Dessa är förbundets ord, som Herren befallde Mose att skära med Israels söner i Moabs land, vid sidan av förbundet som han skar med dem vid Horeb.

Och Mose kallade på hela Israel och sa till dem: Ni har sett allt som Herren gjorde inför era ögon i Egyptens land mot farao, och mot alla hans tjänare och mot hela hans land,

de stora prövningar som ni med egna ögon såg, tecknen och de stora undren,

men Herren har inte gett er ett hjärta som vet, och ögon som ser och öron som hör, förrän denna dag.

Jag har lett er 40 år i öknen, era kläder har inte blivit slitna på er och era skor har inte blivit slitna på era fötter.

Ni har inte ätit bröd, ni har inte druckit vin eller starka drycker, för att ni ska veta att jag är Herren er Gud.

Och när ni kom till denna plats, kom Sichon – Cheshbons kung och Og – Bashans kung, ut mot oss i strid och vi slog dem.

Och vi tog deras land och gav det till rubeniterna och till gaditerna och till halva Manasses stam.

Håll därför detta förbunds ord, och gör dem, så att ni gör allting för att ha framgång.

Ni står idag, allesammans, inför Herren er Gud. Era hövdingar, era stammar, era äldste och era ledare, ja, alla Israels män,

era små, era fruar, och era främlingar som finns mitt i ert läger, från vedhuggaren till vattenhämtaren,

för att ni ska gå in i Herren er Guds förbund. Och in i hans ed, som Herren er Gud har skurit med er idag,

för att han ska göra er till sitt eget folk idag och han ska vara en Gud till er så som han har talat till dig, och som han har gett sin ed till dina fäder, till Abraham, till Isak och till Jakob.

Inte bara med dig skär jag detta förbund och denna ed,

utan med honom som står här med oss denna dag inför Herren vår Gud och även med honom som inte står här med oss denna dag.

För ni vet hur vi bodde i Egyptens land, och hur vi drog mitt igenom folkslagen när vi passerade igenom,

och ni har sett deras vidrighet och deras avgudar, trä och sten, silver och guld, som de hade,

för att det inte ska finnas ibland er någon man eller kvinna eller familj eller stam, vars hjärta vänder sig bort ifrån Herren er Gud för att tjäna dessa folks gudar, annars blir det en rot bland er som bär galla och malört.

Och det ska ske när han hör orden av denna förbannelse, att han välsignar sig själv i sitt hjärta och säger: "Jag ska ha frid i mitt hjärta, fastän jag vandrar i mitt hjärtas envishet, och det vattnade sveps bort med det torra."