När oroligheterna hade lagt sig, kallade Paulus till sig lärjungarna och tröstade och uppmuntrade dem. Sedan tog han farväl och begav sig till Makedonien.

Han reste genom Makedonien och talade många uppmuntrande ord till syskonen. Därefter kom han till Grekland.

Där blev han kvar i tre månader. När Paulus sedan skulle avsegla mot Syrien hade judarna planerat ett attentat mot honom, och han bestämde sig då för att resa tillbaka genom Makedonien.

De som reste med Paulus var: Sopater, son till Pyrrhus från Berea, Aristarchus och Secundus från Thessalonike, Gaius från Derbe och Timoteus , Tychikus och Trofimus från Asien.

Dessa reste i förväg och väntade på oss i Troas.

Vi själva seglade ut från Filippi efter det osyrade brödets högtid. Fem dagar senare träffade vi dem i Troas, där vi stannade i sju dagar.

Den första dagen i veckan var vi samlade till brödsbrytelse. Paulus samtalade med de församlade, och eftersom han skulle resa nästa dag, fortsatte han med sitt tal ända till midnatt.

Det fanns många facklor i rummet på översta våningen där vi var samlade.

En ung man som hette Eutychos satt i fönstret. Han föll i djup sömn medan Paulus fortsatte att tala och till sist, helt överväldigad av sömnen, ramlade han ner från tredje våningen, och lyftes upp död.

Paulus gick då ner, böjde sig ner över honom och tog honom i sina armar och sa: "Var inte oroliga. Hans själ är kvar."

Därefter gick Paulus upp igen och bröt brödet och åt. Han fortsatte att tala förtroligt länge, ända till gryningen, och begav sig sedan i väg.

De förde hem den unge mannen levande, och de blev mycket uppmuntrade.

Vi andra gick i förväg ombord på skeppet och seglade mot Assos, där vi skulle hämta upp Paulus. Så hade han bestämt, eftersom han själv tänkte ta landvägen.

Så snart han mötte oss i Assos tog vi honom ombord och kom sedan till Mitylene.

Därifrån seglade vi ut nästa dag och nådde fram i höjd med Chios. Dagen därpå lade vi till vid Samos. Efter ytterligare en dag kom vi till Miletos.

Paulus hade nämligen bestämt sig för att segla förbi Efesos för att inte bli uppehållen i Asien. Han skyndade vidare för att om möjligt kunna vara i Jerusalem på pingstdagen.

Från Miletos skickade han bud till Efesos och kallade till sig församlingens äldste.

När de var framme hos honom sa han till dem: "Ni vet hur jag har levt hos er hela tiden, från första dagen jag kom till Asien.

Jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar som mötte mig genom judarnas intriger.

Ni vet hur jag inte har hållit tillbaka någonting som kunde vara till nytta för er utan berättat om allt. Jag undervisade offentligt och jag har undervisat i hemmen.

Jag har ständigt vittnat för både judar och greker om omvändelsen till Gud och tron på vår Herre Jesus.

Se, nu reser jag, bunden i anden, till Jerusalem utan att veta vad som ska hända mig där.

Jag vet bara att den helige Ande i stad efter stad vittnar att bojor och lidanden väntar mig.