4687 – מִצְוָה (mitsva)


Typ:
Hebreiska: מִצְוָה (mitsva)
Ursprung: from H6680 (צָוָה)
Användning: 181 ggr i GT

Engelsk översättning

commandment
(which was) commanded(-ment), law, ordinance, precept

Engelsk beskrivning

1) commandment
1a) commandment (of man)
1b) the commandment (of God)
1c) commandment (of code of wisdom)


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (181 st)


eftersom Abraham lyssnade på min röst och höll (vakade över; levde efter) mina befallningar (Mishmar), mina budord (hebr. mitzvot), mina förordningar (chuqim; ordagrant "saker inristat") och min undervisning (Torah)." [Redan här används fyra olika hebreiska uttryck för Guds ord som inte ges till folket förrän Mose får ta emot och skriver ner de fem Moseböckerna. Mishmar – befallning, något som iakttas och efterlevs; mitzvot – budord, klara tydliga befallningar; chuqim – förordningar, ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar, beskrivs ofta som bud som inte har en rationell förklaring och Torah – undervisning, vägledning och instruktioner. Det tycks självklart att redan Abraham, som den förste israeliten, lever efter dessa Guds ord och bud.]
Han [Mose] sade: "Om du hör Herren (Jahve) din Guds (Elohim) röst och noga lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, ska jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, för jag är Herren (Jahve) din läkare." [Detta är det första av förbundsnamnen som Herren låter Israels barn få veta. Det sker i den andra månaden i den judiska kalendern som är Ijar. Det är intressant att frasen "Jag Herren din läkare" (hebr. ani Jahve Rafa) består av tre ord. Den första bokstaven i varje ord är de tre bokstäverna Alef, Jod och Resh – Ijar. Frasen är en akronym för just månaden Ijar!]
Herren (Jahve) sade till Mose: Hur länge ska ni vägra att hålla mina bud och min undervisning (hebr. Torah)?
men visar min trofasta kärlek mot tusenden [i tusen generationer] när man älskar mig och håller mina bud.
Herren (Jahve) sade till Mose: "Kom upp till mig på berget och var kvar där, så ska jag ge dig stentavlorna med undervisningen (hebr. Torah) och buden, som jag har skrivit för att undervisa folket." [De tio budorden hade redan talats men skulle nu ges i skriftlig form.]
Om någon (ordagrant en själ) skulle synda oavsiktligt mot någon av Herrens (Jahves) tydliga befallningar angående de ting som inte borde göras, och ändå gör mot ett av dem.
Om hela Israels församling (menighet) syndar oavsiktligt, och detta göms undan från församlingens ögon, och de har gjort någonting (en sak) mot någon av Herrens (Jahves) tydliga befallningar angående de ting som inte borde göras, och är skyldiga,
När en ledare har syndat och gjort något oavsiktligt mot någonting (en sak) mot någon av Herrens (Jahves) hans Guds (Elohims) tydliga befallningar angående de ting som inte borde göras, och är skyldig,
Och om någon person (ordagrant en själ) syndar oavsiktligt när han gör någonting (en sak) mot någon av Herrens (Jahves) tydliga befallningar angående de ting som inte borde göras, och är skyldig,
Och om en själ syndar och begår något av dessa ting som är förbjudna att göra av Herrens (Jahves) förordningar (ordagrant "saker inristat"), även om han inte kände till det är han skyldig och ska bära sin överträdelse.
Därför ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) mina budord (tydliga befallningar) och göra dem. Jag är Herren (Jahve).
Om ni vandrar i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och håller (vaktar, skyddar) mina budord (tydliga befallningar) och gör dem,
Men om ni inte vill lyssna till mig och inte vill göra alla dessa budord (tydliga befallningar),
och om ni föraktar mina förordningar (ordagrant "saker inristat") eller om er själ avskyr mina domar så att ni inte gör alla mina budord (tydliga befallningar) utan bryter mitt förbund [som jag ingick på Sinai berg],
Detta är budorden (de tydliga befallningarna) som Herren (Jahve) befallde Mose för Israels barn på berget Sinai.
