Han började tala till dem i liknelser: "En man planterade en vingård, murade en mur kring den, högg ut ett presskar och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den till vinodlare och reste bort.

När tiden var inne skickade han en tjänare till vinodlarna för att hämta sin del av skörden.

Då fångade de tjänaren och misshandlade honom svårt och skickade i väg honom tomhänt.

Då skickade han en annan tjänare till dem. De kastade stenar mot honom och skadade hans huvud, och förolämpade honom grovt.

Sedan skickade han ännu en, och honom dödade de. Han skickade också många andra. En del slog de, andra dödade de.

Han hade fortfarande en son kvar, sin älskade son. Han sände honom som den siste. Han sa: 'Min son kommer de att ha respekt för.'

Men vinodlarna sa till varandra: 'Här är arvtagaren! Kom, låt oss döda honom så blir arvet vårt.'

De tog fast honom, och dödade honom och kastade honom utanför vingården.

Vad ska nu vingårdsägaren göra? Jo, han ska komma och avsätta vinodlarna, och ge vingården åt andra.

Har ni inte ens läst det i Skriften : 'Den sten som byggnadsarbetarna förkastade har blivit en hörnsten.

Detta kommer från Herren, och den är underbar i våra ögon.' "

Nu ville de gripa honom, de förstod att han hade berättat liknelsen mot dem. Men de var rädda för folket och lämnade honom och gick sin väg.

De sände då några fariséer och herodianer till honom för att snärja honom genom något ord.

De kom till honom och sa: "Lärare, vi vet att du är trovärdig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du ger en rätt undervisning om Guds väg. Är det rätt att betala skatt till Caesar eller inte?"

Men Jesus förstod att de hycklade och sa till dem: "Varför försöker ni snärja mig? Ge mig ett mynt och låt mig se på det!"

De hämtade ett. Han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?" De svarade: "Caesars."

Då sa Jesus till dem: "Ge då Caesar vad som tillhör Caesar, och Gud vad som tillhör Gud!" De tappade helt fattningen och stod som förstelnade och förundrade sig över honom.

Samma dag kom det fram några saddukéer – de påstår att det inte finns någon uppståndelse – och de frågade honom:

"Lärare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa efterkommande åt brodern.

Det var sju bröder. Den förste tog en hustru, men dog utan att lämna några barn efter sig.

Den andre gifte sig med henne och dog utan att lämna några barn efter sig, och den tredje gjorde likadant.

Ingen av de sju fick några barn. Sist av alla dog också kvinnan.

Vid uppståndelsen, när de uppstår, vem av dessa ska hon då vara hustru till? Alla sju var ju gifta med henne."

Jesus svarade dem : "Är det inte här som ni tar fel? Det är för att ni inte förstår Skrifterna och inte heller Guds kraft.

Vid uppståndelsen gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen.