha, Jeters son [ger='hover'>2 Sam 20:8–10], som han slog och hällde ut stridsblod i fred och satte stridsblod på sin gördel som han har runt sina länder och på sina skor som han har på sina fötter.
Och han sade: "Tala, jag ber dig, till Salomo, kungen – för han ska inte vända ansiktet från dig – att han ger mig Avishag, shunnamitiskan, till hustru." [ger='hover'>1 Kung 1:3–4]
Och hon sade: "Låt Avishag, shunnamitiskan, ges till Adonijaho, din bror, som hustru."
Och kungen satte Benaja, Jehojadas son i hans ställe över hären och Tsadok, prästen satte kungen i Evjatars ställe.
I Givon [en mil nordväst om Jerusalem där den största offerhöjden i landet fanns innan templet blev klart] uppenbarade sig Herren för Salomo i en dröm om natten [samma dag som han offrat där, se ger='hover'>2 Krön 1:7].
    Gud sade: "Be om vad du vill och jag ska ge dig det."
Salomo svarade: "Du har redan visat stor nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) mot din tjänare, min far David, därför att han vandrade inför dig i sanning, i rättfärdighet och med ett ärligt hjärta [under alla sina levnadsdagar]. Du har fortsatt att visa honom denna stora nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet) genom att ge honom en son som nu regerar på hans tron.
ge din tjänare ett hjärta som hör (förstår) för att döma ditt folk, så att jag kan skilja mellan gott och ont. Hur skulle annars någon kunna vara domare för (och leda) detta ditt stora folk?"
ska jag göra som du vill. Jag ska ge dig ett vist och förståndigt hjärta så att det aldrig har funnits och aldrig kommer att finnas någon som är lik dig.
Jag ska också ge dig det du inte bett om – rikedom och ära (gott anseende). Det kommer inte att finnas någon annan kung lik dig under din livstid.
och han sade: "Hugg itu det levande barnet och ge den ena hälften åt den ena kvinnan och den andra hälften åt den andra!"
Den kvinna som var mor till barnet som levde sade då till kungen, för hennes hjärta brann av kärlek till sonen: "Min herre, ge henne barnet som lever, döda det inte!" Men den andra sade: "Det ska varken vara mitt eller ditt. Hugg ni!"
Då tog kungen till orda och sade: "Ge henne det levande barnet. Döda det inte. Hon är barnets mor."
Och Gud (Elohim) gav Salomo vishet och mycket stor kunskap och ett stort (ordagrant expanderat, utvidgat) hjärta, som sanden på havets strand.

Du vet hur David min far inte kunde bygga ett hus till Herren hans Guds (Jahve Elohims) namn för krigen som han hade på alla sidor, till dess Herren (Jahve) lade dem under hans fotsulor.
Och se, jag har för avsikt att bygga ett hus till Herren min Guds (Jahve Elohims) namn så som Herren min Gud (Jahve Elohim) talade till min far David och sade: "Din son, som jag ska sätta på din tron i ditt ställe, han ska bygga huset till mitt namn."
Befall därför nu att de hugger cederträ åt mig från Libanon, och mina tjänare ska vara tillsammans med dina tjänare, och jag ska betala dig för dina tjänare efter allt som du säger, för du vet att det finns ingen bland oss som har samma skicklighet att hugga timmer som tsidonierna."
Och det skedde när Chiram hörde Salomos ord att han gladde sig storligen och sade: "Välsignad är Herren (Jahve) idag, som har gett till David en vis son över detta stora folk."
Mina tjänare ska föra ner det från Libanon till havet och jag ska låta dem göra (binda ihop) det till flottar för att transporteras på havet till den plats som du ska utse åt mig, och jag ska se till att det blir uppburet där och du ska ta emot det, och du ska uppfylla mina önskningar med att ge bröd (mat) till mitt hus."
Och Chiram gav Salomo timmer av ceder och timmer av cypress enligt alla hans önskningar.
Och Salomo gav Chiram 20 000 mått vete som mat till hans hus, och 20 mått av slagen (pressad) olivolja, detta gav Salomo till Chiram år för år.
