Referenser (22 st)
som kom med Serubbabel, Jeshoa, Nehemja, Seraja, Reelaja, Mordochaj, Bilshan, Mispar, Bigvaj, Rechom, Baana.
[Uppräkningen som görs här har stora likheter med en motsvarande uppräkning i . Många av familjerna nämns i bägge uppräkningarna och antalet familjemedlemmar är ofta detsamma, men skillnader förekommer. En del betraktar dessa uppräkningar som två olika, men det kiastiska mönstret talar för att det är samma, men med olika fokus. I denna uppräkning nämns drygt 42000 personer, men en stor majoritet av judarna kom aldrig tillbaka varken med Serubbabel, Esra eller Nehemja, utan bodde kvar i Babylon. Där har deras ättlingar bott kvar ända in i modern tid, då en del av dem har flyttat tillbaka till Israel efter att staten bildades 1948. Mellan 1948 och 2021 har över 3 miljoner judar gjort alija. År 2021 fanns det 15 miljoner judar totalt i världen (varav omkring 15000 i Sverige) och knappt hälften (6,9 miljoner) bodde i Israel. I Sverige har den ökade antisemitismen gjort att allt fler judar väljer att flytta till Israel.]
Antalet män av Israels folk:
Då stod Jotsadaks son Jeshoa upp och hans bröder, prästerna, och Serubbabel, Shealtiels son, och hans bröder, och de byggde altaret för att offra brännoffer till Israels Gud (Elohim) som det står skrivet i gudsmannen Moses undervisning.
I den 2:a månaden [ijar – april/maj] på det 2:a året [av Kyros styre – motsvarar 537 f.Kr.], efter att de kommit till Herrens (Elohims) hus i Jerusalem, påbörjade Shealtiels son Serubbabel, och Jotsadaks son Jeshoa, och resten av deras bröder, prästerna, leviterna och alla de som återvänt från fångenskapen till Jerusalem, arbetet. De utsåg leviterna från 20 års ålder och äldre till att övervaka arbetet på Herrens (Jahvehs) hus.
närmade de sig Serubbabel och ledarna [de ledande fäderna, patriarkerna, överhuvudena för de återvändande] och sa till dem: Låt oss bygga tillsammans med er, för vi liksom ni söker er Gud (Elohim) och har offrat till honom sedan Esarchaddons dagar [681-669 f.Kr.], Assyriens kung, som förde oss hit.
[Redan den assyriska kungen Sargon hade gjort folkförflyttningar när Samarien föll (722 f.Kr.). Detta fortsatte efterföljande kungar med, som Esarchaddon (681-669 f.Kr.) och Ashurbanipal (668-627 f.Kr.). Utombibliska källor bekräftar hur Esarchaddon förflyttar folkgrupper till Sidon sedan han intagit de områdena.]
Men Serubbabel, Jeshoa och Israels andra prominenta ledare sa till dem: "Det är inte för er och oss (tillsammans) att bygga ett hus till Herren (Jahveh) vår Gud (Elohim), vi själva ska bygga det till Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), precis som Kyros, Persiens kung, har befallt oss."
Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua, Josadaks son, började då bygga på Guds hus i Jerusalem. Guds profeter var med dem och hjälpte dem.
De som kom med Serubbabel var Jeshoa, Nehemja, Asarja, Raamja, Nachamani, Mordochaj, Bilshan, Mispperet, Bigvaj, Nechom, Baana.
Antalet människor av Israels folk var:
Dessa var de präster och leviter som drog upp med Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua. [Prästerna var:]
Seraja, Jeremia, Esra,
Under Serubbabels och Nehemjas tid gav hela Israel till sångarna och dörrvakterna vad dessa för varje dag skulle ha. Man gav till leviterna deras helgade andel, och leviterna gav till Arons söner deras helgade andel.
I kung Darejavesh 2:a regeringsår, i 6:e månaden [elul] på den 1:a dagen [29 augusti 520 f.Kr.], kom Herrens (Jahvehs) ord genom profeten Haggais (hebr. Chaggaj) hand till:
Serubbabel, son till Shealtiel, guvernör i Juda [; ; ]
och till Josua, son till Jehotsadak, översteprästen [; ; ; ].
[Budskapet riktas först till ledarna, det är först och främst deras ansvar, men det profetiska ordet riktas även till folket, se .]
