2351 – חוּץ (chots)

utanför, utsida


Typ:
Hebreiska: חוּץ (chots)
Ursprung: or (shortened) חֻץ (both forms feminine in the plural) from an unused root meaning to sever
Användning: 164 ggr i GT

Engelsk översättning

outside
abroad, field, forth, highway, more, out(-side, -ward), street, without

Engelsk beskrivning

1) outside, outward, street, the outside


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (164 st)


Bygg en ark av goferträ. [Allmänt antas detta vara trä från den äkta cypressen, vanligt förekommande som båtvirke kring Medelhavet, men det kan också syfta på bearbetningen av träet, t.ex. att det ska vara hyvlat eller laminerat.] Inred arken med olika rum, och täck (bestryk) den med täckning (jordbeck) inuti och utanpå. [Verbet "täck" och substantivet "täckning" har samma hebreiska rot som också betyder försoning och att försona. Det används om offerblodet i 3 Mos 17:11. Arken är en fin "skuggbild" av Jesus. Den blev "tätad" så att syndaflodens vatten inte trängde in på samma sätt som Jesu blod "tätar" från syndens skuld så den inte förgör oss!]
Cham (Ham), far till Kanaan, såg sin fars nakenhet [genitalier – hebr. ervah] och berättade det för sina två bröder utanför (tältet).
Herren förde ut Abram [från tältet till den stjärnklara natten] och sade: "Blicka upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan!" Sedan sade han till honom: "Så talrika ska dina ättlingar bli."
Men han [Lot] dröjde sig kvar och männen tog tag i hans hand och i hans hustrus hand och i händerna på hans två döttrar, Herren (Jahve) var barmhärtig mot honom. Och de förde ut honom och ställde honom utanför staden.
Och när de hade fört ut dem utanför sade han: "Fly för ert liv, se er inte tillbaka och stanna inte i slättlandet, fly till bergen, annars sveps ni bort." [Slättlandet var det område som förmodligen omstörtades och bildade Döda Havet.]
På kvällen lät han kamelerna lägga sig (bokstavligt gå ner på knä) vid vattenkällan utanför staden, vid den tiden då kvinnorna går ut för att hämta vatten. [Måste vara ungefär sista timmen före solnedgången eftersom det inte går att hämta vatten när det blivit mörkt. Man vill heller inte utföra denna tunga syssla när dagen är som varmast.]
Rebecka hade en bror som hette Laban, och Laban sprang ut till mannen vid källan.
Han sade: "Kom in, du välsignade av Herren (Jahve), varför står du här ute? Jag har gjort i ordning huset och gjort plats för dina kameler."
Då tog hon tag i hans mantel och sade: "Ligg med mig!" Men han lämnade sin mantel i hennes hand, flydde och tog sig ut [ur huset].
När hon såg att han hade lämnat manteln i hennes hand och flytt undan,
När han hörde att jag höjde min röst och ropade för full hals, då lämnade han sin mantel hos mig, flydde och tog sig ut." [Ibland är flykt ett tecken på svaghet, andra gånger mod. Josef förlorade sin mantel, men behöll sin integritet.]
När jag höjde min röst och ropade för full hals, då lämnade han sin mantel hos mig, flydde och tog sig ut."
I ett och samma hus ska det ätas, ni ska inte bära ut något av köttet ut ur huset, inte heller får något ben krossas. [Denna passage är en tydlig skuggbild av Jesus som vår påsk, vårt påskalamm, bara den som är omskuren enligt förbundets regler får äta, på samma sätt som bara den som är frälst, och därmed har sitt hjärta omskuret i det Nya förbundet kan ta del av Jesus. Redan här förutsägs det också att inget av hans ben ska krossas och det skedde inte heller, se Joh 19:33; Ps 22:18.]
om han reser sig igen och går böjd över sin stav, då ska den som slog honom vara tyst. Han ska ersätta honom för hans förlorade tid och ska ombesörja att han blir fullt återställd.
