Referenser (101 st i TR)
Matteusevangeliet (22)
Efter att ha blivit gudomligt instruerade i en dröm att inte gå tillbaka till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land. [Verbformen antyder att de vise männen hade sökt Guds ledning och att de fick svar i en dröm.]
För han är den som omtalas genom profeten Jesaja som [som profeten Jesaja syftar på när han] säger:
En röst av en som ropar (manar) i öknen (vildmarken, ödemarken): "Bered Herrens väg,
gör hans stigar raka [bana väg för Herren]." [Citat från ur den grekiska översättningen Septuaginta. Matteus ändrar citatet från "hans stigar" till "vår Guds stigar". En uppmaning att omvända sig och vandra på hans upptrampade och välkända vägar, se även Jes 35:8.]
[Du] Sebulons och Naftalis land
[motsvarar övre och nedre Galileen],
sjö
vägen
[handelsvägen Via Maris],
landet på andra sidan
[väster om] Jordan,
hedningarnas
Galileen:
Skynda dig att komma överens med din motpart (den som anklagar dig) medan ni fortfarande är på väg [till domstolen]. Annars kanske han överlämnar dig till domaren, som överlämnar dig åt vakten och du sätts i fängelse.
Gå in genom den trånga porten (gr. pyle; större port till stad eller rike, se ; ).
För bred (vid; formbar, föränderlig) är den port och
rymlig [som ett brett landområde utan fasta gränser]
den väg som leder till fördärvet,
och många är de som går in genom den.
För trång är den port
och smal (hoppressad) [av det tryck som självförsakelse innebär, se ]
den väg som leder till livet [Guds rika och eviga liv],
och det är få som finner den (söker och upptäcker den)."[Det krävs ingen ansträngning för att leva på världens sätt, men fostran och träning för att gå på Guds väg, se ; ; ; , ; .]
När Jesus kom över till gadarenernas område på andra sidan sjön, kom två demoniserade män ut från
gravarna och konfronterade honom. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram på den
vägen.
[Den följande undervisningen som Jesus ger sina lärjungar, , är det andra av de fem tal som Matteus återger.] Jesus sände ut (gr. apostello) dessa tolv och befallde dem:
"Gå inte in på hedningarnas vägar [område] eller in i någon samarisk stad. [Samarierna var ättlingar till de tio nordliga stammarna. Den samaritiska tronsinriktningen föjde en snarlik version av Torah där templets plats var Gerizim, inte Jerusalem, se .]
Ta inte med en lädersäck [med proviant och packning] för resan, inte två livklädnader, inte [ett extra par] sandaler eller stav. För arbetaren är värd sin mat [försörjning].
Det är om honom det står skrivet:
'Se, jag sänder ut min budbärare framför dig,
han ska bereda vägen för dig.' []
När han sådde föll en del vid vägen,
och fåglarna kom och åt upp det.
När någon hör budskapet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som blivit sått i hans hjärta. Detta är sådden längs med vägen. [Det grekiska ordet för väg kan också betyda invanda tankebanor, tankemönster, dvs. förutfattade meningar och missuppfattningar av Guds ord. Dessa blir till en hård yta som hindrar säden från att tränga ner i myllan.]
[Detta är det andra brödundret som omnämns i Bibeln; tidigare på våren hade Jesus gjort ett brödunder för 5 000 judar på västra sidan av Galileiska sjön, se . Nu är Jesus på den östra sidan av Galileiska sjön efter en tur utanför de judiska områdena med start vid Tyros och Sidon och sedan tillbaka via Dekapolis, se . Många hade kommit ut från städer och byar och följde med Jesus och det är nu redan tredje dagen. Man hade troligtvis med sig lite mat för en dag eller så, men var mer upptagna med att bli botade och höra Jesu undervisning än att tänka på sina vardagliga behov. Det har gått några veckor sedan det förra brödundret som skedde vid påsktiden då gräset var grönt efter regnen, se . Vid den här tiden är det mesta gräset bortbränt och temperaturen en bit över trettio grader på dagen, och Jesus bryr sig om människornas välbefinnande så att de ska orka vandringen hem i värmen.] Då kallade Jesus till sig sina lärjungar och sade: "Jag känner medlidande över folket, för de har nu redan varit med mig i tre dagar
(stannat kvar; de är fortsatt hos mig) och de har inget
[kvar] som de kan äta och jag vill inte skicka i
väg dem hungriga för de kan bli
[alldeles] uttröttade
[och kollapsa] på
vägen
[hem]."
