4941 – מִשְׁפָּט (mishpat)

rättvisa, påbud, bindande juridiska beslut, domstol, ritning


Typ:
Substantiv Substantiv
 
mask. maskulinum
 
Hebreiska: מִשְׁפָּט (mishpat)
Uttal: mish-pat    Lyssna
Talvärde: 429 (40 + 300 + 80 + 9)    ord med samma talvärde
Ursprung: från H8199 (שָׁפַט)
Användning: 421 ggr i GT

Beskrivning

Ordet har en bred betydelse. Det kommer från verbet att döma rättvist och att styra. Betydelsen av detta substantiv är då rättvisa, påbud och lagar, men även själva domstolen eller platsen där besluten tas (5 Mos 25:1; Job 9:32). En annan betydelse är den plan och ritning som något ska byggas efter, se 2 Mos 26:30.

Ursprung

från H8199 (שָׁפַט):

שָׁפַטshafatH8199döma

Ordstam

Ord med mishpat som rot:

עֵין מִשְׁפָּטEjn mishpatH5880Ejn-Mishpat

Motsvarande grekiska ord

I den grekiska översättningen Septuaginta (LXX) översätts det hebreiska ordet mishpat till följande:

ἀδίκημαadikemaG0092brott
ἀληθεύωaletheuoG0226tala sanning
ἀρχήarcheG0746begynnelsen, början, furste, först, hörn
δίκαιοςdikaiosG1342rättfärdig
δικαιοσύνηdikaiosuneG1343rättfärdighet
δικαίωμαdikaiomaG1345rättfärdig, rättfärdig dom
δικαίωσιςdikaiosisG1347rättfärdiggörelse
δίκηdikeG1349straffad, dömd
εἶδοςeidosG1491form, utseende
ἐντολήentoleG1785bud, föreskrift
ἐπιστροφήepistropheG1995omvändelse
καθήκωkathekoG2520handla passande, anpassa
κρίμαkrimaG2917dom
κρίσιςkrisisG2920domstol, fördömelse
κριτήριονkriterionG2922dom, domstol
νόμοςnomosG3551lärosystem, lag, Torah, de fem Moseböckerna

Alternativa former

Grammatisk kodSvenskaAntal
Subst. Substantiv
♂/♀ sing. maskulinum och femininum singularis
-203
Subst. Substantiv
♂/♀ sing. gen. maskulinum och femininum singularis genitiv
-99
Subst. Substantiv
pl. maskulinum pluralis
-35
Subst. Substantiv
pl. gen. maskulinum pluralis genitiv
-82
Subst. Substantiv
sing. gen. maskulinum singularis genitiv
-2


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com Rapportera ett problem

Referenser (421 st)


1 Moseboken (3)

Jag har låtit honom lära känna mig (på ett förtroligt och intimt sätt) så att han för alltid ska befalla sina söner och (hela) sitt hushåll efter honom (alla hans ättlingar, födda, köpta och adopterade) att de ska hålla sig till Herrens väg, för att göra det som är rätt och rättfärdigt genom alla tider. Så ska Herren ge till Abraham allt som han har talat om honom."
Må det vara fjärran ifrån dig att göra så och slå de rättfärdiga tillsammans med de onda, så att de rättfärdiga behandlas som de onda. Låt det vara fjärran från dig! Ska inte domaren över hela jorden vara rättvis?" [Här tilltalar Abraham Gud som hela jordens domare.]
Om tre dagar ska farao lyfta upp ditt huvud och upprätta dig till din ställning (tjänst – hebr. ken; samma ord som översätts "fundament" i 2 Mos 30:18), du ska ge farao bägaren i hans hand så som du tidigare gjort, när du var hans förman.

2 Moseboken (11)

Och han ropade till Herren (Jahve) och Herren (Jahve) visade honom ett träd, och han kastade det [hela, eller en del av det] i vattnet och vattnet blev sött. Där gjorde han en stadga och en förordning för dem och där prövade han dem.
[Hebr. ets används om träd, men även grenar och bräder av trä, se Hag 1:8; Hes 37:16. Det kan vara någon mindre buske som Mose rycker upp och kastar i vattnet eller en gren från trädet.]
[Kapitel 21-22 beskriver olika juridiska scenarion kring slaveri, personskador och stöld. Här ges riktlinjer för hur domare ska kunna döma rättvisa domar. Texten är skriven enligt mönstret: om detta sker, då ska det göras upp så här.]
Detta är de påbud (bindande juridiska beslut) som du ska lägga fram för dem [israeliterna].
Och om han tar henne till hustru åt sin son, ska han handla med henne som med en dotter.
Oavsett om den har stångat en son eller har stångat en dotter, efter detta påbud (bindande juridiska beslut) ska det göras mot honom.
Du ska inte förvränga rätten för den fattige.
Mose kom [från berget som han gått upp på, se 2 Mos 20:21] och återgav (berättade) för folket alla Herrens ord och alla påbud (bindande juridiska beslut). Hela folket svarade med en röst och sa: "Alla ord som Herren har talat vill vi göra."
Och du ska resa upp tabernaklet i enlighet med dess ritningar som jag har visat dig på berget.
[Man kan se på plankorna som individer i församlingen. Då är vi vända med ansiktet inåt, alltså står var och en av oss med blicken fäst på de föremål som finns inne i tabernaklet som symboliserar Jesus och Gud själv. Då står vi samtidigt skuldra vid skuldra med våra syskon i tron och vänder ryggen mot världen. De är den position som varje troende behöver ha för att ha rätt fokus i sitt liv.]
Och du ska göra en rättvisans bröstsköld (hebr. choshen mishpat), arbetet av en skicklig yrkesman, som arbetet med efoden ska du göra den, av guld och purpur och scharlakansrött och fint tvinnat linne ska du göra den.
Och Aron ska bära Israels söners namn på rättvisans bröstsköld (hebr. choshen mishpat) över sitt hjärta när han går in till den heliga platsen, som en ständig (oavbruten) åminnelse inför Herrens (Jahves) ansikte.
Och du ska lägga Urim (ljus) och Tummim i rättvisans bröstsköld (hebr. choshen mishpat), och de ska vara på Arons hjärta när han går inför Herrens (Jahves) ansikte. Och Aron ska bära Israels söners rättvisa (hebr. mishpat) inför Herrens (Jahves) ansikte alltid (hela tiden, oavbrutet, kontinuerligt).
[Hebreiska ordet mishpat betyder påbud och bindande juridiska beslut. Det har med rätt och rättvisa att göra och här är det Gud som svarar med sitt rätta och rättvisa domslut när Aron använder Urim och Tummim för att få veta Guds vilja i enskilda frågor. I 2 Mos 39 där Mose ger instruktionerna för bröstskölden nämns aldrig Urim och Tummim, men i 5 Mos 33:8 sägs att de tillhör Gud. Urim och Tummim är två föremål (troligtvis två mindre stenar eller stavar) som prästen bar i sin prästsköld och som antagligen användes för att kasta lott, se 4 Mos 27:21; 1 Sam 14:42; 28:6. Eftersom Urim kommer från ordet för ljus, så är en teori att det var en vit sten. Ordet Tummim kommer från ordet för sanning.]

3 Moseboken (14)

Och han ska offra den andra som ett brännoffer enligt förordningen (för brännoffer), och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom, för hans synd som han har syndat, och han ska bli förlåten.
Och han förde fram brännoffret och offrade det i enlighet med föreskrifterna.
Mina påbud (bindande juridiska beslut) ska ni göra,
och mina förordningar (ordagrant "saker inristat")
ska ni hålla (vaka över)
för att vandra efter dem.
Jag är Herren (Jahve),
er Gud (Elohim).
Ni ska hålla (vaka över) mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och mina påbud (bindande juridiska beslut); den människa som gör dem ska leva genom (i) dem. Jag är Herren (Jahve).
[Vers 26–30 formar en kiasm där ordet avskyvärt återkommer fyra ggr.]
Men ni ska hålla mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut),
och inte göra något av detta avskyvärda
– det gäller både infödda och invandrare!
Ni ska inte döma partiskt –
varken gynna den fattige [bara för att han är fattig],
eller ta den rikes parti [bara för att han är rik och har inflytande].
Du ska döma din landsman på ett rättvist sätt.

Ni ska inte göra orätt i domen
i mått [mätning av längd, men även generellt ord för att mäta torra varor och vätska],
i vikt [mätning av vikt] och
i volym [mätning av vätska (hin-måttet), se Hes 4:11, 16, men även torra varor, se 1 Krön 23:29].
Så ska ni nu hålla alla mina stadgar och alla mina lagar och följa dem.
Jag är Herren (Jahve).
Ni ska hålla alla mina stadgar och regler och följa dem, för att landet inte ska spy ut er, det land dit jag nu för er så att ni får bo där.
Ni ska ha ett och samma påbud (bindande juridiska beslut) för främlingen som för era egna landsmän, för jag är Herren er Gud (Jahve Elohim).
Därför ska ni göra mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och hålla mina påbud (bindande juridiska beslut) och göra dem och ni ska bo i landet i trygghet.
och om ni föraktar mina förordningar (ordagrant "saker inristat") eller om er själ avskyr mina domar så att ni inte gör alla mina budord (tydliga befallningar) utan bryter mitt förbund [som jag ingick på Sinai berg],
Landet ska bli folktomt och ges nåd (få villkorad nåd – hebr. ratsah) för sina sabbater medan det ligger öde utan dem, och de ska få nåd (få villkorad nåd – hebr. ratsah) för sina synder. För så mycket som, ja så mycket som de har föraktat mina påbud (bindande juridiska beslut) och så mycket som deras själar har avskytt mina förordningar (ordagrant "saker inristat").
Detta är förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) och undervisningen som Herren (Jahve) har gjort mellan sig och Israels söner på berget Sinai genom Moses hand.

4 Moseboken (19)

Den 14:e denna månad vid skymningen (ordagrant: ´mellan de två kvällarna´) [2 Mos 12:6] ska ni fira den bestämda högtiden. Enligt alla dess förordningar (ordagrant "saker inristat") och enligt alla dess påbud (bindande juridiska beslut) ska ni fira den."
Och om en främling vistas bland er och vill fira Herrens (Jahves) påsk enligt förordningarna (ordagrant "saker inristat") för påsken och enligt dess påbud (bindande juridiska beslut) ska han göra det. Ni ska ha en (samma) förordning (ordagrant "saker inristat") både för främlingen och för den som är född i landet." [Rabbiner undervisar att "den andra påsken" lär oss att inte misströsta, det finns en andra chans och det är aldrig för sent att komma tillbaka på rätt spår igen.]
Samma (en) undervisning (hebr. Torah) och samma (ett) påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat) ska gälla för er och för främlingen som vistas hos er."
då ska det ske, om det görs av misstag av församlingen, det är dolt för deras ögon, att hela församlingen ska offra en ung oxe som ett brännoffer, som en söt arom till Herren (Jahve) med dess matoffer och dess drickoffer enligt påbuden och en get av hankön som syndoffer.
Mose förde fram deras ärende inför Herrens (Jahves) ansikte.
Och om hans far inte har några bröder
då ska ni ge arvet till hans släkting, den i hans familj som står närmast och han ska besitta det.' Och det ska för Israels söner vara till en förordning (ordagrant "saker inristat"), ett påbud (bindande juridiska beslut) som Herren (Jahve) har befallt Mose."
[Det var viktigt att det fanns arvingar i alla familjer så att Israels folk kunde fortsätta att besitta landet som Gud har gett dem. I första hand var det äldste sonen som ärvde, men även döttrarna kunde få ärva just för att bevara landet Israel hos de judiska familjerna. Leviratäktenskapet fanns också till för att föra familjens släkt vidare, se 5 Mos 25:5–10. I ett samhälle där änkan annars skulle ha tvingats ut i tiggeri garanterar det hennes försörjning och bevarar den avlidne mannens namn.]
Och han ska stå inför prästen Elazar som ska fråga för hans räkning genom urims påbud inför Herrens (Jahves) ansikte. På hans ord ska de dra ut, och på hans ord ska de komma in, både han och alla Israels söner med honom, hela församlingen."
vid sidan om (förutom, utöver) brännoffret som hör till nymånaden och dess matoffer och de oavbrutna (dagliga) brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer, i enlighet med era påbud (bindande juridiska beslut), som en söt doftnjutning, ett eldsoffer till Herren (Jahve).
och deras matoffer och deras drickoffer, för oxarna, för baggarna och för lammen enligt deras antal, i enlighet med påbudet (bindande juridiska beslut),
och deras matoffer och deras drickoffer, för oxarna, för baggarna och för lammen enligt deras antal, i enlighet med påbudet (bindande juridiska beslut),
och deras matoffer och deras drickoffer, för oxarna, för baggarna och för lammen enligt deras antal, i enlighet med påbudet (bindande juridiska beslut),
och deras matoffer och deras drickoffer, för oxarna, för baggarna och för lammen enligt deras antal, i enlighet med påbudet (bindande juridiska beslut),
och deras matoffer och deras drickoffer, för oxarna, för baggarna och för lammen enligt deras antal, i enlighet med påbudet (bindande juridiska beslut),
och deras matoffer och deras drickoffer, för oxarna, för baggarna och för lammen enligt deras antal, i enlighet med påbudet (bindande juridiska beslut),
och deras matoffer och deras drickoffer, för oxen, för baggen och för lammen, i enlighet med påbudet (bindande juridiska beslut),
Och städerna ska vara en tillflykt för er från hämnden, så att mandråparen inte dör till dess han ställs framför församlingen för att dömas.
då ska församlingen döma mellan den som slog och blodshämnaren enligt dessa påbud (bindande juridiska beslut),
Och detta ska för er vara förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut), genom alla generationer på alla era boplatser.
Detta är befallningarna (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och påbuden (bindande juridiska beslut) som Herren (Jahve) befallde (hebr. tsavah) Israels söner genom Moses hand, på Moabs slätt vid Jordan mittemot Jeriko.