Detta är budorden (tydliga befallningar) och påbuden (bindande juridiska beslut) som Herren (Jahve) befallde Israels söner genom Mose hand, på Moavs slätt vid Jordan mittemot Jeriko.
Ni ska inte lägga något till orden som jag befallt er, inte heller ska ni dra bort något från dem, utan ni ska hålla Herren er Guds (Jahve Elohims) budord (tydliga befallningar) som jag befallt er. [Upp. 22:18-19]
Och du ska hålla (vakta, skydda) hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och hans budord (tydliga befallningar) som jag befaller er idag, för att det ska gå väl för er och för era söner efter er och så att era dagar ska bli långa på marken som Herren er Gud (Jahve Elohim) ger er för alla dagar (för alltid, evigt).
och visar nåd (omsorgsfull kärlek) till tusen generationer hos dem som älskar mig och håller (vaktar, skyddar, bevarar) mina budord (tydliga befallningar).
Åh, att de alltid hade sådana hjärtan att de vördar mig och håller (vaktar, skyddar, bevarar) mina budord (tydliga befallningar) så att det går väl för dem och för deras söner för evigt!"
Men du, stanna här hos mig och jag ska tala till dig alla de budord (tydliga befallningar) och förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut) som du ska lära dem så att de ska göra dem i landet som jag ger dem att besätta.
Detta är budorden (de tydliga befallningarna) och förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som Herren er Gud (Jahve Elohim) har befallt att lära er, så att ni kan göra dem i landet när ni går över och besätter det,
så att ni vördar Herren er Gud (Jahve Elohim) och håller (vaktar, skyddar) alla hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och hans budord (tydliga befallningar) som jag befallt er, ni och era söner och era söners söner alla dagar av ert liv, så att era dagar blir många.
Ni ska noggrant hålla (vakta, skydda, bevara – hebr. shamar shamar) Herren er Guds (Jahve Elohims) budord (tydliga befallningar) och hans stadgar (vittnesbörd) och hans förordningar (ordagrant "saker inristat") som han har befallt er.
Och det ska vara vår rättfärdighet, om vi håller (vaktar, skyddar, bevarar) och gör (agerar, lever efter) alla dessa budord (tydliga befallningar) framför Herren vår Guds (Jahve Elohims) ansikte, som han har befallt oss."
Så förstå (var medveten om, känn till) att det är Herren (Jahve), din Gud, som är Gud; den trofaste Gud som håller fast vid sitt förbund och visar nåd i tusen släktled mot dem som älskar honom och håller hans bud. [Nåd i tusen generationer syftar antagligen på oändlig evig nåd, se t.ex. Ps 105:8.]
Du ska därför hålla (vakta, skydda, bevara) budorden (de tydliga befallningarna) och förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som jag har befallt er denna dag för att göra dem.
Alla budord (tydliga befallningar) som jag befallt er idag ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) och göra (leva efter) så att ni får leva och föröka er och gå in i och besätta landet som Herren (Jahve) med ed lovat era fäder [1 Mos 12:1‑3; 15:17‑20].
Och du ska komma ihåg alla de vägar som Herren din Gud (Jahve Elohim) har lett dig dessa 40 år i öknen, att han har ödmjukat dig (tvingade dig att böja dig ner) för att pröva dig, för att veta (ha intim förståelse för, kunskap om) vad som är i ditt hjärta, om du vill hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) eller inte.
Och du ska hålla (vakta, skydda, bevara) Herren din Guds (Jahve Elohims) budord (tydliga befallningar) till att vandra på hans vägar och vörda (respektera) honom.
Akta dig så att du inte glömmer Herren din Gud (Jahve Elohim), genom att inte hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) och påbud (bindande juridiska beslut) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt dig idag.
att du håller (vaktar, skyddar, bevarar) Herrens budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot)
