1 Moseboken (1)
Låt inte min själ komma till deras rådslag,
må aldrig min heder bli förenad med deras sällskap,
för i sin vrede slaktar de män
och med sin godtyckliga nåd (vilja – hebr. ratson) lemlästar de oxar.
2 Moseboken (1)
Och den ska vara över Arons panna och Aron ska bära synderna som begås med de heliga tingen, som Israels söner ska helga, till alla deras helgade gåvor, och den ska alltid vara på hans panna så att de får nåd (villkorad nåd – hebr. ratson) inför Herrens (Jahves) ansikte.
3 Moseboken (7)
Om hans offer är ett brännoffer från hjorden, ska han offra ett felfritt djur av hankön. Han ska offra det vid ingången till församlingens mötestält till nåd (till behag, villkorad nåd – hebr. ratson) inför Herrens (Jahves) ansikte.
När ni vill offra gemenskapsoffer åt Herren, ska ni offra det på sådant sätt att det tillräknas er som nåd (blir välbehagligt, villkorad nåd – hebr. ratson).
han ska av egen fri vilja (ordagrant med villkorad nåd) offra ett felfritt djur av hankön från nötboskapen, från fåren eller från getterna.
Men det som har någon defekt (fel, lyte) ska ni inte offra, för det kommer inte att ge er nåd (bli välbehagligt, villkorad nåd – hebr. ratson).
Och han som offrar ett shalomoffer till Herren (Jahve) för att infria sitt löfte, eller ett frivilligt offer av nötboskap eller får, så måste det vara felfritt (hebr. tamim) för att ge nåd (bli välbehagligt, villkorad nåd – hebr. ratson). Det får inte ha någon defekt (fel, lyte).
Och när ni vill offra ett tacksägelseoffer till Herren (Jahve), ska ni offra det av egen fri vilja (ordagrant med villkorad nåd).
Han ska vifta kärven framför Herrens (Jahves) ansikte så att den ger nåd (villkorad nåd – hebr. ratson) åt dig. På morgonen efter sabbaten ska prästen vifta den.
5 Moseboken (2)
och från jordens dyrbara ting och dess fullhet, och hans villkorade nåd (välvilja, ynnest – hebr. ratson) som bor i naturen – låt välsignelserna komma över Josefs huvud, och över kronan på hans huvud, som är prins bland sina bröder.
Och till Naftali sa han: "Naftali, överöst med nåd (villkorad nåd, favör, välbehag) och full av Herrens (Jahves) välsignelser, inta (besätt) havet och södern."
[Detta är en märklig profetia då Naftali får sin arvedel väster och norr om Gennesarets sjö, varken vid havet eller söderut i landet. Ordet som översätts söder här kan även betyda sunnanvind. Då får det även innebörden att svepa runt hela jorden på samma sätt som vinden kan blåsa långa sträckor. Med tanke på att nästan alla Jesu lärjungar kom från Naftalis område kan då denna profetia ses som en förutsägelse om evangeliets utbredning i hela världen.]
2 Krönikeboken (1)
Hela Juda gladde sig över eden, för de hade svurit den av hela sitt hjärta, och de sökte Herren med hela sin vilja. Han lät sig finnas av dem, och han lät dem få ro på alla sidor.
Esra (1)
Bekänn därför nu med tacksägelse inför Herren (Jahve), era fäders Gud (Elohim), och gör hans vilja, och avskilj er själva från folket i landet och från de främmande kvinnorna."
Nehemja (2)
Och deras barn kom och tog landet i besittning.
Du kuvade landets invånare
kanaanéerna för dem
och gav dem i deras hand,
både kungarna och landets folk,
och de gjorde som de ville med dem.
Dess rika skörd går till de kungar
du satt över oss för våra synders skull.
De råder över våra kroppar
och vår boskap som de vill,
och vi är i stor nöd."
Ester (2)
I enlighet med lagen fanns det inga restriktioner för drickandet eftersom kungen hade instruerat överhovmästaren i sitt hushåll att servera var och en efter dennes egna önskemål.
Judarna slog alla sina fiender med ett slag av svärdet och slaktade och förgjorde och gjorde vad de önskade med dem (fienderna) som hatade dem (judarna).
