7355 – רָחַם (racham)


Typ:
Hebreiska: רָחַם (racham)
Ursprung: a primitive root
Användning: 47 ggr i GT

Engelsk översättning

to have compassion

Engelsk beskrivning

1) to love, love deeply, have mercy, be compassionate, have tender affection, have compassion
1a) (Qal) to love
1b) (Piel)
1b1) to have compassion, be compassionate
1b1a) of God, man
1c) (Pual) to be shown compassion, be compassionate


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (47 st)


Han svarade: "Jag ska låta min godhet (skönhet) passera inför dig och jag ska visa namnet Herren inför dig. Jag ska vara nådig (ge oförtjänt favör) mot den jag vill vara nådig mot och vara barmhärtig (visa moderlig ömhet) mot den jag vill vara barmhärtig mot."
Och inget av det avskilda ska finnas (vara fastklistrat) vid din hand för att Herren ska vända bort sin vredes häftighet och ge dig nåd (oändlig barmhärtighet – hebr. rachamim) och ha nåd (evigt förbarmande – hebr. rachamim) med dig och föröka dig som han har har lovat (gett sin ed till) dina fäder,
Då ska Herren (Jahve) din Gud (Elohim) vända din fångenskap och ha nåd (barmhärtighet, medlidande, förbarmande) med dig, och ska återvända och samla dig från alla de folk till vilka Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har förskingrat dig.
Han [David] sade [inleder denna frihetssång med följande ord, se vers 1]: Jag vill älska dig innerligt (omfamna mig som ditt barn, jag behöver känna din närhet)!
[David använder inte det vanliga hebreiska ordet för att älska ahav, utan racham, som annars alltid används för att beskriva hur Gud älskar människan genom att han visar medlidande och nåd. Första gången racham används är i 2 Mos 33:19, där Mose får se Guds härlighet och Gud förbarmar sig över honom. Hur kan David förbarma sig över Gud? En djupare förståelse får vi då ordet också används för att beskriva den innerliga kärlek och omsorg en mor har för sitt barn, se Jes 49:15, dvs. genom den samhörighet och de band som växer fram då en förälder ger sitt barn fysisk närhet. Med detta ord beskriver David sin inre längtan och sitt djupa behov av att få komma nära sin himmelske Fader.] Herre (Jahve),
    min styrka (källa till kraft).
Du kommer att uppstå och ha nåd och förbarmande över Sion [tempelberget i Jerusalem],
    för det är tid att visa nåd (oförtjänt kärlek; favör) mot henne,
    för hennes bestämda tid har kommit.
Som en far förbarmar sig över (visar kärleksfull ömhet mot) barnen,
    så förbarmar sig Herren (Jahve) över dem som [i vördnadsfull tillbedjan] fruktar honom.
Herren (Jahve) är nådefull (barmhärtig, oförtjänt kärlek) och rättfärdig,
    vår Gud (Elohim) agerar barmhärtigt (ger oss nåd och barmhärtighet).
    [Gud har inte bara attributen nådefull och rättfärdig – han agerar också barmhärtigt!]
Den som gömmer (täcker över, döljer) sina synder har ingen framgång (lycka, välgång, ekonomisk välsignelse),
    men den som bekänner och ångrar sina synder (lämnar dem) får nåd.
Därför har Herren (Adonai) ingen glädje i deras unga män,
    inte heller förbarmar han sig över deras faderlösa och änkor,
för alla är ogudaktiga och gör det onda,
    och varje mun talar hänsynslöst (lättsinnigt). [Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
    utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
Deras bågar ska slå de unga männen i bitar,
    och de ska inte ha någon medömkan med livmoderns frukt,
    deras ögon ska inte skona barnen.
Herren ska ha nåd (evigt förbarmande, oändlig barmhärtighet) med Jakob, och ska välja Israel och ska sätta (placera, bosätta) dem i deras eget land och främlingen tillsammans med dem, och de ska klamra sig fast över (vid) Jakobs hus.
När dess grenar förtvinar ska de brytas av,
    kvinnor ska komma och sätta eld på dem (använda dem till bränsle),
för det är ett folk utan förstånd,
    därför ska han som skapade dem inte ha någon nåd (förbarmande) med dem,
    och han som formade dem ska inte ha någon nåd (oförtjänt kärlek) med dem.
Därför ska Herren (Jahve) dröja
    så att han kan visa nåd (oförtjänt kärlek) mot er,
och därför ska han bli upphöjd,
    så att han kan ge gränslös nåd (oändlig barmhärtighet) till er,
för en rättvis Gud (Elohim) är Herren (Jahve),
    lyckliga (saliga) är alla de som väntar på honom.
De ska varken hungra eller törsta,
    ökenhettan och solen ska inte skada dem.
Han som förbarmar sig över dem ska leda dem,
    till friska vattenkällor ska han föra dem.
Stäm upp till glädjesång, ni himlar!
    Gläd dig, du jord!
    Brist ut i jubelsång, ni berg!
För Herren har tröstat sitt folk,
    och förbarmar sig över sina betryckta.
[Herren svarade:]
"Kan en kvinna glömma bort sitt barn som hon ammar?
    Skulle hon undanhålla sin kärlek från det barn hon själv fött (skulle hon inte ha förbarmande över sin livsfrukt)?
Även om en mor skulle glömma sina barn,
    så skulle jag aldrig glömma dig.
För ett ögonblick dolde jag mitt ansikte för dig i häftig vrede,