    och hans förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt er idag.
Och du ska älska Herren din Gud (Jahve Elohim) och hålla (vakta, skydda, bevara) hans befallningar och hans förordningar (ordagrant "saker inristat" – hebr. chukim) och hans påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpatim, plural) och hans budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot) alla dagarna (för alltid, så länge dagarna finns, till dess att tiden upphör).
Därför ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) alla budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural) som jag har befallt er idag, för att ni ska vara starka och gå in och inta landet som ni går över för att besätta det,
Det ska ske om ni lyssnar noga på mina budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural) som jag befaller er idag, att älska Herren din Gud (Jahve Elohim) och tjäna honom med hela ditt hjärta och med hela din själ,
Om ni noggrant håller (vaktar, skyddar, bevarar) alla dessa budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural) som jag befaller er, för att göra dem, för att älska Herren din Gud (Jahve Elohim) för att vandra på alla hans vägar och hålla fast (klänga sig fast, vara fastklistrad) vid honom.
välsignelsen om ni lyssnar till Herren er Guds (Jahve Elohims) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural) som jag befaller er idag,
och förbannelsen om ni inte lyssnar till Herren er Guds (Jahve Elohims) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural) utan vänder av från vägen som jag har befallt er idag och går efter andra gudar som ni inte känner.
Du ska vandra efter Herren din Gud (Jahve Elohim) och honom ska du vörda (frukta) och hans budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural) ska du hålla (vakta, skydda, bevara) och du ska lyssna till hans röst och tjäna honom och till honom ska du hålla dig (bokstavligt klistra fast dig vid).
när du lyssnar till Herren din Guds (Jahve Elohims) röst för att hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural) som jag befallt dig idag för att göra det som är rätt i Herren din Guds (Jahve Elohims) ögon.
om du bara lyssnar noggrant (ordagrant lyssnar, lyssnar) till Herren din Guds (Jahve Elohims) röst och håller (vaktar, skyddar, bevarar) och gör alla dessa budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot) som jag befaller er idag.
Då blir inte hans hjärta upphöjt över hans bröder och han viker inte av från instruktionerna, varken till höger eller till vänster. Till slut kan det göra hans dagar fler i hans kungarike, hans och hans barns, mitt i Israel. [2 Sam 7:16] [Israels kung får inte diktera sina egna lagar som andra kungar utan måste lyda och underordna sig Guds undervisning och instruktioner! Detta är en beskrivning även på Jesus som inte gör något som Fadern inte har talat om för honom, se Matt 5:17; Joh 8:28‑29.]
om du håller alla hans budord så att du gör dem, som jag har befallt denna dag, att älska Herren (Jahve) din Gud (Elohim) och alltid vandra på hans stigar, då ska du lägga till (addera) ytterligare tre städer vid sidan om (utöver) dessa tre städer,
då ska du säga inför Herren (Jahve) din Gud (Elohim):
    "Jag har lagt undan det heliga och tagit ut det ur mitt hus och gett det till leviten och till främlingen, till de faderlösa och till änkan enligt alla dina budord (klara tydliga befallningar) som du har befallt mig, jag har inte överträtt något av dina budord, inte heller har jag glömt dem.
Du har idag erkänt att Herren (Jahve) är din Gud (Elohim) och att du ska vandra på hans vägar och hålla hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och budord (klara tydliga befallningar) och påbud (bindande juridiska beslut) och lyssna till hans röst.
Och Herren (Jahve) har idag erkänt (bekräftat) att du ska vara hans egen dyrbara skatt, som han lovade dig, för att du ska hålla alla hans budord (klara tydliga befallningar),

