Men lyssna nu, du Jakob, min tjänare, du Israel, som jag har utvalt.

Så säger Herren, han som skapade dig, han som formade dig redan i moderlivet och som hjälper dig: Frukta inte, du min tjänare Jakob, du Jesurun, som jag har utvalt.

Jag ska utgjuta vatten över törstande mark, och strömmar över torrt land. Jag ska utgjuta min Ande över dina barn, min välsignelse över dina avkomlingar.

De ska växa upp mitt ibland det gröna gräset, som popplar vid vattenbäckar.

Då ska en säga: "Jag tillhör Herren ", en annan ska tilltalas med Jakobs namn, en annan skriva med sin hand : "Herrens egen", och tilltalas med det ärofyllda namnet Israel.

Så säger Herren, Israels Konung, och hans Återlösare, Härskarornas Herre : Jag är den förste och jag är den siste, förutom mig finns ingen Gud.

Vem är som jag? Ropa och berätta, ja, lägg fram allt som har hänt sedan jag insatte det eviga folket. Låt dem berätta vad som ska komma, och vad som kommer att ske.

Frukta inte och var inte förskräckta. Har jag inte för länge sedan låtit er höra om detta och berättat det? Ni är ju mina vittnen. Finns det någon Gud förutom mig? Nej, det finns ingen annan klippa, jag vet ingen.

De som formar en skuren avbild är alla fåfänga, och deras ljuvliga ting ger ingen framgång och deras egna vittnen ser ingenting och vet ingenting så de får skämmas.

Vem har formgett en gud, eller en gjuten avbild som inte är till någon nytta?

Se, alla som följer dem ska skämmas, och hantverkarna, begåvade bland människor, låt dem alla samlas tillsammans, låt dem stå upp, de ska frukta och de ska skämmas tillsammans.

Smeden tar sitt verktyg och arbetar i kolet och bearbetar det med hammaren och arbetar med sin starka arm, han blir hungrig och hans styrka sviker, han dricker inget vatten och blir svag.

Snickaren sträcker ut linan och gör ett märke med pennan, han passar ihop det med ritningen och han märker ut det med verktygen, och gör det som en mansfigur enligt mannens skepnad, för att bo i huset.

Han hugger ner cedrar åt sig och tar en cypress och en ek och låter dem växa sig starka bland skogens träd. Han planterar en pinje och regnet ger den näring.

Sedan använder en människa det som bränsle och han tar av det och värmer sig, ja, han antänder det och bakar bröd, han gör en gud och tillber den, han gör en skuren avbild och faller ner för den.

Han bränner hälften av det i eld, med den halvan äter han kött, han grillar det och är tillfreds, han värmer också sig själv och säger: "Haha, nu är jag är varm, jag ser eldslågorna".

Av det som blir över gör han en gud, ja, en utskuren avgud. Han faller ner inför den och lovsjunger och ber till den och säger: "Befria mig, för du är min gud."

De vet inte, inte heller förstår de, för deras ögon är insmorda så att de inte kan se och deras hjärtan så att de inte kan förstå.

Och ingen tar det till sitt hjärta, inte heller finns där kunskap eller förstånd till att säga: "Jag har bränt upp hälften av det i eld och jag har även bakat bröd på dess kol, jag har grillat köttet och ätit det, ska jag då göra en styggelse av resten? Ska jag falla ner inför stocken av trä?"

Han betar aska, hans bedragna hjärta leder honom vilse, så att han inte kan befria sin själ och inte heller säga: "Är där inte en lögn i min högra hand?"

Kom ihåg dessa ting, du Jakob, och Israel, för du är min tjänare. Jag har format dig, du är min egen tjänare Israel, du ska inte glömma bort mig.

Jag har utplånat, som ett tjockt moln, dina överträdelser, och som ett moln dina synder. Återvänd till mig, för jag har återlöst dig.