Just därför, eftersom vi är omgivna av en så stor sky av vittnen och har lagt av varje vikt – även synden som så lätt tynger ner oss – borde vi uthålligt löpa det lopp som ligger framför oss,

samtidigt som vi uteslutande fixerar blicken på trons upphovsman och fullkomnare, Jesus, som för den glädje som låg framför honom uthärdade ett kors utan att bry sig om dess skam – han som också har satt sig på höger sida om Guds tron:

Tänk därför på honom som har uthärdat sådan rebelliskhet mot sig själv från syndare, så att ni inte tröttnar och tappar modet.

Än har ni inte gjort motstånd ända till blods när ni kämpar mot synden,

och ni har helt glömt den uppmaning som riktas till er som söner : Min son, förakta inte Herrens fostran, tappa inte heller modet när han tillrättavisar dig,

för den Herren älskar fostrar han, han pryglar ju var son som han tar emot.

När ni håller ut under fostran – Gud behandlar er som söner. För vilken son blir inte fostrad av sin far?

Får ni inte fostran – något som alla de andra har fått del av – då är ni oäkta barn och inga riktiga söner.

Dessutom så hade vi våra jordiska fäder som uppfostrare, och vi respekterade dem. Ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader så att vi får leva?

För det var verkligen så att de fostrade oss en kort tid så som de ansåg lämpligt. Han, däremot, gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet.

För stunden verkar ju ingen fostran vara till glädje utan till sorg, men efteråt ger den – för dem som har tränats genom den – rättfärdighetens fridsamma frukt.

Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän.

Gör stigarna raka för era fötter, så att det som haltar inte går ur led, utan istället blir botat.

Sträva efter frid med alla och helgelsen – utan den kommer ingen att se Herren.

Se till att ingen går miste om Guds nåd, att ingen bitter rot får växa upp och skada och smitta många,

att ingen är sexuellt omoralisk eller oandlig som Esau, som sålde sin förstfödslorätt för ett enda mål mat.

Ni vet att när han sedan ändå ville ärva välsignelsen blev han avvisad. Han fann ingen möjlighet att ändra sig, trots att han sökte välsignelsen under tårar.

Ni har inte kommit till något som man kan röra vid, ett berg täckt av eld, töcken, mörker, storm,

till basunljud och en röst som talade sådana ord att de som hörde den bad att få slippa höra mer.

De stod inte ut med det som befalldes: "Även om det är ett djur som rör vid berget ska det stenas."

Så skräckinjagande var synen att Mose sa: Jag är skräckslagen och darrar.

Nej, ni har i stället kommit till Sions berg, den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, till myriader av änglar samlade till fest ,

till en samling av alla förstfödda som har sitt namn i himlarna, till Gud som är allas domare, till andarna av de rättfärdiga som har fullkomnats,

till Jesus, förmedlaren av ett förnyat förbund, och det renande blod som talar starkare än Abels blod.

Se till att ni inte avvisar honom som talar. För om inte de kom undan som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur ska då vi göra det om vi vänder ryggen åt honom som från himlen varnar oss?