Och Herren (Jahve) gav Salomo vishet som han lovat, och det var fred (shalom) mellan Chiram och Salomo och de skar ett förbund tillsammans.
Den nedersta våningen av kamrarna var 5 alnar [2,3 meter] bred och den mellersta 6 alnar [2,7 meter] bred och den tredje 7 alnar [3,2 meter] bred, för på utsidan gjorde han en avsats i husets mur runtom, så att bjälkarna inte skulle sitta fast i husets mur.
Och han gjorde i ordning helgedomen mitt i husets inre till att ställa Herrens (Jahves) förbundsark där.
Och han placerade keruberna i husets innersta, och vingen på en kerub var utsträckt så att vingen rörde vid ena väggen och vingen på den andra keruben rörde den andra väggen och deras vingar rörde varandra mitt i huset.
Och han gjorde de två kapitälen för att sätta på toppen av pelarna. Höjden på det ena kapitälet var 5 alnar och höjden på det andra kapitälet var 5 alnar.
Och han placerade ställen, 5 på den högra sidan om huset och 5 på den vänstra sidan om huset och han ställde havet på höger sida om huset österut, vänt mot söder.
Och hela arbetet fullbordades som kung Salomo hade gjort i Herrens (Jahves) hus. Och Salomo förde in föremålen som David, hans far, hade avskilt (helgat), silvret och guldet och redskapen och placerade dem i skattkammaren i Herrens (Jahves) hus.
hör (lyssna) då du i himlarna och gör och döm din tjänare, förklara den onde skyldig och låt hans egna vägar komma över hans huvud, och rättfärdiga den rättfärdige till att ge honom efter hans rättfärdighet.
och du hör (lyssnar) i himlarna och förlåter ditt folk Israels synd, och för dem tillbaka till landet som du gav deras fäder.
och du hör (lyssnar) i himlarna och förlåter dina tjänares synd och ditt folk Israel, när du undervisar dem den goda vägen som de ska vandra, och sänder regn över landet som du har gett till ditt folk som ett arv.
då ska du höra (lyssna) i himlarna, din boning, och förlåta och göra och ge till var man i enlighet med alla hans vägar, vars hjärta du känner, för du ensam är intimt förtrogen med hjärtat hos alla människornas söner (varje människa individuellt),
för att de ska vörda dig alla dagar som de lever i landet som du har gett till deras fäder.
När de syndar mot dig – för det finns ingen människa som inte syndar – och du blir vred på dem och ger dem till fienden så att de för bort dem som fångar till fiendens land, långt bort eller nära,
Om de kommer tillbaka till dig med hela deras hjärta och med hela deras själ i deras fienders land som förde dem i fångenskap, och ber till dig mot deras land som du gav till deras fäder, staden som du har valt och huset som jag har byggt till ditt namn,
och förlåt ditt folk som har syndat mot dig, och alla deras överträdelser varmed de har överträtt mot dig, och ge dem nåd (barmhärtighet, oändlig nåd – hebr. rachamim) inför dem som förde bort dem i fångenskap, så att de ska ge nåd (rachamim) mot dem.
"Välsignad är Herren (Jahve) som har gett vila (betyder även ro och tröst – hebr. menocha) till sitt folk Israel i enlighet med alla hans ord (löften), inte ett enda ord som han talat har misslyckats (inget löfte har uteblivit, alla ord har blivit som de talats), som han talade genom sin tjänare Moses hand.
Men om du vänder bort från att följa mig, du eller dina söner, och inte håller (vaktar, skyddar, bevarar) mina budord (tydliga befallningar) och mina förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag har gett framför er, utan går och tjänar andra gudar och tillber dem,
då ska jag hugga av Israel, ut från landet som jag har gett dem, och detta hus som jag har helgat (avskilt) till mitt namn, ska jag kasta bort från mitt ansikte, och Israel ska bli ett ordspråk och ett skällsord bland alla folkslag.
att Chiram, Tsors kung, hade försett Salomo med cederträ och cypressträ och med guld, efter alla hans önskemål, då (vid den tiden) gav kung Salomo till Chiram 20 städer i Galiléens land. [Troligtvis i nordvästra delen, nära Tsor.]
