Referenser (45 st i TR)
Matteusevangeliet (8)
Sedan skickade han dem till
Betlehem och sade: "Gå och sök noga efter
(forska i detalj kring det som rör) barnet, och när ni
[kan ha] funnit honom,
meddela [då] mig så att jag också kan komma och tillbe
[rapportera det till mig på ett sådant sätt att även jag – när jag kommit dit – skulle vilja hylla] honom."
De som vaktade svinen flydde och när de kom till staden berättade de allt som hänt, och speciellt vad som hade hänt med de besatta (som var plågade och ansatta av demoner).
Jesus svarade dem: "Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser:
Se, min tjänare som jag har utvalt,
min älskade som jag har min glädje i (som är min själs behag).
Jag ska låta min Ande komma över honom,
och han ska proklamera (förkunna) rätten (fälla en rättvis dom) till folken (alla etniska grupper).
Johannes lärjungar kom dit och hämtade hans döda kropp och begravde den. Sedan gick de till Jesus och berättade vad som hade hänt.
De lämnade snabbt graven, och fyllda av bävan och stor glädje sprang de för att berätta det för hans lärjungar. [Att kvinnorna springer och visar både bävan och glädje visar att de trodde på ängelns ord om Jesus redan innan de mötte honom som uppstånden. Jämför med lärjungarnas reaktion som inte tog kvinnornas ord på allvar, se .]
Medan de var på väg mötte plötsligt Jesus dem och sade: "Var glada (var hälsade)!" [En vardaglig hälsningsfras.] De gick fram och grep tag om hans fötter och tillbad honom (böjde sig ner i ödmjukhet, föll på knä).
Då sade Jesus till dem: "Var inte rädda! Gå och säg till mina bröder att de ska gå till
Galileen. Där ska de få se mig."
Medan de var på väg kom några av vakterna till staden och rapporterade för översteprästerna vad som hade hänt.
Markusevangeliet (5)
De som vaktade dem flydde och berättade detta i staden och ute på landsbygden. Folket där kom då ut för att se vad som hade hänt.
Men Jesus tillät det inte utan sade: "Gå hem till de dina [din familj, släktingar och dina landsmän] och berätta för dem allt vad Herren har gjort med dig och hur han förbarmade sig över dig."
Apostlarna
[som ordagrant betyder "de utsända missionärerna"] samlades hos Jesus
[antagligen i Kapernaum] och
berättade för honom om allt de hade gjort
[hur de drivit ut orena andar och botat sjuka] och allt de undervisat om
[vilka ämnen de tagit upp].
[Jesus hade för första gången sänt ut de tolv lärjungarna på egen hand. Två och två hade de gått runt i byarna och städerna i Galileen, se .]Hon gick ut och berättade det för dem som hade varit med honom, medan de sörjde och grät.
De kom tillbaka
[till Jerusalem] och
berättade för de andra, men de trodde inte på dem.
Lukasevangeliet (11)
Allt detta [som Jesus gjorde i allmänhet men speciellt dessa två under som nämns i ] fick Johannes [Döparen som nu var fängslad, se ] höra berättas av sina lärjungar.
Så han svarade: "Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena (friska), döva hör, döda uppstår, och för de fattiga predikas de glada nyheterna [].
Då sade man till honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill träffa dig."
När de som vaktade svinen såg vad som hade skett, flydde de och berättade det i staden och på landsbygden.
De som hade sett händelsen [på nära håll], berättade hur den demonbesatte mannen hade blivit helad (botad, befriad, frälst). [De som vaktade svinen var långt borta, se , så detta syftar antagligen på lärjungarna och folk i andra båtar som följt med till denna sidan av sjön, se .]
När kvinnan förstod att hon inte kunde undkomma obemärkt, kom hon darrande fram och föll ner för honom. Inför allt folket förklarade hon varför hon hade rört vid honom och att hon i samma ögonblick hade blivit helad.
Medan rösten tonade bort, stod Jesus där ensam. Lärjungarna höll tyst och berättade inte för någon just då vad de hade sett. [Petrus skriver drygt 35 år senare om denna upplevelse på berget, se .]
Vid samma tid kom några och
berättade för Jesus
[den senaste nyheten] om de galiléer vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer.
[Pontius Pilatus var känd för sin grymhet. I trosbekännelsen läser vi hur Jesus var "pinad under Pontius Pilatus". Den judiska historieskrivaren Josefus redogör för flera massakrer som Pilatus utförde. Han ansvarade inför den romerske kejsaren för regionerna Judéen och Samarien och bodde i Caesarea vid medelhavskusten. Jerusalem ingick i hans område och under de judiska högtiderna var han stationerad där på grund av risken för oroligheter och uppror bland judarna. Genom att döda dessa galiléer och bränna dem tillsammans med offerdjuren inne i templet i Jerusalem ville han ge ett avskräckande exempel. Det kan vara anhängare till den motståndsgrupp som nämns i som fått sätta livet till.
Den vanliga judiska uppfattningen var att om man gjorde gott hände goda saker, och gjorde man ont hände onda saker. Man frågar Jesus om dessa som dött var större syndare än andra eftersom denna olycka drabbat dem.]Tjänaren kom tillbaka och berättade för sin herre vad de svarat. Då greps husbonden av vrede och sade till sin tjänare: 'Skynda dig ut på gator och gränder i staden [det är bråttom eftersom allt är klart för festen] och för hit fattiga, lemlästade (krymplingar), blinda och lama.'
De
berättade för honom att det var Jesus från
Nasaret som gick förbi.
