5608a – סָפַר (safar)

räkna


Typ:
Hebreiska: סָפַר (safar)
Ursprung: a primitive root
Användning: 107 ggr i GT

Engelsk översättning

to recount
commune, (ac-) count; declare, number, [phrase] penknife, reckon, scribe, shew forth, speak, talk, t

Engelsk beskrivning

v
1) to count, recount, relate
1a) (Qal)
1a1) to count (things)
1a2) to number, take account of, reckon
1b) (Niphal) to be counted, be numbered
1c) (Piel) to recount, rehearse, declare
1c1) to recount (something), rehearse
1c2) to talk
1c3) to count exactly or accurately
1d) (Pual) to be recounted, be rehearsed, be related


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (107 st)


Herren förde ut Abram [från tältet till den stjärnklara natten] och sade: "Blicka upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan!" Sedan sade han till honom: "Så talrika ska dina ättlingar bli."
Herrens ängel sade: "Jag ska göra din ätt (ditt släkte) mycket stor. Den ska bli så stor att ingen kan räkna dem alla."
Tjänaren berättade för Isak allt vad han hade gjort.
Och det skedde när Laban hörde nyheten om Jakob hans systers son, att han sprang och mötte honom och omfamnade honom och kysste honom och förde honom till sitt hus. Och han berättade om allting för Laban.
Och du sade: 'Jag ska verkligen göra dig gott och göra din säd som havets sand [1 Mos 22:17], vars antal inte kan räknas.' " [I vers 10 används orden nåd och sanning. De hör oskiljaktigt ihop och presenteras alltid i samma inbördes ordning (1 Mos 24:27; Ps 40:12; Ords 3:3; Ords 16:6; Jes 16:5). Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
Han drömde en annan dröm och berättade den för sina bröder och sade: "Se, jag har haft ännu en dröm och solen och månen och 11 stjärnor böjde sig ner inför mig."
Han berättade det för sin far och sina bröder, men hans far tillrättavisade honom och sade till honom: "Vad är denna dröm som du drömmer? Ska jag och din mor och dina bröder verkligen komma och böja oss ner på marken inför dig?"
De sade till honom: "Vi har drömt en dröm och det finns ingen som kan tolka den."
    Josef sade till dem: "Tillhör inte uttydningen Gud (Elohim)? Berätta den (drömmen) för mig."
Munskänkarnas förman berättade sin dröm för Josef och sade till honom: "I min dröm såg jag vin framför mig,
På morgonen var han orolig i sitt inre och sände efter och kallade på Egyptens spåmän (skrivare, från ordet för penna) och alla visa män. Farao berättade sin dröm men det fanns ingen som kunde uttyda den för farao.
Med oss var en ung man, en hebré, tjänare hos chefen över livvakten. När vi berättade för honom om våra drömmar, tydde han dem och berättade för var och en av oss uttydningen.
Josef lagrade säd som havets sand, enorma mängder, tills det inte längre var möjligt att hålla räkning på (bokföra) allting för det var så stora mängder (bokstavligt utan siffror, omöjligt att räkna). [En del språkvetare tror att Josef uppfann det första alfabetet i syfte att förenkla bokföring över alla grödor som skulle förvaras. Fram till den här tiden användes skriftspråk i form av hieroglyfer, vilket Josef säkerligen fick lära sig när han togs i tjänst hos farao. Men om det är så att Josef istället uppfann alfabetet så var det detta som Mose fick lära sig under sina år i faraos palats så att han sedan hade ett skriftspråk med alfabetets bokstäver när han under ökenvandringen skrev ner de fem Moseböckerna.]
Likväl har jag låtit dig stå av denna anledning; för att visa dig min makt och för att mitt mäktiga namn ska proklameras, deklareras, förkunnas ut över hela jorden.
Detta ska du berätta för dina söner och deras söner (barn och barnbarn), om vad jag har gjort i Egypten, liksom mina tecken som jag har gjort ibland dem, så att ni ska veta att jag är Herren (Jahve)."
Mose berättade för sin svärfar om allt som Herren (Jahve) hade gjort mot farao och egyptierna för Israels skull, liksom om alla prövningar som kommit över dem under vägen och hur Herren (Jahve) hade hjälpt dem.
Mose kom [från berget som han gått upp på, se 2 Mos 20:21] och berättade för folket alla Herrens ord och stadgar. Hela folket svarade tillsammans (med en mun): "Allt vad Herren har sagt vill vi göra."
Och när han som har flytningen är ren från sin flytning ska han räkna för sig själv sju dagar [jmf 3 Mos 12:2; 13:4; 15:19] för sin rening och tvätta sina kläder och bada sig själv i rinnande vatten och ska vara ren.
Men om hon blir ren från sin blödning ska hon räkna sju dagar och sedan ska hon vara ren.
Sedan ska du räkna från morgonen efter sabbaten [samma dag som förstlingsfruktens högtid firas], samma dag som du bär fram kärven med ditt viftoffer, sju fulla sabbater.
