Referenser (861 st)
1 Moseboken (66)
Herren Gud (Jahve Elohim) sade: "Människan har blivit som en av oss, så hon förstår (kan skilja mellan) gott och ont (välsignelse och förbannelse). Låt henne inte räcka ut sin hand och äta från livets träd och leva i evighet ..." [Meningen avslutas inte, den är en s.k. aposiopesis som visar på Guds djupa känslomässiga engagemang. Vad skulle hända om människan nu fick leva i evighet i synd och sjukdom? Detta går inte att uttrycka i ord.]
Så Herren Gud förvisade människan från Edens trädgård och lät henne bruka jorden från vilken hon var tagen.
och släppte ut en korp. Den flög fram och åter till dess vattnet torkat upp på jorden.
Sedan släppte han ut en duva (hebr. ) för att se om vattnet hade sjunkit undan från marken.
Men duvan fann ingen plats där den kunde vila utan kom tillbaka till honom i arken, för vattnet täckte fortfarande landytan. Då sträckte Noa ut handen och tog in duvan till sig i arken.
Noa väntade ytterligare sju dagar sedan släppte han ut duvan ur arken ännu en gång.
Han väntade ytterligare sju dagar sedan släppte han ut duvan igen. Denna gång kom den inte tillbaka till honom.
Farao gav sina män befallningar om honom [Abram], och de förde bort honom och hans hustru och alla deras tillhörigheter. [Texten är inte helt tydligt om plågorna förhindrar farao att fullborda äktenskapet med Saraj. Abram blir given får, kor, tjänare och tjänarinnor, åsneston och kameler vilket talar för att han får betalt för henne. Samtidigt blir farao arg över vad Abram gjort när han drabbas av plågorna. När Abram på liknande sätt sviker Saraj ännu en gång () verkar det som om någon typ av sjukdom gjort att kvinnorna inte kunde få barn, det kan vara en parallell till plågorna i som drabbar farao, något som talar för att Gud bevarade Sara.]
[Följande stycke ramas in av att Abraham "går med" besökarna, se , och sedan "återvänder" till sitt tält i . Två olika perspektiv framträder, Gud som hör ropet från staden () och hur Abraham ser staden ().] Männen reste sig därifrån och såg ut mot Sodom och Abraham gick med dem för att se till så de kom lyckligt iväg.
Men männen [änglarna] stack ut sina händer och drog in Lot till sig i huset och dörren stängde de. [Den mer ovanliga hebreiska meningsbyggnaden med verbet sist, indikerar att dörren inte förseglas på ett vanligt sätt utan övernaturligt.]
för vi ska fördärva den här platsen, eftersom deras rop har vuxit sig stort inför Herrens (Jahves) ansikte och Herren (Jahve) har sänt oss för att fördärva den."
Och det hände när Gud (Elohim) fördärvade slättlandets städer att Gud (Elohim) kom ihåg Abraham och skickade ut Lot från mitten av omstörtningen, när han omstörtade städerna som Lot hade bott i. [; ; ; ; ; ; ; ; ]
Abraham sade om sin hustru Sara: "Hon är min syster." [] Och Avimelech, Gerars kung, sände efter och tog Sara. [Abraham upprepar samma misstag som han gjort tidigare, se . Även hans son Isak gör på liknande sätt, se .]
Och Abraham steg upp tidigt på morgonen och tog bröd och ett skinn med vatten och gav det till Hagar, lade det på hennes skuldra och barnet, och sände iväg henne och hon gick iväg och irrade omkring i Beer–Shevas öken.
Abraham sträckte ut sin hand och tog kniven för att slakta sin son.
Han (Herrens ängel) svarade: "Lägg inte din hand på gossen, gör ingenting mot honom, för nu vet jag att du är en gudfruktig man, jag ser att du inte har undanhållit din son, din ende son, från mig." [; ]
Herren (Jahve), himmelens Gud (Elohim) som har tagit mig ut från min fars hus och från det land där jag föddes och som har talat till mig och gett sin ed och sagt: "Till din säd [alla dina efterkommande barn] ska jag ge detta land", han ska sända sin ängel framför dig och du ska ta en hustru åt min son därifrån.
Då sade han till mig: "Herren (Jahve) som jag vandrar inför, ska sända sin ängel med dig och göra din väg lyckosam, och du ska ta en hustru till min son bland mina släktingar och från min fars hus.
De åt och drack, männen som var med honom och dröjde kvar hela natten. När de steg upp på morgonen sade han: "Skicka iväg mig till min herre."
Han sade till dem: "Försena mig inte, se Herren (Jahve) har gjort min resa lyckosam, sänd iväg mig så att jag kan gå till min herre."
De sände iväg Rebecka, sin syster, och hennes barnskötare [Debora, se ] och Abrahams tjänare och hans män.
Men till konkubinernas söner, som Abraham hade, gav Abraham gåvor. Och han sände iväg dem, bort från sin son Isak, medan han ännu levde, österut, till de östra områdena.
Isak sade till dem: "Varför kommer ni till mig, emedan ni hatar mig och har sänt bort mig från er?"
så att du inte skadar oss, såsom vi inte har rört dig. Så som vi inte har gjort annat än gott mot dig och har sänt iväg dig i frid, så är du nu Herrens (Jahves) välsignade.
Och de steg upp på morgonen och svor (ingick förbundsed) till varandra och Isak sände iväg dem och de lämnade honom i frid.
Och Esaus, hennes äldre sons ord, berättades för Rebecka och hon skickade efter Jakob, hennes yngre son och sade till honom: "Se, din bror Esau som rör vid dig, tröstar sig själv och har för avsikt att döda dig.
till dess hans vrede har vänts bort från dig, och han glömmer det som du har gjort mot honom. Sedan ska jag sända och hämta dig därifrån, varför skulle jag berövas er båda på samma dag?"
Och Isak sände iväg Jakob och han gick till Paddan-Aram, till Laban, Betoels son, araméen, Rebeckas bror, Jakobs och Esaus mor.
När Esau såg att Isak hade välsignat Jakob och sänt iväg honom till Paddan-Aram för att ta sig en hustru därifrån, och att han välsignat honom och förmanat honom och sagt: "Du ska inte ta dig en hustru av Kanaans döttrar,"
Och det skedde när Rakel hade fött Josef att Jakob sade till Laban: "Sänd iväg mig så att jag kan gå till min plats och till mitt land.
Och Jakob skickade efter Rakel och Lea och bad dem komma ut på marken till hans hjord,
Varför flydde du i hemlighet och rymde från mig? När du inte lät mig veta något kunde jag inte sända i väg dig med jubel och sång, med tamburin och harpa.
Hade inte min fars Gud varit med mig – Abrahams Gud som även Isak vördar – så hade du säkert låtit mig gå med tomma händer. Men Gud såg mitt lidande och min möda, och han fällde domen i natt."
Och Jakob sände budbärare framför sig till Esau sin bror, till Seirs land [landet öster och syd om Döda havet], Edoms fält (öppna landskap).
Och jag har oxar och åsnor och småboskap och tjänare och tjänarinnor, och jag har sänt för att berätta för min herre, för att jag ska finna nåd (oförtjänt kärlek, favör – hebr. chen) i dina ögon.' "
Då ska ni säga: 'De är din tjänare Jakobs, det är en gåva sänd till min herre, till Esau och se, han är även bakom oss.' "
Sedan sade mannen: "Låt mig gå, för solen har börjat gå upp." Jakob svarade: "Jag släpper dig inte om du inte välsignar mig."
Israel sade till Josef: "Vallar inte dina bröder flocken i Shechem (Sikem)? Kom, jag ska sända dig till dem", och han svarade: "Här är jag." [Hebr. hineni, har betydelsen "jag står till förfogande" eller "jag är beredd att ta ansvar", se .]
Han sade till honom: "Gå nu och se att allt står väl till med dina bröder och att allt är väl med småboskapen. Kom sedan tillbaka och berätta för mig." Han sände iväg honom från Hebrons dal och han kom till Shechem (Sikem).
Ruben fortsatte: "Spill inget blod! Kasta honom i brunnen i ödemarken (öknen), men lägg inte er hand på honom (döda honom inte)." Han sade så för att han skulle kunna rädda Josef ur deras händer och föra tillbaka honom till hans far.
De skickade iväg den speciella manteln och tog den till deras far och sade: "Vi har funnit denna. Vet du om det är din sons mantel eller inte?"
Han sade: "Jag ska skicka en killing från flocken". Hon svarade: "Vill du ge mig en pant till dess du sänder den?"
Juda skickade killingen med sin vän adullamiten för att få tillbaka panten från kvinnans hand, men han fann henne inte.
Juda svarade: "Låt henne behålla det, annars blir vi utskämda, se, jag skickade denna killing och du har inte hittat henne."
När hon fördes fram lät hon säga till sin svärfar: "Genom den man som dessa ting tillhör är jag gravid." Hon sade vidare: "Avgör vem som är ägare till sigillet och tråden [den flätade tråden sigillet är fäst i] och staven." []
På morgonen var han orolig i sitt inre och sände efter och kallade på Egyptens spåmän (skrivare, från ordet för penna) och alla visa män. Farao berättade sin dröm men det fanns ingen som kunde uttyda den för farao.
Då skickade farao efter och kallade på Josef och de skyndade sig att hämta honom från fängelsehålan. Han rakade sig och bytte kläder och kom inför farao.
Men Benjamin, Josefs [yngre] bror, sände Jakob inte iväg med sina bröder för han sade (tänkte för sig själv): "Tänk om någon olycka ska drabba honom." [Benjamin och Josef var helbröder – Rakel var deras mor.]
Sänd en av er och låt honom hämta er bror och ni ska vara bundna för att era ord ska prövas, huruvida det är sanning i er, annars, så sant farao lever, är ni verkligen spioner."
Om du sänder vår bror med oss ska vi gå ner och köpa dig mat,
men om du inte vill låta honom gå, kommer vi inte att gå, för mannen sade till oss: "Ni ska inte se mitt ansikte utan att ha er bror med er."
Juda sade till sin far Israel: "Sänd gossen [Benjamin] med mig så ska vi stå upp och gå, så att vi får leva och inte dö, både vi och du och även våra små.
Må Allsmäktig Gud (El Shaddaj) ge er evig nåd (gränslös barmhärtighet) inför den mannen [som ju är Josef – ännu dold för dem], så att han befriar er andra bror [Simon, se , ] och Benjamin. Och för min del – om jag blir barnlös (berövas mina barn), så är jag barnlös (berövad)." [Jakob förtröstar på att Guds vilja ska få ske, se ; .][Detta är första gången som det hebreiska ordet rachamim förekommer i GT. Det betyder evig nåd, obegränsad barmhärtighet, gränslöst medlidande, oändligt förbarmande. Då ordet står i plural finns det ingen början och inget slut, det är omöjligt att räkna, det saknar begränsningar. Därav översättningar som på olika sätt uttrycker detta med adjektiv som evig, oändlig, gränslös m.m. Huvudbetydelsen i ordet är nåd, men hebreiskan har fem olika rötter för detta ord. Just denna rot betonar att nåden innebär barmhärtighet, medlidande och förbarmande.
Rachamim delar även rot med ordet för livmoder rechem. Det ger nåden i detta uttryck ytterligare en dimension av att vara värnande och beskyddande på samma sätt som livmodern är det lilla, hjälplösa och värnlösa barnets beskydd. På samma sätt som det ofödda barnet också är helt beroende av navelsträngen för att få näring, ligger i detta ord för nåd även en dimension som visar att vi är helt och hållet beroende av Guds eviga nåd för att ens överleva! Det gör att barmhärtigheten, medlidandet och förbarmandet får mycket djupare dimensioner än en allmän välvilja.]
Så snart morgonen grydde sändes männen iväg, de och deras åsnor.
Var inte ledsna och arga på er själva för att ni sålde mig hit. Gud har sänt mig före er för att bevara människors liv.
Gud har sänt mig hit före er för att bevara er och rädda era liv genom en stor befrielse.
Ja, det var Gud som skickade hit mig, inte ni [; ]. Han har gjort mig till faraos närmaste rådgivare, herre över hans hus, och härskare över hela Egyptens land.
Till sin far sände han på samma sätt tio åsnor lastade med det goda från Egypten och tio åsneston lastade med säd och bröd och proviant för resan.
Så sände han iväg sina bröder och de reste och han sade till dem: "Se till att ni inte blir oroliga, börjar att skaka (darra) på vägen."
De berättade alla Josefs ord som han hade sagt till dem. När han såg vagnarna som Josef hade sänt för att bära honom, blev Jakobs, deras fars, ande förnyad (återupplivad) i honom.
Jakob steg upp från
Beer-Sheva och Israels söner bar Jakob, sin far, och deras små och deras fruar i vagnarna som farao hade sänt för att bära honom.
Han [Jakob] sände Juda [vars namn betyder lovprisning] före honom till Josef, för att visa vägen framför honom till Goshen och de kom till Goshens land.
Israel sträckte ut sin högra hand och lade den på Efraims huvud – som var den yngre – och sin vänstra hand på Manasses huvud, så att han korsade sina händer, för Manasse var den förstfödde.
Naftali [betyder "brottning"] är en hind som blivit fri,
han ger goda ord (talar välsignelse, uppmuntran och tröst). [Detta är en profetia om att lärjungarna ska förkunna evangeliet, de goda orden, det glada budskapet. Nästan alla Jesu lärjungar kommer från Sebulons och Naftalis stam, eftersom dessa båda stammar beblandade sig i området vid Genesarets sjö som ursprungligen tilldelades Naftali och var området där Jesus kallade de flesta lärjungarna. Nasaret ligger i Sebulons område och Kapernaum i Naftalis område.]
2 Moseboken (74)
Då kom faraos dotter ner för att bada i floden. Hennes väninnor (unga kvinnor) gick [vidare] längs med strandkanten. När faraos dotter fick se korgen i vattnet skickade hon dit sin tjänarinna för att hämta den.
Därför ska du gå nu, så jag kan sända dig till farao och du ska föra mitt folk, israeliterna, ut ur Egypten." [Nu följer en dialog mellan Mose och Gud. Mose kommer med fyra ursäkter till varför han inte vill gå och till sist säger han rent ut, sänd någon annan, se .]
Gud svarade: "Jag ska verkligen vara med dig (jag är med nu och kommer alltid att vara med dig). Detta ska vara tecknet för dig att jag har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, ska ni tjäna Gud på detta berg." [Detta är inledningen till Guds förklaring av sitt namn. Det viktiga är inte tjänarens kvalifikationer, utan vem Gud är och att han är med sin tjänare, då är inget omöjligt.]
Men Mose sade till Gud: "Anta att jag skulle gå till israeliterna och säga: 'Era fäders Gud har sänt mig till er', och de frågar mig: 'Vad är hans namn?' Vad skulle jag svara dem?"
Gud sade till Mose: "JAG ÄR den JAG ÄR (jag har alltid varit närvarande, jag är det nu och kommer alltid att vara det). Du ska säga så här till israeliterna: 'JAG ÄR har sänt mig till er.' "
Gud sade också till Mose: "Så här ska du säga till israeliterna: 'Herren (Jahve), era fäders Gud – Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud – har sänt mig till er. Detta är mitt namn för evigt, och så ska jag åkallas från släkte till släkte.'
Så jag ska sträcka ut min hand och slå Egypten med en serie av iögonfallande tecken. Sedan ska han släppa er.
Men Herren sade till Mose: "Sträck ut din hand och ta den i stjärten."
[Mose övervinner sin rädsla.] Han sträckte ut sin hand och tog den, och ormen blev åter en stav i hans hand.
[Ursäkterna är slut och nu säger Mose rent ut att han inte vill gå.] Men Mose sade: "O, min Herre (Adonaj), skicka ditt budskap med någon annan, vem som helst."
Herren sade till Mose: "När du går tillbaka till Egypten ska du inför farao utföra alla de övernaturliga tecken som jag har gett dig makt att göra. Men jag ska förhärda hans hjärta så att han inte släpper folket. [Bibeln är tydlig med att också farao själv förhärdar sitt hjärta, se ; , ; .]
Jag har sagt till dig att släppa min son, så att han kan frambära offer åt mig. Men du har vägrat, och därför ska jag döda din förstfödde son.' " [Texten i är riktad till farao. Den andra delen kan dock vara riktad både till farao och Mose. Farao släppte folket motvilligt först efter 10 plågor, men det är motvilligt Mose ger sig av tillbaka till Egypten. Det går att hitta 10 punkter där Mose förhalar och motsätter sig uppdraget. Den tionde är i nästa vers när de stannar.]
Mose berättade för Aron allt som Herren hade sänt honom att säga och alla tecken han hade fått befallning att utföra.
En tid därefter gick Mose och Aron till farao och sade: "Så säger Herren, Israels Gud: Släpp mitt folk så att de kan fira högtid i öknen till min ära."
Men farao [som själv ansåg sig vara en gud] svarade: "Vem är Herren (Jahve). Varför skulle jag lyda honom och släppa Israel? Jag känner inte Herren, och jag tänker inte släppa Israel."
Då vände sig Mose på nytt till Herren (Jahve) och sade: "Herre (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt), varför har du låtit så mycket elände komma över detta folk? Varför har du sänt mig?
Herren svarade Mose [uppmuntrar och upprepar och förstärker sitt tidigare löfte, se ; ]: "Nu ska du få se vad jag ska göra med farao. Genom en stark hand ska han låta folket gå [och inte bara det], han ska driva ut dem från sitt land genom en stark hand." [Uttrycket "en stark hand" som används här två gånger syftar antagligen på Guds kraft, se . Plågorna som kom över landet gjorde att egyptierna till sist önskade att folket ska gå och skickar i väg dem, se .]
"Gå till farao, kungen av Egypten, och säg att han ska låta israeliterna få lämna hans land."
Du ska tala allt vad jag befaller dig, och din bror Aron ska säga det till farao så att han måste låta israeliterna lämna hans land.
Sedan sade Herren till Mose: "Faraos hjärta är hårt (tillslutet). Han vägrar att släppa folket.
Du ska säga till honom: 'Herren, hebréernas Gud har sänt mig till dig och säger; Släpp mitt folk så att de kan tjäna (hålla gudstjänst till) mig i öknen, och se, du har inte lyssnat.' [Här används det hebreiska ordet för att "betjäna". Ordet betyder både att tillbe men också att arbeta. Samma ord används i vers om att "arbeta" sex dagar och om slavarbetet i , , se även ; . I grekisk filosofi och tänkande, som influerat mycket av västvärden, anses arbete vara något ont och det andliga gott. För Gud hör tillbedjan och arbete ihop.]
Sedan talade Herren (Jahve) till Mose och sade: Gå till farao och säg till honom: "Släpp mitt folk så att de kan betjäna (hålla gudstjänst för) mig.
Men om du vägrar låta dem gå, då ska jag slå (drabba) hela ditt land med grodor." [Gudinnan Heket associerades med grodorna. Hon ansvarade för barnafödande, skapelse och att spannmålen växte. Som en vattengudinna var fertilitet och särskilt den senare delen av graviditeten och födandet viktiga delar av hennes ansvar. Hon ansågs vara Khnums hustru. Khnum gjorde människan av lera på sin drejskiva och sedan inblåste Heket livsanden i leran innan hon placerade den i kvinnans livmoder. Khnum och Hapi var källan till liv medan Heket var garanten för kommande generationer så att livet inte tar slut.]
Då kallade farao på Mose och Aron och sade: "Be till Herren (Jahve) att han tar bort grodorna från mig och från mitt folk. Sedan ska jag låta folket gå så att de kan offra till Herren (Jahve)."
Sedan talade Herren (Jahve) till Mose: Stig upp tidigt på morgonen och stå (positionera dig) framför farao. När han kommer till vattnet (Nilen) ska du säga till honom: Detta är vad Herren (Jahve) säger; Släpp mitt folk så att de kan betjäna (hålla gudstjänst för) mig.
Annars, om du inte låter mitt folk gå, ska jag sända flugsvärmar över dig, dina tjänare, ditt folk och in i era hus. Egyptens hus ska bli fulla (så att det fullständigt kryllar) av svärmande flugor till och med i husgrunderna. [Den egyptiska guden Khepri hade kontrollen över alla insekter, flugor och skalbaggar. Han hade kontroll över skapelsen och han ansågs även så mäktig att han var den som personligen flyttade solen över himlen varje dag.]
Farao sade: "Jag ska låta er gå så att ni kan offra till Herren er Gud (Jahve Elohim) i öknen. Gå bara inte så långt bort. Be för mig."
Mose svarade: "Se, jag går ut från dig, och jag ska be till Herren (Jahve) att flugsvärmarna lämnar farao, hans tjänare och folket imorgon. Bara farao upphör med att vara bedräglig (luras, hånar) och inte låta folket gå för att offra till Herren (Jahve)."
Men farao förhärdade (tillslöt) sitt hjärta och lät inte folket gå.
Sedan talade Herren (Jahve) till Mose: "Gå till farao och säg till honom: 'Detta är vad Herren (Jahve) hebréernas Gud (Elohim) säger: "Släpp mitt folk så att de kan betjäna (hålla gudstjänst för) mig.
Om du vägrar att låta dem gå och fortsätter att hålla dem kvar,
När farao frågade hade inte ett enda djur som tillhörde Israels barn (söner) dött. Men faraos hjärta blev förhärdat (tillslutet) och han lät inte folket gå.
Sedan sade Herren (Jahve) till Mose: "Stig upp tidigt på morgonen och stå (positionera dig) framför farao och säg till honom: 'Detta är vad Herren (Jahve) hebréernas Gud (Elohim) säger: Släpp mitt folk så att de kan betjäna (hålla gudstjänst för) mig.
Denna gång ska jag sända alla hemsökelser (plågor – heb. magefa) till ditt hjärta, och till dina tjänare och till ditt folk, så att ni ska veta att det finns ingen som jag i hela världen.
Sannerligen skulle jag nu ha kunnat sträcka ut min hand och slå dig och ditt folk med en pest som hade sopat bort dig från jordens yta.
Ändå upphöjer du dig själv över mitt folk genom att inte låta dem gå.