[Jesus och lärjungarna befinner sig i Jordandalen, i närheten av Jeriko, se . Jesus förutsäger nu på nytt sin död och uppståndelse. Han började tala mer öppet om detta, se ; . Tematiskt hör detta ihop med hur "de sista ska bli de första, och de första ska bli de sista". Jesus, den förstfödde över skapelsen, se , skulle bli behandlad som den lägsta av alla förbrytare och korsfästas, men sedan uppstå och bli över alla andra namn, se .] När Jesus var på
väg upp till
Jerusalem, tog han de tolv lärjungarna avsides
(för att tala enskilt med dem). Där längs med
vägen
[medan de vandrade framåt] sade han till dem:
Där
[mellan den gamla staden Jeriko och det nya romerska Jeriko] satt två blinda
vid vägkanten, och när de fick höra att Jesus gick förbi ropade de: "Herre, Davids son, förbarma dig över oss!"
En mycket stor folkskara bredde ut sina mantlar på
vägen, andra skar kvistar från träden och strödde ut dem på
vägen.
[Verbformen indikerar att man gjorde detta under hela sträckan som Jesus red in mot Jerusalem.]Han fick se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men hittade ingenting annat på det än blad. Då sade han till det: "Aldrig någonsin ska du bära frukt." På en gång vissnade trädet. [Varför förbannade Jesus fikonträdet? Bibeln svarar inte direkt på detta, men både templets rening och det förbannade fikonträdet är två starkt symboliska handlingar. Så här på våren borde trädet haft frukt. Fikonträdet producerar grön frukt innan löven visar sig, och om det inte fanns någon frukt nu så skulle det inte bära någon frukt det året. Det här trädet verkade på utsidan ha en stor skörd, men vid närmare granskning var det helt utan frukt – trädet hycklade. Fikonträdet är en bild på Israel, se ; ; ; , och religiöst hyckleri är något som alltid får Jesu skarpaste tillrättavisning.]
För Johannes kom, och han visade er vägen till rättfärdighet, men ni trodde inte på honom. Tullindrivarna och hororna trodde på honom, och ni såg det, men inte heller då ångrade ni er och trodde på honom."
Gå ut och ställ er där vägarna går ut [där det finns mycket folk] och bjud alla ni ser till bröllopet.'
Då gick tjänarna ut på vägarna och samlade ihop alla de träffade på, onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.
De sände sina lärjungar tillsammans med Herodes anhängare [de som stödde den dåvarande romerska kungen Herodes släkt] till Jesus.
De sade: "Lärare, vi vet att du älskar sanningen (du är sann) och du lär ut Guds väg (undervisar om hur man ska leva) på rätt sätt. Du söker inte någons godkännande, och behandlar alla lika.
Markusevangeliet (16)
Så står det skrivet hos profeten Jesaja [om Johannes Döparen, se ]:
Se, jag sänder ut min budbärare framför dig,
han ska bereda vägen för dig. []
En röst ropar i öknen:
Bana väg för Herren,
gör stigarna raka för honom! [Det sista citatet kommer från Jes 40:3. Som brukligt var på den här tiden nämns endast den störste profeten Jesaja som huvudkälla, även om också Malaki refereras först.]
En sabbat gick Jesus på en väg som gick igenom ett sädesfält, och medan de gick började hans lärjungar att rycka av veteaxen. [Sabbaten varade från fredag kväll till lördag kväll, och denna händelse inträffar troligen på väg till samlingen i synagogan på lördagsmorgonen.]
När han sådde föll en del vid vägen,
och fåglarna kom och åt upp det.
De längs med vägen är de som får ordet sått [i sina hjärtan], men när de hör det kommer genast Satan och tar bort ordet som såtts i dem. [Ordet "väg" kan också betyda invanda tankebanor, tankemönster, dvs. förutfattade meningar och missuppfattningar av Guds ord som blir till en hård yta som hindrar säden från att tränga ner i myllan.]