5 Moseboken (37)

Ni ska inte vara partiska (ordagrant: ni ska inte känna igen ansikten) när ni dömer [rättvisan är blind, se 2 Mos 23:2, 3; 3 Mos 19:15] – lyssna på den lille (unge, ringa) såväl som den store (mäktige). Ni ska inte vara rädda för någon mans ansikte [deras uppsyn], för domen är Guds (Elohims). Och är fallet för svårt för er ska ni ta till mig, så ska jag ska lyssna på det."
Och nu Israel, lyssna till förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som jag har undervisat er, för att ni ska leva och gå in och ta landet i besittning som Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim) har gett er.
Se, jag har undervisat er förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som Herren min Gud (Jahve Elohim) befallt mig, för att ni ska göra dem mitt i landet som ni går in i för att besitta.
Och vilket [annat] stort folk finns det som har förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut) lika rättfärdiga som all vår undervisning, som jag ger inför er idag?
Och Herren (Jahve) befallde mig vid den tiden att undervisa er förordningarna (ordagrant "saker inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) för att ni ska göra dem i landet dit ni går över för att besätta det.
Detta är vittnesbörden (stadgarna – hebr. edot) och förordningarna (ordagrant "sakerna inristat" – hebr. chuqim) och påbuden (bindande juridiska beslut – hebr. mishpatim) som Mose talade till Israels söner när de kom ut från Egypten,
Och Mose kallade på hela Israel och sa till dem:
Hör Israel förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som jag talar i era öron idag, så att ni lär er dem och gör dem.
Men du, stanna här hos mig och jag ska tala till dig alla de budord (tydliga befallningar) och förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut) som du ska lära dem så att de ska göra dem i landet som jag ger dem att besätta.
Detta är befallningarna (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som Herren er Gud (Jahve Elohim) har befallt (hebr. tsavah) att lära er, så att ni kan göra (följa, handla efter) dem i landet när ni går över och besätter det,
När din son i framtiden frågar dig och säger: "Vad betyder vittnesbörden (stadgarna) och förordningarna (ordagrant 'sakerna inristat') och påbuden (de bindande juridiska besluten) som Herren vår Gud (Jahve Elohim) har befallt oss?"
Du ska därför hålla (vakta, skydda, bevara) befallningarna (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som jag har befallt (hebr. tsavah) er denna dag för att göra dem.
Och det ska ske eftersom ni lyssnar till dessa påbud (bindande juridiska beslut) och håller (vaktar, skyddar, bevarar) och gör dem, att Herren din Gud (Jahve Elohim) ska hålla (vakta, skydda, bevara) förbundet med er och nåden (den omsorgsfulla kärleken) som han svor till era fäder.
Akta dig så att du inte glömmer Herren din Gud (Jahve Elohim), genom att inte hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) och påbud (bindande juridiska beslut) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt dig idag.
Han verkställer påbuden (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat) för de faderlösa och änkorna och älskar främlingen och ger honom bröd och kläder.
Och du ska älska Herren din Gud (Jahve Elohim) och hålla (vakta, skydda, bevara) hans befallningar och hans förordningar (ordagrant "saker inristat" – hebr. chukim) och hans påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpatim) [plural] och hans budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot) alla dagarna (för alltid, så länge dagarna finns, till dess att tiden upphör).
Och ni ska hålla (vakta, skydda, bevara) och göra (följa, leva efter) alla förordningar (ordagrant "saker inristat" – hebr. chukim) [plural] och påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpatim) [plural] som jag ger framför er idag.
Detta är förordningarna (ordagrant "saker inristat" – hebr. chukim) och påbuden (bindande juridiska beslut – hebr. mishpatim) som ni ska hålla (vakta, skydda, bevara) i landet som Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim) har gett er att besätta alla dagar som ni lever på jorden.
Du ska tillsätta (ordagrant: "ge dig själv" – hebr. natan) domare och skrivare (ledare) i alla dina portar [städer med murar] som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig (hebr. natan), och de ska döma folket med rättvisa domar.
[Hebr. shoterim används om förmän, se 2 Mos 5:6; Ords 6:7; ledare, se 5 Mos 1:15, eller skrivare och sekreterare och i kombination med domare biträden, se 2 Krön 26:11; 34:13. Porten var den plats där all offentlig makt utövades. Det var platsen där affärsavtal ingicks och där brottslingar dömdes och alla slags tvister avgjordes. Porten var också den plats där påbud kungjordes. Portar används här också underförstått i betydelsen alla större städer med en ringmur.]

Du ska inte förvränga (ändra, anpassa, göra krokig) rätten (det rättfärdiga domslutet, beslutet).
Du ska inte ha anseende till person (ordagrant: känna igen ansikten).
Du ska inte heller ta emot mutor (gåvor),
för en muta förblindar ögat på den vise (kloke) och perverterar den rättfärdiges ord.
Om det kommer fram ett ärende som är för svårt för dig att döma,
mellan blod och blod [mord och dråp – medvetet eller olyckshändelse, se 2 Mos 21:18–21],
mellan påstående och påstående (där ord står mot ord)
och mellan slag och slag (där någon har slagit eller spottat på),
liksom kontroversiella frågor inom dina portar.
Då ska du resa dig upp och gå upp till platsen som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska visa dig. [5 Mos 12:4–7]
Du ska komma till prästerna och leviterna och till domarna, som ska finnas i dessa dagar, och du ska fråga och de ska berätta (tala om, avkunna) domen för dig.
I enlighet med undervisningen (hebr. torah) som de lär ut till dig och i enlighet med domslutet som de avkunnar för dig, ska du göra. Du ska inte vika av från domen som de berättar för dig (upplyser dig om), varken åt höger eller åt vänster.
Detta ska vara prästernas legala del från folket, från dem som offrar ett offer, om det är en oxe eller får, som de ska ge till prästen – skuldran, de två käkbenen och magen.
För att inte blodshämnaren (ordagrant: återlösaren av blod – hebr. gaal ha-adam) ska jaga dråparen med vrede i sitt hjärta (när hans känslor svallar över) och övermanna honom, eftersom vägen är lång [till den närmsta fristaden], och ge honom ett dödligt slag [i stundens hetta ta lagen i egna händer], när han inte förtjänar att dö eftersom det inte fanns något hat till honom [osämja mellan dråparen och offret innan olyckan].
Han ska erkänna den förstfödde, sonen till den hatade hustrun, genom att ge honom en dubbel arvslott av allt han haft, för han är förstlingsfrukten av hans styrka. Förstfödslorätten (hebr. bechorah) tillhör honom.
[Dubbelt arv – även i språket!
Det hebreiska språket har en intressant detalj som också visar på ett dubbelt arv. Verbet för att vara förstfödd är hebr. bachar. Ordet består av tre bokstäver: Bet, Chet och Resh. De 22 hebreiska bokstäverna (Alef, Bet, Gimel, osv) är också talvärden (1-9, 10-90, 100, 200, 300 och 400). Det som är speciellt med detta bachar är att varje bokstavs numeriska värde är dubbelt så stort som bokstaven före dem i alfabetet. Bet är den andra bokstaven i alfabetet och har talvärdet 2 (den första bokstaven Alef har värdet 1). Chet har värdet 20 (den föregående bokstaven Jod har värdet 10). Resh har värdet 200 (den föregående bokstaven Kaf har värdet 100). Faktum är att bara tre bokstäver uppfyller detta kriterium, och det är dessa tre bosktäver som bildar detta ord!]
[Efter ett stycke som har handlat om dödstraff, se vers 18–21, följer nu instruktioner att behandla kroppen med respekt.]
Om en man har begått en synd som är värd döden och han blir dödad och du hänger honom på ett träd,
Du ska inte förvanska rätten för främlingen eller den faderlöse, och inte ta en änkas kläder som säkerhet för ett lån [se vers 10–13].
Om det finns en konflikt mellan några män och de kommer under dom, och domaren dömer dem genom att bekräfta den rättfärdige och fördöma den onde,
Denna dag befaller Herren (Jahve) din Gud (Elohim) dig att följa dessa förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut). Du ska därför vara noga med att göra (fullgöra, hålla) dem av hela ditt hjärta (helhjärtat) och med hela din själ (hela din varelse).
Du har idag erkänt att Herren (Jahve) är din Gud (Elohim) och att du ska vandra på hans vägar och hålla hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och budord (klara tydliga befallningar) och påbud (bindande juridiska beslut) och lyssna till hans röst.
"Förbannad är den man som förvränger rätten för främlingen, den faderlöse och änkan."
Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
Vad jag befaller (hebr. tsavah) dig i dag är att älska Herren din Gud,
vandra på hans vägar
och hålla befallningarna (de tydliga budorden – hebr. mitzvot)
och förordningar (ordagrant: saker inristat)
och påbud (bindande juridiska beslut).
Då ska du leva och föröka dig och Herren din Gud ska välsigna dig i det land som du snart ska ta i besittning.
Klippan [en benämning på Gud] – hans gärningar är fulländade,
för alla hans vägar är rätta.
En trofast Gud (El) utan missgärning;
rättvis och rättfärdig är han.
Om jag vässar mitt glimmande svärd,
och min hand tar tag i domen [Ps 7:13–14],
ska jag verkställa hämnden på mina motståndare,
och jag ska återgälda dem som hatar mig.
De ska lära Jakob dina påbud (bindande juridiska beslut) och Israel din undervisning (hebr. Torah), de ska placera rökelse i din näsa och hela brännoffer på ditt altare."
Och han utväljer den bästa biten för sig själv, för där finns en plats förbehållen och dit kommer folkets furstar (huvuden). Han verkställer Herrens (Jahves) rättfärdighet och hans påbud (bindande juridiska beslut) med Israel."

Josua (3)

Och det skedde på den sjunde dagen att de steg upp tidigt när dagen grydde, och de omringade (gick runt) staden på samma sätt sju gånger. Bara på den dagen omringade de (gick de runt) staden sju gånger.
Och han ska bo i den staden till dess att han kan stå till svars inför församlingen, till dess den som då är överstepräst är död. Sedan kan mandråparen återvända och komma tillbaka till sin egen stad och till sitt eget hus, till staden varifrån han flydde."
Så Josua skar ett förbund med folket den dagen och förelade dem en förordning (ordagrant "saker inristat") och ett påbud (bindande juridiska beslut) i Shechem.

Domarboken (3)

Hon satt under Deboras palmträd (daddelpalm – hebr. tomer) mellan Rama [betyder: "höjd"] och Betel [betyder: "Guds hus"] i Efraims bergsbygd [1-2 mil norr om Jerusalem], och Israels söner kom upp till henne för juridiska beslut.
[Deboras dubbla roll som profetissa och domare återkommer språkligt i att saker beskrivs i två. Texten nämner två höjder: Rama (profeten, domaren och prästen Samuels födelseplats) och Betel (där Jakob brottades med Gud). Efraim betyder "dubbelt fruktsam" och ordet för dadelpalm tomer delar rot med Tamar som födde tvillingar till Juda (1 Mos 38:27–30).]
Manoach sa: "Nu när ditt ord kommer (förverkligas, det som du har sagt sker), vad är påbudet (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat) för ynglingen och det vi ska göra [med honom]?
Och de fem männen gick vidare och kom till Lajish [i norr].
[Hebr. lajish betyder "fullvuxet lejon". Staden kallas även Leshem, se Jos 19:47. Den ligger vid foten av berget Hermon i Israels nordligaste del. Platsen är bördig och det finns gott om vatten från Jordanflodens källflöden. Staden får senare namnet Dan, se vers 29. I Mose välsignelse över Dan är formuleringen att Dan ska vara en lejonunge som skuttar fram i Bashan (som är ett annat namn på samma område), se 5 Mos 33:22.]
De [de fem spejarna] såg folket som var där inne, [de] bodde tryggt efter sidoniernas påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat) [stod under deras militära beskydd], hade ro och trygghet och ingen vanärade dem i landet [genom någon attack, se Jes 45:17; 50:7; 54:4; Ords 25:8; Ps 44:10] och inget kontrollerande styre (hebr. etser, finns bara här) och de var långt från sidonierna, och de hade ingen kontakt med andra människor [ordagrant: "ingen talade till dem med en människa"].