Sänd ut detta ord (gör det känt i hela Egypten); Stalla in din boskap och allt som du har ute på fälten. Varje person eller djur som är kvar ute på fältet och inte tagits hem (till stallet) kommer att dö när haglet faller ner på dem.' "
Farao kallade på Mose och Aron och sade till dem: "Jag har syndat denna gång. Herren (Jahve) är rättfärdig, medan jag och mitt folk är onda.
Be till Herren (Jahve), det räcker med Guds (Elohims) åska och hagel. Jag ska låta er gå. Ni behöver inte stanna längre."
Faraos hjärta var förhärdat (tillslutet) och han lät inte Israels barn (söner) gå, så som Herren (Jahve) hade sagt genom Moses hand.
Mose och Aron gick in till farao och sade till honom: "Detta är vad Herren (Jahve) hebréernas Gud (Elohim) säger: 'Hur länge ska du vägra att ödmjuka dig själv inför mig? Släpp mitt folk så att de kan betjäna (hålla gudstjänst för) mig.
Annars, om du vägrar att låta mitt folk gå, se, i morgon ska jag föra in gräshoppor över dina gränser.
Faraos tjänare sade till honom: "Hur länge ska den här mannen vara en snara för oss? Skicka iväg dessa människor så att de kan betjäna (hålla gudstjänst för) sin Gud (Elohim). Inser du inte att hela Egypten blir fördärvat?"
Men han sade till dem: "Må Herren (Jahve) vara med er om jag någonsin skulle låta er gå med era små. Se, ondska är i era ansikten.
Men Herren förhärdade (tillslöt) faraos hjärta och han lät inte Israels barn (söner) gå.
Men Herren förhärdade (tillslöt) faraos hjärta och han var ovillig att låta dem gå.
Sedan sade Herren (Jahve) till Mose: "Jag ska låta ännu en plåga komma över farao och Egypten. Därefter ska han låta er gå härifrån. När han låter er gå ska han med kraft (forcerat) kasta ut er (tvinga ut er) allihop härifrån.
Mose och Aron gjorde alla dessa tecken inför farao och Herren (Jahve) förhärdade (tillslöt) faraos hjärta, så att han inte lät Israels barn (söner) gå ut ur hans land.
Nu uppmanade egyptierna folket ivrigt och enträget och skickade ut dem ur landet med hast, så fort de kunde, för de tänkte att annars dör vi allihop.
och när farao vägrade att låta oss gå, slog Herren (Jahve) allt förstfött i Egyptens land, både människor och boskap. Därför offrar jag allt förstfött av hankön till Herren (Jahve) men jag löser ut alla förstfödda av mina söner." [Ceremonin kallas Pidjom haben, hebreiska för "friköpandet av sonen", se . Seden praktiseras ännu i dag av ortodoxa judar. Fadern överlämnade sin son till en präst i templet och fick honom tillbaka mot en föreskriven symbolisk summa på fem silvermynt. En förstfödd från en prästsläkt – kohen – omfattas inte av budet, se .]
Efter det att farao låtit folket gå, ledde Gud (Elohim) dem inte på vägen mot filistéernas land, även om den var närmast, kortast, för Gud (Elohim) sade: Folket kan ändra sig om de ser krig och vilja vända tillbaks till Egypten. [Gud valde att inledningsvis skona folket från motgångar för att ge dem möjligheten att bli trygga i sin nya situation och lära sig förstå att Gud alltid är pålitlig. Men senare vill han lära oss att lita på honom även i motgång för det tillhör livet som frälst att kunna möta både med– och motgångar tillsammans med Gud. Denna vers lär oss att hjälpa nyfrälsta syskon så att vi skyddar dem från onödiga motgångar i början på sin vandring med Jesus.]
När man berättade för Egyptens kung att folket hade flytt förändrades faraos och hans tjänares hjärtan mot folket och de sade: Vad är det vi har gjort som låtit Israel lämna sin plats som våra slavar?
I din stora härlighet (upphöjdhet, majestät)
slog du ner de som reste sig upp mot dig.
Du släppte lös din förtärande eld (vrede)
som förtärde dem som halm.
[Samma verb "släpp lös" användes genomgående i kravet mot farao att "släppa" israeliterna
fria. Ironiskt nog släpps nu Guds eld lös över honom själv då han vägrade lyda Gud.]
Sedan lät Mose sin svärfar lämna och han gick sin väg till sitt eget land.
Och om en man slår sin tjänare i ögat eller slår sin tjänarinna i ögat, och ögat fördärvas, ska han låta honom gå fri för ögats skull.
Och om han slår ut sin tjänares tand eller sin tjänarinnas tand, ska han låta honom gå fri för tandens skull.
Om en man orsakar att ett fält eller en vingård blir avätet, därför att han har låtit sin boskap gå lös, och den har ätit på en annan mans fält, då ska han ersätta honom från sitt eget fält och från sin egen vingård.
Om tjuven inte blir funnen, då ska husets herre komma nära Gud (Elohim) för att se om han har lagt sin hand på sin grannes tillhörigheter.
då ska Herrens (Jahves) ed vara mellan dem båda för att se att han inte har lagt sin hand på sin grannes tillhörigheter, och dess ägare ska acceptera det och inte begära någon ersättning.
Se, jag sänder en ängel, en budbärare, framför dig, för att vaka över dig på dina vägar och föra dig till den plats som jag har gjort i ordning (åt er).
Jag ska sända min skräck framför dig och slå alla människor med panik, som du ska komma till, och göra så att alla dina fiender vänder ryggen mot dig (så att de flyr för dig).
Jag ska sända bålgetingar (skräck, modlöshet) framför dig som kommer att driva undan hivéerna, kananéerna och hettiterna för dig.
[Bålgetingar (hebr. tsira) kan också betyda plåga, men även syfta på skräck, förvirring, modlöshet och pest, se .]
Han sände i väg unga israelitiska män och de offrade brännoffer och slaktade unga tjurar till gemenskapsoffer åt Herren.
Men han lyfte inte sin hand mot de [sjuttio] äldste i Israel [för att hindra dem från att se honom, eller slå ner dem eftersom ingen kan leva och se Guds ansikte, se ]. De såg (som i en syn) Gud, och de åt och drack [i hans närvaro]. [De såg antagligen en profetisk syn eller en gudomlig manifestation av Guds närvaro, men inte fullheten av hans härlighet eftersom Mose senare frågar efter att få se mer av Gud, se .]
och jag ska sända en ängel (budbärare) framför er och jag ska driva ut kananéerna, amoréerna och hettiterna och perisseerna och hivéerna och jevuséerna,
Och Mose sade till Herren (Jahve): "Se, du har sagt till mig: 'För upp detta folk', och du har inte låtit mig veta vem du vill sända med mig. Och du har sagt: 'Jag känner dig vid namn och även att jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon.'
3 Moseboken (10)
Och han ska stänka det sju gånger över den som blivit fri från svampinfektionen (möglet) och han ska förklara honom ren och ska låta den levande fågeln flyga iväg över det öppna fältet (ordagrant över fältets mun).
Men han ska låta den levande fågeln flyga ut ur staden till det öppna fältet (ordagrant: över fältets mun) och bringa försoning för huset och det ska vara rent.
Men geten, på vilken lotten föll att bli en syndabock, ska ställas fram levande inför Herren, för att bringa försoning med den och låta den gå som syndabock ut i ödemarken (öknen).
Aron ska lägga båda sina händer på den levande getens huvud och bekänna över den alla Israels folks missgärningar och alla deras överträdelser i alla deras synder och lägga dem på getens huvud och sända iväg den till ödemarken, i handen på en man som är redo [någon som ska leda ut geten i ödemarken, det är öknen öster om Jerusalem]. [Här talas också profetiskt om vad som skulle ske med Jesus. När översteprästerna slår Jesus i ansiktet uppfylls denna förebild, se ; ; .]
Geten ska bära alla deras missgärningar till ett obebott land, och han ska låta geten gå ut i ödemarken.
Den man som ledde ut syndabocken ska tvätta sina kläder och bada sin kropp i vatten och sedan komma in i lägret.
Orena er inte med något av detta, för med allt sådant har de folkslag orenat sig, som jag fördriver (kastar ut) för er.
Ni ska inte följa sederna hos de folk som jag driver undan för er, för just därför att de gjort som de gjort avskyr jag dem.
Jag ska också sända vilda djur bland er som ska stjäla era barn från er och fördärva din boskap och göra er så få att dina vägar ska vara öde. [På 700-talet drabbades de som bodde i Samarien av just detta, se .]
Jag ska [ta bort min skyddande hand och] låta ett svärd komma över er som ska hämnas invändningarna mot mitt förbund, och när ni samlas tillsammans i era städer ska jag sända pest bland er och ni ska utlämnas i era fienders händer.
4 Moseboken (29)
"Befall Israels söner att de ska skicka ut från lägret alla som lider av en svår hudsjukdom (hebr. , se ) och alla som är sjuka och alla som är orena genom kontakt med någon död,
både män och kvinnor ska ni skicka ut, utanför lägret ska ni skicka dem, så att de inte orenar lägret i vars mitt jag bor."
Och Israels söner gjorde så och skickade dem utanför lägret. Som Herren (Jahve) hade sagt till Mose, så gjorde Israels söner.
"Låt män gå ut och utforska (undersöka – hebr. tor) [med fokus på att lyfta fram alla goda egenskaper i] landet Kanaan, som jag har gett till Israels söner. En man för varje av fädernas stammar ska du sända, var och en en ledare bland dem." [Det hebreiska ordet tor har en possitiv innebörd att hitta det goda. Engelska orden "tour" och "tourism" (och även vårt svenka ord "turism") kommer från detta ord som har kvar samma innebörd att utforska ett land och besöka de bästa platserna. I hebreiskan finns ett annat ord för att spionera och hitta svagheter (ragal), dock används inte det här, Mose visste att Gud gett dem landet. Ordet för duva är också snarlikt dor, och det är intressant att det just var en duva som Noa skickade ut och förväntades komma med possitivt resultat att vattnet sjunkit undan, se . Ordet används 14 ggr i Fjärde Mosebok, och första gången är när Gud själv utser nästa viloplats för israeliterna, se .]
Och Mose lät dem gå från Parans öken enligt Herrens (Jahves) befallning, alla av de män som var huvuden (ledare) för Israels söner.
Detta var namnen på de män som Mose skickade iväg för att utforska (undersöka) landet. Mose gav Hosea, Nuns son, namnet Josua. [Hosea (hebr. Hoshea) betyder "frälsning, räddning", och Josua (Jehoshua) betyder "Herren är frälsning och räddning". Detta stryker under att det inte är de själva utan Gud som skulle frälsa och rädda dem. Namnändringen på Josua från Hosea till Josua är på hebreiska endast ett tillägg av bokstaven jod i början. Det gör att inledningen på namnet Josua blir Jah, som är kortformen av Guds namn. Detta tolkar många rabbiner som att Mose insåg att Josua behövde mod och källan till mod och frimodighet är Gud. När Josua i samklang med sitt nya namn väljer att lita på Gud blir han också frimodig med Guds hjälp.]
Och Mose lät dem gå ut och utforska (undersöka) Kanaans land och sade till dem:
"Gå upp här in i söder (Negev) och gå upp i bergen,
Och de [12 spejarna] berättade för honom [Mose] och sade. "Vi kom till landet som du sände oss till och det flödar verkligen av mjölk och honung, och detta är dess frukt.
Och männen som Mose sänt att utforska (hebr. tor) landet [för att visa på allt gott som Gud gett, se ] och som, när de återvände, fick hela församlingen att knota (klaga) mot honom, genom att avlämna en ond rapport mot landet,
Och Mose sände efter Datan och Aviram, Eliavs söner men de sade: "Vi vill inte komma,
Och Mose sade: "Genom detta ska ni veta (vara intimt förtrogna med) att Herren (Jahve) har sänt mig att göra allt detta arbete och att jag inte har gjort det av eget sinne (ordagrant: från mitt hjärta).
Om dessa män dör en vanlig död som alla människor, och drabbas av det som drabbar alla människor, då har Herren (Jahve) inte sänt mig.
Och Mose skickade budbärare till Edoms kung:
"Så säger din bror Israel, du känner till alla våndor som har drabbat oss,
Och när vi ropade till Herren (Jahve) hörde han vår röst och sände en ängel och förde oss ut från Egypten.
Och se vi är i Kadesh, en stad precis vid din gräns.
Så Herren (Jahve) sände giftiga (brännande) ormar bland folket, som bet israeliterna så att många av dem dog.
Och Israel sände budbärare till amoréernas kung Sichon och sade:
Och Mose sände spejare till Jazer och de tog dess byar och drev ut amoréerna som fanns där. [Jazer var både namnet på regionen () och huvudstaden ().]
Och han sände budbärare till Bileam, Beors son, till Petora som är vid floden, till folkets söner i landet och kallade på honom och sade:
"Se, det är ett folk som har kommit ut från Egypten,
se, de täcker jordens ansikte (yta),
och de har lägrat sig mittemot mig.
Och Bileam sade till Gud (Elohim): "Balak, Tsippors son, Moavs kung har sänt till mig (och sagt):
[Balak kunde inte ta ett nej, och ger sig inte.] Och Balak sände furstar igen, fler och mer ärbara [ännu högre rang] än de [första].
Och Balak sade till Bileam: "Sände jag inte efter dig och kallade enträget på dig? Varför kom du inte till mig? Har jag inte möjlighet att befordra dig och ge dig ära?"
Och Balak offrade oxar och får och sände till Bileam och till furstarna som var med honom.
Och Bileam sade till Balak: "Sade jag inte till dina budbärare att du inte skulle sända efter mig när jag sade:
1 000 från varje stam bland alla Israels stammar ska ni sända till striden."
Och Mose sände iväg dem till striden, 1 000 från varje stam, och Pinchas, son till prästen Elazar, till striden med de heliga föremålen och trumpeten för stridssignal i sin hand.
Så gjorde era fäder när jag sände dem från Kadesh Barnea för att bespeja landet.
5 Moseboken (22)
Och ni kom nära mig, varenda en av er och sade: "Låt oss sända ut män som kan utforska landet åt oss och komma tillbaka med ord om vägen som vi måste dra upp och om städerna som vi ska komma till."
Och jag sänder budbärare ut från Kedemots öken till Sichon, Chesbons kung med ord om fred och säger:
Dessutom ska Herren din Gud (Jahve Elohim) sända bålgetingar bland dem till den dag de lämnar och de ska gömma sig själva och förgås framför dig.
Och när Herren (Jahve) sände er från Kadesh-Barnea och sade: "Gå upp och besätt landet som jag har gett er" då var ni upproriska mot Herren er Guds (Jahve Elohims) befallning och trodde honom inte och lyssnade inte till hans röst.
Om din bror, en hebreisk man eller hebreisk kvinna, blir såld till dig, ska han tjäna dig i sex år och det sjunde året ska han lämna dig och vara fri.
Och när du låter honom gå fri från dig ska du inte låta honom gå tomhänt.
Det ska inte kännas tungt för dig när du låter honom gå fri och lämnar dig, för två (dubbla) löner har han arbetat åt dig i sex år, och Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välsigna dig i allt du gör.
då ska de äldste i staden sända efter och hämta honom därifrån och ge honom till blodshämnaren så att han kan dö.
Och det ska ske att om du inte finner tillfredsställelse i henne, då ska du låta henne gå vart hon vill, men du får inte sälja henne för pengar. Du ska inte behandla henne som en slav, för att inte förnedra henne.
Du ska skicka iväg fågelmamman, men ungarna kan du ta för dig själv, för att det ska gå väl för dig och dina dagar ska bli många. [Budet att bevara liv är ironiskt nog uppblandat med uppmaning att ta liv. I en kultur som var beroende av jordbruk och slakt av djur för mat, var dödande av djur tillåtet, se . Det ska dock ske med vishet och värdighet, fågelmamman skulle leva för att kunna ge mat även i framtiden. Ordningen här är först rena djur (oxe och får, ), åsnan som var oren (se ) och sist vilda fåglar.]
De ska bötfälla honom med 100 shekel silver och ge dem till ungmöns far eftersom han har kallat en jungfru i Israel för elaka saker, och hon ska vara hans hustru och han får inte förskjuta henne i hela sitt liv (ordagrant alla dagar).
då ska mannen som låg med henne ge ungmöns far 50 shekel silver och hon ska vara hans hustru, eftersom han har förödmjukat henne. Han får inte förskjuta henne i hela sitt liv (ordagrant alla dagar). []
När en man tar en hustru och äktar henne, och det sedan händer att hon inte finner nåd (oförtjänt kärlek) i hans ögon, eftersom han har funnit något oanständigt hos henne och skriver ett skilsmässobrev (hebr. sefer kritot) till henne och ger i hennes hand och skickar ut henne ur hans hus,
och den senare mannen hatar henne och skriver ett skilsmässobrev till henne och ger i hennes hand och skickar ut henne ur hans hus, eller om den senare mannen dör, som tog henne till sin hustru,
då ska hennes tidigare man som sände iväg henne inte ta henne till hustru igen efter att hon blivit orenad. Det är en styggelse inför Herren (Jahve) och du ska inte förorsaka att landet syndar, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig som arv. [Ordet skilsmässa (hebr. kritot) finns inte i singular utan står i feminin plural. Anledningen är att det krävs två för att en skilsmässa ska vara möjlig. Roten kommer från ordet karat som betyder skära, hugga av och dela. Se även ; .]
[Detta stycke hör tematiskt ihop med ] När två män slåss med varandra och hustrun till den ene kommer nära för att rädda sin make ur den andres hand som slår honom, om hon då tar fram sin hand och rör hans genitalier (bokstavligt det som väcker skam),
Herren (Jahve) ska sända dessa förbannelser över dig, nederlag (förvirring) [] och bestraffning (fruktan, tillrättavisning) i allt som du sätter din hand till att göra, till dess du blir fördärvad, och till dess du med hast går under, på grund av de onda gärningar du gör när du överger mig.
Därför ska du tjäna dina fiender, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska sända emot dig, i hunger och i törst, och i nakenhet, och i längtan efter alla ting, och han ska lägga ett ok av järn på din nacke till dess han har fördärvat dig [].
Tynande av hunger,
slukas de av plåga (epidemi, feber)
och blir bittert stungna [av giftiga djur – sjukdom]
– vilddjurens tänder [vilda djur] ska jag sända över dem,
med giftet (vreden) från dem [ormar, skorpioner, osv] som krälar i stoftet.
vad det gäller alla tecken och under (mirakler) som Herren (Jahve) sänt honom att göra i Egyptens land,
med (till/mot) farao
och med (till/mot) alla hans tjänare
och med (till/mot) hela hans land,
Josua (23)
Och de svarade Josua och sade: "Allt som du har befallt oss ska vi göra och varthelst du sänder oss, dit ska vi gå.
Josua, Nuns son, skickade i hemlighet i väg två spejare från Shittim [en stad öster om Jordanfloden strax norr om Döda havet där israeliterna hade slagit läger under en längre tid] och sade: "Gå in i landet [väster om Jordan] och undersök det, och då särskilt [staden] Jeriko"
De begav sig i väg och stannade till vid en prostituerads hus [byggt ovanpå muren, troligen nära Jerikos port]. Kvinnan hette Rahab (Rachav) och de sov över där. [Detta var en strategiskt bra plats att gömma sig på. De större städerna i Kanaan var små kungadömen där varje stad styrdes av en lokal kung. Trots spejarnas försiktighet måste vakterna vid stadsporten ha sett dem.]
Då sände Jerikos kung denna order till Rahab (Rachav):
"Överlämna männen som kom till dig (dina klienter), de som kom till ditt hus, för de är här för att utforska landet." [I den hebreiska texten ligger det en sexuell anspelning på "kom till dig", det är antagligen därför den hebreiska författaren lägger till "de som kom till ditt hus", för att förtydliga att de inte köpte hennes tjänster.]
Och hon sade: "I enlighet med era ord ska det bli." Och hon sände iväg dem och de lämnade, och hon band det röda repet i fönstret. [I användes hebreiska ordet chevel för rep. Här i och används ett annat ord för rep (hebr. tikvah) ordet betyder också hopp. Det finns likheter hur israeliterna strök lammets blod på dörrposterna i Egypten och hur Rahab (Rachav) firar ner ett rött rep av hopp från sitt fönster. Parallellen till Jesu död och uppståndelse finns också här. I firades spejarna ner i ett rep, ordet betyder också smärta och lidande. Tre dagar senare har samma rep blivit ett blodrött rep av hopp som räddar från undergång!]
och staden och allt som är i den, ska vara helgad (avskild) [] till Herren (Jahve), endast skökan Rahab (Rachav) ska leva, hon och alla som är med henne i huset, eftersom hon gömde budbärarna som vi sände [.]
Men skökan Rahab (Rachav) och hennes fars hus och allt som hon hade, lät Josua rädda levande, och hon bor mitt i Israel till denna dag, eftersom hon gömde budbärarna som Josua hade sänt för att bespeja Jeriko [; ; ].
Och Josua sände män från Jeriko till Ai, som ligger vid Beit Aven [ordagrant "tomhetens hus"], på den östra sidan om Betel, och talade till dem och sade: "Gå och bespeja landet." Och männen gick iväg och bespejade Ai. [Ai har traditionellt identifierats med Et-tell 14 kilometer väster om Jeriko och 16 km norr om Jerusalem. Dock verkar staden varit övergiven vid den här tiden, och ruinerna vid Khirbet el-Maqatir 1,5 kilometer västerut passar bättre in på Bibelns beskrivning. Wadi Sheban på den västra sidan fungerar som ett bra gömställe, se .]
Josua sände budbärare och de sprang till tältet och se, det var gömt i tältet och silvret underst.
Så Josua steg upp med allt krigsfolket för att gå till Ai. Och Josua valde ut 30 000 män, mäktiga män (hebr. ) med mod och tapperhet, och sände fram dem under natten. [Tio gånger så många som första försöket, se .]
Och Josua sände fram dem och de lade sig i bakhållet och satte sig mellan
Betel och Ai på västra sidan om Ai. Men Josua vistades bland folket den natten.
Därför sände Adonitsedek, Jerusalems kung (bud) till
Hoham, kung i Hebron,
och till Piram, kung i Jarmot,
och till Jafija, kung i Lachish,
och till Devir, kung i Eglon och sade:
Och Givons män sände (bud) till Josua till lägret i Gilgal [intill Jeriko] och sade: "Släpp inte dina händer från dina tjänare, kom upp till oss snabbt och rädda oss och hjälp oss, för alla amoréernas kungar som bor i bergsbygden [Jerusalem, Hebron, Jarmot, Lachish och Eglon] har samlat sig tillsammans mot oss."
