Lyssna på mig, ni som strävar efter rättfärdighet, ni som söker Herren. Se på klippan ni är huggna ur, på dagbrottet som ni grävts ut från.

Se på Abraham, er far, och Sarah, som födde er. När jag kallade honom var han en enda, men jag välsignade honom och förökade honom.

Ja, Herren ska trösta Sion, han ska trösta alla hennes ruiner. Han ska göra hennes öken lik Eden, hennes ödemark som Herrens trädgård. Fröjd och glädje ska höras där inne, tacksägelse och melodistämma.

Var uppmärksam på mig, mitt folk, lyssna till mig, mitt folkslag. för undervisning ska utgå från mig, jag ska låta min rätt vila som ett ljus för folken.

Min rättfärdighet är nära, min frälsning är på väg, mina armar ska döma folken. Kustländerna väntar ivrigt på mig, och sätter sitt hopp till min arm.

Lyft upp era ögon till himlarna! Se på jorden därunder! För himlarna ska skingras som rök, och jorden nötas ut som en klädnad, och dess invånare ska dö som myggor. Men min frälsning ska förbli för evigt, min rättfärdighet ska inte brytas ner.

Lyssna till mig, ni som känner till rättfärdighet, folket i vars hjärta min undervisning finns. Frukta inte människors hån, bli inte heller nedslagna av deras smädande.

För mal ska äta dem som en klädnad och mott ska äta dem som ylle, men min rättfärdighet ska vara för evigt och min frälsning för alla generationer.

Vakna upp! Vakna upp! Ikläd dig din styrka, Herrens arm! Vakna upp som i gamla dagar, forna tiders generationer. Är du inte den som högg Rahav i bitar, som genomborrade draken?

Är du inte den som torkade upp havet, de stora djupens vatten, som gjorde en väg i havets djup för de återlösta att passera över?

Herrens förlossade ska återvända och komma sjungande till Sion. Evig glädje ska vara på deras huvuden. De ska få glädje och fröjd och sorger och suckande ska fly bort.

Jag, ja, jag är han som tröstar er. Vem är du, som är rädd för människor som ska dö, och för människobarn som ska bli som gräs?

Och har glömt Herren din skapare, som har sträckt ut himlarna och lagt jordens grundvalar, och fruktar oavbrutet alla dagar på grund av förtryckarens raseri när han gör sig redo att fördärva. Var är förtryckarens raseri?

Han som har blivit nedböjd ska med hast bli fri, och han ska inte dö och hamna i avgrundens djup, inte heller ska bröd fattas honom.

För jag är Herren din Gud, som rör upp havet så att dess vågor ryter, Härskarornas Herre är hans namn.

Jag har lagt mitt ord i din mun och har övertäckt dig med skuggan av min hand, för att jag ska grunda himlarna och lägga jordens grundvalar och säga till Sion : "Du är mitt folk"!

Vakna upp! Vakna upp! Res dig upp Jerusalem, som har druckit vid Herrens hand, bägaren med hans raseri. Du har druckit avskummet av skakningens bägare, ja, druckit ur den till botten.

Det finns ingen som leder henne, av alla söner som hon fött, inte heller är där någon som tar henne vid handen, av alla de söner som hon har uppfostrat.

Dessa två ting drabbade dig, vem ska begråta dig? Förödelsen och ödeläggelsen och hungersnöden och svärdet, vem ska trösta dig?

Dina söner är avsvimmade, de ligger mitt på gatorna, som antiloper i ett nät, de är fulla av Herrens raseri, av Guds tillrättavisning.

Därför, lyssna nu till detta, du drabbade och druckna, fast inte av vin,