Hör på mig, ni kustländer, lyssna, ni avlägsna folk! Herren kallade mig redan i moderlivet, han nämnde mig vid namn redan i min mors sköte.

Han gjorde min mun likt ett skarpt svärd, och gömde mig under sin hands skugga.Han gjorde mig till en vass pil, och gömde mig i sitt koger.

Och han sa till mig: "Du är min tjänare, Israel, i vilken jag ska bli ärad."

Men jag svarade: "Jag har ansträngt mig förgäves, jag har använt min styrka till tomhet och fåfänglighet, men likväl är min rätt hos Herren och min lön hos min Gud."

Nu säger Herren, han som har skapat mig till sin tjänare redan i moderlivet, för att jag ska föra Jakob tillbaka så att Israel samlas hos honom. Jag vill bli ärad i Herrens ögon, för Herren är källan till min styrka.

Han säger: "Det är inte tillräckligt för dig, då du är min tjänare, att bara upprätta Jakobs stammar och föra tillbaka Israels överlevande. Jag ska göra dig till ett ljus för hednafolken, så att du kan föra min frälsning till jordens yttersta gräns."

Detta säger Herren, Israels Återlösare, hans Helige, till den som människan föraktar, som folken avskyr, en tjänare under härskare: "Kungar ska se och stå upp, furstar ska böja sig, på grund av Herren som är trofast, Israels Helige som har utvalt dig."

Detta är vad Herren säger : "I en tid av nåd svarar jag dig, på frälsningens dag hjälper jag dig.Jag skyddar dig och ska göra dig till ett förbund för folket. Landet ska bli upprättat, och de övergivna jordlotterna ska fördelas.

Ni ska säga till de fångna: 'Kom ut', till dem som sitter i mörkret: 'Kom fram'. De ska finna bete längs vägarna, kala höjder ska bli deras betesmarker.

De ska varken hungra eller törsta, ökenhettan och solen ska inte skada dem. Han som förbarmar sig över dem ska leda dem, till friska vattenkällor ska han föra dem varsamt.

Jag ska göra alla mina berg till en väg och mina huvudvägar ska vara stora och upphöjda."

Se, dessa ska komma från långt bort och dessa från norr och från väster och dessa från landet Sinim.

Stäm upp till glädjesång, ni himlar! Gläd dig, du jord! Brist ut i jubelsång, ni berg! För Herren har tröstat sitt folk, och förbarmar sig över sina betryckta.

Men Sion säger: "Herren har övergivit mig, min Herre har glömt mig."

Kan en kvinna glömma bort sitt spädbarn som hon ammar? Skulle hon inte ha förbarmande över det barn hon burit? Även om en mor skulle glömma sina barn, så skulle jag aldrig glömma dig.

Se på mina händer, jag har graverat dig på mina handflator. Dina murar är ständigt för mina ögon.

Dina söner ska skynda sig, dina fördärvare och de som ödelägger ska dra bort från dig.

Lyft upp dina ögon och se runt omkring, alla dessa som samlar ihop sig och kommer till dig. Jag lever, förkunnar Herren, ska du sannerligen klä dig med dem alla som med ett smycke, och omgjorda dig med dem som en brud.

För dina fördärvade och ödelagda platser och ditt land som blivit förstört, ska nu bli alldeles för litet för sina invånare, och de som slukade dig ska vara långt borta.

Sönerna från din smärtsamma förlust ska då säga i dina öron: "Platsen är för liten för mig, ge mig utrymme så att jag kan bo här."

Då ska du säga i ditt hjärta: "Vem har fött dessa åt mig? Var jag inte bestulen på mina barn, barnlös och flykting och en som vandrade hit och dit? Och vem har uppfostrat dessa? Se, jag var lämnad ensam, dessa, var fanns de?"

Så säger Herren Gud : Se, jag ska lyfta upp min hand över nationerna och sätta upp mitt baner över folken, och de ska bära dina söner i famnen, och dina döttrar ska de bära på sina axlar.