När nu Javin
[betyder: "den Gud ser" – troligtvis en titel], kungen i
Chatsor [den största staden norr om Galileiska sjön i övre Galiléen] hörde om detta, sände han
[bud] till
Jovav, kung i Madon
och till Shimrons kung
[nuvarande Tel Shimron i Jezereldalen] och till Achshafs kung
40 år gammal var jag när Mose Herrens (Jahves) tjänare sände mig från Kadesh–Barnea för att bespeja landet och jag kom tillbaka till honom med ord som de var i mitt hjärta.
Ändå är jag lika stark idag som jag var den dag då Mose sände iväg mig. Som min styrka (kraft) var då så är min styrka (kraft) nu till att strida och till att gå ut och till att komma in.
Utse åt er tre män för varje stam och jag ska sända dem och de ska stå upp och vandra genom landet och beskriva det som är ert arv och de ska komma till mig.
Så välsignade Josua dem och sände iväg dem och de gick till sina tält.
Och till halva Manasse stam hade Mose gett arv i Bashan, men till den andra halvan gav Josua bland deras bröder bortom Jordan västerut. När Josua sände iväg dem till deras tält välsignade han dem,
Och Israels söner sände Pinchas, son till prästen Elazar, till Rubens söner och till Gads söner och till halva Manasse stam i Gileads land,
Och jag sände Mose och Aron, och jag plågade Egypten i enlighet med allt som jag gjorde i dess mitt, och därefter förde jag ut er.
Sedan steg Balak, Tsippors son, upp och kämpade mot Israel, och han sände efter Bileam, Beors son, för att förbanna er.
Och jag sände bålgetingar framför er som drev ut dem framför er, två av amoréernas kungar, inte med svärd, inte med båge.
Så sände Josua iväg folket, var man till sin arvedel.
Domarboken (38)
Och Juda söner stred mot Jerusalem [som också kallades Jebus, se ] och tog det och slog det med svärdsegg och satte staden i brand. [Detta var en tillfällig seger (; ; ). David intar senare staden, se .]
Och han visade dem ingången till staden och de slog staden med svärdsegg men de lät mannen och hans familj gå.
När nu Josua hade sänt iväg folket, gick Israels söner var och en till sin arvedel för att besätta landet.
Men när Israels söner ropade till Herren (Jahve) reste Herren (Jahve) upp en frälsare (räddare), Ehud, Geras son, Benjamins son, en vänsterhänt man, och Israels söner sände en gåva med honom till Eglon, Moavs kung. [Namnet Benjamin betyder ordagrant "högra handens son". Författaren noterar ironiskt att Ehud var vänsterhänt, en egenskap som skulle visa sig avgörande för utgången i denna berättelse, se och . Benjaminiterna var kända för deras skicklighet att använda slungor med sin vänstra hand ().]
När han avslutat överlämnandet av gåvan skickade han ut folket som burit gåvan.
Och Ehud drog fram sin vänstra hand och tog svärdet från sin högra höft och drev in det i hans buk.
Och hon sände efter och kallade på Barak, Avinoams son från Kedesh-Naftali, och sade till honom [detta är det första av tre tal till Barak som Debora ger]: "Har inte Herren Israels Gud (Jahve Elohim) befallt och sagt: 'Gå och dra ut mot berget Tavor och ta med dig 10 000 män från Naftali söner och från Zevulons söner?' [Det finns ett Kedesh nordväst om Chatsor och norr om Hulasjön (). Det troligaste här är ändå Kirbet-Kedesh på västa sidan av Galileiska sjön, strax söder om nuvarande Tiberias.]
Och Isaskars furstar var med Debora,
som Isaskar så var Barak,
in i dalen rusade han fram på sina fötter.
Bland Rubens skaror
var det stor beslutsamhet i hjärtat.
Hon satte sin hand till tältpluggen
och sin högra hand till hantverkarens hammare,
och med hammaren slog hon Sisera, hon slog genom hans huvud,
ja, hon genomborrade och slog genom hans tinning.
att Herren (Jahve) sände en man, en profet, till dem. [Han nämns inte vid namn, men är den första profeten efter Mose, efter honom kommer Samuel.]
Han sade: "Så säger Herren, Israels Gud [och påminner dem om vem Gud är, hur de lämnat honom och börjat tillbe avgudar i stället]:
Det var jag som förde er ut ur Egypten,
förde er ut ur slavhuset (slaveriet).
Herren (Jahve) vände sig till Gideon och sade: "Gå, och använd den styrka (hebr. koash) du har och du ska rädda Israel ur midjaniternas händer. Är det inte jag som sänder dig?"
Och Herrens (Jahves) ängel sträckte fram spetsen på sin stav som han hade i sin hand och vidrörde köttet och de osyrade brödkakorna, och det slog ut eld från klippan och förtärde köttet och det osyrade brödet. Och Herrens (Jahves) ängel försvann från hans ögon.
Och han sände budbärare över hela Manasse och även de samlades efter (bakom) honom, och han sände budbärare till Asher och till Zevolun och till Naftali och de kom upp och mötte honom.
Och de tog folkets proviant i sina händer och sina shofarer, och han sände alla Israels män, varje man till sitt tält, men behöll de 300 starka (fasta, säkra, tappra) männen. Midjaniternas läger låg [på lägre höjd] under honom i dalen.
Och Gideon sände budbärare genom hela Efraims bergsbygd
[som sträckte sig från Betel, norr om Jerusalem, upp till Jisreelslätten – området kallades senare Samarien] och sade: "Kom ner mot Midjan, och ta vattnen framför dem så långt som till Beit-Bara och även Jordan."
Och alla Efraims män samlades tillsammans och tog vattnen så långt som till Beit-Bara och även Jordan.
Och Gud (Elohim) sände en ond ande mellan Avimelech och Shechems män [jmf ] och Shechems män handlade förrädiskt mot Avimelech,
Och han sände budbärare till Avimelech i Torma och sade: "Se, Gaal, Eveds son, och hans bröder har kommit till Shechem, och se, de vill hetsa staden mot dig.
Och Jiftach sände budbärare till Ammons söners kung och sade: "Vad har du med mig att göra? Varför har du kommit för att strida mot mitt land?"
Och Jiftach sände åter budbärare till Ammons söners kung
och Israel sände budbärare till Edom och sade: ’Låt mig, jag ber dig, gå genom ditt land,’ men Edoms kung lyssnade inte. Och på samma sätt sände han till Moavs kung men han ville inte och Israel vistades i Kadesh.
Och Israel sände budbärare till Sichon, amoréernas kung, Cheshbons kung och Israel sade till honom: ’Låt oss passera, vi ber dig, genom ditt land till min plats.’
Men Ammons söners kung lyssnade inte till orden som Jiftach sände till honom.
Och han sade: "Gå." Och han sände iväg henne två månader och hon lämnade, hon och hennes vänner och begrät hennes oskuld på bergen.
Och han hade 30 söner. Och 30 döttrar sände han utomlands och 30 döttrar förde han från utlandet till sina söner. Och han dömde Israel sju år.
Och Manoach vädjade (bad – hebr. atar) till Herren (Jahve) och sade: "O, Herre (Adonaj) låt mannen från Gud (Elohim) som du sände komma, jag ber dig, igen till oss, och undervisa oss vad vi ska göra med ynglingen som ska födas." [Här används ett ovanligare ord för bön som ofta också involverade ett offer. Upprepningen av "oss" antyder att han var avudsjuk att budbäraren hade kommit till hans fru och inte honom.]
Och när han hade tänt facklorna lät han dem gå in i filistéernas stående säd och brände både sädeskärvarna och den stående säden och dessutom olivplanteringarna.
Och han hittade en färsk åsnekäke [här används samma ord för käke som i platsen Lechis namn] och sträckte fram sin hand och tog den och slog 1 000 män [med den].
Då nu Delila förstod att han berättat hela sitt hjärta till henne sände hon och kallade på filistéernas furstar och sade: "Kom upp den här gången eftersom han har berättat hela sitt hjärta till mig." Och filistéernas furstar kom upp till henne och tog med sig silvret i sina händer.
Och Dans söner sände från deras familjer fem män från deras mitt, män, soldatsöner, från Tsora [Simsons födelsestad, se ] och från Eshtaol [det var i området mellan dessa städer i Låglandet som Herrens Ande började röra vid Simson, se ] till att genomsöka (bespeja, spionera på) landet och till att utforska det, och de sade till dem: "Gå och utforska landet."
Och de kom till Efraims bergsbygd och till Michas hus och övernattade där.
Men männen lyssnade inte till honom och mannen tog hans konkubin och förde ut henne till dem och de kände (hade sexuellt umgänge med) henne och skändade (kränkte) henne hela natten till morgonen och när dagen grydde sände de iväg henne.
Och han kom till sitt hus och tog kniven och tog ett starkt (fast) tag i sin konkubin och styckade henne till hennes ben i tolv delar och sände iväg henne i hela Israels område.
Och jag tog min konkubin och delade henne i stycken och sände iväg henne genom hela Israels ärvda land eftersom denna dårskap har gjorts i Israel.
Och Israels stammar sände män till hela Benjamins stam och sade: "Vilken ondska är detta som har skett ibland er?
Och Israels män vände tillbaka till Benjamins söner och slog dem med svärdsegg, hela staden och boskapen och alla som de hittade. Även alla städer som de fann satte de i brand.
Och församlingen sände dit 12 000 män från soldaternas män och befallde dem och sade: "Gå och slå dem, Javesh-Gileads invånare, med svärdsegg och kvinnorna och de små.
Och hela församlingen sände och talade till Benjamins söner som var i Rimmons klippa och ropade ut frid (shalom) till dem.
1 Samuelsboken (67)
Så folket sände [män med bud] till Shilo och de hämtade Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) som sitter på keruberna, förbundsark därifrån. Och Elis två söner – Chofni och Pinchas – följde med Guds (Elohims) förbundsark. []
De sände därför och samlade ihop alla filistéernas ledare till sig och sade: "Vad ska vi göra med Israels Guds (Elohims) ark?"
De svarade: "Låt Israels Guds (Elohims) ark bäras till Gat." Och de bar Israels Guds (Elohims) ark dit.
Så de skickade Guds (Elohims) ark till Ekron. Och det skedde när Guds (Elohims) ark kom till Ekron att invånarna ropade och sade: "De har fört Israels Guds (Elohims) ark till oss för att slakta oss och vårt folk."
De sände därför efter och samlade ihop filistéernas ledare och de sade: "Sänd bort Israels Guds (Elohims) ark och låt den gå tillbaka till sin plats, så att den inte slaktar oss och vårt folk," för en dödlig pest rådde över hela staden, Guds (Elohims) hand var mycket tung där.
Och filistéerna kallade på prästerna och siarna och sade: "Vad ska vi göra med Herrens (Jahves) ark? Tala om för oss hur vi ska skicka tillbaks den till sin plats."
Och de sade: "Om ni sänder bort Israels Guds (Elohims) ark, sänd den inte tom utan sänd honom på något sätt ett skuldoffer, sedan ska ni bli botade, och det ska bli känt för er varför hans hand inte har tagits bort från er."
Varför har ni förhärdat era hjärtan som egyptierna och farao förhärdade sina hjärtan? När han var vred bland dem, lät de inte folket gå, men de gick?
Och ta Herrens (Jahves) ark och ställ den på vagnen och lägg föremålen av guld, som ni ger honom som ett skuldoffer, i en låda bredvid och sänd iväg den så att den kan gå.
Och de sände budbärare till invånarna i Kirjat-Jearim och sade: "Filistéerna har fört tillbaka Herrens (Jahves) ark, kom ner och hämta upp den till er."
"Imorgon vid denna tid ska jag sända dig en man från Benjamins land, och du ska smörja honom till furste över mitt folk Israel, och han ska rädda folket från filistéernas hand, för jag har sett till mitt folk eftersom deras rop har kommit till mig."
Och Samuel svarade Saul och sade: "Jag är siaren, gå upp före mig till den höga platsen, för du ska äta med mig idag och i morgon ska jag låta dig gå och ska tala om för dig allt du har på ditt hjärta.
Och de steg upp tidigt och det hände i gryningen att Samuel kallade på Saul på taket och sade: "Upp, så att jag kan sända iväg dig." Och Saul steg upp och de gick båda två, han och Samuel, utomhus.
Sedan talade Samuel om påbuden (de bindande juridiska besluten) om kungen för folket, och skrev det i en bok och lade den inför Herrens (Jahves) ansikte. Och Samuel sände iväg hela folket, var man till sitt hus.
Och Javeshs äldste sade till honom: "Ge oss sju dagars betänketid så att vi kan sända budbärare till alla Israels gränser, och sedan om ingen kommer och hjälper oss, ska vi komma ut till dig."
Och han tog ett ok av oxen och bröt det i delar och sände dem genom hela Israel i budbärares händer och sade: "Vemhelst som inte kommer efter Saul och efter Samuel, så ska det göras med hans oxe." Och fruktan för Herren (Jahve) föll över folket och de drog ut som en man.
När Jakob kommit till Egypten [, ] då ropade era fäder till Herren (Jahve) och Herren (Jahve) sände Mose och Aron som förde ut era fäder från Egypten, och de lät er bo på denna plats.
Då sände Herren (Jahve) Jerubaal och Bedan [Barak, se ] och Jiftach [] och Samuel [han nämner sig själv som den siste dommaren (några grekiska manuskript av Septuaginta och den syriska översättningen skriver Simson, se )] och befriade er ur era fienders hand på alla sidor, och ni bodde i trygghet.
Och Saul valde åt sig 3 000 män från Israel, varav 2 000 var med Saul i Michmas
[betyder: "dold plats"; troligtvis nuvarande Mukmas 11 km nordöst om Jerusalem] och i
Betels berg, och 1 000 var med
[hans son] Jonatan i Giva-Benjamin
[staden Giva i stammen Benjamins område, se även ], och resten av folket sände han var och en till sitt tält.
Men Jonatan hörde inte när hans far band folket med eden, och han sträckte fram staven som var i hans hand och doppade den i honungskakan och förde den till sin mun och hans ögon blev klara.
Och Samuel sade till Saul: "Herren (Jahve) har sänt mig till att smörja dig till kung över hans folk, över Israel, lyssna nu därför till rösten av Herrens (Jahves) ord.
och Herren (Jahve) sände dig på en resa och sade: 'Gå och förgör fullständigt syndarna, amalekiterna, och strid mot dem till dess de är helt förtärda.'
Och Saul sade till Samuel: "Jag har lyssnat till Herrens (Jahves) röst och jag har gått den väg som Herren (Jahve) sänt mig, och har fångat Agag, amalekiternas kung, och har fullständigt förstört amalekiterna.
[Den tredje enheten i Samuelsböckerna handlar om hur den unge David kommer till tronen. Den består av sju enheter som går från positiva händelser till negativa. De fyra första beskriver hans smörjelse, tjänst som harpospelare, segern över Goliat och hans popularitet och vänskap med Jonatan. Centralt vänder berättelsen och i ett kiastiskt mönster följer tre berättelser som beskriver hans kamp och hur Saul går hårdare och hårdare åt David.] Herren (Jahve) sade nu till Samuel: "Hur länge ska du sörja för Saul? Se jag har förkastat honom från att vara kung över Israel. Fyll ditt horn med olja och gå. Jag ska sända dig till betlehemiten Jishaj, för jag har utsett bland hans söner åt mig en kung."
Och Samuel sade till Jishaj: "Är detta alla dina ynglingar?" Och han sade: "Den yngste återstår men se, han vaktar fåren."
Och Samuel sade till Jishaj: "Sänd efter och hämta honom för vi ska inte sitta ner förrän han har kommit hit."
Och han sände efter och förde in honom. Han var rödlätt med vackra ögon och var stilig att se på.
Och Herren (Jahve) sade: "Res dig och smörj honom, för det är han."
Därför sände Saul budbärare till Jishaj och sade: "Sänd mig din son David som är med fåren."
Och Jishaj tog en åsna och lastade den med bröd och en kanna vin och en killing och sände den med sin son David till Saul.
Och Saul sände till Jishaj och sade: "Låt David, jag ber dig, stanna inför mig, för han har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i mina ögon."
Och David stack ner sin hand i väskan och tog upp en sten och slungade den och träffade filistén i pannan. Stenen sjönk djupt in i Goliats panna, och han föll ner med ansiktet mot marken.
Och David gick ut dit Saul sände honom. Han hade stor framgång (var vis, intelligent – hebr. sachal), och Saul satte honom över stridsmän, och det var gott i folkets ögon och även i Sauls tjänares ögon. [De flesta grekiska översättningar har inte med , men det finns med i de hebreiska texterna.]
Saul sände budbärare till Davids hus för att bevaka det och sedan döda honom på morgonen. [Sauls sjunde försök att döda David.] Men Michal, Davids hustru berättade för honom [på samma sätt som sin bror Jonatan] och sade: "Om du inte räddar ditt liv i natt, kommer du i morgon att bli dödad."
Och när Saul sände budbärarna för att ta David [till kungen] sade hon: "Han är sjuk."
[När Saul hörde detta gav han en ny order.] Saul sände [tillbaka] budbärarna för att se David och sade: "För hit honom i sängen så att jag kan döda honom." [Detta är Sauls åttonde försök att döda David. Saul var fortfarande i samma maniska tillstånd som kvällen innan. Om David var för sjuk för att inte kunna gå på egna ben för att bli dödad, då måste han bli förd "i sin säng" för att kunna dödas.]
Saul sade till Michal: "Varför har du [min egen dotter] bedragit mig och låtit min fiende gå, så att han kunde komma undan?"
Michal svarade Saul: "Han [David] sade till mig: 'Låt mig gå, varför [annars] skulle jag döda dig?' " [Saul kallar David "sin fiende". Michal låtsas som om David hotat henne och ljuger om vad som har hänt. Ingen kunde ifrågasätta henne, och detta gav även Saul mer skäl att döda David eftersom han hotat en medlem av kungahuset.]
Då sände Saul budbärare för att ta David. Men när de såg skaran av profeter som profeterade och Samuel stå som huvud (ledare) över dem, kom Guds (Elohims) ande över Sauls budbärare och de profeterade också.
När det berättades för Saul, sände han andra budbärare, även de profeterade. Och Saul sände budbärare en tredje gång och även de profeterade. [Hebreiska ordet för att profetera, nava handlar om att tala inspirerat av Gud, proklamera hans ord, prisa och ära hans namn, inte bara om att förutse framtiden.]
Och David sade till Jonatan: "Se, i morgon är det nymånad, när jag ska sitta hos kungen och äta, låt mig gå så att jag kan gömma mig själv på fältet till den tredje dagen på kvällen.
Och Jonatan sade till David: "Herren (Jahve) är Israels Gud (Elohim) – när jag hör min far vid denna tid i morgon eller tredje dagen, se, om det är gott gentemot David, ska jag då inte sända till dig och avslöja det för dig?
Herren (Jahve) gör så mot Jonatan och mer därtill, skulle det behaga min far att göra dig ont, om jag inte avslöjar det för dig och sänder iväg dig så att du kan gå i frid (shalom) och Herren (Jahve) är med dig som han varit med min far.
Och jag ska skjuta tre pilar åt sidan som om jag skjuter mot ett mål (märke).
Och se, jag ska sända pojken: 'Gå och leta efter pilen.' Om jag säger till pojken: 'Se, pilen är på den här sidan om dig,' ta dem och kom för då är det frid (shalom) till dig och inget (ont) ord, Herren (Jahve) lever.
Men om jag säger detta till pojken: 'Se, pilarna är längre bort,' gå din väg för Herren (Jahve) har sänt iväg dig.
Och han sade: 'Låt mig gå, jag ber dig, för vår familj har ett offer i staden, och min bror anbefallde mig, och om jag har funnit nåd i dina ögon, låt mig gå, jag ber dig, och se mina bröder.' Därför har han inte kommit till kungens bord."
För så länge Jishajs son lever på jorden ska du inte bli upprättad, inte ditt kungarike. Skicka nu efter och hämta honom för han förtjänar döden." [Saul förstår att Jonatan har varit mer lojal mot David än honom, se .]
David svarade prästen Achimelech: "Kungen har befallt mig ett ärende och har sagt till mig: Låt ingen man veta något om ärendet som jag sänder dig med, och vad jag har befallt dig, och de unga männen har jag bestämt den och den platsen.
Och kungen sände efter Achimelech, Achitovs son, och hela hans fars hus, prästerna som var i Nov, och de kom till kungen.
Och kungen [Saul] sade till löpande vakterna [livvakterna som sprang framför vagnen, se ] som stod bredvid honom: "Vändom och döda Herrens (Jahves) präster, för deras hand är också med David [de har valt hans parti]. De visste att han flydde men avslöjade inte det för mig."
Men kungens tjänare ville inte sträcka fram sina händer för att döda Herrens (Jahves) präster. [Detta är andra gången som det nämns att de som stod under Sauls ledarskap vägrade lyda hans order, se . Detta styrker hur israeliterna ansåg att en jordisk kung hade begränsad makt och det var viktigt att lyda Gud mer än människor, se .]
Och han sade till sina män: "Herren (Jahve) förbjöd mig det, att jag skulle göra detta mot min herre, mot Herrens (Jahves) smorde, att räcka ut min hand mot honom, eftersom han är Herrens (Jahves) smorde."
Se, denna dag har dina ögon sett hur Herren (Jahve) idag har gett dig i min hand i grottan, och några bad mig döda dig, men mina ögon skonade dig och jag sade: Jag ska inte sträcka ut min hand mot min herre, för han är Herrens (Jahves) smorde.
För om en man finner sin fiende, ska han låta honom gå därifrån oskadd? Därför ska Herren (Jahve) belöna dig med gott för det som du har gjort mot mig idag.
Så David sände 10 unga män och sade till de unga männen: "Gå upp till Karmel och gå till Naval och hälsa honom i mitt namn.
Men en av de unga männen [i Navals hus] berättade för Avigajil, Navals hustru, och sade: "Se, David sände budbärare från öknen för att hälsa vår herre och han var girig mot dem.
