Ordet som Herren talar angående Babel, om kaldéernas land, genom profeten Jeremias hand.

Berätta bland folkslagen och låt dem höra, res upp ett baner, låt dem höra dölj det inte, säg: "Babel är intaget, Bel är satt i skam, Merodach är förskräckt, hennes avgudabilder är satta i skam, hennes avgudar är förskräckta."

Ut från norr kommer ett folk emot henne som ska göra hennes land öde och ingen ska bo där, från människa och till djur, har de flytt, de har gått.

I de dagarna och på den tiden, förkunnar Herren, ska Israels söner komma och Juda söner tillsammans, de ska gå sin väg gråtande och ska söka Herren deras Gud.

De ska fråga om Sion med sina ansikten vända längs vägen: "Kom och förena er med Herren i ett evigt förbund som inte ska glömmas bort."

Mitt folk har blivit försvunna får, deras herde har fått dem att irra iväg, de har vänt sig bort på bergen, de har gått från berg till kulle, de har glömt bort sin viloplats.

Alla som har funnit dem har slukat dem, och deras motståndare säger: "Vi är inte skyldiga", eftersom de har syndat mot Herren, rättfärdighetens hem, och deras fäders hopp, Herren.

Fly från Babels mitt och gå framåt, ut från kaldéernas land och var som bockarna framför flocken.

För se, jag ska uppvigla och få en samling av stora länder från norr att komma upp mot Babel, och de ska göra sig själva redo mot henne, därifrån ska hon bli tagen, deras bågar ska vara som en mäktig man som gjorts barnlös, ingen ska återvända fåfängt.

Och Kaldéen ska bli tillspillogivet, alla som tillspilloger henne ska bli tillfredsställda, förkunnar Herren.

Eftersom ni är glada, eftersom ni fröjdar er, ni som plundrar mitt arv, eftersom ni hoppar som en kviga på grönbete och brölar som starka oxar,

ska er mor få skämmas grundligt, hon som födde er ska bli förbryllad. Se, de bortersta folkslagen ska bli en öken, ett torrt land, en vildmark.

På grund av Herrens vrede ska det inte bli bebott utan det ska vara fullständigt öde. Alla som går förbi Babel ska bli förskräckta och vissla över alla hennes plågor.

Ställ dig i stridsordning mot Babel runtom, alla ni som spänner bågen, ropa mot henne, spara inga pilar för hon har syndat mot Herren.

Ropa mot henne på alla sidor, så att hon överlämnar sig, hennes stödjepelare har fallit, hennes murar är nedrivna, det är Herrens hämnd, hämnas på henne, som hon har gjort, gör mot henne.

Hugg av såningsmännen från Babel och honom som håller i skäran under skörden, av fruktan för det förtryckande svärdet ska var och en vända sig till sitt eget folk, och de ska fly var och en till sitt eget land.

Israel är en förskingrad fårhjord, lejonen har drivit bort honom. Först slukade Assyriens kung honom och sist har Nebukadnessar, Babels kung, krossat hans ben.

Därför säger Härskarornas Herre, Israels Gud så: "Se, jag ska straffa Babels kung och hans land, som jag straffade Assyriens kung.

Jag ska föra tillbaka Israel till hans betesmark, och han ska beta på Karmel och Bashan, och hans själ ska bli mättad i Efraims bergsbygd och i Gilead.

I de dagarna och på den tiden" förkunnar Herren, då ska man leta efter Israels synd, men det ska inte finnas någon, och Juda synd, men den ska inte bli funnen, för jag ska förlåta dem som jag har lämnat kvar som en kvarleva.

Gå upp mot Meratajims land, gå upp mot det, och mot Pekods invånare. Ödelägg och fördärva fullständigt, förfölj dem, förkunnar Herren och gör i enlighet med allt som jag har befallt er.