Kapitel 27-34 är det femte och det sista stora avsnittet i Femte Moseboken. Här finns de avslutande orden och uppmaningarna från Mose till folket och den avslutas med hans död. Den består av sju sektioner där den centrala är vädjan att lyda Gud, se 5 Mos 30:11‑12.

Mose och Israels äldste befallde folket och sade: "Håll (vakta, skydda) alla budord (klara tydliga befallningar), som jag har befallt er idag.
Ni ska därför lyssna till Herren (Jahve) er Guds (Elohims) röst och göra hans budord (klara tydliga befallningar) och hans förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befaller er denna dag.
Och det ska ske, om du lyssnar uppmärksamt på Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) röst, så att du håller (vaktar, skyddar) alla hans budord (klara tydliga befallningar – hebr. mitzvot) som jag befaller dig denna dag, för att Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska sätta dig högt över jordens alla länder.
Herren (Jahve) ska etablera (grunda, stadfästa) dig som ett heligt folk till sig själv (som sin ägodel), såsom han har gett sin ed till dig [2 Mos 19:6], om du håller (vaktar, skyddar) alla Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) budord (klara tydliga befallningar – hebr. mitzvot), och vandrar på hans vägar.
Och Herren (Jahve) ska göra dig till huvud och inte till svans, och du ska vara över och inte under, om du lyssnar till Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) budord (klara tydliga befallningar), som jag befaller dig idag så att du håller (vaktar, skyddar) och gör (handlar, agerar) efter dem.
Det kommer att ske om du inte vill lyssna till Herren (Jahve) din Guds (Elohims) röst och hålla (vakta, skydda, bevara) alla budord (klara tydliga befallningar) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt dig denna dag, då ska dessa förbannelser drabba (ta över) dig:
Alla dessa förbannelser ska komma över dig, och ska jaga dig och ta över dig (bli övermäktiga), till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad), eftersom du inte lyssnar på Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) röst, så att du håller (vaktar, skyddar) alla hans budord (klara tydliga befallningar) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt dig.
Och du ska återvända och lyssna till Herren (Jahve) din Guds (Elohims) röst och göra (agera, handla efter) alla hans budord (klara tydliga befallningar) som jag befaller dig idag.
om du lyssnar till Herren (Jahve) din Guds (Elohims) röst för att hålla (vakta, skydda, bevara) alla budord (klara tydliga befallningar) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som är skrivna i denna undervisningsbok, om du vänder dig till Herren (Jahve) din Gud (Elohim) med hela ditt hjärta och med hela din själ.
[Detta stycket, vers 11‑20, är det centrala stycket i Mose sista ord (kap 27-34).] För dessa budord (klara tydliga befallningar) som jag befaller dig idag, är inte för svåra för dig och inte för långt bort.
Vad jag befaller dig i dag är att älska Herren din Gud,
    vandra på hans vägar
    och hålla budord (klara tydliga befallningar)
    och förordningar (ordagrant "saker inristat")
    och påbud (bindande juridiska beslut).
Då ska du leva och föröka dig och Herren din Gud ska välsigna dig i det land som du snart ska ta i besittning.
Herren (Jahve) ska överlämna dem i er hand, och ni ska göra med dem enligt de instruktioner som jag har gett er.
[Detta stycke hör ihop med vers 10‑13. Kommande generationer går djupare i syndens destruktiva nedåtgående spiral.] Likväl lyssnade de inte på sina domare, för de gick iväg efter andra gudar och tillbad dem, de var snabba att vika av från den väg som deras fäder vandrat då de lyssnade till Herrens (Jahves) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvah), det gjorde de inte.
De var där för att pröva Israel genom dem för att veta om de lyssnar till Herrens (Jahves) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzva) som han befallt deras fäder genom Mose hand.
Om du vandrar på mina vägar och håller fast vid mina stadgar och bud, så som din fader David gjorde, då ska jag också lägga till dagar till ditt liv."
Men de teg och svarade honom inte ett ord, för kungens befallning var: "Svara honom inte."
Nu är detta en kopia av brevet som kung Arttacheshasettas gav till prästen Esra, den skriftlärde, en lärare i frågor som angår Herrens (Jahves) budord och hans stadgar för Israel.