Han befallde dem att inte ta med något på vägen förutom en vandringsstav – inget bröd, ingen lädersäck [med proviant och packning, som också användes för att samla in gåvor], inga kopparmynt [den lägsta valören] i era bälten [som ofta var en tyggördel med veck där man förvarade sina pengar].
Om jag skickar hem dem utan mat så blir de alldeles uttröttade [och kollapsar] på vägen hem. Somliga har ju kommit långväga ifrån." [Många hade kommit ut från städer och byar. Det var den tredje dagen. Man hade kanske med sig lite mat för en dag eller så, men var mer upptagna med att bli botade och höra Jesu undervisning än att tänka på sitt behov av mat. Det har gått några veckor sedan det förra brödundret som skedde vid påsktiden då gräset var grönt efter regnen, se . Vid den här tiden är det mesta gräset bortbränt och temperaturen en bit över trettio grader på dagen. Jesus bryr sig om människornas välbefinnande så de orkar vandringen hem i värmen.]
Jesus gick med sina lärjungar till byarna i trakten av
Caesarea Filippi [ett hedniskt område drygt fyra mil norr om Gennesarets sjö]. På
vägen dit frågade han sina lärjungar: "Vem säger folket att jag är?"
De kom
[hem] till
Kapernaum. När han var inne i huset igen frågade han dem: "Vad var det ni diskuterade på
vägen?"
Men de förblev tysta [och skämdes], för på vägen hade de diskuterat (grälat) om vem av dem som var den störste. [Tystnaden visar att lärjungarna skämdes över att de hade grälat om inbördes rang, direkt efter att Jesus talat om sin död, se .]
När han [lämnade huset han gått in i, och] gick ut på gatan, sprang en man fram och föll ner på knä för honom och frågade: "Gode lärare, vad ska jag göra för att få evigt liv?"
Nu var de på
väg upp till
Jerusalem.
[De befinner sig troligtvis på östra sidan av Jordanfloden på vägen mot Jeriko, se .] Jesus gick före dem
[målmedvetet mot korset] och de var förfärade
(på gränsen till skräckslagna) och följde efter fyllda av fruktan. Då tog han de tolv till sig igen, och började berätta för dem vad som skulle hända honom:
De kom till
[den gamla staden] Jeriko. När Jesus tillsammans med lärjungarna och en stor folkhop lämnade staden satt där
vid vägen en blind tiggare, Bartimaios, son till Timaios.
[Markus och Matteus beskriver hur Jesus "lämnar Jeriko", se . Lukas däremot skriver att han "närmar sig Jeriko", se . Detta kan först ses som en motsägelse, men utgrävningar har visat att det fanns två Jeriko på Jesu tid. Den gamla staden Jeriko som omnämns i är den mest kända, men strax söder om den byggde Herodes den store en ny stad som kallades det romerska Jeriko där han tillbringade vintrarna. Här i det romerska Jeriko fanns palats, amfiteater, bassänger osv.
En annan skillnad som inte heller den är en motsägelse är att Matteus skriver att det var två blinda, medan Markus och Lukas skriver att det var en. Av de två männen som fick sin syn väljer Markus att fokusera på den ene blinde som hette Bartimaios.]Jesus sade till honom: "Gå [du är fri att gå vart du vill], din tro har helat (räddat, frälst) dig." Genast fick han sin syn och [gick inte tillbaka utan] följde Jesus på vägen.
Många bredde ut sina kläder på vägen, och andra strödde ut lövbeklädda kvistar som de skurit av från [träd som växte intill på] fälten. [Evangelierna använder lite olika ord för kvistar och tillsammans ger dessa ögonvittnesskildringar en bild av vad som hände. I står det "kvistar", antagligen från olivträd, och i "palmkvistar".]
De kom till honom och sade: "Mästare, vi vet att du är trovärdig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du ger en rätt undervisning om Guds väg. Är det rätt (i enlighet med Guds bud) att betala [individuell och årlig] skatt till Caesar (kejsaren) eller inte?" [Om Jesus svarade "ja" skulle det reta upp judarna som hatade den romerska ockupationen, medan ett "nej" skulle kunna leda till åtal för uppror mot romerska staten.]