1 Samuelsboken (7)

Och prästernas sedvänja med folket var att när någon man offrade sitt offer, kom prästens tjänare med en tretandad köttkrok i sin hand, medan köttet gjordes i ordning,
Men hans söner vandrade inte på hans vägar, utan vände sig till vinning och tog mutor och förvrängde rätten.
Lyssna nu därför till deras röst, men du ska allvarligt varna dem (noggrant låta dem veta), och ska kungöra för dem påbuden (de bindande juridiska besluten) om kungen som ska regera över dem."
Och han sa: "Detta ska vara påbuden (de bindande juridiska besluten) om kungen som ska regera över er, han ska ta era söner och utse dem åt sig till hans vagnar och till att vara hans ryttare, och de ska springa framför hans vagnar.
Sedan talade Samuel om påbuden (de bindande juridiska besluten) om kungen för folket, och skrev det i en bok och lade den inför Herrens (Jahves) ansikte. Och Samuel sände iväg hela folket, var man till sitt hus.
Och David lämnade varken man eller kvinna levande för att föra dem till Gat och sa: "Annars kommer de att berätta om oss och säga: Så gjorde David och det har varit hans sätt hela tiden som han har vistats i filistéernas land."
Och det var så från den dagen och framåt. Han gjorde det till en förordning (ordagrant "saker inristat") och ett påbud (bindande juridiskt beslut) för Israel till denna dag.

2 Samuelsboken (5)

Och David regerade över hela Israel och David skipade rätt och rättfärdighet till allt sitt folk.
Avshalom brukade nu stiga upp tidigt och stå vid vägen som ledde till porten [in till Jerusalem], och var det så att någon hade ett ärende som skulle till kungen för ett avgörande, då kallade Avshalom på honom och frågade: "Från vilken stad är du?" Och när han då svarade: "Din tjänare är från en av Israels stammar."
Och Avshalom sa [vidare]: "Oh, om någon utsåg mig till domare i landet! Då kunde var och en som har ett ärende eller rättsfall komma till mig, så skulle jag ge honom rättvisa." [Ordagrant: "Vem vill göra mig till domare?" Uttrycket beskriver en önskan.]
Avshalom gjorde på detta sätt mot hela Israel som kom till kungen i rättsliga ärenden. På det sättet stal (förledde) Avshalom Israels mäns hjärtan.
Eftersom jag har haft hans domar för ögonen,
och inte vikit av från hans regler.

1 Kungaboken (18)

och var noga med att hålla (vakta, skydda, bevara) Herren (Jahves), din (Elohims), vägar så att du vandrar på dem till att hålla (vakta, skydda, bevara) hans förordningar (ordagrant "saker inristat"), hans budord (tydliga befallningar) och hans påbud (bindande juridiska beslut) och hans stadgar (vittnesbörd, Guds grundläggande regler) i enlighet med allt som är skrivet i Moses undervisning, för att du ska ha framgång i allt som du företar dig och vad du än vänder dig själv till,
och Gud sa till honom: "Eftersom du har bett om detta och inte om ett långt liv eller om rikedom eller om dina fienders liv, utan om att kunna förstå vad som är rätt,
När hela Israel fick höra talas om domen som kungen hade fällt, häpnade de över kungen, för de såg att Guds (Elohims) vishet fanns i honom så att han kunde skipa rätt.
Korn och halm till hästarna och snabba hästar till de platser där de ska vara, varje man enligt hans uppdrag.

"Detta gäller det hus som du bygger:
Om du vandrar i (lever efter)
mina förordningar (ordagrant "saker inristat")
och gör mina påbud (bindande juridiska beslut)
och håller (vaktar, skyddar, bevarar) alla mina budord (tydliga befallningar)
och vandra efter dem (lever efter allt detta),
då ska jag stadfästa (etablera) mitt ord hos dig, som jag talat till David, din far,
Och i det 11:e året i månaden (hebr. jerach) Bol [i den fenisiska kalendern; betyder "regnig"], som är den 8:e månaden (hebr. chodesh) [även kallad Cheshvan, infaller okt/nov], var huset fullbordat i alla sina delar enligt alla dess ritningar. Och huset blev byggt på 7 år. [Templet blev klart i okt/nov 959 f.Kr. Här används både det äldre jerach (från jerah måne) och mer vanliga chodesh för månad, men också nymånad, se även 1 Kung 8:2.]
Och han gjorde en tronsal där han skulle döma, en domsal. Och han täckte den med cederträ från golv till golv.
och hör (lyssna) du i himlarna deras böner och deras enträgna böner och utför deras sak.
då hör (lyssna) du deras bön och åkallan (deras innerliga bön) i himlarna, din boning, och utför deras sak (ger dem rätt).
så att han lutar (böjer, sträcker) våra hjärtan mot honom, till att vandra på hans vägar, och hålla (vakta, skydda, bevara) hans befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och hans förordningar (ordagrant 'saker inristat') och hans påbud (bindande juridiska beslut) som han har befallt (hebr. tsavah) våra fäder.
Och låt dessa mina ord som jag har bett inför Herrens (Jahves) ansikte vara nära Herren vår Gud (Jahve Elohim) dag och natt, så att han kan utföra (upprätthålla) sin tjänares sak och kan utföra (upprätthålla) sitt folk Israels sak, som behövs varje dag,
Och du, om du vandrar inför mitt ansikte som David, din far, vandrade i hjärtats renhet (integritet, fullhet, helhjärtat – hebr. tam) [delar rot med tamim som är rituell renhet och beskriver det felfria och perfekta offret] och i uppriktighet, och gör allt det som jag har befallt dig och håller (vaktar, skyddar, bevarar) mina förordningar (ordagrant 'saker inristat') och mina påbud (bindande juridiska beslut),
Välsignad är Herren din Gud (Jahve Elohim) som lutar sig mot dig och ger (har satt) dig på Israels tron, eftersom Herren (Jahve) älskar Israel för evigt och därför har gjort dig till kung till att göra rätt och rättfärdighet."
eftersom de har övergett mig och har tillbett
Ashtoret [Ishtar – kärlekens och krigets gudinna; himmelens drottning och Baals hustru], sidoniernas gudinna,
Kemosh, Moabs gud och
Milkom [även kallad Molok], amoréernas gud,
och inte vandrat på mina vägar till att göra det som är rätt i mina ögon och hålla (vakta, skydda, bevara) mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och mina påbud (bindande juridiska beslut) som hans far David gjorde.
Då ropade de högre och skar sig själva som de brukade med svärd och lansar tills blodet sprutade fram över dem.
Och när din tjänare var upptagen med det ena och det andra var han försvunnen."
Och Israels kung sa till honom: "Så ska din dom bli, du har själv bestämt det."

2 Kungaboken (11)

Och han talade till dem: "Vad för slags man var det som kom och mötte er och talade dessa ord till er?"
Och hon såg och se, kungen stod på plattformen som seden var och ledarna och trumpeterna bredvid kungen och hela landets folk fröjdades och blåste i trumpeterna. Och Atalja rev sönder sina kläder och ropade: "Förräderi, förräderi!"
Därför samtalade de med Assyriens kung och sa: "Folken som du har burit bort och placerat i Samariens städer känner inte till sättet (hur man gör) med landets Gud (Elohim). Därför har han sänt lejon ibland dem och se, de slaktar dem, eftersom de inte känner till sättet (hur man gör) med landets Gud (Elohim)."
Och Assyriens kung befallde och sa: "För dit en av prästerna som togs därifrån och låt honom gå och bo där, och låt honom undervisa folket om sättet (hur man gör) med landets Gud (Elohim)."
De fruktade Herren (Jahve) och tjänade sina egna gudar efter sättet hos folkslagen från vilka de hade förts bort.
Till denna dag gör de på det gamla sättet (följer sina gamla vanor). Inte heller fruktar de Herren (Jahve), eller gör efter (följer) förordningarna (ordagrant "saker inristat"), påbuden (bindande juridiska beslut), undervisningen (hebr. Torah) eller befallningarna (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som Herren (Jahve) befallde (hebr. tsavah) Jakobs söner, som han gav namnet Israel,
Och förordningarna (ordagrant "saker inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) och undervisningen och budorden (tydliga befallningar) som jag skrev ner åt er ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) till att göra alla dagar, och ni ska inte frukta andra gudar. [2 Mos 20:1–17; 5 Mos 5:6–12]
Men de lyssnade inte utan gjorde som de tidigare gjort.
Och de tog kungen och bar honom till kungen i Babel, till Rivla, och de talade rättvisa med (avkunnade bindande juridiska beslut mot – hebr. mishpat) honom.

1 Krönikeboken (9)

Tills Salomo hade byggt Herrens (Jahves) hus i Jerusalem fullgjorde de denna tjänst framför tabernakels mötestält (uppenbarelsetältet, boningen – hebr. miskhan ohel moed), och de utförde sina uppgifter enligt den ordning som gällde för dem.
Eftersom ni inte var med förra gången, bröt Herren (Jahve), vår Gud (Elohim), ner en av oss. Vi sökte ju inte honom på rätt sätt."
Kom ihåg hans underbara gärningar,
allt fantastiskt som han har gjort,
hans mirakler och hans muns domar.
Han är Herren (Jahve), vår Gud (Jahve Elohim).
Hans domar finns på hela jorden.
David regerade nu över hela Israel och skipade lag och rätt åt hela sitt folk.
Då ska du ha framgång, om du noggrant följer de stadgar och föreskrifter som Herren befallde Mose att lägga på Israel. Var stark och frimodig, var inte rädd eller modlös.
De skulle hjälpa till vid alla brännoffer åt Herren på sabbaten, vid nymånaderna och vid högtiderna, så många som det var bestämt och som det var föreskrivet för dem, alltid inför Herrens ansikte.
Detta blev den ordning, i vilken de skulle tjänstgöra, när de gick in i Herrens (Jahves) hus, som det var föreskrivet för dem genom deras fader Aron efter den befallning Herren (Jahve), Israels Gud, hade gett honom.
Jag ska befästa hans kungamakt för evigt, om han står fast vid att följa mina bud och föreskrifter, som han nu gör.

2 Krönikeboken (13)

Han gjorde också ljusstakarna av guld, tio stycken, sådana de skulle vara och ställde dem i tempelsalen, fem på högra sidan och fem på vänstra.
liksom ljusstakarna av fint guld
med sina lampor som skulle tändas framför koret på föreskrivet sätt,
hör då från himlen deras bön och åkallan och skaffa dem rätt.
hör då från himlen där du bor deras bön och deras rop om nåd och skaffa dem rätt, och förlåt ditt folk som har syndat mot dig.
Om du vandrar inför mig så som din far David vandrade, så att du följer allt som jag har befallt dig och håller fast vid mina stadgar och föreskrifter,
Efter sin far Davids förordning fastställde han de avdelningar där prästerna skulle tjänstgöra. Han uppdrog också åt leviterna att sjunga lovsången och betjäna prästerna, varje dag de för den dagen bestämda göromålen. Han uppdrog också åt dörrvakterna efter deras avdelningar att hålla vakt vid de särskilda portarna, för så hade gudsmannen David befallt.
Välsignad är Herren (Jahve), din Gud (Elohim), som har funnit sådant behag i dig att han har satt dig på sin tron till att vara kung inför Herren (Jahve), din Gud (Elohim)! Eftersom din Gud (Elohim) älskar Israel och vill hålla det vid makt till evig tid, därför har han satt dig till kung över dem, för att du ska skipa lag och rätt."
Han sa till domarna: "Se upp med vad ni gör! Det är inte för människor ni dömer utan för Herren. Han är med er så ofta ni dömer.
Även i Jerusalem satte Joshafat några av leviterna och prästerna och några av huvudmännen för Israels familjer till att döma enligt Herrens lag och avgöra rättstvister. När de sedan vände tillbaka till Jerusalem,
Så ofta en rättssak dras inför er av era bröder som bor i sina städer, antingen dom för dråp eller tillämpning av undervisning (hebr. Torah) och budord (tydliga befallningar – hebr. mitsvot), förordningar (ordagrant "saker inristat" – hebr. chuqim) och påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpatim), då ska ni varna dem så att de inte ådrar sig skuld inför Herren och hans vrede drabbar er och era bröder. Så ska ni göra för att inte dra skuld över er.
De inställde sig till tjänstgöring på sina platser, så som det var föreskrivet för dem i gudsmannen Moses undervisning (hebr. Torah). Prästerna stänkte med blodet, som de hade tagit emot av leviterna.
Jag ska inte mer låta Israel vandra bort från det land som jag har bestämt åt era fäder, om de bara håller fast vid och följer allt jag befallt dem efter den undervisning (hebr. Torah) och de förordningar (ordagrant: saker inristat) och påbud (bindande juridiska beslut), som de har fått genom Mose"
Och de stekte påskalammet på eld på föreskrivet sätt. Men köttet från gemenskapsoffret kokade de i grytor, pannor och kittlar och skyndade sig att dela ut det till allt folket.