Du ska klä in den i rent guld, invändigt och utvändigt ska du klä in den och ovanpå den ska du göra en krona av guld runtom. [Arken är en bild på Jesus, sann Gud – guldet, och sann människa – akaciaträ. Den är också en bild på Jesus som kung, kronan av guld runtom.]
Och du ska placera bordet utanför förhänget och menoran mittemot bordet på ena sidan i tabernaklet söderut, och du ska ställa bordet på den norra sidan.
I tabernaklet, utanför förhänget som hänger framför vittnesbördet, ska Aron och hans söner göra i ordning den, till att brinna från kväll till morgon inför Herren (Jahve). Det ska vara en evig stadga genom alla generationer för Israels söners (barns) räkning.
Men oxens kött och dess skinn och dess dynga ska du bränna i eld utanför lägret. Det är ett syndoffer.
Och Mose tog tältet och reste det långt utanför lägret, och han kallade det "mötestältet" [hebr. ohel moed]. Var och en som ville rådfråga (söka) Herren (Jahve) måste gå ut till mötestältet utanför lägret. [Här används den hebreiska frasen ohel moed (på svenska "mötestältet"). Ett annat ord mishkan (översatt "tabernaklet") hade Mose tidigare fått instruktioner om att bygga mitt i lägret (2 Mos 25). Vid detta tillfälle är det ännu inte byggt, se även 2 Mos 27:21; 3 Mos 1:1. Detta mötestält som tillhörde Mose fungerade som en temporär helgedom.]
Och han pläterade den med rent guld på insidan och utsidan och gjorde en krona av guld till den runtom.
Och han satte bordet i mötestältet på sidan i tabernaklet norrut, utanför förhänget.
hela oxen ska han bära bort utanför lägret till en ren plats där askan ska spridas ut, och bränna den på ved med eld. Där askan sprids ut ska den brännas.
Och han ska bära bort oxen utanför lägret och bränna den som han brände den första oxen, det är ett syndoffer för församlingen (menigheten).
Och han ska ta av sig sina kläder och sätta på sig andra kläder och bära ut askan utanför lägret till en ren plats.
Men oxen och dess skinn, dess kött och dess dynga brände han med eld utanför lägret, som Herren (Jahve) hade befallt Mose.
Och köttet och huden brände han i eld utanför lägret.
Och Mose kallade på Mishael och Eltsafan, Ussiels söner, farbror till Aron, och sade till dem: "Kom nära, bär bort era bröder från helgedomens åsyn ut ur lägret.
De kom nära och bar bort dem i deras kläder, ut ur lägret som Mose sagt.
Alla dagar som fläcken är på honom ska han vara orenad. Han är oren. Han ska bo ensam (isolerad), utanför lägret ska han ha sin boplats.
och prästen ska komma ut från lägret och se på (undersöka) och se om fläcken med svampinfektion (mögel) är botad från svampinfektionen (möglet).
Och den som har blivit ren ska tvätta sina kläder och raka av allt sitt hår och tvätta sig själv i vatten så att han blir ren, och därefter ska han komma in i lägret och ska stanna utanför sitt tält i sju dagar.
Då ska prästen befalla att man tar bort stenarna som fläcken finns på och man ska kasta dem på en oren plats utanför staden.
Och han ska se till att huset blir skrapat inuti runt omkring och de ska hälla ut dammet som de skrapat bort utanför staden på en oren plats.
Och han ska bryta ner huset, dess stenar och dess timmer och allt murbruk från huset, och han ska bära bort det utanför staden till en oren plats.
Men han ska låta den levande fågeln flyga ut ur staden till det öppna fältet (ordagrant: över fältets mun) och bringa försoning för huset och det ska vara rent.
Syndoffersoxen och syndoffersgeten vars blod bars in för att bringa försoning på den heliga platsen ska bäras bort utanför lägret, och de ska brännas i eld, deras hud och deras kött och deras exkrement.