Psaltaren (13)
För du
välsignar
den rättfärdige,
Herre (Jahve),
som med en stor [rektangulär] stridssköld
med nåd (favör, välbehag, ömhet)
omger (skyddar, omsluter) du honom [på alla sidor].
[Den sista versen består av sju hebreiska ord. På samma sätt som psalmen inleddes med två kiasmer, avslutas den med en kiasm där Herrens personliga namn står centralt.]
Låt min muns ord (tal – plural)
och mitt hjärtas tankar (begrundan, eftertanke; lågmälda grubblande – singular) [det jag ofta reflekterar över]
behaga (glädja; finna nåd inför) dig [som ett välbehagligt offer, se ],
Herre (Jahve), min Klippa (styrka)
och min Återlösare (Förlossare) [den som alltid finns där, redo att betala priset för att rädda och befria mig].
[Den avslutande bönen i denna vers berör både vårt yttre och vårt inre liv – orden som vi talar till andra människor och orden som formas inom oss, se även hur ord förmedlas och beskrivs i och . Davids avslutande ord "min Klippa och min Återlösare" knyter ihop psalmens tre delar. Klippa är något konkret som associerar till skapelsen och återlösare är ett abstrakt ord som sammanfattar huvudbudskapet i Skriften: att Gud vill återupprätta relationen med människan genom sin Son.]
Ett ögonblick varar hans vrede,
hela livet hans nåd (favör, glädje, behag, välvilja).
På kvällen gästar gråt,
men på morgonen jubelsång.
[Gråten är som en tillfällig nattgäst som avreser redan tidigt nästa dag. Den kan förvandlas till glädje – hastigt, som över en natt. Lika säkert som det efter varje natt kommer en ny dag, lika mycket förtröstar psalmisten på att Gud kommer att gripa in.]
Herre (Jahve), genom din nåd (favör, välvilja)
hade du gjort mitt berg starkt.
[David regerade från berget Sion, Jerusalem. Gud hade gett honom framgång, trygghet och makt, som berget är en metafor för här.]
Du dolde ditt ansikte (ignorerade, var långt borta, se );
jag blev skräckslagen.
[Den prästerliga välsignelsen avslutas med att Herren vänder sitt ansikte, se . Att Herren döljer sitt ansikte är motsatsen.]
Jag vill göra din vilja (behaga dig), min Gud.
Din undervisning (hebr. Torah) är i mitt hjärta (ordagrant: buk – hebr. meeh)."
[ citeras i .]
Gör gott i din nåd (villkorad nåd – hebr. ratson) över Sion [tempelberget i Jerusalem],
bygg upp Jerusalems murar.
[I detta stycke, , finns femton imperativ efter bönen "svara mig" i .]
Men jag låter mina böner gå till dig, Gud (Jahve),
i nådens tid [då Gud välkomnar, accepterar, villkorad nåd – hebr. ratson, se .]
Gud (Elohim) i din stora nåd (kärleksfulla omsorg – hebr. chesed) svara mig
med sanningen om din frälsning (med sanningen som befriar).
[I denna vers finns både villkorad nåd (hebr. ratson) och kärleksfull omsorgsnåd (hebr. chesed). Genom hela Bibeln hör nåd och sanning ihop. De finns i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, men nåden kommer alltid först. Den sista delen klingar likt Jesu uttalande i : sanningen ska göra er fria!]
För du ger dem ära och styrka,
och genom din nåd (favör, villkorad nåd – hebr. ratson) har vi seger.
[Ordagrant "Du upphöjer vårt horn". Hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och en seger.]
Välsigna (prisa; böj er ner inför) Herren (Jahve),
alla hans härar (alla änglar),
alla hans tjänare som utför hans vilja (villkorade nåd – hebr. ratson).
Kom ihåg mig, Herre (Jahve), när du ger ditt folk nåd (hebr. ratson),
tänk på mig när du ger frälsning,
Lär mig (egga/sporra mig; träna mig i) att göra din vilja (göra din villkorade nåd – hebr. ratson),
för du är min Gud (Elohim).
Låt din goda Ande [som kommer med din välsignade närvaro]
leda mig in på jämn mark (in i rättrådighetens land – hebr. b-erets mishor).