Och Chiram kom från Tsor för att se städerna som Salomo gett honom, men de behagade inte hans ögon.
Och han sade: "Vilka städer är detta som du har gett mig min bror?" Och de gavs namnet Kavol, (som de heter) till denna dag. [Kavol betyder bunden, fjättrad. Namnet återfinns en gång tidigare i ger='hover'>Jos 19:27, där det är en stad i Ashers område vid gränsen mot Tsor (någon mil öster om Haifa och Akko). Chiram verkar plocka upp namnet på den staden, och använda den på hela detta område. Ordet låter lite som de hebreiska orden för något värdelöst eller flyktigt. Den judiske historikern Josefus skriver att det låter som "inte behagligt" på feniciska. Troligtvis var dessa städer i dåligt skick. Chiram tar inte emot dessa städer, så Salomo byggde senare upp dessa städer och lät hebréer flytta dit, se ger='hover'>2 Krön 8:2]
Farao, Egyptens kung, hade gått upp och tagit Gezer [handelsstad halvvägs mellan Joppe och Jerusalem] och bränt det i eld och slagit kananeerna som bodde i staden och gett den som en del till sin dotter, Salomos hustru. [Han gifte sig med henne tidigt, se ger='hover'>1 Kung 3:1. Att hon får ett eget hus visar en särställning bland Salomos 700 fruar, se ger='hover'>1 Kung 7:8; ger='hover'>11:3.]
Men av Israels söner gjorde Salomo ingen till slav, utan de var stridsmän och hans tjänare och hans furstar och hans härförare och ledare för hans vagnar och ryttare.
Välsignad är Herren din Gud (Jahve Elohim) som lutar sig mot dig och ger (har satt) dig på Israels tron, eftersom Herren (Jahve) älskar Israel för evigt och därför har gjort dig till kung till att göra rätt och rättfärdighet."
Och hon gav kungen 120 talenter [4 ton] guld och kryddor i mycket stora mängder och dyrbara stenar, där kom aldrig mer en så stor myckenhet av kryddor som den Sabas drottning gav kung Salomo.
Och kung Salomo gav Sabas drottning allt hon önskade, som hon bad om, förutom det han gav till henne som kung Salomos hand. Och hon vände och gick till sitt land, hon och hennes tjänare.
Och han gjorde 300 sköldar (hebr. magen) av hamrat guld, tre minor (hebr. mane) guld gick åt till en sköld. [Dessa sköldar hade hälften så mycket guld, se ger='hover'>2 Krön 9:16] Och kungen placerade dem i Libanons skogshus. [Dessa 500 sköldar var troligtvis placerade på de 13,5 meter höga väggarna. Huset var 46 meter långt och 23 meter brett, se ger='hover'>1 Kung 7:2. Se även ger='hover'>1 Kung 14:26–28.]
Och hela jorden uppsökte Salomos ansikte för att höra hans vishet, som Gud (Elohim) hade lagt i hans hjärta.
Och kungen lät silver vara lika vanligt i Jerusalem som stenar och cedrar [dess värde] lät han vara lika vanligt [fanns det så stor mängd av] som sykomorträd i Låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd].
Och Herren (Jahve) sade till Salomo: "Eftersom detta finns i ditt sinne och du inte har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) mitt förbund och mina förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag har befallt dig, ska jag med säkerhet riva isär kungariket från dig och ska ge det till dina tjänare.
Men jag ska inte riva bort hela kungariket, jag ska ge en stam till din son, för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull som jag har utvalt."
Och de steg upp från Midjan och kom till Paran och de tog män med sig från Paran och kom till Egypten, till farao, Egyptens kung som gav honom ett hus och tilldelade honom underhåll och gav honom mark.
Och Hadad fann nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i faraos ögon så att han gav honom till hustru sin egen frus syster, drottning Tachpeneis syster.