Låt inte min herre, jag ber dig, fästa någon vikt vid denne man, vid Naval, för han är som sitt namn, sådan är han. Naval är hans namn och han är rå, girig och buffelaktig, men jag din tjänarinna såg inte min herres unga män som du sände.
Då sade David till Avigal [här stavas namnet utan ändelsen jil, utan "glädje"]: "Välsignad är Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim), som denna dag har sänt dig för att möta mig,
När David hörde att Naval var död sade han: "Välsignad är Herren (Jahve) som har utfört min sak från Navals hand och har hållit tillbaka sin tjänare från ondska, och den onde Naval har Herren (Jahve) vedergällt över hans eget huvud."
David skickade då (ett sändebud) och talade med Avigajil om att få ta henne till hustru.
Och när Davids tjänare kom till Avigajil till Karmel, talade de till henne och sade: "David har sänt oss till dig för att ta dig till honom som hustru."
Därför sände David ut spejare och förstod att Saul kommit med en särskild avsikt.
Men David sade till honom: "Fördärva honom inte, för vem kan sträcka fram sin hand mot Herrens (Jahves) smorde och vara utan skuld?"
Herren (Jahve) förbjuder mig att jag skulle sträcka fram min hand mot Herrens (Jahves) smorde, men ta nu, jag ber dig, spjutet som är vid hans huvud och vattenkruset och låt oss gå."
Och Herren (Jahve) ska löna varje man för hans rättfärdighet och hans trofasthet, som Herren (Jahve) har gett dig i min hand idag och jag inte sträckte ut min hand mot Herrens (Jahves) smorde.
Och när David kom till
Tsiklag, sände han av bytet till de äldste i Juda, till sina vänner och sade: "Se, en gåva till er av bytet från Herrens
(Jahves) fiender."
Och de högg av hans huvud och tog av hans rustning och skickade runt i filistéernas land, för att bära budskapet till sina avgudahus och till folket.
2 Samuelsboken (62)
David frågade honom. "Hur kunde du inte vara rädd för att sträcka fram din hand och slå Herrens (Jahves) smorde?"
Och David sände budbärare till Javesh-Gileads män och sade till dem: "Välsignade är ni av Herren (Jahve) eftersom ni har visat nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot er herre, till Saul och har begravt honom.
Sedan sände Avner budbärare till David rakt ner och sade: "Vems är landet?" Och sade: "Skär ett förbund med mig och se, min hand ska vara med dig till att föra hela Israel till dig."
Sedan sände David budbärare till Ishboshet, Sauls son och sade: "Ge mig min hustru Michal som jag förlovade mig med för 100 filisteiska förhudar." [David och Michal hade inte skilt sig och brudpriset (motsvarigheten) hade inte återlämnats, så hon var fortfarande hans hustru, se .]
Då sände Ishboshet [bud] och tog henne från hennes make, från Paltiel, Laish son. [I är namnet det kortare Palti.]
Och Avner sade till David: "Jag vill stå upp och gå och ska samla hela Israel till min herre kungen, så att de kan skära förbund med dig och du kan regera över alla som du (din själ) önskar." Och David sände iväg Avner och han gick i frid (shalom).
Och se, Davids tjänare och Joav kom från ett plundringståg och de hade ett stort byte med sig. Men Avner var inte med David i Hebron (Chevron) för han hade sänt iväg honom och han hade gått i frid.
När Joav och hela hans armé som var med honom hade kommit, berättade de för Joav och sade: "Avner, Ners son kom till kungen och han har sänt iväg honom och han har gått i frid."
Och Joav kom till kungen och sade: "Vad har du gjort? Se, Avner kom till dig, varför har du sänt iväg honom i frid? Och han har redan gått?
Och när Joav kommit ut från David sände han budbärare efter Avner och de förde tillbaka honom från Borsira, men David visste inte om det.
Och Chiram,
Tyros kung, sände budbärare till David, och cederträ och timmermän och stenhuggare och de byggde ett hus åt David.
Och när de kom till Nachons tröskplats sträckte Uzza ut handen mot Guds (Elohims) ark och tog tag i den för oxarna snavade.
då sände Toi sin son Joram till kung David för att gratulera honom och han välsignade honom, eftersom han hade stridit mot Hadadezer och slagit honom. För Hadadezer hade krigat med Toi och hade tagit med sig redskap av silver och redskap av guld och redskap av brons.
Då sände kung David och lät hämta honom från Machirs hus, Amiels son, i Lo-Devar.
Och David sade: "Jag ska visa nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) [hålla mitt förbund] till Nachash son Chanon på samma sätt som han visade nåd (hebr. chesed) [var lojal] mot mig." Så David sände i sina tjänares händer (gåvor med sina tjänare) för att trösta honom efter hans far.
Och Davids tjänare kom till Ammons söners land.
Men Ammons söners furstar sade till Chanon, deras herre: "Tror du verkligen att David vill hedra din far, genom att han har sänt tröstare till dig? Har inte David skickat sina tjänare till dig för att utforska staden och bespeja och omstörta den?"
Så Chanon tog Davids tjänare och rakade av dem halva deras skägg [; ] och skar av deras kläder på mitten i höjd med skinkorna [så genitalierna exponerades] och skickade iväg dem.
När de berättade för David sände han [budbärare] för att möta dem, för männen var mycket förödmjukade (utskämda). Och kungen [David] sade: "Stanna i Jeriko tills era skägg har vuxit ut och återkom sedan."
Och när Ammons söner såg att de hade blivit förhatliga för David [de förstod att de förödmjukat David], då sände de efter
20 000 fotfolk från Beit-Rachovs och Tsovas araméer,
1 000 män av Maachas kung och
12 000 män från Tov.
[En armé på totalt 33 000 män.]
Och när David hörde det sände han Joav och hela hären med mäktiga stridsmän.
Och Hadadezer [Tsovas kung i norra Syrien, se ] skickade efter och hämtade araméerna som var på andra sidan floden [Eufrat] och de kom till Chejlam med Shovach, härhövitsmannen för Hadadezers armé, framför sig. [Chejlam betyder "fäste"; en plats öster om Jordanfloden, men väster om floden Eufrat. Den omnämns bara här och nästa vers (och kanske i ). Chejlam omnämns även i en nästan tusen år äldre egyptisk avrättningstext (för att förbanna deras fiender), framtida arkeologiska fynd kan hjälpa till att exakt identifiera var platsen låg.]
[Det har nu gått ett år.] Och det skedde vid årsskiftet (när året återvände, upprepade sig) [månadsskiftet Adar/Nisan] vid tiden då kungarna drar ut [i strid, vilket brukar ske tidig vår, efter vinterregnen i mars och innan skörden bärgas i maj och all arbetskraft behövdes på fälten] att David sände Joav [som sin general] och sina tjänare (sin armé) med honom. De fördärvade (förgjorde) Ammons söner och belägrade Rabba [nuvarande Amman, Jordaniens huvudstad]. Men David stannade i Jerusalem.
Och David sände och frågade efter kvinnan. Och man sade: "Är inte detta Batsheva (Batseba), Eliams dotter, hustru till hettiten Orija (Uria)?" [Han var en av Davids officerer som hade gått ut i strid tillsammans med Davids armé. Namnet BatSheva betyder "löftets dotter".]
[David kunde inte släppa tankarna på Batsheva.] Så David sände budbärare och tog henne och hon kom in till honom och han låg med henne, för hon hade renat sig från sin orenhet (menstruation), och hon återvände till sitt hus. [David var väl medveten om ; ; och det faktum att hans handling var belagt med dödsstraff, se ; .]
Och kvinnan blev havande och hon skickade och talade om för David och sade: "Jag är gravid." [Med tanke på tidpunkten, kvällen, och det som står att hon renat sig efter sin menstruation, är det högst sannolikt att hon besökte en mikva för ett rituellt bad när David såg henne från hustaket. Veckan efter reningsbadet är den tidpunkt i en kvinnas menstruationscykel då sannolikheten är som störst att bli gravid.]
[Eftersom det skulle vara uppenbart att Orija inte kunde vara far till barnet kom David upp med en plan.] David sände då bud till Joav: "Sänd mig hettiten Orija." Och Joav sände Orija till David.
Och David sade till Orija: "Stanna här idag också och i morgon ska jag låta dig gå." Så Orija stannade i Jerusalem den dagen och nästa dag.
Följande morgon skrev David ett brev till Joav och sände det i Orijas hand.
Och Joav sände till David och lät berätta allt som skedde i striden,
Och budbäraren gick och kom och berättade för David allt som Joav hade sänt honom (till att berätta).
Och när sorgetiden var förbi, sände David och tog henne till sitt hus och hon blev hans hustru och födde en son till honom. Men det som David hade gjort misshagade Herren (Jahve).
Herren (Jahve) sände Natan till David. Och han kom till honom och sade till honom:
"Det var två män som bodde i en stad, den ene var rik och den andre fattig.
och han sände genom profeten Natans hand och han gav (kallade) honom namnet Jedidja, för Herrens (Jahves) skull. [Salomo betyder "hans shalom", dvs. hans frid, fred, välgång, framgång, hälsa och all himmelsk välsignelse. Jedidja betyder "älskad av Herren".]
Och Joav sände budbärare till David och sade: "Jag har krigat mot Rabba, jag har tagit stadens vattenförråd ["vattenstaden"]. [Hade stadens vattenreservoar blivit intagen var det bara en tidsfråga innan stadens invånare skulle kapitulera.]
Och David sände till Tamars hus och sade: "Gå, jag ber dig, till din bror Amnons hus och laga mat åt honom."
Och hon sade till honom: "Inte så eftersom detta stora fel att köra ut mig är värre än det andra som du har gjort mot mig."
Men han lyssnade inte på henne.
Och han kallade på sin tjänare som betjänade honom och sade: "Skicka iväg denna kvinna ut från mig och bomma igen dörren efter henne."
Men Avshalom pressade honom och han lät Amnon och alla kungens söner gå med honom.
Och Joav sände till Tekoa och hämtade därifrån en vis kvinna och sade till henne: "Jag ber dig, förklä dig själv till en som sörjer och ta på dig en sorgdräkt, jag ber dig, och smörj inte dig själv med olja utan var som en kvinna som har sörjt länge över en död,
Och Avshalom sände efter Joav för att sända honom till kungen, men han kom inte till honom, och han sände efter honom en andra gång, men han kom inte.
Och Avshalom sade till Joav: "Kom hit så att jag kan sända dig till kungen och säga: Varför har jag kommit hit från Geshor? Det vore bättre för mig att fortfarande vara där. Låt mig se kungens ansikte och om det finns synd i mig, låt honom döda mig."
Och när någon närmade sig för att böja sig inför honom, sträckte han fram sin hand och tog ett fast tag i honom och kysste honom.
Men Avshalom sände spejare till alla Israels stammar och sade: "När ni hör shofarens röst ska ni säga: Avshalom är kung i Hebron (Chevron)."
Och Avshalom sände efter Achitofel, giloniten, Davids rådgivare från hans stad från Gilo medan han offrade offer. Och konspirationen var stark och mycket folk gick med Avshalom.
Se, de har hos sig deras två söner, Achimaats, Tsadoqs son och Jehonatan, Evjatars son, och genom dem ska de sända allt till mig så att jag får höra."
Sänd därför snabbt och berätta för David och säg: Sov inte i natt på slätten i öknen utan i något lämpligt bergspass ovanför, annars blir kungen slukad och hela folket som är med honom."
Och David skickade ut folket, en tredjedel under Joavs hand och en tredjedel under Avishaj, Tserojas sons hand, Joavs bror, och en tredjedel under gititen Itajs hand. Och kungen sade till folket: "Även jag själv ska säkert gå med er."
Och mannen sade till Joav: "Även om jag skulle få 1 000 stycken silver i min hand skulle jag inte sträcka ut min hand mot kungens son, för vi hörde kungen befalla dig och Avishaj och Itaj och säga: ’Var noga med att inte röra ynglingen Avshalom.’
Och kungen sade: "Är det väl med ynglingen Avshalom?" Och Achimaats svarade: "När Joav sände kungens tjänare och mig, din tjänare såg jag ett stort tumult, men jag vet inte vad det var."
Och kung David sände till Tsadoq och till Evjatar, prästerna och sade: "Tala till de äldste i Juda och säg: Varför är ni de sista att föra kungen tillbaka till hans hus?" För Israels tal hade kommit till kungen, att föra honom till hans hus.
Och han böjde alla Juda mäns hjärtan, som om de vore en man, så att de sände till kungen: "Kom tillbaka, du och alla dina tjänare!"
Och Barzilaj, gileaditen, kom ner från Roglim och han gick till Jordan med kungen för att föra honom på vägen över Jordan.
Han sköt sina pilar och skingrade dem [fienderna],
flammande blixtar förvirrade dem (panik och tumult bröt ut).
Han sträckte sig ner från höjden [med sin hand], tog tag i mig,
drog mig upp (hebr. masha, samma ord som Mose, vars namn just betyder räddad från vattnet, se 2 Mos 2:10)
från många (stora) vatten.
[De stora haven är ofta en symbol på folk och nationer, se [Upp 17:15].]
Och Gad kom till David och berättade för honom och sade: "Ska sju år av hungersnöd komma till dig i landet? Eller vill du fly tre månader framför dina fiender när de jagar dig? Eller ska det vara tre dagar med pest i landet? Ta nu råd och tänk igenom vilket svar jag ska ge till honom som har sänt mig."
Och när ängeln (budbäraren) sträckte ut sin hand mot Jerusalem för att fördärva det sörjde (ångrade, sörj-tröstade) Herren (Jahve) det onda och sade till ängeln som fördärvade folket: "Det är nog, stoppa din hand." Och Herrens (Jahves) ängel (budbärare) var vid jevusiten Araonas tröskplats.
1 Kungaboken (48)
Och kungen har sänt med honom Tsadok, prästen och Natan, profeten och Benaja, Jehojadas son och keretiterna och peletiterna och de har låtit honom rida på kungens mula.
Och kung Salomo sände och de tog ner honom från altaret och han kom och ödmjukade sig själv inför kung Salomo. Och Salomo sade till honom: "Gå till ditt hus."
Och kung Salomo sände genom Benajahos hand, Jehojadas son, och han kom över honom så att han dog.
Och det berättades för Salomo: "Joav har flytt till Herrens (Jahves) tält och se han är vid altaret." Och Salomo sände Benaja, Jehojadas son och sade: "Fall över honom."
Och kungen sände och kallade på Shimi och sade till honom: "Bygg dig ett hus i Jerusalem och bo där och gå inte vidare någon annanstans.
Och kungen sände och kallade på Shimi och sade till honom: "Lät inte jag dig svära (avlägga en ed) vid Herren (Jahve) och varnade dig och sade: Vet med säkerhet att den dag du går ut och vandrar iväg ska du döden dö? Och du sade till mig: Ditt tal är gott, jag har hört det.
Och Chiram,
Tyros kung, sände sin tjänare till Salomo, för han hörde att de smort honom till kung efter hans far David, för han hade älskat David alla hans dagar.
Och Salomo sände till Chiram och sade:
Och Chiram sände [bud] till Salomo och sade:
"Jag har hört det som du har sänt till mig. Jag ska göra (uppfylla) alla dina önskningar angående timmer av ceder och timmer av cypress.
Mina tjänare ska föra ner det från Libanon till havet och jag ska låta dem göra (binda ihop) det till flottar för att transporteras på havet till den plats som du ska utse åt mig, och jag ska se till att det blir uppburet där och du ska ta emot det, och du ska uppfylla mina önskningar med att ge bröd (mat) till mitt hus."
Och han sände dem till Libanon, 10 000 en månad i grupper, en månad var de i Libanon och två månader var de hemma, och Adoniram var ledare över de tjänstepliktiga.
Och kung Salomo sände och hämtade Chiram ut från
Tyros.
Om ditt folk går ut i strid mot sina fiender, vilken väg du än sänder dem, och de ber till Herren (Jahve) mot staden som du har valt och mot huset som jag har byggt till ditt namn,
På den åttonde dagen sände han iväg folket och de välsignade kungen och gick till sina tält glada och med goda hjärtan, för all den godhet som Herren (Jahve) hade visat till David hans tjänare och till Israel hans folk.
då ska jag hugga av Israel, ut från landet som jag har gett dem, och detta hus som jag har helgat (avskilt) till mitt namn, ska jag kasta bort från mitt ansikte, och Israel ska bli ett ordspråk och ett skällsord bland alla folkslag.
Och Chiram sände 120 talenter [4 ton] guld till kungen. []
Och Chiram sände sina tjänare till skeppen, sjömän som hade kunskap om havet, tillsammans med Salomos tjänare.
Och när Hadad i Egypten hörde att David sov hos sina fäder och att Joav, arméns hövitsman var död, sade Hadad till farao: "Låt mig lämna så att jag kan gå till mitt eget land."
Och farao sade till honom: "Men vad har du saknat hos mig, varför ber du att få gå till ditt eget land?" Och han svarade: "Ingenting, men låt mig få lämna ändå."
att de sände och kallade på honom så att Jerovam och hela Israels församling kom och talade till Rechavam och sade:
När kung Rechavam sände Adoram som var skattmästare, stenade hela Israel honom med stenar så att han dog. Och kung Rechavam skyndade sig att stiga upp i sin vagn för att fly till Jerusalem.
Och det skedde när hela Israel hörde att Jerovam hade kommit tillbaka att de sände och kallade honom till församlingen och gjorde honom till kung över Israel. Där fanns ingen som följde Davids hus utom Juda stam.
Och det skedde när kungen hörde vad gudsmannen sade, som han ropade mot altaret i
Betel, att Jerovam sträckte fram sin hand mot altaret och sade: "Ta tag i honom" och hans hand som han hade sträckt fram mot honom torkade
(stelnade) så att han inte kunde dra tillbaks den.
Och det blev så när Achija hörde ljudet av hennes fötter när hon kom in genom dörren att han sade: "Kom in Jerovams hustru, varför utger du dig för att vara någon annan? Jag är sänd till dig för att ge dig tunga besked.
Och Asa tog allt silver och guldet som var kvar i skattkammaren i Herrens (Jahves) hus och skatterna i kungens hus och gav dem i sina tjänares händer och kung Asa sände dem till Benchadad, Tavrimons son, Chezions son, Arams kung som bodde i Damaskus och sade:
"Det finns ett förbund mellan mig och dig och mellan min far och din far, se jag har sänt gåvor till dig av silver och guld. Gå och bryt ditt förbund med Baasha, Israels kung så att han lämnar mig."
Och Benchadad lyssnade till kung Asa och sände hövitsmännen för sina arméer mot Israels städer och slog Ijon och Dan och Avel-Beitmaacha och hela Kinrot med hela Naftalis land.
Herren din Gud (Jahve Elohim) lever, det finns inget land eller kungarike där min herre inte har sänt för att söka dig, och när de säger: 'han är inte här,' tar han en ed av det kungariket och landet att de inte har funnit dig.
Och nu, sänd efter och samla åt mig hela Israel på berget Karmel, och baals 450 profeter och aserans 400 profeter [] som äter vid Izevels (Isebels) bord."
Så Achav sände till alla Israels söner och samlade profeterna tillsammans på Karmel. [Den traditionella platsen för följande händelser är Muchraka på berget Karmel.]
Då sände Izevel en budbärare med följande varning till Elia: "Må gudarna [Baal och astartegudinnorna som Isebel tjänade] straffa mig hårt, om jag inte vid den här tiden imorgon har tagit ditt liv på samma sätt som du tog deras liv." [Ahab var genom tiderna Israels mest ondskefulle kung, orsaken var att han lät sig styras av andra, se . Efter triumfen över baalsprofeterna ropade folket: "Det är Herren som är Gud", se . Det som Elia har längtat och bett om börjar nu ske, folket omvänder sig och det ser ut som om Ahab äntligen ska ta itu med Isebel. Elia följde med Ahab till staden Jizreel och väntar vid porten medan Ahab berättar för Isebel vad som hänt. Hon blir rasande och hotar att döda Elia inom ett dygn. Isebel är en mästare på att manipulera människor. Eftersom folket har sett Guds kraft kan hon inte öppet döda Elia, så hon sänder budet i hemlighet i ett försök att kontrollera och skrämma profeten till tystnad.]
Och han sände budbärare till Israels kung Ahav, in i staden
Och budbäraren kom igen och sade: "Så talar Benhadad och säger: Jag har verkligen sänt till dig och sagt: Du ska ge mig ditt silver och ditt guld och dina fruar och dina söner,
men jag ska sända mina tjänare till dig i morgon vid denna tid, och de ska genomsöka ditt hus och dina tjänares hus, och det ska ske att vadhelst som behagar deras ögon ska de ta i sina händer och föra bort det."
Och Israels kung kallade på landets alla äldste och sade: "Vet (lägg märke till) jag ber er, och se hur dessa onda män beter sig, för han sände till mig efter mina fruar och efter mina söner och efter mitt silver och efter mitt guld, och jag nekade honom inte."
Och han sade till Benhadads budbärare: "Säg min herre kungen: Allt som du först sände dina budbärare för ska jag göra, men detta gör jag inte." Och budbärarna lämnade och tog med sig ord till honom.
Och Benhadad sände till honom och sade: "Må gudarna göra så mot mig och mer, om inte Samariens stoft räcker till en handfull till allt folket som följer mig."
Och furstarnas unga män gick ut först, och Benhadad sände ut och de berättade för honom och sade: "Det kommer ut män från Samarien."
Och han sade till honom: "Städerna som din far tog från min far ska jag återställa och du ska göra gator åt dig i Damaskus, som min far gjorde i Samarien." Och han skar ett förbund med honom och lät honom gå.
Och han sade till honom: "Så säger Herren (Jahve): Eftersom du har låtit gå ur din hand den man som jag har avskilt till fördärv, därför ska ditt liv tas för hans liv och ditt folk för hans folk."
Och hon skrev brev i Ahavs namn och förseglade det med hans sigill och sände brevet till de äldste och till de förnäma som var i staden och som bodde med Navot.
Och stadens män, de äldste och de förnäma som bodde i staden gjorde som Izevel (Isebel) hade sänt till dem i enlighet med det som var skrivet i brevet som hon hade sänt till dem.
Och de sände till Izevel (Isebel) och sade: "Navot är stenad och är död."
