Paulus kom också till Derbe och Lystra. Där fanns en lärjunge som hette Timoteus. Han var son till en troende judinna, men hans far var grek.

De troende i Lystra och Ikonium talade väl om Timoteus.

Paulus ville ha med honom på resan, och av hänsyn till judarna i de trakterna tog han och omskar honom eftersom alla visste att hans far var grek.

När de reste genom städerna överlämnade de besluten som apostlarna och de äldste i Jerusalem hade fastställt.

Församlingarna stärktes i tron och växte i antal för varje dag.

Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de blev hindrade av den helige Ande från att förkunna ordet i Asien.

När de närmade sig Mysien försökte de ta sig till Bithynien, men det tillät inte Jesu Ande.

Så de reste genom Mysien ner till Troas.

På natten såg Paulus en syn där en makedonier stod och vädjade till honom : "Kom över till Makedonien och hjälp oss!"

När han sett denna syn försökte vi genast ta oss vidare till Makedonien, eftersom vi förstod att Gud hade kallat oss att förkunna evangeliet för dem.

Vi lade ut från Troas och seglade med rak kurs till Samothrake, och nästa dag till Neapolis.

Därifrån fortsatte vi till Filippi, en ledande stad i det makedoniska distriktet – en koloni. Där stannade vi några dagar.

På sabbatsdagarna gick vi ut genom stadsporten och ner till en flod, där vi trodde att det skulle finnas ett böneställe. Vi satte oss där och talade till de kvinnor som hade samlats.

En av dem som lyssnade på oss var en kvinna som hette Lydia. Hon var från staden Thyatira och handlade med purpurtyger. Hon var en troende, och Herren öppnade hennes hjärta så att hon tog till sig det Paulus talade.

När hon och alla i hennes hus hade låtit döpa sig, sa hon: "Om ni anser att jag tror på Herren, så kom och stanna i mitt hus." Hon övertygade oss att stanna.

En dag, när vi var på väg till böneplatsen, möttes vi av en slavflicka. Hon hade en spådomsande och hennes ägare tjänade stora pengar på hennes förmåga att spå.

Hon följde efter Paulus och oss andra och skrek: "De här människorna är den högste gudens tjänare! De förkunnar för er en väg till frälsning!"

Så höll hon på i flera dagar. Men Paulus blev upprörd och vände sig om och sa till anden: "Jag befaller dig i Jesu den Smordes namn att lämna henne!" I samma ögonblick for anden ut.

När hennes herrar såg att deras hopp om inkomst var ute, grep de Paulus och Silas och släpade med dem till torget inför myndigheterna.

De förde fram dem till domarna och sa: "De här människorna stör ordningen i vår stad. De är judar

och förkunnar seder som vi romare inte får anta eller följa."

Även folket gick till angrepp mot dem, och domarna slet av dem kläderna och befallde att de skulle piskas.