När de hade återvänt från graven berättade de allt detta för de elva och de andra [som var samlade, antagligen i det övre rummet där de tidigare firat påsken och nu hade för vana att träffas, se ].
Johannesevangeliet (1)
Då han var på väg ner, mötte hans slavar
(livegna tjänare) honom och sade: "Din son lever!"
[För att gå från Kana till Kapernaum gick man österut över bergen och sedan ner till Galileiska sjön. Den närmare fyra mil långa resan kunde inte göras på en dag, så det är på vägen nedför bergen på andra dagen som han möter sina tjänare.]Jag har använt liknelser (illustrationer, bilder) för att säga dessa saker. [Den senaste var vinstocken och grenarna i kapitel 15.] Men nu kommer en tid då jag inte ska tala till er i liknelser utan tala tydligt (öppet, rakt på sak) till er om Fadern.
Apostlagärningarna (15)
När man hade släppt dem [Petrus och Johannes, de hade blivit fängslade dagen innan, se ], kom de till sina egna och berättade allt som översteprästerna och de äldste hade sagt.
Men när tjänarna kom fram, fann de dem inte i fängelset. De vände tillbaka och rapporterade:
Då kom någon och berättade för dem: "Männen som ni satte i fängelse står i templet och undervisar folket!"
Han
berättade för oss hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: 'Skicka bud till
Joppe och hämta hit Simon som kallas Petrus.
När hon kände igen Petrus röst blev hon så glad att hon i stället för att öppna porten sprang tillbaka in och berättade att Petrus stod utanför porten.
Han gav dem tecken med handen att vara tysta och
berättade för dem hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Han sade: "Tala om detta för Jakob
[Jesu halvbror som ledde församlingen i Jerusalem] och för bröderna."
[De var inte där just då.] Sedan gav han sig av till en annan plats.
[Petrus håller sig gömd någonstans utanför Jerusalem en tid. Drygt ett år senare är han i Antiokia, se , och kommer sedan till Jerusalemsmötet 49 e.Kr.]Vi sänder alltså ut Judas och Silas, och de kommer muntligen att meddela samma sak.
Fångvaktaren framförde detta till Paulus och sade: "Domarna har sänt bud att ni ska friges. Så kom nu ut och gå i frid!"
Rättstjänarna framförde dessa ord till domarna, som blev förskräckta när de fick höra att de var romerska medborgare. [Det var straffbart att fängsla en romersk medborgare utan rättegång, och att också ha piskat dem var ännu värre. Detta var allvarliga brott och domarna blev nu rädda för sina egna liv.]
Så snart officeren hörde det, gick han till befälhavaren [Lysias] och berättade det och sade: "Vad är det du tänker göra? Den här mannen är romersk medborgare!"
Men Paulus systerson fick höra talas om bakhållet, och han kom till fästningen och gick in och berättade det för Paulus.
Då kallade Paulus till sig en av officerarna (centurionerna) och sade: "Ta den här unge mannen till befälhavaren. Han har något att berätta för honom."
Befälhavaren tog hans hand [vilket antyder att Paulus systerson var i yngre tonåren], gick avsides med honom och frågade: "Vad är det du vill rapportera till mig?"
Jag har predikat, först i
Damaskus och sedan i
Jerusalem och hela
Judéen och även ute bland hedningarna, att de ska omvända sig
(förändra sitt tänkesätt) och vända sig till Gud och göra gärningar
[leva ett värdigt liv] som hör till omvändelsen.
[Resultatet av en genuin omvändelse är ett liv som karaktäriseras av goda gärningar. De kan dock aldrig vara grunden för frälsningen, samtidigt som de är ett ofrånkomligt resultat från ett nytt liv i Jesus.]De svarade honom: "Vi har inte fått något brev om dig från
Judéen, och ingen av bröderna som kommit har
berättat eller sagt något ont om dig.
1 Korintierbrevet (1)
Hans hjärtas hemligheter (inre liv) uppenbaras,
och han faller ner på sitt ansikte
och tillber Gud och erkänner: "Gud finns verkligen i (bland) er!"
1 Thessalonikerbrevet (1)
De [folk överallt] berättar själva vilken ingång vi fick hos er och hur ni vände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna (vara en slav som gett hela sitt liv till) den levande och sanne Guden
Hebreerbrevet (1)
när han säger:
Jag ska förkunna ditt namn för mina syskon (bröder och systrar),
mitt i församlingen ska jag lovsjunga dig. [] [I , och används den grekiska maskulina inklusiva pluralformen. I grekiskan tilltalas en grupp med enbart kvinnor med feminin pluralform. På motsvarande sätt en grupp män med maskulin pluralform. Samma maskulina form används också om en blandad grupp med både kvinnor och män. Alltså är det sammanhanget som avgör om det grekiska ordet söner/bröder också inkluderar döttrar och systrar. Eftersom sammanhanget här är frälsningen så är det uppenbart att den gäller både män och kvinnor.]
1 Johannesbrevet (2)
Livet blev synligt (uppenbarades) ...
Vi såg (prövade) det [vi var ögonvittnen] ...
Vi vittnar om det ...
Vi förkunnar (rapporterar, kungör) det för er ...
Livet, det eviga! Han var hos (umgicks med, hade en nära relation med) Fadern, och blev synlig (uppenbarades) för oss.
Det vi [apostlar] sett (prövat) och hört rapporterar (förkunnar, berättar) vi för er, så att ni också kan välja att vara med i vår gemenskap [vara delaktiga i vår förstahandsupplevelse av Jesu liv].
Vår gemenskap är med Fadern
och med hans Son Jesus, den Smorde (Messias, Kristus).
underrätta, meddela, berätta