Du öppnar din hand
och mättar alla behov hos allt levande.
[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer, men också öppning. Här är det ordet "öppnar" som börjar med denna bokstav.]
Han har sin glädje i att tillfredsställa dem
som [i vördnadsfull tillbedjan] fruktar honom. [Han ger dem som troget följer honom vad de begär.]
Han hör deras rop och räddar (frälser, befriar) dem.
[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh. Tecknet avbildar framsidan av ett huvud. Här är det orden "har sin glädje i" som börjar på denna bokstav.]
Ordspråksboken (14)
För den som ständigt finner mig [visheten personifierad],
hittar livet och får (producerar, drar till sig) Herrens (Jahves) villkorade nåd (favör, glädje, fröjd, gillande, acceptans – hebr. ratson).
Den rättfärdiges läppar vet [och säger därför] vad som är behagligt (vackert),
men de orättfärdigas mun känner bara till [och talar därför bara] det som är förvridet (omoraliskt).
[Den första och sista versen i detta stycke använder ordet "avskyvärd". Det grupperar tjugo verser som handlar om sådant som Herren avskyr och gläder sig över.]
En falsk balansvåg är avskyvärd (motbjudande, vidrig) för Herren (Jahve),
men omanipulerade (felfria, kompletta, fulla) vikter behagar honom.
De som medvetet har ett falskt (förvridet) hjärta är avskyvärda (motbjudande, vidriga) i Herrens (Jahves) ögon,
men de som vandrar med integritet (ostraffligt, utan skuld) är hans glädje (behag).
Den som ihärdigt (flitigt, omsorgsfullt; som första prioritet) söker det goda
får [Guds och människors] favör (gillande, godkännande),
men den som frågar efter (flitigt söker; kräver; tar sin tillflykt till) det onda,
kommer själv att få det över sig [; ].
En god människa får nåd (favör, accepterande, uppskattning) av Herren,
men Herren (Jahve) dömer en människa med onda planer.
Läppar som ljuger är motbjudande (avskyvärda, vidriga) för Herren (Jahve),
men de [människor] som är rättvisa (trogna, som motstår frestelser) är hans glädje (behag).
Dårarna hånar (skrattar, gör sig löjliga över) skuldoffer (bekännelse av och upprättelse från en synd som ingen annan vet om),
men hos de rättfärdiga finns Guds favör (gillande).
En tjänare med förstånd får kungens favör (gillande, accepterande, uppskattning),
men hans vrede kommer över den som skämmer ut honom.
De ogudaktigas [religiösa] offer är avskyvärt (motbjudande, vidrigt) inför Herren (Jahve),
men bönerna från de rättfärdiga är hans glädje (tillfredsställelse, lycka, behag).
Rättfärdiga läppar är en glädje för kungar,
och de älskar den som talar det som är rätt (sant, rättframt, uppriktigt).
I skenet av kungens närvaro finns liv,
och hans favör (gillande) är som ett moln som ger sent regn (vårregn – hebr. ).
[Det sista regnet innan skörden som ger näring åt frukten, till skillnad från höstregnet (hebr. jore) som gör så att sådden gror.]
Den som finner (träffar, lär känna) en god hustru har fått något gott,
och har vunnit Herrens (Jahves) välsignelse (fått en förmån given från Gud)
En kungs vrede är [lika skräckinjagande] som ett lejons rytande,
men hans favör (gillande) är [lika livgivande och svalkande] som daggen på gräset.
Jesaja (6)
Detta är vad Herren säger [Gud Faderns ord till sonen Messias]:
"I en tid av nåd (villkorad nåd – hebr. ratson) svarar jag dig,
på frälsningens dag hjälper jag dig.
Jag skyddar dig och ska göra dig
till ett förbund för folket [folket i singular syftar alltid på Israel, se ].
Landet ska bli upprättat (återuppbyggt),
och de övergivna jordlotterna ska fördelas.
alla dem ska jag föra till mitt heliga tempel
och jag ska ge dem glädje i mitt bönehus.
Deras brännoffer och slaktoffer
ska ge nåd (vara välbehagligt; villkorad nåd – hebr. ratson) på mitt altare,
för mitt tempel ska kallas
ett bönens hus för alla folk.