Esra (2)

De firade också lövhyddohögtiden (hebr. sukkah) som det står skrivet och offrade det föreskrivna antalet dagliga offer i enlighet med påbudet för varje dag.
[Just under lövhyddofesten offras utöver alla andra högtidsoffer även totalt 70 oxar, en för varje land i den då kända världen, vilket gör att ingen annan högtid har lika många offer i antal djur, se 4 Mos 29:12–39; 3 Mos 23:33–44; 5 Mos 16:13–15. Lövhyddohögtiden är också den enda av Herrens högtider då det är ett påbud att vara glad i sju dagar, vilket många rabbiner anser vara ett av de svåraste buden att uppfylla!]
För Esra hade helhjärtat beslutat sig för (hade satt sitt hjärta till att) söka och utforska Herrens (Jahves) undervisning (hebr. Torah), för att efterleva den och undervisa om dess stadgar och föreskrifter i Israel.

Nehemja (5)

Vi har uppfört oss mycket bedrägligt mot dig [Gud] och har inte hållit dina befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och förordningar (hebr. chuqim), och inte följt dina påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpatim), som du befallt (hebr. tsavah) Mose, din tjänare.
Esra läste ur Guds undervisning (hebr. Torah) varje dag, från första dagen till den sista. De firade högtiden i sju dagar, och på den åttonde dagen hölls en högtidsförsamling [helgdag utan arbete, se 3 Mos 23:36] som det var föreskrivet.
På Sinai berg steg du ner
och talade till dem från himlen,
du gav dem rättfärdiga föreskrifter (hebr. mishpatim)
och sann undervisning (plural – hebr. torot),
goda stadgar (hebr. chuqim)
och påbud (hebr. mitzvot).
Du förmanade dem för att återföra dem
till din undervisning (hebr. Torah).
Men de var övermodiga
och lyssnade inte på dina budord (hebr. mitzvot)
utan syndade mot dina föreskrifter,
trots att den människa
som håller dem
ska leva genom dem.
De var envisa och hårdnackade
och vägrade lyssna.
ansluter sig till sina ledande bröder och lovar dyrt och heligt att leva efter Guds undervisning (hebr. Torah), som gavs genom Guds tjänare Mose, och att hålla fast vid och följa alla Herrens, vår Herres (Jahves), budord (hebr. mitzvot), påbud (hebr. mishpatim) och stadgar (förordningar; ordagrant "saker inristat" – hebr. choq).

Job (23)

Har Gud (El) förvrängt (perverterat, gjort krokigt) rätten (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat)?
Eller har den Allsmäktige (Shaddaj) förvrängt (perverterat, gjort krokig) rättfärdigheten?
[Bildads två frågor liknar Guds två frågor i Job 40:8.]
Om det handlar om styrka (koach) är han mäktig (amits).
Se, om det handlar om rätt, vem samtycker med mig?
För han är inte en man som jag är, att jag kan svara honom,
att vi skulle komma samman i domen.
Se, jag ber dig, jag lägger fram (radar upp) min sak,
jag vet att jag ska få rätt (är rättfärdig).
Öppnar du ditt öga [Gud – skärskådar du], mot en sådan [fragil varelse som jag]?
Ja, drar du mig till doms inför dig? [Ps 143:2]
Se, jag ropar högt (högljutt skri efter hjälp – hebr. tsaaq): "Våld (terror – chamas)"
Men jag får inget svar (jag besvaras inte).
Jag ropar i smärta (hebr. shava),
men där finns ingen rättfärdighet.
Är det för din fruktan [vördnad av Gud och tro på honom, se Job 1:1] som han straffar dig,
att han går till doms med dig?
Jag skulle lägga fram min sak (rättsfall – hebr. mishpat) inför honom,
fylla min mun med argumentation (tillrättavisning; mitt försvar).
Så sant Gud (El) lever, han som undanhållit mig min rätt,
den Allsmäktige (Shaddaj) som har förbittrat min själ
Jag klädde mig i rättfärdighet och den var min klädnad,
rättvisan var min mantel och huvudbonad.
Om jag skulle förakta min tjänares eller min tjänarinnas sak
när de tvistar med mig [5 Mos 24:14, 15],
Nej, det är inte många [dagar/år] som ger vishet
eller bara gamla som förstår vad som är rätt.
Låt oss döma åt oss det som är rätt,
låt oss veta med våra ögon vad som är gott,
eftersom Job har sagt: "Jag är rättfärdig
och Gud (El) har tagit bort min rätt.
trots min rätt hålls jag för en lögnare,
mitt sår är oläkligt,
jag är utan överträdelse."
Säkerligen ska Gud (El) inte göra något ont
och den Allsmäktige (Shaddaj) inte förvränga rätten.
Ska den som hatar rätt regera?
Ska du fördöma honom som är rättfärdig och mäktig (hebr. kabir)?
Eftersom han har bestämt en tid över varje man,
då han ska gå till Gud (El) i domen.
Tycker du att du har rätt [när] du säger:
"Min rättfärdighet – från Gud (El)" [Job 6:29],
Han bevarar inte den ondes liv
utan ger de fattiga deras rätt.
Och du är full av dom över de onda,
dom och rättvisa tar dem i sitt grepp.
Den Allsmäktige (Shaddaj) – honom kan vi inte hitta (förstå),
han är stor i styrka
och rättvisa och överflödande i rättfärdighet, han plågar inte.
Tänker du annullera (upphäva) min rättvisa? [Är jag orättvis?]
Dömer du mig skyldig
för att själv stå rättfärdig?

Psaltaren (65)

Därför ska inte de gudlösa bestå (resa sig, kunna stå upprätta – hebr. qom) vid domen,
inte syndarna [sitta] i de rättfärdigas församling.
[Det finns flera paralleller mellan vers 1–2 och vers 4–5. Två synonymer för stå används. I vers 1 är det hebr. amad (stå upprätt) medan i vers 5 används qom som beskriver själva rörelsen att resa sig upp, stå upprätt och uppstå. Det senare ordet återfinns även i Jes 26:19 om hur de döda en dag ska uppstå till evigt liv. Jesus använder det snarlika arameiska ordet när han talade till Jairus dotter, se Mark 5:41. På samma sätt som den rättfärdige beskrivs i vad han inte gör i vers 1, beskrivs nu i vers 4–5 vad den ogudaktige inte gör. Den rättfärdige gick inte till de gudlösa för råd, stod inte på syndarens väg och satt inte bland hånfulla föraktare (vers 1). Samma flöde i rörelse gå, stå och sitta återkommer nu i vers 4–5: De ogudaktiga följde de gudlösas råd och förs bort med vinden som agnar. De gudlösa som stod på syndarens väg består inte vid domen. De satt bland hånfulla föraktare och kommer inte sitta i de rättfärdigas församling.]
Stå upp, Herre (Jahve), i din vrede;
res dig mot mina fienders raseri [plural],
vakna upp för min skull, fullfölj din dom (skipa rättvisa).
[Prepositionen framför ordet raseri kan också beskriva Guds vrede som rasande mot fienden, se Job 21:30.]
För du har hävdat min rätt och fört min rättssak,
du har satt dig på din tron som en rättfärdig domare.
[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Ordet "vänder tillbaka" börjar på Bet. Det förstärker tillförsikten om att Gud en dag kommer att döma rättvist. David behöver inte själv hämnas sina fiender, det finns inga bakdörrar, han litar på Herren.]
Men Herren (Jahve) [i kontrast, se vers 6–7] sitter [på tronen, regerar] i evighet (för evigt),
han har rest sin tron för att döma [har förberett den];
Herren (Jahve) har uppenbarat sig, han har verkställt dom,
den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) fångas (snärjs, trasslar in sig) i sina egna [onda] gärningar.
[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. Den här versen börjar med ordet "sjönk ner" och förstärker hur ogudaktighet och rebelliskhet måste böja sig ned när Herren uppenbarar sig.]
Higajon (tala lågmält, be; strängaspel) – Selah.
[Uttrycket selah är antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Detta är enda gången ordet higajon används tillsammans med selah och förstärker uppmaningen att stanna upp och fundera på det som just har sagts. Ordet används om att begrunda, lågmält grubbla. Det är också en musikalisk beskrivning, kanske liknande affettuoso – med värme, känslofullt (italienska, från latinska affectuosus). Se även Ps 92:4.]
[Den ogudaktige fruktar varken Gud eller människor:]
Han går rakt fram på sin väg [skyr inga medel för att nå sina mål],
höga är dina domslut (förordningar) [dina instruktioner, Herre], långt från [högt över, utom synhåll för] honom,
han fnyser åt (föraktar, talar mot, blåser bort, bokstavligen "andas" på) sina fiender.
[På samma sätt som i vers 2 och 4 är det oklart vem som är subjektet. Det kan vara den gudlöse som föraktar och fnyser åt sina fiender, eller Gud som talar mot eller blåser bort den ogudaktige, se även Ps 2:4.]
Låt domen (ditt beslut i mitt rättsfall) komma från din närhet (ditt ansikte),
dina ögon ser (skådar, avgör) vad som är rätt och riktigt (ditt perspektiv är rättvist).