Om någon (ordagrant: "och, man, man" – betonar att det är ett generellt förbud) av Israels hus slaktar en ko, ett lamm eller en get i eller utanför lägret,
[Din syster]
Din systers nakenhet ska du inte blotta (du ska inte ha sexuellt umgänge med din syster)
    – oavsett om det är din fars dotter eller din mors dotter, född hemma eller borta.
[Hör tematiskt ihop med vers 11 – incest mellan syskon är förbjudet. Förbudet gäller en syster på alla tänkbara sätt, tidigare äktenskap, utanför äktenskapet, osv.]
Utanför vittnesbördets förhänge i mötestältet ska Aron ordna det från kväll till morgon inför Herrens (Jahves) ansikte oavbrutet. Det är en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt i era generationer.
För fram honom som har förbannat runtom i lägret, och låt alla som hört honom lägga sina händer på hans huvud, och låt hela församlingen stena honom.
Och Mose talade till Israels söner att de skulle föra fram honom som hade förbannat runtom i lägret och stena honom med stenar. Och Israels söner gjorde som Herren (Jahve) befallt Mose.
både män och kvinnor ska ni skicka ut, utanför lägret ska ni skicka dem, så att de inte orenar lägret i vars mitt jag bor."
Och Israels söner gjorde så och skickade dem utanför lägret. Som Herren (Jahve) hade sagt till Mose, så gjorde Israels söner.
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Om hennes far hade spottat henne i ansiktet, skulle hon då inte gömma sig i skam i sju dagar? Låt henne vara isolerad utanför lägret sju dagar, därefter ska hon föras in igen."
Och Mirjam var isolerad utanför lägret sju dagar, och folket vandrade inte förrän Mirjam fördes in igen.
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Mannen ska döden dö, hela församlingen ska stena honom med stenar utanför lägret."
Och hela församlingen förde ut honom utanför lägret och stenade honom med stenar och han dog som Herren (Jahve) hade befallt Mose.
Och ni ska ge henne till prästen Elazar och hon ska föras utanför lägret och hon ska slaktas framför hans ansikte.
Och en man som är ren ska samla ihop askan efter kvigan och lägga den utanför lägret på en ren plats, den ska vaktas (skyddas, bevaras) till stänkelsevatten till Israels söners församling, det är en rening från synd [3 Mos 4:3].
Och Mose och prästen Elazar och församlingens ledare gick ut för att möta dem utanför lägret.
Och lägra er utanför lägret i sju dagar, vemhelst som har dödat någon och vemhelst som har vidrört någon slagen (dödad). Rena er själva på tredje dagen och på sjunde dagen och era fångar.
Och den öppna marken runtomkring städerna som ni ska ge till leviterna ska vara från stadsmuren och utåt 1 000 alnar [525 meter] runtomkring.
Och ni ska mäta utanför staden på den östra sidan 2 000 alnar [1 050 meter], och på den södra sidan 2 000 alnar [1 050 meter], och på den västra sidan 2 000 alnar [1 050 meter], och på den norra sidan 2 000 alnar [1 050 meter], staden ska vara i mitten. Detta ska vara för dem den öppna marken runtomkring städerna.
och blodshämnaren finner honom utanför gränsen till hans fristad, och blodshämnaren dräper mandråparen, ska ingen blodskuld gälla för honom,
Om det finns någon man hos dig som inte är (rituellt) ren av anledningar som råkat drabba honom under natten [3 Mos 15:16], då ska han gå ut utanför lägret, han ska inte komma in i lägret.
Du ska också ha en plats utanför lägret dit du kan gå ut.
Och du ska ha en spade bland dina vapen, och den ska du använda när du sätter dig ner utanför (lägret). Du ska gräva med den och lägga tillbaka och täcka över det som har kommit ut ur dig. [Bibeln har en tydlig föreskrift för hygienen runt toalettbesök]
Du ska stanna utanför och mannen som du lånar till ska komma ut med panten till dig.