Är det den här sortens fasta jag vill ha?
En dag när ni känner smärta bara på grund av att ni avhåller er från mat, hänger med huvudet som ett strå och breder ut säckväv och aska under er?
Är detta vad ni kallar en fasta,
en dag som gör att Herren kan visa nåd (villkorad nåd – hebr. ratson)?
[Som särskild klädsel vid sorg och fasta användes säckväv som man svepte in sig i eller band om höfterna. Man strödde även aska eller jord över huvudet och både satt och låg på säckväv.]
Alla Kedars fårhjordar [i den arabiska öknen, öster om Syrien] ska samlas till dig,
Nevajots hjortar [öster om Jordan] ska bli tillgängliga som offer.
De ska bli offer som ger nåd (villkorad nåd – hebr. ratson) på mitt altare,
när jag ska förhärliga mitt majestätiska tempel.
[Både Nevjaot och Kedar var söner till Ismael, se . De var nomader och fåraherdar som bosatte sig öster om Jordanfloden. Den assyriska kungen Ashurbanipal (regerade 669-632 f.Kr.) nämner om en militärkampanj mot Kedar, se även .]
[Detta stycke är den centrala delen i kiasmen i kapitel 60.]
Främlingar ska bygga upp dina murar
och deras kungar ska betjäna dig.
I min vrede slog jag dig
men i min nåd (den villkorade nåden – hebr. ratson)
har jag gett dig nåd (obegränsad barmhärtighet, evigt förbarmande – hebr. rachamim).
proklamera ett nådens (villkorad nåd – hebr. ratson) år från Herren (Jahve),
och en Guds dag av hämnd.
[Domen ska ske när Jesus kommer tillbaka för att upprätta tusenårsriket, se .]
För att trösta alla som sörjer,
Jeremia (1)
Till vilken nytta är för mig rökelsen som kommer från Sheva
och den söta vassen från avlägsna länder?
Era brännoffer ger ingen nåd (villkorad nåd – hebr. ratson),
och era offer behagar mig inte.
Daniel (4)
Jag såg hur baggen stångade mot väst (havet, dvs. Medelhavet), norrut och söderut. [Medo-Persien utvidgade sitt rike i dessa tre riktningar, men inte österut.] Inget vilddjur [annat rike] kunde stå emot den och ingen kunde rädda något ur dess våld. Den gjorde vad den ville och blev mäktig (agerade arrogant).
Sedan ska en mäktig (krigisk, rivaliserande) kung uppstå som ska regera med stor makt och göra som han vill. [Den grekiska härföraren Alexander den store regerade 336-323 f.Kr. Han besegrade perserna och intog hela den dåtida kända världen på knappt 10 år.]
Han [Antiochos III från norr] som invaderar honom [sydkungen] ska göra som han vill. Ingen ska kunna stå honom emot. Han ska bli kvar i "det härliga landet" [Israel] med ödeläggelse (förödelse) i sin hand.
[Fram tills hit är de flesta bibelforskare överens om att synen handlat om händelser från Kyros i Daniels tid fram till Antiochos IV. Från och med finns två huvudsakliga tolkningar på den person som introduceras som "kungen". Den ena är att synen fortsätter att handla om Antiochos IV, den andra att en framtida antikrist beskrivs. Rent historiskt finns det problem med att harmonisera händelserna med Antiochos liv. Han satte sig inte över alla gudar eller tillbad en okänd gud, se . Han dog inte i Israel, se , utan i Persien. Antiochos IV kan ses som en skuggbild av en kommande antikrist, så att de båda beskrivs här är inte konstigt.]
Kungen [en framtida världsledare] ska göra vad han vill, och han ska upphöja sig och förhäva sig över varje gud (makt – hebr. el). Ja, mot gudarnas Gud (hebr. El El) ska han tala fruktansvärda ting. Allt ska lyckas för honom till dess att vredens tid är ute, för det som har beslutats måste ske.
Malaki (1)
Dessutom [för det andra] gör ni detta (onda): ni övertäcker Herrens (Jahves) altare med er gråt och jämmer eftersom han inte längre accepterar era offer eller tar emot dem med nåd (välvilja, villkorad nåd – hebr. ratson) från er hand.