Och det skedde i det 7:e året i den 5:e månaden på den 10:e dagen i månaden att några av Israels äldste kom för att söka Herren och satt framför mig.

Och Herrens ord kom till mig. Han sa:

Människobarn, tala till Israels äldste och säg till dem: Så säger Herrarnas Herre : Har ni kommit för att söka mig? Jag lever, jag ska inte låta mig sökas av er, förkunnar Herrarnas Herre.

Ska du döma dem, människobarn, ska du döma dem? Eftersom de är intimt förtrogna med sina fäders styggelser.

Och säg till dem: Så säger Herrarnas Herre : Den dagen när jag utvalde Israel och lyfte upp min hand till Jakobs hus säd och gjorde mig känd för dem i Egyptens land, när jag lyfte upp min hand till dem och sa: Jag är Herren er Gud,

den dag jag lyfte upp min hand till dem för att föra dem ut från Egyptens land, in i landet som jag hade sökt upp för dem, flödande med mjölk och honung som är ländernas skönhet,

och jag sa till dem: "Kasta bort varje man från sina ögon de osmakliga tingen och orena inte er själva med Egyptens avgudar. Jag är Herren er Gud.

Men de gjorde uppror mot mig och lyssnade inte till mig, varje man kastade inte bort de osmakliga tingen från sina ögon och de förkastade inte Egyptens avgudar. Då sa jag att jag ska hälla ut mitt raseri över dem och förbruka min vrede över dem mitt i Egyptens land.

Men jag nitälskade för mitt namns skull för att det inte skulle bli vanhelgat i folkslagens ögon, bland vilka de var, i vars ögon jag gjort mig själv känd för dem, för att föra dem ut ur Egyptens land.

Så jag lät dem gå fram, ut ur Egyptens land, och förde dem in i öknen.

Och jag gav dem mina förordningar och lärde dem mina påbud som om en människa gör dem, ska hon leva av dem.

Och jag gav dem även mina sabbater till att vara ett tecken mellan mig och dem, för att de ska veta att jag är Herren som helgar dem.

Men Israels hus gjorde uppror mot mig i öknen, de vandrade inte i mina förordningar och de förkastade mina påbud som när en människa gör dem, ska leva av dem, och mina sabbater vanhelgade de storligen. Sedan sa jag att jag ska hälla ut mitt raseri över dem i öknen för att förtära dem.

Men jag agerade för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanhelgat i folkslagens ögon som sett mig föra ut dem.

Och jag lyfte också upp min hand till dem i öknen för att jag inte skulle föra dem in i landet jag gett dem, flödande med mjölk och honung som är ländernas skönhet,

eftersom de förkastade mina påbud och inte vandrade i mina förordningar och vanhelgade mina sabbater, för deras hjärtan gick efter deras avgudar.

Ändå visade jag dem skonsamhet och förgjorde dem inte, inte heller gjorde jag helt slut på dem i öknen.

Och jag sa till deras söner i öknen: Vandra inte i era fäders förordningar och håll inte deras påbud, och orena inte er själva med deras avgudar.

Jag är Herren er Gud. Vandra i mina förordningar och håll mina påbud och gör dem.