Om bröder bor tillsammans och en av dem dör och inte har några barn. Då ska hustrun till den döde inte bli bortgift med någon som inte är av hans släkt. Hennes mans bror ska gå in till henne och ta henne som hustru och fullfölja sitt ansvar som makens bror för henne. [Detta kallas leviratäktenskap och är vad Boas gör för Rut och Noomi i Ruts bok, se även 1 Mos 38 med Juda och Tamar.]
Utomhus ska svärdet dräpa
    och inomhus terror,
de slaktar både unga män och jungfrur,
    spädbarn med män med grått hår.
Och det ska ske att vem som än går ut på gatan genom dörren på ditt hus, hans blod ska komma över hans eget huvud, och vi ska inte hållas skyldiga, och vem som än är hos dig i huset, hans blod ska komma över våra huvuden om någon lägger sin hand på honom (skadar honom).
Och de unga männen som spejat gick in och förde ut Rahab (Rachav) och hennes far och hennes mor och hennes bröder, alla som var hos henne, alla hennes släktingar förde de ut, och de placerade dem i Israels läger.
Och de steg upp tidigt och det hände i gryningen att Samuel kallade på Saul på taket och sade: "Upp, så att jag kan sända iväg dig." Och Saul steg upp och de gick båda två, han och Samuel, utomhus.
Berätta det inte i [den filistéeiska staden] Gat,
    gör det inte känt på Ashkelons gator,
för att inte filistéernas döttrar ska fröjdas,
    för att inte de oomskurna ska triumfera.
Och han kallade på sin tjänare som betjänade honom och sade: "Skicka iväg denna kvinna ut från mig och bomma igen dörren efter henne."
Och hon hade en dräkt i många färger på sig, för med sådana kläder var kungens döttrar klädda när de var jungfrur. Och hans tjänare skickade ut henne och bommade igen dörren efter henne.
Jag krossade (malde) dem [så fullständigt så de blev] som stoft (damm) för vinden,
    jag stampade på dem som grus på vägen, [Alternativt "slängde ut dem som skräp på gatan."] och trampade ner dem.
Den nedersta våningen av kamrarna var 5 alnar [2,3 meter] bred och den mellersta 6 alnar [2,7 meter] bred och den tredje 7 alnar [3,2 meter] bred, för på utsidan gjorde han en avsats i husets mur runtom, så att bjälkarna inte skulle sitta fast i husets mur.
Alla dessa var dyrbara stenar efter måttet på huggna stenar, sågade med sågar, invändigt och utvändigt, från grunden ända upp till murkrönet och från utsidan till den stora gården.
Och stavarna var så långa att ändarna av dem syntes från det Heliga framför det allra Heligaste, men de kunde inte ses utifrån, och där är de till denna dag.
Och han sade till honom: "Städerna som din far tog från min far ska jag återställa och du ska göra gator åt dig i Damaskus, som min far gjorde i Samarien." Och han skar ett förbund med honom och lät honom gå.
Och två män, pålitliga medborgare kom och satt framför honom, och de två pålitliga medborgarna vittnade mot honom, mot Navot framför folket och sade: "Navot har förbannat Gud (Elohim) och kungen." Sedan bar de ut honom ur staden och stenade honom med stenar så att han dog.
Och han sade: "Gå och låna åt dig kärl runtomkring från alla dina grannar, tomma kärl, låna inte för få.
Och kungen befallde Chilkijaho, översteprästen och de andra prästerna och dörrvaktarna att ta fram och bära ut från Herrens (Jahves) hus alla kärl som var tillverkade för baal och för aseran [påle för avgudadyrkan] och för himmelens härskaror (de demoniska makterna). Och han brände dem utanför Jerusalem på Qidrons fält och bar askan till Betel.