Han sa [Haggai profeterade]:
Serubbabel, son till Shealtiel,
och Josua, son till Josadak (Jehotsadak), översteprästen,
tillsammans med kvarlevan av folket
lyssnade till Herren (Jahveh) sin Guds (Elohims) röst och till profeten Haggais ord som Herren (Jahveh) deras Gud (Elohim) hade sänt till honom, och folket kom i vördnad (gudsfruktan) inför (framför ansiktet på) Herren (Jahveh).
Herren (Jahveh) uppväckte Serubbabels ande, son till Shealtiel, guvernör i Juda och Josuas ande, son till Jehotsadak, översteprästen, och anden hos hela kvarlevan av folket, och de kom och tog del i arbetet på deras Guds (Elohims), Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) hus.
[Från och med nu och till bokens slut skiljer sig den svenska versindelningen mot alla andra moderna översättningar. I den engelska, nordiska och även hebreiska texten har första kapitlet 15 verser. I svenska Biblar inleder den sista "15:e" versen istället nästa kapitel. Den svenska versifieringen följer den äldsta ursprungliga versindelningen från Vulgata (den latinska översättningen) som publicerades med kapitel och versnummer 1555 e.Kr. Det är oklart varför alla andra har ändrat versifiering här. Versen ifråga är omdiskuterad var den egentligen hör hemma. Vanligaste uppfattningen tycks vara att avslutar första budskapet och inleder det andra budskapet.]
[Lövhyddohögtiden (hebr. sukkah) firas från kvällen den 15:e tishri och sju dagar framåt. Det har nu gått knappt två månader sedan Haggais första budskap. Det andra budskapet kommer den 21:a dagen i månaden, vilket är den 7:e dagen i högtiden. Detta är ett passande sammanträffande eftersom Haggais namn (hebr. Chaggaj) betyder just "mina högtider". Det är också exakt 440 år sedan 960 f.Kr. då Salomo färdigställde det första templet, se ; .]
I den 7:e månaden [tishri] på den 21:a dagen i månaden [17 okt 520 f.Kr.], kom Herrens (Jahvehs) ord till Haggais, profetens, hand, han sa:
[Forna templets glans:]
"Vem av er är kvar som har sett detta hus i sin forna glans, och hur ser det ut nu, är det inte som vore det ingenting i era ögon?"
Herrens ord kom för andra gången till Haggai på den 24:e dagen i den 9:e månaden [kislev; samma dag som det tredje budskapet, se – 18:e december 520 f.Kr.], han sa:
och jag ska omstörta tronerna
i kungariken
och jag ska fördärva kungarikenas styrka
i länderna
och jag ska omstörta deras vagnar
och dem som far i dem,
och hästarna
och deras ryttare
ska falla varenda en,
genom sin brors svärd."
Då svarade han och talade till mig och sa: "Detta är Herrens (Jahvehs) ord till Serubbabel (hebr. Zerobavel) [som betyder: ´en som är utspridd/sådd i Babylon´, se även ; ]: Inte med makt, inte med styrka, men med min Ande, säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
Vem är du stora (mäktiga) berg framför Serubbabel? Du ska bli plan mark. Och han ska föra fram huvudstenen (den översta stenen, slutstenen, den sista stenen som fullbordar bygget) med rop av nåd, nåd till den." [Här står ordet chen två gånger som betyder nåd, oförtjänt kärlek, att ordet upprepas är en förstärkning av typen verklig nåd.]
"Serubbabels hand har lagt grundstenen till detta hus [templet, se ]. Hans hand ska också fullborda det. [] Så ska ni veta att Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) har sänt mig till er.
För vem förringar (föraktar) den lilla begynnelsens dag? [Folket ska inte förakta en ringa begynnelse.] Dessa sju, som är Herrens (Jahvehs) ögon som går hit och dit runtomkring över hela jorden, ska glädja sig när de ser lodsnöret i Serubbabels hand."
[Tredje delen har fjorton led från Jojakin till Jesus. Jojakin räknas till både denna och föregående uppräkning. Tjugosju namn nämns, inklusive upprepningen av Jojakin. Av dessa är 26 män och en kvinna.] Efter exilen i
Babylon:
Jojakin födde Shealtiel,
Shealtiel födde
Serubbabel,
Serubbabel födde Avihud,
Avihud födde Eljakim,
Eljakim födde Asor,