Lukasevangeliet (20)
Och du, lilla barn [min älskade Johannes], ska kallas den Högstes profet,
för du ska gå före Herren och förbereda vägar för honom [],
för att stråla över dem som sitter i mörker och dödsskugga [],
och leda våra fötter in på fridens väg. []"
de trodde han var med i resesällskapet [de antog detta eftersom det brukade vara så]. De gick en hel dag, sedan började de leta efter honom överallt bland släktingar och bekanta. [Kvinnorna och barnen under tolv år gick ofta före i en grupp, sedan kom männen och anslöt vid lägerplatsen. Eftersom Jesus just blivit tolv år antog de båda att han var i den andra gruppen.]
Det står ju skrivet i profeten Jesajas bok []:
"Rösten från en som ropar i öknen (ödemarken): Förbered vägen för Herren,
gör hans upptrampade stigar raka.
Varje dal (ravin) ska fyllas,
varje berg och höjd ska sänkas.
Det som är krokigt (snedvridet) ska rätas,
och ojämna vägar jämnas.
Det är om honom det står skrivet []: 'Se, jag sänder ut min budbärare framför dig, han ska bereda vägen för dig.'
"En såningsman gick ut för att så sin säd. När han sådde föll en del vid vägen,
och det blev nedtrampat
och himlens fåglar åt upp det.
Den säd som föll vid vägen är de som har hört, men sedan kommer djävulen och tar bort ordet från deras hjärtan [ofta genom invanda tankemönster], så att de inte längre tror och blir frälsta (bevarade, helade, upprättade, får evigt liv). [Ordet 'väg' kan också betyda invanda tankebanor, tankemönster, dvs. förutfattade meningar och erfarenheter av Guds ord som trampar ner det. För att budskapet ska slå rot krävs också tro, se .]
Han sade till dem: "Ta inte med er något på vägen, varken stav eller lädersäck [med proviant och packning], bröd eller pengar eller två livklädnader (tunikor, långt skjortliknande underklädesplagg).
[Jesus håller på att välja ut sjuttio lärjungar som ska förbereda vägen för honom och bota sjuka och berätta att Guds rike är nära, se . Jesus är tre månader från sin död och det här missionsuppdraget kommer att kräva fullständig överlåtenhet. Nedan följer tre exempel på kandidater, där den första och den siste anmäler sig frivilligt, och Jesus måste pröva äktheten i deras överlåtenhet. På samma sätt som Elisa var tvungen att verkligen sätta Guds rike främst för att vara med Elia och ta del av den dubbla välsignelsen, kräver Jesus att hans blivande lärjungar sätter lärjungaskapet främst.] 1) Materiell försakelse
Medan de gick längs med
vägen
[mot Jerusalem], sade en man till honom: "Herre, jag vill följa dig vart du än går."
Ta inte med börs [med pengar], eller lädersäck [med proviant och packning] eller [ett extra par] sandaler. [Uppdraget att förbereda min ankomst är brådskande, fördröj varken avresan eller färden.] Hälsa inte på någon längs med vägen. [En dåtida hälsning var inte bara några ord och en vink utan en omständlig procedur som innehöll kramar och pussar, och fördröjde resan.]
Av en händelse passerade nu en präst samma väg, och när han fick se honom gick han förbi på andra sidan av vägen.
en god vän till mig som är på resa har kommit förbi och jag har inget att sätta fram åt honom.'
När du är på väg till domaren med din motpart, gör allt vad du kan under vägen för att förlikas med honom medan ni är på väg. Annars drar han dig inför domaren, och domaren överlämnar dig till rättstjänaren (gr. praktor, fungerade som indrivare åt staten) och rättstjänaren kastar dig i fängelset.
Då sade herren till tjänaren: 'Gå ut på huvudvägar och landsvägar [utanför staden] och övertala (uppmana) människorna att komma in, så att mitt hus blir fullt.
[Lukas skriver att Jesus "närmade sig Jeriko", medan Matteus och Markus skriver att Jesus "var på väg ut från Jeriko", se . Detta kan först ses som en motsägelse, men utgrävningar har visat att det fanns två Jeriko på Jesu tid. Den gamla staden Jeriko som omnämns i är den mest kända. Strax söder om den byggde Herodes den store en ny romersk stad med palats, amfiteater och bassänger där han tillbringade vintrarna. Detta var också det ekonomiska centrumet i regionen och även för tullverksamhet, se Luk 19:1. Längs med infarterna satt tiggare.] Jesus närmade sig nu
[det nya romerskbyggda] Jeriko, och
vid vägen satt en blind man och tiggde.
[Det fanns flera tiggare där, se . Den som förde konversationen hette Bartimaios, se .] Medan han red fram bredde man ut sina mantlar på vägen.
De frågade honom: "Lärare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte tar någons parti utan lär ut sanningen om Guds väg.
De sade till varandra: "Blev vi inte rörda ända in i hjärtat (brann inte våra hjärtan inom oss) när han talade med oss på vägen och öppnade (förklarade meningen i) Skrifterna för oss?"
Då berättade också de [Emmausvandrarna] detaljerat om vad som hade hänt på vägen, och hur de hade känt igen honom när de bröt brödet.
Johannesevangeliet (4)
Han svarade med profeten Jesajas ord: "Jag är rösten av en som ropar högt i öknen: 'Förbered (utjämna) vägen' []."
Och dit (till den plats) jag går – ni känner (har sett) vägen [dit]." [Genom att använda pronomenen mig, min och jag upprepade gånger i , betonar Jesus den nära personliga relationen mellan sig själv och lärjungarna – de tillhör honom. Jesus kommer tillbaka för att vara tillsammans med dem, även om han går bort för en tid. Här kan det finnas en avsiktlig dubbeltydighet där Jesus talar om flera saker. En troende kan se fram emot en evighet tillsammans med Jesus, se ; , och Jesus kommer en dag tillbaka till jorden, se ; .
Lärjungarna, som Jesus speciellt riktar sig till här, får se Jesus redan på uppståndelsedagens kväll. Han visar sig även vid flera tillfällen fram till sin himmelsfärd, se , ; ; . Svaret Petrus får på frågan om vart Jesus går, i , och att Jesus säger att de snart ska få se honom, se , pekar på att det är uppståndelsen Jesus talar om. I detta kapitel nämns också om den helige Ande som ska ta sin boning i den troendes hjärta, se , , . Samma dag som Jesus uppstått säger Jesus till lärjungarna: "Ta emot den helige Ande", se . På pingstdagen, 50 dagar senare, blir den helige Ande utgjuten över alla de troende, se .]
Tomas frågar (säger till) honom [och upprepar Petrus fråga, se ]: "Herre, vi vet inte (har inte sett) vart du går, så hur kan vi [då] känna (ha känt; förstått, sett) vägen?"
Jesus svarar honom: "Jag är vägen och sanningen [verkligheten själv] och livet [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. [Den grekiska prepositionen pros, som översatts "till", indikerar en rörelseriktning mot ett mål under ömsesidig samverkan.]
Apostlagärningarna (20)
Då vände de tillbaka till
Jerusalem från berget, som kallas
Olivberget och ligger nära
Jerusalem,
[bara] en sabbats
väg (omkring en kilometer) därifrån.
[Den längsta sträcka man enligt rabbinerna tilläts gå på vilodagen för att inte vanhelga sabbaten, uträkningen baseras på och .]Du har visat mig livets vägar,
du ska uppfylla mig med glädje i din närhet (inför ditt ansikte).' [Inspirerad av den helige Ande ändrade Petrus citatet från 'ska visa' till 'har visat mig livets vägar', eftersom Jesus har uppstått.]
[Mitt i ett intensivt väckelseskeende kallas nu Filippus från de stora skarorna för att betjäna en människa.] En Herrens ängel talade till Filippus och sade: "Stå upp och gå söderut
(vid middagstiden då solen är i söderläge) på den
vägen som går från
Jerusalem ner till
Gaza – öken
vägen
(genom obebyggda områden)."