Och han förde ut aseran [påle för avgudadyrkan] från Herrens (Jahves) hus utanför Jerusalem till Qidrons bäck och brände den vid Qidrons bäck och gjorde den till fint damm och kastade dammet på folkets söners gravar.
Dock är det mycket folk här och vi befinner oss i regnperioden så vi har inte möjlighet att stå utomhus. Dessutom kan inte detta ärende lösas på en eller två dagar, för vi har syndat stort (omfattande) i denna sak.
Jag tog mycket illa vid mig och lät kasta ut allt Tovijas bohag ur rummet.
Då stannade köpmän och försäljare av alla slags varor utanför Jerusalem över natten, och det både en och två gånger.
Han som ger regn till jorden,
    och sänder vatten till de öppna fälten.
Jag krossade (malde) dem [så fullständigt så de blev] som stoft (damm) för vinden,
    jag trampade (stampade) på dem som grus (skräp) på vägen.
Bland alla mina fiender har jag blivit en som de föraktar,
    och för mina grannar ännu mer [någon de hånar], de som känner mig är förskräckta över min situation,
    när de ser mig ute (på gatan, publikt), vänder de sig bort (flyr de) från mig.
Om han kommer på besök,
    då talar han tomhet.
Hans hjärta samlar på ondska;
    när han går ut, sprider han det.'
vars förrådsbodar är fyllda, som erbjuder alla slags varor,
    vars fårhjord (flock av småboskap) förökar sig i tusental och tiotusental ute på fälten,
[Att ge ett abstrakt begrepp mänskliga egenskaper är en vanlig poetisk stil i Ordspråksboken. I stället för att bara faktamässigt beskriva visheten personifieras den här som en kvinna och en mer levande grafisk bild målas upp för läsaren.] Visheten går ut på gatan och ropar,
    på torgen (öppna platser) höjer hon sin röst.
Ska din avkomma bli spridd utanför [ditt hem]
    som vatten i gatans rännstenar?
I stället var hon på gatan, på torgen,
    vid varje gathörn stod hon på lur [frestelsen ligger i bakhåll, redo att överfalla].
Innan han hade skapat öppet land
    och fälten eller jordens (markens) första stoft (partiklar).
Den late säger:
    "Det är ett lejon där ute!
    Jag blir dödad om jag går ut på gatan."
    [Den late hittar på ursäkter för att slippa arbeta.]
Ordna först allt där ute, förbered marken [plöj och så],
    sedan kan du bygga ditt hus (hem).
    [Bokstavligt bygga hus eller bilda familj.]
För vem kan (ska) äta och vem kan (ska) njuta, åtskild från honom?
[Seden i dåtida Israel var så att kvinnor fick inte öppet uttrycka sin kärlek, inte ens till sin gifta man! Bruden drömmer och sjunger därför:] Tänk om du var som min bror,
    ammad vid min mors bröst!
Om jag mötte dig därute
    så skulle jag få kyssa dig,
    och ingen skulle förakta mig för det.
Därför är Herrens (Jahves) vrede upptänd mot hans folk
    och han har sträckt ut sin hand emot dem och har slagit dem.
Och bergen skakar
    och deras kadaver är som avfall mitt på deras gator. För allt detta är hans vrede inte bortvänd
    utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
    [Frasen återkommer senare, se Jes 9:12, 17, 21; 10:4.]
Jag sänder honom mot en ogudaktig nation [Juda har vänt sig bort från Gud – är gudlös, se vers 10],
    och mot folket (som är föremål för) min vrede [bokstavligt min vredes folk] ger jag honom ett uppdrag [Ords 21:1]
att tillspilloge och att ta byte
    och att trampa ner dem som dy (gyttja) på gatan.
På deras gator är man klädd i säcktyg,
    på hustaken och på torgen,
    alla klagar, gråter ymnigt.
Det är ett rop på gatorna mitt i vinet,
    all glädje är förmörkad,
    landets fröjd är borta.