Och han sade till Jerovam: Ta dig tio bitar, för så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Se jag ska riva kungariket ur Salomos hand och ska ge tio stammar till dig,
Men jag ska ta kungariket ur hans söners händer och ska ge det till dig, 10 stammar.
Och till hans son ska jag ge en stam, så att David min tjänare alltid har en lampa inför mitt ansikte i Jerusalem, staden som jag har valt åt mig för att placera mitt namn där.
Och det ska ske om du lyssnar till allt jag befaller dig och vandrar på mina vägar och gör allt som är rätt i mina ögon till att hålla (vakta, skydda, bevara) mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och mina budord (tydliga befallningar), som David min tjänare gjorde, att jag ska vara med dig och ska bygga till dig ett stadigt hus, som jag byggde för David, och ska ge Israel till dig.
"Din far gjorde vårt ok tungt, gör därför du din fars tunga tjänst och hans tunga ok som han lade på oss lättare, och vi ska tjäna dig."
Och han sade till dem: "Vilket råd ger ni som jag ska svara till detta folk som har talat till mig och sagt: Gör din fars ok som han lagt på oss lättare?"
Och han placerade en i Betel och den andra placerade han i Dan.
Och han gav ett tecken samma dag och sade: Detta är tecknet som Herren (Jahve) har talat: Se altaret ska rämna (brista, gå sönder) och askan på det ska spridas ut.
Och altaret rämnade och askan rann ut från altaret i enlighet med tecknet som gudsmannen hade gett genom Herrens (Jahves) ord.
Och kungen sade till gudsmannen: "Kom med mig till mitt hus och vederkvick dig och jag ska ge dig en gåva."
Men gudsmannen sade till kungen: "Om du vill ge mig halva ditt hus ska jag inte gå med dig, jag ska inte äta bröd och inte dricka vatten på denna plats."
Och när profeten som förde honom tillbaka från vägen hörde om det sade han: "Det är gudsmannen som gjorde uppror mot Herrens (Jahves) ord, därför har Herren (Jahve) gett honom till lejonet, som rev honom och slog honom enligt Herrens (Jahves) ord som han talade till honom."
Gå och berätta för Jerovam: Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Lika mycket som jag har upphöjt dig från folket och gjort dig till furste över mitt folk Israel,
och rivit isär kungariket från Davids hus och gett det till dig, och ändå har du inte varit som min tjänare David som höll (vaktade, skyddade, bevarade) mina budord (tydliga befallningar) och som vandrade efter mig med hela sitt hjärta till att göra endast det som var rätt i mina ögon,
Och Herren (Jahve) ska slå Israel som vass skakas i vattnet, och han ska rycka upp Israel från det goda land som han gav till deras fäder, och ska skingra dem bortom floden, eftersom de har gjort sina aseror [pålar för avgudadyrkan] för att provocera Herren (Jahve).
Och han ska ge Israel på grund av Jerovams överträdelser som han har överträtt med vilka han har fått Israel att begå överträdelser."
Men för Davids skull gav Herren (Jahve) hans Gud (Elohim) honom en lampa i Jerusalem, och satte hans son efter honom för att bevara Jerusalem,
Och Baasha Israels kung gick upp mot Juda och byggde Rama för att hindra någon från att komma och gå till Asa, Juda kung.
Och Asa tog allt silver och guldet som var kvar i skattkammaren i Herrens (Jahves) hus och skatterna i kungens hus och gav dem i sina tjänares händer och kung Asa sände dem till Benchadad, Tavrimons son, Chezions son, Arams kung som bodde i Damaskus och sade:
"Lika mycket som jag upphöjde dig ur stoftet och gjorde dig till furste över mitt folk Israel, och du har vandrat på Jerovams vägar och har fått mitt folk Israel att synda och provocera mig med sina synder,
se, så ska jag fullständigt svepa bort Baasha och hans hus, och jag ska göra ditt hus likt Jerovams hus, Nevats son.
för så säger Herren, Israels Gud: 'Mjölet i krukan ska inte ta slut och oljan i flaskan ska inte tryta fram till den dag då Herren låter regnet falla på jorden igen.' "



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.