Till morgonen efter den sjunde sabbaten ska du räkna femtio dagar och sedan bära fram ett nytt matoffer till Herren (Jahve). [Dagarna mellan Förstlingsfruktens högtid och Pingst, de ska räknas sju gånger sju dagar.]
Och du ska räkna sju sabbatsår åt dig, sju gånger sju år så att tiden blir sju sabbater av år, alltså 49 år.
Och de [12 spejarna] berättade för honom [Mose] och sade. "Vi kom till landet som du sände oss till och det flödar verkligen av mjölk och honung, och detta är dess frukt.
Sju veckor ska du räkna åt dig, från tiden då skäran först sätts till kornet ska du börja räkna sju veckor. [När förstlingsfrukten av kornskörden bärgas.]
Sedan återvände de två männen och gick ner från berget och gick över [Jordanfloden] och kom till Josua, Nuns son, och de berättade för honom allt som de varit med om.
Gideon svarade: "Men, Herre (Adonai), om Herren (Jahve) är med oss, varför har då allt detta drabbat oss? Var är alla de under som våra fäder talade om när de berättade hur Herren (Jahve) förde oss ut ur Egypten? Nu har Herren svikit oss och gett oss i midjaniternas hand."
Och se, Saul kom från fältet bakom sina oxar och Saul sade: "Varför gråter folket?" Och de berättade för honom Javeshs mans ord.
Din tjänare är här mitt bland ditt folk som du har utvalt, ett stort folk, så många och otaliga att de inte går att räkna.
Gör hans ära (mäktiga närvaro) känd bland folken,
    berätta om hans under (mirakulösa, underbara gärningar) för alla människor.
Persiens kung Kyros lät skattmästaren Mitredat [en annan Mitredat tjänade 80 år senare under Artaxerxes I, se Esra 4:7] hämta dem (tempelutensilierna) och räkna upp dem åt Sheshbatsar [troligen ett annat namn på Serubbabel, se vers 11 och Esra 5:16; 3:8], Juda furste.
Haman berättade om sin rikedom och ära för dem (han skröt), och om skarorna av hans barn och allting om hur kungen hade befordrat honom och hur han hade avancerat över furstarna och kungens tjänare.
Haman redogjorde för sin hustru Zeresh och alla sina vänner om allt som hade drabbat honom.
    Då sade hans visa män och hans hustru Zeresh till honom: "Om Mordochaj, inför vilken du har börjat falla, verkligen är en jude kommer du inte att kunna stå honom emot. Faktum är att du verkligen kommer att falla inför honom." [Detta är ett råd som stämmer överens med Guds löfte till Abraham, se 1 Mos 12:3.]
Tala (på ett reflekterande, begrundande sätt) till jorden – den ska undervisa dig,
    fiskarna i havet – de ska förklara för dig. [Vilken sanning är det som hela naturen kan vittna om? Jo, sjukdom och olycka kan drabba även goda. Jobs vänners teologi var att lycka och materiellt överflöd automatiskt var ett tecken på Guds välsignelse, medan sjukdom och fattigdom var Guds straff.]
Vem har vishet att räkna molnen?
Vem kan tömma himlens vattenbehållare (skinnsäckar),
Räknar du månaderna de går dräktiga?
Vet du tiden när de ska föda? [Båda termerna "stengetter" och "hindar" syftar troligen på samma art där det andra ordet är det mer generella för gethonorna. Stengeten, eller Cabra Ibex som är artens latinska namn, är dräktig i 5-6 månader och föder sina ungar i mars. Nu följer en kommentar till dessa fyra frågor där livscykeln fullbordas när ungarna lämnar sina föräldrar.]
[Kungen säger:]
Jag vill förkunna [återberätta] vad Herren (Jahve) har sagt till mig: "Du är min son,
    i dag har jag fött dig.
Jag vill tacka (med öppna händer prisa, hylla och ge erkännande till) Herren (Jahve) av hela mitt hjärta!
    Jag vill berätta om (förkunna, räkna upp) alla (vartenda ett av) dina under (det underbara du gjort)!
så att jag kan berätta (räkna upp) allt ditt lov [allt lovvärt du gjort]
    i dotter Sions portar [en kärleksfull poetisk titel på staden Jerusalem] och glädja mig i din frälsning. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ropet efter barmhärtighet, "Visa mig nåd", i vers 14 som börjar med denna bokstav. Användningen här belyser Guds starka kärlek till mänskligheten. Ordet för "se" i vers 14 har en djupare innebörd än att bara se, det handlar om ett engagemang som kommer att resultera i ett handlande.]
Himlarna förkunnar (dokumenterar) [berättar med matematisk exakthet om]
    Guds (Els) härlighet (ära, tyngd, dignitet),
skyn (fästet, himlavalvet) [himlens vidd] visar på (proklamerar)
    hans händers verk [står synligt och frimodigt upp för hans hantverk]. [Skapelsen vittnar om Skaparen och hans verk, se Rom 1:19‑20. Det hebreiska ordet safar, som här översätts förkunnar, används ofta för matematiska beräkningar och antal, t.ex. i 1 Mos 15:5 där Abraham uppmanas att räkna stjärnorna.]