Se, deras tappra ropar därute [gatorna; de öppna ytorna],
    deras fredsmäklare gråter bittert,
Han ska inte ropa eller höja sin röst (han är tyst trots stor smärta),
    hans stämma hörs inte på gatorna.
Dina söner är avsvimmade,
    de ligger mitt på gatorna [ordagrant: vid gatornas huvud],
    som antiloper i ett nät,
de är fulla av Herrens (Jahves) raseri,
    av Guds tillrättavisning.
Jag ska sätta dem i din hand som plågat dig,
    som har sagt till dig (din själ):
"Böj dig ner, så att vi kan gå över dig (trampa på dig)"
    och du har lagt din rygg på marken och på gatorna,
    för dem att gå över (trampa på).
… sanning (trofasthet)
Och de ska falla ner slagna i kaldéernas land, och slängas ut på hennes gator.
Se, Herre (Jahve), för jag är i ångest,
    mitt inre står i brand.
Min mage (mina tarmar) vänder sig inom mig (bubblar, kokar)
    för jag har gjort oförlåtligt uppror mot dig.
Ute [på gatan] härjar svärdet,
    i huset (hemma) är det som döden.
    [Det spelar ingen roll om jag är ute eller inne, döden finns överallt.] [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Ordet "Se" börjar med denna bokstav och förstärker vädjan till Gud att se den svåra situationen. Nu har ångesten kommit som en känslomässig reaktion på insikten om det enorma misstag vi gjort. Ordet för uppror mara upprepas två gånger efter varandra och översätts "oförlåtligt uppror". Upprepandet är hebreiskans sätt att förstärka och påpeka att här är det mer än bara ett enkelt uppror.]
Res dig [Mark 5:41], ropa ut det i natten,
    vid den första nattväkten [mellan klockan sex och tio på kvällen].
Utgjut ditt hjärta som vatten
    framför Herrens (Adonais) ansikte.
Lyft upp dina händer inför honom,
    för själarna (livet) hos dina unga barn,
som utmattas av hunger
    i varje gathörn. [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det orden "Res dig" som börjar på den bokstaven. Det förstärker ivern och allvaret i handlandet. Det är inte bara mina ord, jag är redo att agera i överensstämmelse med det jag säger. Versen är längre än de övriga och det förstärker att det nyligen mörknat, natten just har börjat och det är långt till gryningen och ljuset. Judarna delade in natten i tre nattväkter, romarna fyra, se Matt 14:25; Luk 12:38.]
På marken (i dammet), på gatorna (öppet ute) ligger
    både unga och gamla,
mina jungfrur och mina unga män
    har fallit för svärdet.
Du har slaktat dem på din vredes dag;
    du slaktade dem urskillningslöst. [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det verbet "ligger" som börjar med denna bokstav och visar hur just förgörelsen är dominant.]
Ack (ve, hur, varför) [Klag 1:1; 2:1; 4:1], guldet är fördunklat (har blivit matt, blänker inte längre),
    det finaste guldet är missfärgat,
de heliga stenarna
    är uthällda i varje gathörn. [Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det ordet "Ack" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker känslan av sorg. Det är sorgen som tar befälet och präglar allt både i denna vers och hela boken. Guldet och de heliga stenarna syftar på de ädelstenar som fanns i översteprästens bröstsköld, axelepåletter och andra utsmyckningar i templet.]
De som brukade äta delikatesser
    är övergivna på gatorna [där de letar efter något att äta bland soporna].
De som växte upp (blev uppfödda) i scharlakansrött [i lyx; var klädda i dyrbara kläder, se Ords 31:21]
    omfamnar gödselstacken [1 Sam 2:8; Job 2:8; Ps 113:7]. [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är se, titta, andas och har att göra med uppenbarelse och förståelse sedan något stort och viktigt pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det orden "De som brukade äta" som börjar med denna bokstav. Det förstärker att perspektiven har ändrats helt. Från välstånd till misär. Färgämnet för att framställa den scharlakansröda färgen var den mest kostsamma, se även Ps 22:7.]