2 Kungaboken (71)
Och Achazja föll ner genom gallret i sitt övre rum som han hade i Samarien och blev sjuk. Och han sände budbärare och sade till dem:"Gå och fråga Baal-Zevov (Baal-Sebub), Ekrons gud, om jag ska tillfriskna från denna sjukdom." [Baal-Zevov (Baal-Sebub) betyder: "Flugornas Herre". Ekron var en av de fem större filisteiska städerna som gränsade mot Israel, se .]
Och de sade till honom:"Det kom en man och mötte oss och sade till oss: Gå, återvänd till kungen som sände er och säg till honom: Så säger Herren (Jahve): Är det för att det inte finns en Gud (Elohim) i Israel som du går och frågar Ekrons gud Baal-Zevov? Därför ska du inte komma ner från din bädd som du har stigit upp i, utan du ska med säkerhet dö."
Då sände kungen en hövitsman över 50 med hans 50. Och han gick upp till honom, och se, han satt på toppen av kullen. Och han talade till honom: "Gudsman, kungen har sagt: Kom ner."
Och igen sände han till honom en annan hövitsman över 50. Och han sade därför till honom: "Gudsman, så har kungen sagt: Kom ner med hast."
Och igen sände han till honom en tredje hövitsman över 50 och hans 50. Och den tredje hövitsmannen över 50 kom och föll ner på sina knän framför Elia och bad honom och sade: "Gudsman, jag ber dig, låt mitt liv och dessa dina 50 tjänares, vara dyrbart i dina ögon.
Och han sade till honom: "Så säger Herren (Jahve): Eftersom du har sänt budbärare för att fråga Baal-Zevov, guden i Ekron, är det för att det inte finns någon Gud (Elohim) i Israel? Därför ska du inte komma ner från din bädd som du har stigit upp i, utan du ska med säkerhet dö."
Och Elia sade till Elisha: "Stanna här, jag ber dig, för Herren (Jahve) har sänt mig ända till Betel."
Men Elisha sade: "Herren (Jahve) lever och din själ lever, jag ska inte lämna dig." Så vandrade de ner till Betel.
Och Elia sade till honom: "Elisha, stanna här, jag ber dig, för Herren (Jahve) har sänt mig till Jeriko."
Men han svarade: "Herren (Jahve) lever och din själ lever, jag ska inte lämna dig." Så vandrade de [tillsammans] ner till Jeriko.
Och Elia sade till honom: "Stanna här, jag ber dig, för Herren (Jahve) har sänt mig ända till Jordan."
Men han sade: "Herren (Jahve) lever och din själ lever, jag ska inte lämna dig." Så vandrade de två vidare.
Och de sade till honom: "Se, vi ber dig, det finns med dina tjänare 50 män, styrkans söner, låt dem gå, vi ber dig, och söka din herre, om till äventyrs Herrens (Jahves) ande har tagit upp honom och kastat honom på ett berg eller i någon dal."
Då svarade han: "Ni ska inte gå iväg."
Men när de uppmanade honom tills han skämdes, sade han: "Gå". Då sände de 50 män och de sökte tre dagar men de fann honom inte.
Och han gick och sände till Jehoshafat, Juda kung och sade: "Moavs kung har gjort uppror mot mig, vill du gå med mig i strid mot Moav?"
Han svarade: "Jag vill gå, jag är som du är och mitt folk som ditt folk, mina hästar som dina hästar."
Och hon kallade på sin man och sade: "Sänd mig, jag ber dig, en från ynglingarna och en av åsnorna, så att jag kan springa till gudsmannen och komma tillbaka."
Arams kung svarade: "Gå nu och jag ska sända ett brev till kungen i Israel." Och han gick och tog med sig 10 talenter [motsvarar 340 kg] silver och 6 000 siklar [motsvarar 70 kg] guld och 10 ombyten dräkter.
Och han gav brevet till Israels kung och sade: "Nu när detta brev har kommit till dig, se, jag har sänt Naaman min tjänare till dig för att du ska bota honom från hans hudsjukdom."
Och det hände när Israels kung hade läst brevet, att han rev sönder sina kläder och sade: "Är jag Gud (Elohim), att döda och göra levande, att denne man sänder efter mig för att bota en man från hans hudsjukdom? Men betänk, jag ber dig, och se hur han söker en anledning mot mig."
Och det var så att när gudsmannen Elisha hörde att Israels kung hade rivit sönder sina kläder, sände han [bud] till kungen och sade: "Varför har du rivit sönder dina kläder? Låt honom nu komma till mig, så ska han veta [personligen få erfara] att det [faktiskt] finns en profet i Israel."
Då skickade Elisha ut en man med ett meddelande (en budbärare) till honom som sade: "Gå och doppa (tvätta) dig sju gånger i floden Jordan, din hud ska då bli återställd, och du ska bli ren." [Från Samarien till Jordan är det ca 4 mil, Naaman hade passerat Jordanfloden på väg till Samarien från Damaskus.]
Och han sade: "Allt är i sin ordning. Min herre har sänt mig och sagt: "Se, nu kom det till mig från Efraims bergsbygd två unga män av profetsönerna, ge dem, jag ber dig, en talent silver och två ombyten dräkter."
Och när han kom till kullen tog han dem ur deras händer och förvarade dem i huset och lät männen gå, och de gick.
Och han sade: "Ta upp det till dig." Och han sträckte ut sin hand och tog det.
Då sände gudsmannen bud till Israels kung och sade: "Vakta (skydda, bevara) dig, så att du inte passerar en sådan plats, för dit kommer araméerna ner."
Och Israels kung sände till platsen som gudsmannen berättat om och varnat honom för, och han vaktade (skyddade, bevarade) sig själv där, inte en gång, inte två gånger.
Och han sade: "Gå och se var han är, så att jag kan sända och hämta honom." Och det berättades för honom: "Se, han är i Dotan."
Därför sände han dit hästar och vagnar och en stor armé, och de kom på natten och omringade staden runtom.
Och han gjorde i ordning stor proviant åt dem och när de hade ätit och druckit sände han iväg dem och de gick till sin herre. Och Arams armé kom inte mer in i Israels land.
Men Elisha satt i sitt hus och de äldste var hos honom, och kungen sände en man före sig, men innan budbäraren kom till honom, sade han till de äldste: "Ser ni hur denne son till mördare har sänts för att ta bort mitt huvud? Se, när budbäraren kommer, ska ni stänga dörren och hålla fast dörren mot honom. Är det inte ljudet av hans herres fötter bakom honom?"
Men en av hans tjänare svarade och sade: "Låt några ta, jag ber dig, fem av de återstående hästarna som är kvar i staden, se de är som hela Israels skara som är kvar i den, se de är som hela Israels skara som är förtärd, och låt oss sända dem och se."
De tog därför två vagnar med hästar och kungen sände dem efter araméernas armé och sade: "Gå och se."
Och Chazael gick och mötte honom och tog en gåva i sin hand av allt Damaskus goda – 40 lastade kameler, och kom och stod inför honom och sade: "Din son Benhadad, Arams kung, har sänt mig till dig och sagt: Ska jag bli frisk från denna sjukdom?"
Och Chazael sade: "Varför gråter min herre?" Och han svarade: "Eftersom jag vet det onda som du ska göra mot Israels söner, du ska sätta eld på deras starka fästen och deras unga män ska du slakta med svärdet och du ska ska slå deras små i bitar och skära upp gravida kvinnor."
Och väktaren stod på Jizreels torn och han såg Jehus trupp när han kom och sade: "Jag ser en trupp."
Och Joram sade: "Ta en ryttare och sänd och möt honom och låt honom säga ’shalom (står allt väl till)?’"
Och han sände ut en andra ryttare som kom till dem och sade: "Så säger kungen: ’Shalom (står allt väl till)?’" Och Jehu sade: "Vad har du att göra med shalom? Vänd om bakom mig."
Och Achav hade 70 söner i Samarien. Och Jehu skrev brev och sände till Samarien, till Jizreels ledare, till de äldste och till dem som förde upp Achavs söner och sade:
Och han som var över hushållet och han som var över staden och de äldste och de som förde upp sönerna sände till Jehu och sade: "Vi är dina tjänare och ska göra allt som du ber oss, vi ska inte göra någon man till kung. Gör det som är gott i dina ögon."
Och det skedde när brevet kom till dem att de tog kungens söner och slog dem 70 män, och lade deras huvuden i korgar och sände dem till honom i Jizreel.
Och Jehu sände genom hela Israel och alla Baals tillbedjare kom, inte en enda uteblev. De gick in i baalstemplet (Baals hus), och baalstemplet fylldes från den ena änden till den andra.
Och i det sjunde året [av Ataljas styre] sände [prästen] Jehojada bud efter officerarna (ledarna över hundra), kariterna och vakterna och förde dem till sig i Herrens (Jahves) hus. Och han skar ett förbund med dem och tog en ed av dem i Herrens (Jahves) hus och visade dem kungens son [Joash/Jehoash].
Och Jehoash, Juda kung, tog alla helgade ting som Jehoshafat och Jehoram och Achazjaho, hans fäder Juda kungar, hade avskiljt och sina egna helgade föremål och allt guld som fanns i skattkammaren i Herrens (Jahves) hus och i kungens hus och sände det till Chazael, Arams kung. Och han gick bort från Jerusalem.
Sedan sände Amatsjaho, Israels kung till Jehoash, Jehoachaz son, Jehus son Israels kung och sade: "Gå (kom hit), låt oss se varandras ansikten."
Och Jehoash, Israels kung sände till Amatsjaho, Juda kung och sade: "Tisteln som fanns i Libanon sände till cedern som fanns i Libanon och sade: Ge din dotter till min son som hustru, och där gick de vilda djuren som var i Libanon och trampade ner tisteln.
Och de gjorde en sammansvärjning mot honom i Jerusalem och han flydde till Lachish, men de sände efter honom och dödade honom där.
I dessa dagar började Herren (Jahve) sända Retsin, Arams kung och Peqach, Remaljas son, mot Juda.
Och Achaz sände budbärare till Tiglat-Peleser, Assyriens kung och sade: "Jag är din tjänare och din son, kom och rädda mig ur Arams kungs hand och från Israels kungs hand, som reser sig upp mot mig."
Och Achaz tog silver och guld som fanns i Herrens (Jahves) hus och i skattkammaren i kungens hus och sände som en gåva till Assyriens kung.
Och kung Achaz gick till Damaskus till att möta Tiglat-Peleser, Assyriens kung och såg altaret som fanns i Damaskus. Och kung Achaz sände till Orija, prästen, formgivningen av altaret och dess ritning (mått), i enlighet med hela dess hantverk.
Och Orija, prästen byggde altaret efter allt det som kung Achaz hade sänt från Damaskus, så gjorde Orija, prästen, och tillverkade det innan kung Achaz kom från Damaskus.
Och Assyriens kung fann (avslöjade) en sammansvärjning hos Hosea, för han hade sänt budbärare till So, Egyptens kung, och erbjöd inga gåvor till Assyriens kung som han hade gjort år efter år. Därför tystade Assyriens kung honom och band honom i fängelset.
Och Herren (Jahve) upprepade i Israel och i Juda genom handen på alla hans profeter och alla siare och sade: "Vänd bort från era onda vägar och håll (vakta, skydda, bevara) mina budord (tydliga befallningar) och mina förordningar (ordagrant "saker inristat") i enlighet med hela undervisningen (Torah) som jag har befallt era fäder och som jag har sänt till er genom handen på mina tjänare profeterna.
Och det skedde i början av deras bosättning på platsen att de inte vördade Herren (Jahve). Därför sände Herren (Jahve) lejon ibland dem som dödade några av dem.
Därför samtalade de med Assyriens kung och sade: "Folken som du har burit bort och placerat i Samariens städer känner inte till sättet (hur man gör) med landets Gud (Elohim). Därför har han sänt lejon ibland dem och se, de slaktar dem, eftersom de inte känner till sättet (hur man gör) med landets Gud (Elohim)."
Och Hiskia, Juda kung sände till Assyriens kung i Lachish och sade: "Jag har förolämpat, vänd bort från mig, det som du lägger på mig ska jag bära." Och Assyriens kung bestämde över Hiskia, Juda kung, 300 talenter silver och 30 talenter guld.
Och Assyriens kung sände Tartan och befälhavaren (hebr. ravshake) från Lachish till kung Hiskia med en stor armé till Jerusalem. Och de gick upp och kom till Jerusalem. Och när de kom upp kom de och stod vid cisternen vid den övre dammen som är vid huvudvägen vid valkarnas fält,
Men befälhavaren (hebr. ravshake) svarade: "Har min herre sänt mig till din herre och till dig för att tala dessa ord? Har han inte sänt mig till männen som sitter på muren, för de kommer tillsammans med er att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin [när vi kommer och belägrar Jerusalem]!"
till profeten Jesaja, son till Amots [hebr. – inte samma person som profeten Amos från Tekoa ()].
Om inte Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska höra alla befälhavarens ord som Assyriens kung, hans herre har sänt honom att håna den levande Guden (Elohim) med och ska bestraffa orden som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har hört. Be därför för kvarlevan som finns kvar."
Men när Sancheriv fick höra att kungen Tirhaqa i Kush [Nubien; nuvarande Etiopien/Sudan] hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han åter sändebud till Hiskia med detta budskap:
Luta ditt öra Herre (Jahve) och lyssna, öppna dina ögon Herre (Jahve) och se och lyssna till Sancherivs ord med vilka han har sänt honom att håna den levande Guden (Elohim).
Då sände Jesaja, Amots son, bud till Hiskia och sade: "Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Som du har bett till mig angående Sancheriv Assyriens kung, så har jag hört dig.
Vid den tiden skickade Berodach-Baladan, Baladans son Babels kung, ett brev och en gåva till Hiskia för han hade hört att Hiskia blivit sjuk.
Och det skedde i kung Joshijahos 18:e år att kungen sände Shafan, Atsaljahos son, Meshullams son, skrivaren till Herrens (Jahves) hus och sade:
Och hon sade till dem: "Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Säg till mannen som sänt er till mig:
Men till Juda kung som sände er för att fråga Herren (Jahve) så ska ni säga till honom: Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Orden som du har hört,
Och kungen sände och lät samla till sig alla Judas och Jerusalems äldste.
Och när Joshijaho vände sig om såg han gravarna som fanns där på berget och han sände och tog benen från gravarna och brände dem på altaret och orenade det i enlighet med Herrens (Jahves) ord som gudsmannen hade ropat ut som ropade ut dessa ting.
Och Herren (Jahve) sände mot honom kaldéernas trupper och araméernas trupper och moabiternas trupper och Ammons söners trupper och sände dem mot Juda för att fördärva enligt Herrens (Jahves) ord som han talat genom sina tjänare profeternas hand.
1 Krönikeboken (17)
Shaharajim fick barn i Moavs land, sedan han hade skilt sig från sina hustrur Hushim och Baara.
De plundrade honom och tog med sig hans huvud och hans vapen och sände omkring dem i filisteernas land och berättade den goda nyheten för sina avgudar och för folket.
Från Manasse gick några över till David, när han drog ut med filistéerna i kriget mot Saul. Men David och hans män fick inte hjälpa filisteerna, för filisteernas furstar hade rådslag och skickade sedan bort honom och sade: "Det kostar oss våra huvuden om han går över till sin herre Saul!"
Sedan sade David till hela Israels församling: "Om ni samtycker och om det är från Herren vår Gud, låt oss då sända bud åt alla håll till våra övriga bröder över hela Israels land och dessutom till prästerna och leviterna i deras städer med betesmarker, att de ska samlas hos oss.
Men när de kom till Kidons tröskplats räckte Ussa ut sin hand för att ta tag i arken, eftersom oxarna snavade.
Då upptändes Herrens vrede mot Ussa, och han slog honom för att han räckt ut sin hand mot arken, så att han föll ner död där inför Gud.
Hiram, kungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ, murare och timmermän för att bygga ett hus åt honom.
sände han sin son Hadoram till kung David för att hälsa honom och hylla honom för att han hade gått i strid med Hadadezer och besegrat honom. Hadadezer hade nämligen legat i krig med Tou. Han hade med sig alla slags kärl av guld, silver och brons.
Då sade David: "Jag vill visa godhet mot Hanun, Nahashs son, eftersom hans far visade mig nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed)." Så David skickade sändebud för att trösta honom i sorgen efter hans far.
När Davids tjänare kom till ammoniternas land, till Hanun för att trösta honom,
sade ammoniternas furstar till Hanun: "Tror du att David sänder tröstare till dig för att visa att han hedrar din far? Nej, det är för att utforska och fördärva och spionera i landet som hans tjänare har kommit till dig."
Hanun grep då Davids tjänare och rakade dem och skar av deras kläder på mitten, ända uppe vid sätet, och skickade så i väg dem. [En förudmjkande akt, men även ett tecken på sorg, se ; .]
Och man kom och berättade för David om männen. Han sände då några för att möta dem, eftersom männen var djupt förnedrade. Kungen lät säga: "Stanna i Jeriko tills ert skägg har vuxit ut. Kom sedan tillbaka."
När ammoniterna insåg att de hade gjort sig förhatliga för David, sände Hanun och ammoniterna 1 000 talenter silver för att leja vagnar och ryttare från Aram-Naharajim, från Aram-Maaka och från Soba.
När David hörde det sände han i väg Joav med hela hären, de tappraste krigarna.
Då arameerna såg att de hade blivit slagna av Israel, sände de bud efter de arameer som bodde på andra sidan floden. De ryckte ut anförda av Shofak, Hadadezers befälhavare.
Välj vilket du vill ha: antingen svält i tre år eller förödelse i tre månader genom dina motståndare utan att du kan komma undan dina fienders svärd, eller Herrens svärd med pest i landet under tre dagar då Herrens ängel sprider fördärv inom hela Israels område. Bestäm nu vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig."
Gud sände en ängel mot Jerusalem för att ödelägga det. Men när ängeln höll på med ödeläggelsen såg Herren det och ångrade det onda, och han sade till ängeln, Fördärvaren: "Det är nog. Dra tillbaka din hand." Herrens ängel stod då vid jebusiten Ornans tröskplats.
2 Krönikeboken (37)
Och Salomo sände bud till Churam [alternativ stavning till Chiram (), som regerade 980-947 f.Kr..], kungen i Tyrus, och lät säga:
"Gör mot mig som mot min far David, när du sände honom cederträ för att han skulle bygga sig ett hus att bo i.
Sänd mig nu en konstnärligt begåvad man som kan arbeta med de skickliga hantverkare som jag har hos mig här i Juda och Jerusalem och som min far David har ordnat, kan arbeta i guld, silver, koppar och järn och i purpurrött, karmosinrött och mörkblått garn och dessutom är en duktig träsnidare.
Sänd mig också cederträ, cypressträ och algumträ från Libanon, för jag vet att dina tjänare är skickliga i att hugga virke på Libanon. Och mina tjänare kommer att vara tillsammans med dina tjänare
Kung Huram i Tyrus svarade med en skrivelse som han sände till Salomo:
"Därför att Herren älskar sitt folk har han satt dig till kung över dem."
Därför sänder jag nu en konstnärligt begåvad och kunnig man, Churam-Avi. [På liknande sätt som Betsael ledde arbetet på tabernaklet (), jmf .]
Min herre kan nu sända till sina tjänare vetet och kornet, oljan och vinet som han har talat om.
Om ditt folk drar ut till strid mot sina fiender på den väg du sänder dem och de ber till dig, vända i riktning mot denna stad som du utvalt och det hus som jag byggt åt ditt namn,
Men på tjugotredje dagen i sjunde månaden lät han folket gå hem till sina tält, och de var fyllda av glädje och fröjd över det goda som Herren hade gjort mot David och Salomo och mot sitt folk Israel.
Om jag tillsluter (håller tillbaka) himlarna så att inget regn faller,
eller om jag befaller gräshoppan att fördärva landet [landets grödor],
eller om jag sänder pest (epidemier, plågor, sjukdomar) bland mitt folk,
Och Huram sände till honom genom sina tjänare skepp och sjökunnigt manskap. De for tillsammans med Salomos tjänare till Ofir och hämtade därifrån 400femtio talenter guld som de förde till kung Salomo.
Och de sände bud och kallade honom tillbaka. Då kom Jerobeam tillsammans med hela Israel och sade till Rehabeam:
När kung Rehabeam sände ut Hadoram som hade uppsikten över tvångsarbetena, stenade Israels barn honom till döds. Själv måste kung Rehabeam skynda sig upp i sin vagn och fly till Jerusalem.
Då tog Asa silver och guld ur skattkamrarna i Herrens hus och i kungapalatset och sände det till Ben-Hadad, Arams kung som bodde i Damaskus, och lät säga:
"Låt oss ingå förbund, du och jag, liksom det var mellan min far och din far. Här sänder jag dig silver och guld. Bryt därför ditt förbund med Basha, Israels kung, så att han lämnar mig i fred."
Ben-Hadad lyssnade till kung Asa och sände sina befälhavare mot Israels städer och erövrade Ijon, Dan och Abel-Majim samt alla förrådshus i Naftalis städer.
I sitt tredje regeringsår sände Joshafat ut sina hövdingar Ben-Hajil, Obadja, Sakarja, Netanel och Mikaja för att undervisa i Juda städer.
Och profeter blev sända till dem för att få dem att vända om till Herren, och dessa varnade dem, men de lyssnade inte till dem.
Efter ett år drog arameernas här upp mot Joash. De kom till Juda och Jerusalem och utrotade ur folket alla dess furstar. Och allt byte som de tog sände de till kungen i Damaskus.
När de var färdiga med arbetet bar de resten av pengarna till kungen och Jojada, och man gjorde av dem kärl till Herrens hus, kärl till gudstjänsten och offren, skålar och andra kärl av guld och silver. Och man offrade brännoffer i Herrens hus hela tiden så länge Jojada levde.
Man begravde honom i Davids stad bland kungarna, därför att han hade gjort det som var gott mot Israel och mot Gud och hans hus.
Men efter Jojadas död kom Juda furstar och föll ner för kungen, och han lyssnade till dem.
De som gaddade ihop sig mot honom var Sabad, son till ammonitiskan Shimeat, och Josabad, son till moabitiskan Shimrit.