Vår galax, vintergatan, har omkring 200 miljarder stjärnor. Av alla dem är omkring 5 000 synliga för blotta ögat. De närmsta stjärnorna ligger 4 ljusår från jorden och de mer avlägsna flera tusen ljusår bort. En stjärna vi ofta kan se i Sverige är sommarstjärnan Vega. Den har ett avstånd på 25 solår från jorden. Det innebär att det ljus vi ser när vi tittar på stjärnan strålade ut för 25 år sedan och färdades med ljusets hastighet under 25 års tid innan det nådde jorden. Avståndet är svindlande 240 biljoner kilometer. Ett sätt att göra den siffran mer greppbar är att skala ner avståndet. Låt säga att avståndet till Vega skulle motsvara sträckan mellan Stockholm och Rom, som är 250 mil, hur långt skulle man färdas innan man passerar månen? Redan efter några få millimeter skulle vi då ha passerat månen!

Jag kan räkna alla mina ben [som pressas ut mot huden],
    de ser på mig, de stirrar (i skadeglädje).
Jag ska förkunna ditt namn (berätta exakt om vad du gjort, sjunga ditt lov)
    för mina bröder (landsmän),
    mitt i församlingen ska jag lovsjunga (prisa, reflektera, vara stolt i) dig.
    [Heb 2:12]
Kommande släkten ska tjäna honom,
    det ska berättas om Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) för nästa generation (släkte).
för att låta tacksägelsen ljuda,
    och för att vittna om alla dina under.
Herre min Gud (Jahve Elohim),
    du har gjort så många fantastiska under
    och har så många planer för oss.
Ingen kan mätas med dig.
    Om jag skulle försöka tala och berätta om dem alla,
    så går det inte, de är fler än man kan räkna. [I denna vers skiftar psalmen första gången från "min" till "oss". Psalmisten är del av "den stora församlingen", ett uttryck som ramar in vers 10‑11.]
[Psalmen börjar med en unison del där "vi" prisar Gud för vad han har gjort. Temat är hur Gud var med israeliterna under intåget i Kanaans land. I vers 5 skiftar subjektet mellan singular och plural, vilket kan indikera en försångare och kör. Det personliga pronomenet "vi" används i vers 2‑4, 6, 8‑9 och "jag" i vers 5 och 7.] [Kör:] Gud (Elohim), vi har hört med våra öron,
    våra förfäder har berättat för oss,
om det du gjort för oss [singular, hur vi fick landet Israel],
    i forna dagar
Tåga runt Sion [Jerusalem], vandra omkring det,
    räkna hennes torn.
Lägg märke (sätt ditt hjärta) till dess murar (befästningar),
    gå igenom dess palats (borgar),
så att ni kan berätta om dem för en generation (ett släkte) som kommer (som följer, bakom).
[Vers 16‑23 riktar sig personligt:]
Men till den gudlösa (ogudaktige, ondskefulle) säger Gud (Elohim):
    "Vad gör du (vad har du för dig)?
    Läser upp mina lagar och tar mitt förbund i din mun?
    [Hur vågar du tala som om du kände mig? Jämför 2 Tim 3:5.]
Du har tecknat upp (skrivit ned) min vandring.
    Samla du mina tårar i din flaska (ditt kärl),
    finns de inte i din bok?
för deras muns synd och deras läppars ord,
låt dem fångas i sin stolthet,
    för förbannelser och lögner som de talar.
De stärker (tar fasta på) ett ont ord (uppmuntrar varandra till att göra det onda) [upprepar ockulta förbannelser mot mig];
    de överlägger för att placera ut hemliga fällor.
De frågar: "Vem ser [oss och de snaror vi lagt ut]?",
[Som komplement till offren kommer nu orden som ärar Gud. Psalmens sista sektion formar en kiastisk struktur som växlar mellan olika verbformer.] Kom och hör, och jag ska berätta, alla ni som fruktar (vördar) Gud (Elohim) [Ords 1:7],
    vad han har gjort för mig (min själ).
[Nu ges orsaken till varför psalmisten ber som han ber. Här finns likheter med Job och den lidande tjänaren i Jes 53:3‑5.] För de förföljer honom som du har slagit
    och de talar illa om (mild förbannelse) den som du har sårat.
Min mun ska förkunna (räkna upp, skriva om – hebr. safar)
    din rättfärdighet (rättvisa, trofasthet)
    
