Ack , Herren har i sin vrede övertäckt dottern Sion med ett moln. Han har kastat ner Israels härlighet från himlen till jorden; han glömde bort sin fotpall på dagen för sin vrede.

Herren slukade skoningslöst alla invånare i Jakob. I sin vrede har han slagit ned alla starka fästen i dottern Juda; han har brutit ned dem till grunden och förödmjukade kungariket och dess ledare.

I brinnande vrede har han huggit av alla Israels horn. Han har dragit tillbaka sin högra arm mitt framför fienden. Han har låtit det brinna i Jakob som en flammande eld som äter upp och förtär allt omkring sig.

Han har spänt sin båge som en fiende, där han står med sin högra hand som en åklagare och har dödat allt som var skönt för ögat. I dottern Sions tält har han utgjutit sin vrede som eld.

Herren har blivit som en fiende; han har uppslukat Israel. Han har slukat alla hennes palats, han har förstört alla hennes starka fästen och han har mångfaldigat sorgen och klagandet bland Juda döttrar.

Han skövlade sin sukka som en trädgård; han fördärvade sin mötesplats. Herren får Sion att glömma sina högtider och sabbater, och i sin vredes ilska förskjuter han kung och präst.

Herren har förkastat sitt altare, han avskydde sin helgedom. I fiendens hand har han gett palatsens murar, de har väsnats i Herrens hus som på en högtidsdag.

Herren hade beslutat att fördärva dottern Sions murar. Han har spänt ut mätsnöret, han har inte hållit tillbaka sin hand från att fördärva. Befästningsvallarna och murarna sörjer, de tynar bort tillsammans.

Hennes portar sjunker ner i marken, han har fördärvat och brutit sönder hennes galler. Hennes kung och furstarna är bland hedningarna, det finns ingen undervisning längre. Hennes profeter får inte längre några syner från Herren.

De sitter på marken i tystnad, de äldsta av Sions döttrar; de har kastat jord på sina huvuden, de har klätt sig i säcktyg. Jerusalems jungfrur hänger med huvudet mot marken.

Mina ögon är fyllda med tårar, vänder sig inom mig gör min mage , min lever rinner ut på marken, på grund av förstörelsen av dottern mitt folk. eftersom de unga barnen och dibarnen tynar bort på stadens torg.

De säger till sina mödrar: Var är säden och vinet? När de försvagas som en skadad soldat på stadens torg, när deras liv töms ut i deras mödrars famn.

Vad ska jag ta till vittne för dig? Vad ska jag likna dig vid, du dotter Jerusalem? Vad kan jag jämföra dig med så att jag kan trösta dig, du jungfru, dotter Sion? För din skada är stor som havet, vem kan läka dig?

Dina profeter har sett falska och värdelösa syner. De har inte avslöjat dina synder, så att du kan upprättas från fångenskapen. Istället har de profeterat falska och förföriska budskap.

Alla som går på dina vägar slår ihop händerna mot dig. De visslar och skakar på sina huvuden mot dottern Jerusalem. Är det här den stad om vilken man säger, att den är skönhetens fulländning, hela jordens fröjd?

Alla dina fiender har öppnat munnen på vid gavel över dig, de visslar och gnisslar tänder; de säger: "Vi har slukat henne, detta är verkligen den dagen som vi väntat på, vi har funnit och sett den."

Herren har gjort det han planerat; han har uppfyllt sitt ord såsom han befallde i forna dagar, han har omstörtat dig utan medlidande. Han har gjort det möjligt för dina fiender att glädjas över dig, han har upphöjt din fiendes horn.

Deras hjärta ropade till Herren : "Dotter Sions murar, låt tårar flöda ner som en flod både dag och natt. Ge dig själv ingen lindring, låt inte dina ögon vila."