för alla hans domar har jag haft för ögonen,
och hans förordningar ("inristade bud") har jag inte avvisat.
Herrens (Jahves) fruktan (vördnad) är ren
– den består för evigt. [Den är första steget och grunden för kunskap, se Ords 1:7.]
Herrens (Jahves) domar (påbud, juridiska beslut – hebr. mishpatim) är sanna (utan fel; går att lita på)
– de är alltigenom rättfärdiga,
Han leder (hjälper, lotsar) de ödmjuka i vad som är rätt (själva beslutsprocessen, i att döma rättvist),
han lär (tränar) de ödmjuka hans väg (hur man ska leva).
[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft. I denna vers börjar ordet "rätt" med denna bokstav och betonar att vi ska handla rätt.]
Han älskar rättfärdighet och rätt [han finner glädje i att döma rättvist],
jorden är full av Herrens (Jahves) nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed). [Nåden fyller hela jorden.]
Vakna, stå upp till mitt försvar,
min Gud (Elohim) och Herre (Adonaj), för min talan.
Din rättfärdighet (trofasthet)
är som de högsta bergen (Guds majestätiska berg).
Dina domar
är som det djupaste hav [outgrundligt].
Du beskyddar (bevarar, hjälper)
både människa och djur (mänskligheten och djurriket), Herre (Jahve).
[Vers 6–7 ramas in av Herrens namn. De två ytterligheterna som beskrivs, "himlen och molnen" och "högsta berg och djupaste hav", visar på omfattningen av Herrens trofasthet. Det finns ingen gräns på hans kärlek, se Rom 8:35–39; Ps 139:7–12. Ordvalet i vers 11, att sträcka ut din trofasta kärlek, binder fint samman denna del med psalmens avslutande bön!]
Och han ska låta din rättfärdighet (ditt försvar) komma fram som ljuset [efter nattens mörker],
och din rätt som middagssolen [då den lyser som starkast, lika öppet och tydligt kommer din rätt fram].
[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Kamelen vandrar långa sträckor utan vatten genom torra landskap och når fram till målet. Här är det ordet "Överlämna" som börjar med denna bokstav vilket förstärker att Herren strider för den som överlämnar sitt liv i hans hand, se 2 Mos 14:14; Ps 34:20; Ords 16:3.]
För Herren (Jahve) älskar det rätta,
han överger inte sina fromma.
[Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet "Vänd" som börjar på denna bokstav. Nyckeln till frid är att aktivt vända sig från ondska, och aktivt sträva efter det som är gott. Det ger en stabil frid.]
De blir bevarade för evigt (lång tid),
men de gudlösas (ogudaktigas) barn (avkomma) blir utplånade.
Den rättfärdiges mun yttrar (hebr. hagah) vishet [lågmält upprepande],
hans tunga talar det som är rätt [kan avgöra och ta rätta juridiska beslut].
Låt Sions berg [tempelberget i Jerusalem] glädja sig.
Låt Juda döttrar [städerna i Juda] fröjda sig,
på grund av dina domar.
Av (för) Salomo.
[Psalmen är en bön för kungen. Titeln "av Salomo" kan även översättas "för Salomo", och då är det också en bön skriven för Salomo och efterkommande kungar. Bönen återspeglar idealbilden av en kung. Den beskriver enligt judisk tradition hur Messias, och enligt den tidiga kyrkans tradition hur Jesus, ska regera i tusenårsriket.] Gud, ge konungen dina domar (förmågan att döma rättvist),
ge konungasonen din rättfärdighet (låt honom bli kvalificerad för sitt uppdrag).
Han ska döma ditt folk med rättfärdighet (rättvist),
och låter dina betryckta (de ödmjuka)rättvisa domar.
när Gud (Elohim) står upp för att döma,
för att frälsa alla de ödmjuka på jorden.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
För det är en stadga för Israel,
en befallning från Jakobs Gud (Elohim).
Din tron vilar på (ditt konungsliga styre baseras på)
rättfärdighet och rättvisa,
nåd (omsorgsfull kärlek) och sanning (trofasthet)
går framför ditt ansikte (karaktäriserar hur du regerar).
[Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
Om hans söner (barn) överger min undervisning (hebr. Torah)
och inte vandrar efter mina stadgar,
Rätten ska återvända till domarna,
och alla rättsinniga (som har ärliga, uppriktiga hjärtan) ska följa den.
Moln och mörker är kring honom,
rättfärdighet och rätt (rättvisa domar – hebr. mishpat) är grunden för hans tron.
[Tronen symboliserar här hur Gud regerar.]
Sion hörde det och gladdes,
Juda döttrar fröjdades över dina domar (rättvisa beslut – hebr. mishpat), Herre (Jahve).
Kungens makt (styrka) älskar rätten.
Du har etablerat likvärdighet,
du har verkställt rätt och rättfärdighet i Jakob.
[Denna vers har likheter med talesättet att "om man är stark, måste man vara snäll"]
Av (för) David, en psalm [sång ackompanjerad på strängar]. Jag vill sjunga om nåd (omsorgsfull kärlek) och rätt (rättvisa),
till dig, Herre (Jahve), ska jag sjunga mitt lov.
Herren (Jahve) gör det som är rätt,
han ger rättvisa åt alla som är förtryckta.
Kom ihåg hans underbara gärningar,
allt fantastiskt som han har gjort,
hans mirakler och hans muns domar.
Han är Herren vår Gud (Jahve Elohim).
Hans domar finns på hela jorden.
Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den som håller rätten [gör och skyddar det som är rätt],
som alltid gör det rättfärdiga.
Gärningarna i hans händer [allt han utför] är sanning (trofasthet – hebr. emet) och rätt (rättvisa – hebr. mishpat),
trofasta (stabila, oföränderliga) är alla hans föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
[Ordet "gärningar" börjar på bokstaven Mem och "trofasta" på Nun. Jesus är vägen, sanningen och livet, se Joh 14:6.]
Det går väl (är gott) för den som visar oförtjänt nåd (är generös) och ger lån [5 Mos 15:9],
den som handlar (agerar) rättvist i allt han gör.
[Ordet "Det går väl" börjar på bokstaven Tet och "handlar" med Jod.]
Jag vill tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig med uppriktigt hjärta,
när jag lär mig (undervisas i) dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpat).
Med mina läppar
har jag uttalat
alla påbud (hebr. mishpat)
från din mun.
[Psalmisten är både en lärare och själv en elev, se Jes 50:4. Ordföljden i hebreiskan gör att substantiven "mina läppar" och "din mun" ramar in versen och inneslutna däremellan är "uttalade beslut". Hebreiska ordet mishpatim har att göra med Guds påbud och rättvisa beslut. Att själv uttala Guds påbud visar på en vilja att följa dem. Även om uttalanden inte behöver garantera fullständig överlåtenhet (människor kan ibland säga en sak, men göra en annan), brukar orden som sägs reflektera vår vilja och det är svårare att bryta mot det som en människa själv har proklamerat. När vi uttalar något med vår egen mun blir det en del av oss och det blir även ett vittnesmål inför andra människor.]
Krossad (förtärd; på väg att gå sönder) är min själ (hela min person),
i min ständiga längtan efter dina påbud (hebr. mishpatim).
Jag har valt sanningens väg,
dina domar (hebr. mishpat) har jag för ögonen.
[Falskhet (hebr. sheqer) och sanning (hebr. emet) är varandras motsatser, även rent bokstavligt vacklar lögnen medan sanningen står fast, se Ps 12.]
Vänd bort (fördriv) föraktet (vanäran) [att bryta mot dina bud eller människors hån, se vers 42]
som jag fruktar (är rädd för),
för dina påbud (hebr. mishpat) är goda.
Och ta aldrig någonsin bort från min mun – ordet (hebr. davar) med din sanning,
för jag hoppas på dina påbud (hebr. mishpat).
[De tre första verserna beskriver hur psalmisten är under press.]
Jag kommer ihåg dina påbud (hebr. mishpat)
från forna dagar, Herre (Jahve), och jag blir tröstad (går från sorg till hopp).
[Guds ord är från forna dagar, står fast och går att lita på.]
Mitt i natten ska jag stå upp
och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpat).
Jag vet, Herre (Jahve), att dina domar (hebr. mishpat) är rättfärdiga
och att du har bedrövat mig i trofasthet (sanning).
Hur många [hur få] är din tjänares dagar?
När ska du verkställa domen (hebr. mishpat) på dem som förföljer mig?
Enligt dina påbud (hebr. mishpatim) består de än idag,
för alla ting är dina tjänare.
Jag har inte vikit av från dina påbud (hebr. mishpatim),
som du har instruerat mig.
Jag har svurit (gett min ed) och jag har bekräftat det
för att hålla (följa, lyda) dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpatim).
Ta emot det frivilliga offret från min mun,
jag ber dig Herre (Jahve) och lär (undervisa) mig dina påbud (hebr. mishpatim).
Mitt kött skälver i fruktan för dig, och jag är rädd för dina domar (hebr. mishpatim).
[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Talvärdet är 70. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Tre gånger förekommer frasen "din tjänare". Först i vers 122 och 124 som leder upp till vers 125 där frasen står först i meningen och med deklarationen "Din tjänare – är jag"! Förtryckare och stolta struntar i Guds undervisning. Vi anar en frustration hos psalmisten i bönen för Gud att gripa in, se vers 126. Symbolen för Ajin förstärker frågorna om inte Gud ser de ogudaktiga och om han inte ser hans tjänare?]
Jag har gjort det som är rätt (hebr. mishpat) och rättfärdigt,
utlämna mig inte till mina förtryckare.
Vänd dig till mig och var nådefull (ge mig oförtjänt kärlek, favör),
så som rätt är (hebr. mishpat) mot dem som älskar ditt namn (sätter dig främst).
[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Talvärdet är 90. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Första och sista versen ramar in stycket med nyckelordet tsadik – rättfärdig. Ordet förekommer fyra gånger, se vers 137, 138, 142 och 144. Ordföljden i vers 138 beskriver bokstavligen också fastheten i Guds vittnesbörd (hebr. edot – grundläggande regler) genom att det ordet står centralt och ramas in av orden rättfärdighet och trofasthet. Rättfärdighet är inte bara ett abstrakt begrepp, rättfärdigheten har sitt praktiska uttryck i att också göra det som är rätt, se vers 121.]
Rättfärdig är du Herre (Jahve)
och rätta (raka) är dina domar (hebr. mishpatim).
Hör min röst, i enlighet med din nåd (omsorgsfulla kärlek),
uppliva mig (ge mig ny styrka och liv), Herre (Jahve), med dina domar (hebr. mishpat).
Din barmhärtighet [plural] är stor (din medkännande nåd är överflödande), Herre (Jahve),
ge mig liv (blås nytt liv i mig) genom dina domar (hebr. mishpatim).
[Bara Gud kan balansera barmhärtighet och samtidigt döma.]
Summan av ditt ord (hebr. davar) är sanning,
och alla dina rättfärdiga domar (hebr. mishpat) är eviga.
[Ordagrant: "Huvudet av ditt ord är sanning, och eviga alla dina rättfärdiga domar."]
Sju gånger om dagen prisar jag (ropar jag "halleluja" till) dig
för dina rättfärdiga domar (hebr. mishpatim).
[Talet sju kan beskriva sju bönetillfällen om dagen, även om tre är vanligare, se även Ps 55:18. Troligare är dock att sju står för fulländning och helhet – dvs. kontinuerlig bön och tacksamhet till Gud. Anledningen till att det hebreiska ordet för sju, Sheva, används just här kan också vara för att uppmärksamma läsaren på nästa vers som består av just sju ord (detta är enda förekomsten i hela Psaltaren). Även i hela stycket för Shin anas en fin struktur med 3 verser på vardera sida om vers 164–165 som formar en central enhet.]
Låt mig (min själ; hela min person – allt vad jag är) leva och prisa dig,
och låt dina domar (hebr. mishpat) [din moral] hjälpa mig.
Där har troner satts fram för domarna,
troner för Davids hus.
Jag vet att Herren (Jahve) ska försvara (ordagrant: utföra/göra) de fattigas (ödmjukas) sak
och rätten för de behövande. [2 Mos 3:7]
Inled inte en rättsprocess med din tjänare,
för inför dig är ingen levande [varelse] rättfärdig [Rom 3:22; Gal 2:16].
som ger de förtryckta rätt (rättvisa – hebr. mishpat),
som ger bröd till de hungriga.
[Nu följer fem korta fraser som beskriver vad Herren gör:]
Herren (Jahve) befriar de fångna.
Han förkunnar [frimodigt och öppet] sitt ord för Jakob.
Sina förordningar ("inristade bud") och påbud för Israel.
Han har inte gjort så med något hednafolk [någon annan nation],
och hans domar har de inte haft kunskap om.
[När det gäller hans domar känner de personligen inte till dem.]
Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!
För att fullgöra domen som är skriven över dem.
Detta är äran för alla hans heliga.
Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Ordspråksboken (20)

För att ge undervisning om hur man agerar med vishet (hur man får självdisciplin, och hur man handlar rätt i moraliska frågor), resultatet blir:
rättfärdighet (att man följer Guds standard) och
rättvisa (att man tar rättvisa beslut) och
integritet (vad man säger och vad man gör överensstämmer, att man lever moraliskt rätt, vandrar rakt fram).
för han beskyddar de rättfärdigas stigar,
och bevarar vägen för dem som är trogna (lojala, älskar) honom.
Då ska du förstå rättfärdighet (hur man kan följa Guds standard),
rättvisa (hur man tar rättvisa beslut)
och integritet (hur man kan leva moraliskt rätt, stå upprätt, vandra rakt fram utan att svänga av åt höger eller vänster),
ja, alla goda (moraliskt rätta) vägar.
Jag går på rättfärdighetens väg,
mitt på rättvisans stigar (välkända upptrampade gångvägar),
Tankarna (planerna) hos de rättfärdiga är ärliga (pålitliga),
men råden från de ogudaktiga (syndarna, kriminella) är bara svek (bedrägeri).
De fattigas åkrar kan ge mycket god avkastning [mat],
men många förgörs på grund av orättvisa.
Bättre att ha litet med rättfärdighet,
än stor rikedom med tumult (förvirring, problem, oro) [som kommer på grund av det orättfärdiga sättet den införskaffats och förvaltats på]. [Ords 15:16; Ps 37:16]
Gudomligt inspirerade beslut finns på konungens läppar,
därför måste hans mun vara trofast när han dömer.
En rätt [omanipulerad] balansvåg och medföljande vikter kommer från Herren (Jahve),
alla vikter i viktlådan har sitt ursprung från honom.
Lotten kastas i knäet,
men beslutet kommer från Herren (Jahve).
Den ogudaktige (syndaren, kriminelle) tar emot mutor under bordet (i hemlighet)
för att förvränga rättvisans stigar (välkända upptrampade gångvägar).
Det är avskyvärt att ta den skyldiges parti (favorisera och upphöja honom i rättssalen),
och på så vis ta bort rätten från den oskyldige (rättfärdige).
Ett ogudaktigt vittne hånar rättsväsendet (rättvisa),
och syndarens (den ogudaktige, kriminelles) mun sväljer glupskt ondska.
Att verka i rättfärdighet och rättvisa [att leva rätt och döma rättvist]
är mer värdefullt för Herren (Jahve) än offer.
[Herren föredrar ett liv i uppoffrande kärlek inför honom och bland människor, framför yttre plikttrogna handlingar, se Ords 15:8; Ps 40:7–8; Jes 1:11–17.]
De ogudaktigas våld (förstörelse, skada) kommer tillbaka över dem själva,
eftersom de vägrar handla rättfärdigt.
När sanningen segrar gläder sig de rättfärdiga,
men det är de ondas skräck.
Detta är också de visas ord:
Att vara partisk (ordagrant: känna igen ansikten) när man dömer
är fasansfullt (fruktansvärt). [5 Mos 16:19]
Onda människor förstår inte hur man dömer rättvist (vad dom och rätt är),
men de som söker (hänger sig åt, frågar efter) Herren (Jahve) får full insikt.
En kung ger stabilitet till ett land genom rättvisa,
men den som övertaxerar (ordagrant: ´en man av offergåvor´), han ödelägger det.
Många söker (kräver) att få komma inför en ledare [för att få bekräftelse, rättvisa, förmåner],
men Herren (Jahve) är den som [rättvist] dömer varje människa.