[Gaza låg omkring åtta mil sydväst om Jerusalem. Det var den sista vattenposten före öknen på vägen mot Egypten. Detta budskap kan tyckas lite märkligt rent mänskligt sett. Vad skulle Filippus göra där?] Medan de fortsatte längs med vägen kom de till ett ställe med vatten och hoveunucken sade: "Här finns vatten. Är det något som hindrar att jag blir döpt?"
När de stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande plötsligt bort Filippus, och hoveunucken såg honom inte mer, men fortsatte glad (upprymd, fylld av glädje) sin färd.
och bad att få med sig brev
[med häktningstillstånd] till synagogorna i
Damaskus. Planen var att fängsla alla som tillhörde
Vägen
[samtidens namn på de första kristna, se ], män eller kvinnor, och föra dem tillbaka till
Jerusalem.
[Damaskus ligger sex dagsresor norr om Jerusalem. Staden var en av de största i Dekapolis, området som bestod av tio städer. Efter Stefanos död då förföljelsen bröt ut, flydde många kristna till närliggande områden, se . Att Saulus nu beger sig så långt som till Damaskus tyder på att han redan rensat många städer närmare Jerusalem på troende. I citerar Lukas hur Saulus, då känd som Paulus, knappt trettio år senare beskriver den här perioden i sitt liv: "Överallt i synagogorna straffade jag dem gång på gång och tvingade dem att häda. I mitt vilda raseri förföljde jag dem ända till utländska städer."]Så Ananias gav sig i
väg och kom in i huset
[där Saulus suttit i mörker utan mat och dryck i tre dagar]. Där lade han händerna på honom och sade: "Saul, min broder
[i tron]! Herren Jesus, som visade sig för dig på
vägen hit, har sänt mig för att du ska kunna se igen och bli uppfylld av den helige Ande."
[Saulus blir påmind om att det var den uppståndne Jesus som talade med honom på vägen till Damaskus. Lukas använder passiv form på verben som betonar att det inte är Ananias utan Gud som fyller Saulus med den helige Ande.]Då tog Barnabas hand om honom. Han förde honom till apostlarna och berättade för dem hur Saulus hade sett Herren på
vägen, att Herren hade talat till honom och att han i
Damaskus hade predikat frimodigt i Jesu namn.
och sade: "Du djävulens son, full av allt svek och bedrägeri och fiende till allt som är rätt! Ska du aldrig sluta att förvränga Herrens raka vägar?
Under tidigare generationer har han tillåtit hednafolken att gå sina egna vägar.
Hon följde efter Paulus och oss andra och skrek: "De här människorna är den högste gudens tjänare! De förkunnar för er en väg till frälsning!" [Även om dessa ord stämde så var de generella. Uttrycket "den högste guden" var i den här delen av världen Zeus. Även "en väg till frälsning" var inte tillräckligt tydligt. Den grekisk-romerska världen var full av "frälsare". Kejsaren kallade sig själv t.ex. för folkets frälsare.]
Han hade blivit undervisad om "Herrens väg" och talade med stor entusiasm (med en brinnande ande), och undervisade grundligt om Jesus, dock bara utifrån (den kunskap han hade om) Johannes dop.
Han började frimodigt tala i synagogan. När Priscilla och Aquila hörde honom, tog de honom till sig
(tog honom avsides för att ostört kunna tala med honom) och undervisade
(förklarade för) honom ännu mer exakt
(grundligare, korrekt) om "Guds
väg".
[Apollos kände bara till Johannes omvändelsedop. Uttrycket "Guds väg" syftar troligtvis här på grunderna i evangeliet: hur Jesus dog för våra synder och uppstod igen, dopet i den helige Ande, osv. Den vältalige Apollos blev undervisad av en tältmakare och hans fru. Under dessa samtal berättade de förmodligen också om allt fantastiskt som hände i församlingen i Korint där man fungerade i Andens gåvor. Priscilla och Aquila hade nyligen kommit därifrån, se . Kanske inspirerades Apollos av deras berättelser och ville också besöka församlingen där.]Men några förhärdade sig och ville inte tro utan talade illa om
Vägen
[som de kristna kallades då, se ] inför hela
[den judiska] församlingen. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig och förde samtal
(hade en dialog, diskuterade) med dem varje dag i
Tyrannos hörsal.