Deras anlete är svartare än kol,
    man känner inte igen dem (de är okända) på gatorna,
deras hud har skrumpnat över deras ben,
    den har förtvinat, den har blivit som ett visset träd. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet "är svartare" som börjar med den bokstaven. Det förstärker kontrasten till den föregående versen där de var där jämförelsen var med ren snö och vit mjölk.]
De irrar omkring som blinda på gatorna,
    så befläckade med blod
att man inte kan [vågar]
    vidröra deras kläder. [Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – Nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro, och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. Orden "De irrar omkring" börjar på den bokstaven. Här används ordet för blodshämnare som hör ihop med en återlösares uppdrag att hämnas en anförvants blod, se 4 Mos 35:19; Rut 2:20.]
Svärdet är ute och pesten och hungersnöden inne, han som är på fältet ska dö för svärdet och han som är inne i staden ska slukas av pest och hungersnöd.
De ska kasta sitt silver på gatorna och deras guld ska vara något orent, deras silver och deras guld ska inte kunna rädda dem på Herrens (Jahves) vredes dag. De ska inte tillfredsställa deras själar och inte fylla deras skålar eftersom deras synd har blivit en snubbelsten.
Ni har förökat ert slaktande i denna stad och ni har fyllt dess gator med slagna.
Med hästhovarna ska han trampa ner alla dina gator, han ska slå ditt folk med svärd och din styrkas pelare ska falla ner på marken.
För jag ska sända till henne pest
    och blod på hennes gator,
och de skadade ska falla i hennes mitt
    genom svärdet över henne på alla sidor,
och de ska veta att jag är Herren (Jahve).
Eftersom ni armbågar er fram och knuffar undan alla svaga, och stångar de svaga fåren och stöter bort dem,
Han förde mig ut genom den norra porten och förde utanför till den yttre porten, som vänder mot öster. Och se, vatten (dubbla vatten) flöt från den södra (högra) sidan. [Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två, ändelsen "-jim" indikerar detta. Dualformen används både för "vatten" och "floden" i detta kapitel.]
När jag helar Israel
    då är Efraims synd blottlagd och Samariens ondska,
för de har handlat bedrägligt
    och tjuvarna går in
    och rövargängen gör en räd utan förvarning.
Därför säger Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot): "Klagosång ska vara på alla öppna platser (torg)
    och man ska säga på alla gator: 'Ack (ve), ack (ve)'
och man ska kalla på husbonden för att sörja
    tillsammans med dem som kan klagosångerna (sådana som är skickliga på att klaga, professionella gråterskor).
Sedan ska min fiende se det
    och skam ska täcka henne.
Vem sade till mig.
    "Var är Herren din Gud (Jahve Elohim)?"
Mina ögon ska skåda på henne,
    nu ska hon bli nedtrampad som smutsen på gatan.
Vagnarna far vilt fram (som galningar) på gatorna,
    de jagar fram på öppna fält [i rader].
Det är som att beskåda facklor,
    de far hit och dit som klotblixtar.
Likväl fördes hon bort,
    hon gick i fångenskap.
Hennes unga barn slogs i stycken mitt på alla gator
    och de kastade lott om hennes ärbara män
    och alla hennes stora män blev bundna i kedjor.
Jag har huggit av länder,
    deras torn har blivit öde.
Jag har fördärvat deras gator,
    så att ingen går förbi.
Deras städer ligger öde,
    där finns ingen människa, ingen bor i dem.
Tyros byggde sig själv ett starkt fäste;
    hon samlade ihop silver som dammet
    och fint guld som gatans dynga.
De ska vara mäktiga män
    som trampar ner i smutsen på gatan i striden,
och de ska strida därför att Herren (Jahve) är med dem,
    och ryttarna (motståndarna) ska bli förvirrade.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.