Predikaren (6)

Dessutom såg jag under solen,
på rättens plats – att ondskan var där,
och på rättfärdighetens plats – att ondskan var där.
Om du ser att den fattige förtrycks och att våldet förvränger rätten och rättfärdigheten i landet, ska du inte förvånas över detta. En auktoritet vakar över en annan auktoritet, och det finns ännu högre auktoriteter än dessa.

Den som vaktar (ger akt på) budordet ska inte veta av något ont ting [skyddas från ondska],
och ett vist hjärta känner (är intimt förtroget med) rättskaffenhet.
För allt (varje ting, sak, ärende, omständighet) finns en tid och en rättvisa [Pred 3:1–8; Ords 15:23],
för människans ondska är stor över henne.
Gläd dig du unga i din ungdom
och låt ditt hjärta glädja sig i dina unga år,
och vandra på ditt hjärtas vägar
och i dina ögons åsyn,
men vet att för allt detta
kommer Gud (Elohim) att föra dig till domen (hålla dig ansvarig för dina handlingar).
För varje gärning (handling) ska Gud (Elohim) föra fram i domen,
även det som är dolt (undangömt) – gott som ont.
[Predikaren slutar där Ordspråksboken börjar – med en sund gudsfruktan, se Ords 1:7. Den som fruktar Gud kommer också att bry sig om hans budord. Den som fruktar Gud fruktar inget annat, men den som inte fruktar Gud fruktar allt annat. Den som fruktar Gud blir också fri från hämndbegär. Gud kommer att ge en rättvis dom och döma även det som skett i det fördolda, se 5 Mos 32:35; Rom 12:19.]

Jesaja (42)

lär er i stället att göra det som är gott (behagligt, rätt).
Sök efter rättvisa,
tillrättavisa den som förtrycker.
Försvara den faderlösa,
för änkans talan [i rätten]."
Hur har inte den trofasta staden blivit en sköka!
En gång var hon full av rätt,
rättfärdigheten bodde i henne,
men nu bor mördarna där.
Sion [tempelberget i Jerusalem] ska återlösas med rätt
och hennes ångerfulla med rättfärdighet.
Herren (Jahve) vill gå till doms
med de äldste i sitt folk, och med dess furstar:
"Det är ni som har ätit upp vingårdarna,
de fattigas rester finns i era hus.
Efter det att Herren (Adonaj) har tvättat bort smutsen från Sions döttrar och har rensat bort Jerusalems blod från hennes mitt med domens ande och med brinnande ande,
För Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) vingård
är Israels hus,
och Juda män
är hans älskade plantering (som han finner behag i).
Och han sökte efter rätt (hebr. mishpat),
men såg våld (hebr. mishpat),
[sökte] efter rättfärdighet (hebr. tsedaqa), men såg skrik (rop – hebr. tseaqa) [kaos och upplopp].
Men Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är upphöjd i rätt,
och Gud (El) den Helige är helig i rättfärdighet.
Hans herradöme ska vara stort (enormt, växande)
och ha oändlig frid (fred, välgång, framgång, hälsa – hebr. shalom).
Han ska regera från Davids tron
och över hans rike.
Han ska befästa och stödja det genom rättvisa och rättfärdighet,
från nu och till evig tid.
Det är Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) intensiva kärlek (starka längtan, åtrå) [till sitt folk]
som ska göra detta.
[I Jes 7:14 introduceras löftet om ett barn och här i vers 6 fortsätter det temat. Det finns en språklig detalj i den hebreiska texten i denna vers som pekar på jungfrufödseln. I frasen "hans herradöme ska vara stort" (hebr. le-marbeh ha-misrah) används inte den öppna formen för bokstaven Mem (מ), istället är det den slutna formen (ם) som normalt sett används när bokstaven avslutar ett ord. Enligt rabbinerna så handlar denna vers om kung Hiskia. Eftersom han inte prisade Gud efter segern mot Sanheribs armé stängdes det öppna Mem till ett slutet. Den kungliga linjen stängdes till fram till den sanne Messias skulle komma. Intressant är att just denna passage är en tydlig referens till Jesus, lejonet från Juda stam.
Bokstaven Mem står för vatten och liv. Vår bokstav M har kvar den ursprungliga grafiska formen och avspeglar vattnets vågor. Rabbiner förknippar också bokstaven med moderlivet. Den hebreiska bokstaven ser ut som en mage och ett barn är i vatten innan det föds. En stängd bokstav Mem är då ett stängt moderliv. Något som rabbiner undervisar står för en jungfrufödsel. Det är också intressant att Jesu mor Marias hebreiska namn är Mirjam, ett ord som börjar och slutar med den hebreiska bokstaven Mem.]

för att vända bort de behövande från [den rättvisa] domen
och ta bort rätten från de fattiga bland mitt folk [2 Mos 23:6, 11; 5 Mos 15:4–11],
för att änkor ska bli tillspillogivna [2 Mos 22:22]
och för att de ska kunna göra de faderlösa (föräldralösa) till sitt byte [5 Mos 10:18].
Genom nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) är en tron upprättad,
och en (person) ska sitta på den i sanning (stabilt; tryggt – hebr. emet), i Davids tält,
en som dömer och söker rätt
och är redo till rättfärdighet.
[Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
Även på stigen för dina påbud (bindande juridiska beslut) Herre (Jahve) har vi väntat på dig,
till ditt namn och till din åminnelse (hågkomst) är hela vår varelses längtan (står vår själs förhoppning). [2 Mos 3:15]
Jag, hela min varelse (själ – hebr. nefesh) har längtat efter dig under natten [Ps 63:7; Höga V 3:1],
ja min ande i mig har sökt dig tidigt (gryningen; ärligt, uppriktigt),
för när dina påbud (bindande juridiska beslut) råder på jorden,
lär sig världens inbyggare rättfärdighet.
och en domens ande
för den som sitter på domen,
och till styrka
för dem som avvärjer striden i porten.
Jag ska göra rätten till mätsnöre
och rättfärdigheten till lod,
och haglet ska svepa bort lögnens tillflykt
och vattnen ska översvämma gömställena.
för han har instruerat sina påbud (bindande juridiska beslut),
hans Gud (Elohim) har lärt honom.
Därför ska Herren (Jahve) dröja
så att han kan visa nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot er,
och därför ska han bli upphöjd,
så att han kan ge gränslös nåd (oändlig barmhärtighet – hebr. rachamim) till er,
för en rättvis Gud (Elohim) är Herren (Jahve),
lyckliga (saliga) är alla de som väntar på honom.
Se, en kung ska regera i rättfärdighet,
furstar ska styra med rättvisa.
Den giriges redskap är onda,
han ger skamliga råd
för att fördärva de ödmjuka med lögnens ord
och tala fördömande med den behövande.
Då ska rätten bo i öknen
och rättfärdigheten ska vistas på det fruktbärande fältet.
Herren (Jahve) är upphöjd, för han bor i höjden,
han har fyllt Sion [tempelberget i Jerusalem] med rätt och rättfärdighet.
För mitt svärd har druckit sig mätt i himlarna,
se, det ska komma ner över Edom
och över mitt bannlysta folk till dom.
Av vem tog han råd, och vem instruerade honom
och lärde honom den rätta vägen,
och lärde honom kunskap
och lät honom känna till (vara intimt förtrogen med) gott omdöme?
Hur kan du säga, du Jakob,
och tala så Israel [Jakob och Israel används synonymt för de tolv stammarna]:
"Min väg är dold för Herren (Jahve),
och min dom går förbi min Gud (Elohim)."
[Orden kan syfta på den kommande exilen till Babylon, se Jes 39:6. I stunder av prövning och lidande kan frågorna komma om Herren ser vad jag går igenom och om han vill ge upprättelse?]
Var tysta (lämna ifred, var som döva, säg inte ett ord, håll tand för tunga) nära (intill, med) mig, ni öar (kustländer)
och låt folken förnya (gro, spira, blomstra som växter som får ny kraft på våren) sin styrka (kraft).
Låt dem komma nära och sedan låt dem tala,
låt oss komma samman (närma oss varandra) tillsammans för att döma.
Här är min tjänare (trogne representant) som jag uppehåller (ger kraft, stödjer),
min utvalde som jag ger nåd (som min själ har behag till, villkorad nåd – hebr. ratsah).
Jag har gett honom min Ande,
han ska utbreda rätten (döma rättvist, uppenbara sanningen och Guds vilja) för hednafolken.
Ett strå som har vikt sig (ligger nerböjt) bryter han inte av,
och en flämtande låga (slocknande veke) släcker han inte [tjänaren, Jesus ska hela brustna liv].
Han ska utbreda rätten i sanning.
Han ska inte släckas eller brytas ner,
förrän han har uppenbarat vad rättvisa är på jorden.
De avlägsna havsländerna (öarna),
väntar ivrigt på hans undervisning (hebr. Torah).
Men jag svarade: "Jag har ansträngt mig (arbetat) förgäves,
jag har använt min styrka till tomhet och fåfänglighet,
men likväl (med säkerhet) är min rätt hos Herren (Jahve)
och min lön (belöning) hos min Gud (Elohim)."
Den som förklarar mig rättfärdig är nära.
Vem skulle då anklaga mig?
Låt oss stå tillsammans [i domstolen].
Vem är min motpart?
Låt honom komma nära mig.
Var uppmärksam på mig, mitt folk,
lyssna till mig, mitt folkslag [Israel].
för undervisning (hebr. Torah) ska utgå från mig,
jag ska låta min rätt vila som ett ljus för folken [alla jordens folk].
Han leddes bort efter en orättvis dom,
men vem begrundar (tänker på; reflekterar över) detta? [Ingen brydde sig.]
Ja, han rycktes bort från de levandes land [han blev dödad],
på grund av mitt [hans eget] folks överträdelse [öppna rebelliskhet mot Gud].
Inget vapen som smids [ingen anklagelsepunkt som tar form] mot dig
ska ha [någon] framgång (ska rusa fram; ska lyckas)
och varje tunga (röst – även med betydelsen: baktalare, pratmakare) som sätter (reser) sig till doms över dig [med dömande uttalanden och anklagelser]
ska du fördöma (motbevisa; visa bort från dig; förklara skyldig) [i domstolen].
Detta [frid, rättfärdighet, säkerhet och seger över motstånd] är Herrens (Jahves) tjänares (livegnas) arvedel (lott, gåva),
och deras rättfärdighet (rättfärdigande, försvar) kommer från mig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Så säger Herren (Jahve).
"Bevara (håll, vakta, skydda) rätten
och utöva rättfärdighet,
för min frälsning är nära att bryta fram
och min rättfärdighet ska bli uppenbarad (synlig).
Sök mig dagligen och ha din glädje och tillfredsställelse i att känna till (ha intim kunskap om) mina vägar,
som ett land som gör det rättfärdiga och inte försummar sin Guds påbud (bindande juridiska beslut, bud som har med rätt och rättvisa att göra).
De frågar efter mina rättfärdiga påbud
och har sin glädje i att komma nära sin Gud (Elohim).
Fridens väg (shalom) känner de inte (saknar de kunskap om)
och det finns ingen rätt där de går fram.
De har gjort sig krokiga vägar
och de som går där saknar (har ingen) kunskap om frid (shalom).
Därför är rätten fjärran från oss,
inte heller rättfärdigheten övermannar oss.
Vi letar efter ljus men mörker omger oss,
efter klarhet men vandrar i dunkel.
Vi brölar alla som björnar
och jämrar oss som duvor.
Vi söker efter rätt, men det finns ingen,
efter frälsning men den är långt borta från oss.
Rättvisan trängs (drivs) tillbaka,
gudsfruktan (rättfärdighet, vördnaden för Gud och det heliga) är avlägsen (står långt borta).
Sanningen är försvagad på torget (faller på grund av upprepade attacker),
moral (rättvisa) kan inte ens komma in [i rättssalen].
Sanningen har försvunnit (det finns inte längre någon ärlighet),
den som vänder sig ifrån ondskan blir en måltavla [blir ett offer för onda människor och plundras].
Herren såg detta,
och det smärtade honom att det inte fanns någon rättvisa.
För jag Herren älskar rättfärdighet.
Jag hatar röveri i orättfärdighet (med överträdelser) [Ps 58:4].
Jag ska ge dem deras belöning i sanning,
och jag ska skära ett evigt förbund med dem.