    men i evig nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet) ska jag visa min kärlek (nåderika barmhärtighet) över dig",
säger Herren, din återlösare. [Syftar dels på tiden då Israels folk var bortförda som fångar i Babylon, men även på framtida händelser.]
För bergen ska rubbas (rämna, försvinna; vika bort; dra sig undan)
    och höjderna [ska] vackla (falla ner; förflyttas, skaka, svaja, kollapsa),
men min nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) mot dig ska inte rubbas
    och mitt fridsförbund [ska] inte vackla",
säger han som älskar dig – Herren (Jahve).
Den ogudaktige måste överge sin väg [lämna sin gamla livsstil]
    och den syndfulle (den som gör orätt och utövar falsk tomhet) sina tankar (planer).
När de vänder om till Herren (Jahve) ska han visa kärlek (förbarmande, nåd),
    när de vänder om till Gud (Elohim) ska han ge stor förlåtelse. [5 Mos 4:25‑31; 30:1‑10]
[Detta stycke är den centrala delen i kiasmen i kaopitel 60.]
Främlingar ska bygga upp dina murar
    och deras kungar ska betjäna dig.
I min vrede slog jag dig
    men i min nåd (den villkorade nåden – hebr. ratsån)
    har jag gett dig nåd (obegränsad barmhärtighet, evigt förbarmande – hebr. rachamim).
De bär båge och sabel (kortare böjt svärd – hebr. kidon) de är grymma och utan förbarmande. Med ett larm likt havets dån drar de fram till häst, rustade för strid mot dig, arma Sion. [Jämför Jer 50:41‑42 där samma ord riktas mot Babylon.]
Är Efraim en kär son för mig?
    Är han ett barn som är gungat på knät?
För så ofta jag talar om honom,
    kommer jag fortfarande ärligt ihåg honom,
därför längtar mitt hjärta efter honom,
    jag ska sannerligen ha förbarmande över honom,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Även om han förorsakar sorg,
    ska han också ha medlidande i enlighet med hans överflödande nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet)
Därför säger Herren Gud: Nu ska jag göra slut på Jakobs fångenskap och förbarma mig över hela Israels folk och brinna av iver för mitt heliga namn.
Och hon blev gravid igen och födde en dotter. Och han sade till honom: "Ge henne namnet Lo-Ruhama för jag ska inte längre ha förbarmande över Israels hus, så att jag på något sätt skulle förlåta dem.
Men jag ska ha förbarmande över Juda hus och ska frälsa (rädda) dem i Herren deras Gud (Jahve Elohim), men ska inte rädda dem med båge, inte med svärd, inte med strid, inte med hästar, inte med ryttare."
Kalla era bröder Ammi och era systrar Ruhama.
Assyrien ska inte frälsa oss,
    vi ska inte rida på hästar
och vi ska inte längre kalla våra händers arbeten för gudar,
    för i dig finner de faderlösa nåd (evig barmhärtig – hebr. rachamim).
Han ska på nytt förbarma sig (visa nåd) över oss.
    Han ska segra över (trampa på) våra missgärningar,
    ja, du ska kasta alla våra synder i havets djup.
Herre (Jahve),
    jag har hört talas om dig,
    jag vördar (står i beundran, fruktar) [dig] – Herre (Jahve)
ditt verk (arbetet)
    mitt i åren – återuppliva (ge liv),
    mitt i åren gör det känt (intim kunskap),
i vreden
    kom ihåg barmhärtighet. [Av hela kapitlet är det bara denna första vers som är en bön till Gud att göra något, resterande verser beskriver Guds storhet och hur han har verkat. Bönen är dock inte en nostalgisk önskan att gå tillbaka till det som har varit – det bästa ligger framför! Att frasen "mitt i åren" (hebr. beqerev shanim) upprepas här är hebreiskans sätt att förstärka. Det kan vara ett uttryck för att Herren inte ska vänta till en bestämd tid, utan tidigare eller plötsligt utföra sitt arbete, se Hab 2:3.
    Det finns även en tolkning inom judendomen att Messias ska komma mitt i åren. Jorden förväntas existera i sitt nuvarande skick i 7 000 år, eftersom skapelseveckan är 7 dagar, och en dag är som tusen år, se Ps 90:4. Mitt i åren kan vara år 3 500 eller uppdelat på 4 + 3 (skapelsens och Gudomens grundtal) vilket är 4 000 år. Det är intressant att detta faktiskt är i trakterna av när Jesus (den utlovade Messias som GT profeterar om) kom till jorden. Den moderna judiska kalendern, som skapades på 1200-talet av rabbinen Maimonides, utgår från att skapelsen skedde 7 oktober 3761 f.Kr. (Det är dock flera antaganden i Maimonides beräkningar där vi inte kan veta exakt när skapelsen skedde.) I den gregorianska kalendern motsvaras t.ex. år 2021-2022 av år 5782 i den judiska kalendern.]
Sedan svarade Herrens (Jahves) ängel (budbärare) och sade: "Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), hur länge ska du undanhålla din barmhärtighet (ömsinta nåd) från Jerusalem och Juda städer, mot vilka du har varit vred i 70 år?"
Jag ska styrka Juda hus
    och jag ska frälsa Josefs hus,
och jag ska föra dem tillbaka
    för jag har medlidande med dem
och de ska bli som
    om jag aldrig hade kastat ut dem,
för jag är Herren (Jahve) deras Gud (Elohim)
    och jag ska lyssna till dem.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.