Och nu vår Gud (Elohim), vad ska vi säga efter detta? Vi har övergett dina bud,
ska vi då igen bryta dina bud och ingå blandäktenskap med människor som begår sådana avskyvärda gärningar som dessa? Skulle du inte bli vred på oss till dess du förgjort oss så att det inte finns någon kvarleva, inte en enda som kan fly?
Låt oss nu göra ett förbund med vår Gud (Elohim) och driva bort alla hustrur och sådana som är födda av dem, i enlighet med Herrens (Adonais) råd, och med dem som fruktar (vördar) vår Guds befallningar. Och låt det göras i enlighet med undervisningen (Tora – de fem Moseböckerna).
Jag sade [bad]:
Jag bönfaller dig Herre (Jahve) himmelens Gud (Elohim), du stora och fruktansvärda (den som är värd att vörda), Gud (El) som håller förbund och nåd (kärleksfull omsorg) med dem som älskar dig och håller sig till dina budord (följer principerna i Torah, undervisningen – de fem Moseböckerna).
Vi har uppfört oss mycket bedrägligt mot dig [Gud] och har inte hållit dina bud och föreskrifter, och inte följt dina förordningar, som du befallt Mose din tjänare.
Men om ni vänder om till mig och håller mina stadgar och gör dem (lever ut dem i era liv), då ska jag, även om ni är utspridda till himmelens yttersta gräns, samla ihop er därifrån och föra er tillbaka till den plats som jag har utvalt till boplats för mitt namn. [Nehemja går in i förbön på liknande sätt som Daniel gjort knappt 100 år tidigare, se Dan 9. Båda inleder sin bön med att bekänna synd, inte bara för sig själva utan för hela folket, se Dan 9:4‑7.]
På Sinai berg steg du ner
    och talade till dem från himlen,
du gav dem rättfärdiga föreskrifter (hebr. mishpatim) och sann undervisning (plural – hebr torot),
    goda stadgar (hebr. chuqim) och påbud (hebr. mitzvot).
Du gav dem kunskap om din heliga sabbat
    och gav dem påbud (hebr. mitzvot), stadgar (hebr. chuqim) och undervisningen (Torah – de fem Moseböckerna)
    genom din tjänare Mose.
Men våra fäder agerade övermodigt (arrogant)
    och blev hårdnackade och lyssnade inte till dina påbud.
Du förmanade dem för att återföra dem
    till din undervisning (Torah).
Men de var övermodiga
    och lyssnade inte på dina budord (hebr. mitwvot)
utan syndade mot dina föreskrifter,
    trots att den människa
som håller dem
    ska leva genom dem.
De var envisa och hårdnackade
    och vägrade lyssna.
Våra kungar, våra furstar, våra präster och våra fäder
    höll inte din undervisning (Torah)
och lyssnade inte till dina påbud
    och de varningar du gav dem.
ansluter sig till sina ledande bröder och lovar dyrt och heligt att leva efter Guds undervisning (Torah), som gavs genom Guds tjänare Mose, och att hålla fast vid och följa alla Herrens, vår Herres (Jahves), budord (hebr. mitzvot), påbud (hebr. mishpatim) och stadgar (förordningar; ordagrant "saker inristat" – hebr. choq).
Vi förpliktar oss att varje år ge en tredjedels sikel [tempelskatt för israeliter över 20 år, se 2 Mos 30:11‑16] till tjänsten i vår Guds hus,
En kunglig förordning [troligtvis av Artachshastas, se Neh 2:1] var utfärdad angående dem, och en bestämd ordning var för varje dag fastställd för sångarna.
Leviternas huvudmän var Hashabja, Sherebja och Jeshua, Kadmiels son, och deras bröder, som stod mitt emot dem för att växelvis lova och tacka, så som gudsmannen David hade befallt.
De iakttog vad som var att iaktta vid gudstjänsten och vid reningarna, och även sångarna och dörrvakterna utförde sin tjänst så som David och hans son Salomo hade befallt.
Han hade inrett ett stort rum åt Tobia, där man tidigare brukade lägga matoffret, rökelsen och kärlen och det tionde av säd, vin och olja som var bestämt åt leviterna, sångarna och dörrvakterna, likaså offergåvan till prästerna.
Då frågade kungens tjänare som var i kungens port Mordochaj: "Varför överträder du kungens befallning?"
Herrens (Jahves) föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim) är rätta (rättfärdiga; leder rakt fram)
    – de ger glädje åt hjärtat (den inre människan orsak att fröjdas). Herrens (Jahves) bud (budord – hebr. mitzvah) är klart (rent, strålande)
    – det ger ljus åt (upplyser) ögonen.
för att de ska sätta sin förtröstan på Gud (Elohim)
och inte glömma bort hans verk
    utan hålla (vakta, bevara) hans bud. [5 Mos 6:6‑9, 20‑22]
om de vanhelgar mina påbud
    och inte håller mina befallningar,
Halleluja (prisa Herren, Jah – hebr. hallelu-jah)!