Jeremia (32)

Och jag ska uttala min dom mot dem över all deras ondska,
i det att de har övergett mig
och har offrat till andra gudar
och tillbett sina egna händers arbete.
och vill avlägga ed: Herren (Jahve) lever,
i sanning, i rätt och i rättfärdighet,
då ska länderna välsigna sig i honom
och i honom ska de ha sin ära.
En vind för stark för detta ska komma till mig, nu ska jag även tala rättvisa med dem.
Spring hit och dit genom Jerusalems gator
och se och vet
och leta på dess rymliga platser (torg),
om du kan finna en man,
om det finns någon som gör rätt, som söker sanning (trofasthet)
och jag ska förlåta henne [staden].
Och jag sa: Dessa är verkligen fattiga, de är dårar, för de känner inte Herrens (Jahves) vägar inte Guds (Elohims) påbud (bindande juridiska beslut).
Jag ska själv gå till de stora och tala med dem, eftersom de inte känner Herrens (Jahves) vägar och sin Guds (Elohims) påbud (bindande juridiska beslut). Men de har alla brutit oket och sprängt bojorna.
De har blivit tjocka, de är välmående, de överflödar i ondskans gärningar, de försvarar inte de behövande, inte de faderlösa till att göra dem framgångsrika, och den fattige får inte rätt i domen.
Nej, bara om ni verkligen ändrar (gör gott, gott – hebr. jatav jatav) era vägar (ert liv) och era gärningar [vers 3].
Om ni dömer rättvist mellan man och hans medmänniska (granne),
Även storken under himlen
vet sin bestämda tid,
och turturduvan och tornseglaren och svalan
håller (vaktar, skyddar, bevarar) tiden då de ska röra sig [migrera],
men mitt folk känner inte till
Herrens (Jahves) påbud (bindande juridiska beslut).
[Dessa flyttfåglar vet när det är dags att flytta till den rätta platsen vid den rätta tiden.]
Utan låt den som söker ära, ha sin ära i detta [om någon ska skryta över eller berömma sig över något, låt det vara detta]:
Att han förstår och känner (har en personlig erfarenhet av) mig, att jag är Herren (Jahve),
som här på jorden agerar (verkar) i:
kärlek (lojal trofast kärlek, nåd),
rätt (själva beslutsprocessen, dömer rättvist), och
rättfärdighet (renhet, kärlek, godhet, trofasthet, hjälp, fred, framgång och lycka),
för i detta har jag min glädje (tillfredställelse), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Herre (Jahve) tillrättavisa mig, i rättvisa
inte i din brinnande näsa (vrede),
annars försvagas jag.
Rättfärdig är du Herre (Jahve),
dock klandrar jag dig,
om dina domar vill jag tala med dig.
Varför har den ondes väg framgång?
Varför är alla trygga som handlar (agerar) förrädiskt?
Som rapphönan som ruvar över äggen som hon inte har värpt, så är den som blir rik men inte genom rätt, mitt i hans dagar ska han lämna den (rikedomen) och han slutar som en dåre.
Davids hus: Så säger Herren (Jahve): Verkställ domar på morgonen och befria bytet ur förtryckarens hand, annars går mitt raseri fram som en eld och bränner det så att ingen kan släcka, på grund av era onda gärningar.
Så säger Herren (Jahve):
Döm rättfärdiga domar. Befria de som plundras av förtryckare. Utnyttja inte och var inte hård mot (misshandla och kränk inte) invandraren, de faderlösa och änkan [de svagaste i samhället]. Spill inte oskyldigt blod på denna plats.
Ve över honom som bygger sitt hus i orättfärdighet och sina kammare genom orättvisa, som använder sin grannes tjänster utan ersättning och inte ger honom hans lön.
Ska du regera eftersom du strävar efter att utmärka dig med cederträ? Din far åt och drack och gjorde det som var rätt och rättfärdigt, varpå det var väl med honom.

Se, de dagar kommer, förkunnar (säger, proklamerar) Herren,
då jag ska låta en rättfärdig gren växa upp (skjuta skott) åt David [en arvinge i hans kungliga släkt].
Han ska regera som kung och handla vist,
och ska utföra (skapa) rätt och rättfärdighet i landet.
Och prästerna och profeterna talade till furstarna och hela folket och sa: "Denna man förtjänar döden, för han profeterar mot denna stad som ni har hört med era öron."
Och furstarna och hela folket sa till prästerna och till profeterna: "Denna man förtjänar inte döden, för han har talat till oss i Herren vår Guds (Jahve Elohims) namn."
Eftersom jag är med dig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), till att frälsa (rädda) dig, eftersom jag ska göra helt slut på alla folkslag dit jag har förskingrat dig, men jag ska inte göra helt slut på dig, utan jag ska tillrättavisa dig måttfullt och inte helt utrota dig.
Så säger Herren (Jahve): Se, jag ska vända Jakobs tälts fångenskap och ha nåd (förbarmande - hebr. rachamim) över hans boplatser, och staden [Jerusalem, och varje stad i landet] ska bli uppbyggd över hennes egna stenhög (höjd som uppstått genom upprepad bosättning – hebr. tel) och palatset ska stå på sin rätta plats [enligt plan].
Se, Chanamel, Shallums son din farbror, ska komma till dig och säga: "Köp dig mitt fält som är i Anatot, för du har rätt att köpa det i egenskap av återlösare (hebr. goel)."
Och Chanamel, min farbrors son kom till mig på vaktgården i enlighet med Herrens (Jahves) ord och han sa till mig: "Köp mitt fält, jag ber dig, som är i Anatot som är i Benjamins land, för rätten att ärva är din och återlösningen är din. Köp det till dig själv." Och jag visste att detta var Herrens (Jahves) ord.

I de dagarna och på den tiden ska jag låta ett rättfärdigt skott (en gren) växa upp till David
och han ska verkställa påbud (bindande juridiska beslut)
och rättfärdighet i landet. [Jesus ska regera här på jorden.]
Men kaldéernas armé jagade efter dem och tog Tsidqijaho på Jerikos slätt [i Jordandalen, han tänkte fly till Moab eller Ammon och söka asyl], och när de hade tagit honom förde de honom till Nebukadnessar, Babels kung, till Rivla i Chamats land [centrala Syrien] och han [Nebukadnessar] talade domar över honom.
Frukta inte Jakob min tjänare förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)
för jag är med dig,
jag ska helt göra slut på alla de folkslag
dit jag har drivit bort dig,
men jag ska inte göra helt slut på dig,
och jag ska fostra (disciplinera) dig i omgångar,
men jag ska inte fullständigt fördärva dig.
Och domen har kommit till slättlandet, till Cholon och till Jahetsa och över Mejfaat
Men jag ska vända Moabs fångar efter dagarna (vid dagarnas slut) förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). Till hit är Moabs dom.
För så säger Herren (Jahve): Se, de som det inte anstår att dricka av din bägare, ska verkligen dricka, och är du den som verkligen ska gå ostraffad? Du ska inte gå ostraffad utan du ska verkligen dricka.
Vi skulle ha botat Babel, men hon är inte botad, överge henne och låt oss gå var och en till sitt eget land, för hennes dom når till himlarna och är upplyft till skyarna.
Och de tog kungen och bar honom till kungen i Babel, till Rivla, och han talade rättvisa med honom (dömde honom).

Klagovisorna (2)

att undanhålla mannens rätt
inför ansiktet på den allra Högste (Elion),
Herre (Jahve) du har sett mina felsteg (det som är krokigt),
döm du i min sak (var du min domare).

Hesekiel (42)

Och hon gjorde uppror mot mina påbud (bindande juridiska beslut) i att göra mer ondska än folken, och mot mina förordningar (ordagrant "saker inristat") mer än länderna runtomkring henne, för de förkastade mina påbud (bindande juridiska beslut) och mina förordningar (ordagrant "saker inristat") har de inte vandrat efter.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Eftersom ni har överträffat länderna runtomkring er genom att inte vandra efter mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och inte heller har gjort (följt) mina påbud (bindande juridiska beslut) och folkens påbud (bindande juridiska beslut) runtomkring har ni inte heller gjort.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Se, jag är emot er, även jag, och jag ska verkställa mina domar i din mitt, till folkens ögon (i folkens åsyn).
Gör (tillverka) kedjan, för landet är fullt av blodsdåd och staden är full av våld.
Kungen ska sörja och furstarna ska klä sig med förskräckelse, och folkets händer i landet ska bli kraftlösa, jag ska göra mot dem efter deras vägar (sätt att leva) och i enlighet med vad de förtjänar ska jag döma dem och de ska veta att jag är Herren (Jahve).
och de ska veta att jag är Herren (Jahve), för ni har inte vandrat efter mina förordningar (ordagrant: saker inristat) och inte verkställt mina påbud (bindande juridiska beslut) utan har handlat efter folkens påbud som är runtomkring er."
så att de följer mina bud och håller sig till (vaktar, skyddar, bevarar) mina stadgar och lever efter dem. Så ska de vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud (Elohim).
Och jag ska döma dig som kvinnor som bryter äktenskap och utgjuter blod. Och jag ska låta raseriets blod komma över dig och svartsjuka.
[Det första exemplet tar upp en rättfärdig man. Han gör det som är rätt (vers 5 och 9), tillber Herren (inte avgudar, se vers 6a), är trogen i sitt äktenskap (vers 6b), behandlar sin medmänniska väl (vers 7–8). Uppräkningen börjar och slutar med generella uttalanden (vers 5 och 9), däremellan kommer tolv punkter (vers 6–8), tio av dem är negationer. Här finns en koppling till tio Guds ord, se 2 Mos 20.]
Om nu en man som är rättfärdig
och gör det som är rätt och rättfärdigt,
Han tar inte ut ockerräntor
på det han lånar ut. [2 Mos 22:25; 3 Mos 25:36; Ps 15:5]
Han som håller tillbaka sin hand från det som är orätt,
fäller sanna domar mellan människor.
Den som vandrar i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och mina påbud (bindande juridiska beslut)
och håller (vaktar, skyddar, bevarar) dem till att göra dem,
han är sann, han är rättfärdig,
han får verkligen leva (ordagrant: "leva i liv")
förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
och drar inte undan sin hand från den fattige
och tar inte emot mutor,
han har utfört mina påbud (bindande juridiska beslut) och har vandrat i mina förordningar (ordagrant "saker inristat"). Han ska inte dö för sin fars synder, han ska med säkerhet leva.
Och ni frågar: Varför bär inte sonen sin fars synder med honom? Men sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt, alla mina förordningar (ordagrant "saker inristat") har han hållit (vaktat, skyddat, bevarat) och gjort, han ska leva.
Men om en ond omvänder sig från all sin ondska som han har gjort och håller (vaktar, skyddar, bevarar) alla mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och gör det som är rätt och rättfärdigt ska han leva och inte dö.
Och när den onde vänder bort från den ondska han har begått och gör det som är rätt och rättfärdigt ska han rädda sin själ levande.
Och jag gav dem mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och lärde dem mina påbud (bindande juridiska beslut) som om en människa gör dem, ska hon leva av dem.
Men Israels hus gjorde uppror mot mig i öknen, de vandrade inte i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och de förkastade mina påbud (bindande juridiska beslut) som när en människa gör dem, ska leva av dem, och mina sabbater vanhelgade de storligen. Sedan sa jag att jag ska hälla ut mitt raseri över dem i öknen för att förtära dem.
eftersom de förkastade mina påbud (bindande juridiska beslut) och inte vandrade i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och vanhelgade mina sabbater, för deras hjärtan gick efter deras avgudar.
Och jag sa till deras söner i öknen: Vandra inte i era fäders förordningar och håll (vakta, skydda, bevara) inte deras påbud, och orena inte er själva med deras avgudar.
Jag är Herren er Gud (Jahve Elohim) vandra i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och håll (vakta, skydda, bevara) mina påbud (bindande juridiska beslut) och gör dem.
Men sönerna gjorde uppror mot mig, de vandrade inte i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och höll (vaktade, skyddade, bevarade) inte mina påbud (bindande juridiska beslut) för att göra dem, som om en människa gör dem, ska leva av dem. De vanhelgade mina sabbater, när jag sa att jag ska hälla ut mitt raseri över dem och förbruka min vrede på dem i öknen.
eftersom de inte gjort mina påbud (bindande juridiska beslut) utan har förkastat mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och har vanhelgat mina sabbater, och efter deras fäders avgudar är (ser, trånar) deras ögon.
Och jag gav även till dem förordningar (ordagrant "saker inristat") om det som inte är gott och påbud (bindande juridiska beslut) om det de inte kan leva efter. [I denna vers är förordningar och påbud de varningar, om olika felaktiga sätt att leva, som finns i Torah.]
En ruin, en ruin, en ruin ska jag göra det till, även detta ska inte bestå till dess han kommer som rätten tillhör och jag ska ge den till honom.
Landets folk har använt förtryck och utövat röveri och har handlat fel mot de fattiga och behövande och har förtryckt främlingen utan rätt.
Och de ska komma mot dig med härar, vagnar och hjul och med en folkhop, de ska ställa sig själva i slagordning mot dig med stridssköldar (hebr. tsina) och [mindre runda] sköldar (hebr. magen) och hjälmar runt om, och jag ska överlämna domen till dem och de ska döma dig efter deras påbud.
Men rättfärdiga män ska döma dem som äktenskapsbrytare blir dömda och som kvinnor som utgjuter blod blir dömda, eftersom de är äktenskapsbrytare och har blod på sina händer.
Om jag säger till den gudlöse: "Du kommer att dö", men han vänder om från sin synd och handlar rätt och rättfärdigt:
Inga av hans tidigare synder han har begått ska bli ihågkomna och användas mot honom. Han har handlat rätt och rättfärdigt och ska verkligen leva.
Och när den onde avviker från sin onda väg och gör det som är rätt och rättfärdigt ska han leva därav.
Jag ska söka efter de förlorade och föra tillbaka de som drivits bort (tvingats bort mot sin vilja). Jag ska förbinda de skadade, och stärka de svaga. Men de feta och de starka ska jag förgöra. Jag ska mata dem med dom (rättvisa ska skipas).
Jag ska fylla er med min egen Ande,
och jag ska se till att ni följer mina förordningar (ordagrant "saker inristat")
och håller (vaktar, skyddar, bevarar) mina påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat)
och gör (lever efter) dem.
Och min tjänare David ska vara kung över dem och de ska alla ha en herde. De ska vandra i mina påbud (bindande juridiska beslut) och hålla (vakta, skydda, bevara) mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och göra (leva efter) dem.
Jag ska uppenbara min härlighet bland hednafolken, så att de alla ser min dom som jag har verkställt och hur jag låtit min hand drabba dem.
Framför kamrarna gick en gång, liksom vid tempelkamrarna på norra sidan, och dessa hade samma längd och bredd. Alla utgångar här var som där i fråga om dörrar och andra anordningar.
I rättstvister ska de uppträda som domare och ska döma efter mina påbud (bindande juridiska beslut). Min undervisning och mina förordningar (ordagrant: saker inristat) ska de iaktta vid alla mina högtider, och mina sabbater ska de hålla heliga.
Så säger Herren Herren (Adonaj Jahve): Nu får det vara nog, ni Israels furstar! Upphör med våld och förtryck och handla rätt och rättfärdigt. Driv inte längre mitt folk från hus och hem, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Herren (Adonaj Jahve):

Daniel (1)

Vi har
syndat (ordagrant 'missat målet') [Israel hade misslyckats att vara ett heligt folk],
gjort fel (ordagrant 'böjt, svängt', vikit av från den rätta vägen, handlat förvrängt, förvridet),
varit gudlösa och
vikit av från dina bud och befallningar.

Hosea (6)

Och jag ska trolova dig med mig för evigt,
jag ska trolova dig med mig i rättfärdighet och rätt
och i nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed) och i evig nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim).
Hör detta, ni Israels präster!
Och lyssna (akta uppmärksamt), ni Israels hus!
Och kungens hus, ge ert öra (lyssna noga),
för er tillhör domen,
för ni har varit en snara för Mitspa [betyder "vakttornet", finns olika platser, men här är det i Benjamin 10 km norr om Jerusalem]
och ett utbrett nät över Tabor [berget Tavor på Jisreelslätten].
Efraim är betryckt, krossad i sin dom,
eftersom han villigt vandrar efter orenhet.
Därför har jag yxat till dem (format dem, varnat och väglett) genom profeterna.
Jag har slagit dem med min muns ord;
din dom går fram som ljuset.
[Profeterna och min muns ord är parallella uttryck.]
De talar ord,
de svär falskt,
de skär förbund,
så skjuter domen upp
som odört (giftigt ogräs) i fältets fåror.
Vänd dig därför till din Gud (Elohim),
håll (vakta, skydda, bevara) nåd (omsorgsfull kärlek) och påbud (bindande juridiska beslut)
och vänta på din Gud (Elohim) oavbrutet.

Amos (4)

Ni som vänder rätten till malört
och kastar rättfärdigheten på marken.
Hata det onda och älska det goda
och stadfäst rätten i portarna,
kanske ska då Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot) vara nådig (visa oförtjänt kärlek)
mot Josefs kvarleva.
[Nu kommer en vers som bryter mönstret och står ut:]
Men låt det välla upp (bölja, rusa fram) som [källsprångets] vatten:
rätt (domslut)
och rättfärdighet –
som en outsinlig ström (ett evigt flöde som aldrig torkar upp).
[Versen har flera kiastiska element som lyfter fram 'rätt och rättfärdighet' centralt. Rätten liknas vid det pålitliga källflödet som väller fram ur en klippa, och rättfärdigheten som det kraftigt forsande vattnet i en wadi som fylls under regnperioden. Den hebreiska konstruktionen, både i inledningen och versens slut, indikerar ett ständigt, evigt flöde.]
Springer hästar på klippor?
Plöjer någon där med oxar?
Eftersom ni har förvänt rätten till galla
och rättfärdighetens frukt till malört,

Mika (5)

Och jag sa:
"Lyssna, jag vädjar till er,
ni Jakobs ledare och ni som råder över Israels hus,
är det inte ni som ska känna till (vara intimt förtrogna med) rätten?
Men jag [Mika] är uppfylld
av den kraft som Herrens Ande ger,
och helt överlåten till rättvisan.
Det gör att jag har mod att konfrontera Jakob hans överträdelse,
och Israel hans synd.
Hör detta, jag vädjar till er, ni ledare över Jakobs hus
och ni som råder över Israels hus,
som avskyr det rätta
och förvrider all rättvisa,
Han har visat dig (förklarat; gjort känt) [speciellt sådant som varit oklart och dolt, se Heb 9:23; 10:1] du människa,
vad som är gott (behagligt, vackert, bättre, bäst; etiskt rätt).
Och vad begär Herren (Jahve) av dig [efterfrågar och söker hos dig], annat än att [du ska/vill]
göra [det som är] rätt (fastställt, värdigt; förespråka rättvisa),
älska (önska; sträva efter) nåd (omsorgsfull och trofast kärlek; barmhärtighet – hebr. chesed)
och ödmjukt vandra [leva ditt liv] med din Gud (Elohim)? [Här får profeten Mika svaret på de frågor han just ställt, se verserna 6 och 7. Gud ser inte bara till yttre offer, utan till något som är långt viktigare, nämligen hjärtats inställning och ett liv som reflekterar hans kärlek. Det första är att göra det som är rätt och förespråka rättvisa domar, se Jak 1:27. Det andra är att älska Guds nåd. De hebreiska orden som används är ahava chesed. Ordet chesed används oftast om Guds omsorgsfulla och trofasta kärlek mot människan, se 2 Mos 34:7; Klag 3:22. Här handlar det om att se med Guds nåd på andra människor. Det tredje är att vara ödmjuk i sin vandring (hebr. tsana) inför Gud. Det hebreiska verbet används som ett adjektiv och förekommer bara här och i Ords 11:2 och handlar om att hålla en låg profil, dvs. att frivilligt inta en anspråkslös blygsamhet. Välsignelsen som följer då man handlar på denna insikt resulterar i att man vill leva sitt liv efter Guds vilja, söka hans närvaro och umgås med honom. Jesus utgår från detta sammanhang i Mika när han talar till fariséerna och de skriftlärda. Han ställer tre små "lätta" kryddor mot dessa tre långt "tyngre" delar av Mose undervisning och använder orden: rättvisa, barmhärtighet och trohet (tro), se Matt 23:23. Lukas sammanfattar med två ord: rättvisan och kärleken till Gud, se Luk 11:42.]
Jag ska bära Herrens (Jahves) harm
eftersom jag har syndat mot honom,
till dess han tar sig an min sak
och verkställer min dom.
Han ska föra mig fram i ljuset
och jag ska se hans rättfärdighet.

Habackuk (4)

Därför [som en konsekvens] är undervisningen (hebr. Torah) förlamad
[kraftlös och utan verkan – som en avdomnad hand, se Ps 77:3]
och rätten kommer inte fram,
eftersom de onda besegrar de rättfärdiga,
därför är rätten korrumperad (perverterad, krokig).
[Samma ord "förlamad" används om reaktionen från Jakob när han får höra att Josef fortfarande är vid liv, se 1 Mos 45:26. Resultatet av att överge Guds ordningar blir ett samhälle i kaos.]
[Nu beskrivs babyloniernas arrogans:]
De är fruktansvärda och hemska,
deras påbud (juridiska beslut) och deras majestät (styre) kommer från dem själva.
[De är sin egen lag och sätter upp sina egna spelregler.]
Är inte du från urminnes tid (från öster) Herre (Jahve), min Gud (Elohim), min Helige?
Vi ska inte dö.
Herre (Jahve), du har förordnat dem för dom
och du Klippa (hebr. tsor) [ett omskrivet tilltal till Gud], har gjort dem till tuktan.

Sefanja (4)

Sök Herren (Jahve), alla ni ödmjuka i landet
som har verkställt hans domar (gör vad han har befallt).
Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet (saktmod);
kanske ska ni bli undangömda
på Herrens (Jahves) vredes dag.
[Denna vers talar om beskydd från Herrens straff, se 1 Thess 5:9.]
Herren (Jahve) är rättfärdig i hennes mitt;
han gör inget orätt.
Morgon efter morgon tar han fram sin rättvisa i ljuset,
den sviker inte,
trots det känner de orättfärdiga ingen skam.
"Därför måste du tålmodigt vänta på mig," förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
"Vänta på den dag när jag reser mig upp till anfall för att plundra [och ta tillbaka det som tillhör mig].
Jag har beslutat mig för att samla hednafolk
och riken [för att attackera Jerusalem, se Sak 14:2],
så att jag kan tömma min vrede över dem,
all min kokande ilska,
för den dagen ska hela jorden förtäras
av min svartsjuka eld.
Herren (Jahve) har tagit bort domarna mot dig,
han har kastat ut fienden.
Herren (Jahve), Israels Konung, bor mitt ibland (nära intill) dig,
ni ska inte längre frukta (uppleva) något ont."

Sakarja (2)

"Så har Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) talat, han säger: 'Döm sanna domar och visa nåd (omsorgsfull kärlek) och barmhärtighet (oändlig nåd), var och en mot sin broder.
Detta är vad ni ska göra:
Var och en ska tala sanning med sin granne.
Verkställ sanningens dom och frid i dina portar.

Malaki (3)

Du har tröttat ut Herren (Jahve) med dina ord. Men ni säger (ändå frågar ni):
"Hur har vi tröttat ut honom?"
När du säger: "Alla som gör det onda är goda i Herrens (Jahves) ögon och han har behag till dem", eller: "Var är den dömande Guden (Elohim) [som är rättvis]?"
Då ska jag komma till er för att döma och jag ska vara ett snabbt vittne mot trollkarlarna och mot äktenskapsbrytarna och mot dem som svär falskt och mot dem som undanhåller arbetaren hans lön och mot dem som förtrycker änkan och den faderlöse, och mot dem som vilseleder främlingen. De fruktar inte mig, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Kom ihåg (tänk på) min tjänare Mose undervisning (hebr. Torah) [de fem Moseböckerna med instruktioner] som jag gav honom befallning om på Horeb (hebr. Chorev) [Sinai berg], förordningarna (ordagrant "saker inristat", hebr. chuqim) och påbuden (bindande juridiska beslut – hebr. mishpatim) för hela Israel.
[Ordet Chorev delar rot med ordet för torr/öde (hebr. charev) vilket beskriver området kring Sinai berg. Ordet delar även rot med ordet cherev som betyder svärd. Det får en djupare innebörd då vi vet att Guds ord beskrivs som ett svärd (Heb 4:12) och det förbund som skars här, se 1 Kung 8:9.]



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.