    – hela dagen [alltid, ständigt]
    din frälsning,
för jag vet inte antalet (numren; kan inte skriva – hebr. sefora). [Sista frasen kan översättas "jag vet inte numren" (av alla dagar, se Ps 40:6) eller "jag kan inte skriva". Det kan syfta på det som sagts och syftar då på storheten i Guds rättfärdighet och frälsning, eller framåt på vers 16 och alla Guds gärningar och rättfärdighet.]
Om jag hade sagt: Så [här] vill jag förkunna [återge/resonera/uttala mig om detta],
    se, då skulle jag ha förrått en generation av dina barn (svikit dina söners släkte).
Men när det gäller mig så är gott att vara nära (dra mig nära; närma mig) Gud (Elohim).
    Jag har gjort Herren Gud (Adonai Jahve) till min tillflykt [jag sätter mig hopp och min förtröstan till honom].
    Jag ska förkunna (återge, resonera, uttala mig) [se vers 15] om alla dina verk. [Frasen "vad gäller mig" (hebr. va ani) är identisk med inledningen i vers 2 och återfinns även i vers 22 och 23.]
[Församlingen:]
Vi har tackat (prisat, hyllat och erkänt) dig o, Gud (Elohim),
    vi har tackat (prisat, hyllat och erkänt) och ditt namn var nära (på ett personligt sätt, som en vänskapsrelation),
    våra läppar har talat om dina underbara gärningar.
Sådant som vi hört och känner till
    och som våra fäder (förfäder) har berättat för oss.
Vi ska inte dölja det från våra söner (våra barn),
    vi ska berätta för nästa generation
om att prisa Herren (Jahve), hans styrka
    och hans märkliga och underbara gärningar som han har gjort.
för att kommande generationer ska känna till dem,
    även de barn som ska födas i framtiden
ska resa sig upp och berätta för sina söner (barn),
Vi är ditt folk och en fårhjord (flock av småboskap) på ditt bete,
    vi vill tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) dig för evigt,
    vi vill lyfta upp ditt lov från släkte till släkte.
Herren (Jahve) ska räkna i folkets mantalslängder:
    "Denne är född där." [Samma fras som i vers 4] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Berättas det om din nåd (omsorgsfulla kärlek) i graven,
    om din trofasthet i Abaddon (döden, avgrunden, förgörelsens plats)? [Det hebreiska ordet Abaddon har koppling till verbet att förstöra och förgöra och intensifierar dödens destruktivitet. Läggs någon i en grav så försvinner kroppen, den förmultnar bort. Se även Ords 27:20; Job 26:6; Upp 9:11.]
Förkunna hans ära bland hednafolken,
    hans under bland alla folk.
för att människor ska berätta om Herrens (Jahves) namn i Sion [tempelberget i Jerusalem],
    och förkunna hans lov i Jerusalem.
Låt dem bära fram tackoffer
    och med starkt jubel berätta (ropa ut) vad han gjort.
Jag ska inte dö,
    utan leva och berätta (vittna, proklamera) vad Herren (Jah) har gjort.
Med mina läppar
    har jag uttalat
    alla påbud (hebr. mishpat)
från din mun. [Psalmisten är både en lärare och själv en elev, se Jes 50:4. Ordföljden i hebreiskan gör att substantiven "mina läppar" och "din mun" ramar in versen och inneslutna däremellan är "uttalade beslut". Hebreiska ordet mishpatim har att göra med Guds påbud och rättvisa beslut. Att själv uttala Guds påbud visar på en vilja att följa dem. Även om uttalanden inte behöver garantera fullständig överlåtenhet (människor kan ibland säga en sak, men göra en annan), brukar orden som sägs reflektera vår vilja och det är svårare att bryta mot det som en människa själv har proklamerat. När vi uttalar något med vår egen mun blir det en del av oss och det blir även ett vittnesmål inför andra människor.]
Jag berättar om mina vägar och du svarar mig –
    lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
Om jag skulle räkna dem
    skulle de vara fler än sandkornen.
När jag vaknar upp [från min sömn, eller från alla mina funderingar på detta],
    är jag fortfarande hos dig.
Och människor ska tala om dina fruktansvärda gärningar (som får människor att darra av rädsla),
    och jag ska förkunna din storhet (ära). [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Bokstaven symboliserar något som håller ihop olika delar. Bokstaven har talvärdet sex. Detta är människans tal och därför symboliserar bokstaven ofta människan och det mänskliga. I denna vers är det ordet "Och" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker sambandet med versen innan. Det är alltså viktigt att vi människor talar öppet om och berättar för andra om vad Gud gör.]
Och du räknade Jerusalems hus
    och bröt ner husen för att förstärka muren.
Ditt hjärta ska tänka tillbaka på skräcken (det fruktansvärda ska vara ett minne blott) [du ska fråga dig själv:]
    "Var är han som skrev (räknade, förde bok) [för beskattning, militärtjänstgöring, byte, osv]?
    Var är han som vägde [guld och silver]?
    Var är han som räknade tornen [för att avlägga rapport till fienden för hur stark staden var]?"
Det folk som jag har skapat (format, designat) åt mig,
    de ska förkunna (deklarera, räkna upp) mitt lov [under lovprisning med instrument]. [I vers 16‑17 beskrivs hur faraos armé gick under. Uttåget ur Egypten och den första påskens dramatiska händelser har sedan dess i generationer blivit ihågkomna. Uppmaningen är nu tvåfaldig: tänk inte på straffet (exilen) och åberopa inte tidigare segrar. Herren, som gjort en väg genom havet, är också den som nu ska göra en väg genom öknen och där rikligt släcka sitt eget folks törst. Liksom djuren i öknen ska ära Herren, kommer nu hans eget folk att kunna se hans nya gärningar och prisa honom.]
Lägg mig på minnet (påminn mig), låt oss resonera (diskutera) tillsammans,
    ta upp din sak,
    så att du kan bli rättfärdig.
Han ska bestänka (försona, rituellt rena, väcka förundran hos) många hednafolk;
    