[Vissa manuskript har tillägget att Paulus var där mellan femte och elfte timmen, dvs. mellan klockan elva och fyra. Tidpunkten är troligen korrekt, eftersom det då var som varmast och de flesta tog siesta. Lärosalen stod tom och kunde lätt hyras. Paulus arbetade på morgonen och kvällen med att tillverka tält, se , och undervisade mitt på dagen.][Efesos var berömt för Artemistemplet där den grekiska kärleksgudinnan Artemis tillbads. Hennes romerska namn var Diana. Hon var naturens och djurlivets beskyddare och dyrkades i hela Grekland som jaktgudinnan. Kring denna tillbedjan fanns också ett kommersiellt intresse eftersom besökare ofta köpte med sig souvenirer. Dessa miniatyrtempel bars som amuletter mot olyckor. I templet fanns en Artemisskulptur med många bröst eller frukter. Den ansågs ha fallit ner från himlen. Invånarna var stolta över stadens titel som "Artemistemplets väktare".] Vid den tiden
[i slutet på Paulus treåriga vistelse i Efesos] bröt det ut ett stort upplopp med anledning av
Vägen
[samtidens namn på de första kristna, se ; ].
[Tidigare liv:]
Jag förföljde 'den Vägen' ända till döds och grep både män och kvinnor och satte dem i fängelse.
[Försvar till punkt 2 – ledare för en sekt:]
Men detta bekänner jag för dig: att jag enligt Vägen, som de kallar en sekt, tjänar mina fäders Gud på så sätt att jag tror på allt som står skrivet i lagen och hos profeterna.
Felix, som mycket väl kände till Vägen, sköt nu upp rättegången och sade: "När befälhavaren Lysias kommer hit ner ska jag avgöra målet." [Felix var i ett politiskt dilemma. Han visste tillräckligt mycket om den kristna tron för att veta att Paulus var oskyldig. Samtidigt ville han hålla sig väl med judarna, så han skjuter upp rättegången för att vinna tid. Vi vet inte om befälhavaren Claudius Lysias någonsin kallades till några fortsatta förhör.]
och bad att han skulle visa dem godheten att låta Paulus föras till
Jerusalem. De planerade nämligen ett bakhåll för att döda honom på
vägen.
fick jag under resan, kung Agrippa, mitt på dagen se ett ljus från himlen. Det var starkare än solen och strålade omkring mig och mina följeslagare.
Romarbrevet (3)
Förödelse och elände råder på deras vägar,
och fridens väg känner de inte. []
[Paulus kunde ha gått direkt vidare från det teologiska avsnittet till den mer praktiska delen som börjar i nästa kapitel. Ändå stannar han upp i lovprisning inför det stora i att Gud förbarmar sig över oss olydiga människor. Kanske blev det på nytt levande för Paulus själv när han skrev brevet hur stor Guds nåd är!
På samma sätt som en bergsbestigare når toppen av berget, har Paulus nu nått toppen av sitt brev. Han stannar till och blickar ut över djupen och de oändliga vyerna i Guds vishet och kan inte annat än brista ut i lovprisning.] O vilket djup av rikedom (överflöd)
och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga (omöjliga att teoretiskt förstå) är inte hans domar (beslut)
och hur outrannsakliga (omöjliga att spåra) är hans vägar (metoder).
1 Korintierbrevet (2)
[Följande vers kan syfta tillbaka på splittringarna i församlingen, eller framåt på den öppna sexuella synd som Paulus snart tar itu med i kapitel 5. Eftersom ordet "därför" används i och syftar tillbaka, är det troligt att detta "därför" syftar framåt. Besöket Paulus talar om återkommer även i . Det stämmer även överens med den kiastiska strukturen.] Just därför
(av den här anledningen) har jag sänt er Timoteus, mitt älskade och trofasta barn i Herren. Han ska påminna er om mina
vägar i den Smorde
(Messias, Kristus) Jesus, det jag lär ut i alla församlingar överallt.
