Och Samuel dog och hela Israel samlades tillsammans och sörjde honom och begravde honom i hans hus i Rama. Då steg David upp och gick ner till Parans öken.

Och där fanns en man i Maon, vars ägor var i Karmel, och mannen var mycket rik och han hade 3 000 får och 1 000 getter och han klippte sina får i Karmel.

Mannen hette Naval och hans hustru hette Abigail och kvinnan hade gott förstånd och ett vackert utseende, men mannen var rå och ond i sina handlingar. Han var av Kalebs hus.

Medan David var i öknen hörde han att Naval klippte sina får.

Så David sände tio unga män och sa till de unga männen: "Gå upp till Karmel och gå till Naval och hälsa honom i mitt namn.

Och säg så här till honom: 'Till livet! Och frid till dig, och frid till detta hus och frid till allt som är ditt!

Jag har hört att du klipper och dina herdar är nu med oss och vi gör dem inget illa utan vi ser till att ingenting fattas dem under tiden som de är i Karmel.

Be de unga männen och de ska berätta för dig. Låt därför de unga männen finna nåd i dina ögon, för vi har kommit en god dag. Ge, jag ber dig, det som finns i din hand till dina tjänare och till din son David.' "

När Davids unga män kom dit talade de alla ord till Naval i Davids namn. Sedan väntade de.

Men Naval svarade Davids tjänare och sa: "Vem är David? Och vem är Jishajs son? Det finns många tjänare i dessa dagar som har övergett sina herrar,

ska då jag ta mitt bröd och mitt vatten och mitt kött som jag har slaktat åt mina fårklippare och ge till män som jag inte vet vilka de är?"

Och Davids unga män vände och gick tillbaka och kom och berättade för honom enligt alla dessa ord.

Och David sa till sina män: "Omgjorda er var man med sitt svärd." Och de omgjordade sig var man med sitt svärd och David tog på sig sitt eget svärd och de gick upp efter David, omkring 400 män. Och 200 män stannade vid deras tillhörigheter.

Men en av de unga männen berättade för Abigail, Navals hustru, och sa: "Se, David sände budbärare från öknen för att hälsa vår herre och han snäste av dem.

Men männen var mycket goda mot oss och vi blev inte skadade, vi förlorade ingenting så länge som vi vandrade med dem när vi var på fälten.

De var en mur för oss både natt och dag, hela tiden som vi var bland dem och vaktade fåren.

Vet nu och betänk vad du ska göra, för ondska är bestämt mot vår herre och mot hela hans hus, eftersom han är en sådan person som man inte kan tala med."

Och Abigail skyndade sig och tog 200 brödkakor och två läglar med vin och fem får som var klippta och fem mått av torkad säd och 100 russinklasar och 200 fikonkakor och lade dem på åsnor.

Och hon sa till sin unge man: "Gå före mig, se jag kommer efter dig." Men hon berättade ingenting för sin man Naval.