    kungar ska bli chockade (förstummade) över honom,
för de ska se något som aldrig berättats för dem,
    och de ska förstå något de inte hört talas om.
    [Jesu korsfästelse, död och uppståndelse väcker förundran, versen citeras i Rom 15:21.] [Det hebreiska ordet yazzeh återfinns 24 gr i GT. Det används när översteprästen "stänker blod" i ett försoningsoffer eller Gud "stänker vatten" för att rena, se 3 Mos 4:6; Hes 36:25. Den grekiska översättningen Septuaginta använder "väcka förundran".]
Hur länge ska de medvetet försöka få mitt folk att glömma mitt namn (vem jag är, vad jag står för) genom de drömmar de berättar för varandra? Det är lika illa som när deras förfäder glömde mitt namn genom att tillbe guden Baal.
Låt den profet som haft en dröm berätta (relatera till) sin dröm. Låt den som tagit emot mitt ord tala det troget (precis som det blev givet). De [mänskliga drömmarna] är som halm [som blåser bort med vinden] och kan inte jämföras med säd [som är Guds ord och som ger liv]. Jag Herren (Jahve) förkunnar (säger, proklamerar) detta.
Herren (Jahve) har fört fram vår seger, kom och låt oss förkunna i Sion vad Herren vår Gud (Jahve Elohim) har gjort!
[Situationen är inte hopplös, Gud vill återförena sitt folk. I vers 11 nämns nu att Jizreels dag ska bli stor. I nästa vers (Hos 2:1) nämns Hoseas yngsta son Ammi och hans dotter Ruhama utan den hebreiska negativa partikeln lo framför namnen!] Även om antalet av Israels söner ska vara som havets sand som inte kan mätas eller räknas [1 Mos 22:17; 32:12], ska det ske att istället för det som sagts till dem "ni är inte mitt folk" ska det sägas till dem "ni är den levande Gudens söner."
Berätta för era söner (barn) om det,
    och era söner (barn) till sina söner (barn)
    och deras söner (barn) för nästa generation.
Titta (er omkring) bland hednafolken (länderna) och se
    och förundras storligen [ordagrant "chockas bli chockade"],
för se ett verk ska bli gjort i era dagar
    som ni inte ska tro på,
    trots att det berättas för er.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.