[Paulus träffade Timoteus under sin första missionsresa. På den andra resan följde Timoteus med som medhjälpare, se . Han var känd i församlingen i Korint, se .] Var ivriga att få tag på (sök, längta och sträva ständigt efter) de mest användbara (de bästa, högsta) gåvorna. Nu vill jag ändå göra er uppmärksamma på (visa er) en ojämförbart mycket högre väg. [En "högre väg" kan beskriva en väg genom ett bergspass, där det krävs ansträngning för att ta sig över, och binds fint ihop med som uppmanar att "springa efter kärleken". Den högre vägen är osjälvisk, utgivande kärlek.]
1 Thessalonikerbrevet (1)
[Paulus bön i är en enda mening i grekiskan. Den beskriver nu mer detaljerat med fler ord bönen i .] Må vår Gud och Far själv och vår Herre Jesus leda vår resväg till er.
Hebreerbrevet (3)
Därför var jag förbittrad (vred – gr. prosochthizo) på det släktet,
och jag sade: De är ständigt vilsna i sina hjärtan,
de känner inte mina vägar.
Därigenom visar den helige Ande att vägen in i det allra heligaste ännu inte är uppenbarad så länge det första rummet består. [Själva existensen av ett yttre rum som skyddade det allra heligaste visar att Gamla testamentets ceremonier och regler begränsade tillgängligheten till Guds närvaro. När Jesus dog på korset brast förlåten uppifrån och ner, se .]
detta då han öppnat (invigt, helgat) en ny (nyslaktad) och levande väg för oss genom förlåten (förhänget) – det vill säga sin kropp (sitt kött). [Draperiet som avskilde det allra heligaste delades mitt itu uppifrån och ner när Jesus dog på korset för vår skull. Endast här förekommer förstärkningen "nyslaktad" i beskrivningen av en ny väg – Jesus utgjorde slaktoffret.]
Jakobs brev (3)
eftersom hon är delad i två (ordagrant: "två-själad"), vacklande (ostadig, opålitlig) i allt hon tar sig för.
[Ännu ett exempel från GT.] Blev inte den prostituerade Rahab
(gr. Raav) på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar när hon tog emot sändebuden
(spejarna) och släppte ut dem en annan
väg?
[Berättelsen om hur Rahab gömmer de två israeliska spejarna i sitt hus i Jeriko finns i . Hon finns även med i Jesu släkttavla, se , och är en av troshjältarna i .] så ska han veta att den som återför en syndare från hans villoväg (felaktiga tankemönster, som gradvis vandrat bort från sanningen) räddar hans själ från döden och överskyler många synder [dvs. många synder förlåts som gjorts av den som blivit räddad och återupprättad]. [Se även ; .]
2 Petrusbrevet (4)
Många ska följa dem i deras sexuella lössläppthet, och för deras skull kommer sanningens väg att bli hånad. [Jesus är sanningen och vägen, se . De första kristna tillhörde "Vägen", se ; . Se även ; .]
De har lämnat den raka vägen och gått vilse, de följer samma väg som Bileam, Beors (Bosors) son, som älskade orättfärdighetens lön.
Det hade varit bättre för dem att aldrig ha lärt känna rättfärdighetens väg än att lära känna den och sedan vända sig bort från det heliga budskap som anförtrotts dem.
Judas brev (1)
Ve [uttryck för intensiv förtvivlan över] dem! [Nu följer tre exempel från GT:]
För de gick [begav sig in] på Kains [ondskefulla] väg [där han försökte bli rättfärdig genom egna gärningar; och när han blev konfronterad av Gud mördade han sin bror i stället för att omvända sig, se .], och de kastade sig ut [hängav sig fullt ut] i Bileams villfarelse mot betalning [som lät sig övertalades av kungen Balak att förbanna israeliterna mot ekonomisk ersättning, se ; ], och i Koras uppror (rebelliskhet, ifrågasättande, motsägelsefulla logik – gr. antilogia) gick de under. [Kora var en levit som satte sig upp mot Moses och Arons ledarskap, se .]
Uppenbarelseboken (2)
och sjunger Guds tjänare Moses sång och Lammets sång:
Stora och underbara är dina gärningar,
Herre Gud Allsmäktig.
Rätta och sanna är dina vägar,
du folkens Kung.
Den sjätte
[ängeln] tömde sin skål över den stora floden
Eufrat, och dess vatten torkade ut så att
vägen öppnades för kungarna från Östern.
väg, vid väg, resa