א – Alef, ב – Bet

Välsignad är den som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahve) [Ords 1:7; 9:10],
    som har sin stora glädje i hans budord. [Ordet "Välsignad" börjar på den första hebreiska bokstaven Alef. Ordet "i" börjar på bokstaven Bet som avbildar ett hus och symboliserar hem och gemenskap. Bokstävernas tecken förstärker hur gudsfruktan ger välsignelse för den som "bor" och är "i" Guds ord.]
ska jag inte skämmas
    när jag tar hänsyn till alla dina budord (hebr. mitzvot).
Med hela mitt hjärta har jag frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till, närmat mig) dig,
    låt mig inte göra fel mot dina budord (hebr. mitzvot).
En resenär (främling) på jorden [det är inte mitt hemland] är jag –
    göm inte dina budord (hebr. mitzvot) från mig.
Du har bestraffat de stolta som är förbannade,
    då de gjort fel mot dina budord (hebr. mitzvot).
Jag springer på dina budords (hebr. mitzvots) väg,
    för du har vidgat mitt hjärta. [Psalmisten inte bara går, utan springer med entusiasm! Gud har gett insikt genom att ge en längtan och glädje för Guds ord.]
Led mig (hjälp mig vandra) på dina budords (hebr. mitzvots) stig (välkända, upptrampade gångväg),
    för jag älskar att gå på den (känner stark längtan och dras till den).
Och min lekfulla glädje (entusiasm – som ett barn som leker och skrattar) har jag i dina budord (hebr. mitzvot)
    som jag har kära (älskar).
Och jag ska även lyfta upp mina händer till dina budord (hebr. mitzvot) som jag älskar
    och jag ska begrunda (tänka på, reflektera över) dina förordningar (hebr. chuqim).
Jag har skyndat mig
    och dröjde inte att hålla (följa) dina budord (hebr. mitzvot).
Gott omdöme (ordagrant: "god smak") och kunskap (förståelse, vishet) – lär mig det,
    för jag tror på dina budord (hebr. mitzvot).
[Lär mig att skilja mellan vad som är moraliskt rätt och fel.]
[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Talvärdet är 10. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft.] Dina händer har gjort mig och format mig,
    ge mig förstånd så att jag kan lära mig dina budord (hebr. mitzvot).
[Vers 86‑87 formar en kiasm där den centrala versen är en önskan om Guds hjälp.] Alla dina budord (hebr. mitzvot) är trofasta,
de [ogudaktiga, se vers 85] förföljer mig för ingenting,
hjälp mig du.
Jag har sett ett slut (en gräns) på varje fulländning,
    men dina budord (hebr. mitzvot) saknar begränsning.
Dina budord (hebr. mitzvot) gör mig visare än mina motståndare,
    för de är alltid med mig.
Vik bort (stig åt sidan) från mig, ni som gör det onda,
så jag [obehindrat] kan hålla (vakta, bevara) min Guds (Elohims) budord (hebr. mitzvot).
Därför älskar jag dina budord (hebr. mitzvot) över allt guld,
    ja mer än finaste guld.
Jag öppnar min mun på vid gavel och flämtar,
    för jag längtar efter dina budord (hebr. mitzvot).
Bekymmer och ångest har överväldigat mig,
    men dina budord (hebr. mitzvot) är min lust.
Nära är du Herre (Jahve)
    och alla dina budord (hebr. mitzvot) är sanna.
Jag har hoppats på din frälsning (räddning) Herre (Jahve)
    och har gjort (efterlevt) dina budord (hebr. mitzvot).
Låt min tunga sjunga om ditt löftesord (hebr. imrah),
    för alla dina budord (hebr. mitzvot) är rättfärdiga (rättvisa).
Jag har gått vilse som ett förlorat (döende, vilsegånget) får.
    Kom sök efter din tjänare,
    för jag har inte glömt dina budord (hebr. mitzvot). [De flesta verser i denna långa psalm är uppbyggda av 5-7 ord. Den sista versen, vers 176, är den längsta med hela 9 ord, fördelade på tre rader, istället för de vanliga två. Detta ger en extra tyngd åt avslutningen. Psalmisten inser att han är som ett vilsegånget får, eller mer ordagrant ett "döende" får, helt beroende av Guds nåd.]
Min son (barn, vän):
om du tar emot mina ord
    och bevarar mina bud inom dig,
Min son (mitt barn, min vän),
    glöm inte min undervisning (mina instruktioner – hebr. Torah),
    och bevara (beskydda, vakta) mina budord (bud – hebr. mitzvot) i ditt hjärta,
    
    
då undervisade han mig och sade:
"Låt ditt hjärta få tag på (hålla fast vid) mina ord,
    håll mina bud (befallningar), så du får leva [länge, väl, fri från missmod].
Min son (mitt barn, min vän), bevara din fars bud [hebr. mitzvah – givna från Gud]
    och förkasta (lämna, överge) inte din mors undervisning (hebr. Torah) [från Guds ord].
För budet (hebr mitzva) är en lykta [oljelampa], och undervisningen (Torah) ett ljus,
    och förmanande tillrättavisning (tuktan som leder till disciplin, ordning och lydnad) är vägen till livet.
    [Den judiska traditionen har identifierat 613 mitzvot (plural av mitzvah) i Torah – de fem Moseböckerna. Ordet Torah används också allmänt om undervisning och innefattar hela GT.]
Min son (mitt barn, min vän), håll fast vid (skydda) mina ord,
    och bevara (bygg upp ett förråd av) dem inom dig.
Håll mina bud så får du leva (då får du leva ett överflödande liv),
    följ min undervisning (hebr. Torah) och skydda den som en ögonsten.
Den som har ett vist hjärta tar emot (följer, accepterar) buden,
    men en pladdrande dåre faller framstupa (går under).
Den som föraktar ordet [råd och undervisning från Gud och människor] blir utplånad (förstörd),
    men den som fruktar (respekterar, värdesätter) budet (hebr. mitzvah) blir belönad.
Den som håller buden [från Gud och människor] får behålla sitt liv,
    men den som inte bryr sig om hur han lever kommer att dö i förtid.

Den som vaktar (ger akt på) budordet ska inte veta av något ont ting [skyddas från ondska],
    och ett vist hjärta känner (är intimt förtroget med) rättskaffenhet.
Slutordet – när allt (helheten av allt) har avhörts [sammanfattningen när vi hörsammat hela budskapet blir då]:
    Frukta (vörda) Gud (Elohim) och håll hans budord (klara och tydliga befallningar – hebr. mitzvot),
    för detta [gäller] alla människor.
[Sista raden lyder ordagrant "detta är alla/hela människan" och kan tolkas som att "det gäller alla människor" (Rom 3:29), "det är alla människors plikt" eller "detta är allt som är viktigt för människan". I nästa mening återkommer "alla" (hebr. kol) två gånger till. Denna fyrfaldiga upprepning betonar att det enda som verkligen betyder något är att frukta Gud och lyda honom, se även Matt 6:33.]
Och Herren (Jahve) säger: "Lika mycket som detta folk har kommit nära och ärar mig med sin mun och sina läppar, har de flyttat bort sina hjärtan långt från mig och deras vördnad för mig är ett inlärt människobud."
Men de teg och svarade honom inte ett ord, för kungens befallning var: "Svara honom inte."
O, att du ville lyssna till mina befallningar!
    Då skulle din frid (shalom, fred, välgång, hälsa och alla slags välsignelser) vara som en flod [rikligt och överflödande, se även Jes 66:12]
    och din rättfärdighet som havets vågor (som väller in mot stranden oavbrutet).
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
    Israels Gud:
Jag bad till Herren min Gud (Jahve Elohim) och bekände [prisade Guds storhet och erkände min personliga synd och mitt folks synd]:
"O Herre min Gud (Adonai El), den store och skrämmande (som inger vördnad och respekt), du som håller fast vid förbundet och nåden (den omsorgsfulla kärleken) mot dem som älskar dig och håller ditt bud. [5 Mos 7:9]
Vi har
    syndat (ordagrant 'missat målet') [Israel hade misslyckats att vara ett heligt folk],
    gjort fel (ordagrant 'böjt, svängt', vikit av från den rätta vägen, handlat förvrängt, förvridet),
    varit gudlösa och
    vikit av från dina bud och befallningar.
Och nu är denna befallning till er, ni präster.
Så ska ni veta att jag har sänt denna befallning till er för att det ska vara mitt förbund med Levi, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.