Vid samma tid sände kung Ahas bud till kungarna i Assyrien med begäran om hjälp,
Hiskia sände ut bud till hela Israel och Juda och skrev också brev till Efraim och Manasse att de skulle komma till Herrens hus i Jerusalem för att fira Herrens, Israels Guds, påsk.
Den assyriske kungen Sanherib, som med hela sin krigshär låg framför Lakish, sände sina tjänare till Jerusalem, till Juda kung Hiskia och till alla dem av Juda som fanns i Jerusalem och lät säga:
Då sände Herren en ängel som förgjorde hela hären och furstarna och befälhavarna i den assyriske kungens läger, så att han med skam vände tillbaka till sitt land. När han gick in i sin guds hus blev han där nerhuggen med svärd av sina egna söner.
Och när sändebuden kom från Babels furstar, de som var utsända till honom för att höra sig för om det under som hade hänt i landet, lämnade Gud honom för att pröva honom [och visa konsekvenserna av högmod] och få veta allt som var i hans hjärta.
I sitt artonde regeringsår, medan han höll på att rena landet och templet, sände kung Josia i väg Shafan, Asaljas son, och stadens ledare Maaseja och kanslern Joa, Joahas son, för att få Herren (Jahve) sin Guds hus i ordning.
Då svarade hon dem: "Så säger Herren, Israels Gud: Säg till den man som har sänt er till mig:
Men till Juda kung, som har sänt er för att fråga Herren, till honom ska ni säga: Så säger Herren, Israels Gud, om de ord du har hört:
Då sände kungen bud och kallade samman alla de äldste i Juda och Jerusalem.
Då skickade Neko bud till honom och sade: "Vad har jag med dig att göra, du Juda kung? Det är inte mot dig jag kommer i dag, utan mot den fiende jag är i krig med. Gud (Elohim) har befallt mig att skynda. Sluta stå emot Gud (Elohim), som är med mig! Akta dig så att han inte förgör dig."
I början av nästa år lät kung Nebukadnessar hämta honom och förde honom till Babel tillsammans med de dyrbara kärlen i Herrens hus. Och han gjorde hans bror Sidkia till kung över Juda och Jerusalem.
Herren, deras fäders Gud, sände sina budskap till dem gång på gång genom sina sändebud, för han hade medlidande med sitt folk och sin boning.
Esra (11)
Detta är en avskrift av brevet de sände till honom:
"Till kung Artaxerxes. Från dina tjänare, männen på andra sidan floden [väster om floden Eufrat].
Eftersom vi äter palatsets salt [är avlönade; i står kungens tjänst och är lojala mot honom, se ; ; ] och det inte är rätt att vi ser hur kungen blir vanärad, sänder vi nu denna skrivelse och låter kungen veta
Kungen sände detta svar:
"Till rådsherren Rechum och skrivaren Shimshaj och de andra, deras medbröder, som bor i Samarien och i resten av landet på andra sidan floden. Frid!
Skrivelsen ni sände till oss har blivit noggrant uppläst för mig.
Detta är vad som stod skrivet i det brev som Tattenaj, ståthållaren i landet på andra sidan floden, och Shetar-Bosenaj och hans medbröder afarsekiterna på andra sidan floden sände till kung Darejavesh.
De sände nämligen en redogörelse till honom, och i den stod det:
"Frid i allt vare med kung Darejavesh.
Om kungen samtycker bör man göra efterforskningar i kungens skattkammare i Babel för att ta reda på om kung Kyros har gett befallning att bygga detta Guds hus i Jerusalem. Därefter bör kungen meddela oss sin vilja om saken."
Må den Gud som låtit sitt namn bo där slå ner alla kungar och folk som räcker ut sin hand för att överträda denna förordning och förstöra detta Guds hus i Jerusalem. Jag, Darejavesh, ger denna befallning. Se till att den blir noggrant utförd!"
Eftersom kung Darejavesh hade sänt ut en sådan befallning, blev den noggrant utförd av Tattenaj, ståthållare på andra sidan floden, och av Shetar-Bosenaj liksom av deras medbröder.
Kungen och hans sju rådgivare sänder i väg dig för att undersöka förhållandena i Juda och Jerusalem utifrån din Guds påbud, som är i din hand.
Då sände jag efter Eliezer, Ariel, Shemaja och Elnatan och Jariv och Elnatan och Natan och Zecharja och Meshullam, som var ledare, och Jojariv och Elnatan som var lärare.
Nehemja (13)
och jag svarade kungen: "Om det synes gott för kungen och om din tjänare har funnit favör inför dig, sänd mig till staden i Juda där mina förfäder är begravda så att jag kan återuppbygga den."
[Detta är den centrala versen i :]
Sedan frågade kungen mig, med drottningen [Damaspia] sittande vid hans sida, "Hur lång tid tar din resa och när kommer du tillbaka?" Eftersom det behagade kungen att sända mig angav jag en tid för honom. [Texten ger inte Nehemjas svar på hur länge det skulle ta. I berättas hur Nehemja blir ståthållare över Jerusalem i 12 års tid. Helt klart var tiden kortare än det och troligtvis rör det sig om knappt ett år. Se även .]
Sedan gick jag till ämbetsmännen på andra sidan floden (Eufrat) och gav dem kungens brev. Kungen hade även skickat med mig kaptener från armen och ryttare från kavalleriet.
att Sanvallat och Geshem sände till mig och sade: "Kom, låt oss träffas i en av byarna på Onos slättmark." [Ono var en stad i Benjamins stam (; ; ; ), troligtvis nuvarande Kafr Juna, några hundra meter norr om flygplatsen Ben Gurion.] Men de tänkte att de skulle skada mig där.
Så jag sände en budbärare till dem och svarade: "Jag håller på med ett stort arbete så jag kan inte komma ner, varför skulle arbetet få avstanna medan jag lämnar det och kommer ner till er?"
Fyra gånger skickade de efter mig på detta sätt och jag svarade dem likadant (varje gång).
Då sände Sanvallat sin tjänare till mig en femte gång på samma sätt med ett öppet brev i handen,
Då skickade jag till honom och svarade: "Ingenting av det du påstår existerar, utan du hittar på detta i ditt eget hjärta."
Jag förstod (urskiljde) [med andebedömningens gåva] att Gud (Elohim) inte hade sänt honom, eftersom han uttalade denna profetia mot mig, emedan Tovija och Sanvallat hade hyrt in honom.
De talade också med mig om hans goda gärningar, och rapporterade mina ord till honom. Så Tovija skickade brev för att sätta mig i fara.
Och han sade till dem: "Gå och ät er bästa mat och drick ert sötaste vin. Och skicka gåvor av mat till dem som inte har något färdigt, för denna dag är helgad åt vår Gud. Var inte bedrövade, för glädje i Herren är er styrka."
Då gick allt folket i väg och åt och drack, de skickade gåvor och firade med stor glädje, för de hade förstått de ord som hade förkunnats för dem.
Men jag varnade dem och sade till dem: "Varför övernattar ni framför muren? Om ni gör så en gång till, ska jag låta min hand straffa er." Från den dagen kom de inte mer på sabbaten.
Ester (15)
Han sände ut brev till alla kungliga provinser, till varje provins med dess egen skrift och till varje folkslag på dess eget språk, så att varje man skulle vara herre i (ansvarig för) sitt eget hus (område) och tala sitt eget folks språk. [Den grekiska historikern Herodotos beskriver hur perserna snabbt kunde skicka brev genom att använda en ny häst och ryttare för varje dagsresa.]
I dessa dagar när Mordochaj satt i kungens port var två av kungens kammarherrar, Bigtan och Teresh, några av dörrvakterna, uppretade och sökte ett tillfälle att lägga sina händer på (döda) kung Ahasveros (Xerxes).
Men det tycktes honom i hans ögon vara alltför simpelt att bara lägga hand på Mordochaj, för de hade talat om för honom vilket folk Mordochaj tillhörde, därför sökte Haman efter att förgöra alla judar som fanns utöver hela Ahasveros (Xerxes) kungarike, hela Mordochajs folk.
Brev skickades med kurirer till alla kungens provinser, att fördärva, slakta och förgöra alla judar, både unga och gamla, små barn och kvinnor, på en dag på den trettonde dagen i den tolfte månaden som är månaden Adar, och ta deras ägodelar som byte.
Esters jungfrur och kammartärnor kom och berättade det för henne, och drottningen tog mycket illa vid sig och hon skickade en skrud för att klä Mordochaj och ta ifrån honom hans säcktyg, men han accepterade inte detta.
Likväl hejdade Haman sig (han gav inte utlopp för sin vrede) och gick hem.
Han skickade efter sina vänner och sin hustru Zeresh.
Då fann man att det stod skrivet att Mordochaj hade berättat om Bigtan och Teresh [avslöjat deras onda anslag], två av kungens kammarherrar av dem som vaktade dörren, hur de sökte ett tillfälle att lägga sina händer på (döda) kung Ahasveros (Xerxes). []
Då sade kung Ahasveros (Xerxes) till drottning Ester och juden Mordochaj: "Se, jag har gett Ester Hamans hus och honom har de hängt upp på träpålen (galgen) eftersom han lade sin hand på judarna.
De skrev i kung Ahasveros (Xerxes) namn och förseglade varje brev med kungens ring. De sände breven med ryttare som red på snabba hästar som användes i kungens tjänst och var särskilt uppfödda (avlade) för sin snabbhet.
Judarna samlade sig i sina städer i alla kung Ahasveros (Xerxes) provinser, för att lägga sin hand på alla som sökte att skada dem. Det var ingen som kunde stå dem [judarna] emot eftersom fruktan för dem hade kommit över alla människor.
de tio sönerna till Haman, son till Hammedata, judarnas fiende, slog de. Men de lade inte sin hand på
(rörde inget av) det tillspillogivna
(deras ägodelar).
[Detta visar att de agerade i självförsvar, inte för materiell vinst, se ; .] Hamans tio söner och namnens betydelse: Parshaneddata – självupptagen
Dalfon – tycka synd om sig själv
Aseppata – självtillräcklig
Porata – njutningslysten
Adalja – mindervärdig
Aridata – självsäker
Parmashetta – överlägsen
Arisaj – frimodigt oförstånd, dårskap
Aridaj – stolt och högfärdig
Vajezata – självrättfärdig Det intressanta med Hamans söner är att deras namn betyder de saker som står i vägen för en relation med Gud. Bildligt talat behöver vi alla hänga Hamans söner i våra liv på träpålen, korsfästa dem med Jesus. Precis som judarna inte lade sin hand på det tillspillogivna, ska vi inte heller vidröra det eller något som har med detta att göra när vi har låtit det lämna våra liv.
Och judarna som var i Susa samlades även på den 14:e i månaden Adar [8:e mars 473 f.Kr.] och slog 300 män i Susa, men de lade inte sin hand på bytet.
De andra judarna som var i kungens provinser samlade sig också och försvarade sina liv, och fick ro för sina fiender, av dem som hatade dem (judarna) slog de 75 000, men de lade inte sin hand på bytet,
Mordochaj skrev ner dessa ting och skickade brev till judarna som befann sig i alla kung Ahasveros (Xerxes) provinser, både nära och fjärran,
Och han skickade runt brevet till alla judar, till de 127 provinserna i kung Ahasveros (Xerxes) kungarike, med ord om frid (shalom, all slags välgång) och sanning,
Job (20)
Jobs söner brukade turas om att hålla fest (bankett – hebr. mishte) hemma hos varandra på sin dag [ordagrant "hus – en man – hans dag"]. De bjöd också in sina tre systrar [med deras familjer] för att äta och dricka med dem.
Efter ett varv av
[sju sådana] festligheter sände Job bud efter dem för att helga dem. Tidigt på morgonen offrade han ett brännoffer
[] för var och en av dem, för han tänkte: "Mina barn kan ha syndat och förbannat Gud i sina hjärtan." Så gjorde Job varje gång.
[Ordet för fest kommer från verbet att dricka (hebr. shatah), vilket involverade vin. Ordet används både i positiva och negativa sammanhang (; , ; ; ), se även . Att systrarna också var inbjudna verkar tala för att det inte var "vilda fester", utan snarare någon form av familjefest. Formuleringen "hans dag" och omnämnandet av Jobs födelsedag () gör att det kan ha varit födelsedagsfester för sönerna. En annan tolkning är att det är en referens till Herrens sju högtider (), men det är inte så troligt eftersom Jobs bok utspelar sig långt innan Mose får Torah.
Job verkar ha fungerat som en präst för sin familj, på liknande sätt som Abraham. Att han offrar för att helga sina barn, kan antyda att barnen gjorde något som inte var gott. Att offra var inte ovanligt, Kain och Abel offrade (). Noach offrade direkt när han kom ut ur arken (). Abraham offrade också regebundet (, ; ). I omgivande kulturer var riter och offer en del av kulturen, se t.ex. ; ; .] Födelsedagar
Åldrar är viktiga i Bibeln och räknas. Firandet av födelsedagar varken förbjuds eller uppmuntras. De två födelsedagsfester som omnämns i Bibeln är dock inga goda exempel. De firades av hedniska personer och slutar båda i död och sorg: Farao dödar en bagare () och Herodes Antipas begär Johannes döparens huvud på ett silverfat (). Två Bibliska personer har förbannat sin födelsedag, Job () och Jeremia (), se även . Paulus ger goda råd i ; ; angende firande av olika högtider.
Men ändå (likväl; betecknar en skarp kontrast – hebr olam) räck ut din hand och rör vid allt han äger. Då kommer du se att han förbannar dig rakt i ansiktet."
Herren sade till Åklagaren (Satan): "Se [här är han], allt han äger är i din hand, men du får inte räcka ut din hand mot honom själv." Satan lämnade (gick bort från) Herrens ansikte (närvaro). [Meningen ger intrycket av att Satan ivrigt ger sig av förvissad om att kunna knäcka Job. Notera att det inte är Herren som räcker ut sin hand mot Job. Satan har makt över Jobs jordiska förutsättningar, men inte över hans liv. Satans makt är alltså begränsad. Satans intentioner är tydliga genom hela Bibeln. Under den sista måltiden riktar sig Jesus till Petrus och säger att Satan har begärt att få skaka och sålla Petrus och de övriga lärjungarna som vete. Jesus stannar dock inte där utan försäkrar dem om att han har bett för dem så att deras tro inte ska släckas ut, se .]
Men ändå (likväl; betecknar en skarp kontrast – hebr. olam) räck ut din hand och rör vid hans ben och kött [uttryck för hela personen, även hans psykiska hälsa, se ]. Då kommer du se att han förbannar dig rakt i ansiktet." [Identisk med förutom "ben och kött".]
Han som ger regn till jorden,
och sänder vatten till de öppna fälten.
Om dina söner syndar (hebr. chata) mot honom
då sänder han dem i överträdelsens (hebr. pesha) hand.
Se, att hindra vattnet och låta det torka och sända iväg och omstörta det [på, över] marken.
Du övermannar henne för alltid (en gång för alla)
och hon går bort,
du förändrar hennes utseende (ansikte) [kan syfta på dödskval, se ]
och sänder i väg henne.
[Sex synonymer för fälla/snara används i ]
Hans fötter leder honom till nätet (hebr. reshet; feminin) [],
han vandrar mot snaran (flätat fångstgaller – hebr. sevachah; feminin).
När han fyller sin mage (buk)
ska han sända sin vredes glöd över honom,
och den ska träffa honom som regn i hans inälvor.
De sänder ut sina små som en flock
och deras barn dansar (hoppar, skuttar, leker).
Änkor har du sänt iväg tomhänta
och den faderlöses armar är brutna. [; ]
På den hårda stenen lägger man sin hand
och gräver ut bergen från grunden.
Eftersom han har lossat min tältlina (hebr. jeter) [huvudlinan som höll uppe tältet, se ]
och plågat mig
och de har kastat bort tyglarna framför mig.
Över min högra reser sig pöbeln,
de snärjer mina fötter
och de bygger upp sina fördärvliga stigar mot mig.
Förvisso, skulle inte han [en bruten man – Job] sträcka ut sin hand från ruinhögen,
i sin olycka sända ett nödrop (hebr. shoa) till dem [feminin plural – kan syfta på gråterskor].
Kan du skicka efter blixtar,
som svarar dig: "Här är vi"?
De böjer sig ner,
föder sina ungar och
blir hastigt av med sin födslovånda.
Vem har gett vildåsnan sin frihet,
vem lossade hennes band?
Psaltaren (33)
Han sköt sina pilar och skingrade dem [fienderna],
flammande blixtar i mängd förvirrade dem (panik och tumult bröt ut).
Han sträckte sig ner från höjden [med sin hand], tog tag i mig,
drog mig upp [hebr. masha, samma ord som Mose, vars namn just betyder räddad från vattnet, se ]
från många (stora) vatten. [De stora haven är ofta en symbol på folk och nationer, se .]
Må han sända hjälp från det heliga [helgedomen],
och stödja (upprätthålla, hjälpa) dig från Sion [poetisk bild på Jerusalem, platsen för Guds närvaro].
Sänd ditt ljus och din sanning [som lyser upp vägen],
må de leda mig [till dig].
De kan föra mig till ditt heliga berg [Sion, Moria berg],
till dina boningar [templet i Jerusalem].
då du grep in med din hand (makt).
Du fördrev hednafolken och planterade [våra förfäder],
du krossade folken som levde där, och lät dem [våra förfäder] breda ut sig [som vinrankor, se ].
Du har öppnat din mun för ondska,
och din tunga främjar svek och bedrägeri.
Min kompanjon sträcker fram sin hand mot dem som lever i fred med honom
och samtidigt vanhelgar han sitt förbund.
Han [Gud] ska sända [hjälp] från himlen
och frälsa mig när den som vill sluka mig hånar (talar föraktfullt om mig).Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]Gud ska komma med sin
nåd (omsorgsfulla kärlek) och sanning. [Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se ; ; ; . Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
Till
(för) ledaren.
[Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se och inledningen till Psaltaren.] Fördärva
(ödelägg) inte. Av
(för) David, en Michtam
(en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras).
[Bakgrund:] När Saul sände
[soldater] och lät bevaka hans hus för att döda honom.
[Saul sände soldater för att döda David på morgonen nästa dag. Davids hustru Mikal får höra detta och hissar ner David från ett fönster tidigt på morgonen innan gryningen och David beger sig till profeten Samuel i Rama, se .] De har satt ditt tempel i brand och bränt ner det till grunden.
De har vanhelgat boplatsen för ditt namn.
Människor åt änglars bröd,
han gav dem full försörjning (så de blev fyllda, mätta).
Han sände flugsvärmar bland dem som uppslukade dem []
och grodor som fördärvade dem. []
Han sände sin rasande vrede över dem,
ilska och indignation och olycka,
en lång rad av ondskans budbärare.
Hon skickade ut sina grenar till havet [Medelhavet]
och sina skott till floden [Jordanfloden].
Så jag lät dem gå efter sina egna envisa hjärtan,
så att de vandrar i sina egna rådslut.
Du förvandlar källor till flöden,
och låter dem forsa fram mellan bergen.
När du sänder ut din livgivande ande
då skapas de och du förnyar jordens yta.
Han sände en man framför dem,
såld som en slav – Josef. [; ; ]
Kungen sände bud och frigjorde honom,
folkets regent satte honom fri. [, ]
Han sände Mose,
sin tjänare och Aron som han utvalt. []
Han sände mörker, och det blev mörkt,
och de gjorde uppror mot hans ord. []
Han gav dem vad de begärde
men lät samtidigt deras själ (person – hebr. ) bli mager. [Deras fysiska begär efter mat, frosseri, tillfredsställdes men på bekostnad av själens behov. Gud ville vara deras tillfredsställelse både fysiskt och själsligt, se ]
[Befrielse:]
Han sände sitt ord och helade dem,
och räddade dem från fällan (gropen, graven) de var fångade i.
Herren [Jahve – Gud Fadern] sträcker ut din kungaspira (ditt herradöme) från Sion [Jerusalem]. [Fadern uppmanar nu sonen:]
Regera (utöka ditt rike) mitt bland dina fiender
(trots att det är fiender omkring dig).
Han sände befrielse för sitt folk,
han slöt (stadgade) sitt förbund för evigt. [Ordet "befrielse" börjar på Pe och "slöt" på Tsade.]
ק – Qof, ר – Resh
Heligt och fruktansvärt är hans namn, För ogudaktighetens spira [ett förtryck från en ondskefull kung] ska inte vila
över de rättfärdigas land
med mindre än att de rättfärdiga
sätter sina händer till orättfärdighet (viker av från den rätta vägen).
Han sände tecken och under i din mitt, Egypten,
över farao och över hans tjänare. [De tio plågorna, se ]
Även om jag går genom nöd (svårigheter, problem) så håller du mig vid liv (ger du mig liv, styrka och kraft);
du sträcker ut din hand mot mina fienders vrede.
Din högra hand räddar (frälser) mig.
Kasta ut blixtar och skingra dem,
sänd ut dina pilar och bringa dem ur fattningen.
Sträck ut dina händer från höjden,
rädda mig och rädda (ryck bort) mig från de många vattnen [som är en bild på olika folkslag]
ut ur främlingarnas hand,
Han sänder sitt budskap till jorden,
hans ord rör sig snabbt.
Han sänder ut sitt ord och låter det frusna (ordagrant: dem) smälta (töa bort).
Han låter sin vind (Ande, andedräkt) blåsa [han andas ut] – [och] vattnet (vattnen) strömmar.
Ordspråksboken (12)
Svek (perversa, förvridna och förljugna ting) finns i hans hjärta,
han smider alltid (arbetar/ristar gång på gång in) onda planer [planerar olycka och bedrövelse mot andra],
han sår (sprider; släpper lös; ger fritt spelrum åt) osämja (split, oenighet).
Ett falskt vittne som häver ur sig (andas; flåsar ut) lögner [en som talar osanning i allt han säger, även under ed]. - En som sår (sprider; släpper lös; ger fritt spelrum åt) osämja (disharmoni, splittring) bland (mellan sina) bröder. [Denna uppräkning är skriven för att lätt kunna memoreras. De första fem punkterna illustreras med hjälp av fem kroppsdelar som nämns uppifrån och ner (ögon, tunga, händer, hjärta och fötter) – de två sista beskriver två karaktärstyper (ett falskt vittne och den som skapar splittring).
Om Gud hatar dessa sju saker så är deras motsatser välsignade och önskvärda. Gud vill se: ödmjukhet, sanning, upprätthållande av liv, rena tankar, iver att göra gott, ärliga vittnen och försoning. Dessa punkter – och fler, tar Jesus upp i Bergspredikan, se . Den första punkten i Jesu undervisning (om "fattiga i anden", se ) utgör motsatsen till den första punkten här (om "stolta ögon", se ), och det Jesus lyfter fram som sjunde punkt i sin predikan (om "fredsmäklare", se ) har också här sin motpol (om "att så osämja", se ) på sjunde plats.]
Hon har skickat ut sina unga tjänsteflickor [för att bjuda in till fest],
hon ropar från de högsta platserna i staden:
Som vinäger för tänderna och rök för ögonen,
så är en lat person för en arbetsgivare som har sänt ut honom.
En falsk människa sår (släpper lös; ger fritt spelrum åt) osämja (splittring, oenighet),
en skvallrare (ryktesspridare, baktalare) skiljer [till och med nära] vänner åt. [; ; ; ; ]
En ond människa söker bara uppror [genom att medvetet bryta mot det som är rätt],
därför ska en grym budbärare (ängel) skickas mot honom.
Dessa gör att du med absolut säkerhet (exakthet) kan veta vad sanningens tillförlitliga ord är,
så att du kan svara med ord av sanning till dem som sänds till dig [eller som du är utsänd av].
Som kylan från snö [från en nordlig vind från bergen] under skördetidens hetta,
så är en trogen budbärare för den som sänt honom, han friskar upp sin herres själ (liv, ande).
Att sända ett bud med en dåre
är som att hugga av sig fötterna och utmana olyckan.
[Utan fötter kommer inte budet fram, och bjuder in olycka i sitt liv, ordagrant "får dricka våld."]
Bestraffning och tillrättavisning ger vishet,
men ett barn lämnat till sig själv [utan uppfostran och tillsyn] drar skam över sin mor.
Sina händer sträcker hon mot sländtrissan,
ja, hennes händer (hebr. kaf) fattar (har fått ett stadigt grepp) om sländan. [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Det hebreiska ordet för "sina händer" börjar med denna bokstav, vilket förstärker att hon inte är rädd för att arbeta. Slända och sländtrissa används för att manuellt framställa tråd och garn.]
Sin hand öppnar hon för (har hon sträckt/räckt ut till) den fattige (den betryckte),
ja, sina händer (armar – hebr. jad) sträcker hon ut (har hon räckt fram) mot den behövande [till den som är i nöd]. [Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en handflata och symboliserar givmildhet. I denna vers börjar det hebreiska ordet för "sin hand" på Kaf, vilket förstärker att hon ger frikostigt. Hon fyller både materiella och själsliga behov. Hebreiskans vanligaste två ord för hand, kaf och jad, förekommer bägge varsin gång både i och . Tre av dessa fyra gånger används den hebreiska dualformen som beskriver två händer. Notera att det står "den fattige" och "den behövande" i singular. Hjälpen är personlig – ingen kan hjälpa alla, men alla har vi någon behövande vi kan sträcka ut våra händer mot.]
Predikaren (1)
Sänd (kasta) ditt bröd på vattnet
för efter många dagar ska du finna det (visar det sig, kommer tillbaka).
Höga Visan (1)
Min älskade (raring) stack in sin hand genom hålet i dörren (förmodligen en liten fönsterlucka),
och mina känslor för honom överväldigade mig.
Jesaja (33)
Sedan hörde jag Herrens (Adonajs) röst säga: "Vem ska jag sända?
Och vem ska gå för oss [finns det verkligen någon som vill vara vår budbärare]?"
Då svarade jag: "Här är jag, sänd mig!" [Uttrycket "Här är jag!" (hebr. hineni) har innebörden "jag står till förfogande" eller "jag är beredd att ta ansvar", se även .]
Herren (Adonaj) sände ett ord mot Jakob [de tio norra stammarna],
och det slår ner [som en blixt] i Israel,
Jag sänder honom mot en ogudaktig nation [Juda har vänt sig bort från Gud – är gudlös, se ],
och mot folket (som är föremål för) min vrede [bokstavligt min vredes folk] ger jag honom ett uppdrag []
att tillspilloge och att ta byte
och att trampa ner dem som dy (gyttja) på gatan.
Därför ska Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot)
sända magerhet bland hans feta,
och under hans härlighet ska det tändas en låga
som en brinnande eld.
Skicka lamm till landets härskare från
Sela (den branta klippan) från öknen till Sions döttrars berg.
För det ska ske att som flaxande fåglar,
som ett förskingrat bo
(fågelnäste),
så ska Moavs döttrar bli
vid
Arnons vadställen.
som sänder ambassadörer över havet,
även papyrusbåtar på vattnen. Gå ni snabbfotade budbärare
till ett land som är högrest och med blank hud,
till ett fruktansvärt folk (ett folk som alltid varit känt för sin ondska och råhet) från begynnelsen till idag,
ett land som är kraftigt och trampar ner, vars land delas av floderna.
Och det ska vara ett tecken och ett vittnesbörd till Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) i Egyptens land, för de ska ropa till Herren (Jahve) på grund av sina förtryckare, och han ska sända dem en frälsare och en försvarare som ska befria dem.
Det år då Tartan kom till Ashdod, när Assyriens kung Sargon skickade honom (dit) och han stred mot Ashdod och intog det,
I fullt mått när du sänder iväg henne,
ska du strida med henne,
han har tagit bort henne
med sin hårda vindstöt på östanvindens dag.
Den befästa staden är ensam,
en boplats övergiven och försakad lik öknen,
där ska kalvar beta
och där ska de ligga ner och förtära dess grenar.
Lyckliga är de som sår vid alla vatten,
som låter oxens
och åsnans fötter vara fria.
Assyriens kung sände sin befälhavare [hebr. ravshake – "stor munskänk", troligtvis en titel på den som ledde fälttåget, se även ] från Lachish till Jerusalem [], till kung Hiskia med en stor armé. Och han stod vid kanalen till den övre dammen på huvudvägen vid valkarnas fält [där man tvättade och torkade kläder]. [Detta är exakt samma plats som Jesaja mötte Achas, se . Troligtvis i trakten av den nuvarande norra Damaskusporten i Jerusalem. Medan Assyriens kung Sancheriv belägrade Lachish sände han sin befälhavare (främsta munskänk) till Jerusalem för att pressa Hiskia att kapitulera utan strid. Han var troligen vald till uppdraget eftersom han pratade flytande hebreiska, se . Belägringen av Lachish finns väl dokumenterad i en serie reliefer på väggarna i Sancherivs festsal i Nineve.]
Men befälhavaren (hebr. ravshake) svarade: "Har min herre sänt mig till din herre och till dig för att tala dessa ord? Har han inte sänt mig till männen som sitter på muren, för de kommer tillsammans med er att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin [när vi kommer och belägrar Jerusalem]!"
Och han sände Eljakim som var ledare över huset och skrivaren Shevna och prästernas äldste, täckta med säcktyg, till profeten Jesaja, Amots son.
Kanhända ska Herren din Gud (Jahve Elohim) höra befälhavarens (hebr. ravshake) ord, som hans herre kungen i Assyrien [Sancheriv] har sänt för att håna den levande Guden (Elohim) och ska näpsa orden som Herren din Gud (Jahve Elohim) har hört, be därför för den kvarleva som är kvar."
Och han hörde sägas om kung Tirhaka i Kush [nuvarande Etiopien/Sudan]: "Han har kommit ut för att strida mot dig." Och när han hörde det sände han budbärare till Hiskia och sade:
Vänd ditt öra (lyssna noga) Herre (Jahve) och hör (lyssna), öppna dina ögon Herre (Jahve) och se, och hör Sancherivs ord som han har sänt för att håna den levande Guden (Elohim).
Sedan sände Jesaja, Amots son, bud till Hiskia och sade: "Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim), eftersom du har bett till mig mot Assyriens kung Sancheriv,
Vid den tiden sände Babels kung Merodach-Baladan, Baladans son, ett brev och en gåva till Hiskia, för han hörde att han blivit sjuk och hade tillfrisknat.
Vem är blind, om inte min tjänare?
Eller döv, som min budbärare som jag har sänt?
Vem är blind som han som är helhjärtad,
och blind som Herrens tjänare?
Så säger Herren (Jahve),
er återlösare, Israels Helige:
För er skull har jag sänt [en armé] mot Babel,
och jag ska driva dem på flykten (slå ner deras låsta portar),
kaldéerna (babylonierna) i skepp som var deras fröjd [stolthet].
[Här beskrivs hur Babylon kommer att besegras av Kyros, och hur man försöker fly med båtar längs med Eufrat till Persiska viken.]
Jag har rest upp honom i rättfärdighet
och jag gör hans vägar höga,
han ska bygga min stad
och han ska frige mina fördrivna,
inte mot betalning
eller belöning,"
säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). [Detta skedde ungefär 200 år senare när judarna fick återvända från fångenskapen i Babylon och bygga upp Jerusalem och dess tempel under Esra och Nehemja.]
Kom nära mig, lyssna på detta: Från första början har jag aldrig talat i hemlighet,
från den tid som var, där är jag (befinner mig på den platsen),
och nu har Herren, Herren (Adonaj Jahve) sänt mig
och hans Ande.
Så säger Herren: "Var är din mors skilsmässobrev som jag har sänt iväg henne med?
Eller till vem av mina fordringsägare har jag sålt dig?
Se, för dina överträdelser blev du såld,
och för dina synder skickades din mor iväg.
så ska det vara med mitt ord som går ut från min mun:
Det ska inte vända tillbaka till mig tomhänt (förgäves, fruktlöst, verkningslöst),
utan att ha utfört vad jag har önskat (haft välbehag i; fröjdats åt),
och framgångsrikt gjort (lyckats med) det jag sänt ut det för. [Guds ord syftar på alla Guds löften i Skrifterna. Här i kapitel 55 nämns flera löften både före och efter detta stycke, se och .]
Och du gick till kungen [hebr. melech – kan syfta på avguden Molok (hebr. Moloch)] med olivolja (smörjelse, väldoftande hudkrämer)
och du förmerade dina parfymer och du sände dina representanter långt bort,
ja ända ner till Sheol (underjorden, de dödas plats).
Nej, detta är den fasta jag vill ha:
Lossa de som är bundna i synd (lossa orättfärdiga band).
Slit sönder repen till människors tunga bördor.
Befria de som är förtryckta (i slaveri),
bryt sönder alla ok.
Då ska ni be och Herren (Jahve) ska svara.
Ni ska ropa (desperat) och han ska svara: "Här är jag."
Om ni tar bort alla slags ok [som förtrycker människor],
slutar att peka finger [hånar andra],
och inte längre talar ondska (synd, lögn, förtal).
[Jesus citera från när han läser profettexten i synagogan i Nasaret, se . Jesus avslutar läsningen mitt i och tar inte med den sista delen som handlar om Guds dom. Detta måste ha väckt förundran bland åhörarna. När Jesus kommer tillbaka den andra gången är det för att fullborda den sista delen av denna profetia.] Herrarnas Herres (Adonaj Jahves) Ande är över mig, för Herren (Jahve) har smort (utvalt) mig
att uppmuntra (förkunna glada nyheter för) de fattiga (ödmjuka).
Han har sänt mig att hjälpa (läka, binda upp såren på) de som har brustna hjärtan,
proklamera (utropa) befrielse för de fångna,
och frihet (öppnade fängelsedörrar) för de bundna,
Jag ska göra ett tecken bland dem och jag ska sända sådana som flyr bland dem till länderna, till Tarshish, Pol och Lod, som drar pilbågen, till Tuval och Javan, till de avlägsna öarna som inte har hört om min storhet, inte heller har sett min härlighet, och de ska förkunna min härlighet bland folkslagen.
Jeremia (89)
Då sade Herren till mig:
"Säg inte att
du [bara] är en ungdom (hebr. naar), för överallt dit jag sänder dig
– ska du gå
och allt jag befaller dig säga
– det ska du tala.
Sedan räckte Herren ut sin hand, rörde vid min mun [för att helga den, se ] och sade till mig:
"Se, jag ska lägga mina ord i din mun.
Gå [väst] över till ketiternas öar [Cypern] och se [fråga om detta har hänt],
och sänd [någon österut] till Kedar [beduinstammarna i Syriens öken, se ; ; ] och [be dem] undersök noggrant,
och se om något sådant har skett där.
Han säger: Om en man förskjuter sin hustru
och hon går ifrån honom och blir en annan mans,
ska han återvända till henne igen?
Ska inte landet bli mycket förorenat? []
Men du har varit en prostituerad med många älskare
och ändå vill du återvända till mig [],
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och jag såg, eftersom Israel har tagit alla tillfällen att avfalla i äktenskapsbrott har jag förskjutit henne och gett henne skilsmässobrev. Likväl har inte hennes bedrägliga syster Juda fruktat, utan även hon har ägnat sig åt prostitution.
Ända sedan dagen då era fäder kom ut från Egypten till denna dag, och fast jag har sänt alla mina tjänare profeterna, sänt dem dagligen och ofta,
För se, jag ska sända ormar, basilisker ibland er,
vilka inte ska låta sig tjusas
och de ska bita er,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Jag ska förskingra dem bland folkslagen, som varken de eller deras fäder har känt, och jag ska sända svärdet efter dem till dess jag har slukat dem.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Betänk och kalla på de mässande (klagosjungande, sörjande – hebr. qinen) gråterskorna så att de kommer,
sänd efter de duktigaste kvinnorna [de mest erfarna professionella gråterskorna], så att de kommer.
Deras ädla sänder sina ynglingar efter vatten, de kommer till brunnarna men finner inget vatten, deras kärl återvänder tomma, de skäms och är förvirrade, de täcker sina huvuden.
Och Herren (Jahve) sade till mig: Profeterna profeterar lögn i mitt namn, jag sände dem inte, jag har inte befallt dem, inte talat till dem, de profeterar till er en lögnaktig syn och spådom och ting som är intet och deras egna hjärtas bedräglighet.
Därför säger Herren (Jahve) så: Över profeterna som profeterar i mitt namn fast jag inte har sänt dem, men de säger: Svärd och hungersnöd ska inte vara i detta land, men genom svärd och hungersnöd ska dessa profeter bli slukade.
Och Herren (Jahve) sade till mig: Trots att Mose och Samuel stod inför mitt ansikte, kan inte min själ vara vänd mot detta folk, kasta bort dem från mitt ansikte och låt dem vandra iväg.
Se, jag ska sända många fiskare, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), och de ska fiska dem och efter ska jag sända många jägare och de ska jaga dem från varje berg och från varje kulle och ut ur klippans klyftor.
Han är som ett träd planterat vid vatten,
vars rötter sträcker sig mot floden.
Det har inget att frukta när hettan kommer,
dess löv är alltid gröna.
Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer,
och det upphör aldrig att bära frukt. []
Och Jeremia kom från Tofet, dit Herren (Jahve) hade sänt honom att profetera, och han stod på gården till Herrens (Jahves) hus och sade till hela folket:
Ordet som kom till Jeremia från Herren (Jahve) när kung Tsidqijaho sände honom till Pashchor, Malkijahos son, och Tsefanja, Maasejas son prästen, och sade:
Jag har inte sänt dessa profeter, likväl springer de. Jag har inte talat till dem, likväl profeterar de.
Se, jag är emot dem som profeterar lögnaktiga drömmar förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och förkunnar för dem och får mitt folk att vackla (gå fel, irra bort sig, hamna i en återvändsgränd) genom deras lögner och lättsinne. Jag har inte befallt dem. De är till ingen nytta för detta folk förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och om han säger: Herrens (Jahves) börda, därför säger Herren (Jahve) så: Eftersom ni säger detta ord "Herrens (Jahves) börda" och jag har sänt till er och sagt: Ni ska inte säga "Herrens (Jahves) börda",
"Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): "Som dessa goda fikon så ska jag betrakta Judas fångar som jag har sänt bort från denna plats till kaldéernas land för godo.
Och jag ska sända svärdet och hungersnöden och pesten ibland dem till dess de förtärs från marken som jag gav till dem och till deras fäder.
Och Herren (Jahve) har sänt er alla hans tjänare profeterna, sänt dem i tid och ofta – men ni har inte lyssnat, inte lutat era öron till att höra –
se, jag ska sända och ta alla familjer i norr förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och jag ska sända till Nebukadnessar, Babels kung min tjänare, och ska föra dem mot detta land och mot dess invånare och mot alla folkslag runtomkring, och jag ska fullständigt förgöra dem och göra dem till en förvåning och en vissling och evig ödeläggelse.
Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) till mig: "Ta denna bägare med vredens vin från min hand och låt alla folkslag, till vilka jag har sänt dig, dricka den. [; ; ]
Och de ska bli berusade och ragla hit och dit och bli som dårar på grund av svärdet som jag ska sända bland dem."
Och jag tog bägaren från Herrens (Jahves) hand och fick alla folkslag att dricka, till vilka Herren (Jahve) hade sänt mig,
Och du ska säga till dem: Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Drick och bli berusade och spy (kräks) och ramla och stå inte upp igen på grund av svärdet som jag ska sända bland er.
till att lyssna till mina tjänare profeternas ord som jag har sänt till er, sänt dem i tid och ofta, men ni har inte lyssnat.
Och Jeremia talade till alla furstar och till hela folket och sade: "Herren (Jahve) sände mig till att profetera mot detta hus och mot denna stad, alla de ord som ni har hört.
Vet bara med säkerhet att om ni dödar mig så drar ni oskyldigt blod över er själva och över denna stad och över dess invånare, för i sanning har Herren (Jahve) sänt mig till er, till att tala alla dessa ord i era öron."
och kung Jehojaqim sände män till Egypten, Elnatan, Achbors son och flera män med honom, till Egypten.
och sänd dem till Edoms kung och till Moavs kung och till Ammons söners kung och till
Tyros kung och till
Sidons kung med budbärarnas hand som kom till Jerusalem till Tsidqijaho, Juda kung,
eftersom jag inte har sänt dem förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), och de profeterar lögn i mitt namn, för att jag skulle driva ut er och låta er förgås, ni och profeterna som profeterar till er.
Profeten som profeterar om shalom (fred), när profetens ord uppfylls, då ska profeten bli känd, att Herren (Jahve) verkligen har sänt honom."
Och profeten Jeremia sade till profeten Chananja: Lyssna nu Chananja, Herren (Jahve) har inte sänt dig och du har fått detta folk att tro på en lögn.
Därför säger Herren (Jahve) så: Se, jag ska sända bort dig från jordens ansikte. Detta år ska du dö eftersom orden som du har talat var en förvrängning mot Herren (Jahve).
Och detta är brevets ord som profeten Jeremia sände från Jerusalem till återstoden av fångarnas äldste och till prästerna och till profeterna och till hela folket som Nebukadnessar hade fört bort i fångenskap från Jerusalem till Babel,
genom Elasas hand, Shafans son och Gemarja, Chilqijas son, som Tsidqijaho, Juda kung sände till Babel till Nebukadnessar, Babels kung, han sade (skrev):
för de profeterar lögn för er i mitt namn. Jag har inte sänt dem, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)." [Dessa profeter och spåmän uppmanade israeliterna att göra uppror mot babylonierna, vilket inte var Guds plan, se .]
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Se, jag ska sända över dem svärdet, hungersnöden och pesten och ska göra dem som usla fikon som man inte kan äta för att de är så dåliga.
eftersom de inte har lyssnat till mina ord, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), som jag har sänt till dem genom mina tjänare profeterna, sänt dem i tid och ofta, men ni har inte lyssnat, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och ni, hör Herrens (Jahves) ord, alla fångna [i exil] som jag har sänt bort från Jerusalem till Babel.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud, han säger: Eftersom du har sänt brev i ditt eget namn till hela folket som är i Jerusalem och till Tsefanja, Maasejas son, prästen, och till alla präster och sagt:
Eftersom han har sänt till oss i Babel och sagt: Fångenskapen blir lång, bygg hus åt er och bo i dem och plantera trädgårdar och ät dess frukt?
Sänd till alla dem i fångenskap och säg: Så säger Herren (Jahve) angående Shemaja, nehelamiten: Eftersom Shemaja har profeterat till er utan att jag har sänt honom och han har fått er att tro på en lögn,
för att låta varje man sin tjänare och varje man sin tjänarinna, som var en hebreisk man eller en hebreisk kvinna, gå fri så att ingen skulle göra slavar av dem, en jude sin bror.
Och alla furstar och hela folket lyssnade som hade gått in i förbundet för att låta varje man sin tjänare och varje man sin tjänarinna, gå fri så att ingen längre skulle göra slavar av dem. De lyssnade och lät dem gå.
Men efteråt vände de och fick tjänarna och tjänarinnorna som de hade låtit gå fria att komma tillbaka och fick dem att underkasta sig som tjänare och tjänarinnor (på nytt).
Vid slutet av vart sjunde år ska varje man låta sin bror som är hebré, som har varit såld till dig och har tjänat dig 6 år, du ska låta honom gå fri från dig. Men era fäder lyssnade inte till mig och lutade inte sina öron.
Men ni vände och vanhelgade mitt namn och fick varje man sin tjänare och varje man sin tjänarinna som ni hade låtit gå fria, till deras önskan, att komma tillbaka och fick dem att underkasta sig för att bli tjänare och tjänarinnor åt er.
Jag har sänt till er alla mina tjänare profeterna, sänt dem många gånger och ofta och sagt: Återvänd, jag ber er, var man från sin onda väg. Ändra ert beteende och gå inte efter andra gudar till att tjäna dem, och ni ska bo i landet som jag har gett till er och era fäder. Men ni har inte lutat ert öra och lyssnat till mig.
Och alla furstarna sände Jehodi, Netanjas son, Shelemjahos son, Koshis son, till Baroch och sade: "Ta bokrullen i din hand, varur du har läst i öronen på folket och kom."
Och kungen sände Jehodi att hämta skriftrullen och han tog den från skrivaren Elishamas kammare. Och Jehodi läste ur den i kungens öron och i öronen på alla furstarna som stod bredvid kungen.
Och kung Tsidqijaho sände Jehochal, Shelemjas son och Tsefanjaho, prästen Maasejas son till profeten Jeremia och sade: "Be, jag ber dig, för oss till Herren vår Gud (Jahve Elohim)."
"Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Så ska du säga till Juda kung som sänt dig till mig för att fråga mig: Se, faraos armé, som har kommit för att hjälpa dig, ska återvända till sitt eget land, Egypten.
Och kung Tsidqijaho sände och hämtade honom och kungen frågade honom i hemlighet i sitt hus och sade: "Finns det något ord från Herren (Jahve)?" Och Jeremia sade: "Det finns." Och han sade: "Du ska lämnas i Babels kungs hand."
Och de tog Jeremia och kastade honom i kungens son Malkijahos vattencistern som fanns på vaktgården, och de firade ner honom med ett rep. Men i vattencisternen fanns inget vatten utan gyttja, och Jeremia sjönk i gyttjan.
Så Eved-Melech tog med sig männen men gick först in i kungens hus till ett rum [förråd] under skattkammaren. Där tog han några trasor och gamla utslitna kläder och firade ner dem till Jeremia i brunnen med rep.
Och Tsidqijaho, kungen sände och tog profeten Jeremia till sig i den tredje ingången som var i Herrens (Jahves) hus och kungen sade till honom: "Jag ska fråga dig en sak, göm ingenting för mig."
Och Nevozaradan, ledaren för vakten sände och Nevoshazban Rav-Saris och Nergal-Saretser Ravmag och alla Babels kungs kaptener,
de sände och tog ut Jeremia från vaktgården och överlät honom till Gedaljaho, Achiqams son, Shafans son, som skulle föra hem honom så att han bodde bland folket.
Ordet som kom till Jeremia efter att Nevozaradan, ledaren för vakten hade låtit honom gå från Rama, när han hade tagit honom bunden i kedjor bland alla Jerusalems och Juda fångar som bars bort i fångenskap till Babel.
Men han ville inte vända tillbaka. "Gå då tillbaka till Gedaljaho, Achiqams son, Shafans son, som kungen i Babel har gjort till guvernör över städerna i Juda och bo med honom bland folket, eller gå varthelst det är rätt i dina ögon att gå."
Och ledaren för vakten gav honom ett underhåll och en gåva och lät honom gå.
och sade till honom: "Vet du att Baalis, Ammons söners kung har sänt Jishmael, Netanjahos son att ta ditt liv?" Men Gedaljaho, Achiqams son, trodde dem inte.
Och de sade till Jeremia: "Herren (Jahve) är ett sant och trofast vittne mot oss, om inte vi gör efter alla de ord som Herren din Gud (Jahve Elohim) sänder [genom] dig till oss.
Om det är gott eller om det är ont ska vi lyssna till Herren vår Guds (Jahve Elohims) röst till vilken vi har sänt dig, för att det ska gå väl för oss när vi lyssnar till Herren vår Guds (Jahve Elohims) röst."
och sade till dem: "Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) till dem som har sänt mig att framlägga era böner inför honom:
För ni har agerat förrädiskt mot era egna själar, eftersom ni har sänt mig till Herren er Gud (Jahve Elohim) och sagt: Be för oss till Herren vår Gud (Jahve Elohim) och allt det som Herren vår Gud (Jahve Elohim) ska säga ska du förkunna för oss och vi ska göra det.
Och idag har jag kungjort det för er, men ni har inte lyssnat till Herren er Guds (Jahve Elohims) röst i någonting som han har sänt mig med till er.
Och det skedde när Jeremia hade slutat tala till hela folket alla Herren deras Guds (Jahve Elohims) ord varmed Herren deras Gud (Jahve Elohim) sände honom till dem, alla dessa ord.
Och Azarja, Hoshajas son talade och Jochanan, Qareas son och alla stolta män och sade till Jeremia: "Du talar lögn, Herren vår Gud (Jahve Elohim) har inte sänt dig för att säga: Ni ska inte gå till Egypten för att vistas där,
och säg till dem: Så säger Herren Härskarornas Gud (Jahve Sebaot Elohim) Israels Gud (Elohim): Se jag ska sända och hämta Nebukadnessar, Babels kung, min tjänare och jag ska sätta hans tron på dessa stenar som jag har gömt, och han ska sprida ut sin kungliga paviljong över dem.
Och jag sände till er alla mina tjänare profeterna, sände dem tidigt och ofta och sade: ’Gör inte dessa avskyvärda ting som jag hatar.’
Därför, se dagarna kommer förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), då jag ska sända till honom dem som plöjer (vänder upp) och de ska plöja honom och de ska tömma deras kärl och bryta deras krukor i bitar.
Jag har hört ett budskap från Herren (Jahve) och ett ombud är utsänt bland folkslagen: "Samla ihop er och kom emot henne och res er upp till strid."
Och jag ska göra Elam förfärade inför deras fiender och framför dem som söker deras själar (liv), och jag ska föra ondska över dem, min häftiga vrede förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), och jag ska sända svärdet efter dem till dess jag har slukat dem.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Israels söner och Juda söner är förtryckta tillsammans, och alla som har tagit dem till fånga håller fast dem och låter dem inte gå.
Och jag ska sända främlingar till Babel, som ska blåsa på henne och de ska göra hennes land tomt, för på ondskans dag ska jag vara emot henne runtom.
Klagovisorna (1)
Från höjden sände han eld
in i mina ben [stadens innersta] och den övervann dem. [Jerusalem sattes i brand.]
Han har lagt ut ett nät för mina fötter
och han har knuffat tillbaka mig. [Ingen kunde fly.]
Han har ödelagt mig,
hela dagen har han gjort mig sjuk. [Det var sjukdom och nöd.]
[Skräcken av belägringen beskrivs med tre bilder: eld, nät och sjukdom.] [Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I denna vers börjar orden "Från höjden" på denna bokstav. Det förstärker att det är Herren som anklagas för allt som drabbat Jerusalems invånare. Vilket är en normal första reaktion när man drabbas av något obehagligt som egentligen beror på och är konsekvenserna av ens egna val och handlingar. I chockfasen skyller man nästan alltid ifrån sig om man alls orkar reagera.]
Hesekiel (28)
Han sade till mig: "Du människobarn, jag sänder dig till Israels hus, till de hednafolk som gör uppror mot mig. Både de och deras fäder har gjort uppror mot mig fram till denna dag,
och sönerna har bronsfärgade ansikten och styva hjärtan. Jag sänder dig till dem och du ska säga till dem: "Så säger Herren Herren (Adonaj Jahve)."
Sedan tittade jag och såg en hand som sträcktes ut mot mig, och i den låg en bokrulle.
för du är inte sänd till ett folk med obegripligt språk och en långsam tunga, utan till Israels hus,
inte till många folk med obegripligt språk och en långsam tunga, vars ord du inte kan förstå. Om jag hade sänt dig till dem skulle de med säkerhet ha lyssnat till dig.
Jag sänder de onda pilarna över dem med hungersnöd som är till fördärv, som jag sänder för att fördärva dig, och jag förökar hungersnöden över dig och ska bryta din brödstav i bitar,
och jag ska sända över dig hungersnöd och onda djur och de ska beröva dig, och pest och blod ska passera genom dig och jag ska sända svärdet över dig. Jag Herren (Jahve) har talat det."
Nu är slutet över dig och jag ska sända min vrede över dig och ska döma dig efter dina vägar, och jag ska ge dig alla dina styggelser.
Och formen av en hand sträcktes fram och jag togs i en lock på mitt huvud, och en ande (vind) lyfte upp mig mellan jorden och himlarna och förde mig in i en syn från Gud, till Jerusalem, till öppningen i porten av den inre gården som vetter mot norr. Där fanns svartsjukans (avundsjukans) avbildade tron som provocerar (anstiftar) till svartsjuka (avundsjuka). [; ; , ]
Och han sade till mig: "Har du sett detta människobarn ? Är det en lätt sak att Juda hus har begått styggelserna som de begår här när de fyller landet med våld och provocerar mig ännu mer och de sätter grenen mot sin näsa.
Och keruben sträckte fram sin hand från mellan keruberna till elden som var mellan keruberna och tog av den och lade den i händerna på honom som var klädd i linne, som tog det och gick ut.
De har sett fåfänga och lögnaktiga syner som säger: Så förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), men Herren (Jahve) har inte sänt dem. Likväl hoppas de att ordet ska bli bekräftat.
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Se jag är emot era täcken med vilka ni jagar själarna som fåglar och jag ska rycka dem från era armar, och jag ska låta själarna sprida sig (slå ut som en blomma, bli fria), själarna som ni jagat som fåglar.
Människobarn när ett land syndar mot mig med smärtsamma överträdelser och jag sträcker ut min hand över dem och bryter deras brödförsörjning och sänder hungersnöd över det och hugger bort från det människor och djur,
Eller om jag sänder pest i landet och häller ut mitt raseri över det i blod för att hugga bort människa och djur,
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Hur mycket mer när jag sänder mina fyra domar, det onda svärdet och hungersnöden och de onda djuren och pesten mot Jerusalem för att hugga bort människa och djur. Här kan du väl göra en formatering så det blir en lista?
Och det växte och blev en utbredd vinstock med låg höjd vars klängen kunde vända sig mot honom och dess rötter var under honom. Så blev det en vinstock och fick grenar och skickade ut kvistar.
Där var också en annan stor örn med stora vingar och många fjädrar, och se, denna vinranka vände sina rötter mot honom och sköt ut sina grenar mot honom från platsen där den planterats för att han skulle vattna den.
Men han gjorde uppror mot honom när han skickade sina sändebud till Egypten för att de skulle ge honom hästar och mycket folk. Ska han blomstra? Ska han fly som gör sådana ting? Ska han bryta förbundet och lyckas fly?
Och så snart hon såg dem älskade hon dem och sände budbärare till dem i Kaldéen. [Beskriver Judas försök att alliera sig med Babylon, se ; .]
Och därtill har du sänt efter män som kommer från långt borta, till dem blev en budbärare sänd och de kom. För dem har du tvättat dig själv och målat dina ögon och klätt dig i smycken,
För jag ska sända till henne pest
och blod på hennes gator,
och de skadade ska falla i hennes mitt
genom svärdet över henne på alla sidor,
och de ska veta att jag är Herren (Jahve).
Vattnen gör det stort,
djupen låter det växa,
hennes floder
rinner runt om hennes plantering
och hon skickar ut sina diken (bevattningskanaler)
till fältets alla träd.
Därför är dess resning upphöjd
över alla fältets träd,
och dess (tjocka) grenar är förökade
och dess (inte lika kraftiga) grenar har blivit långa
på grund av den rika tillgången till vatten när det skjuter skott.
Och jag ska sända en eld över Magog och över dem som vistas i trygghet på öarna, och de ska veta (känna till, vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahve).
De ska inte raka huvudet, men inte heller låta håret växa fritt utan klippa sitt huvudhår kort.
Daniel (6)
Kung Nebukadnessar kallade och samlade:
satraperna (hans högsta representanter som ansvarade för olika provinser, ordet betyder "beskyddare av landet"),
föreståndarna (kan även ha militärt ansvar)
och
guvernörerna,
rådgivarna (överdomare),
skattmästarna (ansvarade för skatter och finanser),
domarna (ordet betyder "beskyddare av lagen"),
polischeferna
och
alla ledarna i provinserna [statsanställda i lägre positioner] för att de skulle komma till invigningsceremonin av den staty som kung Nebukadnessar hade ställt upp. [Det arameiska ordet för invigning är chanukka, vilket beskriver en religiös ceremoni, se . Troligtvis lovade man trohet till kungen och staten. Hundra år tidigare hade den assyriska kungen Ashurbanipal samlat sina högsta rådsherrar i Babylon för att avlägga en trohetsed. Denna händelse är känd eftersom det finns ett brev bevarat från en av rådsherrarna som var utomlands och inte kunde närvara. Han avlade sin ed om trohet på den ort han befann sig på, och det nämns att han gör det omgiven av gudabilder.
Detta är inte en samling för allmänheten. Nebukadnessar samlar de civila, militära och rättsliga makthavarna för sitt land. Den exakta innebörden av de olika titlarna och deras ansvarsområde är inte helt känd. Uppräkningen verkar ske i fallande grad av inflytande. De är tre grupper separerade med ordet "och". Det rör sig om totalt flera hundra, kanske tusental. Senare tillsätter Darejavesh 120 satraper över riket, och över dem tre furstar där Daniel är en av dem, se . Nebukadnessar utnämnde lokala ledare för avlägsna provinser, ett sådant exempel är Gedalja som sattes att regera över Juda, se .]
Nebukadnessar tog då till orda och sade: "Lovad är Shadraks, Meshaks och Aved-Negos Gud, som sände sin ängel och räddade sina tjänare. De litade på honom och gick emot kungens befallning och vågade sina liv för att inte tvingas dyrka eller tillbe någon annan gud än sin egen Gud.
Därför har han sänt denna hand och skrivit detta.
Min Gud har sänt sin ängel som stängde till gapet på lejonen så de inte har skadat mig, eftersom jag visade mig vara oskyldig inför Gud. Jag har inte heller gjort något ont mot dig, ers majestät." [Daniel säger inte att han är en syndfri människa, se . Däremot är han oskyldig i det här fallet, när han tillbad Gud, och trotsade kung Dareios förordning som förbjöd detta.]
Han [mannen i synen] sade till mig:
"Daniel, du är högt älskad (dyrbar). Ge akt på (förstå) de ord som jag ska tala till dig. Res dig upp, för nu har jag blivit sänd till dig."
När han sade dessa ord till mig, reste jag mig upp men skakade fortfarande.
Han ska sträcka ut sin hand mot många länder. Egypten ska inte slippa undan [hans vrede].
Hosea (2)
Och när Efraim såg sin sjukdom
och Juda sitt sår,
gick Efraim till Assyrien och sände efter kung Jarev [Jarev betyder "utmanare"; uttrycket kan också tolkas som en titel malki rav – "den store kungen"],
men han kan inte läka dig inte heller ska han bota din skada.
För Israel har glömt sin Skapare
och byggt palats
och Juda har förökat befästa städer,
men jag ska sända en eld över hans städer
och den ska uppsluka dess fästningar.
Joel (3)
Herren svarade sitt folk: Se, jag sänder er säd, vin och olja,
ni ska bli helt mättade.
Jag ska aldrig mer tillåta
att ni blir skymfade bland hednafolken.
Jag ska kompensera dig för de år som
gräshopporna åt upp era skördar,
den unga gräshoppan [Yeleq],
den förtärande gräshoppan [Hasil]
och den bitande gräshoppan [Gazam].
Min stora armé som jag har sänt ibland er.
Svinga skäran
för skörden är mogen.
Kom och trampa
för vinpressen är full,
kärlen flödar över,
för deras ondska är stor.
Amos (9)
Jag ska sända en eld över Hasaels (Chazaels) hus
och den ska sluka Ben-Hadads palats. [Hasael var den kungliga släkten i Syrien (Aram) som grundades av Hasael (842-796 f.Kr.), se . Ben-Hadad var Hasaels efterträdare eller hans son som tog samma namn.]
Jag ska sända en eld mot
Gazas murar
och den ska sluka alla deras palats.
Jag ska sända en eld mot Tyros murar
och den ska sluka alla deras palats".
Jag ska sända en eld över Teman [en stad i norra Edom, uppkallad efter Esaus barnbarn, se ]
och den ska sluka Botsras [stad i södra Edom, se ] palats." [Städerna Selah och Petra nämns inte, eftersom de redan hade blivit intagna av Amasja, se .]
Jag ska sända en eld över Moab
och den ska sluka Keriots palats (mäktiga byggnader).
Moab ska dö i kalabalik, i stridslarm (tumult),
till ljudet av shofar (vädurshorn).
Jag ska sända en eld över Juda
och den ska sluka Jerusalems palats (mäktiga byggnader)."
"Jag har sänt pest ibland er
på samma sätt som i Egypten,
dina unga män har jag slagit med svärd
och har fört bort dina hästar
och jag har låtit stanken från ditt läger komma upp i dina näsborrar,
ändå har ni inte återvänt till mig,"
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
[Israels kung, Jerovam, hade inrättat dyrkan av avguden Baal i staden Betel, se . Amasja är den ledande prästen i Betel som även verkar ha haft politiskt inflytande över den regionen. Amos har precis levererat tre profetior där den sista nämner att de höga offerhöjderna ska bli öde, se . Detta upprör baalsprästen Amasja.] Amasja, prästen i Betel, sände detta meddelande till kung Jerovam av Israel: "Amos håller på med en sammansvärjning mot dig, mitt i hjärtat av Israel. Landet kan inte uthärda alla hans ord
[profetior].
"Var helt säker på detta, denna tid kommer," förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre:
"Jag ska sända en hunger i landet,
inte en hunger efter bröd
eller en törst efter vatten,
utan en hunger efter att höra Herrens ord.
Obadja (3)
Obadjas syn (vision). [Synen gäller Edom. Folkslaget edomiterna härstammade från Esau, son till Isak och Rebecka och äldre tvillingbror till Jakob, se och . Hans bror Jakob är känd som Israel, och Esau kallas Edom, som betyder "röd". Kanske var han rödhårig? Israel bosatte sig i Kanaans land med Jerusalems berg som centralort, medan Esau bosattes sig söder om Döda havet med berget Seir som centralt berg, se och . Huvudstaden hette Sela, vilket betyder sten på hebreiska och petra på grekiska. Det är möjligt att edomiternas huvudstad låg där den nabateiska klippstaden Petra nu ligger. Intressant att bergen och klipporna i Petra är röda. Redan Jakob och Esau var fiender och fiendskapen har fortsatt. På väg från Egypten tillät inte edomiterna israeliterna att passera genom deras land, se . Sedan israeliterna bodde i Kanaans land har det varit många strider, se ; ; ; ; ; ; . Även Herodes den store var en edomit, se .] Detta säger Herren Gud (Adonaj Jahve) till Edom [edomiterna]: Vi har hört budskapet från Herren (Jahve)
och en budbärare (ambassadör) är utsänd till nationerna:
"Stå upp och låt oss dra upp mot henne i krig."
Alla sammansvärjningens män förde dig till gränsen,
männen som hade fred med dig har bedragit dig och besegrat dig.
De som åt ditt bröd
lade ut en snara under dig
i vilken det inte finns någon urskiljning.
[Alla som hamnar i snaran fångas av den.]
Du skulle inte ha gått in i mitt folks portar
på deras olyckas dag!
Du skulle inte ha stirrat (sett med skadeglädje) på deras lidande
på deras olyckas dag!
Inte heller skulle du ha lagt dina händer på deras ägodelar
på deras olyckas dag!
Mika (1)
För jag förde dig upp och ut ur Egyptens land
och återlöste dig, ut ur slavhuset (slaveriet)
och jag sände Mose,
Aron och Mirjam framför dig.
Haggai (1)
Serubbabel (Zerubbavel), son till Shealtiel,
och Josua, son till Josadak (Jehotsadak), översteprästen,
tillsammans med kvarlevan av folket
lyssnade till Herren, deras Guds (Jahve Elohims) röst och till profeten Haggais ord som Herren, deras Gud (Jahve Elohim) hade sänt till honom, och folket kom i vördnad (gudsfruktan) inför (framför ansiktet på) Herren (Jahve).
Sakarja (10)
Mannen som stod bland myrtenträden svarade och sade: "Dessa är dem som Herren (Jahve) har sänt till att vandra fram och tillbaka (runtomkring) jorden (världen).
För så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) som har sänt mig, efter sin härlighet (tyngd), till länderna som plundrat dig: "Den som rör vid dig, rör vid min ögonsten (bokstavligt "petar i min pupill", sticker sitt finger mitt i mitt öga)."
För se, Jag ska skaka min hand över dem och de ska bli ett byte för dem som (tidigare) tjänade dem, och ni ska veta att Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har sänt mig.
Och många länder ska ansluta sig till Herren (Jahve), och ska bli mitt folk, och jag ska bo i din mitt, och du ska veta att Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har sänt mig till dig.
"Serubbabels (Zerubbavels) hand har lagt grundstenen till detta hus [templet, se ]. Hans hand ska också fullborda det. [] Så ska ni veta att Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har sänt mig till er.
De som är långt borta ska komma och bygga på Herrens (Jahves) tempel och ni ska veta att Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har sänt mig till er. Och det ska ske att ni verkligen ska höra och lyda Herren er Guds (Jahve Elohims) röst." [Upprepningen av frasen, se , betonar att det är Messias verk.]
När
[staden] Betel sände Saretser och Regem-Melech tillsammans med sina män för att söka Herrens
(Jahves) ansikte,
Ja, de gjorde sina hjärtan till hårda stenar, så att de inte skulle höra undervisningen och orden som Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) hade sänt ut med sin Ande genom de tidigare profeternas hand. Därför kom den stora vreden från Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Innan dessa dagar fanns inga arbetstillfällen (något som gav lön) varken för människor eller djur, det fanns ingen ro (frid, shalom) från motståndarna (trätobröderna, de som ville ont) för dem som kom och gick, för jag hade låtit alla människor vara emot sina grannar.
För dig ska jag, genom förbundsblodet,
befria dina fångar från brunnen utan vatten.
Malaki (5)
Om ni inte lyssnar och om ni inte tar till ert hjärta att ge ära till mitt namn, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), då ska jag sända förbannelser över er och jag ska förbanna era välsignelser. Ja, jag ska sannerligen förbanna dem, eftersom ni inte tar detta till ert hjärta.
Så ska ni veta att jag har sänt denna befallning till er för att det ska vara mitt förbund med Levi, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Jag hatar skilsmässa,
säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim).
Och den som täcker sin mantel i orättfärdighet,
säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Så skydda och bevara er ande så att ni inte handlar bedrägligt (är trolösa, bedrar och är otrogna).
Se, jag sänder min budbärare [Johannes Döparen, se ], och han ska förbereda vägen för mig. Plötsligt ska han komma till sitt tempel, den Herre [Adonaj, dvs. Messias, Jesus] som ni ber om, den förbundets budbärare som ni begär. Se, han kommer,
säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Se, jag ska sända er profeten Elia innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer [; ; ]. [Eftersom Elia togs upp till himlen utan att dö () har hans återkomst alltid förknippats med den messianska tidsålderns intåg inom den judiska tron, se . Johannes Döparen hade Elias ande (; ; ; ) och uppfyllde profetian i , men han var inte Elia (). Se även .]
förvisa, sända ut, räcka ut
