Men en man som hette Ananias sålde tillsammans med sin hustru Safira en egendom.

I samråd med sin hustru behöll han en del av köpesumman för sig själv. Han tog sedan med sig en del av pengarna och lade ner dem vid apostlarnas fötter.

Då sa Petrus: "Ananias, varför har Satan fyllt ditt hjärta så att du försökte bedra den helige Ande genom att undanhålla en del av pengarna för marken?

Innan du sålde den, tillhörde inte den dig då? Och när den var såld, var inte pengarna dina då också? Varför bestämde du dig i ditt hjärta för detta? Du har inte ljugit för människor, utan för Gud."

När Ananias hörde de orden föll han ner och tappade andan. Stor fruktan kom över alla som hörde om vad som hänt.

De yngre männen kom och svepte honom, bar bort och begravde honom.

Omkring tre timmar senare kom hans hustru in utan att veta vad som hade hänt.

Petrus frågade henne: "Säg mig, sålde ni marken för det beloppet?" Hon svarade: "Ja, för det beloppet."

Petrus sa till henne: "Varför har ni kommit överens om att fresta Herrens Ande? Se, de män som har begravt din man står vid dörren, och de ska bära bort dig också."

På en gång föll hon ner vid hans fötter och hon tappade andan. När de unga männen kom in fann de henne död, och de bar bort och begravde henne bredvid hennes man.

Stor fruktan kom över hela församlingen och över alla andra som hörde detta.

Genom apostlarnas händer skedde många tecken och under bland folket, och de var alla tillsammans i Salomos pelarhall.

Ingen av de andra vågade ansluta sig till dem, men folket talade väl om dem.

Fler och fler kom till tro på Herren, stora skaror av både män och kvinnor.

Man bar till och med ut de sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på någon av dem när han gick förbi.

Även en stor skara folk från städerna runt omkring Jerusalem kom och förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade.

Översteprästen tillsammans med alla hans anhängare, det vill säga saddukéernas parti, uppfylldes av avundsjuka.

De arresterade apostlarna och satte dem i allmänt häkte.

Men en Herrens ängel öppnade på natten dörrarna till fängelset. Ängeln förde ut dem och sa:

"Gå och ställ er i tempelområdet och låt folket få höra hela budskapet om detta liv."

När de hörde det, gick de tidigt på morgonen till templet och började undervisa. När översteprästen och hans anhängare kom dit, kallade de samman Stora rådet, Israels söners hela äldsteråd, och skickade bud till fängelset att apostlarna skulle hämtas.

Men när tjänarna kom fram, fann de dem inte i fängelset. De vände tillbaka och rapporterade: