8199 – שָׁפַט (shafat)

döma


Typ:
Hebreiska: שָׁפַט (shafat)
Ursprung: a primitive root
Användning: 206 ggr i GT

Engelsk översättning

to judge
[phrase] avenge, [idiom] that condemn, contend, defend, execute (judgment), (be a) judge(-ment), [id

Engelsk beskrivning

1) to judge, govern, vindicate, punish
1a) (Qal)
1a1) to act as law-giver or judge or governor (of God, man)
1a1a) to rule, govern, judge
1a2) to decide controversy (of God, man)
1a3) to execute judgment
1a3a) discriminating (of man)
1a3b) vindicating
1a3c) condemning and punishing
1a3d) at theophanic advent for final judgment
1b) (Niphal)
1b1) to enter into controversy, plead, have controversy together
1b2) to be judged
1c) (Poel) judge, opponent-at-law (participle)


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (206 st)


Då sade Sarai till Abram: "Det är ditt fel att all denna laglöshet (terror, destruktiva kraft, plundring – hebr. chamas) har drabbat mig. Jag tillät min tjänare att ligga med dig, men när hon såg att hon var gravid började hon förakta mig. Låt Herren döma mellan mig och dig." [Sista delen kan också översättas: "Låt Gud straffa dig för det här."]
Må det vara fjärran ifrån dig att göra så och slå de rättfärdiga tillsammans med de onda, så att de rättfärdiga behandlas som de onda. Låt det vara fjärran från dig! Ska inte domaren över hela jorden vara rättvis?" [Här tilltalar Abraham Gud som hela jordens domare.]
Och de svarade: "Flytta på dig" och de sade: "Dessa kom hit på genomresa och han [Lot] vill vara domare! Nu ska vi behandla dig värre än dem." Och de pressade sig hårt mot mannen, mot Lot, och kom nära för att bryta sönder dörren.
Abrahams och Nahors Gud ska vara domare mellan oss, han som var deras fars Gud."
    Och Jakob svor eden vid honom som hans far Isak vördade.
Han svarade: "Vem har satt dig till herre och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptiern [igår]?"
    Då greps Mose av panik och tänkte: "Det jag har gjort måste ha blivit känt."
De sade: "Låt Herren se och döma vad ni gjort. På grund av er ser farao och hans tjänare på oss som om vi vore något motbjudande (ordagrant "en avskyvärd stank"). Du har satt svärdet i deras hand för att döda oss. [Nu har de en ursäkt att dräpa oss]."
Nästa dag satt Mose och dömde folket och de stod runt Mose från morgonen till kvällen.
När de har ett bekymmer kommer de till mig och jag dömer mellan en man och hans granne. På det sättet får jag dem att förstå Guds (Elohims) stadgar och undervisning (hebr. Torah) [instruktionerna i de fem Moseböckerna]."
Låt dem döma folket under alla tider. Låt sedan alla stora (komplicerade) ärenden tas till dig men alla småärenden kan de döma själva, på det sättet delar de bördan med dig (avlastar dig).
De dömde folket hela tiden. De svåra (komplicerade) ärendena tog de till Mose, men alla småsaker dömde de själva.
[3. ]
Ni ska inte döma partiskt –
    varken gynna den fattige [bara för att han är fattig],
    eller ta den rikes parti [bara för att han är rik och har inflytande].
Du ska döma din landsman på ett rättvist sätt.
Och Mose sade till Israels domare: "Döda var och en sin man som har slutit sig till (förenat sig med) Peors Baal."
då ska församlingen döma mellan den som slog och blodshämnaren enligt dessa påbud (bindande juridiska beslut),
Och jag utsåg era domare vid den tiden och sade: "Lyssna på ärendena mellan era bröder och döm rättfärdigt mellan en man och hans bror och främlingen som är med honom.
Du ska tillsätta (ordagrant: "ge dig själv" – hebr. natan) domare och skrivare (ledare) i alla dina portar [städer med murar] som Herren (Jahve) din Gud (Elohim ) ger dig (hebr. natan), och de ska döma folket med rättvisa domar. [Hebr. shoterim används om förmän, se 2 Mos 5:6; Ords 6:7; ledare, se 5 Mos 1:15, eller skrivare och sekreterare och i kombination med domare biträden, se 2 Krön 26:11; 34:13. Porten var den plats där all offentlig makt utövades. Det var platsen där affärsavtal ingicks och där brottslingar dömdes och alla slags tvister avgjordes. Porten var också den plats där påbud kungjordes. Portar används här också underförstått i betydelsen alla större städer med en ringmur.]
Du ska komma till prästerna och leviterna och till domarna, som ska finnas i dessa dagar, och du ska fråga och de ska avkunna domen åt dig.
Den man som är arrogant (stolt) och inte lyssnar på prästen som står och betjänar inför Herren (Jahve) din Gud (Elohim), eller till domaren, den mannen ska dö, och du ska utrota ondskan från Israel.
då ska båda männen, som har kontroversen mellan sig, ställa sig inför Herrens (Jahves) ansikte framför prästerna och domarna som ska finnas i de dagarna.
Domarna ska noga undersöka och se om vittnet är ett falskt vittne och har vittnat falskt mot sin broder,
Då ska de äldste och dina domare träda fram och de ska mäta avståndet till städerna som finns runt omkring honom som dödats.
Om det finns en konflikt mellan några män och de kommer under dom, och domaren dömer dem genom att bekräfta den rättfärdige och fördöma den onde,
då ska det ske att om den onde förtjänar att bli slagen, ska domaren tvinga honom att lägga sig ner och bli slagen framför hans (domarens) ansikte med det antal slag som ondskan förtjänar.
Och hela Israel, deras äldste och ledare och deras domare stod på båda sidor om arken och mittemot stod prästerna, leviterna som bar Herrens förbundsark, både främlingen och den i huset födde. Hälften av dem framför berget Gerizim och hälften av dem framför berget Ejval (Ebal). Som Herrens tjänare Mose hade befallt till välsignelse av Israels folk först.
att Josua kallade på hela Israel, på deras äldste och på deras huvuden (ledare) och på deras domare och på deras hövdingar och sade till dem: "Jag är gammal och har nått hög ålder (är kommen i dagar).
Och Josua samlade alla Israels stammar i Shechem och kallade på alla Israels äldste och på deras huvuden (ledare) och på deras domare och på deras härförare, och de ställde sig inför Guds (Elohims) ansikte.
[Detta är den centrala versen i detta stycke:]
Herren (Jahve) reste då upp domare som räddade dem ur handen på dem som förgjorde dem.
[Detta stycke hör ihop med vers 10–13. Kommande generationer går djupare i syndens destruktiva nedåtgående spiral.] Likväl lyssnade de inte på sina domare, för de gick iväg efter andra gudar och tillbad dem, de var snabba att vika av från den väg som deras fäder vandrat då de lyssnade till Herrens (Jahves) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvah), det gjorde de inte.
Och när Herren (Jahve) reste upp domare åt dem, då var Herren (Jahve) med domarna och räddade dem ur handen på deras fiender, domarnas alla dagar, för det rörde Herren (Jahve) till medlidande när de jämrade sig på grund av dem som plågade dem och förtryckte dem.
Men det hände när domarna hade dött (var döda) att de återvände och handlade mer fördärvligt (korrupt) än sina fäder när de följde andra gudar och tjänade dem och tillbad dem, de lämnade ingenting ogjort i sitt avguderi eller på sina halsstarriga (envisa) vägar.
Och Herrens (Jahves) ande kom över honom och han dömde Israel, och han gick ut i strid och Herren (Jahve) gav Arams kung Koshan-Rishataim i hans hand och hans hand segrade mot Koshan-Rishataim.
Och Debora [hebr. devorah – betyder "bi"],
    en kvinna [hebr. isha – en kvinnlig]
    
    profetissa,
    en kvinna [hebr. eshet – kvinna av/med]
facklor [hebr. lappidot – ljus]. Hon dömde (hon var en domare i) Israel vid den här tiden. [De första fem orden är alla i feminin form och bildar en kiasm där det centrala ordet "profetissa" betonas genom att det ramas in av ordet kvinna på var sin sida. Den yttre ramen utgörs av namnet Debora som hör ihop hebr. lappidot, som betyder facklor och ljus. En del tolkar det som om Deboras man hette Lappidot, men till skillnad från t.ex. Huldas man, Shallum, som definieras som Tikvas son (dvs. i maskulin form, se 2 Kung 22:14) är ändelsen i lappidot i feminin pluralform. Att detta ändå tolkats som ett mansnamn är inte så konstigt – av de 98 ggr formen eshet (en kvinna av/med) används i GT är det flesta i just betydelsen någons man. Dock finns det 10 undantag som t.ex. i 5 Mos 21:11 där eshet jafat-toar beskriver en egenskap hos kvinnan: "en vacker kvinna". Detta gör att uttrycket här i Domarboken eshet lappidot kan uttryckas som att Debora var en "lappidot-kvinna" – en facklornas kvinna! Denna tolkning är varken ovanlig eller osannolik. Enligt en tidig judisk tradition tillverkade och förberedde hon ljusen till tabernaklet i Shilo.
    Kiasmens form gör det också troligt att uttrycket är en beskrivning av Deboras personlighet. Det är intressant att notera att i den berättelse som följer så är det Debora som sänder Barak (som betyder blixt), se vers 6, 14. Hon är facklan som antänder blixten. Enligt en annan judisk tradition är Barak också hennes man. Det finns också en språklig koppling till Gideon och Simson som senare i boken just använder facklor för att besegra fienden (totalt fem gånger används ordet – fyra ggr i den maskulina pluralformen lappidim, se Dom 7:16, 20; 15:4 5, och centralt maskulin singular lappid i Dom 15:4). Den dubbla rollen som Debora har som profetissa och domare blir tydlig i hur hon var som ett bi och en fackla för israeliterna. På samma sätt som bin svärmar kring drottningen som bygger kolonin (Ords 14:2), följer folket profetissan som leder dem. Ett bi samlar in pollen och producerar söt honung, men kan också stinga inkräktare. Devorah är den feminina formen av hebreiskans davar – vilket betyder "ord". Härigenom kopplas också hennes namn ihop med Guds Ord, som är ett ljus och en lykta (Ps 119:105).]
På den tiden när domarna [judiska folkets andliga och militära ledare, se Dom 2:16] regerade blev det svält i landet. [Domartiden är en omkring 300 år lång period i judarnas historia, efter ökenvandringen och innan monarkin. Det är en mörk tid i Israels historia. Det råder anarki, med inbördes strider mellan de tolv stammarna men också med grannländerna.] Då gav sig en man i väg från Betlehem i Juda med sin hustru och sina båda söner för att bo en tid i Moabs land.
För jag har gjort klart för honom att jag ska döma hans hus för evigt för synden, eftersom han vet att hans söner drar en förbannelse över sig själva och utan att han tillrättavisar dem.
Och det hände när han nämnde om Guds (Elohims) ark, att han föll baklänges från sin stol vid sidan av porten och hans nacke bröts och han dog, eftersom han var en gammal man och tung. Och han hade dömt Israel i 40 år.
Och de samlades tillsammans i Mitspa och drog upp vatten och hällde ut det inför Herrens (Jahves) ansikte och fastade den dagen och sade där: "Vi har syndat mot Herren (Jahve)." Och Samuel dömde Israels söner i Mitspa.
Och Samuel dömde Israel alla dagar under sitt liv (så länge han levde).
Och han gick år från år runt till Betel och Gilgal och Mitspa och han dömde Israel på alla dessa platser.
Och han återvände till Rama för där hade han sitt hus, och där dömde han Israel. Och där byggde han ett altare till Herren (Jahve).
Och det skedde när Samuel var gammal att han gjorde sina söner till domare över Israel.
Namnet på hans förstfödda var Joel, och namnet på hans andra Avija, de var domare i Beer-Sheva.
Och de sade till honom: "Se, du är gammal och dina söner vandrar inte på dina vägar, ge oss nu en kung som dömer oss som de andra nationerna."
Men det misshagade Samuel när de sade: "Ge oss en kung som dömer oss." Och Samuel bad till Herren (Jahve).
så att vi liknar de andra länderna och att vår kung dömer oss och drar ut framför oss och utkämpar våra strider."
Var därför stilla så att jag kan åberopa med er inför Herrens (Jahves) ansikte angående alla Herrens (Jahves) rättfärdiga gärningar som han har gjort mot er och mot era fäder.
Herren (Jahve) dömer mellan dig och mig och Herren (Jahve) hämnas mig på dig, men min hand ska inte drabba dig.
Låt Herren (Jahve) därför vara domare och avkunna dom mellan mig och dig, och se och tala för min sak och befria mig ur din hand."
sedan tiden då jag satte domare över mitt folk Israel.
Jag ska låta dig få ro från alla dina fiender. Nu säger Herren (Jahve) till dig att Herren (Jahve) ska bygga ett hus (släkt, dynasti) åt dig.
Så ge din tjänare ett hjärta som hör (förstår) för att döma ditt folk, så att jag kan skilja mellan gott och ont. Hur skulle annars någon kunna vara domare för (och leda) detta ditt stora folk?"
När hela Israel fick höra talas om domen som kungen hade fällt häpnade de över kungen, för de såg att Guds vishet fanns i honom så att han kunde skipa rätt.
Och han gjorde en tronsal där han skulle döma, en domsal. Och han täckte den med cederträ från golv till golv.
hör (lyssna) då du i himlarna och gör och döm din tjänare, förklara den onde skyldig och låt hans egna vägar komma över hans huvud, och rättfärdiga den rättfärdige till att ge honom efter hans rättfärdighet.
För en sådan Pesach hade inte firats sedan de dagarna då domarna dömde Israel, inte under Israels kungars alla dagar inte under Judas kungar.
Och du Esra, ska efter den vishet du fått av Gud utse domare och lagkloka som ska skipa rätt bland allt folket i landet på andra sidan floden, alla dem som känner din Guds påbud. Om någon inte känner dem ska ni lära honom dem.
Låt nu våra furstar (ledare), stå för hela församlingen och låt dem som är i våra städer och har gift sig med främmande kvinnor komma på bestämda tider, och med dem de äldste i varje stad och deras domare, till dess att vår Guds (Elohims) brinnande vrede har vänts bort från oss, när vi nu tar tag i detta ärende.
Så därför, ta ert förnuft till fånga nu, ni kungar,
    låt er varnas (lär er och låt er bli tillrättavisade), ni domare (ledare) på jorden.
[Verbet "varnas" är i den passiva hebreiska verbformen nifal, en reflexiv verbform där subjektet både utför och tar emot handlingen. Formen förstärker inbjudan att ta emot erbjudandet att omvända sig medan det ännu finns tid.]
Det är Herren (Jahve) som härskar över folken.
    Döm mig [nu] Herre (Jahve), efter min rättfärdighet, efter min integritet. [David hävdar inte att han är utan synd, men vad det gäller anklagelserna från sina fiender är han oskyldig. David är på flykt och söker en tillflyktsort, se vers 2. Psalmen anspelar också på principen med de sex fristäderna dit man kunde fly för att få en rättvis dom, se 4 Mos 35. Gud var Davids säkra tillflyktsort från fienderna, och önskar att Gud ska fälla en rättvis dom.]
Gud (Elohim) är en rättfärdig domare (dömer helt rättvist),
    Gud känner ilska (avsky, fördömer, förbannar) varje dag [mot ondskan].
För du har hävdat min rätt och fört min rättssak,
    du har satt dig på din tron som en rättfärdig domare. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Ordet "vänder tillbaka" börjar på Bet. Det förstärker tillförsikten om att Gud en dag kommer att döma rättvist. David behöver inte själv hämnas sina fiender, det finns inga bakdörrar, han litar på Herren.
    Verben i vers 5–7 är i perfekt. Det kan beskriva en nyss vunnen seger som redan har inträffat. Det kan också vara ett uttrycksätt som kallas "profetisk perfekt" som förstärker vissheten i Guds ingripande. Det är inte ovanligt att kommande profetiska händelser i Gamla testamentet beskrivs som om de redan har hänt, så säkert är fullbordandet. Gud sitter på tronen. Löftet att han kommer att döma de ogudaktiga är så säkert att det beskrivs som det redan har hänt.]
och han dömer (har dömt, och ska döma) världen (människorna på jorden) i rättfärdighet,
    han fäller dom (råder, och ska döma) över folken med rättvisa.
[Utan en rättvis dom finns inte rättfärdighet, samma hebreiska rot för "fälla dom" finns i vers 5 där den översätts "rättssak". Användandet av det ordet är ännu en försäkran om att Gud kommer att föra psalmistens talan och döma rättvist.]
Stå upp, Herre (Jahve)!
    Låt inte människor ha makten (överhanden)!
    Låt hednafolken bli dömda inför ditt ansikte.
för att upprätta (ge rätt åt) den faderlöse och den nedtryckta (krossade),
    så att ingen på jorden längre kan skrämma dem. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "längtan" i vers 17 börjar med denna bokstav. Det förstärker hur Gud hör den som väljer att ödmjuka sig inför Gud och be till honom, se Ps 37:11. Som den sista punkten är detta också en lämplig signatur som avslutar detta akrostiska mönster som startade i Psalm 9. Att Gud "har hört" de ödmjukas längtan i vers 17 är troligtvis en "profetisk perfekt" som förstärker vissheten i Guds ingripande. Löftet att Gud har hört, lyssnar och kommer att gripa in är så säkert att det beskrivs som om det redan har skett, se även Ps 9:5.]
Av David. [På samma sätt som Psalm 25, inleds även denna psalm med bara Davids namn.]
-
Försvara mig [regera i mitt liv, döm mig – avgör vad som är rätt], Herre (Jahve), för
    jag har vandrat i (levt mitt liv med) integritet,
    jag har förtröstat på Herren (Jahve),
    jag snubblar inte (tappar inte fotfästet). [Det hebreiska ordet för "att snubbla" är det ovanliga maad. Det beskriver en smal stig längs en ravin, och används så i Ps 18:37. Det fungerar antingen som ett adverb (som beskriver hur David har förtröstat utan att vackla), eller så är det en försäkran om att inte avvika från Guds väg i framtiden, även om stigen är smal. I vers 2 kommer nu på nytt tre synonyma verb. Det sista används ofta om metaller som renas genom upphettning då orenheterna tas bort.]
Döm mig enligt din rättfärdighet, Herre (Jahve) min Gud (Elohim),
    låt inte dem [mina fiender] glädja sig över mig.
Herren (Jahve) överlämnar inte honom i hans [den orättfärdiges] hand (våld),
    och låter inte honom bli dömd när han ställs inför rätta. [Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok och symboliserar ofta rättfärdighet och en rättfärdig man, hebreiska tzaddik. Ordet "håller utkik" börjar med denna bokstav. Som generell regel överlämnar inte Gud en rättfärdig i ogudaktigas våld, men det finns exempel där det skett. Abel dödades av Kain och Nabot fälldes i en korrupt rättegång, se 1 Mos 4:8; 1 Kung 21:13; Heb 11:36–40. Den sista raden har flera perspektiv. Gud låter generellt sett inte den rättfärdige bli dömd. Det finns också ett längre perspektiv. Den orättfärdige "spejar" här i jordelivet, men den rättfärdige ser längre. I den slutgiltiga domen kommer Gud döma alla människor rättvist, se 2 Kor 5:10.]
Döm mig (ge en rättvis dom), Gud (Elohim),
    försvara mig (avgör min sak),
    
    från ett kärlekslöst (trolöst) folk,
    
    från en falsk och ond människa [folk i kollektiv singular, eller en specifik person],
rädda (befria) mig.
Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,
    för Gud (Elohim) själv är domare. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Mot dig (Gud), enbart mot dig, har jag syndat
    och gjort det som är ont i dina ögon.
Du är rättfärdig när du talar
    och du är rättvis när du dömer.
[Detta är centrum i den första delen – Gud är rättfärdig och rättvis.]
Talar ni verkligen rättfärdighet, ni gudar (elem) [tysta domare]?
    Dömer ni med rättvisa människosläktet (Adams barn)?
Sedan ska man säga: "Det finns verkligen en belöning för den rättfärdige;
    ja, det finns verkligen en Gud (Elohim) som dömer jorden!" [Hur förhåller sig denna psalm till budskapet att inte löna ont med ont, se Rom 12:17-21. Paulus citerar från 4 Mos 32:35 där Gud säger att "hämnden är min" som grund för att inte hämnas någon, se Rom 12:19. Det är dock skillnad mellan att själv hämnas och be att Gud ska gripa in och skipa rättvisa. I liknelsen med den orättfärdige domaren avslutar Jesus med att domen ska ske hastigt, se Luk 18:7–8. I Uppenbarelseboken frågar sig kristna martyrer hur länge det ska dröja innan Gud dömer dem som dödat martyrerna, se Upp 6:10.]

[Kiasmens centrum och psalmens huvudbudskap:]
Låt alla folk vara glada och jubla (sjunga av fröjd, ropa högt i triumf),
    för du härskar över (och ska döma) folken med rättvisa,
och leder folken på jorden. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Han ska försvara de betryckta i folket (skipa rätt),
    han ska befria de fattigas barn (de som är nödställda)
    och krossa förtryckaren.
[Gud talar:]
När jag bestämmer en särskild tid,
    ska jag själv döma med rättvisa.
Ja, för Gud (Elohim) är domaren,
    han för ned (tvingar till ödmjukhet) den ene och lyfter upp (ger ära till) en annan.
En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73–83.]
-

Inledning: Guds domstol

Gud (Elohim) [universums domare] står i gudaförsamlingen [den himmelska domstolen],
    mitt bland gudarna (elohim) håller han dom. [I det sammansatta ordet "gudaförsamlingen", ordagrant "i Guds församling", används det mest generella ordet för gud, hebr. El. Det kan beskriva Gud, se Ps 19:2, avgudar eller mäktiga människor, och då ofta domare. Betydelsen här verkar vara en himmelsk domstol inför en samlad gudomlig kommitté, se Job 1:6; 2:1; 1 Kung 22:19–23, en scen som även finns beskriven i ugaritiska texter som Legenden om Keret. Paulus beskriver också en andlig hierarki, se Ef 6:12; Kol 1:16. Se även vers 6 och Ps 89:6–8. Allt som tar Guds plats är en avgud, se 2 Mos 20:3. Den hebreiska prepositionen qerev, översatt "mitt bland", kräver att det andra elohim översätts i plural: "mitt bland gudarna".]
[Gud, universums domare, inleder med frågor. Mallen för ett rätt styre finns i Psalm 72.]
Hur länge ska ni döma orättfärdigt
    och ta hänsyn till (vara partiska till förmån för) de ogudaktiga? Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Försvara den svage och faderlösa,
    ge den bedrövade (drabbade) och utblottade rättvisa.
Res dig Gud (Elohim)! Döm jorden!
    För du ska besitta alla länder.
Stå upp (lyft upp dig själv), du jordens domare,
    ge de stolta deras vedergällning.
inför Herren, för han kommer,
    han kommer för att döma jorden.
    
    Han ska döma världen med rättfärdighet,
    och folken med sin sanning (trofasthet). [Ps 98:9]
inför Herren,
    för han kommer för att döma [och regera på] jorden.
Han ska döma världen med rättfärdighet och folken (nationerna) med rättvisa.
När han döms, låt honom gå i fördömelse
    och låt hans böner vändas till synd.
för han står vid den behövandes högra hand (sida)
    för att frälsa (rädda) honom från den som dömer hans själ.
Deras domare är nedkastade från klippan,
    och de ska höra mina ord, för de är ljuvliga.
[Människor i ledande positioner:]
Jordens kungar och alla folk,
    furstar (ledare) och alla domare på jorden.
Genom mig regerar härskare (ledare),
    och stormän, ja alla rättfärdiga ledare (domare) på jorden.
Om en vis man går till rätta (argumenterar) med en dåre,
    då möts han av ilska och hånskratt om vartannat, och det blir aldrig en lugn stund.
    [Det är omöjligt att komma överens med en dåre och få ett avslut på en tvist oavsett vilket humör dåren är på.]
Den kung (ledare) som behandlar de svaga rättvist [dömer rättvist oavsett status],
    hans tron ska bestå för alltid.
Öppna din mun, döm rättvist,
    för den betrycktes och fattiges talan.
Jag sade i mitt hjärta: "Gud (Elohim) ska döma [både]
    de rättfärdiga och de onda,
för det finns en tid (period) för varje önskan
    och för varje arbete."
lär er i stället att göra det som är gott (behagligt, rätt).
Sök efter rättvisa,
    tillrättavisa den som förtrycker.
Försvara den faderlösa,
    för änkans talan [i rätten]."
Dina furstar är upproriska
    och är vänner med tjuvarna.
Alla älskar en muta
    och jagar efter vinning.
De försvarar inte den föräldralöse
    och änkans ärende bekommer dem inte.
Jag ska upprätta dina domare,
    som det var från början,
dina rådgivare
    som från begynnelsen.
Därefter ska du heta Rättfärdighetens stad,
    den Trofasta staden.
Han ska döma mellan nationerna och skipa rättvisa åt många folk. Då ska de smida sina svärd till plogar [för att bruka jorden] och sina spjut till vingårdsknivar [för att beskära träd]. En nation ska inte längre lyfta upp svärd mot en annan nation, och inte längre ska man träna (rusta) för strid.
mäktiga män och stridsmän,
domarna och profeterna
    och spåmännen och de äldste,
Och nu ni Jerusalems invånare och Juda män,
    döm – jag ber er – mellan mig och min vingård.
Han ska ha sin glädje i att lyda (frukta, tillbe) Herren (Jahve). Han ska inte döma efter ögonen (efter det yttre),
    eller efter vad hans öron hör [baserat på hörsägen].
Rättfärdigt ska han döma de svaga (hjälplösa),
    och med rättvisa ge rätt åt de ödmjuka på jorden.
Han ska slå jorden med sin muns stav,
    och med sina läppars anda (sina ord) ska han döda de ogudaktiga.
Genom nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) är en tron upprättad,
    och en (person) ska sitta på den i sanning (stabilt; tryggt – hebr. emet), i Davids tält,
en som dömer och söker rätt
    och är redo till rättfärdighet. [Nåd och sanning, hebr. chesed ve emet, hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
Herren (Jahve) är vår domare,
    Herren (Jahve) ger oss förordningar (ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar),
Herren (Jahve) är vår kung,
    Han ska frälsa (rädda) oss.
Som gör furstar till intet,
    han gör jordens domare till ingenting.
Lägg mig på minnet (påminn mig), låt oss resonera (diskutera) tillsammans,
    ta upp din sak,
    så att du kan bli rättfärdig.
Min rättfärdighet är nära,
    min frälsning är på väg,
    mina armar ska döma folken.
Kustländerna väntar ivrigt (med förväntan) på mig,
    och sätter sitt hopp till min arm.
Ingen kungör i rättfärdighet
    och ingen dömer i sanning.
De har sin tillit i fåfänglighet och talar lögn,
    de föder fram ondska och bär fram missgärning.
Genom eld ska Herren (Jahve) strida och genom sitt svärd,
    med allt kött, de som slaktas av Herren ska vara många.
och du säger [ändå]:
    "Jag är oskyldig,
hans vrede är säkerligen bortvänd från mig."
    Se jag ska döma er eftersom ni säger: "Jag har inte syndat."
Herre (Jahve) du har sett mina felsteg (det som är krokigt),
    döm du i min sak (var du min domare).
Nu är slutet över dig och jag ska sända min vrede över dig och ska döma dig efter dina vägar, och jag ska ge dig alla dina styggelser.
Nu ska jag med hast hälla ut mitt raseri över dig och använda min vrede över dig och ska döma dig efter dina vägar, och jag ska ge dig alla dina styggelser.
Kungen ska sörja och furstarna ska klä sig med förskräckelse, och folkets händer i landet ska bli kraftlösa, jag ska göra mot dem efter deras vägar (sätt att leva) och i enlighet med vad de förtjänar ska jag döma dem och de ska veta att jag är Herren (Jahve).
Ni ska falla för svärdet, jag ska döma dig vid Israels gräns. Och ni ska veta att jag är Herren (Jahve).
Fast denna stad inte ska bli er gryta, ska ni bli köttet i dess mitt. Jag ska döma dig vid Israels gräns,
Och jag ska döma dig som kvinnor som bryter äktenskap och utgjuter blod. Och jag ska låta raseriets blod komma över dig och svartsjuka.
Och jag ska sprida mitt nät över honom och han ska fångas i min snara, och jag ska föra honom till Babel och ska döma honom där för hans förräderi som han har begått mot mig.
Därför ska jag döma er, ni Israels hus, var och en efter hans gärningar, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk). Vänd om (kom tillbaka)! Vänd er bort från era brott, så att de inte får er på fall.
Ska du döma dem människobarn, ska du döma dem? Eftersom de är intimt förtrogna med sina fäders styggelser.
och jag ska föra er till folkens öken och där ska jag döma er ansikte mot ansikte.
På samma sätt som jag dömde era fäder i Egyptens öken ska jag döma er förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Låt det återvända till sin skida.
    På platsen där du skapades,
i ditt ursprungsland
    ska jag döma dig.
Och du människobarn ska du döma, ska du döma den blodiga staden? Låt henne lära känna alla hennes styggelser.
Och de ska komma mot dig med härar, vagnar och hjul och med en folkhop, de ska ställa sig själva i slagordning mot dig med stridssköldar (hebr. tsina) och [mindre runda] sköldar (hebr. magen) och hjälmar runt om, och jag ska överlämna domen till dem och de ska döma dig efter deras påbud.
Och Herren (Jahve) sade till mig: "Människobarn ska du döma Ohola och Oholiva? Förkunna för dem deras styggelser.
Men rättfärdiga män ska döma dem som äktenskapsbrytare blir dömda och som kvinnor som utgjuter blod blir dömda, eftersom de är äktenskapsbrytare och har blod på sina händer.
Jag Herren (Jahve) har talat det, det ska ske och jag ska göra det. Jag ska inte ta tillbaks det, jag ska inte skona, inte heller ångra, efter dina vägar (sätt att leva) och efter dina handlingar ska jag döma dig förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Ändå säger ni: "Herrens (Adonais) väg är inte balanserad (rättvis, lika för alla). Israels hus – jag ska döma er var och en efter hans väg."
Vad det gäller er, mina får, säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk): Jag ska döma mellan får och får, mellan baggar och getter. [Matt 25:32–33]
Det är därför som Herrarnas Herre säger till dem: Se, jag ska själv döma mellan de feta fåren [förtryckarna] och de magra fåren [de ödmjuka].
därför ska jag rädda mina får, de ska inte längre vara byte. Jag ska döma mellan får och får.
Därför, jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve), jag ska handla med dig efter din vrede och efter din missunnsamhet som du har gett uttryck för i ditt hat mot dem. Och jag ska göra mig själv känd bland dem när jag dömer dem.
Och jag förskingrade dem bland folkslagen och de blev utspridda till länderna, för deras vägar och för deras förehavanden dömde jag dem.
Och jag ska ivra mot honom med pest och med blod, och jag ska låta det regna över honom och över hans armé och över mycket folk som är med honom, ett häftigt störtregn och stora hagelstenar, eld och svavel.
Kung Nebukadnessar kallade och samlade:
satraperna (hans högsta representanter som ansvarade för olika provinser, ordet betyder "beskyddare av landet"),
föreståndarna (kan även ha militärt ansvar)
    och
guvernörerna,
rådgivarna (överdomare),
skattmästarna (ansvarade för skatter och finanser),
domarna (ordet betyder "beskyddare av lagen"),
polischeferna
    och
alla ledarna i provinserna [statsanställda i lägre positioner] för att de skulle komma till invigningsceremonin av den staty som kung Nebukadnessar hade ställt upp. [Det arameiska ordet för invigning är chanukka, vilket beskriver en religiös ceremoni, se Esra 6:16. Troligtvis lovade man trohet till kungen och staten. Hundra år tidigare hade den assyriska kungen Ashurbanipal samlat sina högsta rådsherrar i Babylon för att avlägga en trohetsed. Denna händelse är känd eftersom det finns ett brev bevarat från en av rådsherrarna som var utomlands och inte kunde närvara. Han avlade sin ed om trohet på den ort han befann sig på, och det nämns att han gör det omgiven av gudabilder.
    Detta är inte en samling för allmänheten. Nebukadnessar samlar de civila, militära och rättsliga makthavarna för sitt land. Den exakta innebörden av de olika titlarna och deras ansvarsområde är inte helt känd. Uppräkningen verkar ske i fallande grad av inflytande. De är tre grupper separerade med ordet "och". Det rör sig om totalt flera hundra, kanske tusental. Senare tillsätter Darejavesh 120 satraper över riket, och över dem tre furstar där Daniel är en av dem, se Dan 6:1–2. Nebukadnessar utnämnde lokala ledare för avlägsna provinser, ett sådant exempel är Gedalja som sattes att regera över Juda, se 2 Kung 25:22–25.]
Då samlades satraperna, föreståndarna och guvernörerna, rådgivarna, skattmästarna, domarna, polischeferna och alla ledarna i provinserna till [den religiösa] invigningsceremonin av den staty som kung Nebukadnessar hade byggt. De stod alla framför den staty som han låtit resa.
Han höll sina ord som han hade talat mot oss och våra ledare som styrde över oss. [Ordagrant 'domare som dömde oss', men syftar troligen på alla ledare, se vers 6, som medvetet hade lett folket bort från Gud.] Herren lät en stor olycka (denna ondska, lidande) [den pågående exilen] komma över oss. Inget liknande har skett under himlen som det som har hänt med Jerusalem. [Jer 35:17; 36:31]
De är alla heta som en ugn och slukar sina domare, alla deras kungar har fallit,
där är ingen som kallar på mig.
Var är nu din kung som skulle kunna rädda dig i alla dina städer?
    Och dina domare om vilka du sagt: "Ge mig en kung och ledare!"
ska jag samla alla länder
    och föra ner dem till Jehoshafats dal [som betyder "Herren har dömt", kanske Kidrondalen].
Där ska jag döma dem
    på mitt folks vägnar, och mitt arv Israel,
som de har förskingrat bland länderna
    och därtill har de delat upp mitt land.
Låt nationerna resa sig
    och gå upp till Jehoshafats dal.
Där ska jag sitta
    och döma alla omgivande länder.
Jag ska utrota (hugga av) domaren från landet (dess mitt)
    och jag ska slakta alla furstar där med honom," säger Herren (Jahve).
Frälsare (räddare) [mäktiga stridsmän, de som blivit befriade] ska komma upp på berget Sion [tempelberget i Jerusalem]
    för att döma Esaus berg [Seir],
    och kungariket (herraväldet) ska vara Herrens (Jahves).
Deras ledare dömer för (egen) vinning,
    och deras präster undervisar mot betalning,
    och deras profeter siar mot ersättning.
Ändå lutar de sig mot Herren (Jahve) och säger:
    "Är inte Herren (Jahve) i vår mitt?
    Ingen ondska ska komma över oss!"
Han ska döma mellan många folk (överbevisa om synd)
    och lösa strider mellan mäktiga hednafolk långt borta.
De ska smida sina svärd till plogbillar (bladet på plogen som plöjer upp jorden)
    och sina spjut till vingårdsknivar (trädgårdsredskap för att ansa grenar) [Jes 2:4; Joel 3:10].
Folken ska inte längre lyfta svärd mot varandra
    och aldrig mer rusta (träna) för krig.
Församla nu dig själv i skaror,
    du skarornas dotter.
De har belägrat mot oss,
    de har slagit Jerusalems domare med en stav över kinden.
Händerna [på dem som borde veta bättre] är skickliga (ivriga, fullt engagerade i) att göra det onda:
    Härskare (ledare i landet) och domare frågar efter mutor [och styr och dömer beroende på vem som betalar mest],
    den mäktige behöver bara säga vad han önskar (yttra sina onda begär),
    så konspirerar de tillsammans och förvrider sanningen. [Det hebreiska ordet för konspirerar har också betydelsen att tvinna en tråd. Här beskrivs nu hur härskaren, domaren och den mäktige, de inflytelserika i samhället sammansvärjer sig som en tretvinnad tråd för att få igenom sin vilja på bekostnad av sanningen.]
Hennes furstar (prinsar) därinne är rytande lejon,
    hennes domare är nattens vargar,
    de lämnar ingenting på benet till morgonen (de äter upp all märg).
"Så har Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) talat, han säger: 'Döm sanna domar och visa nåd (omsorgsfull kärlek) och barmhärtighet (oändlig nåd), var och en mot sin broder.
Detta är vad ni ska göra: Var och en ska tala sanning med sin granne.
Verkställ sanningens dom och frid i dina portar.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.